Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1936 kl. 12.30 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag med vissa bestämmelser örn centralkassor
för jordbrukskredit m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 30 april 1936 dagtecknad proposition nr 249 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen
dels att antaga här nedan omförmälda förslag till
1) lag med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit;
2) förordning angående vissa ändringar i förordningen den 3 juli 1930
(nr 317) örn jordbrukets kreditkassor;
3) förordning om ändrad lydelse av §§ 6 och 7 förordningen den 3 juni
1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar
intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor;
4) lag angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om
kommunalstyrelse på landet;
5) lag angående ändrad lydelse av 53 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om
kommunalstyrelse i stad;
6) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse;
dels ock att
1) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret av de svenska
statens obligationer till nominellt belopp av sammanlagt 20,000,000 kronor,
vilka enligt riksdagens medgivande överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan
för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken, finge
utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30 juni 1941 och
beträffande återstående hälften till den 30 juni 1946;
2) besluta den ändring i gällande bestämmelser angående överlämnandet
till riksbanken av svenska statens obligationer såsom pant för envar centralkassas
för jordbrukskredit förbindelser, att nuvarande maximibeloppet för
■obligationer höjdes från 750,000 till 1,000,000 kronor;
3) till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen m. m.
för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 100,000.
I anledning av propositionen hava väckts följande motioner, nämligen motionen
i första kammaren nr 433 av herr Elof Andersson m. fl. samt motionerna
i andra kammaren nr 828 av herr förste vice talmannen Magnusson
och nr 830 av herr Persson i Trången m. fl.
I motionerna 1:433 och 11:830, vilka äro likalydande, har föreslagits
1) att den föreslagna lagen med vissa bestämmelser örn centralkassor för
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. 2 avd. Nr 1. 1
2 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
jordbrukskredit § 1 ändrades, så att i uttrycket mindre jordbrukare ordet
»mindre» utginge;
2) att i första stycket § 29 a i den föreslagna förordningen angående vissa
ändringar i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor
tillädes orden »och förvaras hos centralkassa» samt att andra stycket
i paragrafen måtte utgå; samt
3) att i förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor
bestämmelserna angående delaktighetsunderlagets fastställande för medlemskap
i jordbrukskassa (§ 43 tredje stycket), ändrades i överensstämmelse
med jordbrukskreditutredningens förslag.
I motionen 11:828 har hemställts om avslag å förevarande proposition.
Propositionen och motionen II: 828 hava hänvisats, såvitt angår anslag till
Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen m. m., till
jordbruksutskottet samt i övrigt till bankoutskottet. Motionerna 1:433 och
11:830 hava hänvisats till bankoutskottet. Efter överenskommelse mellan
banko- och jordbruksutskotten hava propositionen och motionerna behandlats
av sammansatt banko- och jordbruksutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna andragit till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Gällande bestämmelser.
De bestämmelser, som nu reglera jordbrukskasserörelsen, återfinnas i lagen
den 18 juni 1915 (nr 231) innefattande vissa bestämmelser om centralkassor
för jordbrukskredit ävensom förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets
kreditkassor, med däri genom förordningar den 3 juni 1932 (nr 166)
och den 22 juni 1934 (nr 324) vidtagna ändringar, samt förordningen den
3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att
till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.
Vidare böra nämnas det den 12 september 1930 utfärdade reglementet för
svenska jordbrukskreditkassan (nr 337) samt tvenne kungörelser den 12 september
1930 (nr 336) och den 22 juni 1934 (nr 323) angående överlämnande
till riksbanken av statsobligationer såsom pant för centralkassas förbindelser.
I fråga örn förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor äro föreskrifter
meddelade i en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17).
Beträffande det huvudsakliga innehållet av gällande bestämmelser torde
få hänvisas till den i propositionen (sid. 16—21) lämnade redogörelsen.
Jordbrukskreditutredningen och dess förslag.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1933 och den
22 juli 1934 har chefen för jordbruksdepartementet till utredningsmän rörande
formerna för en reglering av jordbrukets kreditförhållanden tillkallat le
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
3
danlöten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören N. R. Wohlin,
tillika ordförande, verkställande ledamoten i svenska jordbrukskreditkassan,
lantbrukaren N. Adler, bankdirektören N. A. V. Brolén, verkställande direktören
i svenska bankföreningen, f. d. häradshövdingen Knut Dahlberg och
ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren G. Hj. Svensson.
Till utredningsmännen, vilka antagit benämningen jordbrukskreditutredningen,
hava, för att tagas i övervägande i samband med det utredningen
lämnade uppdraget, bland annat liänskjutits vissa frågor, som avse jordbrukskasserörelsens
organisation och verksamhet.
Utredningsmännen hava den 18 juli 1935, till fullföljande av sitt uppdrag i
vad detsamma avsett jordbrukskasserörelsen, avlämnat betänkande med förslag
till förordning örn jordbrukets kreditkassor m. m. (statens offentliga
utredningar 1935: 32).
.Jordbrukskreditutredningens förslag till förordning örn jordbrukets kreclitkassor
innefattar i huvudsak följande olikheter mot vad som enligt gällande
författningar är stadgat:
Svenska jordbrukskreditkassan föreslås skola bibehållas som ett ledande
och kontrollerande organ för kasserörelsen, varemot dess verksamhet
med avseende å medelsanskaffningen föreslås inskränkt till att
avse endast kreditförmedling; dock bör jordbrukskreditkassan kunna vid
tillfälligt uppkommande, kortvarigt kreditbehov för centralkassa bistå centralkassan
med erforderlig kredit, för vilken kreditgivning säkerhet emellertid
icke må betingas. För fullgörande av sin sistnämnda uppgift föreslås
jordbrukskreditkassan skola erhålla en checkräkningskredit hos
riksbanken å högst 30 miljoner kronor. De lill jordbrukskreditkassans
förfogande ställda grundfondsobligationerna å tillhopa 25 miljoner kronor
ävensom de till kassans förfogande ställda ytterligare obligationerna å sammanlagt
20 miljoner kronor skola däremot återtagas av staten.
Centralkassorna avses — med nyss angivna undantag — skola själva ombänderhava
den erforderliga upplåningen. Beträffande centralkassornas inlåning
å bankmässiga räkningar föreslås, i syfte att underlätta densamma,
upphävande av flertalet av de restriktiva bestämmelser, som för närvarande
gälla. Centralkassorna befrias vidare från den nu gällande ansvarigheten för
jordbrukskreditkassans förbindelser. Centralkassa föreslås skola utrustas
med en grundfond av statsobligationer till ett belopp av 1 till 3 miljoner kronor,
allt efter storleken av kassans förbindelser; denna grundfond skall träda
i stället för den nuvarande panten av dylika obligationer. Centralkassas
inlåning — varmed utredningen i sitt författningsförslag förstår all den kredit,
sorn av centralkassa begagnas — må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd
överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger det belopp, vartill centralkassans
grundfond och reserv-(säkerhets-) fond, de till centralkassan anslutna
jordbrukskassornas reservfonder samt de belopp, varmed centralkassans
medlemmar äro ansvariga för kassans förbindelser, sammanlagt uppgå. För
centralkassas utlåning uppställas vissa detaljregler av rent bankmässig natur,
i stort sett överensstämmande nied vad som i praktiken redan tillämpas.
Centralkassa ina bevilja kredit endast mot betryggande säkerhet; såsom säkerhet
för kredit till jordbrukskassa skall enligt förslaget till centralkassan
pantförskrivas av jordbrukskassans kredittagare avlämnade lånehandlingar
med tillhörande säkerheter. Jordbrukskassa må icke beredas kredit till
högre belopp än som motsvarar det sammanlagda Iånemaximum, som gäller
för jordbrukskassans medlemmar, dock med rätt för centralkassan att där
-
4 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
utöver lämna jordbrukskassan kredit mot säkerhet av inteckning i fastighet,
för vilken medlem i jordbrukskassan är delaktig i densamma, om och i den
mån inteckningen ligger inom 6/io av fastighetens såsom delaktighetsunderlag
bestämda värde. Annan till centralkassan ansluten ekonomisk förening än
jordbrukskassa — i betänkandet och i det följande benämnd jordbruksekonomisk
förening — må beredas kredit till ett belopp av 200 kronor för
varje av föreningen i kassan tecknad andel; dock att centralkassan bör hava
rätt att därutöver, efter medgivande av jordbrukskreditkassan, lämna föreningen
kredit mot säkerhet av fastighetsinteckning, örn och i den mån inteckningen
ligger inom 6/io av taxeringsvärdet, där fastigheten är taxerad såsom
jordbruksfastighet, och inom 4/io av sagda värde, där fastigheten är
taxerad såsom annan fastighet. Centralkassas sammanlagda utlåning till
jordbruksekonomiska föreningar må enligt förslaget icke överstiga V5 av det
sammanlagda lånemaximum, som gäller för medlemmarna i de till centralkassan
anslutna jordbrukskassorna.
Rätt till medlemskap i jordbrukskassa äger enligt förslaget endast i Sverige
bosatt svensk medborgare, som är ägare eller brukare av jordbruksfastighet
eller viss annan därmed likställd fastighet, ävensom svenskt aktiebolag, som
har till ändamål att idka jordbruk; dock må såsom medlem intagas vissa
kassefunktionärer, ändå att de icke äga eller bruka fastighet, varom nyss
sagts. Delaktighetsunderlaget föreslås utökat till att omfatta fastighetens
sammanlagda jordbruks- och skogsvärden enligt gällande taxering. För
nyssnämnda såsom annan fastighet taxerade, men i förevarande hänseende
med jordbruksfastighet likställda fastigheter gäller taxeringsvärdet såsom
delaktighetsunderlag. För jordbrukskassornas utlåningsverksamhet föreslås,
liksom i fråga om centralkassornas, vissa detaljföreskrifter av rent bankmässig
natur, varjämte närmare föreskrifter lämnas örn de säkerheter, som
skola presteras för erhållande av lån hos jordbrukskassa. Medlems lånemaximum
föreslås alltjämt skola utgöra 200 kronor för varje andel, varmed
medlemmen är delaktig i kassan. I fråga om medlems rätt att därutöver
erhålla kredit mot säkerhet av fastighetsinteckning föreslås en av
de ändrade reglerna om delaktighetsunderlag föranledd bestämmelse, att
dylikt lån må beviljas, örn och i den mån inteckningen ligger inom 6/io av
fastighetens såsom delaktighetsunderlag bestämda värde. Vidare föreslås, att
jordbrukskassa skall befrias från den för närvarande gällande föreskriften
örn skyldighet att vid medlems avgång ur kassan kungöra avgången i vissa
tidningar; avgången föreslås i stället skola anmälas till vederbörande centralkassa,
där anmälningarna skola ordnas och hållas tillgängliga för den,
som därav önskar taga del.
Ytterligare föreslår jordbrukskreditutredningen, att kasserörelsen skall
ställas under tillsyn av en för ändamålet inrättad central, statlig jordbrukskasseinspektion,
i samband varmed den nuvarande tillsynen genom av
länsstyrelserna förordnade allmänna ombud föreslås skola upphöra.
Reservationer hava avgivits dels av herr Adler, dels ock av herrar Brolén
och Dahlberg.
Herr Adlers reservation innebär i huvudsak följande avvikelser från det av
utredningens majoritet framlagda förslaget:
Svenska jordbrukskreditkassan föreslås bibehållen såsom upplånande
organ; likaså bibehålies centralkassornas ansvarighet för jordbrukskreditkassans
förbindelser. För att öka jordbrukskreditkassans lånemöjligheter
föreslås dels en höjning av grundfonden till 45 miljoner kronor,
dels ock en bestämmelse, enligt vilken såsom säkerhet för jordbruks
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 5
kreditkassans upplåning skola tjäna de förbindelser, som centralkassorna
för erhållna lån utfärda till jordbrukskreditkassan, ävensom, till häremot
svarande belopp, till centralkassorna av dessas låntagare avlämnade förbindelser
med tillhörande hypotek. Samtidigt föreslås skyldighet för centralkassa
att ställa sina säkerhetshandlingar under offentlig vård. Jordbrukskreditkassans
upplåningsrätt föreslås begränsad till tre gånger beloppet av
kassans grundfond. Då enligt reservantens förslag centralkassa icke skall
syssla med upplåning och följaktligen icke behöver statsgaranti beräknad
härför, föreslås, att centralkassas grundfond skall fastställas till ett belopp,
motsvarande 1/b av inlåningen, dock lägst 100,000 kronor och högst 1,500,000
kronor. Lika med majoriteten föreslår reservanten borttagande i huvudsakliga
delar av de restriktiva bestämmelser, som för närvarande gälla för centralkassornas
inlåning å bankmässiga räkningar. Som säkerhet för centralkassas
inlåning föreslås skola tjäna de förbindelser, som av dess låntagare
avlämnas, jämte tillhörande hypotek. Till belopp, som minst motsvarar centralkassans
inlåning efter avdrag av inneliggande kassa samt vissa banktillgodohavanden,
skola kassans säkerhetshandlingar vara ställda under offentlig
vård av ombud, som förordnas av den föreslagna jordbrukskasseinspektionen.
Närmare föreskrifter om anordnandet av den offentliga vården
av säkerhetshandlingarna föreslås skola meddelas av Kungl. Maj:t. Vad
slutligen angår jordbruksekonomisk förenings lånerätt mot säkerhet av inteckning
i fastighet, vilken är taxerad såsom annan fastighet, föreslås ökad
lånerätt så till vida, att kredit må beviljas, om och i den mån inteckningen
ligger inom r7''io av taxeringsvärdet.
Herrar Brolén och Dahlberg föreslå, att den checkräkningskredit hos riksbanken,
som bör upplåtas till jordbrukskreditkassan, ej fastställes till högre
belopp än 25 miljoner kronor och att det vid fattandet av detta beslut tillika
bestämmes, att krediten skall vid angiven tidpunkt, senast den 1 juli 1938,
sänkas till avsevärt lägre belopp, som finnes böra skäligen motsvara kreditens
ändamål att utgöra en kassareserv för rörelsen. Vidare föreslå reservanterna
med hänsyn till den utomordentliga omfattningen av den organisation,
som den föreslagna jordbrukskasseinspektionen skulle få att övervaka, att
åt inspektionen beredes möjlighet att till sitt biträde förordna allmänna ombud
vid de centralkassor, beträffande vilka behov därav framträder.
Över jordbrukskreditutredningens förslag hava yttranden avgivits av ett
stort antal myndigheter och korporationer.
Propositionens innehåll.
Som av det förut anförda framgår, har jordbrukskreditutredningen framlagt
förslag till helt ny förordning om jordbrukets kreditkassor, avsedd att ersätta
såväl förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets kreditkassor som
förordningen den 3 juni 1932 angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit
att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.
I åtskilliga av de inkomna yttrandena har emellertid ifrågasatts (se
propositionen sid. 25—27), huruvida det kunde vara lämpligt att redan nu
— kort tid efter det kasserörelsen .senast varit föremål för vittgående reformer
-— ånyo skrida till mera genomgripande förändringar av rörelsens orga
-
6 Sammansätta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
libation och arbetssätt. I flera yttranden har i samband därmed framhållits,
att kasserörelsen icke borde bliva föremål för en ny omorganisation utan att
samtidigt förhållandet mellan å ena sidan kasserörelsen och å andra sidan
sparbankerna och aktiebolaget jordbrukarbanken bleve föremål för reglering.
Därjämte har anförts, att frågan örn inrättandet av en jordbrukets centrala
kreditanstalt borde upptagas till övervägande, innan åtgärder för omorganisation
av kasserörelsen vidtoges.
Föredragande departementschefen har härutinnan anfört:
Efter genomförandet av 1930 års reform har jordbrukskasserörelsen gått
avsevärt framåt. Från utgången av år 1929 till utgången av år 1935 har
sålunda antalet jordbrukskassor ökat från 173 till 771, antalet medlemmar
i jordbrukskassorna från 12,566 till 73,071 och utlåningen från 14.16 miljoner
kronor till 56.81 miljoner kronor. Även om denna utveckling icke i allo motsvarar,
vad man år 1930 förväntade, synas dock de gjorda framstegen vara
så goda, att man icke redan nu — endast ett fåtal år efter den senaste reformen
— bör, i syfte att ytterligare främja kasserörelsen, skrida till en fullständig
omarbetning av de för densamma gällande författningar. Däremot
böra givetvis detaljändringar vidtagas i de punkter, där, enligt vad de gångna
årens erfarenheter visa, sådana äro av nöden.
I vissa remissyttranden har framförts den synpunkten, att kasserörelsen
icke borde bliva föremål för en ny omorganisation, utan att samtidigt förhållandet
mellan å ena sidan kasserörelsen och å andra sidan sparbankerna
och aktiebolaget jordbrukarbanken bleve föremål för reglering. Med hänsyn
lill vad jag nyss anfört har jag ej anledning att nu närmare gå in på denna
fråga. Emellertid torde böra påpekas, att örn än olika kreditförmedlingsorgan
i mycket hava gemensamma ändamål, de likväl i vissa avseenden
företräda så skilda intressen, att försiktighet bör iakttagas i fråga om en inbördes
reglering från det allmännas sida av ifrågavarande organs verksamhetsområden.
Vad nu sagts får givetvis icke innebära, att ej ur allmän
synpunkt vissa påpekanden beträffande kasserörelsens verksamhet kunna
vara på sin plats. Sålunda lärer ej kunna bestridas, att större krediter till
de jordbruksekonomiska föreningarna kunna medföra sådan ensidighet i
centralkassornas kreditgivning och därmed även innebära så oförutsebara
risker, att kasserörelsen har anledning att härvidlag iakttaga stor försiktighet.
Vidare torde böra understrykas, att då staten i principiellt samma
syfte understödjer både hypoteksföreningar och jordbrukskassor, konkurrens
från de senares sida med nämnda föreningar örn primärkrediter icke
kan anses önskvärd.
Vad angår frågan om inrättandet av en central kreditanstalt för jordbruket
med ankytning till kasserörelsen torde densamma med hänsyn till kasserörelsens
nuvarande omfattning icke för närvarande vara aktuell. I
I enlighet med vad departementschefen sålunda anfört, har i propositionen
icke föreslagits någon fullständig omarbetning av 1930 och 1932 års förordningar
i ämnet, utan har i denna del allenast föreslagits vissa ändringar i
nämnda båda författningar.
Propositionen innebär i huvudsak följande: I fråga örn upplåningsverksamhetens
ordnande (propositionen sid. 28—41) föreslås endast vissa detaljändringar,
avsedda att öka svenska jordbrukskreditkassans lånemöjligheter.
För att bereda kasserörelsen möjligheter att bättre utnyttja de hos kassorna
liggande säkerheterna föreslås sålunda, att i förordningen örn jordbrukets
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 7
kreditkassor upptagas dels stadgande att såsom säkerhet för jordbrukskreditkassans
upplåning skola tjäna de förbindelser, som centralkassorna
för erhållna lån utfärda till jordbrukskreditkassan, ävensom, till häremot
svarande belopp, till centralkassorna av dessas låntagare avlämnade förbindelser
med tillhörande hypotek, dels stadgande att såsom säkerhet för centralkassas
upp- och inlåning skola tjäna de förbindelser, som av dess låntagare
avlämnas, jämte tillhörande hypotek, dels föreskrifter angående
offentlig vård av centralkassas säkerhetshandlingar i den utsträckning, som
angives i den Adlerska reservationen, dels ock de av jordbrukskreditutredningen
föreslagna bestämmelserna angående skyldighet för jordbrukskassa
att till vederbörande centralkassa pantförskriva vissa lånehandlingar med
tillhörande säkerheter, angående beskaffenheten av de säkerheter, som må
av jordbrukskassa godtagas, samt angånde beskaffenheten av de säkerheter,
som skola presteras vid lån från centralkassa till jordbruksekonomisk förening.
Vidare föreslås i propositionen, i syfte att under de närmaste åren
bereda kasserörelsen en viss lättnad, att jordbrukskreditkassan medgives förlängd
tid för återställande av de statsobligationer å tillhopa 20 miljoner kronor,
vilka av 1933—1935 års riksdagar ställts till kassans förfogande med
rätt för kassan att använda dem till pantförskrivning för lån i riksbanken
och med skyldighet för kassan att återställa dem till ett belopp av 5 miljoner
kronor senast den 30 juni 1938 och till återstående belopp senast den 30 juni
1940; i propositionen föreslås att tiden för återställandet av obligationerna
må utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30 juni 1941 och
beträffande återstående hälften till den 30 juni 1946. I fråga om centralkassornas
rätt till inlåning å bankmässiga räkningar (propositionen sid. 41—49)
överensstämmer propositionen med jordbrukskreditutredningens förslag utom
beträffande frågan örn centralkassas skyldighet att hålla kassareserv. Medan
kassareserven enligt sistnämnda förslag skulle få redovisas bl. a. i vissa
reverser och växlar, föreslås i propositionen — då såsom riksgäldsfullmäktige
i sitt yttrande framhållit bankmässiga former med avseende å inlåningen
böra motsvaras av en lika bankmässig likviditet — att kassareserven skall
redovisas i tillgångar, vilka kunna med lätthet förvandlas i penningar. Enligt
vad departementschefen anfört, tillkomme det den föreslagna inspektionsmyndigheten
att utfärda närmare föreskrifter angående vilka tillgångar, som
finge godkännas som kassareserv. Vidare föreslås i propositionen sådana
ändringar i lagarna om kommunalstyrelse på landet, kommunalstyrelse i
stad och församlingsstyrelse, att centralkassa skall äga att mottaga även kommunala
medel och församlings medel. I propositionen föreslås därjämte,
i samband med att de hittillsvarande restriktiva bestämmelserna för inlåningen
föreslås ändrade, dels att gränsen för centralkassas maximala inlåningsriitt
höjes från nuvarande två till tre gånger den ansvarighet, som de till
kassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser,
med rätt för Kungl. Majit att i särskilt fall medgiva en höjning till
fyra gånger nämnda ansvarighet, dels ock att sådan ändring beslutes i gällande
bestämmelser angående överlämnande till riksbanken av svenska sta
-
8 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
tens obligationer såsom pant för envar centralkassas förbindelser, att nuvarande
maximibeloppet för obligationer höjes från 750,000 till 1,000,000 kronor.
En ändring av reglerna för centralkassornas inlåningsrätt medför att
även 1915 års lag innefattande vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit
måste ändras. Propositionen innebär i denna del, i enlighet med
vad utredningsmännen förordat, förslag örn utfärdandet av helt ny författning
i ämnet, kompletterad med vissa bestämmelser angående motbok och
annat av centralkassa utfärdat bevis om insättning av medel hos kassan ävensom
angående insatta medel, som tillhöra omyndig. Vad därefter angår frågan
örn anordnandet av en central statlig inspektionsmyndighet för kasserörelsen
(propositionen sid. 49—55) har — i fråga örn lämpligheten av att
inrätta en dylik inspektion — samma uppfattning kommit till synes i propositionen
som i jordbrukskreditutredningens betänkande. I vissa detaljfrågor
avviker däremot propositionen från utredningsmännens förslag. Sålunda
föreslås i propositionen att inspektionen skall anförtros icke åt en fristående
inspektionsmyndighet, vilket utredningsmännen tänkt sig, utan åt bank- och
fondinspektionen. Vidare föreslås, att inspektionsmyndigheten skall äga
att förordna allmänt ombud vid sådan centralkassa, där behov av sådant ombud
framträder. I övrigt äro de föreslagna bestämmelserna avfattade efter
mönster av bank- och sparbankslagarnas motsvarande bestämmelser. Bankoch
fondinspektionens merkostnader i anledning av den föreslagna inspektionsverksamheten
beräknas i propositionen uppgå för nästkommande budgetår
till ett belopp av 40,000 kronor. Angående täckandet av sagda belopp
har föredragande departementschefen anfört:
De kostnader, som enligt vad nu beräknats skulle uppstå för bank- och
fondinspektionens tillsyn över jordbrukskasserörelsen, böra, i anslutning till
vad som gäller i fråga om utgifterna för tillsynen över bankväsendet, gäldas
av de kontrollerade institutionerna själva. Erforderligt belopp för täckande
av tillsynskostnaderna bör med den budgettekniska anordning, som tillämpas
beträffande finansieringen av bank- och fondinspektionen, redovisas under
inkomsttiteln »Bidrag till bankinspektionen» samt över det å sjunde huvudtiteln
uppförda anslaget »Avsättning till bankinspektionens fond» tillföras
denna fond, från vilken kostnaderna sedermera få bestridas. I samband
med beslut örn erforderliga ändringar i staten för bank- och fondinspektionen
torde Kungl. Maj:t böra vidtaga de ändringar i nuvarande regler
för belastningen av bankinspektionens fond, som påkallas av den förordade
anordningen.
I anledning av vad nu föreslagits synes höjning böra ske av nyssnämnda
inkomsttitel och avsättningsanslag. Frågan härom torde i annat sammanhang
komma att upptagas av chefen för finansdepartementet.
Rätteligen borde det för täckande av tillsynskostnaderna erforderliga beloppet
uttagas av de olika jordbrukskreditkassorna i förhållande till omfattningen
av deras verksamhet. Då emellertid grunderna för kassornas andel
i tillsynskostnaderna ej kunna bestämmas utan en närmare utredning,
torde tillsvidare en annan utväg böra sökas, så mycket mer som uttagandet
av dessa andelar för närvarande sannolikt skulle förutsätta en ökning av kassornas
förvaltningsbidrag med därav föranledd omläggning av grunderna
för detta bidrag. Jag vill med hänsyn härtill förorda, att hela beloppet gäldas
av jordbrukskasserörelsens gemensamma centralorgan, svenska jord
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 9
brukskreditkassan. För möjliggörande härav torde för nästkommande budgetår
böra vidtagas en motsvarande höjning av det belopp, som från reservationsanslaget
till revision av jordbrukskasserörelsen m. m. ställes till kassans
disposition.
I anslutning till vad sålunda förordats och då jag ej vill motsätta mig, att
medel för revisions-, instruktions- och organisationsverksamhet inom jordbrukskasserörelsen
anvisas till det belopp av 60,000 kronor, som styrelsen
för svenska jordbrukskreditkassan föreslagit, tillstyrker jag att förutnämnda
reservationsanslag för nästkommande budgetår bestämmes till (60,000 +
40,000) 100,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att till de ombud för tillsyn
å centralkassornas verksamhet, som må komma att förordnas av bank- och
fondinspektionen, får från detta anslag utgå ersättning i överenstämmelse
med vad för närvarande gäller beträffande de av länsstyrelserna förordnade
allmänna ombuden.
Erforderliga närmare bestämmelser rörande anslagets disposition torde få
meddelas av Kungl. Maj:t.
Propositionen innehåller vidare förslag till ändring av vissa andra bestämmelser
angående kasserörelsen. Sålunda föreslås (propositionen sid. 55—56)
ändrade föreskrifter i fråga om rätten till medlemskap i jordbrukskassa, innebärande
att till medlem icke får —- med undantag för vissa kassefunktionärer
— antagas annan än i Sverige bosatt svensk medborgare, som är ägare
eller brukare av jordbruksfastighet eller därmed likställd fastighet; därjämte
äger jordbruksidkande aktiebolag bliva medlem av kassan. Den föreslagna
bestämmelsen utesluter sålunda icke, vilket det av utredningsmännen förordade
stadgandet gjorde, att den, som en gång blivit medlem, får kvarstå
även om han senare upphört att vara jordbrukare. Bestämmelserna torde,
anför departementschefen, böra kompletteras med sådan ändring i kungörelsen
den 13 februari 1931 angående förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor,
att dylikt bidrag icke må utgå för andra medlemmar än jordbrukare.
I fråga om delaktighetsunderlagets beräknande föreslås i propositionen
(sid. 56—59) ingen annan ändring än att med jordbruksfastighet bör
likställas sådan såsom annan fastighet taxerad mindre fastighet, vilken användes
av hantverkare eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning
av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet. I propositionen
har sålunda icke upptagits den av utredningsmännen förordade
bestämmelsen om utökningen av delaktighetsunderlaget till att omfatta även
fastighetens taxerade skogsvärde, lika litet som den därmed sammanhängande,
av utredningsmännen likaledes föreslagna bestämmelsen angående
rätt till primärkredit, örn och i den mån inteckning ligger inom u/io av
fastighetens sålunda utökade delaktighetsunderlag. Liksom utredningsmännens
förslag innehåller även propositionen (sid. 59—60) förslag till detaljerade
bestämmelser angående formerna för jordbrukskassornas respektive
centralkassornas kreditgivning, dock att vissa olikheter föreligga mellan förslaget
och propositionen. Enligt utredningsmännens förslag må nämligen
kredit i räkning beviljas endast på viss tid, högst ett år, varemot enligt propositionen
sådan kredit jämväl må beviljas på viss tids, högst tre månaders,
uppsägning. I fråga örn sättet för bekantgörande av medlems avgång ur
10 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
jordbrukskassa överensstämmer propositionen (sid. 60—62) med utredningsmännens
förslag. I samband med att avgången föreslås skola bekantgöras
allenast på så sätt, att underrättelse därom lämnas till vederbörande centralkassa,
föreslås även ett förbud för jordbrukskassa att förskaffa sig kredit
utan medgivande av centralkassans styrelse. Slutligen föreslås i propositionen
(sid. 62—65) en utvidgning av de jordbruksekonomiska föreningarnas
lånerätt till att omfatta, utöver andelskrediten, primärkredit om och i den
mån inteckningen ligger inom 7i<> av fastighetens jordbruksvärde enligt gällande
taxering, där fastigheten är taxerad såsom jordbruksfastighet, och
inom 7™ av taxeringsvärdet, där fastigheten är taxerad såsom annan fastighet.
För beviljande av dylik primärkredit fordras emellertid medgivande av
styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan. Någon utökning av centralkassas
sammanlagda lånemaximum för utlåning till jordbruksekonomiska föreningar
föreslås icke i propositionen. I fråga om tiden för ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna föreslås i propositionen (sid. 65—66), att desamma
skola träda i kraft den 1 juli 1936. Därjämte föreslås erforderliga övergångsbestämmelser.
Utskottets yttrande.
Utskottet finner de av Kungl. Majit framlagda förslagen i stort sett välgrundade.
Utskottet har emellertid vid sin granskning funnit anledning
framföra vissa allmänna erinringar, varjämte utskottet ansett sig böra i några
punkter vidtaga ändringar i de föreslagna bestämmelserna. I den mån de avutskottet
vidtagna ändringarna hänföra sig till särskilda paragrafer i författningsförslagen,
kommer utskottet att behandla dem vid den detaljgranskning,
vartill utskottet senare skall återkomma.
I åtskilliga av de yttranden, som avgivits över jordbrukskreditutredningens
betänkande, har framhållits, att förhållandet mellan å ena sidan jordbrukskasserörelsen
och å andra sidan vissa andra kreditinstitutioner, såsom aktiebolaget
jordbrukarbanken, sparbankerna och hypoteksföreningarna, borde
bliva föremål för vissa reglerande åtgärder, innan kasserörelsen ånyo omorganiserades.
Liknande synpunkter hava framförts även i motionen II: 828.
Föredragande departementschefen har emellertid, vid det förhållandet att
de i propositionen föreslagna bestämmelserna endast innebure detaljändringar,
funnit sig sakna anledning att gå närmare in på denna fråga. Departementschefen
har dock samtidigt framhållit, att om än de olika kreditförmedlingsorganen
i mycket hade gemensamma ändamål, de likväl i vissa
avseenden företrädde så skilda intressen, att försiktighet borde iakttagas i
fråga örn en inbördes reglering från det allmännas sida av ifrågavarande organs
verksamhetsområden. Utskottet vill för sin del understryka, att så som
förhållandena utvecklat sig, den frågan måste övervägas, i vad mån reglerande
åtgärder på ifrågavarande område kunna vara påkallade. Lika med departementschefen
anser utskottet emellertid, att försiktighet bör iakttagas vid
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 11
denna reglering. Utskottet vill endast ytterligare tillägga, att vissa reglerande
åtgärder givetvis lättare kunna åstadkommas, örn man icke väntar för länge
därmed, ulan genomför desamma innan motsatsförhållandet mellan de berörda
institutionerna kanske ännu mera skärpts.
I fråga om centralkassornas rätt till inlåning å bankmässiga räkningar har
i propositionen föreslagits sådana bestämmelser, att centralkassa skall äga
att inlåna medel från allmänheten även å checkräkning. Föredragande departementschefen
har dock i denna del givit uttryck åt en viss tvekan, ehuru
han likväl, med hänsyn till de föreslagna stränga bestämmelserna angående
kassareserv, funnit sig kunna tillstyrka fri inlåningsrätt även å checkräkning.
I motionen II: 828 har även uttalats starka tvivel mot lämpligheten
av att tillerkänna centralkassorna en dylik inlåningsrätt. Utskottet har visserligen
icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att avstyrka propositionen
i denna del, men vill dock understryka, att även örn centralkassorna tillerkännas
fri inlåningsrätt å checkräkning, kassorna likväl torde böra låta
sig angeläget vara att vid utövandet av denna rätt iakttaga försiktighet. Det
torde nämligen vara ofrånkomligt, att centralkassorna icke äro så konstruerade,
att de lämpa sig för dylik inlåning från större, direkt affärsbetonade
kunder. Utskottet vill vidare i detta sammanhang framhålla att, därest centralkassorna,
såsom föreslagits, skola tillerkännas rätt att driva fullständig
bankrörelse, förordningen om jordbrukets kreditkassor synes böra kompletteras
med vissa bestämmelser i syfte att göra öppnandet av avdelningskontor
beroende på offentlig myndighets prövning. Det må erinras om att liknande
bestämmelser gälla för affärsbankerna (se lagen om bankrörelse 52 a
§). De av utskottet sålunda föreslagna bestämmelserna torde böra upptagas
i en ny paragraf, betecknad § 31 a, och innehålla att centralkassa icke äger
utan bank- och fondinspektionens tillstånd utöva verksamhet vid avdelningskontor
å annan ort än där huvudkontoret är beläget samt att dylikt tillstånd
må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara till nytta för det allmänna.
Gällande författningar sakna föreskrift angående skyldighet för centralkassa
att likvidera, då fonderna nedgått till visst belopp eller kassan eljest
lidit vissa förluster. Icke heller innehåller vare sig jordbrukskreditutredningens
förslag eller propositionen bestämmelser av antydd art. I motionen
II: 828 framhålles emellertid, att frågan om när centralkassa är skyldig att
träda i likvidation borde bliva föremål för reglering. Utskottet delar i denna
punkt motionärens uppfattning. Skola centralkassorna driva full bankrörelse,
är det icke blott av god ordning betingat utan ur säkerhetssynpunkt
direkt påkallat, att tydliga lagbestämmelser finnas angående när centralkassa
är .skyldig att träda i likvidation. Då emellertid frågan örn föreskrifternas
närmare utformning torde böra bliva föremål för övervägande och utredning,
torde riksdagen böra i skrivelse lill Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning angående berörda fråga samt för 1937
års riksdag framlägga förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet.
Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning angående
12 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
frågan om rätt till medlemskap i jordbrukskassa. Till förebyggande av missbruk
av rätten till förvaltningsbidrag torde, såsom departementschefen yttrat,
de ifrågavarande bestämmelserna böra kompletteras med sådana ändringar
i kungörelsen den 13 februari 1931 angående förvaltningsbidrag åt
jordbrukets kreditkassor, att dylikt bidrag icke må utgå för andra medlemmar
än ägare eller brukare av jordbruksfastighet eller därmed likställd fastighet.
I propositionen föreslås, att jordbruksekonomisk förening skall äga att,
efter medgivande av styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan, erhålla
primärkredit hos centralkassa icke blott mot säkerhet av inteckning i jordbruksfastighet
utan även mot inteckning i annan fastighet, örn ock i den
mån inteckningen ligger inom 4/io av taxeringsvärdet. Departementschefen
har i denna del yttrat att, då dylik belåning innebure en nyhet för kasserörelsen
och för övrigt folie utom rörelsens egentliga program, gränsen för denna
belåningsrätt borde bestämmas så pass snävt som till nyssnämnda 4/io av
taxeringsvärdet. Utskottet delar till fullo departementschefens uppfattning
i berörda fråga. Med hänsyn till dessa krediters ofta mera ovissa och riskfyllda
karaktär vill utskottet därutöver framhålla att, även örn rätt till primärkredit
intill 4/io av taxeringsvärdet enligt författningen medgives, kassorna
också inom sagda gräns böra visa stor försiktighet vid krediters beviljande.
Vad därefter angår de i propositionen framlagda förslagen om utsträckande
av tiden för återställandet av vissa till svenska jordbrukskreditkassan
överlämnade obligationer å tillhopa 20,000,000 kronor, örn höjning av nuvarande
maximibeloppet för de till riksbanken såsom pant för centralkassornas
förbindelser överlämnade obligationerna från 750,000 till 1,000,000 kronor
för kassa, samt örn anvisande för nästkommande budgetår av ett reservationsanslag
av 100,000 kronor till Jordbrukets kreditkassor: Revision av
jordbrukskasserörelsen m. m., får utskottet tillstyrka bifall till sagda förslag.
Utskottet vill emellertid i anslutning därtill som sin mening uttala — och
denna mening delas uppenbarligen även av föredragande departementschefen
— att kasserörelsen måste så handhavas att den snarast möjligt blir
självständig och självförsörjande; självklart är att därvid från kasserörelsens
egen sida varje sådan utväg måste noggrant prövas, som kan tänkas befordra
en sådan utveckling.
I fråga om den budgettekniska anordningen för finansieringen av bankoch
fondinspektionens kostnader för tillsynen av jordbrukskasserörelsen får
utskottet som sin mening uttala, att det för täckande av sagda kostnader avsedda
beloppet bör tillföras en särskild fond och icke över anslaget »Avsättning
till bankinspektionens fond» tillföras denna fond. Därest från sistnämnda
fond skulle täckas dels kostnaderna för inspektion av bankerna, dels
ock kostnaderna för kasseinspektionen, synes nämligen en sammanblandning
av medlen lätt kunna uppstå. Utskottet vill tillägga, att, enligt vad till
utskottets kännedom kommit, bank- och fondinspektionen i denna del är
av samma uppfattning som utskottet.
Sammansatta banko- oell jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 13
Utskottet övergår därefter till en detaljgranskning av några av bestämmelserna
i den föreslagna förordningen angående vissa ändringar i förordningen
den 3 juli 1930 om jordbrukets kreditkassor.
§ 9.
Då utskottet, på sätt nedan vid behandlingen av § 29 a närmare utvecklas,
föreslår att offentlig vård av centralkassas säkerhetshandlingar icke skall
förekomma, vill utskottet i överensstämmelse därmed föreslå att andra stycket
av § 9 måtte utgå.
§ 26.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skulle centralkassa äga att
bevilja såväl reverslån som kredit i räkning antingen på viss tid, högst ett år,
eller ock på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.
I motionen II: 828 anföres i denna del följande:
Vad formerna för kassornas kreditgivning angår, bör det i propositionen
framlagda förslaget, att kredit i räkning skulle kunna beviljas på viss tids,
högst 3 månaders, uppsägning, icke under några omständigheter läggas till
grund för lagstiftning. Först och främst kan påpekas, att dylik rätt icke
tillkommer någon kreditinrättning här i landet. Skälet är naturligen det,
att omprövning av dylik kredit bör ske tid efter annan och att dylik kredit
endast plägar lämnas mot vad man kallar värdebeständig säkerhet. Dylik
omprövning kan icke tänkas ske tillräckligt ofta, om den bestämmelsen gäller,
att kredit får lämnas på obegränsad tid med viss tids uppsägning. Örn
krediten däremot lämnas på viss fixerad tid, kommer en fortlöpande prövning
av låntagarens och hypotekets värde att ske, och detta är för jordbrukskassorna
desto betydelsefullare, som deras utlåning i princip hänför sig till
sekundär- och tertiiirkreditens område. Även ur kassornas egen synpunkt
torde det vara bättre att rätt till lämnande av kredit i räkning med viss
uppsägning borttoges. Det är nämligen psykologiskt lättare för en kreditgivare
att säga nej till en kredit om låntagaren själv måste ansöka örn kreditens
förnyande, än om det ankommer på vederbörande kreditgivare att säga
upp lånet.
Vad motionären sålunda anfört, synes utskottet förtjänt av beaktande. Det
må i samband härmed erinras örn, att affärsbankernas, av Kungl. Majit
fastställda bolagsordningar regelmässigt föreskriva, att »kredit i checkräkning
må beviljas på högst ett år»; checkräkningskredit på viss tids uppsägning
får sålunda icke beviljas. Utskottet vill för sin del föreslå, att motsvarande
föreskrift meddelas även för centralkassornas vidkommande. Därutöver
vill utskottet emellertid föreslå en annan ändring i förevarande paragraf,
nämligen i fråga örn rätten att bevilja reverslån på viss tids uppsägning.
Det framlagda förslaget ger icke några föreskrifter angående beskaffenheten
av de säkerheter, som skola få godtagas vid dylik uppsägningskredit.
Till god bankordning torde emellertid höra att bevilja uppsägningslån
endast mot så kallad värdebeständig säkerhet, varmed brukar förstås
fastighetsinteckningar eller obligationer. Utskottet vill även i denna del hänvisa
till affärsbankernas bolagsordningar, vilka pläga föreskriva att, örn
14 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
pant av fastighetsinteckning eller obligationer blivit ställd, lån må beviljas på
viss tids, högst tre månaders, uppsägning. Motsvarande föreskrifter föreslår
utskottet skola gälla även för centralkassornas del.
§ 29 a.
I propositionen föreslås under § 29 a bland annat vissa bestämmelser angående
offentlig vård av centralkassas säkerhetshandlingar.
I de likalydande motionerna I: 433 och II: 830 anföres härom:
Med avseende på denna fråga synes böra framhållas, att den offentliga vården
måste ordnas på sådant sätt, att densamma icke lägger hinder i vägen
för kasserörelsens skötsel på ett praktiskt och ur olika synpunkter tillfredsställande
sätt. Vad först den del av säkerhetshandlingarna beträffar, vilken
representeras av växlar, ligger det sålunda i sakens natur, att dessa måste
vara ständigt tillgängliga för de olika transaktioner, som här komma i fråga.
Detsamma gäller till viss grad även beträffande övriga lånehandlingar, enär
även dessa tidvis behöva disponeras för olika åtgärders vidtagande. Sålunda
måste exempelvis inteckningshandlingar, beträffande vilka anteckning jämlikt
lagen den 15 juni 1934 sker hos inskrivningsdomare, utlämnas under
härför erforderlig tid; lånehandlingar kunna, ehuru de materiellt äro av den
beskaffenhet, att de godtagits som säkerhet för kredit, brista i ett eller annat
formellt hänseende och därför behöva disponeras under den tid, som åtgår
för kompletterings verkställande; avsöndringar och avstyckningar från intecknad
fastighet medföra nödvändigheten att omreglera säkerheterna o. s. v.
Med hänsyn härtill få vi hemställa örn sådan ändring av § 29 a, att i första
stycket orden »och förvaras hos centralkassa» tillägges samt att andra stycket
i paragrafen må utgå.
Vidare anföres i motionen II: 828 följande:
Någon anledning att ställa ifrågavarande säkerhetshandlingar under offentlig
vård föreligger icke, såvida hypoteken skola gälla för rörelsen i dess
helhet och ej skola pantförskrivas som säkerhet till viss tredje man eller för
av rörelsen utgivna obligationer. Det torde förtjäna påpekas, att offentlig
vård av säkerhetshandlingar plägar förekomma endast i de fall, då desamma
pantförskrivas till säkerhet för viss tredje man och även då endast
i de fall, då krediten är av mera långvarig natur. Det synes högst osannolikt
att det föreslagna förfarandet med offentlig vård skulle kunna främja
kasserörelsens kapitalanskaffning, emedan sparkapitalets misstro mera
torde gälla säkerheten än förvaringsanordningarna. Varken herr Adler eller
departementschefen hava givit någon övertygande motivering härför; den
sistnämnde säger blott, att ett dylikt resultat ej synes uteslutet. Då en offentlig
vård skulle bliva synnerligen opraktisk och betungande, framför allt
med hänsyn till den kortfristiga utlåning, som skall och bör utgöra huvuddelen
av kasserörelsens utlåning, och då det för övrigt måste visa sig omöjligt
att därvid åstadkomma en så effektiv och smidig samt tillika billig vård
av säkerhetshandlingarna från offentlig myndighets sida, att fördelarna
komma att uppväga kostnaderna och nackdelarna i övrigt, torde offentlig
vård ej böra ifrågakomma. Man bör betänka, att en dylik anordning skulle
kräva ett icke obetydligt antal allmänna ombud med skyldighet att övervaka
och handhava kasserörelsens i tre led hypotiserade värdehandlingar,
vilka på grund av sin rörlighet fordra ett stort mått av arbete. Fordringarna
på dessa ombud, vilka måste tjänstgöra dagligen och besitta goda kunskaper
i juridiska och banktekniska frågor, måste ställas mycket höga, och
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 15
kostnaden för statsverket för dessa allmänna ombud torde icke komma att
understiga 100,000 kronor. Med det sagda har jag givetvis icke på något
sätt velat vända mig mot det förfarande som tillämpas av Mälarprovinsernas
centralkassa, nämligen att alla lånehandlingar insändas till centralkassan.
Men från ett dylikt förfarande till en av viss myndighet utövad offentlig
vård av handlingarna är steget långt.
Även utskottet ställer sig tvivlande till, att det föreslagna systemet med offentlig
vård av säkerhetshandlingarna skulle medföra sådana fördelar, att
de kunna anses överväga de praktiska svårigheter, som oundvikligen medfölja
ett sådant system. Föredragande departementschefen har anfort, att det icke
syntes uteslutet, att en anordning med offentlig vård av säkerhetshandlingarna
kunde främja kasserörelsens kapitalanskaffning. Vid bedömandet av
värdet av den föreslagna anordningen bör man emellertid enligt utskottets
mening särskilt beakta, dels att den offentliga vården icke skulle medföra
någon panträtt i egentlig mening för fordringsägarna, dels ock att i fråga
om en så betydande del av kasserörelsens säkerhetshandlingar som hela dess
växelportfölj den offentliga vården tänkts utövad endast i en så svag och obestämd
form som att växelinnehavet med icke alltför långa tidsmellanrum
kontrollerades av vederbörande allmänna ombud. Det synes vid angivna förhållanden
mycket ovisst, om man med den offentliga vården skulle nå andra
fördelar än dem, som skulle medfölja redan ett sådant system som det i
motionerna 1:433 och II: 830 föreslagna. Då det å andra sidan är ofrånkomligt,
att den offentliga vården skulle bliva både kostsam och medföra praktiska
svårigheter av ganska allvarlig art, har utskottet icke kunnat tillstyrka
den föreslagna anordningen. Däremot vill utskottet förorda bifall till vad
i nyssnämnda båda motioner i denna del föreslagits.
§ 43.
Vid beräknandet av delaktighetsunderlaget får enligt propositionen medräknas
endast fastighetens taxerade jordbruksvärde. Likaså tages vid beviljandet
av primärkredit hänsyn endast till nyssnämnda värde.
Föredragande departementschefen anförde i denna del:
Vidkommande spörsmålet örn skogsvärdet må medräknas såsom delaktighetsunderlag
och vid primärbelåning kan jag icke biträda utredningens
förslag härutinnan. Det synes för kasserörelsens egen skull bäst, om den
mera riskfyllda skogsbelåningen icke indrages under kassornas verksamhet.
I varje fall torde det vara nödvändigt, att, örn skogsbelåning skulle tilllåtas,
avverkningsrätten till intecknad fastighet genom lagbud begränsades.
I de likalydande motionerna I: 433 och II: 830 anföres emellertid härom:
I förevarande avseende intog jordbrukskreditutredningen i sitt betänkande
en annan ståndpunkt, i det här föreslogs, att delaktighetsunderlaget skulle utgöras
av fastighetens sammanlagda jordbruks- och skogsvärden enligt gällande
taxering, därest ej annat värde blivit såsom delaktighetsunderlag bestämt genom
särskild värdering (§ 44 i utredningens förslag). Beträffande grunderna
för primärlåns utlämning föreslogs, dels att jordbrukskassa till medlem,
som vore ägare av jordbruksfastighet, skulle kunna utlämna lån mot säkerhet
av i fastigheten beviljad inteckning, örn och i den mån inteckningen läge
16 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
inom sex tiondelar av fastighetens såsom delaktighetsunderlag bestämda värde
(§ 54), dels att centralkassa skulle ha rätt att lämna jordbrukskassa kredit
mot säkerhet av inteckning i fastighet, för vilken medlem av jordbrukskassan
vore delaktig i densamma, om och i den mån inteckningen läge inom
nyssnämnda värdegräns (§ 28).
I jämförelse med nuvarande bestämmelser, enligt vilka såsom delaktighetsunderlag
gäller fastighetens taxerade jordbruksvärde, om ej annat värde
blivit såsom dylikt underlag bestämt genom särskild värdering, innebar kreditutredningens
förslag, enligt vilket även jordbruksfastighets taxerade skogsvärde
skulle medräknas vid delaktighetsunderlagets bestämmande, den dubbla
fördelen att bereda kassemedlem såväl ökad möjlighet till erhållande av
andelskredit som möjlighet att belåna även till jordbruksfastighet hörande
skog. Med hänsyn till den viktiga del av fastighetsvärdet, som skogen representerar
för många jordbrukare särskilt i landets skogsbygder, hade det
varit önskvärt att kreditutredningens ifrågavarande förslag kunnat i sin helhet
genomföras. Då emellertid innevarande riksdag redan i ett annat sammanhang
tagit ställning till frågan om skogsbelåningen, i det att riksdagen
avslagit motionen II: 488 vari yrkats, att lån från statens sekundärlånefond
även må kunna utlämnas mot inteckningssäkerhet i växande skog, torde vi
i nu förevarande fall få nöja oss med att yrka bifall till jordbrukskreditutredningens
nyssnämnda förslag angående delaktighetsunderlaget.
Vad motionärerna sålunda anfört synes förtjäna beaktande. Det får visserligen
anses, att skogsbelåningen ofta nog kan medföra sådana risker, att de
icke böra tagas av kassorna. Frågan örn skogsvärdet må medräknas vid bestämmandet
av delaktighetsunderlaget synes däremot icke vara beroende av
örn skogsbelåning tillätes eller icke. Visserligen medför utökningen av delaktighetsunderlaget
en motsvarande ökning av rätten till andelskredit, men denna
rätt får ju medlemmen i fråga begagna endast örn och i den män han för
krediten kan ställa godtagbara säkerheter i enlighet med vad därom är stadgat.
Att man låter delaktighetsunderlaget omfatta även skogsvärdet innebär
sålunda icke, att man för kassornas vidkommande medgiver skogsbelåning.
På grund av det anförda vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande bestämmelser
så omformas, att delaktighetsunderlaget kommer att omfatta även
taxerade skogsvärdet.
§ 49.
Utskottet vill här föreslå enahanda ändringar som vid § 26. Därest sistnämnda
paragraf ändras, torde utan vidare följa, att jämväl § 49 skall på
motsvarande sätt ändras.
§ 61.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall inspektionen övervaka,
bland annat, att kassorna efterleva de föreskrifter, som blivit av ombudsstämma,
föreningssammanträde eller styrelse behörigen meddelade. Frånsett
att detta stadgande givits en alldeles för vid avfattning, torde det icke
heller i övrigt vara välbetänkt. Det må nämligen framhållas, att medlemmarna
i kassorna samtidigt äro kassornas låntagare; att då föreskriva en
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 17
ovillkorlig skyldighet för inspektionsmyndigheten att övervaka efterlevnaden
av de beslut, som av dessa fattats, kan icke vara lämpligt. Därför föreslår
utskottet, att berörda stadgande utgår ur paragrafen. Utskottet vill därvid
samtidigt påpeka, att inspektionsmyndigheten jämlikt bestämmelsen i andra
stycket av paragrafen äger möjlighet att det oaktat övervaka efterlevnaden
av givna föreskrifter, där enligt inspektionens mening så bör ske.
Vad slutligen angår dagen för de föreslagna författningarnas ikraftträdande
bär denna i propositionen fixerats till den 1 juli 1936. Emellertid har det
kommit till utskottets kännedom, att enligt bank- och fondinspektionens mening
det skulle medföra svårigheter för inspektionen att före den 1 oktober 1936
medhinna vidtagandet av de förberedande åtgärder, som av den föreslagna
inspektionsverksamheten kunna föranledas. Med anledning härav vill utskottet
föreslå, att författningarna icke skola träda i kraft förrän den 1 oktober
1936. Motsvarande ändring av övergångsbestämmelserna torde i anledning
därav böra vidtagas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, i anledning av förevarande proposition
samt motionerna I: 433 och II: 830, med förklarande att de i
propositionen framlagda författningsförslagen ej kunnat av
riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1) Lag
med vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett eller flera län av
ekonomiska föreningar med ändamål att var inom sin ort bereda driftkredit
åt idkare av mindre jordbruk, må, enligt de bestämmelser Konungen meddelar,
kunna vinna godkännande såsom centralkassa för jordbrukskredit.
2 §•
Centralkassa äger i den ordning och under de villkor, som Konungen prövar
betryggande, från allmänheten mottaga inlåning på räkning som av bank
allmänneligen begagnas.
Bihang lill riksdagens protokoll 193G. 8 sami. 2 avd. Nr 1.
2
18 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 §•
Varda penningar hos centralkassa insatta att där innestå viss tid, mot eller
utan ränta, skall motbok eller annat bevis som kassan därom utfärdar ställas
till viss man och innehålla, att överlåtelse må ske endast till viss man samt
att överlåtelsen bör till nye ägarens säkerhet anmälas hos kassan.
Till den, som hos centralkassa innehar sparkasseräkning, skall motbok
utlämnas. Motbok må ock utlämnas till innehavaren av annan räkning, från
vilken kassan är skyldig utbetala medel först viss tid efter uppsägning. Då
medel insättas eller lyftas å räkning för vilken motbok är utfärdad, skall i
motboken göras anteckning därom. Ej må kassan träffa förbehåll, som skulle
medföra att betalning till annan än rätt innehavare av motbok rörande insättning
å sparkasseräkning kunde av kassan åberopas.
I fråga om efterlysning och dödande av förkommen motbok gäde vad därom
är stadgat beträffande motbok med bank.
4 §■
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndaren förfoga över medel,
som den omyndige efter det han fyllt sexton år själv insatt hos centralkassa.
Sådana medel må ej av kassan utbetalas till förmyndaren utan den omyndiges
samtycke. Har förmyndaren erhållit överförmyndarens tillstånd att
omhändertaga medlen och därom hos kassan företett bevis, åge dock förmyndaren
ensam förfoga över medlen. I fall varom nu är sagt skall anteckning
att förmyndaren äger ensam förfoga över innestående medel verkställas
å bevis eller i motbok, som av kassan utlämnats, när beviset eller motboken
företes hos kassan.
I fråga om medel som stå under förvaltning av förmyndare eller god man
efter vad i lagen om förmynderskap är stadgat, må hos kassan förbehåll
när som helst göras att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
Har förbehåll gjorts, skall anteckning därom verkställas å bevis som
utfärdas om insättningen eller i motbok som utlämnas av kassan. Då med
överförmyndarens tillstånd uttagning av medel skett, skall ock anmärkning
om tillståndet göras. Förmyndare och god man åge på begäran erhålla bevis
om beloppet av de medel som insättas eller innestå under sådant förbehåll, så
ock, om meddelat tillstånd icke blivit använt, intyg därom.
Utan hinder därav att motbok rörande insättning å sparkasseräkning förut
utfärdats, må ny motbok utfärdas för den, till vilkens förmån medel insatts
med förbehåll i avseende å medlens utbetalning, så ock för omyndig som fyllt
sexton år, för vilken utfärdats motbok å medel varöver den omyndige ej äger
själv förfoga. Har i fråga om medel, som stå under förvaltning av förmyndare
eller god man, förbehåll gjorts varom i andra stycket sägs, åge jämväl
förmyndaren eller gode mannen för insättning av medel utan sådant förbehåll
utfå annan motbok.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
19
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
5 §•
Har centralkassa råkat i konkurstillstånd, skola i avseende å dess konkurs,
utöver vad som i allmänhet gäller i fråga om ekonomisk förenings konkurs,
de särskilda bestämmelser som äro meddelade beträffande sparbanks konkurs
äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1936, från och med vilken dag lagen
den 18 juni 1915 (nr 231) innefattande
vissa bestämmelser örn centralkassor
för jordbrukskredit skall upphöra
att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober
1936, från och med vilken dag
lagen den 18 juni 1915 (nr 231) innefattande
vissa bestämmelser om centralkassor
för jordbrukskredit skall
upphöra att gälla.
2) Förordning
angående vissa ändringar i förordningen den 3, Juli 1930 (nr 317)
om jordbrukets kreditkassor.
Härigenom förordnas, dels att i
förordningen den 3 juli 1930 om jordbrukets
kreditkassor1 skola införas
sex nya paragrafer med beteckning 5 a,
26 a, 29 a, 33 a, 49 a och 54 a av
den lydelse nedan sägs, dels att i
nämnda förordning skall införas ett
nytt kapitel, betecknat kap. V och
med nedan angivna lydelse, dels att
§ 35 skall ur förordningen utgå, dels
ock att övriga här nedan införda paragrafer
i samma förordning skola erhålla
ändrad lydelse, på sätt av det
följande framgår:
Härigenom förordnas, dels att i
förordningen den 3 juli 1930 om
jordbrukets kreditkassor1 skola införas
sju nya paragrafer med beteckning
5 a, 26 a, 29 a, 31 a, 33 a, 49 a och
54 a av den lydelse nedan sägs, dels
att i nämnda förordning skall införas
ett nytt kapitel, betecknat kap. V
och med nedan angivna lydelse, dels
att § 35 skall ur förordningen utgå,
dels ock att övriga här nedan införda
paragrafer i samma förordning skola
erhålla ändrad lydelse, på sätt av det
följande framgår:
§ 5 a.
Såsom säkerhet för jordbrukskreditkassans upplåning tjäna, förutom
grundfonden, de förbindelser, som centralkassorna för erhållna lån utfärda
till jordbrukskreditkassan, ävensom, till häremot svarande belopp, till centralkassorna
av dessas låntagare avlämnade förbindelser med tillhörande
hypotek.
1 Senaste lydelse av § 31, se SFS 1934: 324.
20 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
§ 9.
Det åligger jordbrukskreditkassans
styrelse att tillse, att för den kredit,
som av kassan lämnas, fullt betryggande
säkerhet finnes och hålles vid
makt.
Angående offentlig vård av centralkassas
säkerhetshandlingar år stadgat
i § 29 a.
§ 26.
Centralkassa må ej idka annan rörelse
än penningrörelse och ej bereda
kredit åt andra än sina medlemmar.
Kreditgivningen må bestå i utlämnande
av reverslån eller beviljande av
kredit i räkning eller växeldiskontering.
Reverslån eller kredit i räkning må
beviljas på högst ett år eller på viss
tids, högst tre månaders, uppsägning.
Växel må diskonteras på högst sex
månader.
Omsättning av kredit må kunna
medgivas.
(Utskottets förslag.)
§ 9.
Det åligger jordbrukskreditkassans
styrelse att tillse, att för den kredit,
som av kassan lämnas, fullt betryggande
säkerhet finnes och hålles vid
makt.
§ 26.
Centralkassa må ej idka annan rörelse
än penningrörelse och ej bereda
kredit åt andra än sina medlemmar.
Kreditgivningen må bestå i utlämnande
av reverslån eller beviljande av
kredit i räkning eller växeldiskontering.
Reverslån må beviljas på högst ett
år eller, örn pant av fastighetsinteckning
eller obligationer blivit ställd, på
viss tids, högst tre månaders, uppsägning.
Kredit i räkning må beviljas på
högst ett år.
Växel må diskonteras på högst sex
månader.
Omsättning av kredit må kunna
medgivas.
§ 26 a.
Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för centralkassan
finner fullt betryggande.
Såsom säkerhet för kredit till jordbrukskassa skola till centralkassan pantförskrivas
av jordbrukskassans kredittagare avlämnade lånehandlingar med
tillhörande säkerheter. Växelkredit må lämnas genom rediskontering av
hos jordbrukskassa diskonterad växel.
§ 27.
Jordbrukskassa må icke beredas kredit till högre belopp än som motsvarar
det sammanlagda lånemaximum, som gäller för kassans medlemmar. Vad
sålunda stadgats skall dock ej utgöra hinder för entralkassa att till jord
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 21
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
brukskassa utöver nyss avsedda maximum utlämna lån mot säkerhet av inteckning
i jordbruksfastighet, varför medlem av jordbrukskassan är delaktig
i densamma, om och i den mån inteckningens kapitalvärde ligger inom sex
tiondelar av fastighetens jordbruksvärde enligt gällande taxering. Såsom
jordbruksfastighet anses även fastighet, varå, utan samband med jordbruk,
trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiskodling eller annan därmed jämförlig verksamhet
bedrives såsom självständig näring, så ock sådan såsom annan fastighet
taxerad mindre fastighet, vilken användes av hantverkare eller annan
arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning av idkare av jordbruk eller
därmed jämförlig verksamhet.
§ 29.
Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning å sparkasseräkning,
depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.
Medel, som äro insatta å sparkasseräkning, depositionsräkning eller kapitalräkning,
må centralkassa ej ikläda sig skyldighet att återbetala annorledes
än viss tid efter uppsägning, nämligen i fråga om medel å sparkasseräkning
minst en vecka och i fråga om medel å depositionsräkning eller kapitalräkning
minst tre månader; styrelsen för kassan dock lämnat öppet att,
då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning
utan avvaktan av uppsägningstidens utgång.
En och samma insättares tillgodohavande på sparkasseräkning må icke
annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver
fyratusen kronor.
§ 29 a.
Såsom säkerhet för centralkassas
lipp- och inlåning tjäna de förbindelser,
som av dess låntagare avlämnas,
jämte tillhörande hypotek. Det åligger
centralkassans styrelse att tillse,
att de sålunda ställda säkerheterna
äro fullt betryggande.
Till belopp, som minst motsvarar
centralkassans upp- och inlåning efter
avdrag av inneliggande kassa samt
tillgodohavande hos riksbanken, inländskt
bankaktiebolag eller sparbank,
skola kassans såkerhetshandlingar
vara ställda under offentlig
värd av ombud, som förordnas av
bank- och fondinspektionen. Bankoch
fondinspektionen meddelar när
-
§ 29 a.
Såsom säkerhet för centralkassas
upp- och inlåning tjäna de förbindelser,
som av dess låntagare avlämnas,
jämte tillhörande hypotek. Det åligger
centralkassans styrelse att tillse,
att de sålunda ställda säkerheterna
äro fullt betryggande och förvaras
hos centralkassan.
22 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
mare föreskrifter örn anordnandet av
den offentliga vården av såkerhetshandlingarna.
§ 30.
Centralkassa skall vara skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den inneliggande
kassan motsvarar minst tjugufem procent av de förbindelser, som
det åligger kassan att vid anfordran fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu
sagts, må härvid icke tagas i beräkning; dock att, där tillgången utgör säkerhet
för avtalad kredit, som ej av kassan till fullo begagnats, den må beräknas
till det belopp, som kassan enligt avtalet är berättigad ytterligare utbekomma.
Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det
kan ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.
Närmare föreskrifter angående de tillgångar, som må såsom kassareserv
godkännas, meddelas, där så erfordras, av bank- och fondinspektionen.
§31.
Centralkassas inlåning å bankmässiga räkningar må icke överskrida ett
belopp, motsvarande tre gånger den ansvarighet, som de till centralkassan
anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans förbindelser;
Kungl. Maj:t dock obetaget att, där skäl därtill äro, medgiva, att inlåningen
må uppgå lill ett belopp, motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet.
§ 31 a.
Centralkassa äger icke utan bankoch
fondinspektionens tillstånd utöva
verksamhet vid avdelningskontor å
annan ort än där huvudkontoret är
beläget. Dylikt tillstånd må meddelas,
när verksamheten finnes kunna
vara till nytta för det allmänna.
§ 33 a.
Anmälningar örn medlemmars avgång, som inkomma från jordbrukskassor,
skola av styrelsen för centralkassa samlas och ordnas samt hållas
tillgängliga för en var, som vill taga kännedom om dem.
§ 36.
Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under
tio, åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta länsstv
-
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
23
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
reisen och styrelsen för jordbrukskreditkassan. Fylles ej detta antal inom
två månader efter erinring om förhållandet från länsstyrelsens sida eller iakttager
centralkassan icke i vad på den ankommer föreskrifterna i denna förordning,
eller ställer kassan sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen
meddelat förbud eller föreläggande, eller handhaves eljest
kassans angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till
kassan, kan godkännandet av länsstyrelsen återkallas.
Har godkännandet för centralkassan återkallats, skall genom länsstyrelsens
försorg ofördröjligen göras anmälan därom hos styrelsen för jordbrukskreditkassan
och hos bank- och fondinspektionen samt underrättelse
om förhållandet kungöras i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte,
eller, om flera tidningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för
staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan
ort, i en tidning å denna ort.
§ 42.
Till medlem i jordbrukskassa må icke antagas annan än i Sverige bosatt
svensk medborgare, som är ägare eller brukare av fastighet, varom i § 43
förmäles, eller här i riket registrerat aktiebolag, som har till ändamål att
idka jordbruk. Dock må såsom medlem, ändå att han icke äger eller brukar
sådan fastighet, som nyss sagts, intagas ledamot eller suppleant i kassans
styrelse, så ock föreståndaren eller verkställande direktören för den centralkassa,
till vilken kassan är ansluten.
Jordbrukskassa skall bestå av minst femton medlemmar.
§ 43.
Ägare av---bestämda värde.
Är jordbruksfastighet---be
stämda
värde.
Såsom delaktighetsunderlag — —■
— fall bestämmas.
Sträcker sig---i kassan.
§ 43.
Ägare av — -—- — bestämda värde.
Är jordbruksfastighet---be
stämda
värde.
Delaktighetsunderlaget utgöres av
fastighetens sammanlagda jordbruksoch
skogsvården enligt gällande taxering,
utan så är att annat värde blivit
såsom delaktighetsunderlag bestämt
genom särskild värdering. Värdering,
som nyss sagts, ombesörjes på därom
av jordbrukskassan gjord framställning
av vederbörande centralkassa,
på vilken ock ankommer att
fastställa, till vilket värde delaktighetsunderlaget
skall i sådant fall bestämmas.
Sträcker sig---i kassan.
24
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
Såsom jordbruksfastighet anses
även fastighet, varå, utan samband
med jordbruk, trädgårdsskötsel, hönsskötsel,
fiskodling eller annan därmed
jämförlig verksamhet bedrives
såsom självständig näring, så ock sådan
såsom annan fastighet taxerad
mindre fastighet, vilken användes avhantverkare
eller annan arbetare, som
beredes sin väsentliga sysselsättning
av idkare av jordbruk eller därmed
jämförlig verksamhet. Såsom delaktighetsunderlag
för här avsedd fastighet
skall gälla fastighetens taxeringsvärde,
där ej annat värde bestämts
genom särskild värdering på
sätt ovan är sagt.
Annan medlem än sådan, som i
första och andra styckena avses, må
icke vara delaktig i kassan med mera
än en andel.
Medlem må---en jordbruks
kassa.
§ 49.
Jordbrukskassa må — — •— i kassan.
Kreditgivningen må bestå i utlämnande
av reverslån eller växeldiskontering
eller beviljande av kredit i räkning,
som genom kassans förmedling
öppnas hos vederbörande centralkassa.
Reverslån eller kredit i räkning må
beviljas på högst ett år eller på viss
tids, högst tre månaders, uppsägning.
Växel må diskonteras på högst sex
månader.
Omsättning av kredit må kunna
medgivas.
(Utskottets förslag.)
Såsom jordbruksfastighet anses
även fastighet, varå, utan samband
med jordbruk, trädgårdsskötsel, hönsskötsel,
fiskodling eller annan därmed
jämförlig verksamhet bedrives
såsom självständig näring, så ock sådan
såsom annan fastighet taxerad
mindre fastighet, vilken användes av
hantverkare eller annan arbetare, som
beredes sin väsentliga sysselsättning
av idkare av jordbruk eller därmed
jämförlig verksamhet. Såsom delak
tighetsunderlag för här avsedd fastighet
skall gälla fastighetens taxeringsvärde,
där ej annat värde beslämts
genom särskild värdering på
sätt ovan är sagt.
Annan medlem än sådan, som i
första och andra styckena avses, må
icke vara delaktig i kassan med mera
än en andel.
Medlem må---en jordbruks
kassa.
§ 49.
Jordbrukskassa må---i kas
san.
Kreditgivningen må bestå i utlämnande
av reverslån eller växeldiskontering
eller beviljande av kredit i räkning,
som genom kassans förmedling
öppnas hos vederbörande centralkassa.
Reverslån må beviljas på högst ett
år eller, örn pant av fastig het sinte ökning
eller obligationer blivit ställd, på
viss tids, högst tre månaders, uppsägning.
Kredit i räkning må beviljas på
högst ett år.
Växel må diskonteras på högst sex
månader.
Omsättning av kredit må kunna
medgivas.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 25
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
§ 49 a.
Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för jordbrukskassan
finner fullt betryggande.
Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller lös egendom eller fordringsrätt
jämväl mot annan än den, åt vilken krediten beviljas.
Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må kredit ej
lämnas, jordbrukskassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika
med annan i och för sig fullgod säkerhet.
§ 53.
Jordbrukskassa må icke samtidigt vara medlem av mer än en centralkassa
för jordbrukskredit och må icke utan medgivande av styrelsen för centralkassan
förskaffa sig kredit hos annan än centralkassan.
§ 54 a.
Då medlem av jordbrukskassa avgått, skall styrelsen för kassan, i stället
för att om avgången utfärda kungörelse på sätt i lagen om ekonomiska föreningar
sägs, ofördröjligen till centralkassan göra skriftlig anmälan om avgången.
§ 55.
Nedgår antalet medlemmar i godkänd jordbrukskassa under femton, åligger
det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och
vederbörande centralkassa. Fylles ej antalet inom en månad efter erinrinring
om förhållandet från länsstyrelsens sida, eller iakttager kassan icke i
vad på den ankommer föreskrifterna i denna förordning, eller ställer kassan
sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat förbud
eller föreläggande, eller handhavas eljest kassans angelägenheter på ett sätt,
som är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan godkännandet av länsstyrelsen
återkallas.
Har godkännandet för jordbrukskassa återkallats, skall genom länsstyrelsens
försorg ofördröjligen göras anmälan därom hos vederbörande centralkassa
och bank- och fondinspektionen samt underrättelse örn förhållandet
kungöras i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte, eller, om flera
tidningar där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för staden vanligen
meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan ort, i en
tidning å denna ort.
Har godkännandet, såsom i § 39 sägs, förfallit, skall kungörelse därom ske
som ovan sagts.
Har jordbrukskassa---laga kraft.
26 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Kap. V. Om tillsyn.
§ 60.
Jordbrukskreditkassan, centralkassorna och jordbrukskassorna skola stå
under tillsyn av bank- och fondinspektionen.
Ledamot av inspektionen må ej deltaga i styrelsen av eller vara anställd
vid kassa, som nu nämnts.
Närmare bestämmelser om inspektionens organisation och verksamhet i
och för denna tillsyn meddelas av Kungl. Maj:t.
§61.
Inspektionen skall övervaka, att kassorna
i sin verksamhet ställa sig till
efterrättelse de lagar och andra författningar,
som hava avseende å kassorna,
de för kassorna gällande reglementen
och stadgar samt de föreskrifter,
som blivit av ombudsstämma, föreningssammantråde
eller styrelse behörigen
meddelade.
Det åligger inspektionen att jämväl
i övrigt, såvitt angår förhållanden,
som kunna inverka på kassornas säkerhet,
med uppmärksamhet följa deras
verksamhet.
Undersökning av kassa skall av inspektionen
anställas, så ofta sådan av
inspektionen anses erforderlig eller av
Kungl. Majit anbefalles.
Inspektionen åge, där så finnes
lämpligt, förordna ombud att biträda
vid tillsynen av viss centralkassa och
till densamma anslutna jordbrukskassor.
§61.
Inspektionen skall övervaka, att
kassorna i sin verksamhet ställa sig
till efterrättelse de lagar och andra
författningar, som hava avseende å
kassorna, samt de för kassorna gällande
reglementen och stadgar.
Det åligger inspektionen att jämväl
i övrigt, såvitt angår förhållanden,
som kunna inverka på kassornas säkerhet,
med uppmärksamhet följa deras
verksamhet.
Undersökning av kassa skall av inspektionen
anställas, så ofta sådan av
inspektionen anses erforderlig eller av
Kungl. Majit anbefalles.
Inspektionen åge, där så finnes
lämpligt, förordna ombud att biträda
vid tillsynen av viss centralkassa och
till densamma anslutna jordbrukskassor.
§ 62.
Styrelsen för kassa åligger:
att när som helst hålla kassans tillgångar ävensom böcker, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen eller dess
ombud;
att ofördröjligen till inspektionen insända styrelsens förvaltningsberättelse
jämte vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen ävensom, efter verkställd
revision, den däröver avgivna berättelsen tillika med annan handling
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 27
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
angående kassans förvaltning eller räkenskaper, som revisorerna må hava avlämnat
till styrelsen;
att tillhandahålla inspektionen sådana översikter rörande kassans ställning
och verksamhet, som av inspektionen påkallas; samt
att i övrigt meddela inspektionen eller dess ombud alla de upplysningar
rörande kassan, som av inspektionen eller ombudet äskas.
§ 63.
Inspektionen åge sammankalla styrelsen för jordbrukskreditkassan, när
sådant prövas nödigt. Har styrelsen icke efterkommit av inspektionen framställd
begäran om utfärdande av kallelse till extra ombudsstämma, må sådan
stämma ock av inspektionen sammankallas.
Vid ombudsstämma eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde må
ledamot av inspektionen närvara och i överläggningarna deltaga.
§ 64.
Har av styrelsen för kassa eller å ombudsstämma eller föreningssammanträde
fattats beslut, som strider mot lag eller mot reglemente eller stadgar,
må inspektionen kunna förbjuda verkställighet av beslutet. Inspektionen må
ock kunna förelägga styrelsen att, i händelse beslut av nyss omförmälda
beskaffenhet gått i verkställighet, göra rättelse, där så kan ske, så ock att
fullgöra vad styrelsen enligt lag eller enligt reglemente eller stadgar åligger.
Sådant föreläggande må dock, utom vad angår innehållet av vinst- och förlusträkning
eller balansräkning, icke av inspektionen meddelas i fråga om
i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande är belagt med straff.
Inspektionen äge förelägga vite vid meddelande av föreskrift eller förbud
enligt första stycket samt fälla till sådant vite.
Ändå att fall icke är för handen, som i första stycket sägs, äge inspektionen
meddela de erinringar i fråga om kassans verksamhet, som inspektionen finner
påkallade.
§ 65.
Underlåter centralkassa eller jordbrukskassa att ställa sig till efterrättelse
av inspektionen meddelat förbud eller föreläggande eller handhar sådan
kassa eljest sina angelägenheter på sätt, som är ägnat att rubba förtroendet
till densamma, äge inspektionen göra anmälan därom hos vederbörande länsstyrelse
med anhållan örn återkallelse av det för kassan meddelade godkännandet.
§ 66.
över inspektionens beslut må klagan föras hos Kungl. Majit inom den tid,
som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut
är stadgad, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Kungl. Majit
annorlunda förordnar.
28 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
§ 67.
Träder centralkassa eller jordbrukskassa i likvidation, åge inspektionen
därunder i avseende å likvidatorer och föreningssammanträde enahanda
befogenhet, som, innan kassan trätt i likvidation, enligt denna förordning
tillkommer inspektionen beträffande styrelse och föreningssammanträde.
§ 68.
Med dagsböter eller fängelse straffes styrelseledamot eller befattningshavare
hos kassa, som mot bättre vetande till inspektionen eller länsstyrelse
avgiver oriktig eller ofullständig uppgift angående omständighet, varom det
ålegat honom att lämna upplysning.
§ 69.
Böter eller vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skall förvandling ske efter allmänna
strafflagen.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1936. Med avseende å centralkassa
eller jordbrukskassa, som vunnit
godkännande före nämnda dag,
skola de äldre bestämmelserna äga tilllämpning,
till dess vederbörande länsstyrelses
godkännande erhållits av sådana
före den 1 juli 1937 länsstyrelsens
prövning underställda ändringar
i kassans stadgar, varigenom desamma
bringats till överensstämmelse med
vad ovan föreskrivits; ägande Kungl.
Majit att beträffande särskild kassa
medgiva den ytterligare utsträckning
av tiden för de äldre bestämmelsernas
tillämpning, som av omständigheterna
finnes påkallad.
Underlåter kassa att före den 1 juli
1937 ansöka om godkännande av stadgeändringar
med nyss angivet ändamål
eller finnas de av kassan beslutade
ändringarna icke vara av beskaffenhet
att kunna godkännas eller iakttager
kassa, som av Kungl. Majit medgivits
utsträckning av tiden för de äld
-
Denna förordning träder i kraft den
1 oktober 1936. Med avseende å centralkassa
eller jordbrukskassa, som
vunnit godkännande före nämnda dag,
skola de äldre bestämmelserna äga
tillämpning, till dess vederbörande
länsstyrelses godkännande erhållits av
sådana före den 1 oktober 1937 länsstyrelsens
prövning underställda ändringar
i kassans stadgar, varigenom
desamma bringats till överensstämmelse
med vad ovan föreskrivits;
ägande Kungl. Majit att beträffande
särskild kassa medgiva den ytterligare
utsträckning av tiden för de äldre
bestämmelsernas tillämpning, som av
omständigheterna finnes påkallad.
Underlåter kassa att före den 1 oktober
1937 ansöka om godkännande
av stadgeändringar med nyss angivet
ändamål eller finnas de av kassan
beslutade ändringarna icke vara av
beskaffenhet att kunna godkännas eller
iakttager kassa, som av Kungl.
Majit medgivits utsträckning av tiden
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
29
(Kungl. Maj.ts förslag.)
re bestämmelsernas tillämpning, icke
föreskrift, som därvid lämnats, skall
det för kassan meddelade godkännandet
av länsstyrelsen återkallas.
(Utskottets förslag.)
för de äldre bestämmelsernas tillämpning,
icke föreskrift, som därvid lämnats,
skall det för kassan meddelade
godkännandet av länsstyrelsen återkallas.
3) Förordning
om ändrad lydelse av §§ 6 och 7 förordningen den 3 Juni 1932
(nr 165) angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit
att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar
än jordbrukskassor.
Härigenom förordnas, att §§ 6 och 7 förordningen den 3 juni 1932 angående
rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra
ekonomiska föreningar än jordbrukskassor, skola erhålla ändrad lydelse
på sätt av det följande framgår:
§ 6.
För kredit till förening, som i § 4 avses, skall finnas säkerhet, som av centralkassans
styrelse prövas fullt betryggande.
Krediten skall säkerställas genom pant i fast eller lös egendom eller fordringsrätt
jämväl mot annan än föreningen själv.
Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må kredit ej
lämnas, centralkassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med
annan i och för sig fullgod säkerhet.
Kredit må beredas en och samma förening till så stort belopp, som av centralkassans
styrelse med hänsyn till säkerhetens beskaffenhet och andra
ifrågakommande omständigheter prövas lämpligt. Krediten må icke uppgå
till mera än tvåhundra kronor för varje av föreningen i centralkassan tecknad
andel, dock med rätt för centralkassan att därutöver, efter medgivande
av styrelsen för jordbrukskreditkassan, lämna föreningen kredit mot säkerhet
av inteckning i fastighet, örn och i den mån inteckningen ligger inom sex
tiondelar av fastighetens jordbruksvärde enligt gällande taxering, där
fastigheten är taxerad såsom jordbruksfastighet, och inom fyra tiondelar av
taxeringsvärdet, där fastigheten är taxerad såsom annan fastighet.
Centralkassas sammanlagda--— denna begränsning.
§ 7.
I allt, varom ej i enlighet med ovan meddelade bestämmelser särskilt
stadgats, skall ekonomisk förening, som i § 4 avses, vara såväl i fråga örn
30 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
rättigheter som beträffande skyldigheter likställd med till centralkassan an
sluten jordbrukskassa.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1936. Med avseende å centralkassa,
som vunnit godkännande före
nämnda dag, skola de äldre bestämmelserna
äga tillämpning, till dess vederbörande
länsstyrelses godkännande
erhållits av sådana före den 1 juli
1937 länsstyrelsens prövning underställda
ändringar i kassans stadgar,
varigenom desamma bringats till överensstämmelse
med vad ovan föreskrivits;
ägande Kungl. Majit att beträffande
särskild kassa medgiva den ytterligare
utsträckning av tiden för de
äldre bestämmelsernas tillämpning,
som av omständigheterna finnes påkallad.
Underlåter centralkassa att före den
1 juli 1937 ansöka om godkännande
av stadgeändringar med nyss angivet
ändamål eller finnas de av kassan beslutade
ändringarna icke vara av beskaffenhet
att kunna godkännas eller
iakttager kassa, som av Kungl. Majit
medgivits utsträckning av tiden för de
äldre bestämmelsernas tillämpning,
icke föreskrift, som därvid lämnats,
skall det för kassan meddelade godkännandet
av länsstyrelsen återkallas.
Denna förordning träder i kraft den
1 oktober 1936. Med avseende å centralkassa,
som vunnit godkännande
före nämnda dag, skola de äldre bestämmelserna
äga tillämpning, till dess
vederbörande länsstyrelses godkännande
erhållits av sådana före den 1
oktober 1937 länsstyrelsens prövning
underställda ändringar i kassans stadgar,
varigenom desamma bringats till
överensstämmelse med vad ovan föreskrivits;
ägande Kungl. Majit att beträffande
särskild kassa medgiva den
ytterligare utsträckning av tiden för
de äldre bestämmelsernas tillämpning,
som av omständigheterna finnes påkallad.
Underlåter centralkassa att före den
1 oktober 1937 ansöka om godkännande
av stadgeändringar med nyss angivet
ändamål eller finnas de av kassan
beslutade ändringarna icke vara
av beskaffenhet att kunna godkännas
eller iakttager kassa, som av Kungl.
Majit medgivits utsträckning av tiden
för de äldre bestämmelsernas tillämpning,
icke föreskrift, som därvid lämnats,
skall det för kassan meddelade
godkännandet av länsstyrelsen återkallas.
4) Lag
angående ändrad lydelse av 58 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet.
Härigenom förordnas, att 58 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
på landet skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse i
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 31
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
58 §.
Penningar eller---eller värdehandlingar.
Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,
skola för kommunens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.
Med bank avses här jämväl centralkassa för jordbrukskredit.
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 okto1936.
ber 1936.
5) Lag
angående ändrad lydelse av 53 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad.
Härigenom förordnas, att 53 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
i stad1 skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:
53 §.
Penningar eller---eller värdehandlingar.
Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar,
skola för stadens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.
Med bank avses här jämväl centralkassa för jordbrukskredit.
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 okto1936.
ber 1936.
6) Lag
angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse.
Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse
skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:
54 §.
Penningar eller---eller värdehandlingar.
Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående ut -
1 Jfr SFS 1932:266.
32 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
betalningar, skola för församlingens räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.
Med bank avses här jämväl centralkassa för jordbrukskredit.
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 okto1936.
ber 1936.
B) att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förslag, ville
1) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret
av de svenska statens obligationer till nominellt belopp
av sammanlagt 20,000,000 kronor, vilka enligt riksdagens
medgivande överlämnats till svenska jordbrukskreditkassan
för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken,
må utsträckas beträffande hälften av obligationerna
till den 30 juni 1941 och beträffande återstående hälften
till den 30 juni 1946;
2) besluta den ändring i gällande bestämmelser angående
överlämnandet till riksbanken av svenska statens obligationer
såsom pant för envar centralkassas för jordbrukskredit
förbindelser, att nuvarande maximibeloppet för obligationer
höjes från 750,000 till 1,000,000 kronor;
3) till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbruks
kasserörelsen
m. m. för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av .................... kronor 100,000;
C) att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
angående frågan under vilka förhållanden centralkassa
skall vara skyldig att träda i likvidation, samt för 1937 års
riksdag framlägga förslag till erforderliga bestämmelser i ämnet;
samt
D) att motionen lii 828, i den mån den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet under A och B hemställt, icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 juni 1936.
På sammansatta banko- och jordbruksutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1. 33
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från bankoutskottet: herrar Lindgren, Ernfors, Johansson i Friggeråker, Ström
i Lidköping, Leffler, Paulsen, Hilding* och Englund.
från jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Elof
Andersson, Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg, Pettersson i Rosta och Ericsson i
Sörsjön.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Lilläng till riksdagens protokoll 1936. S sami. 2 avd. Nr 1.
Il