Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1936 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande understöd
dt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer
m. fl.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande understöd åt efterlevande till vissa i
statens tjänst anställda personer m. fl.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Justitiedepartementet.
l:o.
F. d. vaktkonstapeln N. Larssons dotter Anna Matilda Larsson. I motion
II: 259 hemställer herr Björklund, »att riksdagen ville besluta tilldela Anna
Larsson, dotter till f. vaktkonstapeln i Ängelholm, Nils Larsson, ett årligt
understöd av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1936 under
hennes återstående livstid».
Till stöd för sitt yrkande anför motionären följande:
»Under åren 1930—33 erhöll fröken Anna Larsson i Ängelholm ett årligt
understöd av 300 kronor om året såsom pension efter sin den 14 januari 1930
avlidne fader, f. vaktkonstapeln vid kronohäktet i Ängelholm, Nils Larsson,
som efter 38-årig tjänstetid inom fångvården avgick med pension den 31 maj
1910. Av skäl, som för Anna Larsson äro okända, indrogs understödet från
och med år 1934.
År 1887 avled Nils Larssons hustru, efterlämnande åtta barn, av vilka
ovansagda Anna Larsson, då 12 år gammal, var det äldsta. Efter någon hjälp
i hemmet de första tvenne åren efter moderns död, fick Anna Larsson övertaga
vården av hem och syskon. Så fort sig göra lät lämnade syskonen hemmet
för att skaffa sig förvärvsarbete, under det att Anna Larsson alltjämt
nödgades stanna hemma för att ombesörja vårdnaden av sin fader, varmed
hon fortsatte tills han år 1930 avled.
På grund av ekonomiska skäl har Anna Larsson under de många år, hon
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 26. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
handhaft vårdnaden om hem, fader och syskon, ej kunnat erhålla någon lön
och således ej heller kunnat spara något för ålderns dagar.
Det torde förtjäna omnämnas, att Nils Larsson, trots hustruns tidiga död,
under alla åren fullgjorde sina inbetalningar till änke- och pupillkassa.
Anna Larsson, nu över 60 år gammal, som kan sägas ha helt offrat sin
framtid i sin faders och sina syskons intresse, ser sig nu på ålderns dagar
försatt i ekonomisk misär. Bouppteckningen efter fadern utvisar ej någon
behållning, och då hennes hälsotillstånd är klent, inses lätt, att framtiden för
Anna Larsson ter sig synnerligen mörk. Det kan med hänsyn tagen till den
livsgärning, som hon utfört, anses motiverat, att det rinderstöd, som utbetalades
till henne under åren 1930—33, fått äga fortbestånd under hennes återstående
livstid.»
Såsom i motionen framhålles, tillerkändes Larsson efter särskilda framställningar
av Kungl. Majit under vart och ett av åren 1930—1933 ett tillfälligt
understöd av 300 kronor, att utgå från det under riksstatens andra huvudtitel
uppförda anslaget till extra utgifter. Å ifrågavarande understöd
utgick ej dyrtidstillägg. Framställningar om ytterligare understöd hava av
Kungl. Majit lämnats utan bifall.
I utlåtande den 26 maj 1934 över en av dessa framställningar framhöll
statskontoret, att, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, det dittills icke förekommit
att genom beslut av riksdagen eller eljest pension av statsmedel beviljats
sådant barn efter avliden statstjänsteman, som uppnått tjuguett års
ålder. Då statskontoret icke vore berett att förorda en utvidgning av statens
medverkan i avseende å familjepensionering till detta nya område, såge sig
statskontoret nödsakat avstyrka bifall till den gjorda framställningen.
Även om, såsom statskontoret framhållit, det tidigare icke förekommit, att
riksdagen beviljat pension av statsmedel åt sådant barn efter avliden statstjänsteman,
som uppnått tjuguett års ålder, torde enligt utskottets mening ett
bifall till den nu föreliggande motionen icke kunna befaras medföra några
icke önskvärda konsekvenser. Såsom av motionen framgår föreligga i förevarande
fall alldeles särskilda omständigheter, vartill kommer, att Kungl.
Majit under fyra år i följd funnit sig böra tillerkänna Larsson ett årligt understöd
å 300 kronor. Under sådana förhållanden vill utskottet icke motsätta
sig det i motionen framställda yrkandet, att Larsson skulle tilldelas ett årligt
understöd från och med den 1 januari 1936 under hennes återstående livstid
lill samma belopp, som tidigare utgått till henne.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion lii 259>,
må medgiva, att avlidne f. d. vaktkonstapel Nils Larssons
dotter Anna Matilda Larsson må från och med den 1 januari
1936 under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt
understöd av 300 kronor, varå dyrtidstillägg ej må utgå.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
3
II. Försvarsdepartementet.
2:o.
Löjtnanten i Göta livgarde J. G. Efvergrens änka. I en den 28 februari
1936 dagtecknad proposition nr 113 har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att löjtnanten i Göta livgarde J. G.
Efvergrens änka Ulla Efvergren, född Ekström, må, räknat från och med den
1 augusti 1935, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver
henne författningsenligt tillkommande livränta, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor, varå
dyrtidstillägg ej må utgå.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Efvergren, som från och med den
4 maj 1933 tjänstgjorde vid flygvapnet, avled den 10 juli 1935 vid haveri
under en honom anbefalld övningsflygning, att Efvergren, som var född den
1 juni 1907 och kom i krigstjänst den 15 juni 1927, vid sin död ännu icke
erhållit fullmaktsbeställning vid krigsmakten, att verkställd utredning givit
vid handen, att Efvergren icke haft någon skuld till förenämnda haveri, utan
att detta föranletts av materialfel, att Efvergren såsom surnumerär officer
vid armén vid sitt frånfälle icke var delägare i arméns nya änke- och pupillkassa,
varför hans änka och dotter icke äro berättigade att från kassan uppbära
pension, att bouppteckningen efter Efvergren utvisar en brist av 1,559
kronor 61 öre samt att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 29 oktober
1935 jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete tillerkänt änkan Efvergren, född den 28 juli 1913, en årlig
livränta å 750 kronor, att utgå från och med den 11 juli 1935, så länge hon
lever ogift, samt dottern en årlig livränta å 500 kronor, att utgå från och
med den 11 augusti 1935 till dess barnet uppnått 16 års ålder.
Statskontoret har i ärendet anfört bland annat följande:
Då löjtnanten Efvergren avlidit under förhållanden likartade med dem,
som tidigare föranlett riksdagen att bevilja tilläggspension åt efterlevande
till genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna familjeförsörjare,
funne statskontoret intet att erinra mot att en liknande förmån utverkades
jämväl i förevarande fall. Pensionen syntes statskontoret böra bestämmas
till sådant belopp, att sammanlagda förmånen av den till henne från riksförsäkringsanstalten
utgående livräntan och pensionen uppginge till 1,500
kronor, eller sålunda till 750 kronor, vilket belopp för vinnande av med
tolv jämnt delbart tal torde böra avrundas till 756 kronor.
Under åberopande av vad statskontoret anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande proposition.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
3:o.
Konstruktören J. H. Westerlunds änka. I en den 6 mars 1936 dagtecknad
proposition nr 199 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
1 föreslagit riksdagen medgiva, att konstruktören å arméförvaltningens
fortifikationsdepartements kasernbyrå, ingenjören Johan Hugo Westerlunds
änka Hilma Amalia Westerlund, född Gustafsson, må från och med den 1
september 1935 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Westerlund var född den 5 augusti 1878 och avled den 21 augusti
1935;
att han innehade anställning såsom konstruktör å arméförvaltningens fortifikationsdepartements
kasernbyrå under tiden 17 oktober 1916—9 juni
1919 och 27 december 1920—21 augusti 1935 samt såsom extra ritare å
vattenfallsstyrelsens byggnadsbyrå under tiden 12 juni 1919—4 december
1920;
att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst således uppgick till
omkring 18 år 9 månader;
att hans avlöningsförmåner — dyrtidstillägg oberäknat — utgjorde under
åren 1925—1933 i medeltal omkring 5,370 kronor för år samt från och med
den 1 mars 1934 6,004 kronor för år;
att Westerlund vid sin död efterlämnade änkan Hilma Amalia Westerlund,
född Gustafsson, vilken är född den 4 maj 1878, samt fyra myndiga barn;
att bouppteckningen efter Westerlund utvisar brist;
att änkefru Westerlund enligt läkarintyg på grund av kronisk ledgångsreumatism
är oförmögen att försörja sig själv;
samt att av makarna Westerlunds barn ett ännu går i skola och de övriga
innehava anställningar med löner av respektive 175, 110 och 100 kronor i månaden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
4:o.
Daglönaren K. F. R. Svenssons änka. I motion I: 48 hemställer herr
Bäcklund, »att riksdagen må medgiva, att änkan Hilma Ulrika Svensson erhåller
sådan förhöjning av det nu utgående årliga underhållet å 384 kronor,
att detta från och med den 1 januari 1936 må utgå med 600 kronor per år».
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
5
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Knut Fredrik Rudolf Svensson var född den 15 mars 1874 och avled
den 12 december 1930;
att han tjänstgjorde vid flottans sjömanskår under tiden 1 maj 1891—14
mars 1901 samt såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm under perioderna
16 mars 1901—5 augusti 1903 och 27 februari 1908—12 december
1930;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Hilma Ulrika Svensson, född
Johansson, vilken är född den 27 maj 1872, och en dotter;
samt att änkefru Svensson varit anställd vid ammunitionsfabriken å Marieberg
under perioderna 2 oktober 1892—4 april 1901 samt 12 augusti 1901—7
februari 1903 eller under sammanlagt nära 10 år.
Frågan om årligt understöd åt änkefru Svensson var i anledning av därom
väckt motion föremål för behandling av 1931 års riksdag. I sitt utlåtande
nr 29, punkten 4, anförde bankoutskottet, att understödsfrågan vore av den
art, att densamma borde hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning, vid vilken
prövning skälig hänsyn kunde förväntas komma att tagas till den omständigheten,
att änkan själv under viss tid utfört arbete för statens räkning. I anslutning
härtill hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Sedan försvarsverkens civila personals förbund i en till Kungl. Maj:t ställd
skrift anhållit, att änkefru Svensson måtte komma i åtnjutande av pension
från och med den 1 januari 1931, och utlåtanden över ansökningen avgivits av
marinförvaltningen, som tillstyrkte ett årligt understöd av 444 kronor, och
av statskontoret, som förordade en pension å 384 kronor, tillerkände Kungl.
Majit genom beslut den 23 oktober 1931 änkefru Svensson från allmänna
indragningsstaten ett årligt understöd av 384 kronor från och med den 1
januari 1931 under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt nuvarande
änkestånd.
I en den 15 maj 1935 dagtecknad, lill Kungl. Majit ställd skrift anhöll ovanberörda
personalförbund, att änkefru Svensson måtte komma i åtnjutande
av förhöjt understöd. Sedan såväl marinförvaltningen som statskontoret
i avgivna utlåtanden över ansökningen förklarat sig vidhålla sin tidigare uttalade
uppfattning om understödsbeloppets storlek, fann Kungl. Majit genom
beslut den 28 juni 1935 icke skäl bifalla ansökningen.
Utskottet ansluter sig till den av bankoutskottet år 1931 uttalade uppfattningen,
att understödsbeloppet i förevarande fall bör bestämmas med hänsyn
tagen jämväl till den omständigheten, att änkefru Svensson själv under viss
tid -— omkring 10 år — utfört arbete i statens tjänst. Enligt utskottets mening
synes understödet skäligen böra bestämmas till 444 kronor årligen, vilket
belopp tidigare i likartade fall beviljats av riksdagen. Då änkefru Svensson
enligt beslut av Kungl. Majit är i åtnjutande av ett årligt understöd av
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
384 kronor, vill utskottet föreslå, att riksdagen tillerkänner henne en förhöjning
av understödet med 60 kronor om året.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 48, må
medgiva, att daglönaren vid flottans varv i Stockholm Knut
Fredrik Rudolf Svenssons änka Hilma Ulrika Svensson, född
Johansson, må — utöver det henne av Kungl. Majit tillerkända
årliga understödet av 384 kronor — från och med den 1
januari 1936 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära ett årligt understöd av 60 kronor.
lil. Socialdepartementet.
5:o.
Lappfogden R. Pappilas änka. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition,
nr 199, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
2 föreslagit riksdagen medgiva, att lappfogden Ragnar Pappilas änka
Anna Ingeborg Pappila, född Jonsson, må från och med den 1 mars 1935
under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 900
kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl. Majits beslut den 3
maj 1935 ålagda återbetalningsskyldigheten.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Pappila var född den 27 april 1897 och avled den 21 februari 1935;
att han avlagt kansliexamen;
att han innehade förordnande såsom andre länsnotarie i Norrbottens län
under tiden 13 november 1924—31 januari 1925, tjänstgjorde såsom biträde
åt och vikarie för lappfogdarna i samma län under tiden 1 februari 1925—
27 mars 1929 samt under tiden därefter intill sin död på förordnande uppehöll
befattningen såsom lappfogde i Norrbottens läns norra distrikt;
att han såsom lappfogde åtnjöt arvode med 5,500 kronor för år samt, från
och med den 1 januari 1935, provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor
för år, med rätt till dyrtidstillägg å sålunda utgående avlöningsbelopp enligt
för oreglerade verk gällande grunder;
att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Ingeborg Pappila, född
Jonsson, vilken är född den 15 februari 1891;
att bouppteckningen efter Pappila utvisade en brist av omkring 10,000
kronor;
att — enligt företett läkarintyg —- änkefru Pappila på grund av sjukdom
(kronisk hjärtsjukdom med emellanåt påkommande anfall av hjärtkramp,
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
i
ischias samt allmän ledinflammation) icke är i stånd att utföra ett egentligt,
sammanhängande arbete ävensom att föga sannolikhet föreligger för att någon
väsentligare förbättring i hälsotillståndet skall inträda;
samt att änkefru Pappila icke äger några anhöriga, som kunna bidraga till
hennes försörjning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
6:o.
T. f. landsfiskalen N. H. Lidmans barn. I punkten 3 av förevarande proposition
föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att vart och ett av t. f.
landsfiskalen Nils Harald Lidmans och hans efterlämnade änka Anna Kristina
Lidmans, född Jansson, minderåriga barn Lars Staffan, Barbro Karin
Helena och Hans Kaspar må från och med den 1 oktober 1935 till och med
utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 300 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lidman var född den 1 april 1897 och avled den 21 september 1935;
att han, efter att under en tid av omkring 1 år 3 månader hava tjänstgjort
såsom biträde å landsfiskalskontor, den 23 mars 1921 antogs till e. o. landskanslist
hos länsstyrelsen i Västerbottens län;
att han efter tjänstgöring såsom e. o. landskanslist samt såsom extra och
tillförordnad landsfiskal i olika distrikt — bland annat i Dikanäs distrikt
under tiden från och med den 22 april 1926 intill utgången av juni månad
1929 — av länsstyrelsen i Västerbottens län förordnades att från och med
den 1 juli 1929 tills vidare vara landsfiskal i Sorsele distrikt, med rättighet
att, intill dess ny lönereglering för landsfiskaler trätt i kraft, åtnjuta samtliga
med tjänsten förenade löneförmåner med undantag för ett belopp, motsvarande
ordinarie innehavare av tjänsten åvilande avgift för egen pensionering;
att
han innehade sist omförmälda förordnande intill sin död eller sammanlagt
omkring 6 år 3 månader;
att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Kristina Lidman, född Jansson,
vilken är född den 24 juli 1894, och tre minderåriga barn, nämligen
Lars Staffan, född den 13 juli 1930, Barbro Karin Helena, född den 9 juli
1932, och Hans Kaspar, född den 8 oktober 1934;
att behållningen i boet efter Lidman uppgick till omkring 6,000 kronor;
samt att änkefru Lidman sedan den 1 januari 1918 är ordinarie telegrafexpcditör
och för närvarande åtnjuter lön enligt 12 lönegraden 15 löneklassen
i gällande löneplan för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom av utredningen framgår innehar änkefru Lidman, som är allenast
41 år gammal, anställning såsom ordinarie telegraf expeditör. På grund härav
har det synts mig tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för beredande
av understöd åt Lidmans efterlevande. Emellertid vill jag med hänsyn till
Lidmans jämförelsevis långvariga förordnanden såsom landsfiskal och till
det hinder, som på grund av bestämmelserna i det i ärendet omförmälda
cirkuläret den 5 december 1924 förelegat för Lidman att vinna ordinarie
anställning, icke motsätta mig att, såsom myndigheterna ifrågasatt, dylikt
understöd beviljas i form av uppfostringsbidrag åt makarna Lidmans tre
minderåriga barn. Uppfostringsbidragen synas dock skäligen böra begränsas
till 300 kronor för vart och ett av barnen.»
Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
7:o.
T. f. landsfiskalen K. A. S. Noréns änka. Under punkten 4 av samma
proposition nr 199 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva
dels att t. f. landsfiskalen Karl Axel Sigurd Noréns änka Vera Margareta
Norén, född Staaf, må från och med den 1 september 1935 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,500 kronor,
dels ock att makarna Noréns minderårige son Bo Birger Sigurd må, därest
änkefru Norén avlider eller ingår nytt äktenskap innan sonen uppnått 18
års ålder, från och med månaden näst efter dödsfallet eller äktenskapets
ingående till och med utgången av det kalenderår, varunder han uppnår
18 års ålder, från samma anslag uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Norén var född den 21 januari 1905 och avled den 11 augusti 1935 till
följd av våld, för vilket han under tjänstutövning blivit utsatt;
att han den 1 maj 1925, efter föregående tjänstgöring å landsfiskalskontor
och i länsstyrelse, antogs till extra ordinarie landskanslist vid länsstyrelsen
i Gävleborgs län, varefter han förordnades den 29 oktober 1927 till extra
landsfiskal i Bollnäs distrikt och den 28 mars 1931 att tillsvidare uppehålla
landsfiskalstjänsten i Hille distrikt, vilken sistnämnda tjänst han bestred intill
sin död;
att Noréll jämlikt bestämmelserna i reglementet för civilstatens änke- och
pupillkassa ej kunnat vinna delaktighet i nämnda kassa, enär han icke varit
innehavare av ordinarie befattning;
att han vid sin död efterlämnade änkan Vera Margareta Norén, född Staaf,
vilken är född den 4 juni 1905, samt makarnas son Bo Birger Sigurd, född den
27 november 1926;
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
9
samt att behållningen i boet efter Norén uppgick till omkring 400 kronor
men att härutöver den avlidne efterlämnade livförsäkringar å tillhopa 5,000
kronor, till vilka änkan och sonen insatts såsom förmånstagare.
I ärendet är vidare upplyst följande:
Av dombok, hållen å särskilt sammanträde med Gästriklands östra domsagas
häradsrätt den 7 september 1935, framgår beträffande det Norén övergångna
våldet bland annat följande. Vid förövande av olovligt tillgrepp blev
skrädderiarbetaren R. A. Häggblad från Remsle, Sollefteå, överraskad av
flera personer, däribland Norén. Då Häggblad, som sökte fly, förföljdes av
nämnda personer, avlossade han mot Norén under flykten, i uppenbar avsikt
att förhindra Norén att upphinna honom, minst två pistolskott, av vilka ett
träffade Norén och enligt läkarintyg förorsakade hans död.
Genom lagakraftvunnet utslag nämnda den 7 september 1935 dömdes Häggblad
för uppsåtlig misshandel i hastigt mod å Norén, varav denne dödats, till
långvarigt frihetsstraff. Genom utslaget förpliktades jämväl Hägblad att
utgiva till Noréns dödsbodelägare gemensamt för begravningskostnader m. m.
tillhopa 949 kronor 85 öre samt till änkefru Norén för hennes underhåll
under återstående livstid, så länge hon levde ogift, 200 kronor i månaden och
till sonen för hans underhåll och uppfostran, tills han fyllt 18 år, 75 kronor
i månaden, därvid båda underhållsbidragen skulle utgå från den 11 augusti
1935. Sedermera har emellertid gäldenären befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar lill gäldande av ifrågavarande skadestånd eller någon del därav.
Riksförsäkringsanstalten har genom beslut den 25 september 1935, jämlikt
bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för
olycksfall i arbete tillerkänt dels stärbhuset efter Norén begravningshjälp
med 300 kronor, dels ock livräntor att utgå för tiden från och med den 12
augusti 1935 till änkan, så länge hon lever ogift, med 750 kronor, och till
sonen, till dess han uppnått 16 års ålder, med 500 kronor för år räknat.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom statskontoret erinrat, har riksdagen tidigare beviljat pension åt
efterlevande efter befattningshavare, som dödats under tjänstutövning. Riksdagen
uttalade i det av statskontoret åberopade fallet — vilket avsåg en
ordinarie tjänsteman med författningsenlig familjepensionsrätt — att den av
riksdagen beviljade pensionen mindre borde anses såsom ett av oavvisligt
behov påkallat understöd än såsom ett uttryck av det allmännas erkännande
av det mod och den plikttrohet, som vederbörande vid utövning av
sin tjänst ådagalagt. Av utredningen i det förevarande ärendet framgår,
att Norén icke varit i tillfälle att grunda någon familjepensionsrätt samt
att behållningen i boet efter honom varit obetydlig. Trots att Noréns efterlevande
genom riksförsäkringsanstaltens beslut tillerkänts livräntor å tillhopa
1,250 kronor för år, måste därför behov av understöd i detta fall anses
föreligga. På grund härav och i betraktande av de omständigheter, under
vilka Norén ljutit döden, finner jag billigheten bjuda, att Noréns efterlevande
beredes ytterligare understöd utöver de ersättningsbelopp, som redan tillförsäkrats
deni. I likhet med statskontoret anser jag, att ett dylikt understöd
lämpligen bör få formen av en årlig pension åt änkefru Norén, att åtnjutas
så länge bon lever ogift. Av riksförsäkringsanstaltens i ärendet avgivna utlåtande
framgår, all beslut örn pension icke kommer alt medföra indragning
av livränteförmånen. Vid sådant förhållande bör minskning ske i det pensionsbelopp,
som eljest kunde ifrågakomma. Dock synes mig med hänsyn
till omständigheterna i ärendet pensionsbeloppet böra så avvägas, all pensionen
jämte den änkefru Norén tillkommande livräntan något överstiger
det av statskontoret ifrågasatta totalbeloppet, .lag tinner mig böra förorda,
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
U tskottet.
att pensionen bestämmes till ett belopp av 1,500 kronor för år, att utgå från
och med den 1 september 1935.
Enär enligt vad sålunda förordats särskild pension icke skulle utgå till
makarna Noréns minderårige son, har jag ansett mig böra föreslå, att för
den händelse änkefru Norén skulle avlida eller ingå nytt äktenskap, innan
sonen uppnått 18 års ålder, sonen må från och med månaden näst efter
dödsfallet eller äktenskapets ingående intill 18-årsåldern uppbära pension
med förslagsvis 600 kronor för år.
I samband med beslut örn pensionens ^anordnande torde Kungl. Maj:t
böra föreskriva, att änkefru Norén skall på staten överlåta den fordran gentemot
Noréns baneman, som på grund av häradsrättens utslag tillkommer
henne.»
Även utskottet finner med hänsyn till de omständigheter, under vilka Norén
ljutit döden, billigheten bjuda, att Noréns efterlevande beredas ytterligare
understöd utöver de ersättningsbelopp, som redan tillförsäkrats dem.
Det av Kungl. Majit härutinnan framlagda förslaget har icke givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
IV. Kommunikationsdepartementet.
8:o.
Byråingenjören å extra stat J. O. Telanders änka. I en den 6 mars 1936
dagtecknad proposition nr 199 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att byråingenjören å extra
stat hos byggnadsstyrelsen John Oskar Telanders änka Siri Wilhelmina Telander,
född Tranberg, må från och med den 1 april 1935 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 972 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Telander var född den 19 juni 1881 och avled den 7 mars 1935;
att han sedan den 1 februari 1918 eller under något mer än 17 år var anställd
hos byggnadsstyrelsen, intill den 23 oktober 1925 såsom extra ordinarie
tjänsteman (assistent) med ett årligt arvode av 4,000 kronor samt från och
med sistnämnda dag såsom byråingenjör å extra stat i lönegraden B 21, i
vilken sistnämnda egenskap han från och nied den 1 april 1927 åtnjöt avlöning
enligt 23 löneklassen;
att han före sin anställning hos byggnadsstyrelsen under sammanlagt 5
år var anställd i Stockholms stads tjänst;
att Telander vid sin död efterlämnade änkan Siri Wilhelmina Telander,
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
11
född Tranberg, vilken är född den 1 juli 1884, samt adoptivdottern Gunvor
Fanny, född den 27 december 1921;
att behållningen i boet efter Telander uppgick till omkring 1,700 kronor;
att änkefru Telander före sitt äktenskap under närmare 17 år varit anställd
i statens järnvägars tjänst, därav såsom ordinarie kontorsskrivare under
tiden från och med den 1 april 1908 till och med den 15 februari 1919,
då hon på egen begäran erhöll avsked;
samt att änkefru Telander enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund
av allmän klenhet och nedsatta krafter är ur stånd att utföra arbete utöver
det egna hemmets skötsel.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
9:o.
Järnvägsläkare!! H. J. E. Larssons änka. I likalydande motionerna I: 107
av herr Karlsson, Gottfrid, och 11:342 av herr Åqvist jämte sex av andra
kammarens övriga ledamöter hemställes, »att riksdagen må medgiva, att
järnvägsläkaren Henrik Johan Emanuel Larssons änka Hildegard Maria
Larsson, född Rhedin, må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 800 kronor».
Till stöd för yrkandet anföres i motionerna följande:
»Den 18 november 1930 avled läkaren vid statens järnvägars huvudverkstad
i Örebro Henrik Johan Emanuel Larsson.
Doktor Larsson, som var född den 22 november 1865, hade varit anställd
såsom järnvägsläkare i Örebro sedan den 1 juni 1903. Jämsides med denna
tjänst hade han dels från och med den 6 augusti 1909 uppehållit befattningen
såsom fängelseläkare vid straffängelset i Örebro, dels ock sedan den 20 januari
1914 tjänstgjort såsom verksläkare för postpersonalen i samma stad. Under
åren 1903—1918 var doktor Larsson dessutom tillförordnad och extra
provinsialläkare inom Örebro distrikt. Han avgick emellertid sistnämnda år
från provinsialläkartjänsten för att kunna ägna sig åt den alltmer krävande
läkartjänsten vid centralverkstaden. I detta sammanhang må framhållas, att
personalen vid denna verkstad ökades under den tid, Larsson tjänstgjorde
såsom järnvägsläkare, från 200—300 personer till omkring 1,200 personer.
Doktor Larssons omfattande arbete i statens tjänst, särskilt vid centralverkstaden,
medförde att han icke i nämnvärd mån kunde uppehålla någon privat
praktik.
Doktor Larssons efterlämnade änka, Hildegard Maria Larsson, född Rhedin
den 23 maj 1872, är enligt intyg, som komma att överlämnas till vederbörande
utskott, medellös, varjämte hon saknar anhöriga, av vilka hon kan
påräkna bidrag till sin försörjning.
Med hänsyn till den långa tid —- omkring 27 år — under vilken doktor
Larsson fullgjort arbete i statens tjänst, synes det vara rättvist och billigt, att
riksdagen tillerkänner hans iinka en pension under hennes återstående livs
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
tid. Beloppet av denna pension torde skäligen böra fastställas till 800 kronor.
»
Riktigheten av de i motionerna lämnade uppgifterna bestyrkes av för utskottet
tillgängliga handlingar.
Frågan örn beredande av pension åt järnvägsläkaren Larsson var i anledning
av två likalydande motioner föremål för behandling av 1930 års riksdag.
Bankoutskottet avstyrkte motionerna. Vid utskottets utlåtande (nr 30,
p. 76) var fogad en reservation, i vilken hemställdes örn en årlig pension
åt Larsson å 2,400 kronor eller samma belopp, som i utlåtande i ärendet
ifrågasatts av statskontoret. Sedan kamrarna stannat i skiljaktiga beslut, beslöt
riksdagen vid gemensam votering med 164 röster mot 156 bifalla utskottets
hemställan.
UiskoHet. Enligt utskottets mening föreligga med avseende å såväl järnvägsläkaren
Larssons tjänstgöring som hans efterlämnade änkas ekonomiska förhållanden
sådana omständigheter, att en årlig pension av statsmedel skäligen bör
beviljas änkefru Larsson. Med hänsyn härtill och då utskottet icke funnit
anledning till annan erinran mot det i motionerna föreslagna pensionsbeloppet,
än att detsamma för vinnande av med tolv jämnt delbart tal torde böra avrundas
till 804, får utskottet tillstyrka bifall till motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 107
och 11:342, må medgiva, att järnvägsläkaren Henrik Johan
Emanuel Larssons änka Hildegard Maria Larsson, född Shedin,
må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 804 kronor.
V. Finansdepartementet.
10:o.
E. o. tjänstemannen vid tullverket, sjökaptenen F. A. Walls änka och
dotter. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition nr 199 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen
medgiva, att e. o. tjänstemannen vid tullverket sjökaptenen Fritz Albert
Walls änka Hulda Elvira Wall, född Karlsson, och makarnas minderåriga
dotter Karin Elvira Elisabet må från och med den 1 december 1934 från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära, änkan en årlig
pension av 600 kronor under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, samt dottern ett årligt uppfostringsbidrag å 240 kronor till och med
utgången av det kalenderår, under vilket hon uppnår 18 års ålder.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
13
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wall var född den 28 juni 1890 och avled den 26 november 1934;
att han efter föregående militär tjänstgöring år 1913 avlade underofficersexamen
vid flottan och år 1918 förordnades till underofficer av 3:e graden
vid flottan;
att han avlade sjökaptensexamen år 1919 och reservofficersexamen år
1920 samt blev löjtnant i flottans reserv år 1928;
att hans sammanlagda tjänstgöringstid vid flottan såsom fast anställd,
reservofficersaspirant och officer i reserven uppgått till mer än 13 år;
att han anställdes i tullverkets tjänst den 22 maj 1923 såsom extra befattningshavare,
varefter han den 1 januari 1926 antogs till extra ordinarie tjänsteman
med placering i 20 lönegraden;
att han under hela sin anställningstid i tullverket tjänstgjort såsom assistent
åt chefen för Stockholms kustdistrikt;
att han utöver avlöning enligt förenämnda lönegrad åtnjutit viss mindre
inkomst i form av beslagarandelar, varjämte generaltullstyrelsen tilldelat
Wall såsom uppmuntran för visat synnerligt nit vid beivrande av olovlig
varuinförsel vissa gratifikationer, vilka under åren 1931—1934 uppgått till
ett sammanlagt belopp av omkring 2,600 kronor;
att Wall icke varit berättigad till delaktighet i tullstatens enskilda pensionsinrättning,
enär han icke innehaft ordinarie befattning;
att han vid sin död efterlämnade änkan Hulda Elvira Wall, född Karlsson,
vilken är född den 25 december 1889, samt fem barn, nämligen två söner
och tre döttrar, däribland minderåriga dottern Karin Elvira Elisabet,
vilken är född den 2 augusti 1919;
att bouppteckningen efter Wall utvisar brist;
att änkefru Wall enligt för henne den 29 december 1935 utfärdat läkarintyg
på grund av organiskt hjärtfel och åderbråck är oförmögen att genom
arbete bidraga till sitt uppehälle;
samt att barnen icke hava sådan inkomst, att de kunna i nämnvärd mån
bidraga till moderns uppehälle.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
VI. Ecklesiastikdepartementet,
lito.
Docenten J. K. Hcrtzbergs änka och son. I en den 6 mars 1936 dagtecknad
proposition nr 199 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 7 föreslagit riksdagen medgiva, att specialläraren och docen
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
ten vid tekniska högskolan Johan Konrad Hellbergs och hans efterlämnade
änka Naémi Katarina Hertzbergs, född Loodin, minderårige son John
Ola må från och med den 1 juni 1935 till och med utgången av det kalenderår,
varunder han uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Hertzberg var född den 22 december 1871 och avled den 15 maj 1935;
att han i maj 1915 förordnades till speciallärare i fotografi vid tekniska
högskolan, vilken befattning han oavbrutet innehade till sin död eller alltså
under en tid av 20 år;
att han i oktober 1921 förordnades till docent i fotografi vid högskolan;
att Hertzbergs undervisningsskyldighet vid högskolan under läsåret 1934/
1935 omfattade 2 timmar föreläsningar och 12 timmar övningar i veckan
ävensom undervisning vid en extra kurs om sammanlagt 250 timmar;
att Hertzberg i egenskap av speciallärare åtnjöt arvode med 3,000 kronor
för år, varjämte han under senare år i anledning av utökning av undervisningen
uppbar extra arvode, under budgetåret 1934/1935 uppgående till 2,500
kronor;
att han å sammanlagda arvodesbeloppet — under budgetåret 1934/1935
således 5,500 kronor — åtnjöt dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande
grunder;
att han vid sin död efterlämnade änkan Naémi Katarina Hertzberg, född
Loodin, vilken är född den 11 oktober 1890, samt en son John Ola, född
den 21 maj 1926;
samt att behållningen i boet efter Hertzberg uppgick till omkring 13,200
kronor.
Statskontoret har anfört följande:
Hertzberg har icke innehaft med tjänstepensionsrätt förenad befattning i
statens tjänst, och hans anställningsförhållanden hava ej heller varit sådana,
att statskontoret skulle hava ansett sig böra tillstyrka en tjänstepensionering
med riksdagens medverkan, därest fråga härom uppkommit. Vid angivna förhållanden
och då i övrigt sådana omständigheter icke äro för handen, som
pläga föranleda beviljande av pension åt änkor och barn efter befattningshavare,
vilka icke ägt eller kunnat förvärva familjepensionsrätt för sina efterlevande,
får statskontoret för sin del avstyrka bifall till föreliggande framställning.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innehade Hertzberg visserligen
vid tekniska högskolan endast en arvodessyssla, som ej var förenad
med full tjänstgöringsskyldighet. Av inhämtade upplysningar vill det dock
förefalla, som om denna anställning utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Med hänsyn härtill anser jag mig böra tillstyrka, att något
understöd beredes hans efterlevande. På grund av föreliggande omständigheter
— i främsta rummet änkans ålder och behållningen i boet — synes
dock detta understöd böra begränsas till ett bidrag till det minderåriga barnets
uppfostran. Uppfostringsbidraget synes, i likhet med vad som skett i vissa
tidigare fall, böra bestämmas till 384 kronor för år.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
15
I motion I: 336 bär herr Forssell hemställt, »att riksdagen ville för sin del
besluta om pension till docent Hertzbergs efterlevande maka till högsta belopp
som enligt gällande regler för statens tjänstemän skulle utgå vid enahanda
tjänstgöringstid och avlöningsförmåner eller till högsta belopp, som
eljest kan finnas skäligt».
Till stöd för yrkandet har i motionen bland annat framhållits, att Hertzbergs
högt förtjänta och långvariga arbete såsom speciallärare vid tekniska
högskolan samt hans betydande insatser såsom forskare syntes motivera,
att hans efterlevande maka av staten pensionerades. För att så gott
som helt kunna ägna sig åt nämnda undervisning och forskning hade Hertzberg
övergivit en synnerligen inkomstbringande privat verksamhet.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört har utskottet ansett sig icke
böra motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag om beviljande av uppfostringsbidrag
åt makarna Hertzbergs minderårige son. Att såsom i motionen föreslagits
pension skulle beredas änkefru Hertzberg, finner utskottet i likhet med departementschefen
icke kunna ifrågakomma.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å motionen 1:336, må medgiva,
att specialläraren och docenten vid tekniska högskolan
Johan Konrad Hertzbergs och hans efterlämnade änka
Naémi Katarina Hertzbergs, född Loodin, minderårige son
John Ola må från och med den 1 juni 1935 till och med utgången
av det kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder,
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
12:o.
F. d. professorn K. A. H. Dahlströms änka. I punkten 8 av förevarande
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. professorn
vid veterinärhögskolan Knut August Hjalmar Dahlströms änka Ada Helena
Elisabeth Dahlström, född Scher, må från och med den 1 april 1935 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 900 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Dahlström var född den 15 januari 1868 och avled den 25 mars 1935;
att han från och med den 1 januari 1894 uppehöll en adjunktsbefattning
vid dåvarande veterinärinstitutet — sedermera veterinärhögskolan — samt
vid institutet utnämndes till ordinarie adjunkt från och med den 1 april
1894 och till ordinarie professor den 3 december 1897;
att han avgick med pension från professorsbefattningen från och med den
16 januari 1933;
Utskottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
att Dahlström den 6 mars 1934 avträtt sina tillgångar till konkurs, vilken
vid hans frånfälle ännu icke avslutats;
att Dahlström enligt 1907 års reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa
ägt ingå såsom delägare i nämnda kassa med ingången av år 1908
men icke begagnat sig av denna möjlighet;
att han vid sin död efterlämnade änkan Ada Helena Elisabeth Dahlström,
född Scher, vilken är född den 30 december 1872, samt fyra myndiga barn;
att den 16 mars 1934 dömts till hemskillnad mellan makarna Dahlström;
att bouppteckningen efter Dahlström utvisar brist av över 22,000 kronor;
att änkefru Dahlström från och med den 1 juli 1925 till och med den 30
juni 1934 tjänstgjort såsom biblioteksbiträde vid veterinärhögskolan, därvid
hon åtnjutit ett arvode av 1,400 kronor för år, inberäknat dyrtidstillägg;
att änkefru Dahlström, som enligt läkarintyg är oförmögen till arbete, är
medellös;
samt att makarna Dahlströms barn, såvitt kunnat utrönas, icke befinna
sig i sådana omständigheter, att de kunna bidraga till moderns försörjning.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
13:o.
F. d. kanslirådet J. Franzéns änka. I en den 6 mars 1936 dagtecknad proposition
nr 200 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att f. d. kanslirådet Jöns Franzéns änka Hilma Eufrosyne
Franzén, född Kristoffersson, må — utöver henne från statens pensionsanstalt
tillkommande pension — från och med den 1 juni 1935 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig tilläggspension av 804 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Franzén var född den 28 februari 1856 och avled den 16 maj 1935;
att han efter år 1876 avlagd folkskollärarexamen tjänstgjorde såsom lärare
vid Stockholms folkskolor ett år, varefter han 1877 blev ordinarie
folkskollärare och några år senare Överlärare i Lund, varjämte han under
åren 1888—1905 tjänstgjorde såsom lärare i slöjd vid Lunds folkskoleseminarium;
att
han år 1911 vid 55 års ålder avgick från sin ordinarie folkskollärarbefattning
med avkortad pension;
att han från och med den 1 januari 1906, till en början med tjänstledighet
från folkskollärartjänsten, var förordnad såsom statens folkskolinspektör
i Södermanland till den 1 januari 1915, då han vid folkskolinspektio
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
17
nens omorganisation konstituerades att vara ordinarie folkskolinspektör i
Södermanlands inspektionsområde;
att han från och med början av år 1914 var förordnad såsom extra byråchef
i ecklesiastikdepartementet med tjänstgöring som chef för folkskolebyrån,
varefter han utnämndes att från och med den 1 januari 1918 vara
kansliråd i nämnda departement, från vilken befattning han avgick med
pension den 28 februari 1923;
att Franzén såsom ordinarie folkskolinspektör var delaktig i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, vilken delaktighet han vid utnämningen till
kansliråd förlorade utan att då kunna vinna inträde i civilstatens änke- och
pupillkassa, enär han vid utnämningen uppnått en levnadsålder av mer än
60 år;
att han innehaft ett flertal offentliga uppdrag berörande undervisningsväsendet;
att
han vid sin död efterlämnade änkan Hilma Eufrosyne Franzén, född
Kristoffersson, vilken är född den 18 juni 1861, samt en gift och en ogift
dotter, av vilka den förra icke synes vara i stånd att i nämnvärd omfattning
bidraga till moderns försörjning samt den senare på grund av sjukdom
är för framtiden oförmögen att bidraga till sitt eller moderns uppehälle;
att
behållningen i boet efter Franzén uppgick till nära 12,000 kronor;
samt att änkefru Franzén på grund av mannens tidigare anställning såsom
folkskollärare från statens pensionsanstalt åtnjuter en årlig pension av
660 kronor jämte dyrtidstillägg.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Av den lämnade redogörelsen framgår, att Franzén vid utnämningen till
kansliråd förlorade den delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
som han innehade i egenskap av folkskolinspektör. På grund av bestämmelserna
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa kunde han ej
heller vinna inträde i sistnämnda kassa. Då det sålunda icke varit möjligt
för Franzén att för sina efterlevande grunda en mot de innehavda befattningarnas
löneställning svarande familjepensionsrätt, är hans änka icke berättigad
till annan pension än den, som varit förenad med mannens före år
1906 utövade tjänst som folkskollärare. Med hänsyn härtill och i betraktande
av de i detta fall föreliggande omständigheterna i övrigt har jag ansett mig
böra förorda, att tilläggspension beredes änkefru Franzén. Det av statskontoret
föreslagna beloppet har jag ansett mig kunna godtaga.»
Med hänsyn till de i förevarande fall åberopade särskilda omständigheterna
finner utskottet sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
får alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 8 sami. Nr 26.
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
VII. Jordbruksdepartementet.
14:o.
F. d. trädgårdsarbetaren P. Larssons änka. I motion 11:44 hemställer
herr Paulsen, att riksdagen måtte bevilja förre trädgårdsarbetaren Per Larssons
i Lomma änka Johanna Larsson, född Andersson, pension av den storlek,
som brukar beviljas i liknande fall.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Per Larsson var född den 4 augusti 1870 och avled den 20 november
1935;
att han efter något mer än 16 års anställning såsom parkarbetare vid
Alnarps egendom av 1928 års riksdag tillerkändes en årlig pension av 600
kronor;
att han vid sitt frånfälle efterlämnade änka, Johanna Larsson, född Andersson
den 13 juli 1879, samt fem barn;
samt att änkefru Larssons arbetsförmåga på grund av sjukdom är i hög
grad nedsatt.
Utskottet. Då här förevarande pensionsärende är av beskaffenhet att böra prövas av
Kungl. Maj:t i enlighet med de av 1930 års riksdag godkända grunderna för
handläggning av ärenden om understöd i vissa fall åt efterlevande till personal
i statstjänst, synes motionen icke böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 44 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
B. Affärsdrivande verks medel.
I. Postmedel.
15:o.
F. d. postmästaren J. E. Hedbergs änka. I motion II: 218 hemställer herr
Blomquist, »att riksdagen måtte bevilja f. d. postmästare Johan Edvard Hedbergs
änka, Jenny Viktoria Hedberg, född Dahl, ett årligt understöd under
hennes återstående livstid med det belopp, vederbörande utskott kan finna
skäligt».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Hedberg var född den 18 november 1858 och avled den 11 maj 1934;
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
19
att han anställdes såsom extra ordinarie postexpeditör den 4 juni 1877 och
befordrades den 12 december 1890 till ordinarie postexpeditör, den 26 april
1907 till postmästare av klass 4 i Hjo och den 21 februari 1913 till postmästare
av klass 3 i Älmhult, från vilken sistnämnda befattning han den 1
december 1925 avgick med pension;
att han under tiden 1 januari 1891—30 november 1925 erlagt avgifter till
civilstatens änke- och pupillkassa å sammanlagt 4,107 kronor 9 öre;
att han vid sin död efterlämnade änkan Jenny Viktoria Hedberg, född Dahl
den 13 augusti 1880, med vilken han ingick äktenskap den 24 september
1924;
samt att bouppteckningen i boet efter Hedberg utvisade en behållning av
2,609 kronor.
Enligt § 23 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa grundlägger
äktenskap, som delägare i kassan ingår efter det han fyllt 65 år, icke rätt
till pension för änkan. Då Hedberg ingick sitt äktenskap i en ålder av nära
66 år, äger hans efterlämnade änka följaktligen icke åtnjuta pension från
nämnda kassa.
Det i motionen väckta förslaget avser, att staten skulle övertaga en pensionering,
som enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa icke
kan ifrågakomma. Utskottet har icke kunnat undgå att finna en sådan åtgärd,
vilken skulle innebära en utvidgning av statens medverkan till pensioneringen
av statstjänstemäns efterlevande, betänklig. Med hänsyn härtill och
då ett bifall till motionen sannolikt skulle medföra mindre önskvärda konsekvenser,
har utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till densamma.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 218 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Trafikmedel.
16:o.
F. d. stationsinspektoren N. Christoffersson» änka. I en den 6 mars 1936
dagtecknad proposition nr 199 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. stationsinspektoren
vid statens järnvägar Nils Christofferssons änka Hilma Maria Johanna
Christoffersson, född Grönlund, må från och med den 1 september 1934 under
sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension
av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Christoffersson var född den 15 april 1853 och avled den 8 augusti
1934;
Utskottet.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
att han erhöll anställning såsom ordinarie kontorsvakt vid statens järnvägar
den 11 oktober 1865 samt därstädes befordrades till biljettör den 1 augusti
1871, till telegrafist den 11 oktober 1872, till stationsskrivare den 1 januari
1880 och till stationsinspektor den 1 mars 1886, från vilken sistnämnda
befattning han avgick med pension den 1 juni 1912;
att Christoffersson, som alltså vunnit ordinarie anställning vid statens järnvägar
före inrättandet år 1872 av statens järnvägars änke- och pupillkassa,
ej varit skyldig att ingå såsom delägare i nämnda kassa men däremot ägt
möjlighet att i samband med kassans inrättande inträda i densamma samt
att han icke begagnat sig av denna möjlighet;
att han vid sin död efterlämnade änkan Hilma Maria Johanna Christoffersson,
född Grönlund, vilken är född den 16 augusti 1860 och med vilken han
ingått äktenskap den 10 december 1886, samt två myndiga söner;
att sönerna, som båda äro gifta och av vilka den ene har två barn, innehava
anställning, den ene såsom avdelningsföreståndare hos ett affärsföretag i
Stockholm och den andre såsom kammarskrivare i tullverket;
samt att bouppteckningen efter Christoffersson utvisade en behållning av
omkring 4,500 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
17:o.
F. d. lokomotivföraren A. J. Palms änka. I punkten 10 av förevarande
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. lokomotivföraren
vid statens järnvägar Arne Johansson Palms änka Charlotta Palm,
född Petersson, må från och med den 1 augusti 1935 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor,
att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Palm var född den 30 mars 1838 och avled den 8 februari 1912;
att han efter föregående icke-ordinarie anställning vid statens järnvägar
erhöll befattning såsom ordinarie lokomotiveldare den 1 november 1865 och
såsom ordinarie lokomotivförare den 1 augusti 1871, från vilken sistnämnda
befattning han avgick med pension med utgången av år 1895;
att han vid sin död efterlämnade änkan Charlotta Palm, född Petersson,
vilken är född den 4 augusti 1857 och med vilken han ingått äktenskap den
28 december 1888, samt två i äktenskapet födda barn;
att Palm var delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa från kassans
tillkomst år 1872 till och med augusti 1892, då han, efter det hans barn
i ett tidigare äktenskap upphört att vara pensionsberättigade, utträdde ur kassan;
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
21
att han, som vid ingåendet av äktenskapet med Charlotta Palm uppnått
50 års ålder, jämlikt då gällande bestämmelser för änke- och pupillkassan
icke kunde grundlägga pensionsrätt i kassan på grund av sistnämnda äktenskap
utan erläggande till kassan av avgifter, motsvarande fulla värdet av
pensionsförmånen;
att änkefru Palm efter mannens frånfälle försörjt sig med städningsarbete
intill dess hon för omkring 6 år sedan på grund av ålder och sjuklighet måst
upphöra med detta arbete;
samt att änkefru Palm, som av sina barn icke kan erhålla nämnvärt bidrag
till sin försörjning, för sitt uppehälle är väsentligen hänvisad till folkpension
av omkring 12 kronor i månaden jämte av Göteborgs stad beviljat kommunalt
pensionstillskott av 15 kronor i månaden och på grund härav för närvarande
lever under synnerligen tryckta ekonomiska förhållanden.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
18:o.
Tågmästaren C. Petterssons änka. Under punkten 11 av samma proposition
nr 199 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att tågmästaren vid
statens järnvägar Christian Petterssons änka Josefina Albertina Pettersson,
född Svensson, må från och med den 1 juli 1935 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor, afl
utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Pettersson var född den 5 mars 1853 och avled den 18 mars 1914;
att han — efter att under åren 1874—1895 hava varit anställd vid Skåne—
Hallands järnväg— i samband med statens övertagande av den s. k. Västkustbanan,
i vilken nämnda järnväg ingick, från och med den 1 januari 1896 erhöll
anställning vid statens järnvägar, till en början såsom konduktör, från
och med den 1 januari 1897 såsom överkonduktör samt från den 1 januari
1908 såsom tågmästare, i vilken sistnämnda anställning han kvarstod till sin
död;
att hans avlöning vid statens järnvägar senast utgick i form av arvode till
belopp av 1,800 kronor för år jämte ersättning för bostad och bränsle med
540 kronor för år;
att han vid sin död efterlämnade änkan Josefina Albertina Pettersson, född
Svensson, vilken är född den 24 juli 1860 och med vilken han ingått äktenskap
den 24 januari 1904;
att Pettersson varit delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa men,
enär makarnas äktenskap ingåtts efter det mannen uppnått 50 års ålder, en
-
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
ligt bestämmelserna i reglementet för kassan icke kunnat förvärva pensionsrätt
för änkan;
att Pettersson icke heller kunnat för änkan förvärva pensionsrätt i statens
järnvägars änke- och pupillkassa;
samt att änkefru Pettersson, som efter mannens död för sitt uppehälle
förbrukat en mindre kapitaltillgång samt i övrigt haft sin försörjning genom
skötsel av hemmet för sin mans barn i ett tidigare äktenskap, numera är för
sitt uppehälle helt beroende av den hjälp, hon kan erhålla av en styvdotter,
vilken har plats såsom kontorist.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.
19:o.
Arbetschefen hos statens järnvägsbyggnader C. J. A. Wästfelts änka. I
likalydande motionerna 1:49 av herr Gabrielsson jämte tio av första kammarens
övriga ledamöter och II: 149 av herr Brännström i Skellefteå jämte
nio av andra kammarens övriga ledamöter hemställes, »att riksdagen måtte
medgiva, att änkan Wästfelt må från och med den 1 juli 1935 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver änka, av trafikmedel uppbära ett
årligt understöd av 1,500 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wästfelt var född den 2 april 1873 och avled den 26 juni 1935;
att han anställdes vid statens järnvägsbyggnader den 15 oktober 1898, varest
han -— med undantag för tiden den 1 maj 1903—den 5 mars 1908 — tjänstgjorde
till sin död eller alltså nära 32 år;
att han såsom anställd vid statens järnvägsbyggnader icke kunde vinna
inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa;
att av honom hos försäkringsbolag sökt livförsäkring icke beviljats på
grund av viss sjukdom, varav han led;
att han vid sin död efterlämnade änkan Märta Maria Louise Wästfelt,
född Vestfelt, vilken är född den 9 januari 1878, samt en son och fem döttrar,
av vilka senare två äro omyndiga;
att änkefru Wästfelt enligt läkarintyg lider av kronisk ledgångsreumatism
och på grund härav har väsentligt nedsatt arbetsförmåga;
samt att bouppteckningen efter Wästfelt utvisar en behållning av 5,882
kronor.
Änkefru Wästfelt anhöll i en till Kungl. Majit ställd, den 28 september 1935
dagtecknad skrift om pension eller understöd.
Järnvägsstyrelsen anförde i häröver avgivet utlåtande i huvudsak följande: -
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
23
Efterlevande efter tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hade enligt
hittills tillämpad praxis i regel icke ansetts böra ifrågakomma till erhållande
av pension, enär dessa tjänstemän såsom kompensation för frånvaron av
familjepensionsrätt tillerkänts något högre löneförmåner än motsvarande
personal vid statens järnvägar. Undantag från angivna regel hade emellertid
skett för sådana fall, där särskilt ömmande omständigheter förelegat eller
då andra synnerliga skäl talat för ett beviljande av understöd. Styrelsen
finge i sådant hänseende erinra om exempelvis 1933 års riksdagsbeslut (bankoutsk.
uti. nr 36 p. 10) beträffande pension åt f. d. arbetschefen Carl Wester -mans änka.
Även i nu förevarande fall vore enligt styrelsens mening omständigheterna
av den art, att understöd borde beviljas. Sålunda utvisade bouppteckningen
en behållning av allenast 5,882 kronor, vilken behållning enligt uppgift utgjordes
huvudsakligen av möbler och annat lösöre, vadan sökanden vore att
anse såsom i realiteten medellös. Vidare hade sökanden enligt läkarintyg
sin arbetsförmåga på grund av sjukdom väsentligt nedsatt och syntes därför
ej kunna försörja sig genom eget arbete. Hennes barn befunne sig ej heller
i sådan ekonomisk ställning, att de kunde bidraga till hennes uppehälle. Förutom
nu angivna ömmande omständigheter måste slutligen jämväl starka
billighetsskäl anses tala för att sökanden, med hänsyn till mannens långa
och synnerligen förtjänstfulla verksamhet i statens tjänst, bereddes något
understöd av statsmedel.
Beträffande understödsbeloppets storlek tilläte sig styrelsen erinra, att i
det ovan omförmälda precedensfallet riksdagen beviljade ett årligt belopp
av 600 kronor. Behållningen i boet uppgick dock där till 15,869 kronor, vari
inginge en kontant behållning av 11,852 kronor. Med hänsyn till sökandens
väsentligt sämre ekonomiska läge ansåge styrelsen, att understödet i förevarande
fall icke borde sättas till lägre belopp än 1,000 kronor för år räknat.
Statskontoret anförde följande:
Såsom av järnvägsstyrelsen framhållits, hade pensionering med statsmedel
av efterlevande till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader i regel icke
ansetts böra ifrågakomma. Anledningen härtill hade varit, att nämnda tjänstemän
såsom kompensation för frånvaron av familjepensionsrätt åtnjutit högre
avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, varvid
tanken varit, att de genom denna högre avlöning blivit i tillfälle att exempelvis
genom försäkring draga försorg örn sina efterlevande. Statskontoret
ansåge sig under sådana förhållanden icke kunna tillstyrka, att pension av
statsmedel tillerkändes sökanden.
Därest emellertid Kungl. Majit skulle finna, att i förevarande fall pension
borde utgå, syntes det statskontoret, att densamma borde bestämmas till enahanda
belopp som i det av järnvägsstyrelsen åberopade precedensfallet eller
sålunda till 600 kronor.
Genom beslut den 30 december 1935 fann Kungl. Maj:t änkefru Wästfelts
ansökning icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.
Utskottet linner omständigheterna i förevarande fall vara sådana, att en
årlig pension torde kunna beviljas änkefru Wästfelt ulan uppgivande av
den principiella ståndpunkt, riksdagen tidigare intagit vid behandling av frågor
rörande understöd åt efterlevande till avlidna tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.
Beträffande pensionsbeloppets storlek har utskottet ansett
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
sig böra föreslå ett årligt belopp av 900 kronor, att utgå av trafikmedel från
och med den 1 januari 1936.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 49
och II: 149, må medgiva, att arbetschefen vid statens järnvägsbyggnader
Carl Johan Adolf Wästfelts änka Märta Maria
Louise Wästfelt, född Vestfelt, må från och med den 1 januari
1936 under sin återstående livstid, så länge hon förblir
änka, uppbära en årlig pension av 900 kronor, att utgå
av trafikmedel.
20:o.
F. d. byggnadskamreraren vid statens järnvägsbyggnader C. J. Lindegréns
änka. I motion II: 146 hemställer herr Arnemark jämte tio av andra kammarens
övriga ledamöter, »att riksdagen måtte från och med den 1 januari
1936 bevilja byggnadskamreraren Carl Johan Lindegréns änka Anna Adéle
Lindegrén en årlig pension av 492 kronor».
Av motionen samt i övrigt tillgängliga handlingar inhämtas,
att Lindegrén, som var född den 8 februari 1862, anställdes vid statsbanebyggnaderna
i Norrland år 1887 och tjänstgjorde såväl där som sedermera
vid Stockholms bangårdsombyggnader ävensom å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå
till utgången av augusti 1929, då han avgick med pension efter en
sammanlagd anställningstid i statens tjänst av nära 37V2 år;
att han avled den 29 juli 1930, efterlämnande förutom änkan Anna Adelaide
Lindegrén, född Öquist, vilken är född den 12 juli 1863, två vuxna
barn, en son och en dotter;
att bouppteckningen efter Lindegrén utvisar en behållning av 2,873 kronor;
att
änkefru Lindegrén icke åtnjuter pension från statens järnvägars änkeoch
pupillkassa, enär mannen såsom tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader
icke kunnat vinna delaktighet i kassan;
att hon enligt läkarintyg på grund av åderförkalkning och ålderdomssvaghet
är oförmögen att genom arbete försörja sig;
samt att barnen icke i nämnvärd mån kunna bidraga till moderns uppehälle.
Vid 1934 års riksdag väcktes motion (II: 21) om ett understöd av 500 kronor
åt fru Lindegrén, vilken motion av riksdagen avslogs i enlighet med
bankoutskottets hemställan (uti. nr 35, p. 17). Vid utskottets hemställan
var fogad en reservation, vari föreslogs en årlig pension av 492 kronor åt
henne.
I sin motivering erinrade bankoutskottet om, att efterlevande till tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader i regel icke ansetts böra ifrågakomma
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
25
till erhållande av pension, enär dessa tjänstemän såsom kompensation för
frånvaron av familjepensionsrätt tillerkänts något högre löneförmåner än
motsvarande personal vid statens järnvägar, och att undantag från denna
regel kunde ske endast örn alldeles särskilda omständigheter vore för handen.
I nu föreliggande motion framhålles bland annat följande:
»I sitt äktenskap med Lindegrén har fru Lindegrén två barn, en son och
en dotter, och i ett tidigare äktenskap tre söner. Vid mannens i det första
äktenskapet frånfälle voro sistnämnda barn i späd ålder och änkan i fattiga
omständigheter. Lindegrén, som gifte sig med henne ett par år därefter,
påtog sig genom sitt äktenskap försörjningsplikt för barnen i det tidigare
äktenskapet. Detta förklarar tillfullo, att Lindegrén med sin blygsamma lön
icke förmått att tillfredsställande sörja för änkans ålderdomsförsörjning.
Beträffande den lön, han åtnjutit, är för övrigt att märka, att den enligt
ett i debatten i andra kammaren vid frågans behandling år 1934 åberopat
intyg, emanerande från järnvägsstyrelsen, endast varit 4.1 % högre än enligt
motsvarande löneklass vid statens järnvägar och icke 8—10 %, som eljest
torde hava ansetts normalt för befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader
såsom kompensation för utebliven familjepensionsrätt.
De fyra sönerna äro av olika anledningar icke i stånd att lämna sin
moder försörjningshjälp. Att fru Lindegrén hittills icke kommit det allmänna
till last är att tillskriva den omständigheten, att dottern, som har
kontorsplats med blygsam lön, har kunnat ha hem och hushåll gemensamt
med sin moder. Genom att hyra ut en del av sin lägenhet, vilken uthyrningsverksamhet
fru Lindegréns tills i höstas kunnat sköta, hava mor och dotter
med stora ansträngningar nödtorftigt kunnat hålla ihop hemmet och ekonomin.
På grund av moderns höga ålder och sämre hälsa ha de nu nödgats
upphöra med rumsuthyrningen och flyttat till mindre bostad. Man måste
därför nu räkna med att de i fortsättningen icke kunna existera på dotterns
lön. Detta så mycket mindre som dottern lider av invaliditet som svit av
genomgången barnförlamning och på grund av nervklenhet är nödsakad
att göra avsevärda utgifter för läkarvård och sjukledighet. En smula hjälp
till självhjälp synes här vara i höggrad på sin plats.»
Över sistnämnda motion har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,
som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört följande:
»Såsom tidigare i åtskilliga ärenden av nu ifrågavarande beskaffenhet
framhållits böra efterlevande till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader
i allmänhet icke ifrågakomma till erhållande av understöd av statsmedel, enär
dessa tjänstemän i form av högre avlöning erhållit kompensation för frånvaron
av ordnad familjepensionering.
Ett frångående av denna regel måste likväl ur skälighetssynpunkt anses
vara berättigat i vissa undantagsfall, där särskilt ömmande omständigheter
föreligga. Det nu förevarande ärendet torde enligt styrelsens förmenande
vara att hänföra till ett sådant undantagsfall. Vid sådant förhållande och
med hänsyn jämväl till vad motionären anfört rörande anledningen till
att Lindegrén icke varit i stånd att på ett tillfredsställande sätt sörja för
änkans uppehälle, finnér styrelsen billighetsskäl tala för att sökanden herodes
något understöd av statsmedel. Mot vad motionären i sådant hänseende föreslagit
har styrelsen intet att erinra.
På grund av vad sålunda anförts och i betraktande av byggnadskamreraren
Lindegréns långa synnerligen plikttrogna och väl vitsordade anställning i
Utskottet.
26 Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
statens tjänst vill Styrelsen för sin del tillstyrka bifall till ifrågavarande
motion.»
Statskontoret har, då det numera syntes få anses utrett, att alldeles särskilda
omständigheter förelåge i detta fall, icke velat motsätta sig, att änkefru
Lindegrén bereddes pension i enlighet med motionärernas hemställan.
Den nu förebragta utredningen har även synts utskottet giva vid handen,
att omständigheterna i förevarande fall äro sådana, att pension av statsmedel
bör beviljas. Det av motionärerna föreslagna pensionsbeloppet, 492 kronor,
synes utskottet vara väl avvägt.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 146,
må medgiva, att f. d. byggnadskamreraren Carl Johan Lindegréns
änka Anna Adéle Lindegrén, född Öquist, må från
och med den 1 januari 1936 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 492
kronor, att utgå av trafikmedel.
21 :o.
F. d. stationsmästaren C. W. Willborgs änka. I motion II: 565 har herr
Lundqvist jämte sex av andra kammarens övriga ledamöter hemställt, »att
riksdagen måtte besluta tillerkänna stationsmästaren Carl Wilhelm Willborgs
änka Anna Elisabet Willborg ett årligt understöd av 444 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Willborg, som var född den 5 mars 1861, antogs i statens järnvägars
tjänst 1874, erhöll ordinarie befattning den 1 oktober 1880, befordrades till
kontorist den 1 januari 1892, till stationsmästare av klass 6 den 1 juni 1899
och till stationsmästare av klass 5 den 1 november 1919;
att han erhöll avsked med pension den 1 november 1922 efter en tjänstetid
av 48 år;
att Willborg avled den 6 december 1931, efterlämnande änkan Anna Elisabet
Willborg, född Hultin, vilken är född den 22 oktober 1877;
att bouppteckningen efter Willborg utvisade en behållning i boet av 929
kronor;
samt att änkefru Willborg är sjuklig och medellös.
Vidare inhämtas av handlingarna,
att Willborg varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa
från tiden för sitt ordinarieblivande till och med november 1915, då han
utträdde ur kassan, enär han då saknade pensionsberättigade anhöriga;
att han ingick äktenskap med den nu efterlevande änkan den 30 december
1915 vid en ålder av nära 54 år;
samt att han ägt rätt att mot erläggande av en tilläggsavgift av 408 kronor
42 öre grundlägga pensionsrätt i kassan för sin änka men att han underlåtit
att göra detta, i följd varav änkan icke äger åtnjuta pension från kassan.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
27
Änkefru Willborg gjorde i januari 1933 hos Kungl. Majit framställning om
pension. I yttrande över denna framställning meddelade direktionen för
statens järnvägars änke- och pupillkassa, att Willborg i december 1915 hos
direktionen ansökt om delägarrätt i kassan men att han sedermera anmält,
att han icke önskade begagna sig av direktionens medgivande att på vissa
villkor erhålla sådan rätt. Med hänsyn härtill och till de betänkliga konsekvenser,
som ett bifall till änkefru Willborgs framställning skulle medföra,
hemställde direktionen, att framställningen måtte lämnas utan avseende.
Genom beslut den 14 juli 1933 fann Kungl. Maj:t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Frågan om årligt understöd åt änkefru Willborg var föremål för prövning
av 1934 års riksdag i anledning av en då i ämnet väckt motion.
I utlåtande nr 35, punkt 16, avstyrkte bankoutskottet med hänsyn till vad
i ärendet förekommit bifall till sistnämnda motion, och riksdagen beslöt i
överensstämmelse med utskottets hemställan.
I nu förevarande motion anföres, bland annat, följande:
Att Willborg icke förvärvade delägarrätt för hustrun i det senare äktenskapet,
berodde med all sannolikhet på, att han redan vid tiden för detta
äktenskaps ingående led av den sjukdom, till följd av vilken han några år
senare nödgades avgå från tjänsten med sjukpension. Enligt det vid hans
pensionsansökan fogade läkarintyget, vilket i avskrift bilägges motionen, led
Willborg av åderförkalkning och nervsvaghet. Till följd av dessa åkommor
torde Willborg varit urståndsatt att rätt bedöma betydelsen av att förvärva
pensionsrätt för sin hustru även i det senare äktenskapet. Något annat skäl
för underlåtenheten kan knappast tänkas, eftersom det här rörde sig endast
om en synnerligen blygsam extra avgift.
Vad i motionen anförts till stöd för beviljande av årligt understöd i här
förevarande fall utgör enligt utskottets mening icke tillräckligt skäl för ett
frånträdande av den ståndpunkt, som riksdagen intagit vid behandlingen av
detta ärende år 1934. På grund härav får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 565 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
22:o.
F. d. reparatören vid statens järnvägar K. J. Johanssons änka. I motion
II: 561 har herr Gustavson i Västerås hemställt, »att riksdagen måtte medgiva,
att förre reparatören vid statens järnvägar Karl Johan Johanssons änka
Ida Johansson må från oell med den 1 januari 1936 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Karl Johan Johansson var född den 24 mars 1874 och avled den 17
april 1934;
Utskottet.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
att han, som innehade anställning såsom reparatör vid statens järnvägar,
på grund av sjukdom erhöll avsked med pension från och med den 1 oktober
1926;
att han varit delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa;
att han, efter det han blivit änkling, ingick nytt äktenskap den 22 december
1927 med Ida Johansson, vilken sedan augusti 1924 var anställd såsom
hushållerska hos reparatören Johansson och därvid vårdat dennes sjuka
hustru och dotter;
samt att hans efterlämnade änka, förenämnda Ida Johansson, född Johansson,
vilken är född den 3 mars 1880, befinner sig i behövande omständigheter.
Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa måste
äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes, vara
ingånget före delägares avskedstagande och innan han fyllt 50 år. Då äktenskapet
mellan reparatören Johansson och hans efterlämnade änka ingåtts
först efter det Johanssons anställning vid statens järnvägar upphört, äger
hans änka följaktligen icke åtnjuta pension från nämnda kassa.
Frågan om pension åt änkefru Johansson var nästförlidet år föremål för
riksdagens prövning med föranledande av en då av herr Gustavson i Västerås
väckt motion (II: 436).
I utlåtande nr 38, punkt 19, i anledning av berörda motion anförde bankoutskottet
följande:
Riksdagen har visserligen tidigare beviljat pensioner till efterlevande efter
vid statens järnvägar anställda ordinarie befattningshavare, vilka saknat
pensionsrätt i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Att märka är emellertid,
att riksdagen under senare år intagit den ståndpunkten att icke medgiva
pension i sådana fall, då det gällt efterlevande efter befattningshavare,
vilka ingått äktenskap efter avgång ur statens järnvägars tjänst. Med hänsyn
härtill och då ett bifall till den nu föreliggande motionen sannolikt skulle
medföra mindre önskvärda konsekvenser, har utskottet ansett sig böra avstyrka
bifall till densamma.
Under åberopande av det anförda hemställde bankoutskottet, att motionen
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Vid utskottets utlåtande var fogad en av fem ledamöter i utskottet avgiven
reservation, i vilken på anförda skäl hemställdes, att riksdagen, i anledning
av förevarande motion II: 436, måtte medgiva, att förre reparatören vid statens
järnvägar Karl Johan Johanssons änka Ida Johansson, född Johansson,
finge från och med den 1 januari 1935 under sin återstående livstid, så länge
hon förbleve änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor, att utgå av trafikmedel.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I den nu föreliggande motionen anföres i huvudsak följande:
Även om riksdagen i regel icke beviljat pensioner åt änkor efter i statens
järnvägars tjänst anställda, i de fall då äktenskapet ingåtts efter det befatt
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
29
ningshavaren avgått ur tjänsten, har undantag likväl förekommit från denna
regel. De skäl, som böra beaktas vid ett sådant avgörande, synas i första
hand vara det förhållande, vari vederbörande stått till familjen innan äktenskapet
ingåtts. Det torde få anses självklart, att pension icke bör beviljas i
de fall då anledning finnes antaga att äktenskapet ingåtts i syfte att erhålla
en ekonomisk förmån i den pension, som eventuellt komme att beviljas. Om
däremot kvinnan under en längre tid varit knuten till familjen och som i
detta fall, under svåra förhållanden, fyllt en husmoders uppgift, torde saken
ställa sig annorlunda. Härtill kommer, att Johansson under hela sin tjänstetid
inbetalt pensionsavgifter jämväl för sin hustru och att pensionskassan
således erhållit det vederlag, som erfordras för änkepension.
Då i nu föreliggande motion icke anförts några omständigheter, som icke
vid ärendets tidigare prövning varit kända, synes anledning icke förefinnas
att frångå den ståndpunkt, som riksdagen vid frågans behandling år 1935
intagit. Vid sådant förhållande får utskottet under hänvisning till sitt då
avgivna, här ovan återgivna utlåtande hemställa,
att förevarande motion II: 561 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
23:o.
Banarbetaren J. G. Kallbergs änka. I motion II: 567 hemställer herr
Hage, »att riksdagen måtte besluta att giva banarbetareänkan Anna Lovisa
Kalleberg en pension eller ett understöd, avvägt med hänsyn till mannens
långa och väl vitsordade arbete i statens tjänst».
Av i ärendet tillgängliga handlingar inhämtas,
att Kalleberg var född den 11 oktober 1860 och avled den 26 oktober
1922;
att han innehade oavbruten anställning vid statens järnvägar från och med
den 1 oktober 1909 till sin död;
samt att hans efterlämnade änka Anna Lovisa Kalleberg, född Nordberg
den 22 mars 1864, är medellös.
Vid 1930 års riksdag väcktes en motion (II: 251) om årligt understöd åt
bland andra änkefru Kalleberg. På hemställan av bankoutskottet beslöt
riksdagen överlämna motionen till Kungl. Majit för prövning i enlighet med
de av nämnda riksdag fastställda grunderna för behandling av frågor om
understöd åt efterlevande till personal i statstjänst. Sedan järnvägsstyrelsen
och statskontoret avgivit utlåtanden i ärendet, fann Kungl. Maj:t genom beslut
den 3 juli 1930 icke skäl bifalla framställningen örn understöd åt änkefru
Kalleberg.
Hos Kungl. Maj:t har änkefru Kalleberg därefter gjort två framställningar
om årligt understöd, vilka av Kungl. May.t avslagits genom beslut den 22
juni 1934 respektive den 6 december 1935. I utlåtanden i dessa ärenden avstyrkte
järnvägsstyrelsen framställningarna under framhållande, att änkan
Utskottet.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
åtnjöte kommunalt understöd, att mera än tio år förflutit efter mannens död
samt att det icke blivit styrkt, att mannen Hallebergs anställning vid statens
järnvägar uppgått till den tid av 20 år, som i allmänhet fordrades för beviljande
av änkeunderstöd.
Utskottet. Under åberopande av vad i ärendet förekommit får utskottet avstyrka bifall
till den föreliggande motionen och alltså hemställa,
att förevarande motion II: 567 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
III. Statens domäners fond.
24:o.
E. o. kronojägaren K. R. Holmströms änka. I motion I: 71 hemställer herr
Johanson, Karl August, »att riksdagen må bevilja änkefru Alma Karolina
Holmström i Skellefteå stad en årlig pension med belopp som kan anses
skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Holmström var född den 4 juni 1885 och avled den 14 oktober 1933;
att han antogs till extra kronojägare i Norsjö revir den 5 mars 1912 och
tjänstgjorde såsom sådan till och med utgången av år 1915, blev den 1 februari
1916 extra tillsyningsman i Skellefteå distrikts södra skogsvårdsområde,
befordrades från och med den 1 januari 1921 till extra ordinarie tillsyningsman
och transporterades från och med den 1 januari 1925 till extra ordinarie
kronojägare, i vilken egenskap han tjänstgjorde till sitt frånfälle;
att Holmström, vars hälsotillstånd var mindre gott, ej sökt och erhållit ordinarie
kronojägarbeställning, enär han icke genomgått skogsskola;
att Holmström vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Alma Karolina Holmström,
född Andersson, vilken är född den 2 december 1896, samt fem minderåriga
barn;
samt att bouppteckningen i boet efter Holmström utvisade en behållning
av 6,643 kronor.
Med eget utlåtande den 31 december 1934 överlämnade domänstyrelsen en
till Kungl. Majit ställd skrift, däri änkefru Holmström anhållit, att understöd
måtte beredas henne och hennes minderåriga barn. I detta utlåtande anförde
domänstyrelsen — efter att hava konstaterat, att något intyg om att änkefru
Holmström av sjukdom vore förhindrad att genom arbete bidraga till sitt och
barnens uppehälle icke företetts —- att styrelsen med hänsyn till behållningen
i boet och då änkefru Holmström vore jämförelsevis ung vore mycket betänksam,
huruvida pension av statsmedel åt henne borde kunna tillstyrkas.
Styrelsen hemställde däremot, att Kungl. Majit måtte tillerkänna vart och
ett av makarna Holmströms fem minderåriga barn ett årligt uppfostringsbi
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
31
drag å minst 96 kronor från och med den 1 januari 1934 till och med utgången
av det kalenderår, varunder barnet uppnådde 18 års ålder.
Icke heller statskontoret fann sig kunna tillstyrka understöd i annan form
än uppfostringsbidrag till de minderåriga barnen men ifrågasatte, huruvida
icke bidragen, som borde fastställas till 96 kronor för varje barn, borde begränsas
till att avse endast de fyra yngsta barnen.
Genom beslut den 28 juni 1935 fann Kungl. Maj.t skäligt på det sätt bifalla
framställningen, att vart och ett av makarna Holmströms fem barn tillerkändes
ett årligt uppfostringsbidrag å 96 kronor från och med den 1 november
1933 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnådde
18 års ålder, och skulle uppfostringsbidragen utgå av statens domäners
fond.
I ett den 7 januari 1936 dagtecknat, av motionären till bankoutskottet inlämnat
läkarintyg vitsordas, att änkefru Holmström på grund av organiskt
hjärtfel och förhöjt blodtryck haft sin arbetsförmåga avsevärt nedsatt (vissa
tider fullständigt) och att en viss nedsättning av hennes arbetsförmåga även
för framtiden kommer att bestå.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är änkefru Holmströms arbetsförmåga
numera på grund av sjukdomar i viss mån nedsatt. Med
hänsyn härtill och med beaktande av övriga i ärendet föreliggande omständigheter
vill det synas, som om skäl förefunnes för det i motionen framställda
yrkandet om beviljande av ett årligt understöd av statsmedel åt änkefru
Holmström. Då det emellertid enligt de av 1930 års riksdag fastställda grunderna
för handläggning av ärenden örn understöd åt efterlevande till personal
i statstjänst ankommer på Kungl. Maj:t att pröva frågan örn understöd i förevarande
fall, synes motionen icke böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 71 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
25:o.
E. o. kronojägaren O. A. F. Knutssons änka. I motion 11:564 hemställa
herrar Mattsson och Svensson i Grönvik, »att riksdagen måtte bevilja framlidne
e. o. kronojägaren O. A. F. Knutssons änka, Berta Amalia Knutsson,
understöd från statens domäners fond att utgå med 408 kronor för år, så
länge hon kvarbliver i sitt nuvarande änkestånd.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Knutsson var född den 15 januari 1897 och avled den 26 mars 1934;
att han antogs lill extra kronojägare den 10 november 1919 och till extra
Utskottet.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
ordinarie kronojägare den 1 juli 1927, i vilken egenskap han var anställd
till sitt frånfälle;
att Knutsson vid sitt frånfälle efterlämnade änkan Berta Amalia Knutsson,
född Bertilsson, vilken är född den 7 juli 1896, samt fyra minderåriga barn;
samt att bouppteckningen i boet efter Knutsson utvisade en behållning av
319 kronor.
I skrivelse till Kungl. Majit den 31 december 1934 hemställde domänstyrelsen,
med föranledande av en av änkefru Knutsson gjord ansökning
om understöd åt henne, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,
med 408 kronor, och om uppfostringsbidrag åt vart och ett av makarna
Knutssons fyra minderåriga barn till och med utgången av det kalenderår,
varunder barnet uppnådde 18 års ålder, med 96 kronor, allt för år räknat.
1 utlåtande i ärendet anförde statskontoret, att då kronojägaren Knutsson
innehaft anställning hos domänverket allenast en tid av omkring 14 år och
då änkefru Knutsson ännu icke uppnått 39 års ålder och syntes vara fullt arbetsför,
statskontoret icke kunde understödja den förevarande framställningen.
För den händelse Kungl. Majit likväl skulle finna tillräckliga skäl föreligga
för ett tillmötesgående av densamma, syntes det statskontoret, att understöd
endast borde beviljas i form av uppfostringsbidrag till makarnas minderåriga
barn att utgå med belopp och på sätt av domänstyrelsen föreslagits.
Genom beslut den 28 juni 1935 fann Kungl. Maj.t skäligt på det sätt bifalla
framställningen, att vart och ett av makarna Knutssons fyra minderåriga
barn tillerkändes ett årligt uppfostringsbidrag å 96 kronor från och med den
1 april 1934 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnådde
18 års ålder, och skulle uppfostringsbidragen utgå av statens domäners
fond.
I ett den 21 januari 1936 dagtecknat, av motionärerna till bankoutskottet
inlämnat läkarintyg vitsordas, att änkefru Knutsson alltsedan sommaren 1935
lider av sjukdom i högra axelleden, varigenom hennes arbetsförmåga i väsentlig
grad är nedsatt.
Då omständigheterna i förevarande fall synas vara väsentligen likartade
med dem, som föreligga beträffande det under nästföregående punkt behandlade
ärendet, torde icke heller nu ifrågavarande motion böra föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion lii 564 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 mars 1936.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
33
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindley, Johansson i Friggeråker, Bjurström,
Ström i Lidköping, Ehrnberg och Swartling;
från andra kammaren: herrar Leijler, Lovén, Laurén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
Carleson, Gustavson i Västerås och Mattsson, dock att herr Carleson icke deltagit i
behandlingen av ärendet under punkt 12.
Reservationer:
vid punkten 1 (ang. årligt understöd åt f. d. vaktkonstapeln N. Larssons
dotter Anna Matilda Larsson):
av herr Carleson;
vid punkten 20 (ang. pension åt f. d. byggnadskamreraren vid statens järnvägsbyggnader
C. J. Lindegréns änka):
av herr Lovén;
vid punkten 21 (ang. pension åt f. d. stationsmästaren C. W. Walborgs
änka):
av herr Laurén, som yrkat,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 565,
må medgiva, att f. d. stationsmästaren Carl Wilhelm Willborgs
änka Anna Elisabet Willborg, född Hultin, må från
och med den 1 januari 1936 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 444
kronor, att utgå av trafikmedel;
vid punkten 22 (äng. pension åt f. d. reparatören vid statens järnvägar
K. J. Johanssons änka):
av herrar Åkerberg, Ström i Lidköping, Laurén, Paulsen och Gustavson
i Västerås, vilka anfört och hemställt följande:
»Riksdagen har visserligen tidigare i regel uppehållit principen att icke
medgiva pension åt efterlevande efter vid statens järnvägar anställda ordinarie
tjänstemän, vilka saknat pensionsrätt i statens järnvägars änke- och
pupillkassa på den grund, att de ingått äktenskap efter avgång ur tjänst.
Undantag från denna regel hava emellertid förekommit, då särskilda förhållanden
synts föreligga. Enligt vår uppfattning äro omständigheterna i
förevarande fall sådana, att pension synes kunna beviljas utan risk för omfattande
konsekvenser. Med hänsyn härtill hemställa vi,
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 26. 3
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 26.
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 561,
må medgiva, att f. d. reparatören vid statens järnvägar Karl
Johan Johanssons änka Ida Johansson, född Johansson, må
från och med den 1 januari 1936 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, uppbära en årlig pension av
384 kronor, att utgå av trafikmedel.»
366826. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.