Bankoutskottets utlåtande Nr 54-
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader.
I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1936 dagtecknad proposition nr 216,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande
departementschefen förordat, meddela bestämmelser rörande förtidspension
och avskedsersättning åt vissa tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.
I fråga om motiveringen för förslaget får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
För de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader gäller
en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. Tjänstemännen åtnjuta avlöning
m. m. enligt i allt väsentligt samma grunder som den ordinarie personalen
vid statens järnvägar i motsvarande eller jämförliga befattningar. De
voro intill utgången av juni 1935 delaktiga i statens järnvägars år 1917 inrättade
pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal och i sådan
egenskap berättigade till en på egna avgifter och statsbidrag grundad tjänstepension.
Enligt reglementet för pensionskassan inträdde rätt till pension —
till storleken beroende av antal tjänstår och anledningen till avgången ur
tjänst — bland annat vid uppnådd pensionsålder under förutsättning av
minst 10 tjänstår. Avgång ur tjänsten före pensionsåldern medförde som regel
förlust av rätt till pension från kassan; de av vederbörande tjänsteman — och
i vissa fall även de av järnvägsstyrelsen — erlagda pensionsavgifterna tillgodoräknades
emellertid tjänstemannen för beredande av pension enligt lagen
örn allmän pensionsförsäkring.
Från och med den 1 juli 1935 skall enligt Kungl. Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen
den 31 maj 1935 civila tjänstepensionsreglementet äga tillämpning
å de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna, dock med iakttagande
av vissa särskilda bestämmelser. För innehavare av ett flertal befattningar
inträder sålunda pensionsåldern vid utgången av den månad, under
vilken tjänstemannen uppnår 63 levnadsår. Civila tjänstepensionsreglementets
tillämpning på förevarande befattningshavare innebär, att för hel
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 54—55. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
pension erfordras endast 30 tjänstår samt att vid bristande tjänstår proportionell
avkortning av pensionsunderlagets belopp sker med V120 för varje full
fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30.
Tjänsteman, som enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen åren 1930 och
1931 medgivits rätt till särskild förtidspension och som efter civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande kommer i åtnjutande av dylik förmån, liksom
även tjänsteman, som framdeles kan komma att erhålla sådan särskild
förtidspension, äger enligt de i brevet den 31 maj 1935 fastställda bestämmelserna
icke rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av uppskjuten
livränta enligt reglementet. Tjänsteman, som äger att vid avgång
från tjänsten komma i åtnjutande av avskedsersättning, må endast uppbära
en tredjedel av honom eljest tillkommande uppskjuten livränta.
Frågan om förtidspension och avskedsersättning åt vissa befattningshavare
vid statens järnvägsbyggnader har, såsom framgår av det föregående, under
åren 1930 och 1931 varit föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen.
Beträffande vad som därvid förekommit må, under hänvisning i
övrigt till propositionerna nr 202/1930 och 107/1931 samt riksdagens skrivelser
nr 277/1930 och 99/1931, här i korthet erinras om följande.
Sedan järnvägsstyrelsen i skrivelser den 28 november 1928, den 6 februari
1929 och den 27 september 1929 med hänsyn till förestående inskränkningar
av statens järnvägsbyggnadsverksamhet gjort framställning i fråga örn beredande
av förtidspension och avskedsersättning åt vissa vid järnvägsbyggnaderna
anställda tjänstemän, vilka till följd av inskränkningen beräknades
bliva entledigade, samt särskilda utlåtanden i ärendet avgivits av statskontoret,
framlades i proposition nr 202 till 1930 års riksdag förslag beträffande
förmåner av angiven art åt vissa befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna.
I fråga om villkor och grunder för nämnda förmåner anslöt sig Kungl.
Maj :ts förslag till vad järnvägsstyrelsen ifrågasatt med viss däri av statskontoret
påyrkad modifikation. Beträffande förtidspensioner gick
förslaget ut på, att fast anställda tjänstemän, som uppnått minst 45 levnadsår
och räknade en tjänstetid av minst 20 år, skulle tillerkännas pension till belopp,
som med tillämpning av närmare angivna grunder för tjänsteårsberäkning
skulle hava tillkommit vederbörande, om de intill fastställd ordinarie
pensionsålder kvarstått i tjänst. Av pensionsbeloppet skulle emellertid omedelbart
utgå allenast statspension motsvarande del, medan avgiftspension
skulle efter fortsatt avgiftsbetalning utgå först vid uppnådd pensionsålder.
Med avseende å avskedsersättning innebar järnvägsstyrelsens förslag,
att sådan förmån skulle beredas befattningshavare, vilka ej enligt nyss
angivna grunder kunde tillerkännas förtidspension, men som vid entledigandet
uppnått minst 30 levnadsår och hade minst 10 års anställningstid i statens
tjänst. Ersättningen skulle utgå med belopp motsvarande en månads arbetsförtjänst
för varje helt års anställning i statens tjänst intill 15 års anställning
samt två månaders arbetsförtjänst för varje helt års anställning därutöver,
dock med iakttagande av följande maximibelopp för ersättningen, nämligen
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
3
16.000 kronor för sektionsingenjör, 14,000 kronor för biträdande ingenjör,
12.000 kronor för underingenjör, 10,000 kronor för ritare och kontorsskrivare
samt 6,800 kronor för schaktmästare, förrådsmästare, utsättare, reparatör,
maskinist och kontorist.
Föredragande departementschefen anförde i propositionen nr 202/1930
bland annat följande:
Vid bedömande av tjänstemännens möjligheter till fortsatt anställning i
statens tjänst borde beaktas förestående elektrifieringsarbeten vid statens
järnvägar. Departementschefen förutsatte ytterligare, att eventuella möjligheter''att
bereda ifrågavarande tjänstemän sysselsättning vid planerade arbeten
med utbyggande av vissa vattenfall bleve beaktade.
Beträffande den järnvägsbyggnadspersonal, som kunde komma att entledigas
utan att anställning vid andra statliga byggnadsarbeten i enlighet med
vad nyss antytts kunde vinnas, syntes vidare möjlighet icke saknas att i vissa
fall verkställa överflyttning till statens trafikerade järnvägar. Departementschefen
utginge ifrån, att järnvägsstyrelsen skulle låta sig angeläget vara att
vidtaga sådana överflyttningar, då så utan olägenhet kunde ske.
Jämväl med beaktande av vad sålunda framhållits måste dock sannolikt
entledigande i vissa fall äga rum utan att annan statsanställning kunde beredas.
I dylika fall syntes något stöd från statens sida böra lämnas, där omständigheterna
skäligen kunde föranleda därtill.
Kungl. Maj:ts omförmälda framställning blev av riksdagen bifallen. I
sin skrivelse i ämnet (nr 277) uttalade riksdagen, att vad departementschefen
yttrat i fråga örn utvägar till beredande av fortsatt anställning i statens tjänst
för ifrågavarande tjänstemän syntes vara värt allt beaktande och att riksdagen
ville för sin del kraftigt understryka vikten av att de möjligheter, som
i omförmälda hänseenden förelåge, bleve av vederbörande myndigheter noggrant
tillvaratagna. Därest så skedde, ville det synas, som örn mera omfattande
åtgärder för bistånd åt ifrågavarande tjänstemän i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens
inskränkning knappast skulle bliva behövliga.
Med anledning av en av järnvägsstyrelsen i skrivelse den 17 december 1930
gjord framställning framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 107 till 1931 års
riksdag förslag om beviljande — i överensstämmelse med de grunder, som
godkänts av 1930 års riksdag — av förtidspension och avskedsersättning åt
ytterligare vissa vid statens järnvägsbyggnader anställda tjänstemän.
Riksdagen biföll jämväl sistnämnda proposition (riksd. skr. nr 99).
I skrivelse den 21 december 1935 har järnvägsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka medgivande till förtidspension eller
avskedsersättning åt ytterligare ett antal tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
och därvid anfört bland annat följande.
Järnvägsstyrelsen tillstyrkte, att de tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,
som bomme att entledigas, tillerkändes särskild förtidspension eller
avskedsersättning under de förutsättningar, som av Kungl. Maj:t i förutnämnda
propositioner förordats och av riksdagen åren 1930 och 1931 fastställts.
Särskild förtidspension skulle sålunda tillerkännas sammanlagt 46
tjänstemän, som vid utgången av år 1936 beräknades hava uppnått en lev
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
nadsålder av minst 45 år och som då hade en anställningstid i statens järnvägsbyggnaders
tjänst av minst 20 år. Avskedsersättning skulle utgå till inalles
14 tjänstemän, som icke fyllde fordringarna för erhållande av särskild
förtidspension men som vid nyssnämnda tidpunkt hade en ålder och anställningstid
av minst 30 respektive 10 år. Den särskilda förtidspension ävensom
avskedsersättning, som skulle utgå vid entledigandet, skulle till beloppen bestämmas
enligt grunderna i förutnämnda propositioner och riksdagens beslut.
Vederbörande skulle sålunda erhålla i särskild förtidspension så mycket av
73 av det för honom gällande pensionsunderlaget (statspensionen) enligt 1917
års reglemente för pensionering av icke ordinarie personal vid statens järnvägar,
som motsvarade intjänta år jämte den tid, som återstode till uppnådd
pensionsålder, varvid tjänstårsberäkningen skulle ske enligt sistnämnda reglemente,
dock att full pension skulle utgå efter 30 tjänstår och avkortning däri
ske med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
30. Tilläggsförmåner enligt kungörelsen nr 360/1922 (pensionstillägg) och nr
280/1925 (pensionsförhöjning I) skulle i förekommande fall utgå å den särskilda^
förtidspensionen. Beloppet av förtidspensionen skulle dock icke i något
fall få överstiga, vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglemetet
vöre berättigad att erhålla vid uppnådd pensionålder. För den, som erhölle
särskild förtidspension, skulle, om han så önskade, civila tjänstepensionsreglementet
äga tillämpning efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder
med rätt för honom att, därest han å särskilda förtidspensionen vidkändes
vederbörligt pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder utbekomma den ålderspension,
vartill han enligt sagda reglemente kunde vara berättigad. Beträffande
avskedsersättning skulle gälla, att maximibeloppet bestämdes för
schaktmästare, maskinist och utsättare till samma belopp, som redan fastställts
för kontorist, nämligen 6,800 kronor.
I fråga örn upphörande av rätten till den särskilda förtidspensionen och
avskedsersättningen skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag gälla vad i sådant
hänseende blivit bestämt åren 1930 och 1931.
Styrelsen hade tillika föreslagit, att kostnaderna för den särskilda förtidspensioneringen
och för avskedsersättningen skulle bestridas av statens järnvägars
medel.
Då styrelsen för närvarande icke kunnat med visshet avgöra, i vilken omfattning
tjänstemannapersonal vid statens järnvägsbyggnader, som komme
att entledigas vid byggnadsverksamhetens upphörande, kunde komma att
överflyttas till de trafikerade linjerna eller att beredas annan, i väsentlig mån
likvärdig anställning i statens tjänst, hade styrelsen hemställt, att det begärda
medgivandet måtte få avse samtliga ifrågavarande, å särskilda vid styrelsens
skrivelse fogade tablåer angivna tjänstemän.
Statskontoret har den 29 februari 1936 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört bland annat följande:
Det syntes statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning
förelåge att nu för riksdagen framlägga förslag till ordnande av frågan om
beredande av förtidspension eller avskedsersättning åt det jämförelsevis stora
antal tjänstemän, som i framställningen avsåges. Enligt statskontorets mening
talade vissa skäl för att berörda spörsmål gjordes till föremål för prövning
i varje särskilt fall, sedan klarhet vunnits, att vederbörande tjänsteman
icke kunnat överflyttas till annan verksamhet i statens järnvägars eller annan
statlig tjänst.
Därest emellertid övervägande skäl skulle anses föreligga att nu till behandling
upptaga frågan i den omfattning, som i järnvägsstyrelsens skrivelse för
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
5
utsattes, ville statskontoret framhålla vissa betänkligheter mot att vid sidan
av gällande pensionsbestämmelser tillskapa ett särskilt pensioneringssystem
för nu ifrågavarande kategori av tjänstemän. Då riksdagen tidigare i princip
antagit detta system för andra likartade fall och då någon förtidspensionering
med tillämpning av civila tjänstepensionsreglementets regler för förtidspension
här icke kunde ifrågakomma, ansåge sig statskontoret dock icke böra
motsätta sig järnvägsstyrelsens förslag i ämnet, varvid likväl på en punkt en
modifikation synts påkallad.
Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle å förtidspensionen i förekommande
fall utgå tilläggsförmåner enligt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och
den 18 juni 1925 (nr 280). Detta skulle visserligen stå i överensstämmelse med
vad som tillämpats beträffande de förtidspensioner, som beviljades i enlighet
med riksdagens beslut åren 1930 och 1931. Då emellertid de pensioner, varom
i fall av denna art vore fråga, torde vara att betrakta såsom reglerade, funne
statskontoret tillräckliga skäl knappast föreligga för medgivande av berörda
tilläggsförmåner, i synnerhet som de föreslagna pensionsbeloppen beräknats
efter högre pensionsunderlag än som för motsvarande lönegrader
fastställts i civila tjänstepensionsreglementet.
De av järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna av pensionsbeloppen
och avskedsersättningarna hade i övrigt icke givit statskontoret anledning till
erinran.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom järnvägsstyrelsens framställning utvisar, finnas för närvarande vid
statens järnvägsbyggnader 71 tjänstemän, av vilka samtliga med undantag
av en äro fast anställda. Av de 70 fast anställda befattningshavarna beräknas
6 komma att inom det närmaste året avgå ur tjänst med ålderspension
eller förtidspension enligt reglerna i civila tjänstepensionsreglementet, vilket
från och med den 1 juli 1935 — dock med iakttagande av vissa särskilda
bestämmelser — äger tillämpning å de fast anställda tjänstemännen vid statens
järnvägsbyggnader. Av återstående 64 fast anställda tjänstemän hava 3 redan
genom beslut vid 1930 och 1931 års riksdagar berättigats att vid avgången
komma i åtnjutande av avskedsersättning. Då dessa alltjämt icke
uppfylla de nämnda år uppställda och av järnvägsstyrelsen även nu föreslagna
villkoren för erhållande av särskild förtidspension, inbegripas de icke
i järnvägsstyrelsens föreliggande framställning. Bland de övriga tjänstemännen
finnes en, som på grund av levnadsålder och tjänstetid varken fyller villkoren
för förtidspension eller ansetts kunna ifrågakomma till erhållande av
avskedsersättning. Antalet av de i järnvägsstyrelsens framställning berörda
tjänstemännen utgör alltså 60, av vilka 46 föreslås till erhållande av förtidspension
och 14 till erhållande av avskedsersättning.
De till förtidspensionering ifrågasatta tjänstemännen utgöras av 1 förste
sektionsingenjör (lönegrad 27), 7 biträdande ingenjörer (lönegrad 22), 2 underingenjörer
(lönegrad 20), 1 förste schaktmästare (lönegrad 16), 2 ritare
(lönegrad 15), 4 förrådsmästare (lönegrad 12), 9 schaktmästare (lönegrad
12), 1 kansliskrivare (lönegrad 11), 1 maskinist (lönegrad 10), 15 kontorister
(lönegrad 8) och 3 reparatörer (lönegrad 8). Av de till erhållande av avskcdsersättning
föreslagna tjänstemännen äro 2 ritare (lönegrad 15), 2 schaktmästare
(lönegrad 12), 1 maskinist (lönegrad 10), 4 kontorister (lönegrad
8) och 5 utsättare (lönegrad 7).
Av de fast anställda tjänstemännen vid järnvägsbyggnaderna hava, enligt
vad järnvägsstyrelsen upplyst, 16 stycken för närvarande tillfällig sysselsättning
vid de trafikerade linjerna. Styrelsen säger sig emellertid icke kunna
för närvarande med visshet bedöma, huruvida denna sysselsättning kan bliva
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
av stadigvarande art, liksom ej heller i vad mån härutöver tjänstemannapersonal
vid statens järnvägsbyggnader kan komma att efter avgång från järnvägsbyggnadsstaten
beredas annan anställning i statens tjänst. På grund
härav har styrelsen låtit sin framställning avse samtliga de 60 befattningshavare,
vilka uppfylla av styrelsen föreslagna villkor för erhållande av förtidspension
eller avskedsersättning. Styrelsen har emellertid härvid anfört,
att då det vore av stort ekonomiskt intresse såväl för verket som för den berörda
personalen, att överflyttning till annan statstjänst komme till stånd,
styrelsen skulle framgent liksom hittills låta sig angeläget vara att noggrant
tillvarataga alla möjligheter i sådant avseende.
o I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda yttrat vill jag, efter samråd
med chefen för kommunikationsdepartementet, för egen del betona
angelägenheten av att alla de utvägar begagnas, vilka kunna stå till buds
för beredande av annan anställning åt personal, som icke längre erfordras
vid statens järnvägsbyggnader. I främsta rummet bör givetvis överflyttning
till statens järnvägars trafikerade linjer äga rum i all den utsträckning,
detta kan ske, men därjämte bör tillses, i vad mån anställning kan beredas
vederbörande i annan statstjänst, varvid i första hand synes kunna ifrågakomma
anställning vid statens vattenfallsverks samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arbetsföretag.
Utnyttjas de möjligheter, som sålunda kunna yppas för annan användning
i statens tjänst av de ifrågavarande tjänstemännens arbetskraft, vill
det förefalla, som om ett särskilt pensionerings- och ersättningsförfarande
skulle behöva tillgripas endast för ett mindre antal av dessa tjänstemän. Det
kan vid sådant förhållande synas tveksamt, huruvida i enlighet med järnvägsstyrelsens
framställning understödsfrågan för den övertaliga personalen
nu bör på en gång underställas riksdagens prövning i avseende å all den
personal, för vilken ersättning kan ifrågakomma, eller örn icke i överensstämmelse
med statskontorets i första hand framställda förslag berörda spörsmål
borde göras till föremål för prövning i varje särskilt fall, sedan klarhet
vunnits, i vad mån övergång till annan verksamhet i statlig tjänst icke kunnat
äga runi. Då emellertid nu är fråga om entlediganden i samband med
slutlig avveckling av järnvägsbyggnadsverksamheten och då inhämtade upplysningar
bibragt mig den uppfattningen, att järnvägsstyrelsen för att kunna
verkställa avvecklingen av nämnda verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt
rationellt sätt om möjligt bör på förhand äga besked örn statsmakternas
ställning till den förevarande ersättningsfrågan i dess helhet, vill jag
icke motsätta mig järnvägsstyrelsens hemställan härutinnan. Det synes dock
icke erforderligt att påkalla riksdagens beslut beträffande varje särskild befattningshavare,
utan riksdagens medgivande torde böra avse allenast villkoren
för erhållande av förtidspension eller avskedsersättning samt de allmänna
grunderna för förmånernas bestämmande. Lämpligt synes vara, att
beslut i frågan, huruvida förtidspension eller avskedsersättning enligt dessa
villkor och grunder i de särskilda fallen skall utgå, efter framställning av
järnvägsstyrelsen meddelas av Kungl. Majit.
Mot de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren för rätt till förtidspension
och avskedsersättning har jag intet att erinra.
Beträffande grunderna för bestämmande av ifrågavarande förmåner finner
jag mig kunna i huvudsak biträda järnvägsstyrelsens förslag. Detta förslag
överensstämmer med vad som beslutats i de 1930 och 1931 års riksdagar
underställda ärendena örn förtidspension och avskedsersättning åt
vissa befattningshavare vid järnvägsbyggnaderna, dock med ett par av civila
tjänstepensionsreglementets tillämpning å ifrågavarande personal betingade
avvikelser. Dessa avvikelser innebära dels att för den, som erhåller särskild
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
7
förtidspension, civila tjänstepensionsreglementet skall, där befattningshavaren
så önskar, i tillämpliga delar gälla efter entledigandet intill uppnådd pensionsålder
med rätt för honom att, därest han å förtidspensionen vidkännes
pensionsavdrag, vid uppnådd pensionsålder i stället för den särskilda förtidspensionen
utbekomma den ålderspension, vartill han enligt sagda reglemente
kan vara berättigad, dels ock att beloppet av förtidspensionen icke i något
fall må överstiga vad vederbörande enligt civila tjänstepensionsreglementet
är berättigad att erhålla vid uppnådd pensionsålder.
I enlighet med vad järnvägsstyrelsen föreslagit och även tidigare tillämpats
bör vid bestämmande av den förtidspension, som vid entledigandet
må tillkomma vederbörande, såsom tjänstår tillgodoräknas även den tid, som
återstår intill uppnåendet av gällande pensionsålder. Härvid bör så anses,
som om vederbörande även under sistnämnda tid innehaft sin senaste befattning.
I anledning härav bör, vilket icke synes hava iakttagits vid de
inom järnvägsstyrelsen verkställda beräkningarna, föreskriven medeltalsberäkning
av pensionsunderlag i fall, då den senaste befattningen icke innehafts
under fem år, hänföras till tiden för uppnåendet av pensionsåldern.
Med avseende å rätten till tilläggsförmåner å förtidspension har statskontoret
ansett, att pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr
360) och pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280)
icke borde utgå å sådan pension. Skälet härför är i främsta rummet, att de
pensionsunderlag enligt 1917 års reglemente för pensionering av icke ordinarie
personal vid statens järnvägar, som skola läggas till grund för bestämmande
av förtidspensionen, äro beräknade i förhållande till nyreglerade lönebelopp.
Härtill kommer, att dessa underlag i förevarande fall på grund av den
i 1917 års reglemente tillämpade principen om underlagens bestämmande i
relation till löneklassbeloppen något överstiga de pensionsunderlag, som enligt
civila tjänstepensionsreglementet och förenämnda brev den 31 maj 1935
gälla för motsvarande befattningar. Vad statskontoret sålunda anmärkt
är uppenbarligen i och för sig riktigt. Emellertid är att märka, att nämnda
tilläggsförmåner — visserligen mot vad som rätteligen bort ske — för närvarande
författningsenligt utgå å pensioner, vilka bestämts enligt 1917 års
numera upphävda reglemente, och enligt 1930 och 1931 ars riksdagars beslut
jämväl beviljats å särskilda förtidspensioner åt övertaliga tjänstemän
vid järnvägsbyggnaderna. På grund härav synes det knappast vara förenligt
med rättvisa och billighet att nu undantaga de här förevarande
övertaliga tjänstemännen från åtnjutande av motsvarande tillägg^ å förtidspensionerna.
Ett medgivande i detta fall av dylika tilläggsförmåner, vilka
vid det framtida tillträdandet av ålderspension enligt civila tjänstepensionsreglementet
komma att bortfalla, skulle innebära, att tjänstemännen
under tiden mellan entledigandet och pensionsålderns uppnående få uppbära
något högre totala pensionsbelopp än som bort ifrågakomma med hänsyn
därtill att pensionsunderlagen rätteligen äro att anse såsom nyreglerade och
att pensionerna följaktligen ej bort ökas med pensionstillägg och pensionsförhöjning.
Pensionen skulle med andra ord under tiden mellan entledigandet
och pensionsåldern i viss mån få karaktären av en övergångslön för
att sedermera vid pensionsåldern övergå till en vanlig nyreglerad ålderspension.
Då detta resultat med hänsyn till avgångsanledningen sakligt sett
icke synes vara obefogat, har jag ansett mig böra även pa denna punkt biträda
järnvägsstyrelsens förslag.
Såsom av det föregående framgår, avser järnvägsstyrelsens förevarande
framställning allenast anställningshavare i tjänstemannaställning vid statens
järnvägsbyggnader. Jag vill emellertid omnämna, att från svenska väg- och
vattenbyggnadsarbetareförbundet, övre Norrlands distrikt, den 6 mars 1936
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 54.
Utskottet.
inkommit en framställning om beredande av förtidspension jämväl åt äldre
arbetare vid statens järnvägsbyggnader, som i anledning av järnvägsbyggnadsverksamhetens
upphörande ginge miste örn sin anställning. Denna framställning
har remitterats till järnvägsstyrelsen för utlåtande. Innan dylikt
utlåtande inkommit, torde det icke vara möjligt att bedöma, huruvida förtidspensionering
av arbetarpersonal bör ifrågakomma och i sådant fall efter
vilka grunder en dylik pensionering bör äga rum. dag förutsätter emellertid,
att Kungl. Maj:! skall, därest så finnes påkallat, kunna i avvaktan på slutligt
avgörande av nämnda spörsmål i särskilda fall av trafikmedel bevilja tillfälliga
understöd med skäliga belopp.»
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att nu ifrågavarande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader tillerkännas
förtidspension, respektive avskedsersättning under de förutsättningar
och enligt de grunder, som departementschefen förordat och vilka i stort sett
överensstämma med vad som tidigare tillämpats enligt beslut av 1930 och
1931 års riksdagar. Utskottet får emellertid i detta sammanhang i likhet
med departementschefen betona angelägenheten av att alla de utvägar begagnas,
vilka kunna stå till buds för beredande av annan anställning åt den
personal, som ej längre erfordras vid statens järnvägsbyggnader. Departementschefen
har ansett det lämpligt att beslut huruvida förtidspension eller
avskedsersättning borde utgå i de särskilda fallen skulle meddelas av
Kungl. Majit efter framställning av järnvägsstyrelsen. Utskottet anser denna
ordning innebära en ytterligare säkerhet för att pensionerings- och ersättningsförfarandet
endast kommer att tillgripas i sådana fall, då beredande
av möjlighet till annan statstjänst icke föreligger.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 5 maj 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Lindgren, Lindley*, Johansson i Friggeråker,
Bjurström, Ehrnberg, Berling* och Swartling*;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Paulsen, K. A. Westman, Johansson i
Sollefteå, Severin* och Svedman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.