Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
3
Nr 59.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1936 dagtecknad proposition nr
223, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse
av 11 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Berörda författningsförslag är bilagt detta utlåtande.
1 en den 10 mars 1936 dagtecknad proposition nr 218, som hänvisades
till andra lagutskottets förberedande handläggning, hade Kungl. Majit
framlagt förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni
1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete.
Detta lagändringsförslag innebär bland annat sådan ändrad lydelse av
11 §, att av själva lagtexten tydligt skall framgå, att från ersättning enligt
lagen endast må avdragas från arbetsgivaren eljest direkt eller indirekt utgående
förmåner, som jämväl de — åtminstone delvis — utgöra understöd
på grund av olycksfallet. Till ytterligare förtydligande av denna regel hava
intagits bestämmelser, som avse att framhålla, att genom anställningstidens
längd intjänad pension icke utgör dylikt understöd. Med hänsyn till att
tjänstinnehavare, för vilken lön är bestämd i författning eller eljest fastställd
av statlig myndighet, i vissa fall äger för fullgjord tjänstgöring uppbära
lönen utan avdrag för tjänstinnehavaren eventuellt tillerkänd livränta
i anledning av olycksfall i arbetet, skall i dylikt fall lönen, till den del densamma
motsvarar sådan livränta, i regel anses utgöra understöd på grund
av olycksfallet.
Såsom motivering för det i nu förevarande proposition framlagda förslaget
har departementschefen anfört följande.
Liksom 11 § i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, i tillämpliga delar överensstämmer
med 11 § olycksfallsförsäkringslagen i dess nuvarande lydelse
syntes den även, därest nu föreslagna ändrade lydelse av sistnämnda para
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
Utskottet.
graf bleve gällande, böra i samma mån ansluta sig till denna. Sålunda borde
i första stycket vissa ändringar vidtagas. Vidare borde i ett nytt andra
slycke införas bestämmelser, likalydande med dem som meddelats i 11 §
andra stycket olycksfallsförsäkringslagen enligt dess föreslagna nya avfattning.
I olycksfallsförsäkringslagen skulle dessa bestämmelser bland annat
innebära, att sjukpension icke till någon del vore att anse som understöd
på grund av olycksfall i arbetet och därför icke finge föranleda avdrag å
livränta enligt lagen. I förordningen däremot skulle bestämmelserna innebära,
att då en statens befattningshavare eller arbetare till följd av en under
militärtjänstgöring i fredstid ådragen skada tillerkändes sjukpension enligt
för honom gällande civilt pensionsreglemente, denna pension skulle till den
del densamma icke vore intjänad anses utgöra understöd på grund av skadan
och föranleda avdrag å livränta enligt förordningen. I nuvarande andra
stycket borde de ändringar vidtagas, vilka vore betingade av att lagen örn
allmän pensionsförsäkring vore avsedd att från och med den 1 januari 1937
ersättas av lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering och förordningen
samma dag (nr 435) om invalidunderstöd, samt att avdrag icke
syntes böra göras för ersättning enligt förordningen den 20 april 1934 (nr
105) örn blindhetsersättning. Slutligen borde införas ett nytt stycke, motsvarande
11 § fjärde stycket olycksfallsförsäkringslagen enligt nu föreliggande
förslag. Då bestämmelsen i sista stycket sistnämnda förslag tillkommit
med hänsyn till de skiftande former, i vilka skyldighet åvilade enskilda
arbetsgivare att bereda sina anställda understöd, syntes däremot icke erforderligt
att i förordningens 11 § upptaga någon motsvarighet till sagda bestämmelse.
De nu föreslagna ändringarna i förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, borde träda i kraft
samma dag som förutnämnda av chefen för socialdepartementet anmälda
lagförslag, eller den 1 januari 1937. Ersättningsanspråk, som grundades
på dessförinnan inträffat olycksfall eller yppad sjukdom, borde dock bedömas
enligt äldre bestämmelser.
Såsom utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 58 erinrat, har
riksdagen numera bifallit Kungl. Maj:ts i propositionen nr 218 framlagda
förslag till vissa ändringar i 11 § olycksfallsförsäkringslagen. Med hänsyn
härtill och då 11 § militärersättningsförordningen i tillämpliga delar ansluter
sig till 11 § olycksfallförsäkringslagen i dess ännu gällande lydelse, finner
utskottet sig böra tillstyrka bifall till de ändringar i nyssnämnda förordning,
som Kungl. Majit föreslagit i den nu förevarande propositionen och vilka i
allt väsentligt överensstämma med de av riksdagen godkända ändringarna i
ovanberörda lag.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.
Stockholm den 12 maj 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 58.
Bankoutskottets utlåtande Nr 59.
o
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 18 juni 1927 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall
erhålla följande ändrade lydelse:
11 §•
Är den skadade berättigad att vid skada till följd av olycksfall av statsmedel
erhålla avlöning, pension eller annan ersättning, som icke avses i
denna förordning men som helt eller delvis utgör understöd på grund av
olycksfallet, eller skall sådant understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning,
som understödes med statsmedel, avdrages från ersättning, som
utgives enligt denna förordning, vad i anledning av olycksfallet för motsvarande
ändamål från statens sida, av kassan eller pensionsinrättningen
utgives för tid, under vilken ersättningen utgår; dock att i fråga om understöd
från kassa eller pensionsinrättning sådant avdrag endast må ske, örn
kostnaden för understödet helt och hållet eller till minst en tredjedel bestritts
av staten, och ej ske med större belopp än som skäligen kan anses
svara emot statens bidrag.
Såsom understöd, varom i första stycket sägs, skall ej anses pension,
som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid
eller eljest av annan anledning än den av olycksfallet förorsakade
skadan. I fråga om pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet,
skall såsom sådant understöd anses allenast den del av pensionen,
som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden.
Avdrag må icke göras för tilläggspension enligt lagen örn folkpensionering
eller för understöd enligt förordningen om invalidunderstöd eller för annat
dylikt, allenast för behövande avsett understöd, och icke heller för ersättning
enligt förordningen om blindhetsersättning.
Är för den skadade lön bestämd i författning eller eljest fastställd av
statlig myndighet utan att därvid angivits, att å lönen avdrag må göras för
livränta enligt denna förordning, skall vid tillämpningen av första stycket
lönen till den del densamma motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta
anses utgöra understöd på grund av olycksfallet; dock må livräntan
utgå örn och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1937; dock att ersättningsanspråk,
vilket grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före nämnda dag, bedömes enligt äldre bestämmelser.