Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående pensionering av
viss indelt personal.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade motioner,
väckta den ena inom första kammaren under nr 204 av herr Bäcklund jämte
två av kammarens övriga ledamöter, och den andra inom andra kammaren
under nr 469 av herr Holmström jämte elva av kammarens övriga ledamöter,
har hemställts, att riksdagen måtte medgiva, att indelt personal, oavsett arten
av sin tjänstgöring, må komma i åtnjutande av vissa särskilda pensionsförmåner,
örn de uppnått 60 levnadsår och under en tid av minst 15 år varit
inkallade till ständig tjänstgöring samt styrka sig vara i behövande omständigheter.
I fråga örn motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
I: 204.
Utskottet får till en början erinra, att Kungl. Majit i proposition nr 63 till
1933 års riksdag framlade förslag om särskild pensionsförmån — utöver
gratial från Vadstena krigsmanshuskassa -— åt två indelta, vilka varit in
kallade till s. k. ständig tjänstgöring.
Bankoutskott, som avstyrkte bifall till Kungl. Majlis berörda proposition,
anförde i sitt utlåtande nr 34/1933, punkten 22, huvudsakligen följande:
Av uppgifter, vilka under hand tillställts utskottet från arméförvaltningens
civila departement, syntes framgå, att antalet indelta, som under
avsevärd tid varit inkallade i ständig tjänstgöring, vore så stort, att ett medgivande
såsom regel av särskild pensionsförmån kunde befaras medföra
ganska omfattande konsekvenser. Vid sådant förhållande och då ett beslut
i enlighet med Kungl. Majits förslag uppenbarligen skulle bliva av prejudicerande
natur, hade utskottet icke kunnat undgå att ställa sig tveksamt
till förslaget. Enligt utskottets mening vore det önskvärt att, innan avgörande
träffades i fråga örn särskild pensionsförmån för indelta, vilka varit
inkallade till ständig tjänstgöring, närmare utredning verkställdes angående
omfattningen av de konsekvenser, ett beviljande av sådan förmån skulle medföra
samt, därest det efter prövning av utredningens resultat ansåges lämpligt
och möjligt att bereda dylik särskild pensionsförmån, under vilka förutsättningar
och efter vilka grunder detta borde ske. Vid ett övervägande i
sistnämnda hänseende syntes bland annat böra beaktas spörsmålet, örn ej
vid bedömande av frågan örn särskild tilläggsförmån hänsyn borde tagas till
de i varje särskilt fall föreliggande ekonomiska förhållandena. I avvaktan
Bihang tilt riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 52—53. 1
^ Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
äJÄg Majlfs^ förslag! "* h*d*
I enlighet med utskottets hemställan lämnade riksdagen Kungl. Maj:ts
förenämnda förslag utan bifall.
Genom beslut den 7 juli 1933 uppdrog Kungl. Maj:t åt armé förvaltningens
civila departement att med beaktande av vad bankoutskottet i sitt ovannämnda
utlåtande anfört beträffande föreliggande fråga verkställa utredning
i av utskottet angivna hänseenden.
Sedan civila departementet inkommit med ifrågavarande utredning, remitterades
ärendet till statskontoret för yttrande.
Statskontoret anförde i utlåtande den 19 mars 1935 bland annat följande:
• .Fr.?gjnx-Mm ^n'';!sande av pensioner åt indelt personal i de fall den varit
inkallad till standig tjänstgöring hade enligt statskontorets mening kommit
ett annat lage, sedan bestämmelser med stöd av 1934 års riksdags beslut
uttardats angående pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst. Ämbetsverket
hyste nämligen för sin del ingen tvekan om, att icke sådan indelt
Ernoff1, S°m ^ ständig tjänstgöring och därvid utfört arbets
uppgifter,
vilka eljest fullgjordes av civil personal i förmans- eller arbetaranstaUmng,
vöre att hänföra till sådan arbetare i statens tjänst, som jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) kunde
\°.™n}a 1 åtnjutande av pension. Den beträffande de indelta tillämpade anställningsformen
ävensom det sätt, varpå de avlönades, kunde enligt ämbetsverkets
mennig icke utgöra hinder för nämnda bestämmelsers tillämplighet.
Tyllde den anställde de fordringar, som i 2 § av ovannämnda kungörelse
uppstaUts i fråga örn levnadsålder samt i fråga om anställningens art och
° bord<r Pension kunna beviljas enligt samma kungörelse.
,.. Ajed hänsyn härtill och då statskontoret icke funnit tillräckliga skäl anenda
för att staten skulle ikläda sig så väsentliga kostnader som en pensionering
av indelta med viss längre tids militär tjänstgöring skulle medora,
mäste statskontoret för sin del avstyrka, att den indelta personalen vid
armen bereddes möjlighet till pension i annan ordning än hittills utfärdade
bestämmelser medgåve.
I ett den 14 september 1935 avgivet utlåtande förklarade statens pensionsanstalt
sig instämma i det av statskontoret avgivna yttrandet.
Genom beslut den 19 mars 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt arméförvaltningens
civila departement att med avseende å indelta, till ständig tjänstgöring
inkallade soldater
dels införskaffa uppgift
1) angående vederbörandes namn och ålder ävensom den tid, varunder
han varit inkallad till tjänstgöring,
2) angående arten av det arbete, soldaten under sin tjänstgöring haft att
förrätta med angivande av huruvida han enligt tidigare i ärendet verkställd
utredning ansetts hänförlig till indelta soldater, sysselsatta med arbetsuppgifter,
som eljest fullgöras av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,
samt
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
3
3) angående de medel, från vilka vederbörandes avlöning bestritts, samt,
där avlöning ej utgått enligt gällande manskapsavlöningsbestämmelser, ersättningens
storlek,
dels ock på grundval av sålunda förebragt utredning avgiva förnyat utlåtande
i ärendet och därvid särskilt yttra sig beträffande frågan, huruvida
skäl kunna anses föreligga för beredande av särskild pensionsförmån åt
sådana i ärendet avsedda indelta soldater, som icke ansetts sysselsatta med
arbetsuppgifter, varom under 2) här ovan förmäles.
I den nu föreliggande motionen I: 20b anföres bland annat följande:
Av den föreliggande utredningen framginge alltså, att sådana indelta, vilka
fullgjort ständig tjänstgöring under en tid av minst 15 år och därunder utfört
arbete, vilket eljest utfördes av civil personal i förmans- eller arbetaranställning,
utan särskilt medgivande av riksdagen kunde bevilias särskilda
pensionsförmåner enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 585/1934. Detta
innebure emellertid, att sådana indelta, som tagits i anspråk för tjänstgöring,
som kunde betraktas vara av mera militär natur, skulle ställas i sämre läge.
Detta syntes icke vara överensstämmande med rättvisa och billighet. Indelta,
som varit inkallade till ständig tjänstgöring, borde medgivas särskilda pensionsförmåner
oavsett arten av det arbete, som de utfört under sin tjänstgöring.
Beträffande villkoren för de särskilda pensionsförmånernas åtnjutande
syntes dessa böra bestämmas till uppnådda 60 levnadsår och 15 års ständig
tjänstgöring samt att vederbörande styrkte sig vara i behövande omständigheter,
d. v. s. beträffande levnads- och tjänstålder desamma som de
genom kungörelsen den 7 december 1934 med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst fastställda.
Pensionsbeloppen borde också vara desamma som de i nämnda kungörelse
angivna eller 540 kronor, örn den ständiga tjänstgöringen understege 20 år,
696 kronor för en tjänstgöringstid, som uppginge till 20 men ej 25 år, 852
kronor för en tjänstgöringstid mellan 25 och 30 år och 1 008 kronor för
längre tjänstetid än 30 år. I dessa pensionsbelopp borde inräknas det vanliga
soldatunderhållet från Vadstena krigsmanshuskassa.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är den i motionerna be- Utskottet.
rörda frågan om beredande av särskild pensionsförmån åt indelta, vilka
varit inkallade till s. k. ständig tjänstgöring och därunder förrättat arbete
av militär natur, för närvarande genom Kungl Maj:ts ovannämnda beslut
föremål för utredning av arméförvaltningens civila departement. Enligt utskottets
mening torde det icke vara lämpligt, att riksdagen skulle, innan
utredningens resultat föreligger och Kungl. Majit tagit ställning till detsamma,
fastställa regler för utgående av särskilda pensionsförmåner till förenämnda
indelta. Vid sådant förhållande får utskottet, som förväntar att
litredningen bedrives med all möjlig skyndsamhet, avstyrka bifall till de
föreliggande motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 52.
att förevarande motioner 1: 204 och II: 469 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 5 maj 1936.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Lindley*, Johansson i Friggeråker,
Bjurström, Ström i Lidköping och Swartling*.
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, Paulsen, K. A. Westman,
Andersson i Falkenberg*, Carleson och Elmroth.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.