Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

3

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående statstopografernås
pensionsförhållanden.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 457 har herr Arnemark jämte tre av kammarens
övriga ledamöter hemställt, »dels att den arvodesminskning, som statstopograferna
fått vidkännas under den tid de varit uppförda å övergångsstat,
i pensionshänseende må tillgodoräknas dem som pensionsavgift, dels ock att
för statstopograf skall tillämpas det pensionsunderlag och pensionsavdrag,
som jämlikt pensionsreglementet gäller för statskartograf».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Antalet å övergångsstat för kartverket uppförda civila topografer var ursprungligen
fyra men bär, sedan en av dem avgått, minskat till tre. Tillkomsten
av civila topografer var från början att betrakta såsom ett försök,
föranlett av svårighet att erhålla tillräckligt antal militära topografer. Sedan
emellertid år 1907 anordningar vidtagits, varigenom denna svårighet undanröjdes,
hava ej vidare civila topografer anställts. Vid sådant förhållande ansågs
vid år 1912 genomförd lönereglering anledning ej förefinnas att å stat
uppföra då tjänstgörande dylika topografer såsom ordinarie tjänstemän. Enär
emellertid civila topografer varit i åtnjutande av enahanda fasta arvoden
jämte ålderstillägg, som tillkommo geodeter och kartografer, medgav 1912
års riksdag, att civil topograf finge å övergångsstat åtnjuta avlöning i form av
arvode med ålderstillägg till enahanda belopp, som i ordinarie avlöning bestämts
för kartograf, minskat med så stort belopp — avrundat till närmast
högre fem- eller tiotal kronor — som motsvarade den pensionsavgift, vilken
skulle erläggas av kartograf i motsvarande lönegrad. Enahanda medgivande
lämnades vid 1918 års riksdag i sammanhang därmed, att avlöningsförmånerna
höjdes för kartografer och geodeter.

I utlåtande den 31 mars 1922 med förslag till lönereglering för kartverkets
civila personal anförde 1902 års löneregleringskommitté, att då statstopograferna
vid dittills genomförda löneregleringar fått sina avlöningsförmåner
framförda till ungefär samma nivå som statskartograferna och då statstopograferna
alltjämt skulle fullgöra tjänstgöring i samma omfattning som de
med dem jämförliga ordinarie tjänstemännen vid verket, det syntes kommittén
billigt, att statstopograferna även vid då förevarande reglering komme i

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 63-

åtnjutande av löneförbättring i ungefär samma omfattning som statskartografer.
Kommittén ansåg i sådant hänseende, att topograferna skulle å övergångsstat
avlönas i likhet med å extra stat uppförda tjänstemän i samma
lönegrad som statskartografer eller sålunda enligt löneklass, som vore närmast
lägre än den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare
av ordinarie befattning i 13 :e lönegraden. Då samtliga tre kvarvarande
statstopografer innehaft sina befattningar så länge, att de såsom ordinarie
skulle hava uppnått högsta löneklassen inom graden eller den 20 :e klassen,
borde de alltså enligt kommitténs mening å övergångsstat åtnjuta avlöning
enligt 19 :e löneklassen.

I samband med förslag till 1923 års riksdag angående anslag till rikets
allmänna kartverk (prop. nr 116) förklarade chefen för jordbruksdepartementet
sig biträda den av löneregleringskommittén intagna ståndpunkten,
vilken han funne, vad avlöningsbeloppen anginge, ansluta sig till i allmänhet
tillämpad praxis beträffande befattningar å extra stat. Departementschefens
uppfattning delades av Kungl. Majit och riksdagen, som beslöt i
överensstämmelse med vad löneregleringskommittén föreslagit.

Till följd av omnumrering av lönegraderna gjordes vid 1925 års riksdag
den ändringen i 1923 års riksdagsbeslut, att arvodet åt statstopograferna skulle
beräknas som örn befattningshavarna tillhörde lönegraden B 21. I övrigt
vidtogs ej någon ändring i de tidigare bestämda grunderna för arvodets beräknande.
Gällande bestämmelser i ämnet innefattas i Kungl. Maj:ts brev
den 26 juni 1925.

Chefen för rikets allmänna kartverk gjorde i en den 7 december 1934 dagtecknad
skrivelse, som närmast föranleddes av det nya civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande den 1 juli 1935, framställning örn att rätt till
pension enligt sagda reglemente måtte tillförsäkras de tre å kartverkets övergångsstat
upptagna statstopograferna.

I statsverkspropositionen till 1935 års riksdag, nionde huvudtiteln, punkten
175, framlade Kungl. Maj:t förslag av innebörd, att dessa befattningshavare
skulle beredas sådan tjänsteställning, att de kunde komma i åtnjutande
av pension enligt civila tjänstepensionsreglementet. Befattningarna föreslogos
upptagna i personalförteckning för kartverket å extra stat i lönegraden
B 21, vilket för samtliga de tre innehavarna av befattningarna skulle innebära,
att deras avlöning liksom förut skulle beräknas efter 23 :e löneklassen,
d. v. s. den för tjänstemän å extra stat i sagda lönegrad högsta möjliga.

I en vid 1935 års riksdag inom andra kammaren under nr 282 väckt motion
framställdes bland annat förslag om att statstopograferna skulle uppflyttas
i 24 :e löneklassen, eller den högsta för ordinarie tjänstemän i lönegraden
B 21.

I utlåtande nr 46 år 1935 anförde jordbruksutskottet i ärendet följande:

»Utskottet vill i anledning av motionärernas förslag örn statstopografernas
löneställning erinra, att sagda befattningshavare, då de år 1912 uppfördes
å kartverkets övergångsstat, tillförsäkrades dels samma villkor för avlöningens
åtnjutande som de för kartograf stadgade, dels ock avlöning i

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

5

form av arvode med ålderstillägg till enahanda belopp, som i ordinarie avlöning
bestämts för kartograf, minskat med så stort belopp — avrundat till
närmast högre fem- eller tiotal kronor — som motsvarade den pensionsavgift,
vilken skulle erläggas av kartograf i motsvarande lönegrad. Ä dessa
förmåner hava de nuvarande tjänsteinnehavarna erhållit fullmakt av verket.
Det löneavdrag, som stadgades för topograferna i förhållande till kartograferna,
motiverades därmed, att riksdagen kunde förväntas i en framtid icke
komma att undandraga sig att, om civil topograf uppnådde den levnads- och
tjänstålder, vid vilken kartograf skulle bliva berättigad att åtnjuta pension,
även tilldela civil topograf skäligt pensionsbelopp. Ehuru topografbefattningarna
vid 1923 års lönereglering behandlats som om de varit å extra stat, synas
de dock utskottet intaga en sådan särställning, att befattningshavarna
icke böra, såsom Kungl. Maj :t föreslagit, för att komma i åtnjutande av pension
enligt civila tjänstepensionsreglementet överföras till extra stat. Enligt
Kungl. Majits förslag skulle avlöningen liksom hittills beräknas efter 23 :e
löneklassen men på grund av pensionsavdragen komma att utgå med minskat
belopp. Med hänsyn till vad utskottet här ovan anfört torde detta icke
vara skäligt. Utskottet vill därför, i anslutning till motionen, förorda, att
de tre statstopograferna bibehållas å övergångsstat samt, i samband med att
Kungl. Majit förordnar om civila tjänstepensionsreglementets tillämpning å
dem, uppflyttas i 24 :e löneklassen. En sådan anordning kan icke få någon
prejudicerande betydelse för andra fall, enär statstopograferna, utskottet
veterligen, äro de enda å övergångsstat uppförda icke ordinarie befattningshavarna
inom statsförvaltningen.»

Riksdagen biföll jordbruksutskottets förslag i fråga om statstopografernas
löneklassplacering.

Med stöd av riksdagens beslut i ämnet föreskrev Kungl. Maj:t den 28 juni
1935, att å personalförteckningen för rikets allmänna kartverk såsom tjänstemän
å övergångsstat uppförda icke-ordinarie statstopografer skulle äga att
från och med den 1 juli 1935 åtnjuta avlöning enligt 21 :a lönegraden, 24 :e
löneklassen, samt att i fråga om sagda befattningshavare skulle i övrigt i
tillämpliga delar gälla de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom angivna
lönegrad vore meddelade i vederbörligt avlöningsreglemente jämte därtill
hörande tillämpnings- och tilläggsbestämmelser.

Genom beslut samma dag förordnade Kungl. Majit vidare, att civila tjänstepensionsreglementet
skulle från och med den 1 juli 1935 lända till efterrättelse
beträffande statstopograf å övergångsstat vid rikets allmänna kartverk;
och skidle därvid tillämpas det pensionsunderlag och det pensionsavdrag,
som gällde för extra ordinarie tjänst inom motsvarande lönegrad.

I den nu förevarande motionen har dels ifrågasatts, att för de icke-ordinarie
statstopograferna skulle tillämpas pensionsunderlag och pensionsavdrag
som örn de vore ordinarie befattningshavare, dels ock gjorts framställning
örn att »den arvodesminskning, som statstopograferna fått vidkännas
under den tid de varit uppförda å övergångsstat, i pensionsavseende skulle få
tillgodoräknas dem som pensionsavgift».

över motionen har bankoutskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av statskontoret, som anfört huvudsakligen följande:

Ett riksdagens beslut i den i motionen föreslagna riktningen beträffande
pensionsunderlag och pensionsavdrag .skulle innebära ett betänkligt avsteg

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 63-

från de enhetliga pensioneringsprinciper, på vilka de nya tjänstepensionsreglementena
grundade sig. I avseende härå finge erinras örn att för fast
anställd personal vid statens järnvägsbyggnader och vid statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning, vilken personal innehade icke-ordinarieanställning
men åtnjöte lön, till och med överstigande lönen för motsvarande ordinarie
personal hos respektive verk, genom Kungl. Maj:ts beslut den 31 maj 1935
likväl fastställts pensionsunderlag och pensionsavdrag som gällde för motsvarande
extra ordinarie personal. Vidare hade en framställning från järnvägsstyrelsen
att för en extra ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar,
vilken tillhörde 5:e lönegraden, omfattande löneklasserna 3—8, av
den i kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 360) intagna löneplanen för extra
ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken men vilken jämlikt av järnvägsstyrelsen
den 17 februari 1927 med stöd av 8 § 3 mom. samma kungörelse
meddelat beslut erhållit lön enligt 9:e löneklassen, skulle gälla det pensionsunderlag,
som fastställts för extra ordinarie befattning i 6:e lönegraden,
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 1 november 1935 icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

_ Då, såsom framginge av det anförda, ett bifall till motionärernas framställning
kunde befaras erhålla vittgående konsekvenser i fråga örn andra grupper
av befattningshavare, finge statskontoret för sin del avstyrka förslaget i
denna del.

Med sin framställning i övrigt torde motionärerna hava avsett, att statstopograferna
skulle vid tillämpning av bestämmelserna i såväl 3 § som 4 §
civila tjänstepensionsreglementet äga tillgodoräkna hela den tid de varit placerade
å övergångsstat. Ämbetsverket ville gentemot detta förslag erinra, att
riksdagen vid fastställandet av civila tjänstepensionsreglementet jämlikt 3 §’
2 mom. i reglementet bemyndigat Kungl. Majit att pröva om och i vad mån
tillgodoräkning av föregående tjänstetid under här angivna förhållanden finge
ske samt att, såvitt statskontoret hade sig bekant, någon sådan prövning av
frågan ännu icke förekommit. Beträffande tillgodoräkning av tjänstår enligt
4 § reglementet syntes vidare böra erinras om bestämmelsen i andra
stycket samma paragraf, vari stadgades att, utan avseende å frågan huruvida
tidigare anställningstid tillgodoräknats helt eller delvis enligt 3 § reglementet.
skulle såsom tjänstår tillgodoräknas dylik anställningstid endast i den
mån för sådan tid erlagts avgift för tjänstepensionering till av staten upprättad
eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond eller pensionskassa.
Något undantag från denna senare bestämmelse hade icke meddelats.

Med hänsyn härtill och då ett medgivande för statstopograferna att få såsom
avgiftsår tillgodoräkna tid, varunder de såsom icke-ordinarie åtnjutit
avlöning, vilken understigit motsvarande ordinarie befattningshavares, kunde
tågås till intäkt för liknande framställningar från andra extra ordinarie befattningshavare,
vilkas lönestänning även fastställts med viss hänsyn tagen
till den omständigheten att de icke haft att fullgöra avgiftsbetalning för egen
pensionering, ansåge statskontoret, att icke heller motionärernas förevarande
framställning borde bifallas.

Utskottet. I likhet med statskontoret kan utskottet icke tillstyrka motionärernas förslag
att för de å övergångsstat uppförda icke-ordinarie statstopograferna
skulle tillämpas pensionsunderlag och pensionsavdrag som örn de vore ordinarie
befattningshavare. Ett bifall till motionärernas förslag skulle nämligen,
såsom statskontoret framhållit, kunna befaras medföra vittgående konsekvenser
i fråga om andra grupper av befattningshavare i statens tjänst.

Bankoutskottets utlåtande Nr 63-

7

Vidkommande motionärernas hemställan, att statstopograferna skulle såsom
avgiftsår få tillgodoräkna tid, varunder de såsom icke-ordinarie tjänstemän
åtnjutit avlöning, understigande motsvarande ordinarie befattningshavares,
har statskontoret framhållit, att ett dylikt medgivande kunde förväntas
medföra liknande framställningar från andra extra ordinarie befattningshavare,
vilkas löneställning även fastställts under hänsynstagande
till att de icke haft att fullgöra avgiftsbetalning för tjänstepension. Utskottet
kan i likhet med statskontoret ej finna annat än att ett beslut i den antydda
riktningen måste bliva i hög grad prejudicerande, varför utskottet finner
sig böra avstyrka den föreliggande motionen även i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:457 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 maj 1936.

På banko utskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindgren*, Lindley*, Ernfors, Bjurström*, Berling,
Nilsson i Mölndal*, Swartling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Paulsen*, K. A. Westman, Andersson
i Falkenberg, Carleson, Elmroth* och Westerdahl*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.