4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om rätt till familjepension
för vissa folkskollärare, som avgingo med tjänstepension
under år 1919.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 95 hemställer herr Hallén, »att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Majit begära, att det måtte utfärdas bestämmelser, som
tillförsäkra de folkskollärare, vilka år 1919 eller 1 januari 1920 avgått från
ordinarie tjänst i folkskolan med tjänstepension och varit delägare i änkeoch
pupillkassan samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, rätt till familjepension
på grund av reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa
av den 15 oktober 1875».

Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:

»I nu gällande Kungl. Maj:ts reglemente för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. av den 31 december 1919 (nr 878) är örn familjepension
i § 32 stadgat: ''Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det
ingås efter det mannen fyllt 65 år.’

Förklarligt torde vara att lärare, som avgingo med tjänstepension 1919,
svårligen kunde tro, att detta stadgande gällde dem, enär de hade fullgjort
sina tjänsteår för rätt till tjänste- och familjepension redan före år 1918, ja,
en av de omskrivna lärarna hade med år 1919 i ända till 42 år (1878—1919)
tjänstgjort som ordinarie i folkskola och hela denna tid på grund av föreskrivna
årliga inbetalningar till änke- och pupillkassan varit delägare i denna
och haft rätt till familjepension enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 15
oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, där för rätt till familjepension
ej något åldersstreck för äktenskapets ingående är satt.

Då reglementet av 1919 ej tycktes giva klarhet om vilket reglemente, som
skulle tillämpas på ovan skrivna lärare, förfrågade de sig hos styrelsen för
statens pensionsanstalt åren 1926 och 1933 och erhöll sistnämnda år det
besked, att på grund av bestämmelsen i kungörelsen av den 16 september
1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor m. m. § 5
skall ordinarie lärare vid folkskola vara skyldig underkasta sig de förändrade
bestämmelser, som kunna varda stadgade beträffande folkskollärarnas pensionering
och deras änke- och pupillkassa, vadan lärare, som år 1919 tjänstgjort
som ordinarie, skola erhålla familjepension på grund av reglementet av
samma år.

Man må ej förundra sig över att folkskollärarna, som förut i ända till flera
årtionden arbetat med mycket små löner, år 1918 i glädjen över de ställda
utsikterna till högre löner och pensioner gingo in på att underkasta sig de

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

förutnämnda ändrade bestämmelserna utan att tänka på att de genom döden
skulle förlora sina hustrur eller genom ett äktenskapsåldersstreck skulle bli
berövade sin rätt till familjepension. Om de förändrade bestämmelserna fick
man läsa 1920 i reglementet, som utkommit nästföregående års sista dag.

Enligt berörda stadgande i kungörelsen av 1918 och reglementet av 1919
31 december skulle således de lärare, som sistnämnda år avgingo från ordinarie
tjänst, ej erhålla rätt till familjepension, enär de efter att haft sorgen
att få föra sin förra hustru till graven för att erhålla god och billig hjälp till
skötandet av familjen — i en familj var en 24-årig son vanför — måste ingå
nytt äktenskap. Men härigenom, synes det mig, vederfares ej dessa lärare
rättvisa, då de redan före år 1918 hade i ända till 40 år innehaft och väl förtjänt
omskrivna rätt.

Att de ej skulle få denna rätt ter sig ännu orimligare, då man hör, att
nämnda folkskollärare även efter erhållet pensionsbrev få till änke- och
pupillkassan (familjepensionen) enligt påskrift å pensionsbrevet: ''Jämlikt
kungl, reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15 oktober

1875 skall av N. N. såsom delägare i nämnda kassa---erläggas en årlig

avgift av 75 kronor.’ Lärarna få således varje år betala avgift till änke- och
pupillkassan enligt reglementet för samma kassa av 15 oktober 1875. De
borde väl då också erhålla rätt till familjepension på grund av samma reglemente.

Sålunda har nu en med år 1919 med pension från 1 januari 1920 avgående
lärare till nyss berörda kassa i 58 år inbetalt årliga avgifter med tillsammans
ett kapital av omkring 2,500 kronor, vilket med beräknad 5 procent årlig
ränta växt till bortemot 10,000 kronor, och får allt framgent betala 75 kronor
varje år utan att hava utsikt till att hans hustru erhåller änkepension i händelse
hon efterlever mannen.

Omskrivna lärare hava i flera decennier med små löner, utom sista tjänsteåret,
plikttroget arbetat i folkskolan under betydligt svårare förhållanden än
nu och med längre arbetstid än nu är fallet.

Det bör förvisso vara en gärd av rättvisa och tacksamhet att från dessa
nu till hög ålder komna lärare borttaga deras ständigt gnagande oro för att
deras möjligen dem efterlevande hustrur ej skola erhålla en någorlunda
tryggad ålderdom genom alt lill dem återbörda deras åtminstone i det allra
närmaste hela deras ordinarie tjänstetid enligt gamla reglementet dem tillförsäkrade
och ägda rätt till familjepension, en rätt, som de därför trott
aldrig kunde fråntagas dem.

Och torde det kunna ske genom alt till övergångsstadgandena rörande folkskollärarnas
familjepensionering i reglementet av år 1919 31 december (sid.
2556—57) fogas ett tillägg: Efterlevande efter folkskollärare, som avgått år
1919 eller 1 januari 1920 med tjänstepension och varit delägare i änke- och
pupillkassa samt ingått äktenskap efter fyllda 65 år, erhålla pension på
grund av reglementet av den 15 oktober 1875.»

I reglementet den 15 oktober 1875 för folkskollärarnas änke- och pupillkassa
förekommer icke annan inskränkning i pensionsrätten på grund av
tidpunkten för äktenskaps ingående än ett stadgande, att, om delägare i
kassan ingått äktenskap på sotsängen, änkan ej är berättigad till pension.

Genom beslut av 1919 års lagtima riksdag inrättades från och med ingången
av år 1920 en statens anstalt för pensionering av folkskskollärare
m. fl. (sedermera benämnd statens pensionsanstalt), i vilken anstalt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa uppgick. 1 samband härmed genom -

Utskoitei.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

fördes vissa förändringar i familjepensioneringen för folkskollärare. Sålunda
tillkom efter förebild av elementarlärarnas och civilstatens änkekassor
en bestämmelse, att äktenskap, som ingås efter det mannen fyllt 65
år, icke grundlägger pensionsrätt. Denna bestämmelse är intagen under
§ 32 i det för anstalten den 31 december 1919 utfärdade reglementet.

Anstaltens reglemente trädde i kraft den 1 januari 1920, och bestämmelsen
i reglementets § 32 har giltighet å de folkskollärare, som då voro i tjänst.
Bestämmelsen är emellertid tillämplig jämväl å vissa folkskollärare, vilka
före den 1 januari 1920 avgått ur tjänst, nämligen å de lärare, som ingått
på 1918 års, den 1 januari 1919 ikraftträdande lönereglering och vilka avgingo
under år 1919. I kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor m. m. föreskrives nämligen
såsom villkor för löneregleringen, att ordinarie folkskollärare är skyldig
att underkasta sig de förändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade
beträffande folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Endast för folkskollärare,
som förklarat sig icke vilja ingå på löneregleringen, skulle de
äldre bestämmelserna i fråga om familjepension fortfarande gälla. I anledning
härav och då enligt vad utskottet inhämtat icke någon folkskollärare
lämnat sådan förklaring, skola frågor om familjepension för samtliga
under år 1919 med pension avgångna folkskollärare prövas enligt reglementet
för statens pensionsanstalt. — För de folkskollärare däremot, som avgått
före ingången av år 1919 och sålunda ej kunnat ingå på 1918 års lönereglering,
gälla de i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa
stadgade villkoren för familjepension.

Motionärens förslag innebär, att ordinarie folkskollärare, som avgått ur
tjänst med pension under år 1919, skulle erhålla rätt till familjepension enligt
reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa i stället för enligt
reglementet för statens pensionsanstalt. Genom ett dylikt medgivande
skulle pension kunna beredas sådan folkskollärares efterlevande i äktenskap,
som han ingått efter fyllda 65 år.

I motionen har anförts, att de under år 1919 avgångna lärarna svårligen
kunnat tro, att den inskränkning i pensionsrätten, som infördes enligt ovanberörda
§ 32 i anstaltens den 31 december 1919 utfärdade reglemente, hade
tillämpning å dem. Det sålunda påpekade förhållandet synes utskottet vara
värt beaktande vid bedömandet av pensionsrätten till efterlevande efter sådan
under år 1919 avgången folkskollärare, som efter uppnådd ålder av 65 år
ingått äktenskap före den 1 januari 1920 eller den dag, då anstaltens reglemente
trädde i kraft. Utskottet finner billigheten tala för att i de fall, där
nu angivna förutsättningar föreligga och skäl eljest kunna åberopas för beredande
av understödsförmån, pension beviljas utan hinder av nyssnämnda
bestämmelse i anstaltens reglemente. Med hänsyn till att det här säkerligen
rör sig örn endast ett fåtal fall, torde det emellertid ej vara erforderligt
att utfärda särskilda bestämmelser i ämnet, utan torde eventuella
framställningar om pension i varje särskilt fall böra underställas riksdagens
prövning. I vidare mån än nu sagts finner utskottet icke skäl före -

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

7

ligga för undantag från tillämpningen av stadgandet i § 32 reglementet för
statens pensionsanstalt. Enligt utskottets mening synes det sålunda icke böra
ifrågakomma, att riksdagen skulle, såsom motionen åsyftar, medgiva pensionsrätt
för efterlevande i äktenskap, som under år 1919 avgången folkskollärare
vid uppnådd ålder av 65 år ingått efter ikraftträdandet av anstaltens
reglemente. Ett bifall till motionen skulle innebära, att ifrågavarande
folkskollärare, vilka ägt tillgodoräkna sig de ökade förmånerna av
1918 års lönereglering och därmed följande högre tjänstepension, skulle befrias
från ovanberörda villkor för åtnjutande av löneregleringen. Med hänsyn
till de konsekvenser en sådan åtgärd kan befaras medföra finner utskottet
sig icke kunna tillstyrka densamma.

Under åberopande av det anförda får utskottet avstyrka bifall till motionen
och hemställer alltså,

att förevarande motion II: 95 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1936.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley, Bjurström, Ström i Lidköping,
Ehrnberg, Swartling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Paulsen, K. A. Westman, Andersson i Falkenberg*,
Carleson*, Severin, Elmroth och Andersson i Lindome.

*) Ej närvarande vid utlåtandeis justering.