Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
1
Nr 73.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1936 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av dels fullmäktiges i riksgäldskontoret
framställningar med förslag till förändringar beträffande
riksdagshuset, dels ock väckt motion angående förnyad
utredning av frågan örn riksdagshuset och dess
omgivning.
Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret.
I särskilda skrivelser till bankoutskottet hava fullmäktige i riksgäldskontoret
överlämnat genom fullmäktiges försorg verkställda utredningar med
förslag till
1) förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m.
(skrivelse den 5 mars 1936);
2) inredande av lokaler å riksdagshusets vind (skrivelse den 12
mars 1936);
3) nya trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset samt
inredande av rum i utrymmena i trapptornen (skrivelse den 23 januari
1936); samt
4) förändring av riksdagshusets restauranglokaler (skrivelse den 12 mars
1936).
Vid skrivelserna voro fogade åtskilliga bilagor, innefattande bland annat
beskrivningar och kostnadsberäkningar till de ifrågasatta arbetena, ävensom
över förslagen upprättade ritningar.
Skrivelserna jämte därtill hörande bilagor komma, därest annorlunda ej
särskilt angives, att i det följande återgivas. I slutet av detta utlåtande återfinnes
ett register över de till utlåtandet hörande handlingarna.
Förslag till förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av
barriärerna m. in.
I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret
till en början meddelat, att på sätt två vid skrivelsen fogade promemorior
(Bilaga 1) utvisade, under sommaren 1935 vid upprepade tillfällen
iakttagits, att bitar av fasaden och taklisterna å riksdagshuset lossnat och
störtat ned. Vid ett tillfälle hade sålunda på trottoaren å Drottninggatan
Bihang till riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 73. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
nedfallit en slen vägande 4 å 5 kg och några dagar senare påträffades en
sten om % kg:s vikt å gångbanan utanför riksdagshusets pannrumsingång.
Med hänsyn till de svåra följder, som kunde uppstå genom fortsatta ras
från byggnaden, uppdrogo fullmäktige åt byggnadsrådet G. A. Nilsson att
verkställa utredning angående kostnaden för granskning av stenpartierna
under taklisten å riksdagshuset. I en med anledning härav avgiven promemoria
(Bilaga 2) föreslog byggnadsrådet Nilsson, att en provundersökning
av den del av västra fasaden, där skada å taklisten inträffat, skulle utföras
för att man därigenom skulle kunna förskaffa sig någon mer bestämd uppfattning
örn vilka kostnader skulle uppkomma för en fasadundersökning
av byggnaden i dess helhet. Sedan fullmäktige uppdragit åt Nilsson att låta
utföra en sådan provundersökning, avgav denne i oktober 1935 ett utlåtande
(Bilaga 3) beträffande undersökningen.
Rörande ifrågavarande skador å riksdaghusets fasader anförde
fullmäktige vidare:
Vid provundersökningen, som omfattade den södra mellandelen av fasaden
mot Drottninggatan, konstaterades, att fogarna i taklisten vore öppna, vilket
förhållande, enligt vad anföres i utlåtandet, torde huvudsakligen bero på
den genomströmning av vatten, som de icke isolerade stenbarriärerna vore
anledning till. I övrigt vöre fogarna öppna huvudsakligen å de ställen i
fasaden, där undergrunden åstadkommit vertikala sprickbildningar, gående
genom hela byggnaden. Sammanlagt hade påträffats 26 skador å den undersökta
delen av fasaden. En undersökning av samtliga fasader, på samma
sätt som den verkställda provundersökningen, skulle draga en kostnad av
7 700 kronor.
Av ovan omförmälda utlåtande framgår, att anledningen till de uppkomna
skadorna å fasaden syntes vara att söka dels i sättningar i byggnaden och
dels däri att stenbarriärerna å taket, vilka icke vore isolerade, genomsläppte
vatten, som sedan sökte sig ned genom murarna. Med anledning härav
funno fullmäktige sig icke kunna inskränka sig till frågan örn utförande
av en undersökning av fasaderna, utan funno det nödigt anmoda byggnadsrådet
Nilsson att verkställa utredning av frågan örn isolering av barriärerna.
I samband därmed borde jämväl behandlas frågan örn borttagandet av vissa
stenprydnader å riksdagshusets tak.
Sistnämnda fråga har med anledning av ett till fullmäktige av bankoutskottet
meddelat uppdrag under de senaste åren varit föremål för upprepade
överväganden inom fullmäktige. I .skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret
den 21 april 1931 anhöll nämligen riksdagens bankoutskott,
att fullmäktige ville föranstalta örn utredning beträffande borttagandet av
vissa stenprydnader å riksdagshusets tak samt därefter till utskottet inkomma
med yttrande och förslag i frågan, därvid jämväl borde förebringas
uppskattning av kostnaderna för de åtgärder, som ansåges böra ifrågakomma.
Med anledning därav igångsatte fullmäktige under år 1931 en utredning
i frågan, varvid akademien för de fria konsterna samt byggnadsstyrelsen
på begäran av fullmäktige yttrade sig i ärendet. Avskrifter av dessa
yttranden jämte ett tidigare av nämnda akademi avgivet utlåtande bifogas
f"Bilaga A). Byggnadsstyrelsen framhöll, att en utredning angående borttagandet
av krönande takprvdnader å såväl riksdags- som riksbankshusen
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
3
och de dessa byggnader sammanbindande två portikerna nära sammanhängde
med frågan örn ordnande av riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens
mening något slutligt avgörande rörande borttagandet av takprydnader
icke lämpligen borde träffas förrän den större frågan blivit avgjord. En
lösning efter de linjer, som byggnadsstyrelsen sålunda uppdrog i sitt yttrande,
ansågo fullmäktige icke för det dåvarande vara att räkna med. Riksdagen
hade då nyligen tvenne gånger, åren 1929 och 1931, ställt frågan
örn åtgärder för ordnande av riksdagshusets omgivningar på framtiden. Trots
det läge, vari frågan om stenprydnadernas borttagande därigenom kommit,
hava fullmäktige emellertid under årens lopp haft den under upprepade
överväganden. Fullmäktige hava därvid fortfarande varit av den uppfattningen,
att förutsättning för en lösning av frågan i det omfattande sammanhang,
som förordats av byggnadsstyrelsen, icke förelåge. Med hänsyn till de
ovan berörda, under sistlidet år konstaterade bristerna å riksdagshuset ansågo
sig fullmäktige emellertid nu, oberoende av hur frågan om riksdagshusets
omgivningar framdeles komme att lösas, icke kunna längre uppskjuta
frågan örn takpartierna utan uppdrogo, som ovan nämnts, åt byggnadsrådet
Nilsson att i samband med frågan örn granitbarriärernas isolering jämväl
utreda frågan örn borttagande av vissa stenprydnader å riksdagshusets tak.
Den av fullmäktige begärda utredningen (Bilaga 5) avgavs av Nilsson i
december 1935. Över utredningen har byggnadsstyrelsen på hemställan av
fullmäktige den 31 januari 1936 avgivit yttrande (Bilaga 6).
I den av Nilsson nu framlagda utredningen föreslås, att samtliga krönande
granitdetaljer å riksdagshuset borttagas och i erforderlig utsträckning ersättas
med takbarriärer ävensom att åtgärder vidtagas för isolering av barriärerna
å riksdagshusets sidopartier samt för konservering och reparationer
av riksdagshusets fasader. De föreslagna förändringarna å riksdagshuset
medföra, enligt utredningen, vissa önskemål om liknande åtgärder å riksbankshuset
samt å de båda valvbågarna över Drottninggatan. Beträffande
förslagets detaljer torde få hänvisas till Nilssons utredning med tillhörande
ritningar, fotografier, beskrivning och kostnadsberäkning.
För egen del anföra fullmäktige beträffande frågan om isolering av
barriärerna följande.
Av de nu anförda, föreslagna åtgärderna skola fullmäktige först beröra
frågan örn isolering av barriärerna, övriga föreslagna åtgärder synas nämligen
bliva en praktisk följd av eventuella åtgärder beträffande barriärerna.
Under en lång följd av år har iakttagits, att fuktskador uppkommit å
riksdagshusets vindar och i mittelpartiels översta våning. Sedan upprepade
smärre reparationer och tätningsförsök ej givit bestående resultat, blev år
1930 nödvändigt företaga vidlyftiga reparationsarbeten ä taket samt å sidoparliernas
takstolar, som genom fukten erhållit rötskador. Såsom riksgäldskontorets
kontrollant över arbetena tjänstgjorde professorn vid tekniska högskolan
II. Kreuger. I ett till fullmäktige avgivet utlåtande i samband med
arbetena framhöll professor Kreuger, att det icke vore möjligt att mellan
den å taket anbragta asfaltbeläggningen och granitbarriären åstadkomma
full tätning under densamma med mindre hela barriären nedtoges, då det
nämligen av tillgängliga ritningar och verkställda undersökningar ville synas,
som örn isolering saknades under graniten. I ett den 17 oktober 1932 avgivet
yttrande beträffande riksdagshusets takisolering föreslog professor Kreuger
vidare, att frågan örn granitbarriärernas bortlyftning och isolering skulle
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
tagas under omprövning. Med anledning härav hänvände sig fullmäktige
till byggnadsstyrelsen nied anhållan, att styrelsen ville avgiva yttrande beträffande
de av Kreuger till omprövning ifrågasatta åtgärderna. I skrivelse
den 21 december 1932 (Bilaga 7) meddelade byggnadsstyrelsen,
att en för framtiden beslående täthet i anslutningen mellan asfaltytorna
och barriären icke torde kunna vinnas med mindre ett isoleringsskikt anbringades
under barriärerna. Styrelsen ansåg emellertid, att de ifrågasatta
åtgärderna tills vidare kunde anstå i avvaktan på resultat av den styrelsen
år 1932 föreslagna utredningen angående borttagande av krönande takprydnader
m. m. å riksdags- och riksbankshusen.
Av byggnadsrådet Nilssons utredning framgår nu, att de å mittelpartiets
plana yttertak utförda tätningsarbetena medfört väsentlig förbättring av förhållandena
där. Vad däremot anginge sidopartierna, så hade där gjorda
tätningsarbeten visat sig otillräckliga på grund av läckage genom barriärerna.
Den härigenom uppkommande genomdränkningen av taklisten och
murverkets övre partier kunde, enligt Nilssons mening, så småningom åstadkomma
beklagliga verkningar. Risk förefunnes för dels sättningar i listverket,
dels i ogynnsamt fall katastrofala ras. Åtgärder för botande av
olägenheterna vore därför ofrånkomliga och skulle bestå i barriärernas bortlyftning,
utförande av isoleringsarbeten och slutligen barriärernas återuppförande
å den anbragta isoleringen.
I sitt yttrande över byggnadsrådet Nilssons utredning anför byggnadsstyrelsen,
att det enligt styrelsens mening icke kunde anses försvarligt att
år från år uppskjuta de isoleringsåtgärder å riksdagshusets takpartier, vilka
vöre nödvändiga för tryggande av byggnadens framtida bestånd och som
med tiden måste bliva allt mer omfattande och alltså kräva ökade kostnader.
Här ovan berörda, föreslagna åtgärder, att i och för isolering bortlyfta
och sedermera återuppföra granitbarriärerna å sidopartierna av riksdagshusets
tak innebära ett högst omfattande och vidlyftigt företag, som skulle
draga stora kostnader, enligt beräkning 297 000 kronor för arbetet med
själva barriärerna. Härtill komma emellertid de därmed förenade kostnaderna
för borttagande av krönande granitdetaljer m. m., vilket arbete vare
sig krönen skola återuppsättas eller icke, torde komma att draga en kostnad
av över 200 000 kronor. I allt skulle åtgärderna för barriärernas isolering
således medföra en utgift på icke mindre än omkring 500 000 kronor. De
skäl för dessa åtgärder, som redan för några år sedan framfördes från sakkunnigt
håll, hava emellertid nu anförts med sådan styrka, att fullmäktige
trots de mycket stora kostnaderna anse, att man icke kan påtaga sig de
risker, som, vid ett uppskjutande av de föreslagna åtgärderna, skulle kunna
uppstå såväl för byggnadens bestånd som för trafiken omkring riksdagshuset
vid inträffande ras. Av såväl byggnadsrådet Nilssons som byggnadsstyrelsens
uttalanden framgår, att sådan risk för byggnaden föreligger, och
de tillbud till olyckor, som uppstodo under förliden sommar genom stenars
lossnande från fasaden — vilket bl. a. tillskrives olätheten i barriärerna
— visa, att riskerna för trafiken omkring byggnaden äro påtagliga. På nu
angivna skäl föreslå fullmäktige därför ,att byggnadsrådet Nilssons förslag
beträffande isolering av granitbarriärerna kommer till utförande.
I den av Nilsson utarbetade planen för isolering av barriärerna föreslås
bl. a., att de nuvarande kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna
och i mittpartiets östra och västra fasader skulle utbytas mot
dockor av granit. Med hänsyn till de stora kostnader ett dylikt utbyte skulle
föranleda, hava fullmäktige hänvänt sig till byggnadsrådet Nilsson med an
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
5
hållan om ett uttalande, huruvida icke de nuvarande kalkstensdockorna
skulle, i den mån de visa sig vara felfria, kunna bibehållas. Härigenom
skulle de nu beräknade stora kostnaderna måhända kunna i avsevärd mån
nedbringas. Med anledning härav har Nilsson avgivit bilagda yttrande
(Bilaga 8). Såsom framgår av detta, synes man emellertid få räkna med,
att ett utbyte av kalkstensdockorna mot dockor av granit å nu ifrågavarande
barriärer får ske.
Fullmäktige upptaga härefter till behandling frågan om borttagande
av vissa stenprydnader å riksdaghusets tak samt anföra
härom följande.
Därest det nu av fullmäktige förordade förslaget att utföra isolering av
sidopartiernas barriärer skulle komma till utförande, blir oundgängligt att
taga ställning till frågan, huru skall förfaras med de krönande granitdetaljerna.
Vid ett bortlyftande av barriärerna blir givetvis nödvändigt att nedtaga
krönen. Frågan är då, huruvida dessa, sedan isoleringsarhetena för
barriärerna slutförts, åter skola uppställas på sina förutvarande platser å
barriärerna. Enligt fullmäktiges mening synes ett sådant förfarande böra
vara helt uteslutet. Det torde numera få anses såsom en allmänt omfattad
mening, att åtminstone de smärre krönen å riksdagshuset kunna med fördel
borttagas, nämligen de sex obeliskerna, de åtta klotformade krönen å norra
och södra fasadernas mittpartier samt de två vapensköldarna å östra fasadens
ändpartier. Beträffande samtliga nu uppräknade krön få fullmäktige
därför förorda, att de definitivt nedtagas.
Beträffande de övriga, stora krönen, nämligen de två tornkrönen över trapporna
vid Drottninggatan samt Sveagruppen få fullmäktige anföra följande.
De två tornkrönen hava under en lång följd av år visat sig vara till stort
men för de underliggande delarna av byggnaden. Trots upprepade reparationsarbeten
har det visat sig vara omöjligt att förhindra, att vatten inträngt
från krönen, varför trapptornets tak och väggar lidit stor skada. Med tiden
bliva skadorna givetvis allt större och faran för väggpartiernas framtida
bestånd ökas. Jämte denna beklagliga olägenhet av tornkrönen tillkommer
den stora belastning, de utgöra på byggnadens grund. Fullmäktige anse därför,
att tornkrönen, sedan de nedtagits för barriärernas isolering, icke böra
återuppsättas.
Vad slutligen angår Sveagruppen, så må erinras örn, att meningarna örn
denna grupps bibehållande eller ej torde vara mer delade, än vad gäller
byggnadens övriga krön. Vid tidigare diskussioner i ämnet har framhållits,
att Sveagruppen vid ett borttagande av övriga krön dock borde bibehållas.
Riksdagshusets arkitekt Aron Johansson har vid olika tillfällen, senast den
26 februari 1936, till fullmäktige avgivit yttranden i frågan om borttagande
av krönen. Av dessa yttranden, av vilka avskrift (Bilaga 9) här bifogas,
framgår, att Johansson numera tillstyrker, att alla takprydnader borttagas
med undantag av Sveagruppen. Byggnadsrådet Nilsson anför i sin
utredning, att Sveagruppen är av sådant konstnärligt värde, att tvekan kan
råda, om ett ingrepp härvidlag vore försvarligt. På vissa angivna skäl förordar
Nilsson emellertid gruppens borttagande. Byggnadsstyrelsen anser
visserligen, att det ur arkitektonisk synpunkt synes vara nödvändigt att
borttaga Sveagruppen, därest byggnadens övriga krönande partier slopas, men
finner det önskvärt, att det vid arbetets eventuella utförande närmare under
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
sökes, huruvida icke ett krön av bl. a. mindre påfallande storlek bör anbringas
å byggnadens mittparti.
Såsom framgår av det nu anförda, råda bland sakkunniga olika uppfattningar
beträffande Sveagruppen. Emellertid torde icke vara nödvändigt
att redan nu taga bestämd ställning till, hur det skall förfaras med gruppen.
I byggnadsrådet Nilssons utredning meddelas, att samtliga de föreslagna
arbetena icke lämpligen kunna utföras under ett år, utan att de böra uppdelas
på två eller tre år. Det kan under sådana förhållanden tänkas vara
lämpligt, att avgörandet om Sveagruppen får anstå ett eller annat år, till
dess arbetena i övrigt beträffande taket slutförts. Härigenom skulle man
bliva i tillfälle att säkrare bedöma gruppens värde ur estetisk synpunkt,
sedan övriga krön borttagits. Fullmäktige föreslå därför, att tillsvidare ingen
annan åtgärd vidtages beträffande huvudfasadens mittparti än att de fyra
krönen, två å vardera sidan om Sveagruppen, borttagas.
Nu föreliggande förslag till förändring av riksdagshusets övre partier berör
även de båda valvbågarna. Det föreslås sålunda, att å dem befintliga vapensköldar
och kulkrön skulle borttagas. Enligt fullmäktiges mening synes
emellertid icke nu böra beslutas örn någon åtgärd beträffande bågarna. De
teknisk-ekonomiska skäl, som anförts beträffande krönen å riksdagshuset,
äro givetvis icke tillämpliga beträffande vapenskölderna och krönen å valvbågarna.
Det synes därför, som om man jämväl i fråga örn dem liksom
beträffande Sveagruppen kunde vänta med ett avgörande, till dess att övriga
föreslagna arbeten å de båda omgivande riksbyggnaderna eventuellt slutförts.
Vid en sådan tidpunkt torde man med större säkerhet kunna bedöma
frågan ur estetiska synpunkter. Fullmäktige föreslå alltså, att frågan örn
åtgärder beträffande valvbågarna får tills vidare anstå. Det torde här böra
omnämnas, att arkitekten Johansson avstyrker varje förändring av bågarna.
I samband härmed hava fullmäktige anfört, att därest nu berörda förändringar
av riksdagshusets övre partier komme lill utförande, borde givetvis
samtidigt utföras de konserverings- och reparationsarbeten
å riksdag husets fasader, som finnas beskrivna i byggnadsrådet
Nilssons förut omnämnda utlåtande den 18 oktober 1935. Kostnaderna
för dessa arbeten beräknas till 53 000 kronor. I kostnadsberäkningen äro
icke upptagna några särskilda kostnader för byggnadsställningar på andra
ställen än där dylika icke äro behövliga för barriärerna. Beräkningen förutsätter
alltså, att arbetena göras samtidigt.
Det i skrivelsen anförda sammanfattas av fullmäktige på följande sätt.
Granitbarriärerna å riksdagshusets sidopartier isoleras, varvid barriärerna
bortflyttas för isoleringens utförande och sedan återuppföras. De nuvarande
kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna och i mittpartiets västra
fasad torde få ersättas med dockor av granit. De på grund av arbetet
med barriärerna nedtagna krönen, däri inbegripna de båda tornkrönen, återuppsättas
icke. Å huvudfasadens mittparti vidtagas tills vidare ingen annan
åtgärd än att de två krönen å vardera sidan av Sveagruppen borttagas.
Sveagruppen och valvbågarna bliva tills vidare icke föremål för någon åtgärd.
De å riksdagshusets fasader föreslagna konserverings- och reparationsarbetena
utföras.
I byggnadsrådet Nilssons utredning beräknas de av honom föreslagna åt -
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
9
Förslag till nya trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset
samt inredande av rum i utrymmena i trapptornen.
I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret
erinrat, hurusom vid en under år 1925 av särskilda delegerade, de
s. k. riksdagshusdelegerade, på uppdrag av riksgäldsfullmäktige verkställd
utredning beträffande bl. a. frågan om att inom riksdagshuset åt riksdagen
bereda större utrymme, en undersökning gjordes beträffande anordnande av
nya trappförbindelser i byggnadens västra del samt de nuvarande trapphusens
inredande till rum. Förslagsritningar utarbetades av arkitekten Aron
Johansson. Med hänsyn till de stora kostnader, 148 000 kronor, utförandet
av de ifrågasatta förändringarna skulle medföra, ansågo sig de delegerade
icke kunna förorda de gjorda förslagen. De delegerade sökte i stället finna
en lösning genom något förändrad disposition av befintliga lokalutrymmen.
Sedan nämnda utredning gjordes, hava, meddela fullmäktige, vid upprepade
tillfällen inom riksdagen framförts önskemål om ytterligare lokalutrymmen
inom riksdagshuset att disponeras för olika ändamål. Någon möjlighet
att tillmötesgå dessa önskemål genom en förändrad disposition av befintliga
rum inom riksdagshuset föreligger icke mer, enär alla rum, som
lämpligen kunnat komma ifråga, numera redan tagits i anspråk av riksdagen.
Under sådana förhållanden hava fullmäktige ansett sig böra upptaga
till nytt övervägande frågan örn trapphusens i västra delen av riksdagshuset
omändring till rumsutrymmen och ha fullmäktige till utskottet överlämnat
av byggnadsrådet Nilsson på uppdrag av fullmäktige gjorda förslagsritningar
jämte tillhörande beskrivning (Bilaga 13).
Nilssons förslag innefattar tre alternativ, benämnda A, B och C. Enligt
alternativ A skulle den nya trappförbindelsen anordnas inom den nuvarande
byggnaden, medan enligt B och C de nya trapporna skulle uppföras å respektive
ljusgårdar. Nilsson anser att en lösning av frågan bör sökas enligt
alternativ A, enär enligt hans mening utbyggnader å gårdarna skulle innebära
mindre önskvärda ingrepp i byggnaden.
För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande.
För sin del finna fullmäktige den lösning av frågan lämpligast, som finnes
angiven i alternativ B och C. Anordnande av nya trappor i förstugorna
(alternativ A) skulle i hög grad inkräkta på utrymmet i dem. Enligt förslaget
skulle förstugorna, efter trappornas inläggande, få en bredd invid
trappan av endast 1,3 meter och även örn trapporna kunde göras något
smalare, bleve passagen vid dem ändock alltför trång. Anordnas de nya
trapporna däremot i särskilda trapptorn å ljusgårdarna (alternativ B eller C)
blir utrymmet i förstugorna detsamma som för närvarande. Trappornas förlängning
å ljusgårdarna skulle vidare giva en större lokalvinst, nämligen
265 kvm mot 205 kvm enligt alternativet A. Alternativen B och C skulle
därför, ehuru de ställa sig något dyrare i utförande, pr kvm vunnet nyttigt
utrymme .ställa sig billigare än alternativ A.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
Vid ett val slutligen mellan alternativen B och C synes det sistnämnda
vara att föredraga, då detta skulle medföra de fördelarna, att entresolvåningen
vunne direkt förbindelse med de nya trapporna och med hissarna, samt
att de nu i huvudvåningens korridor inbyggda skrymmande trapporna upp
till entresolvåningen sedermera kunde borttagas.
I bifogade promemoria (Bilaga 1A), upprättad av föreståndaren för riksdagens
ekonomibyrå, angives förslagsvis för vilka ändamål de nya rummen
skulle kunna användas.
Förslag till förändring av riksdagshusets restauranglokaler.
I detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse
framhållit att, med anledning av vissa under sistlidet år mot riksdagshusets
restauranglokaler framställda anmärkningar, fullmäktige verkställt
utredning i frågan samt låtit utarbeta förslag till vissa ändringar av nämnda
lokaler. Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava fullmäktige
anfört följande.
Såsom framgår av Bilaga 151 gjorde yrkesinspektionen i februari 1935
vissa anmärkningar beträffande ventilationsanordningarna i restaurangköket
och i skrivelse till fullmäktige den 7 juni 1935 anhöllo herrar ekonomideputerade
i andra kammaren bl. a., att snara åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande
av bättre ventilation i matsals- och kafélokalerna samt i vissa
andra lokaler i riksdagshuset.
Nu anmärkta förhållanden blevo föremål för undersökning av fullmäktiga
i samband med den i § 54 i reglemente för riksgäldskontoret omförmälda
besiktningen av riksdagshuset, varvid såsom representant för byggnadsstyrelsen
deltog byggnadsrådet Nilsson. Med anledning av de anmärkningar
mot nu ifrågavarande lokaler, som konstaterades vid förrättningen, erhöll
Nilsson i uppdrag att verkställa undersökning örn möjligheterna till en tillfredsställande
lösning av anordningarna vid riksdagsrestaurangen.
De av yrkesinspektionen påpekade bristfälligheterna beträffande ventilationen
i restaurangköket har man under sistlidne höst sökt avhjälpa genom
vissa smärre, av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärder. Beträffande de
ändringar och förbättringar av större omfattning av restauranglokalerna,
som ifrågasatts, avgav Nilsson i juli, respektive oktober månad 1935 tvenne
här bifogade yttranden (Bilaga 16).~ 1 dessa framhölls, att en utredning angående
en förbättring av restauranglokalerna i riksdagshuset vore i väsentlig
mån beroende av i vad mån ökat utrymme kunde vinnas för köksutrymmena
i samma plan som matsalen. En sådan ökning av utrymmet kunde ernås
därigenom, att till det i plan nied matsalen befintliga köket lades den
angränsande delen av matsalen till en bredd av fyra meter. Den härigenom
uppkomna minskningen av matsalen skulle kompenseras med att det utrymme,
som funnes i entrén till matsalen från den stora hallen skulle läggas
till matsalen.
Det sålunda av Nilsson framförda uppslaget till frågans lösning har sedermera
på uppdrag av fullmäktige närmare utarbetats och har Nilsson
1 Bil. 1 till fullmäktiges skrivelse.
'' Bil. 2 till fullmäktiges skrivelse
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
t
gärderna draga en sammanlagd kostnad av 584 000 kronor. Därest, såsom
fullmäktige föreslå, några åtgärder icke vidtagas beträffande Sveagruppen
och valvbågarna, kan denna kostnadssumma, enligt vad Nilsson meddelat,
minskas med 70 000 kronor.
Fullmäktige hava slutligen i sin förevarande skrivelse erinrat, hurusom
byggnadsrådet Nilsson i sin utredning anfört, att de föreslagna förändringarna
medförde önskemål örn vissa liknande åtgärder å riksbankshuset,
nämligen borttagandet av de tio krönande ornamenten. Yttrande i
denna fråga syntes böra tillkomma fullmäktige i riksbanken. Nämnda fullmäktige
syntes jämväl böra uttala sig om den av Nilsson föreslagna åtgärden
beträffande valvbågarna.
Sedan bankoutskottet i anledning härav anhållit, att fullmäktige i riksbanken
ville yttra sig över Nilssons förslag, i vad detsamma avsåge riksbanksbyggnaden
och de båda valvbågarna mellan riksdags- och riksbankshusen,
hava fullmäktige i skrivelse den 12 mars 1936 anfört följande.
Under förutsättning alt beslut fattas om borttagande av obeliskerna, tornkrönen
över trapporna och krönen å norra och södra fasaderna å riksdagshuset,
anse fullmäktige, att motsvarande åtgärder böra vidtagas för riksbankshusets
vidkommande, d. v. s. att de tio krönande ornamenten å taket
borttagas. Däremot föreslå fullmäktige i likhet med byggnadsrådet Nilsson,
att de båda stenlejonen mot väster samt krönet å mittpartiet mot Drottninggatan
måtte bibehållas.
Vad beträffar valvbågarna anse fullmäktige, i likhet med fullmäktige i
riksgäldskontoret, att med frågan örn borttagande av vapen, sköldar och
kulkrön bör tills vidare anstå, intill dess övriga föreslagna arbeten å de båda
omgivande byggnaderna slutförts, då frågan torde kunna med större säkerhet
bedömas ur estetisk synpunkt.
Förslag till inredande av lokaler å riksdagshusets vind.
I sin ovanberörda skrivelse i detta ärende hava fullmäktige i riksgäldskontoret
meddelat, att under handläggningen av ärendet angående förändring
av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m. hos fullmäktige
uppkommit frågan, huruvida det icke vore lämpligt, att, därest de i nu
nämnda skrivelse föreslagna arbetena bomme till utförande, samtidigt låta
utföra den vid tidigare tillfällen diskuterade planen att låta inreda ett antal
rum åt gårdssidorna å riksdagshusets vind. Det förutsattes nämligen, att
vissa besparingar av byggnadskostnader skulle kunna uppstå vid ett samtidigt
utförande av de nu nämnda olika arbetena.
Med anledning härav hade fullmäktige meddelat byggnadsrådet Nilsson
uppdrag att verkställa utredning i frågan. Sedan sådan utredning utförts,
hava fullmäktige till utskottet överlämnat densamma med tillhörande
handlingar (Bilagor 9, 10 och 11) samt därjämte ett yttrande i ärendet av
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
byggnadsstyrelsen (Bilaga 12). Av detta yttrande framgår, att styrelsen icke
har något att erinra mot förslaget.
Rörande det av Nilsson framlagda förslaget hava fullmäktige meddelat
följande.
Utredningen innefattar förslag att i vindsvåningen å riksdagshusets norra,
östra och södra sidor inreda rum inåt ljusgårdarna. Förutom två rum, vartdera
omkring 33 kvm stort, vilka rum skulle ersätta de två nuvarande rummen
i mittpartiet, som skulle förändras till vakt- och kapprum, skulle vinnas
tillsammans 34 rum, med en sammanlagd golvyta av omkring 530 kvm,
motsvarande i medeltal 15,6 kvm per rum. Härtill komma vissa andra utrymmen
såsom vakt- och kapprum m. m.
Kostnaderna för förslagets utförande beräknas till 390 000 kronor. I
detta belopp ingå emellertid kostnader för arbeten för förbättring av ventilationen
i de nedre våningarna, vilka arbeten lämpligen kunde utföras samtidigt
med vindens ombyggnad. Enbart vindsrumsinredningen skulle därför
betinga en kostnad av omkring 340 000 kronor.
De nu angivna byggnadskostnaderna äro beräknade för arbetenas utförande
oberoende av de ifrågasatta arbetena med barriärerna. Enligt vad
anföres i utredningen torde nämligen arbetena på grund av sin olika art,
även örn de bedreves samtidigt, komma att utföras av olika entreprenörer
och därvid arbetena med barriärerna med användande av utvändiga ställningar,
men byggnadsarbetena i vindsvåningen med anlitande av ställningar
inne å gårdarna, detta för att de olika arbetena icke skulle komma att hindra
varandra i någon väsentlig grad.
För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande.
Såsom ovan anförts hava fullmäktige låtit verkställa förevarande utredning
närmast för att få klarhet i frågan, huruvida det skulle vara förenat
med någon besparing att utföra arbetet med barriärerna och arbetet med
vindsvåningens inredning samtidigt. Efter vad framgår av bvggnadsrådet
Nilssons uttalande synes någon sådan besparing dock icke vara att räkna
med. Under sådana förhållanden och då vissa andra av fullmäktige föreslagna
åtgärder beträffande riksdagshuset, nämligen barriärernas isolering
samt förändringen av riksdagshusets restauranglokaler äro mer trängande,
synes det fullmäktige, som örn frågan örn vindsvåningens inredande kunde
anstå tillsvidare.
Med hänsyn därtill, att behov av ytterligare lokaler, särskilt mindre arbetsrum,
otvivelaktigt föreligger för riksdagen, vilja fullmäktige emellertid
framhålla, att, såsom det upplyses i utredningen, intet hinder förefinnes för
vindsinredningens utförande i olika etapper. En början skulle sålunda kunna
göras med att inreda exempelvis en av de tre föreslagna sidorna, varefter
de återstående sidorna skulle kunna färdigställas vartefter framdeles. Kostnaderna
skulle härigenom kunna fördelas på flera år utan att därigenom
bliva större.
Fullmäktige få till slut erinra om, att frågan om vindsvåningens inredning
var föremål för behandling vid 1917 års riksdag, varvid dock beslöts, att
med de föreslagna arbetena skulle tillsvidare anstå. Ärendet har sedermera
icke behandlats av riksdagen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
11
den 3 mars 1936 till fullmäktige inkommit med detaljförslag till förändring
av restauranglokalerna (Bilaga 17)}
Förslaget innebär följande. Köksutrymmena, nu huvudsakligen förlagda
i jordvåningen — endast ett mindre kök finnes bredvid matsalen — flyttas
upp i samma plan som matsalen. För att möjliggöra detta disponeras den
ovan nämnda delen av matsalen, varemot till denna lägges förutnämnda utrymme
invid stora hallen. I omedelbar anslutning till köket anordnas kallskänk,
kaffekök och rangeringsutrymmen. Alla till restaurangarbetet hörande,
löpande matlagnings- och serveringsarbeten skulle härigenom komma
att förläggas i samma plan. I mellanvåningen anordnas diskrum, varjämte
hit förläggas för personalen avsedda utrymmen, såsom omklädningsrum med
klädskåp, duschrum, matsal för personalen m. m. Källarvåningen skulle
disponeras för kylrum och förrådsrum. De ombyggda ekonomilokalerna
skulle förses med en tidsenlig sanitäranläggning, bestående av gasspis, varmskåp,
diskmaskin etc. samt nied kylanläggning för ett antal kylskåp. Genom
koncentrationen av köksutrymmen och ekonomilokaler kommer restaurangen
att icke längre behöva vissa utrymmen i källarvåningen och i mellanvåningen,
vilka utrymmen därför skulle kunna disponeras för andra ändamål.
Förslaget upptager dessutom en ventilationsanläggning för matsal och
kafé.
Kostnaderna beräknas till 273 000 kronor, fördelade på följande sätt:
Ombyggnadsarbeten, övre källarvåningen ...................... 23 990
jordvåningen............................ 16 235
bottenvåningen .......................... 38 710
Värmelednings-, ventilations-, sanitär- och kylanläggning samt därav
betingade byggnadsarbeten ................................ 120 450
Elektriska ledningsarbeten, hissar m. m....................... 26 000
Ritningar samt oförutsedda utgifter............................ 47 615
Beträffande nu föreliggande förslag hava fullmäktige anfört följande.
De dispositioner, som vid riksdagshusets byggande gjordes för restaurangens
kök och ekonomilokaler, visade sig snart nog icke vara lämpliga för
riksdagsrestaurangens arbete. Detta är förlagt huvudsakligen till vissa mycket
begränsade tider på dagen och måste utföras under stor brådska och
stark koncentration. De ursprungliga anordningarna hava därför vid upprepade
tillfällen måst ändras i syfte att i möjligaste mån sammanföra arbetsmomenten
till ett ställe. Något fullständigt sammanförande av det inre restaurangarbetet,
på sätt det ur arbetsteknisk synpunkt vore önskvärt, är
emellertid icke möjligt utan att förlägga kök och övriga arbetslokaler för
de löpande tillredningsbestyren i samma plan som matsalen och kaféet. Det
nu framlagda förslaget innebär en sådan förläggning av tillrednings- och
serveringslokaler och torde därför få anses vara en slutgiltig och fullgod lösning
av frågan om förbättrade förhållanden för restaurangarbetet. Förslagets
genomförande förutsätter emellertid, att en del av matsalen till en bredd av
omkring fyra meter apteras till köksutrymme. Med hänsyn till att det disponibla
utrymmet för måltidsservering redan nu är knappt tilllaget, måste
emellertid det ifrågasatta, från matsalen tagna utrymmet på något sätt kompenseras.
Enligt förslaget skulle detta ske genom att det utrymme, som fin- 1
1 Bil. 3 till fullmäktiges skrivelse.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
nes i entrén till matsalen från den stora hallen, skulle ombyggas till matsal.
För sin del hava fullmäktige icke något att erinra mot en sådan anordning,
då nämnda entré lärer komma till ringa användning och i övrigt icke torde
vara av någon betydelse. Ur kostnadssynpunkt spelar denna ombyggnadsdetalj
ej heller någon större roll, enär ifrågavarande ändring icke skulle
kosta mer än omkring 5 000 kronor.
Vad vidare angår förslagets innebörd att förse restaurangen med tidsenliga
värme- och kylanläggningar och dylikt må framhållas, att de nuvarande anordningarna
i detta hänseende äro mycket gammalmodiga och ur hygienisk
synpunkt otillfredsställande. Det är därför ett mycket starkt önskemål, att
ekonomilokalerna måtte förses med de moderna anordningar, som numera
allmänt kommit till användning i restaurangfacket. De anordningar, som
för närvarande finnas för matvarornas förvaring och beredning, äro desamma,
som då riksdagshuset togs i bruk år 1905, och motsvara sålunda på
• intet sätt tidens krav.
Beträffande slutligen de föreslagna arbetena för åstadkommande av förbättrad
ventilation i restaurang- och kafélokalerna, så vore enligt fullmäktiges
mening önskvärt, att de kunde komma till utförande. Berättigade anmärkningar
hava ofta framförts mot ventilationen i matsalen. Med nuvarande
system kan ej förhindras, att matos uttränger från köket in i matsalen
och därifrån till närgränsande korridorer. Efter vad erfarenheten visat från
andra håll, bör ett genomförande av det nu utarbetade förslaget till ny ventilationsanläggning
med i restaurangen anordnade trummor och kanaler
för lokalernas förseende med uppvärmd friskluft samt för dess evakuering
i möjligaste mån taga bort de nuvarande olägenheterna.
Såsom förut nämnts hava kostnaderna för utförande av nu berörda förändringar
av restauranglokalerna beräknats till 273 000 kronor. Då dessa
kostnader synts fullmäktige mycket betydande, har hänvändelse skett till
de anlitade byggnadssakkunnige, byggnadsrådet Nilsson och ingenjören Karl
G. Eklund, samt till representanter för restaurangbolaget med förfrågan,
huruvida icke beträffande de ifrågasatta ändringarna några modifikationer
kunde vidtagas av sådant slag, att mer avsevärd reducering av kostnaderna
kunde uppstå. Härvid har emellertid framhållits, att de föreslagna ändringarna
vore mycket snävt tilltagna och att någon reduktion av betydelse därför
icke kunde vidtagas utan äventyrande av ett tillfredsställande resultat av
arbetena. Det har särskilt påpekats, att man vid förslagets planering strävat
efter att, i jämförelse med vad för närvarande vore fallet, inskränka köksoch
ekonomiiokalernas yta. Härigenom hade uppnåtts betydande besparingar.
Det har vidare framhållits, att man torde kunna räkna med, att en modernisering
av lokalerna kommer att medföra minskade driftskostnader för
restaurangen. Skulle de ifrågasatta förändringarna bliva genomförda, böra
de kontraktsvillkor, som nu gälla för vederbörande restauratör, därför då
givetvis bliva föremål för ny prövning.
Med hänsyn till det stora behovet av mer hygieniska och tidsenliga restauranglokaler
få fullmäktige tillstyrka nu föreliggande förslags utförande.
Såsom framgår av bifogade transumt av ekonomideputerades i andra
kammaren skrivelse.1 hava deputerade framställt anmärkningar jämväl beträffande
ventilationsförhållandena i klubb- och utskottslokaler samt i stora
vestibulen. Utredning örn dessa lokalers uppvärmning och evakuering pågår
för närvarande men torde icke kunna hinna överlämnas till bankoutskottet
Se Bilaga 15.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
13
under innevarande riksdag. Enligt vad de byggnadssakkunnige meddelat,
kommer det ventilationssystem, som ifrågasattes för dessa lokaler, icke att
anknytas till det, som nu föreslås för restauranglokalerna. Arbetena bliva
därför helt oberoende av varandra.
Motionen I: 108.
I en inom riksdagens första kammare under nr 106 väckt, till bankoutskottet
hänvisad motion har herr Wohlin hemställt, »att riksdagen måtte besluta
att, på grundval av professor Ragnar Östbergs föreliggande förslag, till
skyndsam förnyad utredning upptaga frågan om riksdagshuset och dess omgivning
med samtidigt beaktande av därmed jämväl förenade frågor om
vissa mera praktiska anordningar inom själva riksdagshuset».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande.
»Riksdagshuset med sin närmaste omgivning intager en så central och dominerande
plats i rikets huvudstad, att den sedan många år aktuella frågan
om den stora byggnadens försättande i ett arkitektoniskt och estetiskt mera
tilltalande skick samt omgivningens mera ändamålsenliga och formsköna
anordnande måste betraktas som en första rangens kulturfråga ej endast för
huvudstaden men för hela vårt land. Det torde icke blott av närmaste intresserade
kretsar inom och utom riksdagen utan tillika av en allmän opinion
anses som en verkligt betydande angelägenhet att snarast möjligt uppnå en
tillfredsställande lösning av detta, så många utredningar och undersökningar
underkastade problem. Väl kan tvistas örn innebörden av begreppet nationalmonument
och väl kan ifrågasättas, huruvida tanken på ett sådant numera
i vårt land har någon mera allmän anslutning. Men i betraktande av
den svenska folkrepresentationens månghundraåriga historia, den i vårt folk
djupt förankrade kärleken till det fria folkstyret och den minnesrika plats
vår parlamentsbyggnad innehar lärer devisen vårt riksdagshus — vårt
nationalmonument icke kunna frånkännas visst berättigande. Det synes
verkligen vara på tiden, att detta vårt riksdagshus med sitt enastående vackra
läge befrias från de extra prydnader å tak och mittparti, som varit och äro
helt främmande för svenskt kynne, och därigenom erhåller den enhetlighet
och det lugn, som skapar sann monumentalitet. Därtill kommer att byggnaden
med avseende å åtskilliga detaljer i sitt inre icke motsvarar de praktiska
krav, som under de gångna åren med ökad styrka gjort sig gällande
samt att även av denna anledning vissa omändringsarbeten framstå såsom
livligt eftersträvansvärda. Riksdagshusets omgivning slutligen, själva Helgeandsholmen,
som helt domineras av byggnadsverket, tillfredsställer i sitt
nuvarande skick varken estetiska eller praktiska krav och ännu mindre
berättigade trafiktekniska behov.
Många framstående krafter hava under årens lopp brottats med de problem,
som här ånyo framföras till riksdagens övervägande. De största insatserna,
i vad det gäller frågans arkitektoniska och estetiska sida, hava gjorts
av professor Ragnar Östberg, vilken i en såsom bilaga1 vid denna motion
Här utesluten.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
fogad promemoria örn ''Riksdagshuset och Riksdagsholmen’ i korthet erinrat
om frågans förhistoria samt därjämte uppdragit de stora huvudlinjerna
till en lösning, vilken, såvitt nu kan bedömas, har alla förutsättningar att
vara den lyckligaste. De nämnda promemoria åtföljda och i motionen ävenledes
i förminskad skala återgivna skisser och teckningar, som professor
Östberg, besjälad av det livligaste konstnärliga intresse för saken, under
oegennyttigt arbete utfört, giva en viss föreställning om hans idéer, och en
klarare bild därav vinnes av hans originalskisser och teckningar, vilka samtidigt
med denna motion överlämnas till vederbörande riksdagsutskott. Att
skilda meningar säkerligen komma att uppstå örn åtskilliga av förslagets
detaljer ligger i sakens natur. Denna omständighet bör likväl icke avhålla
riksdagen från att i detta gamla men alltjämt lika brännande spörsmål nu så
fort sig göra låter skrida till handling. Med avseende å frågans ekonomiska
sida må endast i korthet erinras om att — såsom jämväl i promemorian
erinras -— vissa andra medel än statsmedel torde kunna beräknas vid kostnadskalkylernas
uppgörande.»
Då utskottet funnit det vara av intresse och ägnat att underlätta en överblick
av den i motionen berörda frågan örn Helgeandsholmens
ordnande, har utskottet i Bilaga 18 lämnat en redogörelse för vissa åtgärder,
som tidigare efter riksdagshusets uppförande vidtagits eller varit
under diskussion i denna fråga.
Över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige
i riksgäldskontoret, vilka i skrivelse till utskottet den 12 mars 1936 —
efter en kortare redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn
Helgeandsholmens ordnande — anfört följande.
»Herr Wohlin berör i sin motion ej blott riksdagshusplanen utan även
frågor rörande riksdagshusets yttre och inre utformning. Sistberörda spörsmål
skola här först upptagas till behandling.
Enligt fullmäktiges mening synes en sammankoppling av frågor rörande
riksdagshusets fasad och tak med förslag rörande riksdagshusplanen ej på
något sätt vara nödvändig, utom givetvis vad beträffar byggnadens nedre
partier, som skulle blottas vid en nedsänkning. Än mindre behöva frågor om
förändringar av riksdagshusets inre lösas samtidigt med en slutlig anordning
av planen. Ett särskiljande av de olika frågekomplexen synes endast
vara till gagn.
I en motionen bifogad promemoria förordar professor Östberg en ombyggnad
av fasaden åt Norrbro i den riktningen, att i stället för en ingångsport
skulle anordnas fem stycken med därav föranledd breddning av vestibulen,
samt att mittpartiet i det gemensamma samtalsrummet i huvudvåningen
skulle få samma fasadfönster som sidopartierna, medan överljustrumman
där skulle utgå och där i stället skulle anordnas rum. I samband
härmed skulle fasadens kolonnmotiv genomföras även för mittpartiet och
taket rensas från alla prydnader, varvid även barriärerna skulle borttagas.
Beträffande byggnadens inre skulle å ömse sidor örn talmanspodierna anläggas
en gång från kamrarna till korridoren vid statsrådsrummen samt rum
inredas å vinden och i de utrymmen, som för närvarande upptagas av de
två trapptornen åt Drottninggatan. Slutligen skulle större hissar insättas
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
15
inom nuvarande men vidgade hisstrummor. Till belysning av några av förslagen
bifogas en del skisser, men några beräkningar över kostnaderna för
förslagens genomförande meddelas icke.
I vissa avseenden täckas de östbergska förslagen av sådana, som på fullmäktiges
initiativ utarbetats med ritningar och kostnadsberäkningar, och
som redan avlämnats eller samtidigt härmed i särskilda skrivelser avlämnas
till bankoutskottet. I den mån de av fullmäktige överlämnade förslagen beröra
byggnadens yttre, hava de granskats av byggnadsstyrelsen, som även
godkänt desamma. Då professor Östbergs övriga förslag avse att ombilda
fasaden och taket på ett så genomgripande sätt, att anmärkningar däremot
kunna göras redan ur den synpunkten, att det gäller en annan ännu levande
arkitekts byggnadsverk, och då en närmare utredning rörande desamma endast
skulle fördröja behandlingen av de redan av fullmäktige avlämnade
förslagen, vilja fullmäktige förorda, att dessa må behandlas av utskott och
riksdag i sitt nuvarande utredda skick utan hänsyn till de i professor Östbergs
promemoria skisserade och säkerligen mycket dyrbara förslagen. Fullmäktige
vilja härtill framhålla, att det i fullmäktiges skrivelse den 5 dennes
framlagda förslag angående riksdagshusets övre partier m. m. kräver en
skyndsam lösning med hänsyn till nödvändigheten av att snarast få genomförda
de ifrågasatta åtgärderna för isolering av barriärerna. Ett uppskjutande
av denna fråga på framtiden skulle enligt de sakkunniges uttalande
medföra alltför stora risker.
Fullmäktige övergå härefter till den Wohlinska motionen i den del den
berör riksdagshusplanen.
Fullmäktige vilja för sin del avstyrka ett utredningsuppdrag i den omfattning,
som herr Wohlin föreslagit, d. v. s. i anslutning till professor Östbergs
förslag. För övrigt få fullmäktige rikta uppmärksamheten på att i de
ritningar, som äro intagna i promemorian till den Wohlinska motionen, finnas
tre olika lösningar skisserade. Vad särskilt det tredje alternativet angår,
vilja fullmäktige framhålla, dels att det strider emot professor Östbergs tidigare
uttalade grundprincip för sina förslag, nämligen att Norrbro borde
frigöras, så att den gjorde intryck av broförbindelse i hela sin längd, dels
att den ifrågasatta, upphöjda vägen synes komma att te sig mycket egendomlig
mellan två nedsänkta planer.
Fullmäktige vilja emellertid instämma med motionären däri, att det vore
i hög grad önskvärt, att riksdagen toge ställning till frågan. Endast därigenom
bleve det klargjort, efter vilka linjer ett fortsatt arbete för en bättre
anordning av planen framför riksdagshuset borde läggas.
Skulle riksdagen ansluta sig till den Wohlinska motionen och sålunda
godkänna riksdagshusplanens sänkning i huvudsaklig överensstämmelse med
något av de östbergska förslagen, borde i beslutet inrymmas ett bemyndigande
för fullmäktige att träda i förhandling med professor Östberg om
detaljritningar och kostnadsberäkningar för framläggande för nästa års
riksdag.
Om riksdagen däremot skulle motsätta sig en sänkning av planen, vilja
fullmäktige förorda ett uppdrag till dem att i samråd med byggnadsstyrelsen
införskaffa nya förslag till planens ordnande utan sänkning, varvid i förslagen
eventuellt kunde upptagas bevarande av trädplanteringar i norr och
söder samt en .springbrunn eller annan monumental anordning mitt på planen
eller en sådan anordning på vardera sidan av en mittväg. Några alltför
bindande detaljanvisningar borde icke fastställas, utan endast angivas, i vilken
riktning förslagen .skulle läggas. De nya förslagen torde i detta fall
16
Bankoutskoltets utlåtande Nr 73.
kunna föreläggas nästa års riksdag. Kostnaderna för en sådan förnyad, men
begränsad utredning torde ej behöva bliva stora.»
Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande, att fullmäktiges
ordförande under överläggningen hos fullmäktige erinrat örn, att
han såsom medlem av Helgeandsholmskommittén och reservant inom fullmäktige
förordat en lösning av frågan om planens ordnande enligt de östbergska
linjerna, och att han fortfarande ansåge nämnda förslag äga stora
företräden framför de övriga framlagda. Då han emellertid funne en dylik
lösning ogenomförbar med hänsyn till den opposition, som enligt hans mening
med säkerhet vore att förvänta inom riksdagen, varför ett fasthållande
vid detta förslag på sin höjd skulle kunna fördröja frågans lösning efter
andra linjer, hade han förenat sig med övriga fullmäktige i deras uttalande.
Utskottets yttrande.
Såsom av ovanstående framgår, föreligger till utskottets prövning ett
komplex av spörsmål rörande riksdagshuset och dess omgivningar. Med avseende
å riksdagshusets yttre innebära de av riksgäldsfullmäktige framlagda
förslagen, vilka grunda sig på av bvggnadsrådet G. A. Nilsson verkställda,
av byggnadsstyrelsen granskade utredningar, dels vissa reparationsarbeten
å husets fasader, dels isolering av vissa barriärer å taket, dels ock borttagande
av vissa å taket befintliga stenprydnader. Det framgår av handlingarna,
att förslagen närmast föranletts därav att skador uppstått å fasaderna
med påföljd, att vid några tillfällen stenar lossnat från taklisten och
nedfallit på gatan. Dessa skador hava väsentligen uppkommit genom att
vatten på grund av otillräcklig tätning av taket under barriärerna inträngt
i taklisten och murverkets övre partier. Till tryggande av byggnadens framtida
bestånd och till förhindrande av sättningar i listverket borde enligt
fullmäktiges mening barriärerna isoleras och fasaderna repareras. För isoleringens
genomförande måste barriärerna bortflyttas och stenprydnaderna
nedtagas. Sedan isoleringsarbetet verkställts, skulle barriärerna återuppföras,
därvid kalkstensdockorna i vissa barriärer skulle ersättas med dockor
av granit. De nedtagna stenprydnaderna skulle däremot icke återuppsättas.
Följande stenprydnader skulle sålunda definitivt borttagas, nämligen de
sex obeliskerna, de åtta klotformade krönen å norra och södra krönen, de
två vapensköldarna å östra fasadens ändpartier, de fyra krönen å samma
fasads mittparti och de två tornkrönen över trapporna vid Riksgatan. Frågan
om borttagande av Sveagruppen skulle däremot icke avgöras, förrän arbetena
i övrigt å taket slutförts. Icke heller borde nu beslutas någon förändring
av valvbågarna mellan riksdags- och riksbankshusen. Slutligen skulle de
tio krönande ornamenten å riksbankshusets tak borttagas. Samtliga nu omförmälda
arbeten äro avsedda att utföras i ett sammanhang med uppdelning
på två eller tre år. Arbetena hava beräknats draga en sammanlagd kostnad av
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
17
584 000 kronor, därav för arbetet med barriärerna 297 000 kronor, för bort
tagande av stenprydnaderna 200 000 kronor, för reparation av fasaderna
53 000 kronor samt för övriga utgifter 34 000 kronor. Kostnaden för borttagande
av Sveagruppen samt vapensköldar och kulkrön å valvbågarna, vilken
kostnad ingår i ovanstående belopp å 200 000 kronor, beräknas uppgå
till 70 000 kronor.
Vad angår riksdagshusets inre föreligga tre särskilda förslag, av vilka
två — förslagen om inredande av lokaler å vinden och örn anordnande av
nya trappor invid norra och södra trapptornen samt inredande av nya rum
i utrymmena i trapptornen — åsyfta att bereda ökade arbetslokaler i riksdagshuset,
medan det tredje förslaget avser förändring av riksdagshusets
restauranglokaler.
Förslaget örn inredande av rum i vindsvåningen innebär, att 36 rum med
en sammanlagd golvyta av omkring 600 kvm, skulle inredas. Enligt verkställd
utredning skulle någon besparing icke vinnas genom att arbetet med
vindsinredningen utföres samtidigt med arbetet med barriärerna. I samband
med vindens ombyggnad borde däremot lämpligen utföras vissa arbeten
för förbättring av ventilationen i de nedre våningarna. För egen del
hava fullmäktige förklarat frågan örn vindsvåningens inredande kunna anstå
tillsvidare, men fullmäktige hava tillika med hänsyn till föreliggande
behov av arbetsrum för riksdagen framhållit, att hinder icke förefunnes för
vindsinredningens utförande i olika etapper. Kostnaderna för ett fullständigt
genomförande av förslaget hava beräknats till 390 000 kronor, vari ingår
ett belopp av 50 000 kronor för nyssnämnda arbeten för ventilationens
förbättrande.
Vidkommande härefter förslaget beträffande trapptornen innebär detta,
att de nuvarande monumentaltrapporna i de norra och södra trapptornen
skulle ersättas med trappor av mindre skrymmande art, varigenom utrymme
skulle vinnas för 6 större och 2 mindre rum. Av de tre olika lösningar
av denna byggnadsfråga, som framlagts, hava fullmäktige förordat den lösning,
betecknad alternativ C, vilken innebär, att de nya trapporna skulle
uppföras å respektive ljusgårdar och medgiva direkt förbindelse med entresolvåningen.
Kostnaderna för genomförande av detta förslag, som avser
inredning av nya rum med en sammanlagd golvyta av 265 kvm, beräknas
till 170 000 kronor.
Förslaget till förändring av riksdagshusets restauranglokaler avser att
bereda ökat utrymme för restaurangens kök och lämpligare inbördes placering
av köks- och serveringslokalerna, att förse ekonomilokalerna med tidsenliga
värme- och kylanordningar samt att ernå en förbättrad ventilation i
restaurang- och kafélokalerna. I förstnämnda avseende innebär förslaget,
att köksutryinmena, vilka för närvarande, frånsett ett mindre kök bredvid
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 73.
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
matsalen, huvudsakligen äro förlagda i jordvåningen, skulle flyttas upp i
samma plan som matsalen. För att möjliggöra detta skulle viss del av
matsalen disponeras till kök, varemot till matsalen skulle läggas det utrymme,
som finnes i entrén till matsalen från den stora hallen. I omedelbar
anslutning till köket skulle anordnas kallskänk, kaffekök och rangeringsutrymmen,
varigenom allt matlagnings- och serveringsarbete bomme
alt på ett rationellt sätt förläggas i samma plan. Kostnaderna för de sålunda
ifrågasatta ändringarna hava beräknats till 273 000 kronor, fördelade
på sätt framgår av en å sid. 11 intagen sammanställning.
De sammanlagda kostnaderna för genomförandet av föreliggande fyra
förslag om ändringar av riksdagshuset utgöra, inberäknat kostnaderna för
borttagande av Sveagruppen och ornamenten å valvbågarna, 1 417 000
kronor.
Utskottet är icke berett att för närvarande förorda ett godkännande av
de av fullmäktige sålunda föreslagna förändringarna beträffande riksdagshuset.
De höga kostnader, som förslagens genomförande förutsätter, hava
dock icke i främsta rummet varit avgörande vid detta utskottets ställningstagande.
Men det har synts utskottet naturligt, att när så dyrbara anordningar
som de här föreslagna skola genomföras, detta endast bör ske i
samband med en även i övrigt nödvändig och från olika håll påkallad omprövning
av riksdagshusets inre och yttre gestaltning i dess helhet. Riksdagshuset
är en jämförelsevis ny byggnad, som givetvis icke saknar sina
förtjänster. Kritiken mot detsamma har kanske någon gång skjutit över
målet, främst när den utgått från de nutida, måhända tillfälliga smakriktningarnas
benägenhet att generellt utdöma allt vad den närmast föregående
perioden skapat. Men man kan ej heller bestrida, att åtskilligt i denna
kritik varit berättigat. Stora kostnader och konstnärlig möda hava nedlagts
på att giva huset i dess helhet och i vissa detaljer en pompös prägel.
Vid sidan därav förekomma andra drag, som skänka ett alltför torftigt utseende
åt detaljer och stora partier. Detta gäller även själva inredningen och
planeringen av lokalutrymmena. Särskilt hissanordningarna äro mycket otidsenliga.
Totalomdömet blir att huset icke motsvarar de krav på trevnad och
bekvämlighet, man med fog kan ställa på en parlamentsbyggnad i våra
dagar. Att genomföra en rationalisering inom ramen av ett redan befintligt
hus erbjuder givetvis betydligt större svårigheter än de som möta vid
uppförandet av en nybyggnad. Men det har synts utskottet som om dessa
svårigheter inte skulle behöva avskräcka från försöket att på allvar komma
till rätta med de olägenheter, som här ovan påtalats.
Framförallt vill utskottet i fråga om förslaget örn inredande av nya rum
i riksdagshuset framhålla, att utredning saknas om storleken och arten av
riksdagens lokalbehov. En sådan utredning synes böra föreligga, innan
byggnadsförslag upprättas. Enligt utskottets mening är det lämpligt, att vid
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
19
utarbetande av förslag rörande ändrade inre anordningar i riksdagshuset
beaktas de eventuella önskemål härutinnan, som äro till finnandes hos riksdagens
olika organ. Bland de uppslag, som vid ärendets behandling framkommit
inom utskottet och som måhända kunna vara av värde att få prövade,
må nämnas anordnande av ytterligare partilokaler och arbetsrum, nedförande
av de redan befintliga hissarna vid norra och södra entrén från
Riksgatan till förstugeplanet och anläggande av hissar från huvudingången
å samma gata.
Vad utskottet nu anfört talar enligt utskottets mening för att de av fullmäktige
väckta förslagen böra upptagas till förnyat övervägande, därvid de
olika lokalfrågorna synas böra sammanarbetas efter en enhetlig plan. I den
föreliggande motionen har ifrågasatts, att spörsmålen rörande riksdagshusets,
yttre och inre utformning samt dess omgivningar borde i ett sammanhang
göras till föremål för utredning. Detta yrkande bygger på den uppfattningen,
att en sådan sammankoppling skulle befrämja en god lösning av samtliga
ifrågavarande spörsmål. I avseende härå får utskottet erinra, att byggnadsstyrelsen
i utlåtande den 12 maj 1932 över förslag om borttagande av vissa
å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader framhållit bland annat, att frågan
örn dessa prydnaders avlägsnande nära sammanhängde med frågan örn
ordnande av riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens mening
något slutligt avgörande beträffande förstnämnda spörsmål icke lämpligen
borde träffas, förrän den större frågan blivit avgjord. I yttrande den 31 januari
1936 över det nu föreliggande förslaget om förändring av riksdagshusets
övre partier har byggnadsstyrelsen uttalat, att det alltjämt syntes styrelsen
mest önskvärt, om frågan rörande ändring av riksdags- och riksbankshuset
övre partier icke upptoges till slutlig prövning, förrän frågan örn ordnandet
av byggnadernas närmaste omgivning avgjorts. Med hänsyn till behovet
av de föreslagna isoleringsåtgärderna beträffande riksdagshusets takpartier,
vilka åtgärder stöde i intimt samband med frågan örn takprydnadernas
avlägsnande, måste det emellertid enligt styrelsens mening tagas under
övervägande, huruvida icke dessa åtgärder borde komma till utförande oberoende
av frågan örn ordnandet av omgivningarna, därest ett avgörande av
sistnämnda fråga icke komme att träffas inom närmaste tid. Fullmäktige i
riksgäldskontoret hava däremot i sitt den 12 mars 1936 avgivna yttrande över
motionen hävdat den ståndpunkten, att en sammankoppling av frågor rörande
riksdagshusets fasad och tak med förslag i fråga örn riksdagshusplanen
ej på något sätt vore nödvändigt. Än mindre behövde enligt fullmäktiges
uppfattning frågor örn förändringar av riksdagshusets inre lösas samtidigt
med en slutlig anordning av planen.
1 likhet med motionären vill utskottet förorda, att samtliga bär berörda
spörsmål rörande riksdagshuset och dess omgivningar i ett sammanhang
göras till föremål för utredning. Genom ett sådant förfaringssätt torde
20
Bunkoutskotiets utlåtande Nr 73.
kunna undvikas, att beslut fattas i avseende å riksdagshusets yttre och
inre utformning, vilka kunna försvåra en ur estetiska och praktiska synpunkter
tillfredsställande lösning av det sedan lång tid tillbaka svävande
spörsmålet om Helgeandsholmens ordnande. Under hänvisning till den redogörelse
för vad i detta ärende förekommit, som lämnas i den vid detta utlåtande
fogade Bilaga 18, vill utskottet uttala önskvärdheten av att vid den nu
föreslagna utredningen ett allvarligt försök göres att ernå en lösning av
denna fråga. Det synes naturligt, att därvid prövas möjligheten av en lösning
efter de riktlinjer, som framträtt såsom resultat av de tidigare utredningarna.
Men även andra tänkbara åtgärder för ordnandet av riksdagshusets närmaste
omgivningar böra övervägas. Självfallet bör utredningen 1 denna del
klarlägga de kostnader, som äro förenade med ett ordnande av Helgeandsholmen
samt i vad mån för täckande av kostnaderna andra medel än statsmedel,
exempelvis bidrag från Stockholms stad. stå till förfogande.
För verkställande av den av utskottet förordade utredningen torde en särskild
kommitté böra tillsättas. Det synes böra ankomma på fullmäktige i
riksgäldskontoret att utse ledamöter i kommittén, i vilken böra. förutom
representanter för fullmäktige, ingå ledamöter av riksdagen ävensom en eller
två på byggnadsområdet. sakkunniga personer. I den mån kommittén skulle
finna sig böra framställa förslag beträffande riksbankshuset, torde samråd
böra ske med fullmäktige i riksbanken. Kommittén bör vid fullgörande
av sitt uppdrag jämväl söka samarbete med Stockholms stad. Då
vissa av de frågor, som skola utredas av kommittén, såsom isolering av barriärerna
och förändring av riksdagshusets restauranglokaler snarast böra avgöras,
synes utredningen böra bedrivas med all möjlig skyndsamhet, så att det
förslag i ärendet, vartill utredningen kan föranleda, må kunna upptagas till
prövning av 1937 års riksdag.
Den ståndpunkt utskottet sålunda intagit medför att de föreslagna reparationsarbetena
å riksdagshusets fasader icke nu kunna igångsättas. På grund
härav torde fullmäktige böra bemyndigas att låta verkställa de reparationsarbeten
i avseende å riksdagshusets yttre, som kunna befinnas erforderliga
till förebyggande av olyckor av den art, vartill tillbud tidigare förekommit.
Kostnaderna för ifrågavarande utredningsuppdrag och nyssnämnda reparationsarbeten
synas böra bestridas av avlöningsanslaget för riksgäldskontoret
respektive omkostnadsanslaget för riksdagens hus.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa.
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret
förevarande framställningar och motionen I: 106, må, i
överensstämmelse med vad utskottet ovan förordat, dels uppdraga
åt fullmäktige att låta utreda frågan rörande förändringar
beträffande riksdagshuset och dess omgivningar, dels
Bankoutskottets utlåtande Nr 73.
21
ock bemyndiga fullmäktige att låta verkställa reparationsarbeten
beträffande riksdagshusets yttre.
Stockholm den 8 juni 1936.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Bjurström, Ehrnberg, Nilsson
i Mölndal, Swartling och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå,
Andersson i Falkenberg, Carleson*, Gustavson i Västerås* och Nyblom*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
mot viss del av utskottets motivering:
av herrar Paulsen och Laurén, vilka inom utskottet framhållit följande:
»Utskottet bör enligt vår mening icke göra några uttalanden örn riksdagshusets
nuvarande arkitektur, vilka kunna binda kommittén vid dess ståndpunkttagande
till föreliggande förslag om förändring av riksdagshusets övre
partier, överhuvudtaget är det ej lämpligt, att utskottet i frågans nuvarande
läge lämnar utformade direktiv för utredningen, vilken helst bör vara förutsättningslös.
Kommittén bör nämligen enligt vår mening ha fria händer
att själv bestämma linjerna för sitt arbete.»
Bankoutskollets utlåtande Nr 73. Bilagor.
1*
Bilagor till skrivelsen angående förändring av riksdagshusets övre partier,
isolering av barriärerna m. m.
Bilaga 1.
P. M.
Från taklisten å riksdagshuset omedelbart under kopparlisten har ett hörn
av en större granitsten lossnat och natten mellan den 18 och 19 augusti störtat
i gatan. Den nedfallande stenen vägde c:a 4 å 5 kg. och ramlade ned på
trottoaren mellan riksbanken och riksdagshuset i omedelbar närhet av södra
valvbågen. Någon skada åstadkom den ej och husets personal blev uppmärksammad
på den av patrullerande poliskonstapeln. Som omedelbar åtgärd har
ett pär plåtslagare fått liggande å koppar listen granska taklisten runt hela
huset samt sandstensornamenten å fasaden åt riksbanken. Från denna fasad
vid fönstren till statsutskottet lossnade nämligen för 2 år sedan en mindre
sten å c:a 1 kg. och föll ned på gatan, men som även detta hände på natten
skedde ingen skada.
Vid putsning av fasaden föregående år hade murarna i uppdrag att efterse
eventuellt lösa stenar men någon anmälan örn sådana till riksdagshusets
personal skedde ej. Ställningen, som användes för putsningen, var emellertid
ej så hög att den räckte till översta taklisten utan stannade åtskilliga meter
under denna.
För att kunna utföra en tillfredsställande granskning av stenpartierna efter
fasaderna måste ställningar användas. Detta torde draga en betydande kostnad.
Inom de närmaste åren torde det emellertid bliva nödvändigt att utföra
en fogstrykning å riksdagshuset och kan då en granskning av stenpartierna
samtidigt utföras.
Förhållandet med de nedfallande stenarna har jag anmält för byggnadsrådet
Nilsson, vilken under den senaste tiden haft vissa uppdrag för riksdagshuset,
och är han av den uppfattningen att några större åtgärder med
ställningar o. s. v. ej för närvarande äro av nöden.
Stockholm den 27 augusti 1935.
O. Sandin.
P. Af.
I promemoria av den 27 augusti 1935 anmäldes att en större sten lossnat
ä riksdaghusets västra fasad och nedfallit å trottoaren mellan riksdags- och
riksbankshusen.
Den 2 september har ånyo en del av ett stenornament nedfallit från samma
fasad närmare Mynttorget. Den nedfallna stenen om c:a 3;4 kg:s vikt påträffades
å gångbanan utanför riksdagshusets pannrumsingång.
Förhållandet har delgivits byggnadsrådet Nilsson.
Stockholm den 3 september 1935.
Eskil Risling.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 73. (Bilagor.)
1
Bcmkoutskotteis utlåtande Nr 73. Bilagor.
2*
Bilaga 2.
P. M.
angående undersökning av riksdagshusets fasader.
Med anledning av under sommaren 1935 inträffade olyckstillbud genom
nedfallande bitar av stenbeklädnaden å riksdagshuset har frågan örn en
närmare undersökning av fasaderna aktualiserats. Därvid borde så väl skador
å stenmaterial som brister i fogningen m. m. antecknas (lämpligen å fasadritningar).
Det så erhållna materialet skulle kunna läggas till grund fölen
arbetsbeskrivning med ritningar för själva utförandet. Omfattningen avsjälva
restaureringsarbetet kan icke uppskattas förr än efter undersökningens
verkställande.
Själva undersökningen kan lämpligen utföras av två byggnadsingeniörer
under ledning av arkitekt. För undersökningens verkställande behövas ställningar.
Där marken är plan och alltså möjliggör rullstälining, bör dylik
användas. Där trappor finnas byggas fasta ställningar. Totala fasadlängden
är omkring 330 längdmeter. Fasadhöjden upp till taklisten är omkring 22
meter. Hela fasadytan är alltså omkring 7 260 kvm. Om 5 minuter beräknas
för granskning av 1 kvm., skulle åtgå 36 300 minuter för hela arbetet. Detta
utgör 605 timmar och efter 6 timmars arbete i genomsnitt per dag 101 dagar.
Efter 25 arbetsdagar i månaden skulle arbetet alltså taga 4 månader för en
man, alltså 2 månader för 2 man. För ställningskostnader samt för flytt -ningshjälp kan beräknas en kostnad under två månader av omkring 1 300
kronor. Ingenjörernas arvode kan beräknas till 600 kr. per månad, alltså
4 X 600 = 2 400 kronor. För arbetsledning och utlåtande av arkitekt bör
beräknas 600 kronor. Kostnaden blir alltså 1 300 + 2 400 -f- 600 = 4 300
kronor. Härtill bör läggas omkring 10 % för oförutsedda kostnader. Totalkostnaden
kan avrundat beräknas till 4 700 kronor.
Stenarbetena ovanför taklisten, barriärer, bekröningar å tornen, Sveagruppen
och dylikt är icke inberäknat i ovannämnda undersökning, då utredningar
därom tidigare verkställts.
Då ovanstående beräkning utgår från ett teoretiskt antagande, vore det
av värde, att genom ett praktiskt prov vinna erfarenhet, om beräkningen håller
streck. Jag får därför föreslå, att en flyttbar ställning uppsättes på det
ställe å den västra fasaden, där skadan å taklisten inträffade i sommar. Kostnaden
härför torde kunna beräknas till omkring 200 kronor.
Stockholm den 6 september 1935.
Georg A. Nilsson.
Bilaga 3.
Utlåtande
angående verkställd provundersökning å riksdagshusets fasader.
I P. M. av den 6 september 1935 angående undersökning av riksdagshusets
fasader föreslog jag bl. a., att en provundersökning skulle utföras å en
del av västra fasaden, vilken undersökning beräknades kosta omkring 200
kronor.
Bankoutskottcts utlåtande Nr 73. Bilagor.
3*
Sedan jag erhållit Herrar fullmäktiges bemyndigande till denna provundersökning,
har jag låtit utföra densamma på följande sätt.
Den undersökta delen är hela den södra mellandelen av fasaden mot
Drottninggatan, såsom framgår av bifogade ritning littera U t.1
Innan själva undersökningen å platsen påbörjades måste ritningsunderlag
anskaffas. Därvid visade det sig emellertid, att i arkivet befintliga ritningar
icke kunde användas utan efter vissa justeringar och kompletteringar,
huvudsakligen bestående i fogindelningens inritande å fasadritningen efter
detaljritningar till stenarbetet. För taklistens fogindelning måste uppmätning
på platsen göras. Flyttbar ställning uppsattes färdig tisdagen den 1 oktober
och då började själva undersökningen å platsen. Densamma utfördes
enligt bifogade instruktion av 30/9 19351 och under min ledning av ingenjören
G. M. Andersson, som är speciellt sakkunnig på det stentekniska området.
Undersökningen fortsattes sedermera ytterligare tre dagar under de
tider väderleken det tillät, och jag gav den 4 oktober order om ställningens
borttagande den 5 oktober.
Resultatet av undersökningen framgår, dels av bilagda av ingenjör Andersson
förda protokoll, dels av jämväl bilagda ritningar nris U 1, U 2 och
U 3, och torde följande vara att nämna till förtydligande av dessa handlingar.
2 Enligt instruktionen skulle öppna fogar markeras med gul färg,
skador, som böra repareras, med röd färg. samt skador av mindre betydelse
och med vilkas reparation kunde anstå nied blå färg. Som synes äro
fogarna i taklisten i stor utsträckning öppna, vilket förhållande torde huvudsakligen
bero på den genomströmning av vatten, som de icke isolerade
stenbarriärema äro anledning till. Ingenjör Andersson och jag konstaterade
vid undersökningen av taklisten, att dagarna närmast efter regn blir taklisten
alldeles »sur» och vatten sipprar fram i fogarna. Även i vindarna observeras
efter regn dylik fuktbildning å yttermurarnas innnersidor. Örn detta för
byggnadens framtida bestånd i stort sett beklagliga förhållande torde jag
få anledning återkomma i annat sammanhang och framställa vissa förslag
till förhindrande av ytterligare skadegörelse. I övrigt äro fogarna öppna
huvudsakligen å de ställen i fasaden, där sättningar i undergrunden åstadkommit
vertikala sprickbildningar, gående genom hela byggnaden, såsom
framgår av de gula beteckningarna å ritningen. Endast i ett fall förekom
skada av den art, att den icke någon längre tid bör lämnas oreparerad, nämligen
den med rött betecknade skadan nr 26. Denna skada, som uppstod i
sommar, består däri, att ur hörnstenen i taklistens krönande list ett större
stycke (ungefär av ett barnhuvuds storlek) bortfallit genom att en sned
spricka inifrån den högra stötfogen avspjälkat densamma. Det bortfallna
stycket är till större delen tillvarataget och förvaras i riksdagshuset. Denna
skada synes vara synnerligen svårförklarlig. Brottytan ser färsk ut och
inga tecken till yttre åverkan kunna upptäckas. Troligen har en viss svaghet
förefunnits i stenen (ett s. k. stick). Vidare hava sättningar skett i denna
del av byggnaden och de därigenom uppkomna spänningarna hava åstadkommit
utspjälkandet av den stora skärvan. Denna skada måste av utseendeskäl
repareras, men kan tidpunkten väljas så, alt den sammanfaller med ari
dra arbeten, t. ex. med borttagandet av stenprydnaderna å riksdagshuset. Skadan
kan icke lämpligen repareras på annat sätt än genom att borttaga den
kvarvarande skadade stenen och ersätta den med en hel ny sten. Ritningar
1
Hiir utesluten. Ritningarna finnas inbundna i riksgäldskontoret* Inkomna handlingar
år 1935».
■ Hiir uteslutna.
4* Hankoutskottels utlåtande Nr 73. Bilagor.
na littera U 2 och U 3 visa storleken och formen på denna sten. De övriga
i protokollet nämnda och å ritningen med blå färg betecknade skadorna, tillsammans
25 stycken äro samtliga av mindre betydelse och synas icke kunna,
enligt vad nu kan bedömas, medföra fara för trafikanter. En viss reservation
måste emellertid göras för oförutsedda sättningar och rörelser i byggnaden,
vilka ju alltid kunna medföra vissa risker för större skador, möjligen
med nedramlande av vissa mindre stenskärvor eller stenbitar. En reflektion
tränger sig obevekligen fram vid åskådandet av ritningen, nämligen att skadorna,
liksom de öppna fogarna, huvudsakligen förekomma å de ställen i
fasaderna, där sättningar i grunden förekommit, vilka medfört vertikala
sprickbildningar i fasaden med därav föranledda deformationer av stenbeklädnaden.
Det är ju tämligen självklart, att de krafter, som uppstå vid
dylika deformationer, äro av sådan storleksordning, att intet stenmaterial
kan motstå desamma. Det är emellertid påfallande, att stenarbetet, såväl
där det utgöres av kalksten som granit, i förvånande grad motstått väderlekens
och tidens skadliga verkningar. Emellertid torde det vara lämpligt
att belägga de stora fönsterbänkarna av kalksten i översta våningen med
plåtbeslag för att därigenom förhindra dels stenens förvittring dels vattenskador
i murverket under fönsterna. Beträffande putsen å de små putsade
fasadytorna förefunnos inga skador.
Skälet till den nu verkställda provundersökningen var huvudsakligen att
därigenom vinna erfarenhet, huruvida den i min P. M. av den 6 september
1935 ingående beräkningen av kostnaderna för undersökning av riksdagshusets
fasader holle streck. Tyvärr måste erkännas, att så icke blivit
fallet. Kostnaden för ställningar måste beräknas till omkring det dubbla mot
det av mig uppgivna 1 300 kronor, alltså till 2 600 kronor. Arvode till ingeniör.
av mig beräknat till 2 400 kronor, synes räcka gott till, men torde
icke lämpligen böra reduceras. För arbetsledning och utlåtande av arkitekt
beräknades en kostnad av 600 kronor. Jag utgick därvid ifrån, att ritningsarkivet
skulle innehålla ritningar av den art, att de utan vidare kunde
användas som underlag för arbetet. Så har, såsom ovan framhållits, icke varit
fallet, utan kompletteringar och sammanställningar från olika ritningar
måste utföras, ett tämligen tidsödande och besvärligt arbete. Aven böra detaljritningar
uppgöras för sådana stenarbeten, som befinnas behövliga att
utföra till botande av skador, ritningar alltså av samma art som littera U 2
och U 3. I stället för ovannämnda 600 kronor bör en kostnad av 2 000 kronor
beräknas för arbetsledning, ritningar och utlåtande av arkitekt. Kostnaden
blir alltså 2 600 + 2 400 + 2 000 = 7 000 kronor. Härtill bör läggas
omkring 10 % för oförutsedda kostnader. Totalkostnaden skulle alltså
bliva 7 700 kronor.
Den nu ifrågavarande undersökningen av samtliga fasader å riksdagshuset
kan icke lämpligen utföras på annan tid än sommaren, alltså tidigast
sommaren 1936. För den händelse vid denna tidpunkt beslut fattats örn
nedtagning av stenprydnaderna å takbarriären m. m. samt eventuellt örn
isolering under balustraderna kunna för dessa arbeten behövliga ställningar
jämväl användas för undersökningar av fasaderna. Även behövliga fogningsarbeten
samt lagning av stenarbeten skulle kunna utföras å dessa ställningar.
För nedbringande av kostnaderna är det alltså av stor vikt att samordna
alla dessa arbeten.
Stockholm den 18 oktober 1935.
Georg A. Nilsson.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
5*
Bilaga 4.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
I skrivelse den 13 september d. å. hava Herrar Fullmäktige begärt Akademiens
för de fria konsterna utlåtande över väckt förslag att avlägsna vissa
å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader, enkannerligen de sex obeliskerna.
Sedan akademien tagit del av arkitekten Aron Johanssons, till Fullmäktiges
skrivelse bilagda, motivering för en sådan åtgärd, får akademien härmed
förklara sig icke hava något att erinra mot de sex obeliskernas borttagande.
Akademien delar arkitektens mening, att en ur estetisk synpunkt
gynnsam verkan därigenom kan ernås.
Den i hr Johanssons skrivelse berörda frågan örn eventuellt avlägsnande
jämväl av andra krön å fasaderna torde, enligt akademiens mening, icke
kunna upptagas till prövning, förrän obeliskerna borttagits.
Stockholm den 6 december 1927.
A Kgl. Akademiens vägnar:
I. GUST. CLASON.
/ Erik Lindberg.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Sedan riksdagens bankoutskott anmodat Fullmäktige att föranstalta ytterligare
utredning angående ifrågasatt borttagande av vissa å riksdagshusets
tak anbragta prydnader, hava Fullmäktige i skrivelse den 5 maj d. å. givit
akademien för de fria konsterna tillfälle avgiva yttrande i ärendet.
Akademien får härmed meddela, att akademien f. n. icke har något att
erinra utöver vad akademien i sin skrivelse den 6 december 1927 anfört i
denna sak.
Stockholm den 29 december 1931.
Å Kungl, akademiens vägnar:
AXEL EDELSTAM.
/ Erik Lindberg.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Sedan Kungl, byggnadsstyrelsen den 29 mars 1928 avgav utlåtande till
Eder angående borttagande av vissa å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader,
har Ni i skrivelse till styrelsen den 5 maj 1931 anhållit, att styrelsen,
med anledning av vad riksdagens bankoutskott i en till styrelsen i
avskrift överlämnad skrivelse lill Eder den 21 april 1931 anfört, måtte avgiva
förnyat utlåtande i frågan.
6* Bankoul''skottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Med anledning härav får byggnadsstyrelsen anföra följande.
I byggnadsstyrelsens ovannämnda utlåtande meddelade styrelsen, att styrelsen
biträdde ett av arkitekten Aron Johansson i skrivelse till Eder den 7
september 1927 uttalat önskemål att ernå en lugnare silhuettverkan av riksdagshuset
samt att styrelsen funne det av Johansson ifrågasatta borttagandet
av de sex obeliskerna å riksdagshusets tak givetvis vara ett steg för
vinnande av detta syftemål. Styrelsen betonade emellertid, att ytterligare åtgärder
krävdes för ernående av det avsedda resultatet.
Sedan byggnadsstyrelsen nu, med anledning av vad riksdagens bankoutskott
anfört i frågan, tagit densamma i förnyat övervägande, finner sig
styrelsen ytterligare böra understryka, att enbart ett borttagande av obeliskerna
ej torde vara tillfyllest för att åt riksdagshusets takkontur giva en hel oell
lugn verkan. Det torde enligt styrelsens mening kunna ifrågasättas, huruvida
icke, för vinnande av detta syfte, förutom obeliskerna även borde borttagas
den å fasadens mittparti anbragta Sveagruppen, de båda kartuscherna
mellan obeliskerna på samma fasad, en del krön och balustrader på sidofasaderna
samt de stora granitavslutningarna över trapphusen i byggnadens
sydvästra och nordvästra hörn. För att åskådliggöra, huru dessa åtgärder
skulle inverka på byggnadens utseende, hava å här bilagda, med A betecknade
fotografier berörda prydnader och byggnadsparti bortretuscherats.
Beträffande ovannämnda stora granitavslutningar över trapphusen liava
riksdagens revisorer i skrivelse den 16 december 1928 såsom sin mening
framhållit, att det vöre rationellast örn dessa borttogos, då det visat sig omöjligt
att isolera underliggande trapphus från inträngande fukt och önskvärt
att minska den stora belastning dessa granilavslutningar förorsakade på
byggnadens pålgrund. Byggnadsstyrelsen, som ansluter sig till vad sålunda
anförts, vill härutöver framhålla, att det ur estetisk synpunkt icke vore
obefogat, örn dessa granitavslutningar slopades. Mot en dylik åtgärd har
visserligen riksdagshusets arkitekt uttalat betänkligheter i sitt ovannämnda
utlåtande, då därigenom det arkitektoniska sambandet mellan riksdags- och
riksbankshusen skulle äventyras. Byggnadsstyrelsen ifrågasätter emellertid,
huruvida icke en samverkan mellan de båda byggnaderna ändock kunde
ernås, örn samtidigt med granitavslutningarnas avlägsnande jämväl takprydnaderna
på riksbankshuset samt på de portiker, som sammanbinda de
båda byggnaderna, avlägsnades på sätt, som även angivits å fotografierna.
I anslutning till vad sålunda anförts tillåter sig byggnadsstyrelsen förorda
verkställandet av en arkitektonisk och ekonomisk utredning angående
borttagandet av krönande takprydnader och byggnadspartier å såväl riksdags-
som riksbankshusen och de dessa byggnader sammanbindande två
portiker samt angående en därav betingad förändrad detaljutformning av
takbarriärer och postamenter. Emellertid får byggnadsstyrelsen framhålla,
att förevarande fråga nära sammanhänger med frågan om ordnande av
riksdagshusets omgivningar, varför enligt styrelsens mening något slutligt
avgörande rörande borttagandet av takprydnaderna icke lämpligen bör
träffas, förrän den större frågan blivit avgjord. Att nu vidtaga några partiella
åtgärder, såsom borttagande av obeliskerna, skulle givetvis medföra
ökade kostnader och torde därför under nuvarande ekonomiska förhållanden
knappast böra ifrågakomma. Beträffande frågan om Helgeandsholmens
ordnande får byggnadsstyrelsen i detta sammanhang endast framhålla, att
denna lill stor del torde vara beroende av en eventuell ombyggnad av Norrbro,
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
7*
vilken senare fråga sedan år 1929 är föremål för utredning inom Stockholms
stads hamnstyrelse.
Vissa av Eder med skrivelse till byggnadsstyrelsen den 16 maj 1931 överlämnade
fotografier återgå.
Stockholm den 12 maj 1932.
IVAR TENGBOM.
Paul Hedqvist.
I Sten Zethelius.
Bilaga 5.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Då det av Herrar fullmäktige till mig lämnade uppdraget att verkställa
utredning angående förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av
barriärerna m. m. nu är slutfört, får jag härmed vördsamt överlämna resultatet
av utredningen och därvid anföra följande som motivering för förslaget
och till förtydligande av detsamma.
Förslaget är åskådliggjort å 18 st. ritningar, 8 st. fotografier, en beskrivning
och en kostnadsberäkning.
Den sedan åtskilliga år tillbaka ventilerade frågan örn borttagandet av
vissa krönande prydnader av granit å riksdagshuset synes nu hava mognat
och såväl estetiska som bvggnadstekniska skäl tala för lämpligheten av en
snar lösning.
Genom krönens borttagande skulle en lugnare silhuettverkan ernås och
den prononcerat vertikala artikuleringen hos riksdagshuset modereras, allt
till förmån såväl för samverkan med slottet som för riksdagshusets egen
värdighet. De estetiska skälen för ett borttagande av prydnaderna över
barriärerna hava tidigare bestyrkts av i ärendet tillfrågade sakkunniga myndigheter,
akademien för de fria konsterna och byggnadsstyrelsen, och jämväl
riksdagshusets arkitekt, Aron Johansson, har i skrivelse till Herrar fullmäktige
den 3 juli 1933 i huvudsak accepterat skälen för förändringen och
själv framställt ett å fotografier åskådliggjort förslag till borttagande av
flertalet prydnader. Det är endast i fråga om detaljerna, som olika skäl
kunna anföras för omfattningen av förslagets genomförande och skall jag
senare, efter omnämnandet av de byggnadstekniska skälen för borttagandet
av prydnaderna, ingå närmare på dessa detaljer.
Riksdagens revisorer hava redan i skrivelse den 16 december 1928 såsom
sin mening framhållit, att det vore rationellast, örn de stora granitavslutningarna
över trapphusen bortloges, då det visat sig omöjligt att isolera underliggande
trapphus från inträngande fukt och önskvärt att minska den stora
belastning dessa granitavslutningar förorsaka på byggnadens pålgrund. Även
övriga större granitprydnader hava visat sig medföra liknande olägenheter
med genomträngande vatten och fukt ner i murverket. I ett utlåtande till
Herrar fullmäktige av den 18 juni 1930 har professor H. Kreuger bland annat
framhållit behovet av snara åtgärder med hänsyn till de stora vattenmängder,
som införas i byggnaden genom granitpartierna och som giva anledning
till saltutfällningar i murverken. Vid de undersökningar jag nu haft
8*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
anledning att företaga å riksdagshuset har jag till fullo kunnat bestyrka den
skadliga inverkan av den genom graniten inträngande fuktigheten samt behovet
av snara och effektiva åtgärder för avlägsnandet av olägenheterna.
Då alltså avgörande skäl, så väl estetiska som praktiska och byggnadstekniska
föreligga för borttagandet av prydnaderna, torde frågan närmast gälla
om någon eller några av dessa detaljer av särskilda skäl böra vara kvar.
Enligt min mening kunna endast i en detalj, nämligen rörande Sveagruppen.
skäl förefinnas till vissa betänkligheter. Gruppen är av sådant konstnärligt
värde, att tvekan kan råda, om ett ingrepp härvidlag är försvarligt. Efter
grundligt övervägande har jag emellertid funnit det nödvändigt att offra
även denna detalj. Gruppen kan icke bibehållas ensam, utan vissa andra
prydnader torde då även böra bibehållas, såsom de fyra krönen å mittpartiet
och vapnen å huvudfasadens ändpartier. Det hela skulle då bli en
halvmesyr, där varken estetiska eller praktiska synpunkter skulle komma lill
sin rätt. Emellertid bör nedtagandet av Sveagruppen ske med sådan försiktighet,
att den icke skadas, utan kan uppsättas på annan plats. Förslagsvis
vill jag ifrågasätta, örn den icke lämpligen kan överlämnas till statens historiska
museum och uppsättas å någon lämplig plats å dess nya tomt å f. d.
positionsartilleriregementets kasernområde. Gruppens konstnärliga värde
skulle säkerligen bättre uppskattas vid en sådan uppställning, än vid dess
nuvarande placering å taket.
Förslaget innebär alltså borttagande av samtliga krönande prydnader å
riksdagshuset. Dessa utgöras av följande: Sveagruppen och de fyra krönen
intill densamma å östra fasaden, de två vapensköldarna å östra fasadens ändpartier
med tillhörande ornament, de två tornkrönen över trapporna vid
Drottninggatan, de sex obeliskerna samt de åtta krönen å norra och södra
fasadernas mittpartier. Dessa förändringar å riksdagshuset torde emellertid
medföra önskemål örn vissa liknande åtgärder, dels å riksbankshuset, dels
å de båda triumfbågarna över Drottninggatan. Å riksbankshuset föreslås
borttagandet av de tio krönande ornamenten å taket. Däremot föreslås bibehållna
de två lejonen samt krönet å mittpartiet mot Drottninggatan, då de
enligt min mening icke menligt inverka på helhetsintrycket. A triumfbågarna
föreslås borttagandet av de två vapensköldarna med tillhörande ornament
samt de åtta kulkrönen. Rörande samtliga här ovan nämnda åtgärder innehåller
den till förslaget hörande beskrivningen närmare redogörelse för arbetenas
omfattning och deras tekniska utförande, varför ett ingående hiir
på dessa detaljer skulle innebära ett onödigt upprepande.
Utom ovannämnda åtgärder kunna även andra, mera väsentliga ingrepp
i riksdagshuset vara tänkbara för sänkande av dess massa, t. ex. borttagande
av barriärerna och sänkande av mittpartiet, eventuellt genom borttagande
av översta attikvåningen. Dylika åtgärder skulle emellertid medföra
sådana konsekvenser i estetiskt, bvggnadstekniskt och ekonomiskt avseende,
att det synes lämpligt att för närvarande bortse från desamma. Jag vill
emellertid icke underlåta att såsom min mening uttala, att det nuvarande
mittpartiet å östra fasaden, även efter borttagandet av Sveagruppen, är för
högt, och att en sänkning skulle vara synnerligen välgörande så väl för
riksdagshuset självt som för slottet.
I samband med de förut nämnda arbetena med borttagandet av krönen å
riksdagshuset är det lämpligt att genomföra de isoleringsarbeten under barriärerna,
som förut varit under behandling hos Herrar fullmäktige. På
grund av fuktskador i vindar och i mittelpartiets översta våning företogos
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 9*
år 1930 vissa omfattande och kostsamma reparationsarbeten dels å mitteldelens
plana tak, dels å de asfalterade altaner, som löpa längs barriärerna
å sidopartierna, dels slutligen å sidopartiernas takstolar som genom fukten
erhållit rötskador. Professor H. Kreuger, under vars ledning dessa arbeten
utfördes, har i skrivelser till Herrar fullmäktige dels av den 18 juni
1930, dels av den 17 oktober 1932 framhållit, att genom ifrågavarande åtgärder
full tätning mot vattenskador icke kunde erhållas, då isoleringen
lindar granitbarriärerna var bristfällig eller saknades. Tidigare har här
ovan omnämnts Kreugers påpekande rörande otätheter i granitprydnadernas
fogar. De uttalade farhågorna synas hava besannats. Vid de besök vid
och i riksdagshuset, som nu slutförda utredning givit mig anledning till,
och vid den provundersökning av en del av fasaden mot Drottninggatan,
som utfördes i höst, har jag fått följande uppfattning örn dessa förhållanden.
De å mittelpartiets plana yttertak utförda arbetena synes hava medfört
väsentlig förbättring av förhållandena därstädes. Fuktskador förekomma
dock fortfarande fast i väsentligt mindre grad än förut. Dessa kunna
emellertid knappast härledas från otätheter från barriärerna, då det stundom
framträngande vattnet är svartfärgat, troligen av lösliga delar av asfaltpappen
eller korkisoleringens bindemedel. Även tjärliknande droppbildning
förekommer. Fuktskadornas belägenhet å innersidan av murverket tyder
också på att otätheterna ligga i taket, t. ex. vid ventilationskanalernas genomgång
av taket, och icke i barriärerna. Utvändigt synas inga nämnvärda
fuktbildningar under mittelpartiets sidofasader, och putsen under taklisten
är oskadad. Sidopartierna hava mot insidorna sluttande plåttak. De yttre
fasadmurarna äro uppdragna över detta tak och försedda med granitbarriärer
samt bakom dessa en asfaltbelagd, runt hela fasaden löpande altan.
Här hava de år 1930 utförda tätningsarbetena å asfaltbeläggningen visat
sig otillräckliga på grund av läckage genom barriärerna. Vid ovannämnda,
i höst företagna provundersökning å fasaden mot Drottninggatan observerades,
att dagen efter ett regn silade vattnet ner genom taklistens fogar, som
under tidernas lopp småningom urspolats. så att de i stor utsträckning äro
öppna. Vattnet sjunker sedan så småningom ner i murverket och åstadkommer
skador och saltutfällningar å sten- och pulsarbeten. Inne i vindarna
visa sig liknande fuktbildningar å yttermurens innersida. Då asfaltbeläggningen
å altanerna är omsorgsfullt gjord och taklistens överyta är
beslagen med koppar kan vattnet icke inkomma i murverket annan väg än
genom barriärerna. På grund av temperaturväxlingar uppstå sprickor i fogar
och mellan slen och asfalt, som genomsläppa vattnet, varjämte bör observeras.
att stenen själv icke är ogenomtränglig för vatten, även om porositeten
hos granit är obetydlig. De salter, som av det nedträngande vattnet
upplöses i fogar och betongarbeten sänker sig så småningom under årens
lopp allt längre ner i murverket och har redan på sina ställen hunnit ned
under taklisten och åstadkommit fuktskador å fasadputsen. Enligt min mening
kan denna genomdränkning av taklisten och murverkets övre partier
så småningom åstadkomma beklagliga verkningar. De horisontala fogarnas
urspolning i den starkt springande taklisten medför att upplaget delvis försvinner,
varigenom risk förefinnes för dels sättningar i listverket, desi i
ogynnsamt fall för katastrofala ras, för den händelse taklisten på grund av
upplagets undergrävning i framsidan tippar över. De skador som skett genom
salters utfällning i murverkel kunna icke nu repareras, utan dessa
salters hygroskopiska egenskaper komma allt framgent att medföra viss
10* Bankoutskottcts utlåtande Nr 73. Bilagor.
fuktbildning i inurverkets övre delar. Genom tvättning av fasaden på sätt
framgår av beskrivningen kan en viss förbättring vinnas åtminstone till det
yttre. Skadornas utökning för framtiden kan emellertid undvikas genom en
tillfredsställande isolering under barriärerna och alla granitarbeten ovanför
taklisten.
Av vad ovan anförts torde framgå, att åtgärder till botande av dessa olägenheter
äro ofrånkomliga och icke böra undanskjutas någon längre tid.
Förslaget innebär att åtgärder för dylik isolering av granitbarriärerna å sidopartierna
utföres genom dessas bortlyftning, isolering av bly och asfalt under
underliggaren, denna isolerings sammanbindande med asfaltgolvet å altanen
samt med ett nytt taklistbeslag av koppar, varigenom ett sammanhängande
vattenskydd erhålles för underliggande murverk, samt slutligen barriärens
återuppförande på denna isolering. De tekniska detaljerna framgå
närmare av den till förslaget hörande beskrivningen. En detalj torde emellertid
behöva närmare motiveras. Förslaget innebär ersättandet av de nuvarande
kalkstensdockorna i barriärerna å sidopartierna och i mittpartiets
östra och västra fasader mot dockor av granit. Dessa dockor visa nu de vanliga
skavankerna hos vertikalt ställd kalksten, samma slags skador, som
på sin tid nödvändiggjorde restaurering av nationalmuseums fasader. De
vertikala klovén och lerränderna hava allt mera framträtt och hota att klyva
dockorna vertikalt. Mindre delar hava redan avspjälkats och ligga nedfallna
här och där invid barriären, där de icke äro tillvaratagna hos riksdagshusets
vice värd. Vid ett nedtagande av dessa dockor är det att förutse,
att ett stort antal falla sönder. Många visa sådana fel, att de icke kunna
lämpligen återuppsättas och återstoden kan icke förväntas under någon längre
tid motstå klimatiska påfrestningar. Jag har för den skidl räknat med
desammas utbytande mot dockor av granit av samma färg som barriärens
övriga detaljer på alla de ställen, där barriärerna skola isoleras samt å mittpartiets
östra och västra fasader. Däremot har jag icke ansett behövligt att
nu föreslå några liknande åtgärder rörande barriärerna å mittpartiets sidofasader,
då ju dessa barriärer icke nu skulle isoleras och alltså kunna stå
orörda och då ett eventuellt nedfallande av stenpartiklar här icke kan medföra
samma faror för trafikanter som från de i ytterfasaderna belägna barriärerna.
Enligt beskrivningen skulle de bättre av de kasserade dockorna tillvaratagas
för att efter hand komplettera kasserade dockor i dessa mittpartiets
sidopartier. Härigenom skulle under en avsevärd tid framåt dessa barriärer
kunna bibehållas och underhållas på ett billigt sätt.
Genom en av Herrar fullmäktige i höst anbefalld provundersökning av en
del av fasaden mot Drottninggatan, varöver jag avgivit utlåtande den 18 oktober,
hava här konstaterats befintligheten av vissa brister och skador å stenarbeten
och fogar. I vad mån fasaderna i övrigt äro behäftade med dylika
fel, kan endast en undersökning från ställningar ge besked örn. Då nu ställningar
behövas för andra arbeten synes det vara lämpligt att utnyttja desamma
för dessa fortsatta undersökningar av fasaderna. Även verkställandet
av så konstaterade, behövliga fogningsarbeten samt lagning av stenarbeten
och putsningsarbeten torde kunna utföras från dessa ställningar.
Beträffande kostnaderna för samtliga här ovan nämnda åtgärder, nämligen
borttagande av krönande granitdetaljer, åtgärder för isolering av granitbarriärerna
samt reparationsarbeten å fasaderna, har under min ledning
en beräkning utförts av intendenten i byggnadsstyrelsen, K. Bildmark med
biträde av ingenjörerna M. Granström och G. M. Andersson, vilken senare
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
11*
särskilt utrett kostnaderna för själva stenarbetena. Totalkostnaden slutar
på en summa av 584 000 kronor. Arbetenas delvis ovanliga art och den ofullständiga
kännedomen om de befintliga byggnadsdetaljernas tekniska utförande
samt det approximativa beräknandet av reparationernas omfattning å
fasaderna utgöra emellertid osäkerhetsmoment, som nödvändiggöra en viss
reservation rörande tillförlitligheten av beräkningen. Kostnaderna fördela sig
på följande sätt på de tre huvudgrupperna arbeten, för den händelse de
gemensamma omkostnaderna delas proportionellt efter byggnadskostnaderna
och totalbeloppen avrundas till jämna tusental: för borttagande av krönande
granitdetaljer jämte ersättningsarbeten 234 000 kronor, för åtgärder för
isolering av granitbarriärerna å sidopartierna 297 000 kronor samt för konserverings-
och reparationsarbeten å rikdagshusets fasader 53 000 kronor.
Nu ifrågavarande arbeten bliva av den omfattning att de icke lämpligen
kunna utföras under en arbetsperiod av ett halvt år utan torde de böra uppdelas
på två eller tre arbetsperioder å vardera ett halft år under månaderna
juni—november. I alla händelser bör givetvis ordnas så, att huvudfasaden
i sin helhet iordningställes på en gång. Kostnaderna kunna lämpligen fördelas
med lika delar för varje delperiod möjligen med någon ökning för
den första, då en del stenhuggeriarbete, såsom huggning av dockorna m. m.,
lämpligen kan utföras under vinterperioden för jämnare fördelning av arbetet.
Även med hänsyn till arbetslösheten i yrket är en dylik fördelning
av arbetet att förorda. För den händelse arbetet skall påbörjas nästa sommar,
är det för den skull av vikt att beslut snarast möjligt fattas, så att behövliga
förberedande arbeten med ritningar och beskrivningar m. m. kunna
utföras och beställning ske av granitarbeten, vilka i stor utsträckning kunna
utföras vid stenhuggeriverkstäder och böra vara färdiga, när arbetet å byggnaden
kan sättas i gång.
Stockholm i december 1935.
Vördsamt.
Georg A. Nilsson.
Kungl, Byggnadsstyrelsen.
Bilaga 6.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
I skrivelse till Kungl, byggnadsstyrelsen den 7 januari 1936 hava Ni
anhållit om styrelsens yttrande över en skrivelsen bilagd, av byggnadsrådet
G. A. Nilsson verkställd utredning angående förändring av riksdagshusets
övre partier; och får byggnadsstyrelsen nied anledning härav anföra följande.
I skrivelse till Eder den 12 maj 1932 uttalade sig byggnadsstyrelsen i förevarande
fråga och framhöll därvid vissa synpunkter, som vid frågans lösning
borde beaktas. I anslutning härtill förordade styrelsen verkställandet
av en arkitektonisk och ekonomisk utredning angående borttagande av krönande
takprydnader och byggnadspartier å såväl riksdags- som riksbankshusen
och de dessa byggnader sammanbindande två portiker samt angående
en därav betingad förändring detaljutformning av takbarriärer och postament.
Samtidigt framhöll styrelsen emellertid, att denna fråga sammanhängde
med frågan örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar, varför
12*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
enligt styrelsens mening något slutligt avgörande icke lämpligen borde (räflås,
förrän den större 1''rågan blivit avgjord.
Med stöd av sin nu framlagda utredning har byggnadsrådet Nilsson föreslagit,
att samtliga krönande granitdetaljer borttagas och i erforderlig utsträckning
ersättas med takbarriärer ävensom att åtgärder vidtagas för isolering
av granitbarriärerna å riksdagshusets sidopartier samt för konservering
och reparation av riksdagshusets fasader.
Innan byggnadsstyrelsen uttalar sig rörande det sålunda föreliggande förslaget,
får styrelsen framhålla, att det alltjämt synes styrelsen mest önskvärt
om frågan rörande ändring av riksdags- och riksbankshusens övre partier
icke upptoges till slutlig prövning, förrän frågan om ordnandet av byggnadernas
närmaste omgivningar avgjorts. När styrelsen i ovannämnda skrivelsen
den 12 maj 1932 förordade ett sådant tillvägagångssätt, förutsatte
styrelsen emellertid, att avgörandet av sistnämnda fråga icke skulle alltför
länge låta vänta på sig. Sedan dess hava i det närmaste fyra år förflutit,
utan att denna fråga synes hava kommit närmare sin lösning. Emellertid
kan det enligt styrelsens mening icke anses vara försvarligt att år från år
uppskjuta de isoleringsåtgärder å riksdagshusets takpartier, vilka äro nödvändiga
för tryggande av byggnadens framtida bestånd och som med tiden
måste bliva allt mer omfattande och alltså kräva ökade kostnader. Med
hänsyn härtill och då dessa byggnadstekniska åtgärder stå i det allra intimaste
samband med ändringar av byggnadernas övre partier, måste det
tagas under övervägande, huruvida icke dessa ändringar och därmed sammanhängande
åtgärder böra komma till utförande oberoende av frågan örn
ordnandet av omgivningarna, därest ett avgörande i sistnämnda fråga icke
kommer att träffas inom närmaste tid, vilket enligt byggnadsstyrelsens mening
skulle vara beklagligt.
Under nämnda förutsättning har byggnadsstyrelsen för sin del icke något
att i huvudsak erinia mot att de av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna
nu komma till utförande, vilka åtgärder i huvudsak tillgodose de
av styrelsen i ovannämnda skrivelse framställda synpunkter.
Beträffande utformningen av krönet å riksdagshusets mittparti vill styrelsen
framhålla, att det ur arkitektonisk synpunkt synes vara nödvändigt
att borttaga den där befintliga Sveagruppen, därest byggnadens övriga krönande
takpartier slopas. Denna grupp har nämligen en så kraftig silhuett,
att den isolerad från övriga silhuettbildande byggnadsparti torde komma
att framstå på ett mindre lyckligt sätt. A andra sidan är styrelsen icke övertygad,
att mittpartiets överbyggnad utan annan förändring än Sveagruppens
ersättande med en barriär skulle erhålla den fylliga karaktär, som detta
byggnadsparti pompösa arkitektur erfordrar. Det synes styrelsen därför
önskvärt, att vid arbetets eventuella utförande närmare undersökes, huruvida
icke ett krön av mindre påfallande storlek och med en mera neutral
utformning än Sveagruppen bör anbringas å byggnadens mittparti eller
huruvida icke sådana förändringar lämpligen böra vidtagas å fasaden av
detta parti, att denna kommer att mera harmoniera med den lugna taksilhuett
byggnadsrådet Nilsson velat åstadkomma även beträffande detta
parti. Då det givetvis innebär stora svårigheter att enbart med ledning av
ritningar bedöma denna fråga, anser sig byggnadsstyrelsen böra förorda,
att under arbetets gång försök med modell i naturlig skala utföras på platsen,
innan ett slutligt ställningstagande i denna detaljfråga äger rum. I övrigt
har byggnadsstyrelsen icke något att erinra beträffande de av byggnadsrådet
Nilsson föreslagna åtgärderna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
13*
Kostnaderna för genomförandet av de föreslagna åtgärderna hava enligt
en av byggnadsrådet Nilsson framlagd kostnadsberäkning, beträffande vilken
byggnadsstyrelsen icke bar något att erinra, beräknats till sammanlagt
584 000 kronor, vilken summa skulle fördela sig på följande sätt, nämligen:
för borttagande av krönande granitdetaljer jämte ersättningsarbeten 234 000
kronor, för åtgärder för isolering av granitbarriärerna och sidopartierna
297 000 kronor samt för konserverings- och reparationsarbeten å riksdagshusets
fasader 53 000 kronor. De två sistnämnda posterna å sammanlagt
350 000 kronor hänföra sig alltså till de arbeten, som erfordras av rent
praktiska skäl och med hänsyn till byggnadernas bestånd. De största bristfälligheterna,
nämligen de, som äro beroende av förefintliga otätheter vid de
krönande granitdetaljerna, skulle emellertid icke bliva botade genom de sålunda
avsedda arbetena, utan ingå kostnader för i detta avseende erforderliga
saneringsåtgärder även i den första av ovannämnda tre poster, nämligen
den å 234 000 kronor.
Därest de krönande granitpartierna anses böra bibehållas och de föreslagna
arbetena alltså icke skulle komma till utförande, måste i varje fall åtgärder
vidtagas för byggnadernas skyddande mot de skador, som äro en följd av
förefintligheten av dessa granitpartier. Sålunda måste dessa omsorgsfullt
isoleras från de undervarande murverken. Detta torde icke kunna utföras
på annat sätt än genom nedtagande av granitpartierna, anbringande av
isolering och återuppförande av desamma. Kostnaderna för dessa arbeten
torde sannolikt icke komma att understiga ovannämnda summa av 234 000
kronor. Härvid torde böra beaktas, att nedtagningen av granitpartierna
måste ske på ett helt annat och mycket dyrbarare sätt än vad som är fallet,
därest stenmaterialet skall nedskrotas. För övrigt torde skador å stenarna
i varje fall icke kunna helt undvikas, varför en del stenar måste ersättas
med nya. Särskilt de två tornkrönen över trapporna vid Riksgatan skulle
komma att erbjuda stora svårigheter i detta avseende, och ett återuppförande
av desamma skulle givetvis medföra väsentligt större kostnader än den i
förslaget ingående enkla takavslutningen över dessa byggnadsparti. Även
vad beträffar övriga granitdetaljer torde ett återuppsättande av desamma
draga större kostnader än deras ersättande med enklare detaljer enligt byggnadsrådet
Nilssons förslag.
Av vad sålunda anförts framgår, att, därest enbart de åtgärder, skola
komma till utförande, som äro oundgängligen erforderliga för att säkerställa
byggnadernas framtida bestånd, torde dessa draga minst en kostnad, motsvarande
den summa, som beräknats för genomförandet av samtliga de av
byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna, skulle alltså däri ingående
åtgärder för förändring av byggnadernas takpartier i verkligheten icke betinga
några extra kostnader. De föreslagna åtgärderna måste sålunda, frånsett
arkitektoniska och estetiska synpunkter, anses vara av praktiska och
ekonomiska skäl önskvärda.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och under den av byggnadsstyrelsen
ovan angivna förutsättningen med avseende å ett avgörande av frågan örn
ordnandet av riksdags- och riksbanksliusens närmaste omgivningar får byggnadsstyrelsen
för sin del tillstyrka, att Ni måtte vidtaga åtgärder för ett
genomförande av samtliga de av byggnadsrådet Nilsson föreslagna åtgärderna
beträffande dessa byggnader, dock med iakttagande av vad styrelsen
ovan anfört i fråga örn utformningen av takpartiet över riksdagshusets mittparti.
14*
Bankoulskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
I ärendets handläggning har jämväl byggnadsrådet Hjort deltagit.
Till byggnadsstyrelsen överlämnade handlingar, ritningar och fotografier
återgå.
Stockholm den 31 januari 1936.
IVAR TENGBOM.
Paul Hedquist.
I Sten Zethelius.
Bilaga 7.
Kung!. Byggnadsstyrelsen.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Under erinran att Ni år 1930 låtit verkställa vissa arbeten för isolering av
riksdagshusets tak, har Ni med skrivelse den 21 oktober 1932 till Kungl,
byggnadsstyrelsen för yttrande överlämnat en från kontrollanten vid berörda
arbeten, professorn H. Kreuger till Eder inkommen skrivelse i frågan. Professorn
Kreuger har däri meddelat, att en del otätheter syntes kvarstå i övergången
mellan asfalttaket och granitbarriärerna samt i dessa senares fogar,
och har Kreuger med anledning härav föreslagit, att frågan örn granitbarriärens
bortlyftning och isolering måtte tagas under omprövning.
Med anledning härav och sedan byggnadsstyrelsen låtit genom intendenterna
hos styrelsen K. Bildmark och N. Royen på platsen närmare undersöka
på frågan inverkande förhållanden, får styrelsen meddela följande.
Vid den av styrelsen föranstaltade besiktningen har konstaterats, att de
arbeten, som Ni under år 1930 låtit utföra och vilka bestått i omläggning
av byggnadens asfaittak, ändring av takstolar m. m., medfört en förbättring
beträffande tätheten i övergången mellan taket och granitbarriärerna, varemot
olägenheterna på grund av otätheter i barriärernas vertikala fogar
ännu kvarstå. Emellertid har det icke varit möjligt att genom de utförda
arbetena vinna en för framtiden bestående täthet i anslutningen mellan
asfaltytorna och barriärerna, och torde detta icke kunna ske med mindre än
att, på sätt professorn Kreuger föreslagit, ett isoleringsskikt, anslutet till
själva taktäckningen, anbringas under barriärerna. Olägenheterna med otätheter
i fogarna torde även komma att elimineras genom en sådan åtgärd.
Såsom professorn Kreuger framhållit måste för genomförandet av dessa
isoleringsåtgärder stenbarriärerna borttagas, vilket medför att arbetena komma
att betinga avsevärda kostnader. Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd
approximativ beräkning skulle sålunda kostnaderna uppgå till omkring
225 000 kronor, vid vilken kostnadsberäkning styrelsen dock utgått
ifrån att isoleringsskikt icke skulle anbringas under Sveagruppen och de
stora granitavslutningarna över trapphusen i byggnadens nordvästra och
sydvästra hörn.
Emellertid får byggnadsstyrelsen erinra om att styrelsen i skrivelse till
Eder den 12 maj 1932 förordat verkställandet av en arkitektonisk och ekonomisk
utredning angående borttagandet av krönande takprydnader och
byggnadspartier å såväl riksdags- som riksbankshuset! och de dessa byggnader
sammanbindande två portiker samt en därav betingad ändrad detalj
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor
15*
utformning av takbarriärer och postamenter, en fråga, som enligt vad styrelsen
framhållit, nära sammanhänger med frågan örn ordnandet av riksdagshusets
omgivningar. Enligt styrelsens i skrivelsen uttalade mening bör
något slutligt avgörande rörande borttagandet av takprydnader icke lämpligen
träffas förrän den större frågan blivit avgjord.
Med hänsyn härtill och då de av Eder redan utförda arbetena synes hava
medfört en så avsevärd förbättring av här ifrågakomna brister, att det icke
torde komma att medföra några större olägenheter att tillsvidare låta anstå
med verkställandet av mera omfattande isoleringsarbeten, finner sig byggnadsstyrelsen
icke böra tillstyrka att de av professorn Kreuger ifrågasatta
åtgärderna för närvarande komma till utförande, utan torde resultatet av
den av styrelsen enligt ovan föreslagna arkitektoniska och ekonomiska utredningen
angående borttagande av krönande takprydnader m. m. å riksdags-
och riksbankshusen lämpligen böra avvaktas. Styrelsen förutsätter
emellertid, att riksdagshusets tak blir under tiden föremål för ett noggrant
underhåll, vilket bör inriktas på en grundlig översyn varje vår och höst av
såväl anslutningarna mellan asfalttak och barriärer som barriärsocklarnas
och barriärplintarnas fogar. Även dessemellan torde vara nödvändigt att vid
ovanligt varm eller kall väderlek observera asfaltbeläggningens anslutningar
till barriären. De underhållsarbeten, som vid dylika observationer kunna
visa sig erforderliga, torde av allt att döma icke behöva draga högre kostnader
än 1 000 å 2 000 kronor för år räknat, en kostnad som i jämförelse
med en normal årsränta å ovannämnda kostnadssumma å 225 000 kronor
är relativt obetydlig.
Stockholm den 21 december 1932.
För generaldirektören:
GEORG A. NILSSON.
/ H. Öhman.
Bilaga 8.
P. M.
angående eventuellt bibehållande av kalkstensdockorna i riksdagshusets
barriärer.
På begäran av riksgäldsdirektör Sandberg får jag härmed vördsamt överlämna
utredning rörande i vad mån kostnaderna för förändring av riksdagshusets
övre partier m. lii. kunna nedbringas under förutsättning att de
nuvarande barriärdockorna av kalksten icke utbytas mot nya dockor av
granit.
Vid alternativ 1 har jag utgått från den teoretiska förutsättningen, att
samtliga kalkstensdockor skulle kunna behållas. Emellertid har vid beräkningen
hänsyn tagits till att å sidopartierna dockornas nedre basparti
måste ersättas med ett nytt av mindre höjd med hänsyn till behovet att
minska dockornas höjd för att möjliggöra isoleringen under barriärerna.
Kostnadsminskningen skulle under dessa förutsättningar bliva omkring
120 000 kronor.
16*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
För alternativ 2 har jag beräknat att hälften av kalkstensdockorna skulle
kunna behållas, dock med samma behandling i baspartier som enligt alternativ
1, men att hälften skulle behöva göras nya av samma material.
Kostnadsminskningen skulle under dessa förutsättningar bliva omkring
81 000 kronor.
Beträffande alternativ 1 torde böra erinras, att detta överhuvudtaget icke
är praktiskt genomförbart, då vid nedtagningen av barriärerna en del dockor
torde falla sönder.
I fråga örn alternativ 2 torde böra beaktas, att dockornas nuvarande beskaffenhet
är sådan, att allvarliga risker för skador å människoliv kunna
anses föreligga genom från desamma nedfallande delar. Kalkstenens olämplighet
för nu ifrågavarande byggnadsdel är alltså uppenbar. Att då ånyo
använda detta material för behövlig nyanskaffning torde vara mindre lämpligt.
Inom ett fåtal år torde resten av de gamla kalkstensdockorna vara
mogna för ett utbyte och sedan kommer snart turen till de nyanskaffade. Det
blir ett ständigt lappande och lagande, utan att ändå ovannämnda risker för
skador å människor helt eliminerats. I längden blir besparingen med säkerhet
utbytt i en fördyring. Om förändringen nu utföres i det material, som
från början bort användas, alltså granit, kan underhållskostnaden beräknas
bliva minimal. Det dyrare materialet blir alltså i längden billigare.
Ett likartat förhållande med det nu i riksdagshuset förefintliga, med
trasiga barriärdockor, har sedan några år förelegat vid Operabyggnaden. De
här befintliga sandstensdockorna utbytas efter hand mot dockor av granit,
vilket arbete utföres genom byggnadsstyrelsens försorg.
Stockholm den 25 februari 1936.
Georg A. Nilsson.
Bilaga 9.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Genom mig tillställt protokollsutdrag för sammanträdet den 1 juli 1927
har jag anmodats yttra mig över en hos Fullmäktige väckt fråga örn borttagande
av vissa å riksdagshusets tak anbragta stenprydnader.
Det är med stor glädje jag fullgör detta uppdrag, som ger mig ett länge
önskat tillfälle att inför dem, det vederbör, väcka frågan örn avlägsnandet
av de sex obeliskerna å takbalustraden.
Min åsikt om dessa obelisker är ingen hemlighet, då jag åtskilliga gånger
muntligt och skriftligt hävdat min övertygelse, att de äro till skada för
byggnadens silhuett i och för sig och väsentligen bidraga till byggnadens
inverkan på Kungl, slottet från Gustaf Adolfs torg. — Jag har mer och mer
styrkts i denna min uppfattning alltsedan riksdagshuset stod färdigt för
över 20 år sedan. Jag insåg snart, att dessa tillspetsade höga uppsatser voro
för byggnadens helverkan skadliga, sedan den från början beslutade och
i konstruktionen förberedda kupolen slopats. Den oroliga konturen mot
väster, vartill obeliskerna i hög grad bidraga, försökte jag för några år sedan
genom förslag till ombyggnad av vindsvåningen avhjälpa, ett förslag som
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
17*
icke då kunde komma till utförande. — Borttagas nämnda prydnader vinnes
emellertid en avsevärt lugnare silhuett av byggnaden.
Frågan örn avlägsnandet av ytterligare krön, å norra och södra fasaderna,
torde icke kunna avgöras förr än obeliskerna äro borta. — De stora granitavslutningarna
å trapphusen i väster anser jag vara nödvändiga för riksdagshusets
och riksbankshusets enhetliga samverkan.
Arbetet med obeliskernas nedtagande medför inga större kostnader och
är lätt att utföra.
Jag hyser den fulla förvissningen att Herrar Fullmäktige välvilligt upptaga
mitt förslag och vidtaga de åtgärder, som äro nödiga för obeliskernas
avlägsnande, för den händelse min ovan uttalade uppfattning biträdes av
auktoritativa sakförståndige.
Stockholm den 7 september 1927.
Ar. Johansson.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Rörande förenkling av riksdagshusets silhuett.
Med anledning av Riksgäldskontorets skrivelse av den 5 maj 1931 med
bifogad avskrift av Bankoutskottets utlåtande den 21 april 1931 får undertecknad
efter att jämväl hava tagit del av övriga till frågan örn borttagandet
av en del takprydnader å riksdagshusets takbalustrader hörande uttalanden
härmed vördsammast framlägga förslag till slutligt ordnande av denna
fråga. Jag hänvisar därvid till min skrivelse av den 7 september 1927.
I detta mitt förslag har jag även intagit nedrivning av uppbyggnaderna
å västra fasadens trapphus, alldenstund dessas granitdelar enligt sakkunnigas
uttalanden icke kunna, även med stora kostnader, fullkomligt isoleras
från undervarande tegelmurar, vilka de skada. Alt riva ner och återuppbygga
desamma kan jag icke ifrågasätta, då enligt K. Byggnadsstyrelsens
åsikt deras försvinnande skulle ur estetisk synpunkt vara fördelaktigt, en
åsikt som jag dock icke delar ulan fortfarande har den övertygelse, som
uttalats i min ovannämnda skrivelse av 1927. Jag böjer mig således endast
för de tekniska och ekonomiska skälen. Borttagandet av dessa krön medför
emellertid nödvändigheten att underkasta jämväl riksbanksbyggnaden en
revision beträffande dess takprydnader.
Jag sammanfattar här nedan i korthet de åtgärder, som böra vidtagas med
de olika delarna av byggnadskomplexet å Helgeandsholmen.
Riksdagshuset.
Alla takprydnader borttagas med undantag av Sveagruppen. De båda vapensköldarna
å huvudfasadens ändpartier ersättas av genombrutna balustrader.
Bröstvärnen å trapphusen i väster göras massiva.
Riksbankshuset.
Dc 8 krönen å ändpartierna av flygeln mot Riksgatan borttagas, likaledes
de båda krönen å västra fasaden av salsbyggnaden. övriga uppsatser,
nämligen de båda monumentala lejonen och de d huvudfasadens mittparti
lämnas orörda.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 73. (Bilagor.)
2
18*
Bunkoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Triumfbågarna.
Dessa förbliva oförändrade.
Bifogade fotografiska bilder, som bland andra upptaga vyer från Gustaf
Adolfstorg och från K. slottet, åskådliggöra byggnadernas utseende efter den
ovan föreslagna förändringen. En av bilderna visar södra triumfbågspartiet
efter och före borttagandet av trapphuskrönen. Jag beklagar, att den nuvarande
vackra gatubilden och i synnerhet den motsvarande å norra sidan,
måste försvinna.
Stockholm den 3 juli 1933.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Angående riksbyggnadernas takprydnader.
Efter att hava tagit del av Kungl. Byggnadsstyrelsens yttrande av den 31
jan. 1936 över ett av byggnadsrådet G. A. Nilsson uppgjort förslag till åtgärder
för borttagande av å riksbyggnadernas tak befintliga krön, tillåter
jag mig anföra följande.
Nämnda förslag utgör en teknisk-ekonomisk bearbetning av det program,
som byggnadsstyrelsen redan den 12 maj 1932 på anmodan av Fullmäktige
framlade och som upptog avlägsnandet av samtliga över balustraderna uppstickande
föremål å de båda byggnaderna och triumfbågarna. Således även
Sveagruppen.
Med anledning av detta program inkom jag den 3 juli 1933 med förslag till
frågans ordnande, varvid jag av tekniska skäl gick längre än jag från början
önskat, då jag föreslog borttagandet av obeliskerna. Enligt detta mitt förslag
skulle Sveagruppen, triumfbågarna, de båda lejonen m. m. lämnas orörda.
Till belysning av de nya silhuettförhållandena åtföljdes skrivelsen av en
portfölj innehållande 9 st. fotografier av komplexet före och efter rensningens
verkställande, bland andra 2 vyer av riksdagshuset från östra sidan,
varå verkan av den ensamma Sveagruppen med all tydlighet framhålles. I
del följande hänvisas till dessa bilder.
Den långa tid, som förflutit sedan detta förslag uppgjordes, har stärkt
mig i min uppfattning att riksdagshuset med Sveagruppen som ensam bekröning
i hög grad vinner i lugn monumentalitet och att Sveagruppen i
och för sig genom avlägsnandet av rivaliserande takprydnader uppnår en
värdighet och höghet, som förut icke kom till sin rätt, då den blott utgjorde
ett krön jämte många andra å byggnaden. Mest rivaliserande härvid voro
obeliskerna, som jag också redan 1927 sökte få bort. Genom borttagandet
av dessa rivaler blir Sveagruppen icke blott en takprvdnad utan ett självständigt
monument värdigt symboliserande riksdagshusets uppgift. Det
kraftigt utformade mittpartiet med dess rika skulpturala utsmyckning av
fosterländskt innehåll kommer att utgöra ett ståtligt postament för detta
Sveriges »Palladium», som, örn det överhuvudtaget någonsin skall förekomma,
är på sin plats å Sveriges riksdagshus. — Gruppen är väl avpassad
till storleken såväl för underredet som för omgivningen, bildande ett välbehövligt
avbrott i de konventionella raka linjerna. Att flytta detta ståtliga
skulpturverk i granit till en museigård måste bannlysas. Ännu är icke
sinnebilden av Sveriges självständighet ett museiobjekt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
19*
Det lär finnas en lag som ger en konstnär en viss rätt till sitt verk åtminstone
så stor att den borde kunna hejda lusten hos annan person att bestämma
över detsamma, så länge konstnären lever och kanske ännu längre. Men
det är måhända olämpligt att erinra därom i detta sammanhang. Huru som
helst torde det vara sällsynt att utan synnerligen vägande skäl förgripa
sig på en levande konstnärs alster. I detta fall skulle man förgripa sig även
på den generation av auktoriteter, som tillrådde och godkände riksbyggnadernas
utformning till kontrastverkan mot Slottet.
Till den kraft och verkan, det hava kan, protesterar jag mot helgerånet
att borttaga Sveagruppen från riksdagshusets tak.
Vad beträffar triumfbågarna finns ingen som helst anledning att röra
vid dem. De inverka ju icke på kungl, slottet och äro ganska självständiga
delar av komplexet. Konturen å dem kan och bör vara rikare och avvika
från grannarnas. Någon allmän förargelse hava de mig veterligen icke väckt.
Men med säkerhet skulle detta bli fallet, örn man stympade dem.
Jag hemställer således, att byggnadsstyrelsens förslag i vad rör Sveagruppen
och triumfbågarna icke måtte finna beaktande. Genom borteliminerande
av dessa delar inbesparas dessutom en hel del penningar.
Stockholm den 26 februari 1936.
Ar. Johansson.
20*
Banlroutskottels utlåtande Nr 73. Bilagor.
Bilagor till skrivelsen angående inredande av lokaler å riksdagshusets vind.
Bilaga 9.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Innan omändringen på riksdagshusets tak beslutas, bör en undersökning
äga ruin, om lokalbehovet för riksdagens räkning.
Redan kort efter riksdagens inflyttande i sitt nya hus gjordes anspråk på
ökat lokalutrymme. För pressens räkning måste beredas ökat utrymme
genom inredandet av ett utrymme ovanpå förbindelsegången mellan kamrarna.
Och 1913 kunde ytterligare utrymme beredas, då de för servering
avsedda lokalerna ej längre behövde användas.
Så gjordes anspråk på att partiernas förtroenderåd skulle beredas ruin
i kamrarnas närhet, vilket behov lösts på det sättet, att tre partier kunnat
erhålla rum i samma plan som kamrarna, två rum en trappa ned och ett.
en trappa upp. Ett rumsbehov, som ej kunde få fullständig lösning förr än
riksgäldskontoret avflyttade från huset, var behovet av mindre rum för ledamöterna
i kamrarnas omedelbara närhet, vilket löstes på det sättet, att de
av stenograferna använda rummen inreddes till skriv- och samtalsrum, och
stenograferna flyttades till rummen i husets jordvåning. Genom denna anordning
kunde för första kammarens räkning inredas ett v. talmansrum
och fyra mindre skrivrum, och för andra kammarens räkning, ett damrum.
ett förtroenderåds- och fyra mindre skrivrum. Men detta antal skriv- och
samtalsrum fyller ej på långt när behovet. Därför bör frågan om att ytterligare
anskaffning av mindre rum tages under omprövning, innan frågan örn
såväl omändringen av trapporna i husets västra sida, som ändringen av
taken företages till avgörande. Ty den enda möjligheten att erhålla mindre
arbetsrum, är att inreda vindarna på husets norra, östra och södra sida. Men
för att kunna erhålla dessa rum, så måste takkonstruktionen å dessa vindar
ändras, och som har beröring med takets gångbanor, vilka i sin mån beröres
av stenbarriärernas tätning. Vidare måste den föreslagna nya trappan utsträckas
så att dessa event, nya rum få lätt förbindelse med övriga lokaler
i huset, och för den skull måste även hissarna ombyggas, så att de kunna
nå dessa rum.
1 samband med denna utredning, måste spörsmålet örn förbättrade ventilationsmöjligheter
för lokalerna inom huset ske, med undantag för kamrarna.
A dessa sidotak finnes ett stort antal skorstenar som innehålla trummor
som leda från de underliggande rummen, för att avleda den förbrukade
luften från dessa rum. De i dessa rum insatta ventilerna måste, tyvärr,
vid vissa vindar hållas stängda, eller äro helt igensatta. Och upprepade
klagomål hava ju framkommit mot luften i lokalerna och varit föremål
för undersökningar.
Enligt mitt förmenande, skulle denna olägenhet kunna avhjälpas genom
medvetande» av dessa skorstenar på taket och trummornas sammanföring
till större grupper, och här insattes sugfläktar för bortsugande av den förbrukade
luften i underliggande lokaler, vilket skulle omöjliggöra den nuvarande
olägenheten, att kall luft vid vissa vindar nedblåses i dessa kanaler i stället
för att den förbrukade luften skall gå ut i desamma.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
21*
Samtidigt skulle kunna tillföras dessa lokaler en vida större uppvärmd
frisk luftmängd än vad nu sker.
Stockholm den 13 jan. 1936.
Ludvig Mårtensson.
Bilaga 10.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Med anledning av materialförvaltare L. Mårtenssons skrivelse av den 13
dennes rörande undersökning om lokalbehovet för riksdagens räkning får
jag härmed vördsamt anföra följande.
Enligt Herr Mårtenssons mening föreligger behov av ett antal rum för
skriv- och samtalsrum. Då de genom trappornas ombyggnad vunna rummen
torde behövas för att tillfredsställa andra lokalbehov, skulle enda möjligheten
att erhålla ifrågavarande mindre arbetsrum vara att inreda vindarna
på husets norra, östra och södra sida. Men för att erhålla dessa rum måste
takkonstruktionen ändras, och då denna har beröring med takets gångbanor,
skulle enligt Herr Mårtenssons mening stenbarriärernas tätning beröras
därav.
Under förutsättning att ett verkligt behov av lokaler förefinnes, vilket
icke kan uppskjutas under en längre tidsperiod är det givetvis fördelaktigt,
att en dylik inredning i vindsvåningen sker i samband med de övriga nu
ifrågasatta arbetena, då ställningar, transportanordningar och dylikt kunna
användas för samtliga arbeten. Även med hänsyn till det ökade obehaget
av en utsträckning av den tid byggnadsarbeten skulle pågå i riksdagshuset
är ett sammanförande av arbetena att föredraga. Skulle däremot lokalbehovet
icke vara så trängande ulan kunna anstå ett antal år, finnes icke skäl
till sammankoppling av arbetena. Räntevinsten genom uppskjutandet av
arbetena skulle väsentligt överstiga de på grund av arbetenas utförande
separat, ökade kostnaderna. Några tekniska skäl föreligga icke för uppskjutande
av de förut föreslagna isoleringsarbetena m. m. å barriärerna m. m.,
till dess frågan örn vindens inredning är klar. Arbetena äro icke så beroende
av varandra, att de av tekniska skäl måste eller böra utföras samtidigt. Även
i det fall att för utförandet av vindsvåningen skulle läggas till grund det
av arkitekt Aron Johansson år 1916 utarbetade förslaget; skulle barriärerna
icke komma att beröras av dessa arbeten. Emellertid skulle enligt min
mening en inredning av vinden utföras efter i vissa avseenden väsentligt
ändrade principer. Det nya taket får enligt min bestämda uppfattning icke
synas nerifrån, det skall lämna luften kvar mellan barriärdockorna och får
icke estetiskt sett öka byggnadens massa. Vidare måste takfall mot barriärerna
undvikas och de därav betingade besvärliga och riskabla rännstenarna
invid yttermurarna. Ett enkelt takfält från yttermurarna in mot gårdarna
bör användas. Troligen måste invändiga rumshöjden göras något lägre än
3 meter, men då rummens användning och dimensioner icke torde fordra
siirskilt stor höjt, och en viss trevnad kan vinnas genom lägre höjd, synes
detta icke utgöra hinder för tillämpandet av ovannämnda principer. Vidare
borde enligt min mening lättare konstruktioner komma till användning än de
22*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
i ovannämnda förslag använda, så att belastningen å undergrunden blir
ökad så litel som möjligt, en viktig omständighet med hänsyn till förhållandena
i riksdagshuset.
Med hänsyn till vad ovan anförts förefinnes enligt min mening ingen
teknisk nödvändighet att sammankoppla de nu ifrågavarande olika arbetena
med varandra. Emellertid torde det kunna vara av betydelse, att ett
förslag uppgjordes till inredande av lokaler å vinden i huvudsaklig överensstämmelse
med de principer jag här ovan skisserat för att dels vinna visshet
om möjligheten att tillämpa dessa principer, dels omkostnaderna för
ett dylikt förslag. För den utredning rörande förbättrade ventilationsförhållanden,
som ingenjör Eklund erhållit uppdrag om, synes en dylik utredning
örn vindsinredningen även vara av betydelse, såsom även materialförvaltare
Mårtensson framhåller.
Stockholm den 15 januari 1936.
Georg A. Nilsson.
Bilaga 11.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Enligt meddelande från Riksgäldskontoret av den 16 sistlidne januari
hava Herrar Fullmäktige beslutat uppdraga åt mig att verkställa viss utredning
angående inredande av lokaler å riksdagshusets vind.
Sedan jag nu verkställt denna utredning, får jag vördsamt överlämna ett
förslag till inredande av rum i riksdagshusets vindsvåning, bestående av 9
ritningar, en beskrivning1 och två kostnadsberäkningar.2
Samtidigt återställer jag 9 st. ritningar, som jag till låns bekommit, tillhörande
ett år 1916 av arkitekt Aron Johansson uppgjort förslag till påbyggnad
av riksdagshuset.
En direkt jämförelse i ekonomiskt avseende mellan detta äldre förslag
och mitt förslag är icke möjligt, då de delvis avse olika delar av byggnaden.
Enligt skrivelse den 30 januari 1917 från dåvarande överintendentsämbetet
till Herrar Fullmäktige skulle emellertid totalkostnaden för de »lägre delarna
norr och söder om mittpartiet samt toaletter och ändring av västra utskottsrummet
i mittpartiet» draga en kostnad av 341 000 kronor. Denna kostnad
är alltså ungefär densamma, som enligt mitt förslag, om kostnaderna för
anordningarna för ventilation från de undre våningarna icke medräknas.
Emellertid är att observera att byggnadskostnaderna hava stigit väsentligt
sedan år 1916, varför det äldre förslaget med nuvarande byggnadskostnader
skulle draga en kostnad av omkring 600 000 kronor. Rättvisligen bör
hänsyn tagas till att i detta förslag inrymmes jämväl »ändring av västra
ut skottsrummet i mittpartiet». Dock är det tydligt, att mitt förslag är väsentligt
billigare än det äldre förslaget.
Stockholm den 8 februari 1936.
Georg A. Nilsson.
1 Här utesluten.
2 Här uteslutna.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
23*
Bilaga 12.
Kungl. Byggnadsstyrelsen.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Med återställande av en av Eder med skrivelse den 10 innevarande februari
till Kungl, byggnadsstyrelsen för yttrande överlämnad, av byggnadsrådet
G. A. Nilsson verkställd utredning angående inredande av lokaler å riksdagshusets
vind jämte av arkitekten Aron Johansson år 1916 uppgjort förslag,
får byggnadsstyrelsen meddela, att styrelsen icke har något att erinra beträffande
de i utredningen föreslagna arbetena och de för desammas genomförande
beräknade kostnaderna.
Stockholm den 27 februari 1936.
IVAR TENGBOM.
O. Hökerberg. I Sten Zethelius.
24*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Bilagor till skrivelsen angående nya trappor invid norra oeh södra trapptornen
i riksdagshuset samt inredande av nya rum i utrymmena i
trapptornen.
Bilaga 13.
Beskrivning
till förslag till nga trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset.
Förslaget avser att ersätta de nuvarande monumentaltrapporna i de norra
och södra trapptornen i riksdagshuset med trappor av mindre skrymmande
art, så att utrymmena i trapptornen kunna genom bjälklags inläggande m. m.
anordnas till användbara lokaler. Tillsammans sex större och två mindre
rum kunna på detta sätt utvinnas.
Förslaget, som är åskådliggjort å tillsammans 17 st. ritningar, visar tre
olika alternativa lösningar, A, B och C, varav dock alternativ G endast obetydligt
skiljer sig från alternativ B.
Vid uppgörande av alternativ A har jag utgått från den förutsättningen, att
de nya trapporna skulle inrymmas inom den redan befintliga byggnadskroppen
och alltså icke föranleda någon utbyggnad å gårdarna. Jag har
därför låtit trappan vinda upp sig omkring en bred trappspindel, som i huvudsak
utgöres av den nuvarande skiljeväggen mellan trapptorn och korridor.
Trappans bredd har liksom i tidigare uppgjorda förslag beräknats till
1,50 meter. Trapporna hava i detta alternativ kunnat överallt få raka lopp
utom trappan upp till vinden. Entréerna från gatan äro bibehållna.
De genom förändringen vunna lokalerna utgöras av för båda trapptornen
tillsammans 6 rum av storleken 5,ioX6 meter samt 2 rum av storleken
2,70X4 meter.
Med undantag av entrétrappan rives hela den gamla trappstommen samt
vissa delar av korridorbjälklag och murverk. Ny trappstomme och nya
bjälklag utföras av järn och betong. Till trappsteg och planer användes
kalksten eller marmor utom i vindstrappan, som utföres av cementsteg.
Trappräcken utföras av järnsmide, med överliggama lindade med läder. De
tre runda trappständarna utföras av svart ek och krönas av patinerade
bronsstatyetter. Till ledstänger invid vägg användes på järnkonsoler fästa
järnstänger, lindade med läder. De nya lokalerna utföras till likhet med
motsvarande rum intill desamma och förses med golv av ekparkett med fris
av kalksten.
Värmeledning anordnas i de nya lokalerna med element under fönstren.
Träskärmar med rottingflätning anbringas framför elementen.
Elektrisk belysning anordnas i de nya lokalerna och i trapporna.
Ritningarna till alternativ A visa endast förändringarna i det norra trapptornet.
Emellertid äro förändringarna i huvudsak desamma i det södra
trapptornet, fast planerna bliva omvända.
Förut beskrivna alternativ A måste på grund av den valda betingelsen av
de nya trappornas förläggning inom den nuvarande byggnadsvolymen givetvis
inkräkta på de nuvarande lokalerna och blir detta särskilt kännbart vad
beträffar korridoren. Om trappans bredd måste behållas vid 1,50 meter, blir
utrymmet i korridoren framför trappan minskad med detta mått. vilket dock
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 25*
icke torde behöva utgöra någon större olägenhet. Även det äldre förslaget
av år 1923 innebär i vissa delar dylik beskärning av korridorutrymmet.
Alternativ B utgör ett försök att lägga trappan i huvudsak helt utanför korridoren.
För att icke belamra gården mer än nödigt har jag använt mig av
svängd trappa, dock med bred trappspindel, som motverkar olägenheten av
denna trappkonstruktion. Trappbredden har bibehållits vid 1,50 meter. Genom
det föreslagna runda trapptornet komme gården att belamras i väsentligt
mindre grad än i förslaget av år 1923 och belysningsförhållandena bleve
icke väsentligt sämre än för närvarande.
De genom förändringen vunna lokalerna utgöras av för båda trapptornen
tillsammans 4 rum av storleken 6X7 meter, 2 av storleken 5X6 meter samt
2 rum av storleken 4X4,60 meter.
För konstruktioner och materialier samt rörande värmeledning och el. belysning
gäller i tillämpliga delar vad som är sagt rörande alternativ A.
För det södra trapptornet bliva planerna omvända.
Alternativ C utgör en variant av alternativ B men visar det södra trapptornet.
Förslaget avser att visa en lösning, genom vilken entresolvåningen
skulle få direkt förbindelse nied de nya trapporna och med hissarna. De nu
i huvudvåningens korridor inbyggda trapporna upp till entresolvåningen
skulle sedermera kunna borttagas, varigenom betydligt värdigare entréer till
statsrådsavdelningen skulle vinnas, härvarande toalettanordningar finge
givetvis även flyttas till annan lämpligare plats.
Lokalvinsten är densamma som i alternativ B.
I övrigt gäller vad som är sagt rörande alternativ B.
För det norra trapptornet bliva planerna omvända.
För bedömning av kostnaderna för de olika förslagen har jag utgått från
ark. Aron Johanssons kostnadsuppgifter i en P. M. av den 4 januari 1924
rörande förslaget av år 1923. Här angivas byggnadskostnaderna för en
trappa till 64 454 kronor. Från år 1923 hava byggnadskostnaderna ökats
med omkring 10 %. Byggnadskostnaderna bliva alltså nu omkring 71 000
kronor. Härtill bör läggas kostnader för värmelednings anordnande i de nya
rummen, förslagsvis 3 000 kronor. Kostnaden stiger då till 74 000 kronor.
Härtill kommer en post för ritningar, arbetsledning, kontroll och oförutsett,
vilket bör beräknas till 20 % eller omkring 15 000 kronor. Totalkostnaden
blir alltså 89 000 kronor för en trappa och 178 000 kronor för båda trapporna.
På en annan väg har jag kommit till ungefär samma resultat, nämligen
genom kubikmasseberäkning. Vid undersökning av ark. Johanssons förslag
har resultatet blivit följande. Den gamla volymen, vari förändringar utföras,
utgör för en trappa sammanlagt omkring 1 800 kbm. Efter 35 kronor per
kbm blir förändringskostnaderna 63 000 kronor. Den i gården utbyggda
volymen är enligt ark. Johanssons billigaste alternativ för en trappa omkring
350 kbm. Efter en nybyggnadskostnad av 80 kr. per kbm blir kostnaden
omkring 28 000 kronor. Totalkostnaden skulle alltså vara 63 000 -f- 28 000
= 91 000 kronor för en trappa och 182 000 kronor för båda trapporna.
För mitt förslag alternativ A utgör ombyggnadsvolymen för en trappa omkring
1 800 kbm. Då denna ombyggnad torde vara relativt dyrare än det
förut nämnda förslaget bör å-priset höjas till 40 kr. per kbm. Kostnaden
blir då 1 800X40 = 72 000 kronor för en trappa och 144 000 kronor för båda
trapporna.
För alternativ B kan åter 35 kr. per kbm anses vara .skäligt för ombygg -
26* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
nadsarbetena, vilka alltså gå till 1 800X35 = 63 000 kronor. Härtill komma
kostnaderna för nybyggnad å gården. För en trappa utgör byggnadsvolymen
omkring 177 kbm. Efter samma å-pris för nybyggnad som ovan, 80 kr., blir
kostnaden omkring 14 000 kronor. Totalkostnaden blir alltså för en trappa
63 000+ 14 000 = 77 000 kronor och för båda trapporna 154 000 kronor.
För alternativ C tillkomma till ovanstående kostnader för alternativ B
dessutom kostnader för förändring av entresolens trappa samt korridorförbindelsens
framdragande och höjning av korridorbjälklagen m. m. i översta
våningen. Dessa kunna uppskattas till omkring 8 000 kronor för en trappa.
Totalkostnaden blir alltså för en trappa 77 000 + 8 000 = 85 000 kronor
och för båda trapporna 170 000 kronor.
Av den gjorda utredningen torde framgå, att det är möjligt att inom den
befintliga volymen anordna tillfredsställande trappförbindelser i stället för
de nuvarande. Under sådana förhållanden borde enligt min mening lösningen
böra sökas på en dylik linje, då utbyggnader å gårdarna givetvis innebära
mindre önskvärda ingrepp i byggnaden.
.Stockholm den 6 september 1935.
Georg A. Nilsson.
P. M.
Bilaga 14.
På grund av uppkommen fråga att förändra trappuppgångarna i riksdagshusets
sydvästra och nordvästra hörn till arbetsrum för riksdagens räkning
och i samband därmed anordna nya förbindelseleder mellan olika våningar
på annan plats lämnas följande uppgifter om de nya utrymmenas disposition.
Vtskottsvåningen (2 rum) därav det ena ställes till statsutskottets förfogande
för att bereda särskilt rum åt utskottets ordförande för närvarande
utan eget rum;
det andra upplåtes åt konstitutionsutskottet, som med sina nuvarande två
sammanträdesrum saknar plats för den tredje avdelningen under den tid
statsrådsprotokollen granskas.
Huvudvåningen (2 rum) därav det ena bör ställas till statsrådens förfogande;
det andra framdeles kan upplåtas som förtroenderådsrum åt något
av de större riksdagspartierna.
Bottenvåningen (2 rum) därav det ena ställes till förfogande av interparlamentariska
gruppen, som för närvarande disponerar ett av riksdagsbibliotekets
rum, numera behövligt för bibliotekets räkning;
det andra upplåtes åt tryckeriexpeditionens maskinskrivningsavdelning.
som för närvarande har ett otillfredsställande rum till sitt förfogande och
dessutom inom kort måste förstärkas med flera arbetskrafter.
Jordvåningen (2 rum med sämre belysningsförhållanden än övriga nya
lokaler).
Dessa kunna användas dels till maskinerna för stencileringsapparater dels
till förrådsrum för mattor och möbler.
Stockholm den 14 januari 1936.
Eskil Risling.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Rilagor.
27*
Bilagor till skrivelsen angående förändring av riksdagshusets
restauranglokaler.
Bilaga 15.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Härmed få undertecknade ekonomideputerade i Andra kammaren meddela
att till oss inkommit åtskilliga framställningar örn att åtgärder borde
vidtagas för att få bort den kvava och förbrukade luft som tyvärr i regel
brukar fylla matsals- och kafélokalerna. Även luften i klubb- och utskottslokalerna
samt i stora vestibulen är ofta av dålig kvalitet. Vi få därför
anhålla att en skyndsam undersökning och utredning verkställes och att
snara åtgärder därefter vidtagas för åstadkommande av bättre ventilation
i här anmärkta lokaler, såvitt möjligt före början av nästkommande
riksdag.
Stockholm den 7 juni 1935.
EKONOMIDEPUTERADE.
Helge Bäcklund. T. V. Lundell. Ernst Åqvist.
P. M.
angående restaurantköket i riksdagshusets bottenvåning m. m.
Från Stockholms allmänna restaurantbolag ankom till riksgäldskontoret
den 7 februari 1935 en så lydande skrivelse:
»I en till oss adresserad skrivelse av den 26 föregående månad har Yrkesinspektionen
uttalat anmärkningar mot ventilationsanordningarna i restaurantköket
i riksdagshuset samt påyrkat att vissa åtgärder skulle vidtagas
för ernåendet av en förbättring av ventilationssystemet.
Då det torde tillkomma fastighetsägaren att avhjälpa de av yrkesinspektionen
påtalade bristfälligheterna, tillåta vi oss härmed översända skrivelsen
till Eder med anhållan att Ni benäget måtte taga hand om ärendet.»
Yrkesinspektionens .skrivelse var av följande lydelse:
»Betr. restaurangkök för riksdagshusets lunchrum.
Vid inspektion den 25 januari 1935 av det i Eder rörelse använda köksdepartementet
innanför och i plan med riksdagens lunchrum framgick att
ventilationen av lokalerna är otillräcklig och dessutom olämpligt ordnad.
»Sådan ändring vidtages, att
1. Erforderlig riskfri friskluftstillförsel till köket erhålles. Därvid undersökes
även utsugningen som vid behov ökas.
2. Ventilation av kallskänken ordnas, varvid även tillses att erforderlig
friskluft tillföres på godtagligt sätt.
28* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Edert besked om vad i saken åtgöres emotses före den 20 nästkommande
februari. För uppgörande av förslag bör kompetent person anlitas och
underställes förslag före utförandet lämpligen yrkesinspektörens prövning.
(26 § Arbetarskyddslagen.)»
Till yrkesinspektionen lämnades den 11 februari från riksdagens ekonomibyrå
svar å anmaningen:
»Till riksgäldskontoret har av Direktör Mild i S. A. R. A. överlämnats
ett föreläggande från Yrkesinspektionen (Dnr 1—1315) ang. förbättring
av ventilalionsförhållandena i riksdagshusets till restauranten hörande
ekonomilokaler.
Ärendet är för närvarande under utredning men någon åtgärd i positivriktning
är icke möjlig att vidtaga under riksdagsperioden.
Angående utredningens resultat kommer meddelande att så snart som
möjligt lämnas till yrkesinspektionen.»
Enligt uppdrag av herrar deputerade i riksgäldskontoret anmodades samma
dag den 11 februari ingenjör C. A. Hammarwall i Vilh. Dahlgrens konstruktionsbvrå
att undersöka, på vad sätt påtalade olägenheter kunde avhjälpas
och avlämnade ingenjör Hammarwall den 3 juni ett förslag av
följande lydelse:
»Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
Enligt uppdrag har jag undersökt möjligheten att tillföra förvärmd friskluft
till kök intill restauranten. Detta kan låta sig göra genom att ersätta
en av de övre fönsterrutorna med galler samt insätta varmluftsbatteri
innanför detta. Ävenså bör kallskänken, som nu saknar ventilation, förses
med frisklufts- och evakueringskanaler, förenade med kökets.
Innan dessa anordningar utföras, torde det dock vara lämpligt att taga
i övervägande, huruvida icke köksfrågan i sin helhet borde lösas på annat
sätt. Det omnämnda lunchköket invid restauranten har tillkommit långt
efter sedan huset byggdes och är för nuvarande behov alldeles för litet.
Dessutom är dess läge omedelbart intill restauranten olämpligt, då matos
gärna intränger i matsalen.
Enär synnerligen goda utrymmen finnas i det stora köket, torde det vara
lämpligt att undersöka, örn detta ej kunde iståndsättas (ny modern gasspis
i stället för befintlig koleldad spis m. m.) och att i samband härmed förbättra
transporten mellan kök och restaurant genom insättande av moderna
hissar. Det nuvarande mindre köket kan i detta fall användas som kallskänk.
Numera anläggas gärna kök och serveringslokal i samma plan och
detta kan låta sig göra även här, örn hörnrummet i kaféet anordnas till kök.
Ovanstående är givetvis endast antydningar och skall ändring ske, bör
detta göras i samråd med arkitekten.»
Från andra kammarens ekonomideputerade bär sedermera till riksgäldskontoret
inkommit en framställning örn förbättrade ventilationsanordningar
i riksdagshusets matsal.
Föreliggande frågor örn ventilationen i restaurantlokalerna äro i viss mån
sammanhörande.
Undertecknad anmäler dem till beaktande vid kommande besiktning av
riksdagshuset.
Stockholm den 17 juni 1935.
Eskil Risling.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
29*
Bilaga 16.
P. M.
angående restaurangköket i riksdagshuset.
I en skrivelse av den 26 januari 1935 har yrkesinspektionen beträffande
köksdepartementet innanför och i plan med matsalen i riksdagshuset anmärkt,
att ventilationen av lokalerna är otillräcklig och dessutom olämpligt
ordnad. Sådan ändring föreslås, att dels erforderlig riksfri friskluftstillförsel
till köket erhålles, varvid undersökes, örn utsugningen behöver ökas, dels ventilationen
av kallskänken ordnas, varvid även tillses, att erforderlig friskluft
tillföres på godtagligt sätt.
Enligt uppdrag den 11 februari 1935 av herrar deputerade i riksgäldskontoret
har sedermera ingenjör W. Dahlgrens konstruktionsbyrå den 3 juni
1935 inlämnat en skrivelse, som dels innebär ett förslag att ersätta en av de
övre fönsterrutorna i köket med galler samt insätta varmluftsbatteri innanför
detta, varjämte kallskänken skulle förses med frisklufts- och evakueringskanaler,
förenade med kökets, dels innehåller ett uttalande om behovet att
köksfrågan i sin helhet upptages till mera grundlig omprövning.
Sedermera har från andra kammarens ekonomideputerade till riksgäldskontoret
inkommit en framställning örn förbättrade ventilationsanordningar
i riksdagshusets matsal.
Vid den besiktning, som sedermera den 20 juni 1935 företogs av herrar
deputerade i riksgäldskontoret, varvid bl. a. undertecknad deltog, framhölls
behovet av en grundlig undersökning om möjligheterna till en tillfredsställande
lösning av anordningarna vid riksdagsrestaurangens tillrednings- och
serveringslokaler.
Med anledning härav har jag i samråd med byrådirektör Risling anmodat
inspektör Helsing och kapten Sjöberg, båda i S. A. R. A., att närmare undersöka
möjligheterna härvidlag. Vid de besök, som vi därvid företagit i lokalerna.
har konstaterats att köksanordningarna icke äro tillfredsställande. Utrymmet
i stekköket i samma plan som matsalen är alldeles för litet och den
där inmonterade gasspisen är av en omodern typ, vilken medför onödig förskämning
av luften i rummet. Diskrummets och huvudkökets läge i en annan
våning medför tidsödande och kvalitéförsämrande serveringsförhållanden.
Anordningarna äro numera i allmänhet omoderna och vissa arbetsbesparande
maskinella anordningar saknas. Vad beträffar möjligheten att inom de
nuvarande kökslokalernas gränser genomföra en tillfredsställande modernisering,
synes densamma icke vara för handen. I de nedre våningarna äro
visserligen köksutrymmena rikliga, men för serveringen medför lokalernas
fördelning i flera våningar utomordentliga nackdelar. Huvuddelen av köks-,
disk- och serveringsarbetet bör örn möjligt förläggas till samma plan som
serveringslokalerna, men just i denna våning saknas utvidgningsmöjligheter
för närvarande. Emellertid har jag efter samråd med ovannämnda tvenne
representanter för S. A. R. A. ansett mig böra förorda en så radikal åtgärd
sorn att minska matsalen med ett fönster och att lägga detta utrymme till
ekonomilokalerna. Härigenom skulle stora fördelar vinnas, i det att ekonomilokalerna
i denna våning skulle ökas med omkring 50 %. T ett förslag av den
25 juli 1935 har inspektör Helsing visat hur denna lokalökning lämpligen
skulle kunna nyttiggöras. En närmare utredning torde vara behövlig, innan
bestämd ståndpunkt kan tågås till denna frågas definitiva lösning. Även
30*
Kankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
måste givetvis bedömas, om den beskärning av matsalen, som nu är ifrågasatt,
är möjlig att genomföra med nuvarande frekvens. Ett tiotal platser torde
bortgå, men det har ifrågasatts att, om så skulle visa sig behövligt, anordna
lunchservering i det till kafélokalen hörande hörnrummet.
Med hänsyn till att de så ifrågasatta åtgärderna äro av tämligen omfattande
och genomgripande art, synas möjligheter icke föreligga för desammas
genomförande till nästa års riksdag.
För att vinna någon bättring i de nuvarande förhållandena redan till nästa
års riksdag, vill jag föreslå att i höst företagas följande åtgärder, vartill förslag
framkommit vid en sammankomst å lokalen i fråga mellan byrådirektör
Risling, kapten Sjöberg, inspektör Helsing, materialförvaltare Mårtensson och
undertecknad. De två övre bågarna i kökets fönster ändras och beslås så, att
gångjärnen sitta i underkanten och bågarna kunna fällas inåt samt förbindas
sinsemellan och förses med nedifrån reglerbar uppstängningsanordning.
En svängande rumsfläkt anbringas på lämplig plats i köket och så att stekgaserna
givas riktning mot utsugningsöppningen. Taket i kåpan över ingångsdörren
till matsalen borttages. Slutligen bör, åtminstone försöksvis, fönsterbågarna
i glaspartierna borttagas, varigenom möjligen luftväxlingen i lokalerna
komme att väsentligt förbättras. Örn resultatet av försöket blir ofördelaktigt
kunna fönstren lätt åter placeras på sina platser och kostnaden för
försöket är måttlig. Serveringsluckan mellan kök och serveringslokal är för
låg och bör, örn den skall bibehållas, höjas så att personalen ej behöver böja
sig ned för att kunna se genom luckan.
Stockholm den 29 juli 1935.
Georg A. Nilsson.
P. M.
angående förändring av köks- och matsalslokalerna i riksdagshusets
restaurang.
Undertecknad har i P. M. av den 29 juli 1935 bland annat förordat en
sådan åtgärd i riksdagshusets restauranglokal, att matsalen skulle minskas
i längd med ett fönster (alltså med omkring 4 meter) och detta utrymme
läggas till ekonomilokalerna.
En dylik minskning av matsalen kan möjligen anses vara betänklig.
Emellertid har framkommit tanken på att skaffa kompensation härför genom
att utvidga matsalen norrut. Den pompösa entréen från hallen upp till
restaurangen skulle kunna slopas, då restaurangen ju är lätt tillgänglig från
huvudtrappans vilplan.
Då möjlighet till en väsentlig förbättring av köks- och ekonomilokalerna
är beroende av ovannämnda ökning av det för dessa lokaler avsedda utrymmet,
har jag ansett det behövligt att i ritning undersöka, örn den här
ovan omnämnda kompensationstankens genomförande är möjligt ur byggnadsteknisk
och arkitektonisk synpunkt. I här bilagda två ritningar åskådliggöres
å den ena lokalernas nuvarande utseende i plan och å den andra,
hur den förut nämnda ändringen av lokalerna lämpligen skulle kunna genomföras.
Matsalen skulle på detta sätt få fullt samma golvyta som nu.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
31*
Interiören skulle enligt min mening vinna på förändringen. I stället för den
nuvarande tvära avskärningen i norr skulle ett mera mjukt perspektiv vinnas
genom den planerade runda absiden och de flankerande kolonnerna.
Utredningen angående förbättring av restauranglokalerna i riksdagshuset
är i väsentlig mån beroende av i vad mån ökat utrymme kan vinnas för
köksutrymmena i samma plan som matsalen. Det skulle därför vara värdefullt,
örn Herrar fullmäktige ville lämna direktiv, huruvida den fortsatta
utredningen angående förbättring av restauranglokalerna får baseras på
den förutsättningen, att kökslokalerna i samma plan som matsalen få ökas
eller icke.
Stockholm den 17 oktober 1935.
Georg A. Nilsson.
Bilaga 17.
Till Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
I enlighet med mig lämnat uppdrag har jag nu slutfört utredning rörande
förändring av restauranglokalerna i riksdagshuset och får jag härmed vördsamt
överlämna mitt förslag, bestående av åtta st. ritningar, en beskrivning1
samt en kostnadsberäkning.1 Till förtydligande av förslaget i vad det avser
uppvärmning, ventilation och sanitär anläggning bifogas tre ritningar
och en P. M. och kostnadsberäkning, uppgjorda av ingenjör Karl G. Eklund.
Av mina tidigare P. M. i detta ärende, av den 29 juli och 17 oktober 1935,
samt av den i förslaget ingående beskrivningen framgår motivet till förslaget
och till den utformning det erhållit.
Kostnadsberäkningen, som är uppgjord av intendenten K. Bildmark och
ingenjören M. Granström, slutar på en totalsumma av 273 000 kronor.
Stockholm den 3 mars 1936.
Georg A. Nilsson.
1 Ilar utesluten.
32*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om
Helgeandsholmens ordnande.
Bilaga 18.
1908 års riksdag. På hemställan av statsutskottet uppdrog riksdagen år
1906 åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för begränsning av platsen framför
riksdagshuset låta mot Norrbro uppföra en barriär av sten med erforderliga
öppningar för trafiken. Sedan detta arbete utförts under sommaren
1907, framhöllo fullmäktige i skrivelse till statsutskottet vid 1908 års
riksdag, att den sålunda uppförda barriären icke kunde anses vara fullständigt
avslutad. För att densamma skulle kunna göra sig fullt gällande
och verka estetiskt tilltalande syntes oundgängligen fordras, att lämpliga
prydnader uppsattes å de i densamma ingående fyra stenpelarna eller piedestalerna.
För att erhålla förslag till sådana prydnader hade fullmäktige
vänt sig till riksdagshusets arkitekt Aron Johansson, vilken i enlighet med
fullmäktiges uppdrag från olika konstnärer anskaffat alternativa förslag
till nämnda pelares dekorering antingen med urnor eller med statyer. Fullmäktige
förklarade, att enligt deras mening statyer ägde företräde framför
urnor och uttalade såsom sin åsikt, att genom uppsättandet av vackra statyer
i brons å dessa pelare barriärens utseende skulle i hög grad vinna och denna
anordning verksamt bidraga till förskönande av platsen framför riksdagshuset.
På grund härav hemställde fullmäktige om anvisande av ett belopp
av högst 40 000 kronor för ifrågavarande ändamål. En av fullmäktige var
emellertid skiljaktig från beslutet och uttalade den meningen, att frågan om
stenpelarnas dekorering borde avgöras i sammanhang med frågan örn prydandet
av platsen framför riksdagshuset.
Fullmäktiges framställning tillstyrktes av statsutskottet. Båda kamrarna
avslogo emellertid densamma. I de debatter, som föregingo besluten, uttalades
bland annat, att ärendet befunne sig i ett outrett skick samt att
ordnandet av riksdagshusplatsen borde ske i ett sammanhang efter en enhetlig
plan.
1919 års riksdag. Frågan om åtgärder i sådant syfte upptogs ett decennium
senare av förste arkivarien i riksarkivet, filosofie doktorn L. M. Bååth,
som i en den 29 januari 1919 till fullmäktige i riksgäldskontoret ingiven
skrivelse efter en längre motivering föreslog, att spörsmålet örn Helgeandsholmens
konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang måtte anförtros
åt en kommitté av konstnärer och representanter för riksdagen, vilken
nämnd borde vara så sammansatt, att de resultat, till vilka den byggnadshistoriska
forskningen numera kommit, kunde läggas till grund för den slutliga
planens uppgörande.
Över det av doktorn Bååth framlagda förslaget inhämtade fullmäktige
yttrande av byggnadsstyrelsen, som i skrivelse i april 1919 anförde i huvudsak
följande:
Riksdagen synes år 1908 endast hava åsyftat ordnandet av platsen framför
riksdagshuset. Arkivarien Bååth utvidgar frågan att omfatta hela Helgeandsholmens
konstnärliga ordnande i ett planmässigt sammanhang.
Byggnadsstyrelsen håller före, att den nu återuppväckta frågan måste
givas denna senare omfattning, om man vill vinna någon fullt tillfredsstäl
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
33*
lande plan för ordnandet av platsen framför riksdagshuset. Denna plats
sammanhänger nämligen så intimt med Norrbro ur stadsplanesynpunkt, att
en eventuell ändring av den ena anläggningen måhända kan påfordra jämkning
även av den andra.
Norrbroanläggningen är att betrakta som en förplats till kungl, slottet
och måste arkitektoniskt ordnas med huvudsaklig hänsyn till denna monumentalbyggnad;
platsen framför riksdagshuset domineras åter av detta senare.
Dessa båda byggnader stå ännu hårt, kallt och oförmedlade emot
varandra, liksom Norrbroanläggningen emot riksdagshusplatsen. Det lider
intet tvivel om, att man genom ett lämpligt ordnade av riksdagshusplatsen
och Norrbro med Strömparterren skall kunna arkitektoniskt tillfredsställande
utjämna den ofördelaktiga estetiska spänningen emellan de mäktiga
byggnaderna.
Byggnadsstyrelsen får därför, i anslutning till arkivarien Bååths förslag,
förorda tillsättande av en nämnd med uppdrag att utreda frågan örn ordnandet
av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren. Då denna
fråga, även inskränkt till endast riksdagshusplatsen, är en stadsplanefråga,
torde i denna nämnd Stockholms stad böra vara representerad.
Byggnadsstyrelsen tillåter sig slutligen påpeka önskvärdheten av, att denna
nämnds utredning måtte basera sig på resultatet av allmän pristävlan bland
svenska arkitekter.
T skrivelse till bankoutskottet den 24 april 1919 uttalade fullmäktige i riksgäldskontoret,
efter att hava erinrat örn vad i ärendet förekommit, för egen
del. att den föreliggande frågan örn Helgeandsholmens slutliga ordnande icke
längre borde undanskjutas. Beträffande lämpligaste sättet för frågans vidare
behandling yttrade fullmäktige huvudsakligen följande:
Då med hänsyn till platsens läge och monumentala karaktär frågans lösning
krävde en omsorgsfull och allsidig utredning, syntes det fullmäktige
lämpligast, att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, en nämnd tillsattes med
uppdrag att verkställa en sådan utredning och för detta ändamål anordna
en allmän pristävlan bland svenska arkitekter. Program för tävlingen borde
utarbetas genom nämndens försorg. Förslagsvis skulle nämnden bestå av
sju personer, nämligen två representanter för riksdagen, utsedda av fullmäktige
i samråd med kamrarnas talmän, två representanter, som fullmäktige
utsåge inom sig, två representanter för de arkitektoniska och konstnärliga
intressena, utsedda av byggnadsstyrelsen, samt en representant för
Stockholms stad, utsedd av stadsfullmäktige.---
I avgivet utlåtande nr 49 förklarade sig bankoutskottct dela fullmäktiges
mening därom, att den förliggande frågan örn Helgeandsholmens slutliga
ordnande icke längre borde undanskjutas. Utskottet hade icke heller något
att erinra mot att i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag en särskild
nämnd tillsattes med uppdrag att verkställa erforderlig utredning i ärendet
och för detta ändamål anordna en allmän pristävlan bland svenska arkitekter.
Utskottet ansåg emellertid nämnden böra bestå av nio personer. Av dessa
borde enligt utskottets mening fyra representera riksdagen samt utses av
fullmäktige i samråd med kamrarnas talmän. Någon av dessa representanter
borde lämpligen utses bland fullmäktige. Vidare borde Stockholms stad företrädas
av två representanter, valda av Stockholms stadsfullmäktige. Slutligen
syntes det böra anförtros åt byggnadsstyrelsen att utse övriga tre ledamöter
i nämnden leir ait representera de arkitektoniska och konstnärliga intres
Bihang
lill riksdagens protokoll lidia. <S’ sand. Nr 73. (Bilagor.) 3
34:|: Bankoutskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.
sena, varvid tillfälle borde beredas intresserade föreningar och sammanslutningar
att inkomma med förslag.
Utskottet hemställde, att riksdagen måtte dels uppdraga åt fullmäktige i
riksgäldskontoret att i överensstämmelse med vad i utlåtandet angivits utreda
frågan örn Helgeansholmens slutliga ordnande, dels ock bemyndiga
fullmäktige att av förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt
kostnader för riksdagens hus för ändamålet använda ett belopp av förslagsvis
15 000 kronor.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Nämnden för Helgeandsholmens ordnande. I anledning av riksdagens
beslut tillsattes en av nio personer bestående nämnd för frågans utredande.
Nämndens ledamöter voro: riksgäldsfullmäktiges dåvarande ordförande vice
häradshövdingen E. Kinander, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelke,
ledamoten av försäkringsrådet K. A. Tengdahl och professorn K. E. O. kjellberg,
samtliga utsedda av fullmäktige i samråd med kamrarnas talmän; direktören
S. A. Lovén och journalisten H. Gustafsson, utsedda av Stockholms
stadsfullmäktige; dåvarande byggnadsrådet S. Curman, dåvarande professorn
I. Tengbom och arkitekten C. Westman, utsedda av byggnadsstyrelsen.
Nämnden, som första gången sammanträdde i oktober 1919, utlyste i
maj 1920 en allmän pristävlan bland svenska arkitekter örn Helgeandsholmens
slutliga ordnande.
Beträffande innehållet i det av nämnden utarbetade tävlingsprogrammet
må här omnämnas följande.
I programmet erinrades till en början, att frågan örn ordnandet av slottets
närmaste omgivning mot norr sedan århundraden tillbaka varit föremål för
utredningar. Genom riksdags- och riksbankshusens uppförande och i samband
därmed gjorda anläggningar kunde problemet att ordna denna huvuddådens
förnämsta arkitekturplats ej sägas vara slutgiltigt löst.
Beträffande tävlingens innebörd och omfattning återgavs det väsentligaste
av innehållet i byggnadsstyrelsens ovan intagna skrivelse till fullmäktige,
vari styrelsen bland annat uttalat såsom sin uppfattning, att man genom
lämpligt ordnande av riksdagshusplatsen och Norrbro med Strömparterren
skulle kunna arkitektoniskt tillfredsställande utjämna den ofördelaktiga
estetiska spänningen mellan slottet och riksdagshuset.
Den tävlande vore emellertid icke inskränkt till lösandet av endast detta
problem. Tävlingen avsåge ordnandet av hela Helgeandsholmen, och den
tävlande ägde alltså att med avseende å holmen föreslå sådana nya anordningar
eller ändringar i redan befintliga, som kunde giva en bättre anslutning
till riksbyggnaderna och till kringliggande stadspartier. Tävlingen vore
att betrakta som en idétävlan, där den största möjliga frihet lämnades förslagsställaren
inom ramen av de bestämmelser, som i programmet angåves.
Därvid hade han att räkna med riksbyggnaderna, sådana de vore, men kunde,
örn han önskade, föreslå förändringar i sådana arkitektoniska detaljer,
som lätt kunde ändras och vilka han funne i deras nuvarande skick vara
hinderliga för erhållande av en god helhetsverkan.
Den tävlande ägde frihet föreslå anläggandet av mindre byggnader på
holmen. Behov av utvidgning av riksdagshusets lokaler förefunnes, men det
borde dock beaktas, att detta behov ej finge tillgodoses på bekostnad av de
estetiska kraven.
Riksbyggnaderna vore uppförda på pålgrund. Riksdagshusplatsen och
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 35*
kajgatorna söder och norr om riksdagshuset vore i samband med byggnadernas
uppförande utfyllda i höjd med Norrbroplanet. Några tekniska hinder
att något sänka nuvarande markplan syntes, örn så skulle anses nödvändigt,
ej förefinnas.
Tävlingsområdet omfattade sålunda Helgeandsholmen med Strömparterren
och därjämte samtliga broar från holmen till stadens övriga delar samt dessa
broars fästen vid angränsande platser och strandgator.
Vid tävlingen skulle särskilt beaktas, att den nuvarande provisoriska järnbron
över Norrströms norra gren på grund av stadsfullmäktiges år 1916
fattade beslut skulle ersättas medelst en fast stenbro i tre spann. Den sålunda
föreslagna bron vore avsedd att uppföras som gång- och körbro. Rörande
broprojektet meddelades vidare, att detsamma vore föremål för vattenrättsdomstols
prövning, avseende att utröna i vad mån brons uppförande
kunde göra intrång på strandägares utefter Mälaren rättigheter. Broförslaget
vore sålunda ur rättssynpunkt ej slutbehandlat. Då brons utförande
alltså ej vore igångsatt, kunde förändringar i brons utseende och konstruktion
få föreslås av de tävlande.
Inom tävlingens ram skulle jämväl ligga att föreslå ett mera tilltalande
anordnande av den utskjutande landremsan (puckeln) i Norrströms norra
gren. Nämnden erinrade i detta avseende därom, att en reglering av Mälarens
vattenstånd vore ifrågasatt, samt att. därest en sådan komme till
stånd, bortschaktning av nämnda landremsa kunde bliva nödvändig för att
möjliggöra tillräckligt stor sektionsarea för Mälarutloppet. Då tidpunkten för
regleringens genomförande ännu vore oviss, måste landremsan i fråga tänkas
tillsvidare bibehållen; en bortschaktning av densamma under högsta
vattenståndet kunde nämligen ej äga rum på grund av härigenom uppkommande
konsekvenser beträffande Mälarens vattenstånd.
I tävlingsprogrammet erinrades vidare örn en av ministern F. H. R. Kleen
år 1907 gjord donation av 100 000 kronor såsom grundplåt för bekostande
av ett nationalmonument. Donatorn hade för sin del uttalat sig för dettas
uppsättande å Helgeandsholmen, ehuru även annan plats enligt donationsvillkoren
kunde få förekomma. Monumentet vore enligt donatorns mening avsett
att vara en symbolisk framställning av vårt folks andliga och materiella
utveckling. Tävling rörande ett dylikt nationalmonument hade anordnats
åren 1909—10. Tävlingsjuryn och den för realiserandet av planen på ett
nationalmonument tillsatta kommittén hade dock icke ansett något av de
framkomna förslagen böra komma i fråga till utförande, men kommittén
hade uttalat önskvärdheten av att, när frågan örn prydandet av platsen
framför riksdagshuset en gång upptoges till behandling, man måtte erinra sig
den av minister Kleen framkastade tanken att framför riksdagshuset resa
ett nationalmonument.
Slutligen omförmäldes i tävlingsprogrammet ett då föreliggande, sedermera
realiserat förslag att i Strömparterren uppsätta ett monument över
Esaias Tegnér (Solsångaren).
Vid tävlingstidens utgång den 15 december 1920 hade inalles 29 tävlingsförslag
inkommit. Förslagen bedömdes av fem inom nämnden utsedda prisdomare,
nämligen herrar Kinander, Kjellberg, Tengbom, Westman och emman,
vilka den 11 januari 1921 avgåvo ett skriftligt utlåtande rörande tävlingens
resultat.
I berörda utlåtande angav prisnämnden i samband med bedömandet av de
olika tävlingsförslagen vissa allmänna synpunkter på frågan örn det liimp
-
3(ji: Bankoulskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.
ligaste sättet för ordnandet av Helgeandsholmen, vilka ansågos hava såsom
resultat framgått av tävlingen.
Nämnden uttalade därvid bland annat, att problemets lösning icke kunde
vinnas genom att, såsom i några förslag ifrågasatts, på holmen anordnades
en plats genom en utvidgning av Norrbroplanet. En dylik platsbildning
skulle nämligen med nödvändighet medföra ett brytande av huvudaxeln mot
slottet och därigenom bidraga till ett ytterligare accentuerande av axeln mot
riksdagshuset. Verkan av platsbildningen måste sålunda bliva motsatsen
mot det utjämnande av spänningen mellan slottet och riksdagshuset genom
det senares underordnande under slottet, som man vid Helgeandsholmens
ordnande ville vinna.
Holmens ordnande syntes vidare helst böra ske utan att, på sätt av flera
tävlande föreslagits, ett mer eller mindre fullständigt kringbyggande av Norrbro
med eller utan samband med riksdagshuset komrne till stånd. Bland de
olägenheter av arkitektonisk art, som enligt prisnämndens uppfattning skulle
följa av ett dylikt bebyggande, framhölls särskilt, att den fria utsikten österut
mot vattnet samt mot slottet skulle stängas. Vidare skulle de föreslagna
byggnaderna utefter Norrbro, särskilt örn de förbundes med riksdagshuset
genom flyglar, komma att verka såsom en utvidgning och förstoring av riksdagshuset,
som därigenom skulle komma att taga hela holmen i anspråk
och på så sätt bliva ännu mer dominerande än nu vore fallet. Byggnader utefter
bron kunde visserligen sägas medföra den fördelen, att de accentuerade
broaxeln och inriktade blicken mot slottet, men detta syntes prisnämnden
kunna på ett estetiskt mera tillfredsställande sätt vinnas genom andra medel.
Att, såsom i vissa förslag skett, betona Norrbrolinjen i huvudsak genom
placerande av en byggnad å ena — den vänstra — sidan av bron, syntes
nämnden icke heller hava fog för sig. Något större företräde hade de förslag,
som ifrågasatt flyglar till riksdagshuset utan mera betydande byggnader utefter
Norrbro. Härigenom skulle bron accentueras, varjämte ökat lokalutrymme
i viss utsträckning skulle kunna beredas riksdagen, men å andra
sidan skulle byggnadsmassan på holmen ytterligare ökas och framhävas
samt utsikten mot slottet skymmas. I syfte att framhäva brolinjen syntes
det vara ett gott grepp att på barriären å ömse sidor av bron framför riksdagshuset
placera statyer.
Enligt prisnämndens uppfattning vöre den bästa lösningen att finna i de
förslag, som avsåge dels ett friställande av Norrbro genom större eller mindre
sänkning av planen framför riksdagshuset, dels ock att ytterligare byggnader
ej placerades å holmen. Härigenom skulle vinnas det önskvärda accentuerandet
av Norrbroaxeln mot slottet utan att slottet bortskymdes.
Beträffande den utsträckning, i vilken sänkningen av holmens plan lämpligen
borde verkställas, hade i tävlingen framställts flera förslag.
Ett av dessa förslag (andre pristagarens) avsåg en tämligen obetydlig
sänkning av planet med omkring 70 cm, under det att ett annat (förste pristagarens)
innebar en ganska betydande sänkning, nämligen till ungefär
samma höjd som trafikleden mellan riksdags- och riksbankshusen. Det
längst gående förslaget, framlagt av arkitekt Ragnar Östberg, innebar en
sänkning av hela holmen ända till Strömparterrens nivå med upptagande av
valv under Norrbro.
Enligt vad prisnämnden sökt inhämta, syntes några tekniska hinder för en
sänkning av planen framför riksdagshuset ej föreligga. Neddragandet av
riksdagshusets fasad lill det nva planet bomme dock säkerligen att bereda
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
37*
svårigheter till följd av grundmurens framskjutande, varför en lösning med
en smal terrass i högre plan närmast byggnaden syntes bliva att förorda,
helst därigenom även sidofasadernas höjd neutraliserades. Anslutningen mellan
Norrbro och det lägre planet syntes vid en icke alltför stor sänkning
kunna ordnas genom nedfarter. En sänkning i enlighet med Östbergs förslag
skulle, sådant förslaget utformats, bland annat medföra huvudingångens
förflyttande till Drottninggatans förlängning.
Strävan att neutralisera riksdagshusets axel hade i åtskilliga tävlingsförslag
tagit sig uttryck i en större eller mindre omformning av riksdagshusets yttre,
i vissa fall avseende mittpartiets borttagande och införande av en enhetlig
l aklinje. En sådan åtgärd syntes prisnämnden ägnad att i hög grad borttaga
spänningen mellan de rivaliserande byggnaderna.
I fråga örn vissa särskilda förhållanden, som enligt tävlingsprogrammet
varit att beakta, sammanfattade prisnämnden på följande sätt de resultat,
vilka tävlingen därutinnan kunde anses hava givit.
Vidkommande först »riksbron» hade en del av de tävlande låtit densamma
helt eller i huvudsak behålla det utseende, bron erhållit genom de av stadsfullmäktige
år 1916 godkända ritningarna, innebärande en fast stenbro i tre
spann. Ett stort antal av de tävlande hade emellertid framhållit olämpligheten
av en dylik utformning av bron, varigenom densamma bleve en kopia
i mindre skala och med förändrade proportioner av Norrbro, och i stället
föreslagit brons anordnande i endast ett spann. Det syntes prisnämnden, som
örn tävlingen givit vid handen, att en dylik lösning av brofrågan ur estetisk
synpunkt vore att föredraga framför den av vederbörande myndigheter beslutade.
Vad därefter beträffade »puckeln», hade tävlingen medfört en hel del olika
uppslag till ordnandet av denna del av holmen, vars bibehållande enligt
tävlingsprogrammet vore att räkna med för säkerligen en lång tid framåt.
Såvitt nämnden kunnat döma, hade av tävlingen framgått, att ett bibehållande
av »puckeln» visserligen ej ur arkitektonisk synpunkt kunde anses
önskvärt, men att densamma dock väl läte sig samarbetas med omgivningen.
I fråga örn nationalmonumentet hade enligt nämndens uppfattning tävlingen
ådagalagt, att ett sådant monument i form av en enstaka grupp med
svårighet kunde utnyttjas i samband med ordnandet av planen framför riksdagshuset,
då angeläget vore att icke ytterligare markera mittaxeln mot denna
byggnad. Skulle monumentet däremot kunna framställas i form av någon
dekorativ anordning, såsom fontän, en rad statyer eller dylikt, såsom flera
av de tävlande ifrågasatt, kunde ett utnyttjande av monumentet i samband
med holmens ordnande lättare ske.
Till prisbelöning hade ställts till nämndens förfogande ett belopp av 15 000
kronor, varjämte för inköp av cj prisbelönta förslag anvisats ett belopp av
3 000 kronor. Nämnden beslöt disponera priserna på det sätt, att inalles fem
pris utdelades, nämligen
första pris, 4 000 kronor, för förslag nr 7 »dave Canem» av arkitekten John
Edoff,
andra pris, 3 500 kronor, för förslag nr 16 »Förlikningsmannen» av arkitekten
E. G. Asplund, samt
tredje pris, lill antalet tre, vart och ett å 2 500 kronor, för förslag nr 21
»Hella» av arkitekten Birger Borgström, nr 17 »Bridge» av arkitekterna David
Dahl oell Paul Hedquist samt skulptören Eric Grate och nr 10 »Arv av
arkitekterna Sven Jonsson och Olof Lundgren.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
38*
Av nämnden inköptes dessutom följande två förslag, nämligen
nr 25 »Blom» för 2 000 kronor av arkitekten Ragnar Östberg och
nr 26 »50 riksdaler», för 1 000 kronor av arkitekten Peder Clason.
Enligt nämndens uppfattning var intet av förslagen sådant, att detsamma i
oförändrat skick kunde förordas till utförande. Tävlingen hade dock givit ett
gott resultat, då det föreliggande problemet därigenom erhållit en allsidig belysning
och ett flertal goda uppslag blivit framförda. Såsom frågan då läge,
syntes det nämnden i hög grad önskvärt, att en sammanfattning av tävlingens
resultat kunde komma till stånd genom att ett förslag till holmens ordnande
utarbetades med tillgodogörande av de uppslag, som genom tävlingen framkommit.
Även om dåvarande tidsförhållande icke kunde anses lämpliga för
genomförandet av ett sådant förslag, syntes det dock nämnden angeläget, att
förslagets utarbetande skedde omedelbart, då den sakkunskap i frågan, som
inom nämnden förvärvats, kunde tillgodogöras vid uppgörandet av nödiga
riktlinjer för arbetet och möjlighet funnes att anförtro detta åt en person,
som genom deltagande i tävlingen vore förtrogen därmed.
Nämnden hemställde i följd därav i en till fullmäktige den 19 februari
1921 avlåten skrivelse, att fullmäktige ville hos bankoutskottet göra framställning
om medgivande för fullmäktige att för omförmälda ändamål disponera
ett belopp av högst 10 000 kronor. Fullmäktige anslöto sig till nämndens
förslag och överlämnade detsamma till 1921 års bankoutskott, som i
utlåtande nr 23 hemställde örn bemyndigande för fullmäktige att för fortsatt
utredning av frågan om Helgeandsholmens ordnande använda ett belopp av
högst 10 000 kronor. Utskottets hemställan blev emellertid avslagen av båda
kamrarna.
Ehuru frågan örn fullföljandet av nämndens arbete sålunda var förfallen,
framlade tre ledamöter av nämnden, nämligen herrar Curman, Tengbom och
Westman, sedermera en den 15 december 1921 dagtecknad sammanfattning
av tävlingens resultat, vilken sammanfattning innehöll vissa riktlinjer, efter
vilka utarbetandet av ett definitivt förslag syntes böra ske.
Berörda sammanfattning var av följande innehåll:
»Genom den belysning, som tävlingen givit, synes oss framgå, att en väsentlig
förbättring i estetiskt avseende kan ernås, men att en sådan kräver
ganska genomgripande ändringar av holmens och byggnadernas nuvarande
utseende och kommer att betinga icke oväsentliga kostnader. Väl inseende
att något anslag för dylikt ändamål under nuvarande tider ej kan väntas,
hava undertecknade, såsom tillkallade sakkunnige, dock velat vid avslutningen
av arbetet lämna följande sammanfattning av våra synpunkter i frågan,
under förhoppning att densamma kommer att återupptagas, då gynnsammare
omständigheter föreligga:
Vid en överblick över resultatet stannar man vid, å ena sidan de tre med
första, andra och tredje pris belönade förslagen (av arkitekterna Edoff,
Asplund och Borgström resp.), vilka förslag ej synas var för sig kunna ge
den väntade lösningen av problemet, men av vilka, genom en samarbetning
av de olika uppslagen, en god lösning borde kunna utvinnas, å andra sidan
ett inköpt förslag (av arkitekt Östberg), vilket genom sina stora avvikelser
från programmets fordringar ej kunnat belönas med pris. men vilket med
sitt radikala sätt att lösa frågan innehåller beaktansvärda uppslag. För
frågans ytterligare belysande hade det varit önskvärt, örn en av de tre förstnämnda
förslagsställarna kunnat givas i uppdrag att utarbeta ett sådant
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 39 :
förslag, som ovan antytts, och vilket därefter kunnat prövas jämsides med
det mera långtgående Ostbergska.
Tävlingen har i många avseenden klarlagt vår uppfattning i frågan, och
som ett uttryck härför vilja vi, utöver vad av bedömningsprotokollet framgår,
angiva de riktlinjer efter vilka utarbetandet av det nämnda förslaget
enligt vår mening borde ske.
Norrbro bör arkitektoniskt starkt framhållas som monumental trafikled
mot slottet. Detta kan ske genom planets framför riksdagshuset sänkning
under norrbroplanet, genom accentuerande av barriärernas slutpunkter vid
Gustav Adolfs torg samt genom skulpturala utsmyckningar å barriärplintarna
utefter bron, ävensom genom trädplanteringar utmed västra sidan för
att erhålla jämvikt mot Strömparterrens trädbestånd.
Förbindelsen mellan Norrbro och riksdagshusplanet sker genom ramper
eller trappor, vilkas utformning för övrigt måste närmare studeras.
För att minska det ogynnsamma förhållandet mellan vattenyta och kajhöjd,
böra kajerna utefter Stora och Lilla Norrström även sänkas under
norrbroplanet, eventuellt under riksdagshusplatsen, och de därigenom uppkomma
lägre terrassplanen planteras. De delar av kajerna, som ligga utefter
riksdagshusets sidofasader, böra även sänkas, men då tekniska svårigheter
torde yppa sig att sänka dessa till önskat djup ända intill fasadmurarna
bör övervägas, örn de ej lämpligen kunna uppdelas i tvenne olika liöjdplan.
I samband härmed bör undersökas hur kajerna kring riksbanken, beträffande
vilka ingen tillfredsställande lösning framkommit, skola kunna befrias
från sitt nuvarande hårda och stela utseende.
Platsen framför riksdagshuset bör anordnas så, att axeln mot dettas mitt
ej starkt framhäves. Placerandet av ett större monument i denna axel är
därför uteslutet, men uppställande av tvenne låga monument, brunnskar
eller dylikt å ömse sidor örn mittaxeln torde vara lämpligt. Idén med en
ytterligare sänkning av platsens mittparti, så som andra pristagaren försökt,
synes förtjänt alt närmare prövas.
Strömparterren bör mera strängt ordnas. Trädbeståndet gallras och utsikten
över parterrens mitt från Norrbro göres intressantare. Tredje pristagarens
förslag med en mindre vattenspegel ute vid strömkanlen ävensom anordnandet
av ett skulpturalt fondparti i mittaxeln överväges.
Den s. k. puckeln bör även strängare ordnas och intimare anslutas till
den sänkta kajen.
Utformningen av bron i Drottninggatans förlängning med ett spann ävensom
bron till Mynttorget som stenbro göres till föremål för närmare studium.
För själva riksbyggnadernas behandling torde vara svårt att uppdraga alltför
bestämda riktlinjer. Borttagandet av de silhuettgivande prydnaderna
ovan barriärlinjerna synes vara ett tämligen erkänt önskemål, men hur långt
etl radikalare ingripande i själva arkitekturen kan drivas med hänsyn till de
praktiska möjligheterna kan knappast avgöras utan ett iner ingående studium
av byggnader och byggnadsritningar. Av tävlingen framgår emellertid,
ali riksdagshuset skulle på ett vackrare sätt samarbeta med slöhet, om
huvudfasaden icke vore så starkt uppdelad i partier och att fasaderna i övrigt
gåves en lugnare, mer enhetlig behandling. 1 samband därmed bör undersökas
möjligheten av barriärens ovan taklisten borttagande och anbringande
av laga synliga tak å byggnadskropparna.
Här uppdragna riktlinjer äro ingalunda avsedda att vara strängt bindande
för ett eventuellt nytt förslags utarbetande. Nya synpunkter, som framkomma
40*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
under arbetets gång, kunna givetvis medföra ändringar och jämkningar i de
möjligheter för frågans lösning, som här antytts.»
Nämnden för utredning av frågan om Helgeandsholmens slutliga ordnande
upplöstes den 16 februari 1922.
1928 års riksdag. Frågan om Helgeandsholmens ordnande var efter år
1921 icke föremål för behandling inom riksdagen förrän år 1928, då herr
Rydén i motion 11:347 hemställde örn skyndsam utredning i ärendet.
I motionen framhölls — efter erinran att riksdagen år 1935 kunde fira sid
500-årsminne — att tidpunkten syntes vara inne att taga under omprövning
angelägenheten av att på ett värdigt sätt ordna kring riksdagens hus. Härom
yttrade motionären vidare följande:
»Mycken strid ur olika synpunkter har stått kring riksdagshusets förläggning.
En äldre generation av huvudstadens inbyggare, som minnes Helgeandsholmen
från slutet av förra århundradet, har haft svårt att försona sig nied
att riksdagshuset uppfördes å denna plats. Hur framtida släkten komma att
se på detta spörsmål, undandrager sig vårt bedömande. I vart fall kan gjort
ej ändras. Den svenska riksdagen kommer säkerligen att för långa tider lia
sitt hem å Helgeandsholmen. Under sådana förhållanden är det knappast
försvarbart, att platsen kring riksdagshuset får förbliva i det ofullbordade
och torftiga skick, i vilket den befunnit sig ända sedan århundradets början.
Ur estetisk synpunkt är planen kring riksdagshuset synnerligen både krävande
och ömtålig. Slottet, Norrbro, strömmarna, Gustav Adolfs torg, byggnadernas
centrala uppgift i statslivet — allt utpekar Helgeandsholmen såsom
den plats i huvudstaden, där alldeles särskild omsorg måste nedläggas på
att tillgodose skönhetssynpunkter. Frågan torde vara, örn någon plats överhuvud
taget i hela vår vackra huvudstad ställer större anspråk på monumentalitet
än just denna. Och dock synes det mig, som örn man utan överdrift
måste säga, att en ur berörda synpunkter mera styvmoderligt behandlad
plats knappast står att uppleta i Stockholm.
Redan entrén från Norrbro verkar ofullbordad och sorgesam. Stenräcket
med de svarvade småpelarna och kulorna har väl varit avsett att ansluta
sig till räcket å Norrbro, men har såsom en fristående förekomst vid gränsen
mellan gatan och planteringen en prägel av sällspord banalitet. Värst verka
i det sammanhanget måhända stensocklarna till några obefintliga skulpturer.
Folkhumorn döpte dem redan från början till »kommoderna». Måhända
kan man nu glädja sig över att några statyer aldrig blivit uppsatta å dem,
ty därmed skulle anordningen fått över sig en prägel av fortbestånd, sorn
varit beklaglig. Men å andra sidan kan man rimligen icke låta dem ännu
ett kvartsekel stå kvar som en utmaning mot känslan för en smula värdighet
och skönhet kring en av de centralaste platserna i huvudstaden.
Planteringen framför riksdagshuset skulle kunna göras utomordentligt
vacker, särskilt örn något mera av avskildhet förlänades området i fråga.
Nu håller den i intet hänseende måttet med andra offentliga planteringar.
Särskilt ter sig den grusade planen framför huvudentrén tröstlös och ful.
Den mot Norrström vettande höga stenbarriären skämmer eif av de naturligen
vackraste partierna av själva strömmen — en sänkning av den konstgjorda
marknivån närmare vattnets yta skulle i hög grad verka förskönande,
vare sig man ser från riksdagsplanen eller från Strömgatan—Gustav Adolfs
torg. Ett besök å den s. k. puckeln å holmens nordligaste del kan övertyga
om riktigheten av denna uppfattning.---—
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
41*
Motionären ansåg, att i ordnandet av planen framför riksdagshuset borde
ingå resandet av ett monument till hugfästandet av Engelbrektsminnet. I anslutning
härtill framhöll motionären — efter erinran örn förberörda donation
för anordnande av ett nationalmonument framför riksdagshuset -— att frågan
örn Engelbrektsminnets hugfästande i samband med ett dylikt nationalmonument
borde göras till föremål för överväganden och förhandlingar med
förvaltarna av donationen. Det syntes efter motionärens uppfattning icke
vara uteslutet, att önskemålet örn Engelbrektsminnets hugfästande kunde
samarbetas med nationalmonumentsidén, sådan denna uppfattats av donatorn.
Slutligen anförde motionären, att, då det syntes få anses självfallet, att
riksdagen genom egna organ ville handhava dessa angelägenheter, förarbetena
i fråga syntes böra uppdragas åt riksgäldsfullmäktige, som, med tillkallande
av lämpliga hjälpkrafter, säkerligen vore i stånd att ombesörja
nödiga utredningar.
Över ifrågavarande motion inhämtade utskottet yttrande av fullmäktige
i riksgäldskontoret. I nämnda yttrande anförde fullmäktige — efter erinran
om frågans behandling genom den förut omförmälda nämnden för Helgeandsholmens
ordnande samt vid 1921 års riksdag — följande:
»Fullmäktige vilja vidare erinra om, att en viss osäkerhet råder beträffande
gränsen mellan de områden på Helgeandsholmen, som tillhöra staten
och Stockholms stad. Då denna fråga emellertid torde kunna regleras genom
avtal med staden, synes densamma icke utgöra något hinder mot vidtagandet
av åtgärder i det syfte, som i förevarande motion äro angivna.
I likhet med motionären finna fullmäktige synnerligen önskvärt, att åtgärder
vidtagas för ordnande av riksdagshusets närmaste omgivningar på
ett sätt, som svarar mot platsens monumentala karaktär. Den utredning, sorn
för ändamålet erfordras, torde i hög grad underlättas genom det resultat,
den ovan omförmälda tävlingen givit. Fullmäktige, vilka i frågans nuvarande
läge anse sig sakna anledning ingå på en närmare granskning av de
olika, av motionären berörda frågorna, få sålunda för sin del tillstyrka den
ifrågasatta utredningen, som lämpligen synes böra verkställas genom fullmäktiges
försorg. Vid bifall till motionen torde bemyndigande böra lämnas
fullmäktige att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader bestrida de
med utredningen förenade kostnaderna.»
I utlåtande nr 44 anförde bankoutskottet i ärendet följande:
»Utskottet delar den uppfattning, som i den till utskottets prövning föreliggande
motionen uttalats i fråga om önskvärdheten av ett tillfredsställande
ordnande av riksdagshusets omgivningar, samt finner liksom motionären
tiden nu vara inne för en mera slutlig behandling av frågan örn de åtgärder,
vilka i sådant avseende böra vidtagas. Det synes utskottet ock kunna uppställas
såsom ett önskemål, att frågan härom kan företagas till avgörande inom
sådan tid, att erforderliga arbeten såvitt möjligt hinna slutföras före tidpunkten
för riksdagens 500-årsjubileum.
Enligt motionärens förslag skulle den ifrågasatta utredningen rörande
Helgeandsholmens ordnande avse dels ordnandet av planen framför och omkring
riksdagshuset jämte en lösning av den i samband därmed stående
frågan örn riksbrons utförande, dets ock resandet framför riksdagshuset av
<;tt nationalmonument till hugfästande av Engelbrektsminnet.
De sålunda angivna spörsmålen synas emellertid kunna betraktas såsom
Iva från varandra skilda frågor. Frågan om Helgeandsholmens ordnande
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
•12
synes utskottet vara av beskaffenhet att böra bedömas från mera allmänna
synpunkter än dem, som finge anläggas, därest man från början utginge från
att ett nationalmonument borde resas framför riksdagshuset. Vid en i detta
avseende fullt förutsättningslös utredning torde komma att framgå, huruvida
eli skulpturverk kan eller bör ingå såsom ett led i platsens utsmyckning, och
sålunda bättre förutsättningar skapas för ett ställningstagande till frågan om
åstadkommande i detta sammanhang av ett nationalmonument och om den
karaktär, ett sådant — om det finnes böra komma till stånd — lämpligen
bör erhålla.
Vidkommande härefter ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset,
vill utskottet i anslutning till det nyss anförda tillstyrka, att utredning
snarast möjligt åvägabringas rörande de åtgärder, vilka lämpligen
böra vidtagas för att giva platsen ett utseende, som svarar mot dess karaktär
och som i större utsträckning än vad för närvarande är fallet tager hänsyn
till dess läge i slottets närhet. I fråga om de riktlinjer, efter vilka en lösning
av frågan bör sökas, torde några bestämda anvisningar för närvarande icke
kunna givas. Härvidlag synas emellertid de resultat, som vunnits vid den
förut omförmälda tävlingen rörande Helgeandsholmens ordnande och vilkas
huvuddrag angivits i den av arkitekterna inom prisnämnden verkställda, här
ovan återgivna sammanfattningen, kunna i viss mån tjäna till vägledning. Såsom
av den lämnade redogörelsen framgår, synas tävlingsresultaten närmast
peka på. att en sänkning av riksdagshusets plan i förhållande till
Norrbro borde övervägas. Emellertid torde vid utredningen även böra prövas,
huruvida en tillfredsställande lösning av problemet kan vinnas utan dylik
.sänkning.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att en prövning av skilda uppslag
av mer eller mindre genomgripande art givetvis bör ske med hänsyn
tagen bland annat till kostnaderna för olika lösningar samt till förslagens
verkningar ur stadsplane- och trafiksynpunkter.
Givetvis måste det. såsom i motionen framhållits, anses i hög grad önskvärt.
alt i samband med ordnandet av planen framför och omkring riksdagshuset
även frågan örn riksbrons byggande må vinna en tillfredsställande lösning.
T sådant syfte torde under utredningens gång böra sökas samarbete
med Stockholms stads vederbörande myndigheter, varvid bör eftersträvas
brons utförande på ett sätt. som i möjligaste mån harmonierar med de anordningar
på Helgeandsholmen, vilka anses böra komma till utförande. Därest
det emellertid skulle visa sig. att den nya riksbron på grund av de särskilda
förhållanden, som inverka på dess anläggande, icke kan färdigställas inom
den närmaste framtiden. lärer denna omständighet icke böra utgöra hinder
för framläggande av förslag örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar
i övrigt.
Samarbete med Stockholms stad bör vidare åvägabringas dels för lösande
av frågor, som möjligen kunna uppstå med anledning av den utav fullmäktige
i riksgäldskontoret påpekade ovissheten beträffande gränsen mellan staten
och Stockholms stad tillhöriga områden å Helgeandsholmen, och för
behandling av frågan örn fördelningen av kostnaderna för de åtgärder, vilka
böra ifrågakomma, dels ock i den mån sådant samarbete med hänsyn till
ärendets betydelse i stadsplane- och trafikhänseende eller eljest kan anses
erforderligt.
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, innefattade åtskilliga av
de förslag, vilka framlades i samband med förenämnda tävling rörande
Helgeandsholmens ordnande, även förslag till mer eller mindre omfattande
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 43*
ändringar av själva riksdagshuset. Med avseende å denna fråga vill utskottet
uttala, att även om ett ordnande av riksdagshusets omgivningar givetvis kan
tänkas nödvändiggöra vissa ändringar å själva byggnaden, utredningen icke
synes böra taga sikte på några mera genomgripande omläggningar beträffande
byggnadens arkitektoniska utformning. Någon förflyttning av riksdagshusets
huvudingång synes icke böra ifrågakomma.
Vad angår sättet för utredningens verkställande, delar utskottet motionärens
mening, att densamma bör uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret,
vilka böra äga att för utredningen tillkalla erforderlig sakkunskap
utom fullmäktiges krets. Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår,
har emellertid byggnadsstyrelsen tidigare haft att taga ståndpunkt till frågor
rörande Helgeandsholmen, och enligt vad utskottet erfarit har styrelsen
under innevarande år på grund av remiss å en hos Kungl. Majit gjord framställning
haft under prövning ett förslag rörande holmens ordnande. Med
hänsyn härtill synes det vara önskvärt att vid utredningen samarbete i lämplig
form åvägabringas med byggnadsstyrelsen.
På sätt fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, torde kostnaderna för
utredningen böra bestridas från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för rikdagens hus. Att för utredningskostnadema
bestämma visst maximibelopp synes icke vara erforderligt eller möjligt. Det
må emellertid i detta sammanhang erinras, att fullmäktige i sin till 1921 års
bankoutskott gjorda framställning om medel för bearbetande av resultaten
utav den då slutförda tävlingen förutsatte, att kostnaderna för nämnda
bearbetning icke skulle komma att överstiga 10 000 kronor.
Med hänsyn till vad förut anförts torde utredningen givetvis böra bedrivas
med skyndsamhet. Det synes vara önskvärt att, örn så befinnes möjligt,
förslag i ämnet må kunna framläggas vid 1929 års riksdag.»
På grund av det anförda hemställde utskottet, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion 11:347, måtte dels uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att i samråd med byggnadsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning
och avgiva förslag i fråga om åtgärder för ett tillfredsställande ordnande
av riksdagshusets omgivningar, dels ock bemyndiga fullmäktige att av
förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för
riksdagens hus bestrida de för ändamålet erforderliga kostnaderna.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
1928 års Helgeandsholinskommitté. Efter det överläggning i ärendet ägt
rum mellan fullmäktige och byggnadsstyrelsen, beslöto fullmäktige den 10
maj 1928 att låta verkställa den av riksdagen sålunda beslutade utredningen
genom en särskild nämnd, bestående av nio ledamöter, av vilka fyra
skulle utses av fullmäktige, tre av byggnadsstyrelsen och två av Stockholms
stadskollegium. Sedan sistnämnda myndigheter under hand förklarat sig
godkänna fullmäktiges beslut rörande nämndens sammansättning, utsågos
till ledamöter i densamma, av fullmäktige: fil. dr K. Hildebrand, greve G.
Lagerbjelke, ledamoten av riksdagens första kammare överdirektören C. E.
Svensson och dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d.
generalkrigskommissarien V. Rydén, av byggnadsstyrelsen: generaldirektören
1 Tengbom, byggnadsrådet G. Bergsten och professorn E. Lallerstedt, samt
av Stockholms stadskollegium: professorn O. L. Bendixson och direktören
O. F. Ström.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
44*
Nämnden, vilken antog namnet Helgeandsholmskommittén, avgav till fullmäktige
den 1 februari 1929 utlåtande med förslag till ordnande av riksdagshusets
omgivningar, vilket utlåtande jämte bilagor och vissa för frågan
belysande bilder genom fullmäktiges försorg trycktes.
Med hänsyn till den jämförelsevis koria tid, som förflutit sedan en allmän
tävlan örn lösningen av här ifrågavarande spörsmål anordnades, fann kommittén
ej erforderligt utlysa en sådan tävlan utan anmodade i stället vissa
arkitekter att inkomma med förslag till åtgärder, avseende ordnandet av
riksdagshusets omgivningar. Rörande i överensstämmelse med denna ståndpunkt
vidtagna åtgärder anförde kommittén bland annat följande.
I avsikt att draga största möjliga nytta av de resultat, som vunnits vid
den tidigare tävlingen, liänvände sig kommittén närmast till sådana arkitekter,
som deltagit i denna tävling, varvid urvalet träffades ur synpunkten
att erhålla de lämpligaste representanterna för olika vid tävlingen representerade
lösningar av problemet. De arkitekter, som således anmodades
inkomma med förslag, voro följande: J. Edoff, förste pristagare i ovanberörda
tävling, E. G. Asplund, andre pristagare i samma tävling, D. Dahl
och P. Hedqvist, vilka erhöllo ett tredje pris i tävlingen, professor R. Östberg,
vilken utarbetat ett vid tävlingen inköpt förslag, som på grund av
sina stora avvikelser från tävlingsreglerna ej kunnat prisbelönas, samt riksdagshusets
arkitekt A. Johansson, som år 1924 till riksgäldskontoret ingivit
ett förslag. De båda sistnämnda arkitekterna hade för övrigt vid upprepade
tillfällen ådagalagt intresse för den föreliggande frågan.
Till ledning för de inbjudna arkitekterna hade inom kommittén utarbetats
en promemoria, enligt vilken förslagen i första hand skulle avse att
ordna platsen framför och omkring riksdagshuset ävensom Strömparterren.
Förslagsställare skulle endast i den utsträckning, han funne oundgängligen
nödvändigt för platsens ordnande, äga föreslå förändring av riksdagshusets
yttre. Någon förflyttning av byggnadens huvudingång borde ej ifrågakomma.
Vid ordnandet av riksdagshusets omgivningar borde i huvudsak följande
mål eftersträvas: 1) alt det Helgeandsholmen omgivande vattnet komme mer
till synes och ej såsom nu, från holmen sett, nästan helt doldes av höga
kajer: 2) att det motsatsförhållande, som nu förefunnes mellan slott och riksdagshus,
i möjligaste mån mildrades; samt 3) att platsen framför riksdagshuset
icke blott erhölle en monumental prägel utan även, örn möjligt, gåve
ett intryck av större lugn och avskildhet än för närvarande vore fallet.
Samtliga inbjudna arkitekter utom arkitekten Asplund, som anmält sig
förhindrad mottaga uppdraget, inkommo inom den utsatta tiden med förslag
i den föreliggande frågan. Arkitekten Edoffs förslag hade utarbetats i samarbete
med professor Carl Milles. Förslag till alternativ lösning ingåvos
därjämte, ett av professor Östberg och två av arkitekt Johansson (det ena
av de sistnämnda det år 1924 inlämnade).
Kommittén förordade professor Östbergs förslag, alternativ II, och motiverar
denna ståndpunkt sålunda:
Professor Östbergs förslag, alternativ II, måste enligt kommitténs bestämda
uppfattning anses överlägset samtliga de konkurrerande förslagen, således
även det Edoff-Millesska; och vill kommittén förorda det förra till utförande.
Förslaget innebär i huvudsak följande. Platsen framför riksdagshuset nedschaktas
till ungefärligen samma höjdläge över vattnet som Strömparterren.
Närmast intill riksdagshuset sänkes dock nivån endast till jämnhöjd med
den blivande riksgatan, så att en terrass bildas å byggnadens norra, östra
och södra sidor. Det över holmen gående, frilagda partiet av Norrbro förses
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
45*
i centrum med en genombrytning, förenande Strömparterren med riksdagshusplatsen,
som i norr och söder prydes med planteringar. Genombrytningen
har av kostnadsskäl begränsats att endast omfatta ett valv, varvid arkitekten
använt sig av ett under Norrbro befintligt valv. Förbindelsen från Norrbro
sker dels medelst de befintliga trapporna ned till Strömparterren, dels medelst
ramper för körning ned på riksdagsplanen och fram till trappan framför
riksdagshusets huvudentré. Förenande den nedschaktade platsen med terrassen
framför riksdagshuset löper längs byggnadens hela huvudfasad en
monumental trappa. Rörträsk direkt lill huvudentrén kan ske från riksgatan.
Vid Norrbros västra sida kunna ramperna ersättas med trappor. Kommittén
vill emellertid förorda ramperna för att möjliggöra nedkörning till
planen, varvid vissa modifikationer i den föreslagna beläggningen med kalkstenshällar
torde bliva nödvändiga. 1 det ursprungliga förslaget utgjordes
den övre trappan till huvudentrén av en dubbeltrappa med uppgång från
vardera sidan. På kommitténs begäran har förslagsställaren utbytt denna
mot en trappa i huvudsaklig överensstämmelse med den nuvarande. Detta
medför emellertid, att ett antal trappsteg måste tilläggas inom riksdagshuset
innanför den stora porten, vilken får ökad höjd. Härigenom synes den
emellertid bliva mera monumental och i övrigt väl infogad i fasaden. Alternativet
med dubbelsidig yttre trappa kan dock utföras, men kommittén ger
företräde åt den enkelriktade trappan. Kostnadsskillnaden mellan båda
dessa alternativ torde, örn hänsyn tages till att den billigare raka trappan
sammanhänger med en del invändiga arbeten i vestibulen, vara oväsentlig.
1 förslaget ingå beklädnad av den genom markens sänkning blottade grundmuren,
ändring av luftintagen (för ventilationen) å riksdagshusets norra
sida och ändring av de båda sidogångarna å huvudfasaden. Några detaljritningar
till med förslaget sammanhängande ändringar inom riksdagshuset
har kommittén icke låtit utföra, utan blott anskaffat nödvändiga kostnadsberäkningar.
litt ordnande av den s. k. puckeln torde lättast kunna utföras i samband
med genomförandet av de östbergska förslagen, där dess nivå ungefär sammanfaller
med riksdagshusplanen.
Realiserandet av det program för Helgeandsholmens ordnande, som kommittén
sålunda förordar, skulle säkerligen tillmötesgå de viktigaste krav, som
inom och utom riksdagen uppställts. Genom sänkningen av planen framför
riksdagshuset vunnes betydande estetiska fördelar, främst att slottet och riksdagshuset
icke störande påverka varandra, utan att vardera av dessa monumentala
byggnader kan göra sig tillbörligt gällande. Samtidigt skulle riksdagshusplanen
bliva mera frigjord från genomgående trafik utan att behöva
avstängas och därmed en avskildhet ernås, som av många ledamöter av
riksdagen ansetts önskvärd. I enlighet med den växande körtrafikens fordringar
skulle den lämpligaste körvägen lill riksdagshusets huvudingång förläggas
till riksgatan och terrassen närmast omkring riksdagshuset, dock
nied bibehållen möjlighet att över Norrbro köra ned på riksdagshusplanen.
Någon egentlig förändring av Strömparterren ingår icke i förslaget i
annan mån, än alt genombrytningen av bron skulle förorsaka ändringar i
den nuvarande restauranglokalen och därigenom eventuellt vissa utgifter för
Stockholms stad.
Det av Östberg framlagda huvudförslaget — alternativ 1 — skiljde sig
huvudsakligen frän alternativ II däri, att enligt alternativ I de tre mellersta
valven å Norrbro skulle vara belt öppna.
46*
Bankoutskoltets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Slutligen framförde kommittén tanken på att Stockholms stad med hänsyn
till det stora intresse, som ett vackert och värdigt ordnande av riksdagshusplanen
kunde väntas hava för huvudstadens invånare, lämnade ett skäligt
bidrag för genomförandet av ett förslag, som kunde vinna stadens gillande.
Kommittén ansåge sig icke böra föregripa riksdagens prövning av de olika
förslagen medelst en direkt förhandling med .stadens myndigheter rörande
eli eventuellt bidrag till det av kommittén förordade förslaget. Örn det
utskott, som bomme att behandla frågan, så funne lämpligt, syntes såsom
ett led i den fortsatta utredningen förhandlingar kunna upptagas med staden
och slutföras så snabbt, att ett avgörande kunde komma till stånd under
1929 års riksdag.
1929 års riksdag. Helgeandsholmskommitténs utlåtande jämte hos kommittén
förda protokoll överlämnades av fullmäktige i riksgäldskontoret till
bankoutskottet med skrivelse den 23 februari 1929. I berörda skrivelse anförde
fullmäktige för egen del följande:
Fullmäktige kunna icke instämma i kommitténs förord för det Östbergska
förslaget, alternativ II, dä detsamma avskär den mellan Norrbro och riksdagshusets
huvudingång befintliga naturliga, plana och direkta förbindelsen,
betingad av det nivåläge, i vilken riksdagshuset blivit uppfört. Ett avbrott
i den direkta förbindelsen skulle även leda till att den mot riksbanken
vettande ingången mer och mer i praktiken bleve huvudingång, varigenom
krav på betydande och dyrbara ändringar i riksdagshusets inre skulle framkomma.
Även vilja fullmäktige uttala sina tvivel, huruvida de höga estetiska mål,
kommittén satt sig före, verkligen skulle ernås genom den åsyftade fullständiga
sänkningen av planen framför riksdagshuset, då för större delen
av omgivningen verkningarna av denna sänkning bliva bortskymda av
Norrbro.
Under sådana förhållanden och även med hänsyn lill de höga kostnaderna
måste fullmäktige avstyrka kommitténs förslag.--—
Vid fullmäktiges skrivelse var fogat protokollsutdrag, utvisande, att fullmäktiges
ordförande fil. dr K. Hildebrand och vice ordförande greve G. Lagerbjelke
varit från beslutet skiljaktiga och förenat sig örn följande yttrande:
I
olikhet med fullmäktiges flertal anse vi, att fullmäktige bort tillstyrka
kommitténs förslag. Under åberopande i övrigt av vad vi såsom medlemmar
av kommittén anfört till förmån för det östbergska förslaget, alternativ II,
vilja vi här framhålla, att en verklig lösning av frågan örn ordnandet av
riksdagshusets närmaste omgivning måste anses önsklig, men att en sådan
lösning ej torde vinnas på den väg, fullmäktiges flertal antytt. Den skulle
endast uppskjutas. -—- -— —
För behandling av frågan örn ordnandet av riksdagshusets omgivningar
ansåg utskottet det vara av vikt att vinna kännedom om den uppfattning,
som i denna företräddes från Stockholms stads sida. I skrivelse till fullmäktige
i riksgäldskontoret den 12 mars 1929 anhöll utskottet därför, att fullmäktige
ville i sådant syfte skyndsamt inleda förhandlingar med vederbörlig
myndighet i Stockholms stad eller utsedda representanter för sådan myndighet.
Därvid skulle särskilt utrönas, i vilken omfattning staden vore villig
att lämna ekonomiskt bidrag till frågans lösning, varefter fullmäktige borde
inkomma till utskottet med redogörelse för förhandlingarnas resultat samt
det yttrande och förslag, vartill desamma kunde föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor. 47*
Med anledning härav utsågo fullmäktige inom sig fil. dr K. Hildebrand,
f. d. professorn G. Kobb och kabinettskammarherren E. Hallin att å fullmäktiges
vägnar inleda förhandlingar i ämnet samt anhöllo i skrivelse den
14 mars 1929, att Stockholms stadskollegium ville utse representanter att
å stadens vägnar deltaga i förhandlingarna. Sedan stadskollegiet för ändamålet
utsett borgarråden Yngve Larsson och Harry Sandberg samt byrådirektören
Vilhelm Hernlund, hölls ett gemensamt sammanträde den 19 i samma
månad, varvid fullmäktiges delegerade hemställde, att stadens delegerade
måtte snarast meddela underrättelse, huruvida och i vilken omfattning ekonomiskt
bidrag till Helgeandsholmens ordnande kunde vara att från stadens
sida förvänta. Under sammanträdet uttalades från stadens delegerades sida
önskvärdheten av att Helgeandsholmskommitténs kostnadsberäkningar bleve
underkastade viss prövning, och föreslogo fullmäktiges delegerade då, att
sådan prövning måtte verkställas genom stadens försorg.
Den i anledning härav beslutade kontrollberäkningen, vilken verkställts
av stadens gatukontor, gav följande resultat:
Östbergs alterncrtiv I.
Helgeands- |
||
kontoret |
holms- kommittén |
|
kronor |
kronor |
|
Norrbro jämte dess anslutningar . . |
................ 1 255 000 |
1 127 000 |
Riksdagshusplatsen .............. |
................ 565 000 |
456 000 |
Planet omkring riksdagshuset . .. . |
................ 376 000 |
351 000 |
Riksdagshuset .................. |
................ 105 000 |
96 000 |
Tvenne fontäner med skulpturer . . |
................ 150 000 |
150 000 |
Summa kronor 2 451 000 |
2 180 000 |
Östbergs alternativ II.
Norrbro jämte dess förbindelser med riksdagshus -
platsen ...................................... 330 000 285 000
Riksdagshusplatsen .............................. 550 000 449 000
Planet omkring riksdagshuset .................... 368 000 332 000
Riksdagshuset .................................. 105 000 101 000
Tvenne fontäner med skulpturer .................. 150 000 150 000
Summa kronor 1 503 000 1 317 000
I kostnadsberäkningarna ingå icke kostnaderna för eventuella arbeten å
Strömparterren eller den s. k. puckeln eller för parkanläggningarna å riksdagshusplatsen.
De av gatukontoret beräknade högre kostnaderna för Östbergs förslag hero
i huvudsak på att kontoret ansett sig böra räkna med högre å-pris för
schaktning och borttransportering av massor för riksdagshusplanens sänkning,
samt därå, att marginalen för oförutsedda utgifter beräknas till 20 i
stället för till 15 procent. Vid de av Helgeandsholmskommittén föranstaltade
beräkningarna har man ansett sig kunna räkna med de icke obetydligt lägre
preliminära anbud, som förelågo från vissa entreprenadfirmor. Vid kostnadsberäkningen
av Östbergs alternativ I har gatukontoret även ansett sig
böra räkna med behovet av en förstärkning av trafikmöjligheterna över
Norrbro under ombyggnadstiden genom en provisorisk bro (100 000 kronor).
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
48*
Stockholms stads delegerade anförde i ärendet i huvudsak följande:
Vid övervägande av de spörsmål, som föreligga till vår prövning, hava vi
kommit till följande resultat.
I överensstämmelse med den mening, som vid frågans behandling inom
1928 års riksdag och sedermera inom den på riksdagens initiativ tillsätta
kommittén gjort sig gällande, anse vi den nuvarande utformningen av riksdagshusets
omgivningar otillfredsställande. Trakten omkring de nya riksbvggnaderna
har lämnats i ett ofullbordat och torftigt skick, föga motsvarande
de anspråk på monumentalitet, som de kringliggande byggnadsverken
ställa, och än mindre utnyttjande den skönhet och trevnad, som Helgeandsholmens
läge mellan de strömmande vattnen skänker. Såväl Stockholms
natur som dess byggnadshistoria har givit Helgeandsholmen den centrala
platsen i Stockholms stadsbild, och det måste följaktligen anses i hög grad
önskvärt, att holmen såvitt möjligt ordnas på ett sätt, som bättre utnyttjar
dess utomordentliga naturliga förutsättningar och motsvarar dess traditioner
För detta önskemål kan Stockholms stad icke vara likgiltig. Dess tillfredsslällnride
lösning kan enligt vår mening även motivera ekonomiska upp
offringar från stadens sida.
Vid prövningen av de förslag i detta hänseende, som på riksdagens föranstaltande
utarbetats, hava vi funnit oss böra tillstyrka en lösning i överensstämmelse
med Ragnar Östbergs plan. Vi kunna i detta hänseende ansluta
oss till de omdömen, som Helgeandsholmskommittén uttalat. Ett genomförande
av Östbergs förslag skulle, förutom dess av kommittén framhävda
lyckliga verkningar å de stora monumentalbyggnaderna i stadens
centrum, skänka allmänheten en avskild och dock lätt tillgänglig, utomordentligt
vacker planterad plats i Strömmens omedelbara närhet.
I viss män har emellertid värdet av den Östbergska lösningen förminskats
genom de förenklingar, som av ekonomiska skäl vidtagits i det av Helgeandsholmskommittén
tillstyrkta alternativ II, där man saknar den fria förbin
delsen genom de frenne mäktiga valven mellan Strömparterren och riksplatsen.
Genom dessa valvbågar skulle förbindelseleden mellan Gustav Adolfs
torg och slottet i sin helhet erhålla karaktären av en över strömmarna och
holmen fortskridande brobyggnad av säkerligen ovanligt skönhetsvärde.
Med utgångspunkt från denna värdesättning av förslagen tillstyrka vi,
att därest riksdagen komme att bestämma sig för ett ordnande av holmen i
enlighet med Östbergs alternativ II, staden därtill bidrager med 350 000
kronor. Till ett genomförande av Östbergs alternativ I anse vi oss. med hänsyn
till det företräde, som efter vår mening måste tillerkännas detta alternativ.
böra tillstyrka ett avsevärt högre bidrag, nämligen 1 200 000 kronor.
Vid bifall till denna ståndpunkt skulle bidraget för riksdagen bliva i huvudsak
detsamma vid alternativ II och vid alternativ I.
Då vi beträffande alternativ I ifrågasätta ett bidrag från stadens sida av
nyss angiven avsevärd omfattning, hava vi förutsatt, att högst hälften av
lietta bidrag eller 600 000 kronor skall bestridas av skattemedel och att
stadsfullmäktige för täckande av den återstående hälften av bidraget skola
anvisa någon av utdelningarna å de för sådana ändamål avsedda fonder,
som utfalla under tiden för här avsedda byggnadsarbeten.
Såsom en förutsättning för stadens bidrag hava vi givetvis räknat med
att platsen för all framtid bibehålies såsom en för allmänheten tillgänglig
öppen plats.
Vid vår granskning av de föreliggande förslagen hava vi vidare utgått
därifrån, att de icke må anses fullständiga eller definitiva i fråga örn plan
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
49*
teringarnas anordnande å den nya riksplatsen. Därest staden skall lämna
bidrag till platsens ordnande, förutsätta vi, att planteringarna erhålla väsentligt
större omfattning än å modellerna angives.
Enligt vår uppfattning är icke något av de övriga föreliggande förslagen
av den beskaffenhet, att skäl finnas för staden att lämna bidrag till dess
genomförande i vidare man än som kan följa av stadens uppgift att sörja
för planteringar å för allmänheten tillgängliga öppna platser.
Delegerade hava slutligen inhämtat vissa uppgifter rörande behovet av
ombyggnads- och förstärkningsarbeten å stora Norrbro, en fråga, som enligt
vad delegerade erfarit genom hamnstyrelsens försorg kommer att göras till
föremål för särskild undersökning. Den nu föreliggande frågan örn Helgeandsholmens
ordnande kan enligt delegerades uppfattning behandlas helt
oberoende av frågan örn dylika arbeten å själva Norrbro, då såväl med hänsyn
till brons arkitektoniska värde som av praktiska skäl någon ändring av
Norrbro icke borde ifrågakomma.
Stadskollegiet avgav den 2 maj 1929 utlåtande i ämnet och anförde därvid
följande:
I överensstämmelse med den uppfattning, stadskollegiets delegerade här
utvecklat, anser kollegiet Helgeandsholmens ordnande på ett sätt, som motsvarar
platsens av naturen och den omgivande stadsbilden skapade förutsättningar
även för staden vara ett önskemål, vars tillgodoseende kan motivera
ekonomiska uppoffringar från kommunens sida.
Stadskollegiet kan likaså ansluta sig till den av delegerade lämnade värdesättningen
av de olika, på riksdagens föranstaltande utarbetade förslag, som
nu föreligga till prövning. Framför andra synes sålunda det av professor
Ragnar Östberg såsom alternativ I betecknade förslaget böra ifrågakomma
till utförande. Förutom de stora konstnärliga förtjänster, som, enligt vad
ovan uttalats, kunna tillerkännas detta förslag, måste det med hänsyn till
de intressen, staden har att företräda, anses äga ett särskilt värde, då det.
såsom även stadskollegiets delegerade framhäva, på en av naturen särskilt
gynnad plats i stadens centrum skulle skänka allmänheten ett avskilt och
dock lättillgängligt parkområde av ovanligt behag och trevnad. Med hänsyn
härtill synes ett relativt högre bidrag från stadens sida till detta förslags utförande
vara väl motiverat.
Jämväl i övrigt kan stadskollegiet i frågan örn de för de olika alternativen
föreslagna bidragens belopp ansluta sig till vad kollegiets delegeiade föieslagit.
I likhet med delegerade förutsätter stadskollegiet härvid, att, för det
fall staden enligt här tillstyrkt utfästelse kommer att bidraga till utförande
av Östbergs alternativ I med ett belopp av 1 200 000 kronor, hälften av detta
belopp skall kunna anvisas av fondmedel. I fråga om möjligheterna härför
må hänvisas till de uppgifter, delegerade lämnat.
I överensstämmelse med den uppfattning, som förhandlingsdelegerade vid
överlämnande av sitt vttrande uttalade, har kollegiet ansett, att, då kollegiet
sålunda förklarat sig vilja tillstyrka bidrag till Helgeandsholmens ordnande
nied här ovan angivna belopp, trugan nu bör underställas stadsfullmäktiges
prövning.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställde stadskollegiet, att
stadsfullmäktige måtte, med godkännande av vad stadskollegiet bär ovan
uttalat, utfästa sig att bidraga till Helgeandsholmens ordnande enligt Östbergs
ovan angivna alternativ I med 1 200 000 kronor samt enligt Östbergs
alternativ II nied 350 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1t)36. 8 sami. Nr 73. (Bilagor.)
4
50* Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade med skrivelse den 2 maj 1929
till utskottet ovan berörda utlåtanden jämte därtill hörande bilagor.
I samband med ovanberörda förslag angående ordnande av riksdagshusets
omgivningar hade utskottet till behandling förehaft en av herr Rydén väckt
motion I: 261, däri på anförda skäl hemställdes om visst anslag för utförande
av de arbeten för ordnande av riksdagshusets omgivningar, som förordats i
Helgeandsholmskommitténs den 1 februari 1929 avgivna förslag.
I utlåtande nr 53 anförde bankoutskottet följande:
Utskottet tillåter sig till en början omnämna, att stadsfullmäktige i Stockholm
den 21 maj 1929 behandlat frågan örn Helgeandsholmens ordnande
och därvid, enligt utskottet tillhandakommet meddelande, fattat beslut i
överensstämmelse med stadskollegiets i det föregående återgivna hemställan.
Stockholms stad har alltså närmast uttalat sig för en lösning av frågan i
överensstämmelse med Östbergs förslag, alternativ I, och staden har utfäst
sig att vid en lösning enligt detta alternativ bidraga till Helgeandsholmens
ordnande med ett belopp av 1 200 000 kronor.
Genom den ståndpunkt, som från stadens sida sålunda intagits och som
innebär, att staden vid bifall till ett annat förslag än det av Helgeandsholmskommittén
förordade patager sig en betydande del av kostnaderna för
ordnandet av riksdagshusets omgivningar, synes ärendet hava kommit i ett
väsentligen annat läge än det, som förelåg vid tiden för avslutandet av
Helgeandsholmskommitténs arbete.
Såväl med hänsyn till nu angivna omständighet som i betraktande av
ärendets omfattning och vikt torde en ingående prövning av olika föreliggande
förslag vara nödvändig, innan riksdagen går att "taga ståndpunkt
i frågan. En dylik prövning har utskottet vid nuvarande "tidpunkt icke
vant i tillfälle att verkställa. Utskottet Ilar på grund härav ansett sig böra
ifrågasätta, att ärendet icke vid innevarande års riksdag företages till slutligt
avgörande. Utskottet håller ock före, att ett uppskov med ståndpunktstagande
i ämnet i och för sig måste anses välbetänkt, icke minst med hänsyn
därtill, att den allmänna diskussionen i denna omstridda och ur flera
synpunkter betydelsefulla fråga alltjämt synes fortgå samt att uppfattningarna
i fragan ännu icke torde hava vunnit den stadga, som synes önskvärd
före ett definitivt beslut från riksdagens sida.»
I överensstämmelse med den uppfattning, som utskottet sålunda antytt,
hemställde utskottet — under framhållande att utskottet icke på något sätt
tagit ställning i ämnet — att den av fullmäktige i riksgäldskontoret överlämnade
utredningen rörande ordnandet av riksdagshusets omgivningar icke
för det dåvarande måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda samt att
ifrågavarande motion 1:261 icke heller måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I detta sammanhang må erinras, att 1929 års riksdag, med bifall till bankoutskottets
utlåtande nr 54, godkände förslag till avtal mellan fullmäktige i
riksbanken^ och i riksgäldskontoret, å ena, samt Stockholms stad, å andra
sidan, i fråga om utförande genom stadens försorg av en bro över Stora
Norrström m. m. Detta förslag innebar bland annat, att bron skulle byggas
i ett spann i stället för förut bestämda tre spann. Den nva riksbron öppnades
för allmän trafik den 19 december 1931.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
51
1931 års riksdag. Viel 1931 års riksdag väcktes av herr Lithander en
motion II: 178, vari hemställdes, att riksdagen skalle under vart och ett av
budgetåren 1932/1933—1934/1935 ställa 326 666 kronor tilt riksgäldsfullmäktiges
förfogande för att, i huvudsaklig överensstämmelse med professor Östbergs
förslag, alternativ I, träffa anordningar för ordnandet av riksdagshusets
närmaste omgivningar och i samband därmed stående arbeten.
Till stöd för detta yrkande anfördes i motionen bland annat följande:
Då Stockholms stad nu holle på att bygga den nya riksbron, skulle därmed
uppnås, att körtrafiken såväl norr- som söderifrån nådde fram ej blott
till riksdagshusets entréer utan också, örn professor Östbergs förslag genomfördes,
fram till riksdagshusets huvudentré. Körtrafiken från vilken punkt
som helst i Stockholm till riksdagshuset syntes efter riksbrons färdigbyggande
och Riksgatans framdragande omkring riksdagshuset kunna anses på
ett fullt tillfredsställande sätt löst. De personer, som från Norrbro önskade
komma till riksdagshuset, kunde använda de trappor, som direkt ledde ned
till Strömparterren, och därefter passera genom ett av brovalven över riksdagshusplanen.
De å ömse sidor om Helgeandsholmen befintliga Norrströms vattenfåror
skulle genom det Östbergska förslagets genomförande bliva synliga från
själva riksdagsplanen. Då denna plan skulle bliva lagd i samma nivå och
förenas med Strömparterren, skulle ernås en väsentlig utökning av planen
framför riksdagshuset. Härigenom skulle skapas ett område av ovanlig
naturskönhet mitt i den forsande Strömmen och mitt i Stockholms hjärtpunkt.
Den ringa ökning nedåt av riksdagshusets sockel, som krävdes mot tre
sidor för att få riksdagshuset att runt örn ligga på Riksgatans nivå, syntes
med de stora mått, som byggnaden ägde, knappast bliva märkbar för ögat.
På dessa tre sidor, sorn bomme att ligga lika fritt som nu riksdagshusets
fasad mot Riksgatan, kunde i lämplig utsträckning plats beredas för plantering
av murgröna, som skid le kunna delvis täcka sockelns nedre del och
vara i stil med den tilltänkta vackra platsen nedanför. I sinom tid skulle
detta medverka att med liv och växtlighet giva ökat värde åt platsen.
I sin hemställan hade motionären utgått från den av Helgeandsholmskommittén
beräknade kostnadssumman 2 180 000 kronor för genomförandet
av professor Östbergs förslag, alternativ I. Såsom i det föregående framhållits,
skulle enligt en av Stockholms stads gatukontor verkställd kontrollberäkning
av kostnaderna dessa belöpa sig till 2 451 000 kronor.
Med skrivelse den 9 april 1931 ingav motionären till utskottet ett från en
större byggnadsfirma infordrat definitivt anbud att till bestämt pris utföra
arbetet med ordnandet av riksdagshusets omgivningar enligt professor Östbergs
nyssberörda förslag. Detta anbud slutade på ett belopp av 1 800 000
kronor. Däri ingick emellertid icke kostnaden för två fontäner med skulpturer,
vilka enligt förslaget skulle anordnas å riksdagshusplanen och av
kommittén beräknats kunna utföras för 150 000 kronor, ej heller ingick däri
kostnaderna för arkitektsarvode, kontroll och administration, av professor
Östberg beräknade till 135 000 kronor. I sin ovanberörda skrivelse meddelade
motionären, alt grundad anledning funnes att antaga, att det belopp
å 150 000 kronor, som erfordrades för utförandet av de två fontänerna,
skulle kunna på privat väg åstadkommas. Med hänsyn härtill skulle, med
utgångspunkt från det nu föreliggande anbudet, de totala kostnaderna för
genomförande av professor Östbergs förslag, alternativ I, belöpa sig till
1 935 000 kronor (1 800 000 i 135 000). Då Stockholms stad förklarat sig
52*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
beredd att härtill bidraga med 1 200 000 kronor, skulle av statsmedel erfordras
ett anslag av 735 000 kronor.
I utlåtande nr 34 anförde bankoutskottet följande:
»Vid den förnyade behandling, som utskottet med anledning av den föreliggande
motionen ägnat frågan örn Helgeandsholmens ordnande, har utskottet
kommit till den uppfattningen, att ej heller för närvarande definitiv
ståndpunkt bör tagas till nämnda fråga.
För ett ytterligare uppskov med slutlig prövning av detta spörsmål synas
flera omständigheter tala.
Till en början må framhållas, att byggandet av den nya Riksbron mellan
Strömgatan och Helgeandsholmen numera påbörjats och att nämnda
arbete beräknats bliva slutfört under loppet av innevarande år. Färdigställandet
av detta broföretag torde vara ägnat att i flera hänseenden påverka
karaktären av riksdagshusets närmaste omgivningar. Genom att före
ett beslut beträffande Helgeandsholmens ordnande avvakta brobyggnadens
avslutande skulle man därför enligt utskottets uppfattning vinna tillförlitligare
grundval såväl för bedömande av de estetiska förutsättningarna för
mera genomgripande åtgärder till holmens iordningställande som ock för
prövning av de icke oviktiga spörsmål av trafikteknisk art, som därmed
sammanhänga.
Härtill komma vidare de avsevärda kostnader, som enligt samtliga av
Helgeandsholmskommittén behandlade förslag skulle påkallas för ett värdigt
ordnande av riksdagshusets omgivningar. Vid godkännande av det i motionen
förordade förslaget av professor Östberg (alternativ I) skulle visserligen
enligt erbjudande av Stockholms stad en mycket betydande del av
utgifterna bestridas av staden, och på grund av omständigheter, för vilka
i motionärens ovan omförmälda skrivelse den 9 april 1931 redogjorts, vill
det synas, som om återstående kostnader för företaget skulle kunna icke
obetydligt reduceras i förhållande till tidigare beräkningar. Såsom ytterligare
erforderlig kvarstår dock fortfarande, även vid ett biträdande av detta
förslag, en kostnadssumma av sådan storleksordning, att densamma måste
ingiva tvekan angående lämpligheten av företagets genomförande för närvarande.
Under här antydda förhållanden har utskottet, utan att för egen del taga
ställning till de olika förslag, som beträffande Helgeandsholmens ordnande
framförts, ansett sig böra hemställa, att förevarande motion II: 178 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
53*
Register.
Sid.
A. Framställningar av fullmäktige i riksgäldskontoret .............. 1
I. Förändring av riksdagshusets övre partier, isolering av barriärerna m. m.
1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 5 mars 1936---- 1
2. Yttrande av fullmäktige i riksbanken, i vad avser förändring av
riksbankshusets övre partier ................................ 7
3. Bilagor till ovannämnda skrivelse:
Anmälningar örn ras från riksdagshuset under augusti och september
1935 (Bilaga 1) ...................................... 1*
Promemoria av byggnadsrådet Nilsson med förslag till provundersökning
av riksdagshusets fasader (Bilaga 2) ................ 2*
Utlåtande av byggnadsrådet Nilsson ang. verkställd provundersökning
av riksdagshusets fasader (Bilaga 3) .................... 2*
Yttranden av akademien för de fria konsterna den 6 december 1927
och den 29 december 1931 samt av byggnadsstyrelsen den 12 maj
1932 ang. borttagande av riksbyggnadernas takprydnader (Bilaga
4) .................................................. 5*
Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson i december 1935
ang. förändring av riksbyggnadernas övre partier (Bilaga 5) ... - 7*
Yttrande av byggnadsstyrelsen den 31 januari 1936 över byggnadsrådet
Nilssons utredning (Bilaga 6) .......................... 11*
Yttrande av byggnadsstyrelsen den 21 december 1932 ang. granitbarriärernas
bortlyftning och isolering (Bilaga 7) .............. 14*
Promemoria av byggnadsrådet Nilsson den 25 februari 1936 ang. bibehållande
av kalkstensdockorna i riksdagshusets barriärer (Bilaga
8) ................................................... 15*
Yttranden av arkitekten Aron Johansson den 7 september 1927, den
3 juli 1933 och den 26 februari 1936 ang. borttagande av riksbyggnadernas
takprydnader (Bilaga 9) 16*
II. Inredande av lokaler fi riksdagshusets vind.
1. Skrivelse frän fullmäktige i riksgäldskontoret den 12 mars 1936 .... 7
2. Bilagor till skrivelsen:
Skrift från materialförvaltare!! Mårtensson ang. riksdagens lokalbehov
m. m. (Bilaga 9) .................................... 20*
Yttrande av byggnadsrådet Nilsson över Mårtenssons skrift (Bilaga
10) .................................................. 21*
Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. inredande av
lokaler i riksdagshusets vind (Bilaga 11) .................... 22*
Yttrande av byggnadsstyrelsen över byggnadsrådet Nilssons förslag
(Bilaga 12) ................................................ 23*
54*
Bankoutskottets utlåtande Nr 73. Bilagor.
Sid.
III. Nga trappor invid norra och södra trapptornen i riksdagshuset samt
inredande av nga rum i utrymmena i trapptornen.
1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 23 januari 1936 .. 9
2. Bilagor till skrivelsen:
Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. nya trappor
invid norra och södra trapptornen m. m. (Bilaga 13) .......... 24*
Promemoria av byrådirektör Bisling ang. de nya utrymmenas
disposition (Bilaga 14) ..................................... 26*
IV. Förändring av riksdagshusets restauranglokaler.
1. Skrivelse från fullmäktige i riksgäldskontoret den 12 mars 1936.. 10
2. Bilagor till skrivelsen:
Framställningar om ventilationsförhållandena i riksdagshusets
restaurang och till densamma hörande ekonomilokaler (Bilaga 15) 27*
Promemorior av byggnadsrådet Nilsson ang. köks- och matsals
lokalerna
i riksdagshusets restaurang m. m. (Bilaga 16) ...... 29*
Utredning och förslag av byggnadsrådet Nilsson ang. förändring
av restauranglokalerna (Bilaga 17) .......................... 31*
B. Motionen 1:106 .................................................. 13
1. Yttrande av fullmäktige i riksgäldskontoret över motionen ............ 14
2. Redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan örn Helgeands
holmens
ordnande (Bilaga 18) .............................. 32*
C. Bankoutskottets yttrande.......................................... 16
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1936
616945