Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten jämte i ämnet
väckta motioner.
I en till riksdagen avlåten, den 21 februari 1936 dagtecknad proposition
nr 118, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att statens kapital- och räntefordran hos Norsholm—Västervik
—Hultsfreds järnvägsaktiebolag på grund av statslån för järnvägsanläggningar
må under av föredragande departementschefen angivna villkor avskrivas
till den del, densamma överstiger 1,440,000 kronor, mot det att bolaget senast
den 1 juli 1936 till riksgäldskontoret kontant inbetalar sagda belopp.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Norsholm—Västervik—
Hultsfreds järnvägsaktiebolag under de senaste åren icke förmått fullgöra
stadgade annuitetsbetalningar å sina statslån. Till följd härav hava olika förslag
till förbättring av företagets ekonomi varit föremål för undersökningar
och förhandlingar. I första hand har sålunda behandlats fråga om fusion
mellan nämnda järnväg och Östergötlands smalspåriga järnvägar. Den härutinnan
verkställda utredningen har emellertid, i vad avser möjligheterna
för staten att genom fusionen erhålla ökad betalning av statslånen, icke givit
positivt resultat. Med hänsyn härtill och på de skäl i övrigt, som anförts
av 1932 års järnvägsekonomiutredning, torde fusionsfrågan sakna omedelbar
aktualitet och få ställas på framtiden.
Vad därefter beträffar de två förslag till reglering av Norsholm—Västervik
—Hultsfreds järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten, som i skilda
framställningar underställts Kungl. Maj:ts prövning, torde det år 1934 framlagda
— innebärande bland annat en förnyad ombildning av bolagets statslån
och en omläggning av bolagets lån hos Kalmar läns norra landsting, som
därjämte skulle efterskänka sin räntefordran — likaledes få anses sakna
aktualitet, i det att landstingets åtagande att för viss tid teckna borgen för
betalningen av en del av statens fordran förfallit. Det torde under sådana
omständigheter och med hänsyn till resultatet av senare förda förhandlingar
icke finnas anledning att ytterligare diskutera möjligheten att finna en lösning
efter de i nämnda förslag uppdragna riktlinjerna.
Efter förhandlingar mellan intressenterna inför 1932 års järnvägsekonomiutredning
har slutligen framlagts ett förslag, som går ut på att staten skulle
såsom full betalning för sin fordran hos bolaget godtaga ett belopp av 1,440,000
II i hang till riksdagens protokoll WHO. 8 sami. Nr 37.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
kronor, att betalas den 1 juli 1936, i vilket belopp anses ingå kapitalfordran
å 1,300,000 kronor och i övrigt vissa räntebelopp. Frånsett de räntor, som
belöpa på första halvåret 1936, innebär detta förslag, att av statens fordran,
5,718,403 kronor 71 öre, skulle avskrivas ett belopp av 4,278,403 kronor 71 öre.
I sistnämnda belopp ingår kapitalfordran, som ännu icke förfallit, till belopp
av i runt tal 3,591,800 kronor, medan återstoden utgöres av räntefordringar.
Erinras må emellertid, att även i statens nuvarande kapitalfordran ingå räntor
å de ursprungliga lånebeloppen, vilka före 1924 års lånereglering nedbringats
till i runt tal 3 miljoner kronor.
Vid bedömande av detta förslag, som alltså innebär ett synnerligen betydande
efterskänkande av kapitalfordran, torde två huvudsynpunkter vara
att anlägga, nämligen dels huruvida staten kan antagas hava utsikt att på
annat sätt utfå större del av sin fordran, och dels örn järnvägens andre huvudfordringsägare,
Kalmar läns norra landsting, i sådan grad medverkar till en
sanering av järnvägens ekonomi, att statens eftergift står i rimligt förhållande
därtill och att järnvägen genom regleringen vinner möjlighet att för framtiden
fortsätta sin verksamhet på ett ekonomiskt bärkraftigt sätt.
Från den förra synpunkten torde det vara uppenbart, att bolagets beräkneliga
driftöverskott icke medgiver någon mera betydande betalning av annuiteter
å statslånen, helst om ett kvarstående av statens fordran förbindes
med en reglering av bolagets landstingslån i anslutning till 1934 års förslag.
För den årliga avsättningen till förnyelsefond anses ett belopp av
omkring 155,000 kronor erforderligt. Driftöverskottet å bolagets järnväg
uppgick år 1934 till cirka 235,000 kronor men lär för år 1935, som eljest
för järnvägarna i allmänhet medförde ett uppsving, minskas till omkring
110,000 kronor. Skulle sistnämnda överskottsbelopp vara normerande för
den närmaste framtiden, kan bolaget icke ens verkställa föreskriven avsättning
till förnyelsefond, än mindre fullgöra annuitetsbetalningar å sina lån.
Ehuru det år 1935 vunna driftsresultatet, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret
framhållit, icke bör tillmätas avgörande betydelse för bedömandet av
förevarande fråga, synas mig dock omständigheterna sådana, att det från
här anlagd synpunkt torde få anses tillrådligt att godtaga förslaget om statslånets
återgäldande genom en engångsbetalning av 1,440,000 kronor, vilket
belopp motsvarar vad som enligt regleringsplanen kan bliva för ändamålet
disponibelt.
Vad angår Kalmar läns norra landstings medverkan vid den föreslagna
saneringen av bolagets ekonomi är å ena sidan att märka, att landstinget
skulle teckna borgen för återbetalningen av ett amorteringslån å 600,000
kronor, vilket skulle upptagas av bolaget för att möjliggöra förenämnda inbetalning
till statsverket, ävensom garanti för bolagets samtrafiksuppbörd
under åren 1936—1938, varigenom ett deponerat belopp av 105,000 kronor
skulle kunna frigöras för samma ändamål. Å andra sidan må framhållas,
att landstinget för sina nuvarande fordringar, å vilka någon avskrivning
icke skulle ske, ävensom för sin nyssnämnda borgensförbindelse skulle åtnjuta
inteckningssäkerhet med förmånsrätt närmast efter inteckningar å 500,000 kronor,
vilka i sin tur skulle utgöra säkerhet för ett banklån å samma belopp. Sä
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
3
kerheten för landstingets fordringar utgöres för närvarande av inteckningar
närmast efter dem, som ligga till säkerhet för statslånen å tillhopa över 5
miljoner kronor. Innebörden av detta förslag är alltså, att landstinget genom
statslånens bortfallande erhåller icke oväsentligt större möjligheter att återfå
sina fordringar. Dessa fordringar, i runt tal uppgående till 1,490,000 kronor,
fördela sig med 750,000 kronor på kapitalfordran och 740,000 kronor på räntefordran.
Landstinget har förutsatt, att av dess kapitalfordran ett belopp av
400,000 kronor skall förräntas och amorteras med en annuitet av 4.5 procent
jämsides med förenämnda banklån och amorteringslån, medan frågan örn
betalningen av återstående kapitalfordran och räntefordringen skulle uppta*
gas till förnyad prövning, då förenämnda amorteringslån å 600,000 kronor
slutbetalats.
Lika med 1932 års järnvägsekonomiutredning och i betraktande av den
förmån för landstinget, som det förevarande regleringsförslaget innebär, finner
jag det för järnvägens framtida bestånd och utveckling av betydelse, att
landstinget, på sätt förutsatts vid dess godkännande av 1934 års regleringsförslag,
frånträder sitt krav på bibehållande av räntefordringen. Även jag
finner därför såsom villkor för godtagande av det föreliggande regleringsförslaget
böra uppställas, att landstinget efterskänker berörda räntefordring.
Därest sistnämnda villkor uppfylles — enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inhämtat torde detta icke möta särskilda svårigheter —• synes ifrågavarande
järnvägsföretag genom den föreslagna låneregleringen få sin skuldbörda
så minskad, att företagets ekonomi, såvitt nu kan förutses, bör vara
tryggad.
Såsom ytterligare villkor för låneregleringen torde i enlighet med riksgäldsfullmäktiges
av 1932 års järnvägsekonomiutredning biträdda förslag böra
uppställas, att staten skall äga inlösa järnvägen för ett belopp av 2,190,000
kronor, motsvarande förutnämnda belopp av 1,440,000 kronor jämte landstingets
kapitalfordran å 750,000 kronor; dock att inlösningssumman bör ökas
med de belopp, som framdeles kunna komma att bindas i järnvägens fasta
anläggningar och rullande materiel, men minskas med behörigt avdrag på
grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.
På grund av det anförda vill jag alltså tillstyrka en reglering av bolagets
statslån i enlighet med det föreliggande förslaget och under nyss angivna
villkor.»
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
I likalydande motioner I: 311 av herr Anderson, Erik, samt II: 639 av herrar
Werner i Hultsfred och Johansson i Krogstorp hemställes, »att riksdagen
måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition med den ändringen,
att inbetalningen till riksgäldskontoret av i propositionen angivet belopp skall
vara verkställd senast den 1 januari 1937».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionerna följande:
»Såsom av propositionen framgår bar landstinget den 8 januari 1936 förpliktat
sig att teckna ovannämnda borgen. Vad åter angår förutsatt avskriv
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
Utskottet.
ning av landstingets räntefordran föreligger härutinnan intet beslut. Med
hänsyn till de direkta och indirekta fördelar, som saneringsplanen torde få
anses innebära för den bygd landstinget företräder, lär intet tvivel behöva
råda om att även detta villkor kommer att bliva uppfyllt; landstinget torde
i själva verket betrakta frågan om ränteavskrivningen såsom ett spörsmål av
formell natur.
Om alltså landstingets ställningstagande i sak torde få anses klart, synas
å andra sidan icke föreligga några praktiska möjligheter att före den 1
juli 1936 få alla formaliteter uppfyllda. Härför skulle i varje fall krävas
inkallande av urtima landsting omedelbart och utan avvaktande av riksdagens
beslut i ärendet.
Vi kunna för vår del icke finna den förevarande frågan i sak vara av så
brådskande natur, att en sådan forcering kan anses motiverad. Det lämpliga
synes fastmer vara, att ränteavskrivningen får beslutas vid landstingets ordinarie
sammanträde nästkommande september. Med hänsyn till att därvid
fattat beslut vunnit laga kraft tidigast vid mitten av november, synes inbetalningstiden
böra fastställas till senast den 1 januari 1937.»
På de skäl, som i propositionen anförts, finner utskottet sig böra tillstyrka
en reglering av Norsholm—Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolags statslån
i enlighet med det av Kungl. Majit framlagda förslaget, dock med den
jämkning beträffande tiden för inbetalningen å statslånet, som ifrågasatts i
de i ämnet väckta motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande proposition och
de i ämnet väckta motionerna I: 311 och II: 639, må medgiva,
att statens kapital- och räntefordran hos Norsholm—
Västervik—Hultsfreds järnvägsaktiebolag på grund av
statslån för järnvägsanläggningar må under av föredragande
departementschefen angivna villkor avskrivas till den
del, densamma överstiger 1,440,000 kronor, mot det att bolaget
senast den 1 januari 1937 till riksgäldskontoret kontant
inbetalar sagda belopp.
Stockholm den 17 april 1936.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren*, Lindley, Johansson i Friggeråker,
Bjurström, Ström i Lidköping, Ehrnberg* och Swartling;
från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå, Andersson
i Falkenberg, Carleson, Mattsson och Elmroth.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
36 teol