Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss ändring av gällande
bestämmelser angående pensionering av gymnastiklärare.

I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom andra
kammaren under nr 42 väckt motion har herr Lindskog jämte fyra av kammarens
övriga ledamöter hemställt, »att erforderlig ändring av 1877 års militära
pensionslag, § 9, (med ändring genom K. k. den 6/8 1909) och av
1904 års reglemente för arméns pensionskassa, § 54, mom. 1 och 2 vidtages
i syfte, att vid tillämpning av denna lags (detta reglementes) bestämmelser
örn pensionsminskning i förekommande fall iakttages, att hänsyn icke tages
tih lön för gymnastiklärarbefattning, som tillträtts före avgången från den
tjänst, för vilken pension enligt denna lag åtnjutes samt

att detta stadgande måtte erhålla gällande kraft från dag för nya militära
tjänstepensionsreglementets ikraftträdande (den 1/7 1935) eller eljest från
den dag riksdagen behagar fastställa.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.

I 5 § 1 mom. av militära tjänstepensionsreglementet, som trädde i kraft
den 1 juli 1935, finnes intagen en bestämmelse, att befattningshavare, som
kommer i åtnjutande av pension enligt reglementet, skall vidkännas viss
minskning i sina pensionsförmåner, örn han vid avgången från den militära
tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller lön eller arvode för annan statstjänst
eller ock i vissa fall pension för annan statsanställning.

Enligt i 2 mom. av samma paragraf meddelad undantagsföreskrift skall
emellertid minskning av den militära pensionen icke äga rum vid förening
nied lön för gymnastiklärarbefattning, sorn tillträtts före avgången från den
tjänst, för vilken pension enligt reglementet åtnjutes.

Nyssnämnda undantagsföreskrift, som i huvudsak ansluter sig till förslag
av 1934 års militärpensionssakkunniga, motiverades av de sakkunniga med
att det mäste framstå såsom obilligt örn en befattningshavare, som, så länge
han innehade sin militära tjänst, jämsides med gymnastiklärarbefattning
agde uppbära lull avlöning å båda befattningarna, skulle vid avgång från
den militära tjänsten få sin pension reducerad. Föreskriften är tillämplig å
befattningshavare, vilka avgått eller komma att avgå nied pension från oell
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sand. Nr 49_50.

1

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

med den 1 juli 1935. För tidigare pensionerade befattningshavare gälla för
arméns vidkommande de bestämmelser för pensionsminskning, som äro
meddelade i § 54 arméns pensionskassas reglemente den 26 februari 1904
(nr 9) och 9 punkten i pensionsgrunderna den 22 juni 1877, sådan punkten
lyder enligt kungörelsen den 6 augusti 1909 (nr 115). Enligt dessa bestämmelser
skall vid förening av fyllnadspension med civil lön på rikets stat —
alltså exempelvis avlöning för gymnastiklärarbefattning — eller pension fran
andra allmänna medel än dem, som anvisas för arméns pensionering, pensionstagaren
lida minskning i sammanlagda beloppet av kassapension och
fyllnadspensionen med belopp, motsvarande två femtedelar av vad han från
annat håll äger uppbära.

Det i motionen berörda spörsmålet har på grund av särskild framställning
varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t. I en till chefen för finansdepartementet
ställd, den 16 januari 1935 dagtecknad skrift hemställde vissa
gymnastiklärare, att före den 1 juli 1935 pensionerad officer eller underofficer,
vilken innehade gymnastiklärarbefattning, måtte i anslutning till
vad 1934 års militärpensionssakkunniga föreslagit för befattningshavare, som
avginge med pension från militär beställning efter nyssnämnda tidpunkt
få uppbära sin militära pension med oavkortat belopp och sålunda från och
med den 1 juli 1935 befrias från den pensionsminskning, som drabbade dem
enligt de äldre bestämmelserna.

Framställningen tillstyrktes av direktionen för arméns pensionskassa.

Arméförvaltningens civila departement anförde i ärendet huvudsakligen
följande:

I likhet med direktionen anser departementet det vara synnerligen behjärtansvärt,
att sådana åtgärder bleve vidtagna, att redan pensionerade eller
framdeles intill tidpunkten för tjänstepensionsreglementets ikraftträdande
med pension avgående militära beställningshavare, vilka innehava gymnastiklärarbefattning,
komme att vinna befrielse från enligt för närvarande
gällande pensioneringsgrunder föreskriven skyldighet att vidkännas minskning
i pension. . , ,

Departementet får emellertid — under hänvisning till det utlåtande departementet
den 25 januari 1935 avgivit i anledning av remiss a en av
svenska arméns reservofficersförbund gjord framställning i fråga om andrade
bestämmelser rörande förening av reservofficerspension och pension
för annan statstjänst — i underdånighet framhålla, att, enligt vedertagna
principer, i de fall då genom viss författningsändring förbättring av pensionsförhållandena
för någon viss grupp av befattningshavare kommit till
stånd vederbörliga föreskrifter icke lära hava vunnit någon retroaktiv tillämpning
å personal, som redan kommit i åtnutande av pension enligt tidigare
gällande grunder.

I utlåtande den 16 februari 1935 över gymnastiklärarnas framställning
erinrade statskontoret, bland annat, att ämbetsverket i sitt den 23 januari
1935 avgivna utlåtande över de sakkunnigas förslag till militärt tjänstepensionsreglemente
ifrågasatt, huruvida anledning kunde forefinnas för den

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

3

föreslagna undantagsbestämmelsen, att vid tillämpning av föreskrifterna i
4 § 1 mom. i förslaget1 hänsyn icke skulle tagas till lön för gymnastiklärarbefattning.
De av de sakkunniga anförda skälen härför hade knappast synts
statskontoret vara tillräckliga för att motivera, att icke en beställningshavare,
som efter avgången från sin militära tjänst med förtidspension erhållit anställning
som gymnastiklärare, i likhet med övriga pensionärer, som efter
avskedstagandet komme att uppbära avlöning från annan statsanställning,
skulle behöva vidkännas någon minskning av sina pensionsförmåner. Därest
emellertid ett undantagsstadgande av nu angivna innehåll komme att inflyta
i tjänstepensionsreglementet, ville statskontoret framhålla, att ett medgivande
av innebörd, att även andra befattningshavare än sådana, pa vilka
reglementets bestämmelser bleve tillämpliga, finge komma i åtnjutande av
fördelarna av ett dylikt stadgande, skulle kunna verka prejudicerande beträffande
andra framställningar örn retroaktiv tillämpning av de nya pensionsföreskrifterna.
Med samma skäl skulle exempelvis befattningshavare,
som avgått med pension enligt då gällande bestämmelser, kunna framställa
anspråk på att få åtnjuta de högre pensionsbelopp, som kunde komma att
fastställas med giltighet från och med den 1 juli 1935.

Med hänsyn till konsekvenserna av ett medgivande i sådan riktning och
under erinran, att ämbetsverket samma dag — den 16 februari 1935 avstyrkt
en i viss mån likartad framställning om rätt för f. d. kammarskrivaren
G. A. Sodenstierna — vilken erhållit pension och därvid enligt då gällande
bestämmelser fått vidkännas reduktion av pensionen pa den grund,
att han åtnjöte pension som reservofficer — att efter ikraftträdandet den 1
juli 1935 av civila tjänstepensionsreglementet få i enlighet med stadgandet i
7 § 2 mom. sagda reglemente uppbära den civila tjänstepensionen oavkortad,
hemställde statskontoret, att förevarande framställning icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Vid anmälan i statsrådet den 8 mars 1935 av förslag till militärt tjänstepensionsreglemente
förklarade chefen för finansdepartementet, att han i
överensstämmelse med vad arméförvaltningens civila departement och .statskontoret
uttalat icke ansåge sig kunna biträda ovanberörda yrkande örn
retroaktiv tillämpning av reglementets stadganden (prop. nr 192, sid. 74).

Departementschefens uttalande föranledde icke någon erinran från bankoutskottets
eller riksdagens sida.

Med hänsyn till att i den nu förevarande motionen ävensom i den av utskottet
i utlåtande nr 50 behandlade motionen 11:257 angående f. d. kammarskrivaren
G. A. Sodenstiernas rätt till pension gjorts gällande, att i de
i dessa motioner avsedda fallen skulle föreligga särskilda omständigheter
ägnade att, därest motionerna bifölles, minska eller måhända helt utesluta
faran för konsekvenser, har utskottet, innan utskottet tagit ställning till mo -

Denna paragraf motsvarar 5 § i reglementet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottet.

Sönerna, i vederbörlig ordning inhämtat närmare upplysning från statskontoret,
i vad mån ett bifall till de i motionerna framställda yrkandena kunde
bliva prejudicerande.

I anledning härav har statskontoret i skrivelse till utskottet den 16 mars
1936 i huvudsak framhållit följande:

Statskontoret har vid upprepade tillfällen funnit sig uppfordrat att varna
för en tillämpning av nya pensionsbestämmelser i fall, då pensionsrätt enligt
äldre föreskrifter redan inträtt. Bortsett från de här ovan angivna fallen
har ämbetsverket sålunda i utlåtande till Kungl. Maj:t den 2 januari 1936
avstyrkt bifall till framställning från f. d. befattningshavare, som avgått med
pension före den 1 juli 1935, att för erhållande av tilläggspension få i överensstämmelse
med stadgandet i 3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet
tillgodoräkna viss anställning i utomstatlig tjänst. I skrivelse till Kungl. Majit
den 20 november 1935 med utredning angående ändrade bestämmelser i
fråga om tid för pensions utgående efter pensionstagarnas frånfälle, såvitt
anginge f. d. civila befattningshavare samt arbetare i statens tjänst, som avgått
med pension före ikraftträdandet av civila tjänstepensionsreglementet
och pensionsreglementet för arbetare — vilken utredning begärts av riksdagen
i skrivelse den 15 juni 1934 nr 384 — har statskontoret likaledes funnit
sig med hänsyn till konsekvenserna böra uttala starka betänkligheter mot
att, på sätt av riksdagen ifrågasatts, förmånen av utsträckt tid för pensionsberäkningen
bleve gällande även beträffande sådana pensionärer, som åtnjöte
pension på grundvalen av äldre bestämmelser.

Orsaken till den strängt restriktiva ståndpunkt, som statskontoret sålunda
ansett sig böra intaga, är uppenbarligen att, då de nya pensioneringsbestämmelserna
i eft flertal hänseenden innebära delvis väsentliga förbättringar
gentemot vad tidigare gällt, ett avsteg från berörda ståndpunkt i ett avseende
enligt ämbetsverkets mening knappast kan undgå att framkalla liknande
anspråk på andra punkter. Med den stora mängd av fall av ömmande
eller eljest säregen beskaffenhet, som just på pensionsområdet föreligger,
kan varje eftergift giva anledning till direkta eller indirekta konsekvenser,
vilkas räckvidd svårligen kan på förhand överblickas.

Det torde härutinnan vara nog att, utöver vad ovan angivits, erinra om de
förmåner ifråga om höjda pensioner, gynnsammare tillgodoräkningsregler
och uppskjuten livränta, som de nya pensionsreglementena innebära.

På grund av nu anförda skäl anser sig statskontoret icke kunna frångå
sin förut uttalade uppfattning, att icke heller i förevarande hänseende de nya
pensioneringsbestämmelserna böra erhålla tillämpning å sådana f. d. beställningshavare
vid försvarsväsendet, som pensionerats före ikraftträdandet av
berörda bestämmelser.

Den föreliggande motionen innebär, att före den 1 juli 1935 pensionerad
officer eller underofficer, som innehar gymnastiklärarbefallning och vilkens
pension i anledning därav reducerats enligt äldre pensionsbestämmelser,
skulle — i likhet med vad som enligt militära tjänstepensionsreglementet
gäller beträffande efter den 1 juli 1935 avgångna befattningshavare — jämte
lön som gymnastiklärare få uppbära militär pension med oavkortat belopp.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, var den i motionen berörda
frågan underställd 1935 års riksdag i samband med behandlingen av

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

5

förslag till militärt tjänstepensionsreglemente. Bankoutskottet och riksdagen
anslöto sig därvid till den ståndpunkt, som i ärendet intogs av chefen för
finansdepartementet, statskontoret och arméförvaltningens civila departement,
nämligen att en retroaktiv tillämpning av de i reglementsförslaget
ifrågasatta gynnsammare bestämmelserna örn förening av militär pension
med lön som gymnastiklärare icke borde medgivas. Utskottet biträder fortfarande
denna uppfattning.

I anslutning till vad statskontoret i sitt till utskottet den 16 mars 1936 avgivna
utlåtande anfört vill utskottet understryka vikten av att en strängt
restriktiv ståndpunkt intages till framställningar om tillämpning av nya pensionsbestämmelser
i fall, då pensionsrätt enligt äldre föreskrifter redan inträtt.
Såsom statskontoret framhållit, är det uppenbart, att ett avsteg från
denna ståndpunkt i ett avseende knappast kan undgå att framskapa liknande
anspråk på andra punkter. Då de nya pensionsreglementena på åtskilliga
punkter, exempelvis i fråga örn pensionsbelopp, tillgodoräkningsregler och
uppskjuten livränta, äro förmånligare än tidigare gällande bestämmelser,
måste varje eftergift komma att medföra vittgående konsekvenser. Med
hänsyn härtill har utskottet i utlåtandena nr 47 och 48 funnit sig böra avstyrka
motionsvis framförda förslag om reglering av pensionsförmånerna
för särskilda grupper avgångna militära befattningshavare till överensstämmelse
med vad som gäller enligt det nya pensionsreglementet. Av samma
skäl anser utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till den nu föreliggande
motionen, även örn det däri framställda yrkandet i och för sig kan synål
vara behjärtansvärt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:42 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 april 1936.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Lindgren, Lindley*, Johansson i Friggeråker*,
Bjurström*, Ehrnberg, Berling och Mannerskantz* ;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Paulsen*, K. A. Westmon, Johansson
i Sollefteå, Svedman och Erlander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lovén, Paulsen och Erlander.