Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1936 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av styrelsens för riksdagsbiblioteket framställning
om förhöjt anslag för bokinköp och bokbindning.

Genom beslut av 1930 års riksdag höjdes reservationsanslaget till riksdagsbibliotekets
bokinköp och bokbindning från 18,000 kronor till 22,000
kronor, och anslaget har sedan dess varit uppfört å riksstaten med sistnämnda
belopp.

I skrivelse till riksgäldskontoret den 23 oktober 1935 anhöll styrelsen för
riksdagsbiblioteket, att riksgäldskontoret måtte i sina förslagsberäkningar för
budgetåret 1936/1937 höja ifrågavarande anslag med 6,000 kronor till 28,000
kronor. Tillika förklarade styrelsen sig komma att i särskild framställning
till riksdagens vederbörande utskott inkomma med närmare motivering för
sitt förslag.

I Kungl. Majlis förslag till riksstat för nyssnämnda budgetår är anslaget
beräknat till det av styrelsen äskade beloppet.

I skrivelse till bankoutskottet den 10 januari 1936 har styrelsen för riksdagsbiblioteket
såsom motivering för den ifrågasatta anslagsökningen anfört
följande:

»I särskild till styrelsen ingiven skrivelse, som här i avskrift bifogas, framhåller
överbibliotekarien, att den höjning av anslaget till bokinköp och bokbindning,
som skedde år 1930, icke visat sig tillfyllestgörande. Under den
tid, som förflutit efter beviljandet av denna höjning av anslaget, har bokmarknaden
väsentligt förändrats framför allt genom den svenska kronans
försämrade läge i förhållande till utlandet samt vidare genom den synnerligen
kraftiga prisstegringen särskilt å tyska bokalster. En undersökning
av huru ifrågavarande anslag under budgetåret 1934/1935 tagits i anspråk
visar, att enbart för inköp och bindning av tidskrifter, periodica och fortsättningar
åtgått 13,400 kronor. Till förvärv av nya och äldre böcker finnes
följaktligen endast att tillgå 8,600 kronor, från vilken summa dessutom
måste dragas kostnaden för bindning, beräknad till omkring 2,000 kronor
icke blott av denna genom köp förvärvade litteratur utan även av den litteratur
biblioteket erhåller genom byte eller som gåva. Genom värdeminskningen
å bokinköpsmedlen, som av överbibliotekarien vid Uppsala universitetsbibliotek
i en skrivelse till större akademiska konsistoriet år 1933 för
universitetsbibliotekets vidkommande uppskattats till omkring 50 procent,
kan den återstående summan, 6,600 kronor, icke anses vara avsevärt högre
än den summa, 3,000 kronor, som år 1929 fanns att tillgå för samma ändamål.
En kompensering av bokanslagets genom valutadepreciering och höjda

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 4— 6. 1

2

jBanJcontsJcottcts utlåtande Nr 4.

Utskottet.

bokpriser minskade köpkraft torde därför vara nödvändig. Denna höjning
torde kunna begränsas till 3,000 kronor.

Överbibliotekarien anser emellertid, att även om denna valutadepreciering
och prisförhöjning icke inträffat, den är 1930 skedda ökningen av bokanslaget
icke skulle blivit tillfyllestgörande. För varje år har en allt kraftigare
begränsning av bokinköpen framträtt som en tvingande nödvändighet,
vilket icke enbart kan förklaras genom det försämrade läget å bokmarknaden.
Denna ofrånkomliga nedskärning av accessionen, som ovillkorligen
måste bli av högst allvarlig innebörd för bibliotekets framtida verksamhet,
om den kommer att fortvara under en längre tid, torde jämväl i icke ringa
grad vara förorsakad av, att höjningen år 1930 icke var tillfyllestgörande.
Överbibliotekarien finner därför en ytterligare årlig höjning — utöver ovannämnda
summa å 3,000 kronor för kompensering av bokanslagets genom
valutadepreciering och höjda bokpriser minskade köpkraft — vara i hög
grad av behovet påkallad och beräknar denna höjning till 3,000 kronor.
Den årliga höjningen bleve härigenom 6,000 kronor. Utöver denna årliga
höjning föreslår överbibliotekarien dessutom med särskild motivering, att
styrelsen ville äska ett eugångsanslag av 4,000 kronor att utgå under budgetåret
1936/1937.

Styrelsen har icke haft något att erinra mot de av överbibliotekarien åberopade
motiven för äskande av höjt bokanslag, men funnit att en begränsning
av det föreslagna äskandet i så måtto kan göras, att något engångsanslag
å 4,000 kronor icke behöver utgå.»

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att bibliotekets
anslag till bokinköp och bokbindning måtte från och med budgetåret 1936/
1937 höjas med 6,000 kronor och alltså beräknas till 28,000 kronor.

Av vad styrelsen för riksdagsbiblioteket anfört framgår, att trots den år
1930 beslutade ökningen av bibliotekets bokanslag de för dess bokinköp
tillgängliga medlen icke varit tillräckliga för att möjliggöra en önskvärd
utveckling av biblioteket, samt att särskilt under de senaste åren svårigheterna
att tillgodose bibliotekets inköpsbehov ökats på grund av valutadeprecieringen
och de höga priser, som gälla för tyska bokalster. Utskottet,
som delar styrelsens uppfattning om behovet av en ökning av bibliotekets
bokanslag, biträder det förslag, som styrelsen härutinnan framlagt.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av styrelsens för riksdagsbiblioteket
framställning, må till bokinköp och bokbindning för
riksdagsbiblioteket för budgetåret 1936/1937 anvisa ett reservationsanslag
av 28,000 kronor.

Stockholm den 27 februari 1936.

På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammmaren: herrar Lindley, Ernfors, Johansson i Friggeråker, Bjurström*,
Ström i Lidköping, Ehrnberg, Nilsson i Mölndal och Swartling*:

från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå*, Andersson
i Falkenberg*, Carleson, Severin och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

RIKSDAGSBIBLIOTEKET

STOCKHOLM

Överbibliotekarien.

Bilaga.

Till

Styrelsen för riksdagsbiblioteket,

I enlighet med styrelsens för riksdagsbiblioteket hemställan beslöt riksdagen
1930 en ökning från och med budgetåret 1930/1931 av bibliotekets
anslag för bokinköp och bokbindning med 4,000 kronor från 18,000 kronor
till 22,000 kronor. Vid ärendets beredning inom styrelsen år 1929 hade
överbibliotekarien som motiv för äskande av höjt anslag åberopat den efter
nämnda anslags ikraftträdande starkt ökade bokproduktionen, särskilt inom
de grenar, som biblioteket företräder, tidskriftslitteraturens förökande med
nya publikationer samt den kraftiga prisstegringen å vissa främmande länders
bokalster. Under åren 1926—1928 hade enligt verkställd undersökning
i medeltal per år kostnaden för bokbindning uppgått till 8,700 kronor samt
inköp av tidskrifter, periodica samt fortsättningar till 6,300 kronor. Med
hänsyn till att återstoden av anslaget, 3,000 kronor, uppenbart vore otillräckligt
för inköp av nyutkommen samt äldre litteratur hade överbibliotekarien
efter gjorda beräkningar funnit en höjning av anslaget med minst 7,000
kronor vara i hög grad av behovet påkallad. Styrelsen fann även goda skäl
föreligga för en ökning, men ansåg att för närvarande densamma kunde
begränsas till 4,000 kronor och anslaget sålunda begränsas till 22,000 kronor.
Denna hemställan blev som ovan anförts av riksdagen 1930 bifallen.

Under den tid, som förflutit efter beviljandet av denna begränsade höjning
av anslaget, har emellertid bokmarknaden så väsentligt förändrats
framför allt genom den svenska kronans försämrade läge i förhållande till
utlandet, att enbart av den anledningen en hemställan till riksdagen om
förnyad höjning av anslaget icke längre torde kunna uppskjutas. En undersökning
av, huru ifrågavarande anslag under budgetåret 1934/1935 tagits i
anspråk för olika uppgifter, ådagalägger sålunda, att nu liksom år 1929 ett
otillräckligt belopp står till bibliotekets förfogande för inköp av nyutkommande
samt äldre litteratur. För inköp och bindning av tidskrifter, periodica
och fortsättningar har under budgetåret åtgått 13,400 kronor. Till för -

4

BanJcoutskottets utlåtande Nr 4.

värv av nya och äldre böcker har följaktligen endast funnits att tillgå 8,600
kronor. Härvid är dessutom att märka, att från denna summa måste dragas
kostnaden för bindning beräknad till omkring 2,000 kronor icke blott av
denna genom köp förvärvade litteratur utan även av den litteratur biblioteket
erhåller genom byte eller som gåva.

Genom den synnerligen kraftiga prisstegringen särskilt å tyska bokalster
samt framför allt genom den under senare åren inträffade deprecieringen
av den svenska valutan har vidare realvärdet å den resterande inköpssumman
omkring 6,600 kronor i hög grad reducerats. Värdeminskningen å bokinköpsmedlen
bar av överbibliotekarien vid Uppsala universitetsbibliotek år
1933 i en skrivelse till större akademiska konsistoriet i Uppsala för universitetsbibliotekets
vidkommande uppskattats till omkring 50 procent. Realvärdet
å nämnda summa, omkring 6,600 kronor, kan därför icke sägas vara
avsevärt högre än den summa, som år 1929 fanns att tillgå för samma
ändamål. Svårigheten för riksdagsbiblioteket att förvärva även den för bibliotekets
verksamhet mest betydelsefulla litteraturen utgiven åren 1932—1935
bestyrker ytterligare detta påstående.

Det försämrade realvärdet hos bibliotekens inköpsmedel har av riksdagen
redan beaktats. Sålunda erböllo universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund
samt kungl, biblioteket år 1934 vartdera ett extra anslag, universitetsbiblioteken
å 10,000 kronor, kungl, biblioteket å 5,000 kronor avsedda enbart för
kompensering av den starka valutadeprecieringen. Tekniska högskolans bibliotek,
som — jämte ett extra anslag å 5,000 kronor till kompletteringar —
från och med budgetåret 1928/1929 har ett anslag till bokinköp och bokbindning
obetydligt högre än riksdagsbibliotekets nämligen 25,000 kronor,
erhöll samtidigt 1934 ett extra anslag å 3,000 kronor likaledes uteslutande
till kompensering av valutadeprecieringen. Enligt uppgift lämnad av bibliotekets
föreståndare upptager tekniska högskolan bland sina petita för nästkommande
budgetår en ytterligare höjning av bibliotekets bokanslag med
icke mindre än 9,000 kronor.

Syftet med den höjning av anslaget, som beviljades år 1930, var även
att bereda biblioteket möjlighet att i större utsträckning än vad dittills varit
fallet förvärva den för ett centralt förvaltningsbibliotek behövliga, nyutkommande
bokproduktionen. Genom höjningen borde biblioteket därjämte sättas
i stånd att komplettera sina boksamlingar, i vad gäller felande äldre litteratur.
Bibliotekets vidgade uppgifter och förändrade ställning som bokcentral
för såväl riksdagen som den centrala förvaltningen samt den år från
år ständigt stegrade lånefrekvensen medföra även ökade krav på rikare
litteraturanskaffning till bibliotetekts många discipliner.

Har detta syfte kunnat förverkligas medelst 1930 års ökning? Att så icke
kunnat ske, framgår klart enbart av det faktum, att det anslag, som stått
till förfogande efter beviljandet av ökningen, till sitt realvärde icke varit
nämnvärt högre än det som tidigare fanns att tillgå. Medel till förbättrad
litteraturanskaffning samt dessutom kompletteringar av äldre boktryck har
följaktligen icke genom denna ökning beretts biblioteket. Man frågar sig
då, örn icke detta syfte likväl kunnat förverkligas, om icke prisförhöjningen
och valutadeprecieringen inträffat. Resultatet av bokanskaffningsverksamheten
förefaller, enligt min uppfattning, icke ge stöd åt en sådan förmodan.
För varje år har en allt kraftigare begränsning av bokinköpen framträtt
som en tvingande nödvändighet, vilket förhållande icke enbart kan förklaras
genom det försämrade läget å bokmarknaden. Denna ofrånkomliga nedskär -

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

5

ning av accessionen, som ovillkorligen måste bli av högst allvarlig innebörd
för bibliotekets framtida verksamhet, örn den kommer att fortvara under
en längre tid, torde jämväl i icke ringa grad vara förorsakad av, att höjningen
år 1930 icke varit tillfyllestgörande.

På grund av vad ovan anförts har jag därför kommit till den uppfattningen,
att en icke oväsentlig ökning av anslaget är i hög grad nödvändig.
Vid beräkningen av denna ökning torde för kompensering av den genom
prisförhöjningen och valutadeprecieringen minskade köpkraften hos anslaget
en summa av minst 3,000 kronor få anses vara behövlig. Då orsaken till
denna höjning får anses vara av tillfällig karaktär, böra dessa medel, i likhet
med de av riksdagen tidigare anvisade anslagen av denna art, utgå såsom
extra anslag. Därjämte torde, under förutsättning att styrelsen delar
min ovan anförda uppfattning, att den år 1930 företagna höjningen icke
skulle varit tillfyllest även om anslagets realvärde icke förändrats, en ytterligare
ökning vara erforderlig. Och finner jag för sistnämnda ändamål den
summa å 3,000 kronor, som år 1929 av överbibliotekarien beräknades behövas
utöver den år 1930 beviljade höjningen, för närvarande vara tillräcklig.

Vidare har av anslaget till bokinköp och bokbindning för innevarande
budgetår redan kort efter budgetårets ingång förbrukats omkring 4,000
kronor för inköp av nyare litteratur, beroende på att kostnaden för under
föregående budgetår beslutade förvärv icke kunnat täckas av samma budgetårs
medel. För täckande av denna brist samt därigenom beredande åt
biblioteket av möjlighet att under detta budgetår åtminstone i samma utsträckning
som under närmast föregående åren förvärva nödig nyare litteratur,
torde därför dessutom vara behövligt att ett engångsanslag å 4,000
kronor, att utgå under budgetåret 1936/1937, beviljades biblioteket.

Med stöd av ovanstående får jag härmed föreslå styrelsen att till nästföljande
års lagtima riksdag ingå med hemställan dels örn en ökning från
och med budgetåret 1936/1937 av bibliotekets anslag för bokinköp och bokbindning,
nu 22,000 kronor, med 3,000 kronor till 25,000 kronor, dels örn
erhållande av ett extra anslag för budgetåret 1936/1937 å 3,000 kronor för
kompensering av bokanslagets genom valutadeprecieringen minskade köpkraft,
dels ock örn erhållande av ett engångsanslag å 4,000 kronor, att utgå
som ett extra anslag under budgetåret 1936/1937.

Stockholm den 19 oktober 1935.

ERIK WINGE.

Vidimeras:

Finn Andreen.

Sven Sernander.

■'' %<■ i f