Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 26 mars 1936 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut
anställda personer m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt
beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
Civila pensionsväsendet.
l:o.
Förre järnvägsarbetaren Oskar Andersson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad
proposition nr 93 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen dels förklara, att förre arbetaren vid statens järnvägsbyggnader
Oskar Andersson må, utan hinder därav att han vid avgången
från sin anställning icke uppnått 55 levnadsår, från dagen för uppnåendet
av sistnämnda ålder åtnjuta en årlig pension av 450 kronor, att utgå
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dock med skyldighet
för Andersson att återbetala vad av uppburna gratifikationer belöper på tiden
efter uppnådd ålder av 55 år, dels ock medgiva, att den Andersson sålunda
tillkommande pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner så anses,
som hade den i vanlig ordning beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna
i förenämnda kungörelse.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 18 oktober 1879 och således 56 år gammal;
att han den 9 december 1930, alltså före uppnåendet av 55 års ålder, på
grund av sjukdom lämnat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader;
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. S sami. Nr 20.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 20-
att han vid avgången ur tjänst enligt järnvägsstyrelsens beräkning innehaft
sådan anställning, som avses i förut omförmälda kungörelse den 8 november
1918, under en tid av mellan 25 och 25 V2 år;
att järnvägsstyrelsen, ehuru Andersson alltså i fråga örn anställningstidens
längd uppfyllt villkoren för erhållande av pension enligt kungörelsen, genom
beslut den 13 mars 1931 funnit sig — med hänsyn till att han vid avgången
ur tjänst ej uppnått 55 års .ålder —- förhindrad bifalla en av Andersson gjord
ansökning om pension;
samt att Andersson under vart och ett av åren 1931—1935 av järnvägsstyrelsen
tillerkänts gratifikation till belopp av 500 kronor.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande fall
beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.
På grund härav hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
2:o.
Förra småskollärarinnan Augusta Maria Samelius (viss tjänstårsberäkning).
I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 94 har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
småskollärarinnan vid Viksjöfors skola i Ovanåkers skoldistrikt Augusta Maria
Samelius må, i den mån så erfordras för erhållande av hel pension från
statens pensionsanstalt, tillgodoräkna sig tid, varunder hon tjänstgjort såsom
lärarinna vid högre flickskolan i Gävle; dock under villkor, att Samelius till
pensionsanstalten inbetalar ett belopp, motsvarande den engångsavgift, som
belöpt å henne, därest §§ 6 och 9 i anstaltens reglemente varit i förevarande
fall tillämpliga.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att statens pensionsanstalt
genom beslut den 24 oktober 1935 förklarat Samelius berättigad till
avkortad tjänstepension till belopp av, frånsett tilläggsförmåner, 750 kronor
för år, motsvarande 20/3S av helt pensionsbelopp, 1,237 kronor 50 öre. Härvid
har pensionsanstalten tillgodoräknat Samelius den tid, varunder hon efter
fyllda 20 år tjänstgjort såsom småskollärarinna. Däremot har Samelius’ tjänstgöring
vid högre flickskolan i Gävle, varest hon tjänstgjort under läsåren
1896/1897—-1908/1909 såsom fast anställd lärarinna och läsåret 1911/1912
såsom vikarierande lärarinna, icke kunnat tillgodoräknas henne vid bestämmandet
av den författningsenliga pensionen.
Av utredningen i ärendet framgår vidare, att högre flickskolan i Gävle åtnjutit
statsunderstöd under den tid, Samelius tjänstgjort därstädes.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
3
Utskottet tiar icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
vilket ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande fall beslutit.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Justitiedepartementet.
3:o.
Förre yrkesmästaren Frans Nikolaus Nylén. I motion I: 205 hemställer
herr Norling, »att riksdagen måtte medgiva, att förutvarande yrkesmästaren
av 2:a klass i fångvårdsstaten Frans Nikolaus Nylén tillförsäkras pension,
som om han vid sin avgång från tjänsten uppnått 26 tjänsteår».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nylén är född den 2 juni 1871 och alltså 64 år gammal;
att han inträdde i fångvårdens tjänst den 1 maj 1912 samt konstituerades
och förordnades att från och med den 1 januari 1915 vara vaktkonstapel samt
från och med den 1 januari 1917 överkonstapel, numera yrkesmästare av 2:a
klass vid fångvården (8 lönegraden, pensionsunderlag 1,920 kronor);
att pensionsåldern för yrkesmästare av 2:a klass vid fångvården genom
1934 års riksdags beslut i fråga örn nytt civilt tjänstepensionsreglemente nedsattes
från 65 år till 63 år;
att Nylén enligt övergångsbestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet
(S. F. S. 442/1934) blev skyldig att avgå från sin tjänst med utgången av
juni månad 1935, då han uppnått en levnadsålder av 64 år;
att en av Nylén hos Kungl. Majit gjord framställning örn rätt att kvarstå
i tjänst till den 2 juni 1936, då han uppnådde 65 levnadsår, samt att efter
slutad tjänst komma i åtnjutande av pension, beräknad efter en tjänstetid
av 30 eller alternativt 26 tjänstår, genom beslut av Kungl. Majit den 3 maj
1935 icke föranledde någon Kungl. Majits åtgärd;
samt att Nylén, som vid avskedet kunde räkna en anställningstid av 23
år 2 månader, genom beslut av statskontoret förklarades berättigad att från
och med den 1 juli 1935 under sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension
till ett belopp av 1,488 kronor, exklusive dyrtidstillägg.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Nylén erhållit honom författningsenligt
tillkommande pension. Ett bifall till motionen skulle innebära,
att pensionsbeloppet åt Nylén skulle utmätas efter ett antal tjänstår, som
Utskottet.
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Nylén icke innehaft. Utskottet kan för sin del icke tillstyrka ett sådant beslut,
som givetvis skulle medföra betänkliga konsekvenser.
Utskottet hemställer förty,
att ifrågavarande motion 1:205 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Försvarsdepartementet.
4:o.
Förre konstruktören vid arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
ingenjören Nils Sjunnesson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition
nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1
föreslagit riksdagen medgiva, att förre konstruktören vid arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, ingenjören Nils Sjunnesson må, räknat från
och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,108
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Sjunnesson är född den 18 januari 1868 och alltså 68 år gammal;
att han år 1893 avlagt examen vid tekniska skolans i Stockholm byggnadsyrkesskola;
att
han från den 20 maj 1895 intill utgången av år 1935 eller alltså under
något mer än 40 V2 år varit anställd såsom konstruktör vid arkitektkontoret
å arméförvaltningens fortifikationsdepartements kasernbyrå;
att han under sin tjänstetid vid arkitektkontoret utarbetat ritningar, arbetsbeskrivningar
och beräkningar till byggnadsarbeten för lantförsvaret, varjämte
han fört arkitektkontorets ritningsdiarium och varit föreståndare för
kontorets förråd av rit- och skrivmaterialier m. m., ävensom att hans arbete
städse präglats av berömvärd noggrannhet, framstående skicklighet, stort
intresse och synnerlig plikttrohet;
samt att Sjunnessons avlöning sedan år 1922 utgått med 6,400 kronor örn
året jämte dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har beträffande grunderna
för pensionens beräkning anfört följande:
»Enligt militära tjänstepensionsreglementet är pensionsunderlaget för man
lig e. o. tjänsteman i 18 lönegraden 3,444 kronor. Om Sjunnesson varit
e. o. tjänsteman och reglementet varit å honom tillämpligt, torde han av
sin anställningstid hos arméförvaltningen, vilken vid hans avgång kan beräknas
hava uppgått till minst 4OV2 år, ägt att tillgodoräkna sig två tredjedelar eller
27 år såsom tjänstår för erhållande av pension. Då för full pension
fordras 30 tjänstår, skulle Sjunnesson i enlighet härmed hava blivit berät
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
5
tigad till 9/io av full pension eller 3,100 kronor, vilket belopp för vinnande
av delbarhet nied 12 bör höjas till 3,108 kronor.»
Statskontoret har föreslagit, att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 3,096
kronor. Statskontoret har härvid utgått från ett pensionsunderlag motsvarande
2/3 av slutlönen, 5,160 kronor, å A-ort för e. o. befattningshavare i 18
lönegraden samt från beloppet av detta underlag gjort avdrag med 10 procent
med hänsyn därtill att Sjunnesson icke haft att erlägga pensionsavgifter. Däremot
har statskontoret icke såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement
gjort någon reduktion av antalet tjänstår.
Föredragande departementschefen har framhållit, bland annat, att vid beräkning
av pensionsbeloppet hade arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och statskontoret från olika utgångspunkter kommit till praktiskt taget
sammanfallande resultat. Då departementschefen funne de av fortifikationsdepartementet
tillämpade beräkningsgrunderna, vilka anslöte sig till militära
tjänstepensionsreglementets bestämmelser rörande tjänstårsberäkningen, principiellt
vara att föredraga, tillstyrkte departementschefen det av fortifikationsdepartementet
föreslagna pensionsbeloppet, 3,108 kronor.
Då vid beräkningen av pension till Sjunnesson hänsyn tagits till att han
icke haft att erlägga pensionsavgifter, har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot pensionsbeloppets storlek.
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
5:o.
Förra sömmerskan Signe Maria Elisabet Carlsson. I punkten 2 av förevarande
proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
förra sömmerskan vid Göta livgardes intendenturverkstäder Signe Maria
Elisabet Carlsson må, räknat från och med den 1 februari 1934, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 768 kronor, varvid skall iakttagas den henne
genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 september 1935 ålagda återbetalningsskyldigheten.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlsson är född den 15 september 1882 och således 53 år gammal;
att hon varit anställd såsom sömmerska vid Göta livgardes intendenturverkstäder
under en tid av 31 år 5 månader, nämligen från och med den 1
september 1902 till och med den 31 januari 1934, då hon på grund av sjukdom
måst lämna sin anställning;
att hon enligt läkarintyg lider av kronisk neuros i utpräglad grad med hyperion!
och på grund härav är varaktigt oförmögen till arbete, varmed hon
kan försörja sig;
Utskotta.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
att hennes avlöning under åren 1929—1933 utgjort i medeltal omkring
1,050 kronor för år jämte dyrtidstillägg, som under år 1933 uppgått till 154
kronor;
samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom varit nedsatt under
de senaste åren av anställningen vid regementet, i anledning varav hennes
avlöning, vilken beräknats i förhållande till utfört arbete, under dessa år
varit lägre än tidigare.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.
6:o.
Förre fortifikationsarbetsförmannen Leo Vilhelm Sundström. I motion
II: 345 hemställer herr Meyerhöffer, »att riksdagen ville för sin del besluta,
att förre fortifikationsarbetaren i Boden Leo Vilhelm Sundström måtte tillerkännas
en årlig pension av kronor 792».
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,
att Sundström är född den 15 maj 1873 och alltså 62 år gammal;
att han under olika perioder åren 1900—1922 haft anställning vid fästnings-
och kasernbyggnadsarbetena i Boden, under tiden den 1 augusti 1907
—den 25 juli 1921 såsom förman;
samt att av nämnda anställningstid 19 1/2 år kunnat vederbörligen styrkas.
I en till Kungl. Majit ställd, den 12 januari 1934 dagtecknad skrift anhöll
Sundström om pension.
Arméförvaltningens civila departement anförde i häröver avgivet utlåtande,
bland annat, att enär Sundström för omkring tolv år sedan vid
endast 49 års ålder slutat sitt arbete i statens tjänst, finge departementet
under åberopande av bankoutskottets utlåtande i liknande ärende (uti. 34
punkt 49 år 1933) hemställa, att ansökningen icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Statskontoret anslöt sig till civila departementets hemställan.
Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit ansökningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (II: 161) har Sundströms
pensionsfråga även varit föremål för riksdagens prövning. I berörda
motion gjordes enahanda yrkande som i den nu föreliggande motionen.
I utlåtande nr 45, punkten 26, anförde bankoutskottet, att av utredningen i
ärendet framginge, att Sundström slutat sin anställning i statens tjänst redan
år 1922 vid en levnadsålder av 49 år. Då Sundström alltså ej kvarstått i
tjänst till en ålder, som kunde anses motsvara normal pensionsålder, finge ut
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
7
skottet — under åberopande jämväl av den ståndpunkt, utskottet förut i liknande
fall intagit — avstyrka bifall till den ifrågavarande motionen. Utskottet
hemställde förty, att motionen II: 161 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.
Då utskottet saknar anledning att frångå den ståndpunkt, utskottet vid 1935
års riksdag intagit i förevarande ärende, får utskottet hemställa,
att ifrågavarande motion II: 345 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
7:o.
Förre tygvaktaren Johan Edvin Åkeson Strahl. I motion II: 466 hemställer
herr Lovén, »att riksdagen må bevilja Strahl en årlig pension med så stort
belopp, som vanligen brukar förekomma i dylika fall».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Strahl är född den 5 mars 1883 och alltså 53 år gammal;
att han var fast anställd vid Wendes artilleriregemente under tiden den 1
november 1901—den 31 oktober 1905 eller alltså under tillhopa 4 år;
att han var anställd som tygvaktare vid laboratoriet och ammunitionsförrådet
å Blekedammen under tiden den 1 januari 1909—den 30 juni 1935, eller
under tillhopa 26 år 6 månader;
att han entledigades från sin berörda anställning i samband med att tygvaktarbefattningen
förenades med annan befattning;
samt att han i sin egenskap av tygvaktare åtnjöt ett årligt arvode av omkring
348 kronor jämte dyrtidstillägg därå ävensom fri bostad, vilken sistnämnda
förmån uppskattats till 100 kronor för år.
I skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 1 juni 1935 hemställde
försvarsverkens civila personals förbund om vidtagande av åtgärder
för att Strahl skulle bliva underkastad föreskrifterna i arbetarpensionsregleinentet
den 30 juni 1934. Genom beslut den 19 juni 1935 fann departementet
skäl icke föreligga för vidtagande av åtgärder i det av förbundet angivna
syftet. I
I avgivet yttrande den 26 juli 1935 över en hos Kungl. Majit gjord framställning
om pension åt Strahl anförde arméförvaltningens artilleri- och civila
departement bland annat följande:
Strahl vore icke pensionsberättigad jämlikt tjänstepensionsreglementet för
arbetare den 30 juni 1934 (nr 443), ej heller enligt kungörelsen med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst den 7
december 1934 (nr 585). På grund av att han vid sin avgång ur tjänst icke
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
uppnått högre levnadsålder än omkring 52 år, ifrågasatte artilleri- och civila
departementen, huruvida pension av statsmedel över huvud borde till honom
utgå. Då emellertid vid bedömning av hithörande pensionsfråga hänsyn syntes
böra tagas till Strahls långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
samt till de omständigheter, varunder han måst lämna ifrågavarande anställning,
ansåge departementen det vara med billighet och rättvisa bäst överensstämmande,
att Strahl vid avgången ur tjänst erhölle något årligt understöd
av statsmedel för sin återstående levnad.
Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, därest sådant i förevarande
fall skulle anses böra utgå, finge departementen hänvisa till riksdagens beslut
ifråga örn pension åt f. väktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson
och f. väktaren vid Ridö krutdepå Johan Axel Norlin (riksdagens skrivelse
nr 214 1927 p. 38 och 39), f. vaktmästaren vid volontäretablissementet i
Ronneby Sven Johan Carlsson (riksdagens skrivelse nr 352 1928 p. 30) samt
tillsyningsmannen över Sannaheds övningsfält Per Erik Eriksson (riksdagens
skrivelse nr 202 1931 p. 42). Pensionerna åt nvssangivna befattningshavare
hade fastställts till sådant belopp, att pensionen jämte därå belöpande dyrtidstillägg
ungefärligen motsvarade vad befattningshavarna uppburit i kontanta
avlöningsförmåner, däri inberäknat dyrtidstillägg. Med tillämpning av
samma grunder å här förevarande fall skulle pensionen till Strahl böra uppgå
till 312 kronor per år. Dyrtidstillägg å ett dylikt pensionsbelopp uppginge
med nu gällande grundtal till 4 kronor per månad eller med 48 kronor för
år, vadan pensionen jämte dyrtidstillägg skulle komma att utgöra 360 kronor
för år, vilket ungefärligen motsvarade, vad Strahl för närvarande skulle
hava uppburit i kontanta avlöningsförmåner för år, därest han icke avskedats
från sin anställning. Ifrågavarande avlöningsförmåner skulle nämligen,
örn Strahl fortfarande fått kvarstå vid sin anställning, enligt senast gällande
grunder för förmånernas beräkning hava utgjort dels lön, 348 kronor för år,
dels ock dyrtidstillägg därå enligt för närvarande gällande grundtal, 2 kronor
för månad eller 24 kronor för år, eller sålunda tillhopa 372 kronor.
Statskontoret anförde i utlåtande den 15 oktober 1935 följande:
Arméförvaltningens artilleri- och civila departement hade i sitt yttrande i
ärendet framhållit, att Strahl icke vore pensionsberättigad jämlikt arbetarpensionsreglementet
den 30 juni 1934 (nr 443) och ej heller enligt kungörelsen
den 7 december 1934 med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst (nr 585).
Under hänvisning härtill finge statskontoret erinra örn föredragande departementschefens
uttalande i proposition nr 222 till 1934 års riksdag (sid.
166), varav syntes få anses framgå, att avsikten vid tillkomsten av de generella
pensioneringsbestämmelserna för arbetarpersonal varit, att för framtiden
pensionering av sådan personal icke vidare skulle ifrågakomma i annan
ordning än genom tillämpning av antingen arbetarpensionsreglementet eller
förenämnda kungörelse nr 585/1934. I enlighet härmed ansåge sig statskontoret
icke kunna tillstyrka bifall till departementens hemställan, att Strahl
bereddes pension genom hänvändelse till riksdagen.
Med hänsyn till Strahls långa och väl vitsordade anställning i statens tjänst
ville statskontoret emellertid förorda, att Strahl tillerkändes en engångsgratifikation,
förslagsvis beräknad att ungefärligen motsvara vad han uppburit
i kontanta avlöningsförmåner för år, eller sålunda 350 kronor.
Genom beslut den 29 november 1935 medgav Kungl. Maj:t, att till Strahl
linge utbetalas en gratifikation för en gång av 350 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
9
Såsom av handlingarna i ärendet framgår är Strahl, som den 1 juli 1935
entledigats från sin anställning som tygvaktare vid laboratoriet och ammunitionsförrådet
å Blekedammen vid en ålder av 52 år, icke berättigad till pension
enligt gällande grunder för pensionering av arbetare i statens tjänst.
I likhet med statskontoret finner utskottet sig icke kunna tillstyrka beredande
av statspension i förevarande fall, så mycket mindre som ärendet nyligen
varit föremål för Kungl. Majrts prövning utan att föranleda annan åtgärd
från Kungl. Maj:ts sida än att Strahl beviljats en gratifikation för en gång.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion 11:466 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
8:o.
Förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson. I motionen II: 340 av herr
Lundbom har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja Pettersson ett årligt
understöd av 480 kr. att utgå från och med detta års början».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Pettersson är född den 17 december 1866 och alltså 69 år gammal;
att han under tidsperioderna den 1 februari 1899—den 2 april 1912 samt
den 11 september 1916—den 28 mars 1918 varit anställd såsom arbetare vid
Karl Gustafs stads gevärsfaktori;
samt att han vid avskedet år 1918 kunde räkna en anställningstid av sammanlagt
omkring 14 år 8 månader och en levnadsålder av 51 år.
Då Pettersson, efter en anställningstid av icke fullt 15 år, avgått från sin
tjänst vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori redan för 18 år sedan vid icke
normal pensionsålder, anser utskottet sig icke böra tillstyrka, att pension
av statsmedel må utgå i förevarande fall.
Utskottet hemställer förty,
att ifrågavarande motion II: 340 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
9:o.
Förre tygarbetaren Carl Johan Sigfrid Nyberg. I motion II: 455 har herr
Severin yrkat, »att riksdagen må bevilja f. d. tygarbetaren vid Stockholms
tygstation K. J. S. Nyberg fyllnadspension med så stort belopp, att hans
pension kommer att uppgå till 816 kronor per år eller det belopp, som vanligen
brukar beviljas i dylika fall».
Utskottet.
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
U (sköttel.
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,
att Nyberg är född den 14 februari 1870 och alltså 66 år gammal;
att han varit anställd såsom svarvare vid Stockholms tygstation under
tidsperioderna den 15 september—den 16 november 1905 samt den 27 juli
1922—den 30 september 1935 eller under sammanlagt omkring 13 1/2 år;
att han vid sitt avsked jämlikt bestämmelserna i tjänstepensionsreglemenlet
för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443) för pension fått tillgodoräkna sig
83/4 år av förenämnda anställningstid;
samt att han nu uppbär en pension av 480 kronor för år.
I motionen anföres till stöd för yrkandet bland annat följande:
Genom pensionsreglementets tillämpning på Nyberg hade han kommit i
ett sämre läge i pensionshänseende än om den gamla ordningen med riksdagsbeslut
i varje särskilt fall tillämpats. Nyberg hade då beretts tillfälle
kvarstå i tjänst tills han uppnått 15 tjänstår och förutom att han då kommit
i åtnjutande av för arbetare normal inkomst under ytterligare 1 år 8 månader
hade hans pension blivit högre än nu blivit fallet.
Då det icke kunde hava varit statsmakternas mening, att gamla arbetare
skulle komma i ett sämre läge genom pensionsreglementets tillkomst än vad
tidigare varit fallet, borde riksdagen sålunda kunna genom beslut örn fyllnadspension
åstadkomma rättelse härutinnan.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är Nyberg i åtnjutande av
den pension, som författningsenligt tillkommer honom. Ett bifall till motionen
skulle innebära, att åt Nyberg, som vid avskedet kunde för pension
enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare tillgodoräkna sig en tjänstetid
av 8 3/4 år, skulle utmätas pension såsom örn han innehaft 15 tjänstår.
Då ett sådant avsteg från gällande bestämmelser i nämnda pensionsreglemente
skulle medföra vittgående konsekvenser, finner utskottet sig böra avstyrka
bifall till motionen.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 455 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
10:o.
Förre skräddaren Albin Landin. I motion I: 208 hemställer herr Bäcklund,
satt riksdagen må medgiva, att förre skräddaren Albin Landin, Karlsborg, må
fr. o. m. den 1 januari 1936 från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension av 852 kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landin är född den 6 november
1871 och således 64 år gammal; att han var fast anställd vid dåvarande Karlsborgs
artillerikår under tiden den 1 november 1890—den 31 oktober 1894;
att han åren 1907—1915 hade anställning å en av enskild person innehavd
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
11
skrädderiverkstad vid de till Karlsborg då förlagda infanterivolontärsskolorna;
att han såsom ägare av nämnda verkstad från och med år 1919 bedrev
egen skrädderirörelse intill år 1928, vid vilken tidpunkt infanterivolontärsskolorna
förflyttades från Karlsborg; att han innehade anställning såsom
skräddare vid Älvsborgs regementes intendenturverkstäder under tiden den 1
juli 1928—den 28 februari 1935 med en sammanlagd effektiv tjänstetid av
något över 4 år; samt att han enligt utfärdat läkarintyg på grund av nedsatta
kroppskrafter är oförmögen att för framtiden försörja sig med arbete,
ävensom att han enligt intyg av ordföranden i Karlsborgs fattigvårdsstyrelse
är medellös.
I anledning av en vid 1931 års riksdag väckt motion (II: 264) medgav
riksdagen efter hemställan av statsutskottet (utlåtande nr 42), att till Landin
finge från lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål utbetalas
ett engångsbelopp av 2,000 kronor såsom ersättning för förlust i anledning
därav att omförmälda av honom bedrivna skrädderirörelse måst nedläggas
i samband med förflyttningen år 1928 från Karlsborg av infanteriets
volontärsskolor.
I en av arméförvaltningens intendents- och civila departement med eget
yttrande den 26 mars 1935 till statens pensionsanstalt överlämnad skrift anhöll
Landin att från och med den 1 mars 1935 bliva tillerkänd pension jämlikt
gällande bestämmelser för pensionering av arbetare i statens tjänst.
Genom beslut den 11 maj 1935 förklarade statens pensionsanstalt, som funnit
den av Landin sedan den 1 juli 1928 fullgjorda tjänstgöringen vid Älvsborgs
regemente icke hava fyllt ett fortlöpande om ock endast för viss del
av året förefintligt behov, att anstalten med hänsyn till bestämmelserna i 1 §
1 mom. tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 funne sig
förhindrad tilldela Landin någon pension.
I likhet med statens pensionsanstalt finner utskottet förutsättningar i detta
fall icke vara för handen, vilka skulle kunna motivera beviljandet av pension
av statsmedel.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion I: 208 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
ll:o.
Lars Bertil Andersson. I motion II: 217 hemställer herr Andersson i Falkenberg,
»att till jordbruksarbetaren Lars Bertil Andersson, Bjerrome, Vessigebro
(värnpl. 353 8/31 Johansson, Andersson), på grund av uppkommen
arbetsoförmåga under värnpliktstjänstgöringens fullgörande, måtte utgå ett
årligt understöd av 1,200 kronor».
Utskottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 27
oktober 1911, fullgjorde första värnpliktstjänstgöringen vid Karlskrona kustartilleriregemente
under tiden den 12 april—den 30 september 1932; att han
var uttagen till eldledningsman och därvid hade att deltaga i övningar i telefontjänst
ävensom i gasövningar; att han den 12 september 1932 efter tjänstgöringens
slut under ett besök i regementets marketenterilokal drabbades av
ett anfall av epileptisk natur; att han i anledning härav sjukskrevs för observation;
att han efter några dagar utskrevs såsom frisk samt överfördes till
handräckningstjänst; att han vid inställelse i augusti 1934 för fullgörande av
repetitionsövning frikaliades från vidare militärtjänstgöring; att han enligt
ett den 9 januari 1936 utfärdat läkarintyg lider av epileptiforma anfall och
att ifrågavarande sjukdom synes hava framträtt första gången under hans
värnpliktstjänstgöring den 13 september 1932; samt att han på grund av sjukdomen
från och med den 1 augusti 1933 tillsvidare åtnjuter en årlig pension
å 210 kronor enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring.
I en till försvarsdepartementet den 27 december 1934 inkommen skrift anhöll
Andersson örn ersättning i anledning av förenämnda sjukdom.
Häröver avgav riksförsäkringsanstalten den 15 februari 1935 utlåtande
under anförande därvid, bland annat, att anstalten, som i anledning av förevarande
ansökning till prövning upptagit frågan, huruvida ersättning för omförmälda
sjukdom skulle kunna tillerkännas Andersson jämlikt bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, genom beslut berörda den 15 februari
1935 meddelat Andersson, att anstalten funnit någon ersättning jämlikt
nämnda förordning icke kunna tillerkännas honom, enär skälig anledning
funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan
orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill.
Efter inhämtande, att försäkringsrådet, varest Andersson anförde besvär
över riksförsäkringsanstaltens omförmälda beslut, genom utslag den 8 november
1935 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet, fann Kungl.
Maj:t genom beslut den 13 december 1935 den av Andersson gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
utskottet. Enligt vad riksförsäkringsanstalten upplyst, har utredningen i ärendet givit
vid handen, att militärtjänstgöringen icke skäligen kan antagas hava
väsentligen bidragit till Anderssons sjukdom. Vid sådant förhållande har utskottet
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 217 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
13
12 :o.
Jonas Lambert Andersson. I motion II: 453 hemställer herr Molander, »att
riksdagen må medgiva, att till förre sjömannen Jonas Lambert Andersson må
från och med den 1 januari 1936 från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. utbetalas det understöd, som skulle hava tillkommit honom,
därest förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, varit å honom tillämplig; dock utan
rätt för honom att å sagda understöd åtnjuta dyrtidstillägg».
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 17
september 1893, innehade fast anställning vid flottan under tiden den 1
mars 1913—den 31 oktober 1916 samt den 1 april 1917—den 31 oktober
1918; att han den 20 september 1914 under en marsch råkade stiga miste i
en vägfördjupning och därvid ådraga sig en broskskada i vänstra knäleden;
att han i anledning härav sjukskrevs och den 26 oktober 1914 undergick
operation å garnisonssjukhuset i Stockholm; att han därefter återinträdde i
sin militära tjänstgöring; att han efter militärtjänstgöringens slut den 31 oktober
1918 innehade olika anställningar som sjöman intill år 1925; att han
därefter intill år 1932 hade anställning dels som verkstadsarbetare och dels
såsom byggnadsarbetare; att han den 25 maj 1932 undergick operation för
ben- och broskinflammation (osteochondritis dissecans) i vänster knä; samt
att han för närvarande har anställning som träarbetare.
Den 16 september 1932 gjorde Andersson hos riksförsäkringsanstalten
framställning om ersättning på grund av nyssnämnda åkomma. Genom beslut
den 14 oktober samma år fann anstalten någon ersättning jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, icke kunna tillerkännas Andersson för nämnda
åkomma, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava
bidragit till åkomman.
Sedan Andersson i anledning härav hänvänt sig till försäkringsrådet för
utfående av ersättning i förevarande avseende, förklarade försäkringsrådet
enligt skrivelse till Andersson den 1 december 1932, att fråga om rätt till ersättning
enligt 1909 års militärersättningsförordning ej folie under rådets bedömande
och att hans framställning på grund därav icke föranledde någon
rådets åtgärd.
Därefter förklarade riksförsäkringsanstalten, på framställningar från Andersson
om ärendets upptagande till förnyad prövning, genom särskilda beslut
den 28 april och den 19 oktober 1933 sig icke finna skäl till ändring
av sitt beslut i ersättningsfrågan.
Hos Kungl. Majit har härefter Andersson vid två särskilda tillfällen anhållit
att få komma i åtnjutande av ersättning på grund av berörda olycksfall.
Kungl. Maj:t har, efter riksförsäkringsanstaltens hörande, genom särskilda
beslut den 15 juni 1934 och den 18 oktober 1935 funnit Anderssons ansökningar
icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
V ''.skotte!.
Enligt vad handlingarna i ärendet vidare utvisa instämde Andersson den
19 november 1934 riksförsäkringsanstalten till Stockholms rådhusrätt med
yrkande örn förpliktande för anstalten att till honom utgiva ersättning jämlikt
de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade grunder.
Genom en den 8 april 1935 avkunnad dom utlät sig rådhusrätten, att
enär det icke mot riksförsäkringsanstaltens bestridande och vad till stöd därför
i målet förekommit skäligen kunde antagas, att det olycksfall, för vilket
Andersson varit utsatt under sin militärtjänstgöring, förorsakat den sjukdom,
varav Andersson vid operation den 25 maj 1932 befunnits lida, alltså
funne rådhusrätten Anderssons talan icke kunna bifallas.
Rådhusrättens dom har vunnit laga kraft.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har utredningen i ärendet
givit vid handen, att den Andersson år 1914 övergångna kroppsskadan icke
kan antagas hava förorsakat den åkomma, varav han vid operation år 1932
befunnits lida. Vid sådant förhållande bär utskottet funnit sig icke kunna
tillstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 453 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
III. Socialdepartementet.
13:o.
Förre extra befattningshavaren hos länsstyrelsen i Skaraborgs län Carl
Axel Andersson. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 92
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 3 föreslagit riksdagen
medgiva, att förre extra befattningshavaren hos länsstyrelsen i Skaraborgs
län Carl Axel Andersson må, räknat från och med den 1 april 1935,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 864 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 28 januari 1871 och alltså 65 år gammal;
att han varit anställd såsom extra befattningshavare hos länsstyrelsen i
Skaraborgs län under något mer än 15 år, nämligen från november 1919
till och med den 31 mars 1935, då han på grund av sjukdom lämnat anställningen;
att
han under större delen av anställningstiden förestått uppbördsavdel -
Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 15
ningen å landskontoret och därvid ombesörjt göromål, motsvarande landskontorists
åligganden;
samt att han från och med den 1 juli 1928 uppburit lön jämte dyrtidstillägg,
motsvarande vad som tillkommer tjänsteman med avlöning enligt 14
lönegraden 12 löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid
allmänna civilförvaltningen.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
14:o.
T. f. landsfogden Anton Johan Arvid Jacobson. Under punkten 4 av samma
proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att t. f. landsfogden
i Hallands län Anton Johan Arvid Jacobson må från och med månaden
näst efter den, varunder han frånträder förordnandet såsom landsfogde,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 2,700 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jacobson är född den 5 december 1881 och således 54 år gammal;
att han efter år 1905 avlagd examen till rikets rättegångsverk tjänstgjort
vid polisväsendet under tiden 26 april 1906—30 juni 1914;
att han under tiden 28 januari 1918—3 mars 1919 tjänstgjort å landskontoret
i Kronobergs län;
att han under tiden 31 mars 1919—9 september 1924 tjänstgjort såsom
rättsbildat biträde i olika domsagor, därav såsom förste notarie från och med
den 1 juli 1920;
att han varit av länsstyrelsen i Hallands län förordnad att från och med
den 10 september 1924 intill utgången av samma år uppehålla befattningen
såsom landsfogde i länet;
att han den 19 december 1924 av Kungl. Majit förordnats att tillsvidare
vara landsfogde i Hallands län och för tid, varunder han i enlighet härmed
uppehållit landsfogdebefattningen, åtnjutit för befattningen i stat upptagen
lön — med avdrag av ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av
landsfogdebefattning åvilande avgift för egen pensionering — ävensom
tjänstgöringspenningar, varjämte han från och med den 1 juli 1926 uppburit
tillfällig löneförbättring;
att han alltsedan den 9 februari 1934 varit tjänstledig på grund av sjukdom
och jämlikt Kungl. Majlis beslut den 30 december 1935 för närvarande
åtnjuter dylik ledighet intill utgången av juni 1936;
att Jacobson under den tid av omkring 18 år, varunder han alltså varit
anställd i statens tjänst, icke varit tjänstledig av anledning, som enligt 1907
års civila pensionslag medför avbrott i tjänstårsberäkning, i annan män än
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
att han under en tid av två månader varit suspenderad från tjänsten enligt
av Göta hovrätt meddelat utslag;
samt att, därest Jacobson varit ordinarie innehavare av landsfogdetjänsten,
för honom skulle hava gällt ett pensionsunderlag av lägst 3,400 kronor
och högst 4,900 kronor.
Frågan om pension åt Jacobson var år 1935 föremål för Kungl. Maj:ts
och riksdagens prövning med anledning av en då föreliggande ansökning av
Jacobson om erhållande av pension.
Till stöd för nyssnämnda ansökning åberopade Jacobson ett av professorn
H. Sjöbring den 29 januari 1935 utfärdat läkarintyg av innehåll, att Jacobson,
vilken senast sedan den 29 augusti 1934 vårdats å psykiatriska kliniken
i Lund, på grund av sjukdom (organisk hjärnsjukdom) vore för framtiden
oförmögen till tjänstgöring.
Statskontoret anförde i utlåtande den 28 februari 1935 bland annat, att
Jacobson, som ej tillhörde sådan personalgrupp, å vilken civila tjänstepensionsreglementet
från och med den 1 juli 1935 bleve tillämpligt, icke vore
innehavare av ordinarie tjänst och således icke heller kunde bliva berättigad
till pension jämlikt 1907 års civila pensionslag. Emellertid syntes billighetsskäl
tala för att Jacobson, i överensstämmelse med vad som tidigare
medgivits i åtskilliga likartade fall, erhölle någon pension av statsmedel, när
han på grund av sjukdom nödgades lämna sin statsanställning. Vid beräknande
av storleken av berörda pension syntes såsom utgångspunkt böra tjäna
det pensionsunderlag, som gällde för ordinarie landsfogde, vilken ännu
icke kommit i åtnjutande av något ålderstillägg, eller 3,400 kronor. I likhet
med länsstyrelsen ansåge statskontoret, att i förevarande fall såsom grund
för den fortsatta beräkningen borde tagas 75 procent av pensionsunderlaget
eller sålunda 2,550 kronor. Om därefter omvandling skedde till s. k. ny
pension, framkomme ett belopp av 3,468 kronor. Sistnämnda belopp syntes
böra reduceras med 10 procent med hänsyn därtill att pensionsavgifter
icke blivit erlagda, varvid efter avrundning erhölles ett pensionsbelopp av
3,120 kronor.
I proposition nr 207, punkt 13, föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att Jacobson finge från och med månaden näst efter den, varunder han frånträdde
förordnandet såsom landsfogde, under återstående livstiden från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
till det av statskontoret föreslagna beloppet, 3,120 kronor.
I utlåtande nr 45, punkt 35, anförde bankoutskottet, att utskottet för sin
del icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande av sjukpension åt
Jacobson. Frånsett att Jacobsons tjänstgöring icke varit fri från anmärkning,
kunde, enligt vad utskottet hade sig bekant, den sjukdom, på grund av
vilken Jacobson jämlikt läkarintyg för framtiden förklarats oförmögen till
tjänstgöring, anses vara i väsentlig mån självförvållad. Utskottet kunde följaktligen
icke biträda Kungl. Majlis ifrågavarande förslag. Under åberopan
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
17
de härav hemställde bankoutskottet, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
icke måtte av riksdagen bifallas.
Riksdagen beslöt i enlighet med vad bankoutskottet sålunda hemställt.
Sedan Jacobson i maj 1935 till Kungl. Maj:t inkommit med ett i samma
månad av professorn Sjöbring utfärdat läkarintyg, däri anfördes, att Jacobson
lede av dementia paralytica, vilken sjukdom icke skäligen kunde betraktas
såsom självförvållad i sådan mening, att den ej skulle medföra rätt till pension,
anbefallde Kungl. Majit medicinalstyrelsen att inkomma med utlåtande
i ärendet.
Medicinalstyrelsen (rättspsykiatriska nämnden) har i utlåtande den 19 september
1935 anfört, att den sjukdom, varav Jacobson lede, enligt gängse medicinsk
åskådning icke kunde anses såsom självförvållad.
Länsstyrelsen i Hallands län har i yttrande den 28 oktober 1935 anslutit
sig till det av statskontoret i dess förenämnda utlåtande den 28 februari 1935
framlagda förslaget örn beredande av pension åt Jacobson till belopp av 3,120
kronor för år.
Statskontoret har i förnyat utlåtande den 23 december 1935 anfört att, även
örn i förevarande fall sjukdomen skulle vara självförvållad, denna omständighet
enligt tidigare praxis icke ansetts böra inverka vid bedömandet av frågan
om sjukpension. Under erinran härom och med hänvisning till medicinalstyrelsens
utlåtande har statskontoret tillstyrkt, att hos 1936 års riksdag
måtte utverkas pension åt Jacobson med det av ämbetsverket tidigare föreslagna
beloppet, 3,120 kronor för år.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
Den ytterligare utredning rörande Jacobsons sjukdom, som förebragts
efter det frågan örn pension åt honom år 1935 var föremål för prövning,
synes mig böra föranleda ett förnyat övervägande från statsmakternas sida
av denna fråga. Enligt min mening skulle det vara obilligt, om Jacobson —
vilken haft statsanställning under omkring 18 år och dessförinnan under
cirka 8 år fullgjort annan allmän tjänst —- skulle efter entledigande lämnas
utan pension. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att förslag i ämnet ånyo
förelägges riksdagen.
Vad pensionens storlek beträffar, har det i 1935 års proposition föreslagna
och av myndigheterna nu ånyo tillstyrkta beloppet av 3,120 kronor uträknats
i anslutning till de grunder, som gälla beträffande sjukpension för pensionsberättigade
befattningshavare i statens tjänst. Såsom av utredningen framgår,
har emellertid Jacobsons tjänstgöring såsom landsfogde icke varit fri
från anmärkning. Även om detta förhållande måhända kan finna sin förklaring
i hans sjukdom, bör det kanske tillmätas viss betydelse vid bestämmandet
av pensionens storlek. Med hänsyn härtill vill jag nu för min del
förorda, att pensionen bestämmes till 2,700 kronor för år.
Då enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall äro
sådana, att pension av statsmedel icke bör beviljas, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke må av
riksdagen bifallas.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sand. Nr 20. 2
Utskottet.
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
15:o.
Förra extra tvättbiträdet Augusta Vilhelmina Bergström. Kungl Majit har
i punkten 5 av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att
förra extra tvättbiträdet vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn Augusta
Vilhelmina Bergström må, räknat från och med den 1 oktober 1934, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 528 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bergström är född den 25 juni 1872 och alltså närmare 64 år gammal;
att hon såsom extra tvättbiträde arbetat vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn
under olika tider från år 1898 till och med den 11 september
1934, dock med sammanhängande avbrott under åren 1904—1911;
att Bergström, som åtnjutit avlöning i form av dagpenning, under anställningstiden
vid sjukhuset utfört arbete under ett dagantal, motsvarande tillhopa
omkring 22 år, varav 13 år 8 månader 11 dagar i en följd från och
med ingången av år 1921;
samt att hennes medelinkomst för år utgjort under de senaste 5 åren omkring
1,060 kronor.
Med biträdande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande framställning.
16:o.
Förre polismannen Johan Valfrid Niklasson. I motion I: 207 hemställer
herr Sköldén jämte två av första kammarens övriga ledamöter, »att polismannen
Johan Niklasson i Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, må från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. tillerkännas en årlig pension
av statsmedel till skäligt belopp under villkor, att pension till ett belopp
av minst 200 kronor beviljas honom av landsting, kommun eller enskilda».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Niklasson är född den 1 oktober 1887 och alltså 48 år gammal;
att han hade anställning såsom ordinarie polisman i Ljungs kommun av
Göteborgs och Bohus län från och med den 1 januari 1913 intill den 1 april
1931, vilken sistnämnda dag han nödgades frånträda sagda befattning på
grund av att 1925 års polislag då trädde i tillämpning inom kommunens polisdistrikt;
att
han i sin berörda egenskap av polisman åtnjöt avlöning, till vilken
kommunen och statsverket bidrogo med hälften vardera, med 500 kronor un
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
19
der ettvart av åren 1913—1917, med 750 kronor för vartdera av åren 1918
och 1919, med 1,000 kronor för år 1920 samt 1,500 kronor per år för tiden
därefter;
samt att han under de fem senast förflutna åren försörjt sig genom utförande
av posttransporter mellan Ljungskile järnvägsstation och poststationen
därstädes mot en ersättning av 2 kronor 50 öre för dag.
I en den 23 februari 1933 dagtecknad skrift anhöll Niklasson hos Kungl.
Majit att komma i åtnjutande av skälig pension av statsmedel.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län upplyste i över ansökningen avgivet
utlåtande, att Niklasson vid tiden för frånträdandet av polismannabefattningen
icke hade full sysselsättning av tjänsten ifråga, samt anförde vidare
att — ehuruväl en viss billighet talade för att Niklasson med hänsyn
till hans långa tjänstgöring bereddes någon ersättning — föreliggande ersättningsfråga
icke syntes böra vinna sin lösning annat än i sammanhang med
en allmän reglering av hithörande frågor.
Statskontoret, som jämväl hördes över ansökningen, erinrade, att i de fall,
då riksdagen beviljat pension åt polisman, som under en längre tid tjänstgjort
i kommun, varest den nya polislagen icke varit gällande, såsom villkor
för beviljande av dylik pension plägat uppställas — utöver kravet på viss
högre levnadsålder hos vederbörande polisman — att pension till visst belopp
även utgått från landsting, kommun eller enskilda. Någon dylik utfästelse
hade icke givits i förevarande fall. På grund härav och då statskontoret icke
heller funne omständigheterna i övrigt motivera utverkande av pension åt
Niklasson, hemställde ämbetsverket, att den av honom gjorda framställningen
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Genom beslut den 18 oktober 1935 fann Kungl. Maj.t Niklassons ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Såsom statskontoret erinrat, har såsom villkor för beviljande av pension
åt polismän i samma läge som Niklasson — utöver kravet på att vederbörande
uppnått viss högre levnadsålder — uppställts, att pension till visst belopp
även utgått fran landsting, kommun eller enskilda. I det nu ifrågavarande
fallet föreligger icke någon utfästelse av nämnda art. På grund härav har
utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka, att Niklasson, som vid avgången från
sin polistjänst icke uppnått högre levnadsålder än 43 år, skulle beviljas pension
av statsmedel.
Utskottet hemställer alltså,
att ifrågavarande motion 1:207 icke må till magön riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
17 :o.
Förra röntgensjuksköterskan Anna Viktoria Christiansson. I motion
II: 556 hemställer herr Nyblom, »att förra röntgensjuksköterskan Anna Viktoria
Christiansson måtte tillerkännas en årlig pension av kronor 1,176 jämte
dyrtidstillägg».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Christiansson är född den 20 november 1882 och alltså 53 år gammal;
att hon hade anställning såsom biträde vid röntgenbehandling samt röntgenfotografering
jämte framkallning å medicine doktor Tage Sjögrens privata
röntgeninstitut i Stockholm åren 1902—1921 samt å legitimerade läkaren
doktor Nils Hanssons privata röntgeninstitut därstädes under tiden från
och med den 1 januari 1922 till och med den 30 april 1928, vilken sistnämnda
dag hon på egen begäran lämnade sin anställning;
att hon under sin berörda tjänstgöring till följd av röntgenstrålning ådrog
sig röntgenskador (hudatrofier och hyperkeratoser) å händerna, vilka skador
synas hava uppträtt första gången i början av år 1913;
att ifrågavarande skador efter hand förvärrats och år 1933 resulterat i uppkomsten
av ett cancerliknande sår, vilket nödvändiggjort amputation av vänstra
handens pekfinger;
samt att hon sannolikt för all framtid kommer att lida av nedsatt arbetsförmåga
på grund av nämnda kroppsskada.
I januari 1934 ingav Christiansson till riksförsäkringsanstalten ansökan om
ersättning på grund av yrkessjukdom, ådragen under arbete genom inverkan
av i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar angivet
ämne.
Genom beslut den 14 februari 1934 förklarade riksförsäkringsanstalten
att, då ifrågavarande sjukdom yppats redan före den 1 januari 1930 samt
lagen örn försäkring för sådan yrkessjukdom icke vore tillämplig, om sjukdomen
yppats före nyssnämnda dag, anstalten funnit ersättning enligt berörda
lag icke kunna tillerkännas Christiansson.
Häröver anförde Christiansson besvär hos försäkringsrådet. Vid besvären
fanns fogat ett intyg av ovannämnde doktor Tage Sjögren, vari uttalades, att
den sjukdom, varav Christiansson lede, finge anses hava yppats först under
år 1933 eller i och med uppkomsten av den sårskada, som nödvändiggjorde
amputation av vänstra handens pekfinger.
Genom utslag den 7 september 1934 fann försäkringsrådet ej skäl göra
ändring i riksförsäkringsanstaltens omförmälda beslut.
Vidare inhämtas av handlingarna, att pensionsnämnden i Stockholm stads
sjätte distrikt den 19 oktober 1935 avslagit en ansökan från Christiansson
om pension och därvid beräknat hennes årsinkomst för den närmaste framtiden
till över 400 kronor av hyresagentur.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
21
Det i motionen framställda förslaget är av den art, att det undandrager sig
bedömande efter de grunder, vilka vanligen pläga tillämpas vid beviljande av
pension eller understöd. Christiansson har nämligen icke innehaft anställning
i statens tjänst, utan förslaget grundar sig på en önskan att genom en
statspension bringa hjälp åt Christiansson, som offrat sin hälsa i sjukvårdens
tjänst. Ehuru utskottet funnit nu förevarande fall vara i hög grad behjärtansvärt,
har utskottet med hänsyn till ärendets säregna beskaffenhet likväl
icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till den föreliggande motionen. Enligt
utskottets mening torde det i första hand böra ankomma på Kungl.
Majit att efter därom gjord framställning taga under omprövning, huruvida
och i vad mån förutsättningar kunna vara för handen för tillgodoseende av
motionens syfte.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 556 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
IV. Finansdepartementet.
18:o.
Förre tillsyningsmannen vid brännvinsnederlaget i Åhus, förre majoren i
armén Nils Birger Emanuel Rietz. I två inom riksdagen väckta likalydande
motioner, den ena under nr 28 inom första kammaren av herr Nilsson, Johan,
i Kristianstad och herr Hansson, Jacob, samt den andra inom andra kammaren
under nummer 96 av herr Björck i Kristianstad, har hemställts, »att
riksdagen måtte bevilja förre majoren N. Birger E. Rietz i egenskap av förutvarande
tillsyningsman vid brännvinsnederlaget i Åhus en årlig pension av
2,400 kronor eller det belopp, som med hänsyn till ovan angivna omständigheter
kan anses skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Rietz är född den 28 augusti 1865 och alltså över 70 år gammal;
att han erhöll avsked från armén såsom kapten från och med den 1 september
1915 och åtnjuter pension från arméns pensionskassa med ett belopp
av omkring 4,250 kronor, inklusive dyrtidstillägg;
att han innehaft anställning vid kontrollen över brännvinstillverkningen
såsom tillsyningsman vid brännvin snederlag under tiden februari 1915—-september 1935;
samt att hans genomsnittliga årsinkomst från befattningen beräknats hava
under senare år utgjort omkring 7,000 kronor.
Utskottet.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Hos Kungl. Majit har Rietz den 25 januari 1935 gjort framställning om
pension i egenskap av tillsyningsman vid brännvinsnederlag.
I avgivet utlåtande den 18 februari 1935 anförde kontrollstyrelsen, bland
annat, följande:
Några bestämmelser angående pension eller årligt understöd till tjänstemän
vid kontrollen över vare sig brännvins- eller maltdrycksbeskattningen
funnes icke meddelade. Dylik kontrolltjänstemannabefattning toge nämligen
i regel icke sin innehavare i anspråk med viss daglig tjänstgöring utan
hade mer eller mindre karaktären av bisyssla. Därtill komme, att dessa tjänster
i stor utsträckning innehades av förutvarande militärer, som redan åtnjöte
statspension. Kontrolltjänsten hade därför i regel icke ansetts böra
grunda rätt till pension. Allenast i ett fall hade förekommit, att s. k. riksdagspension
medgivits åt bär avsedd kontrolltjänsteman, i det att 1923 års
riksdag beviljat förre kontrollören vid brännvinstillverkningen N. Adrian,
vilken tjänstgjort såsom brännerikontrollör under 34 tillverkningsår och på
sistone hade full daglig tjänstgöring under hela året samt förut icke innehade
statspension, ett årligt understöd av 1,080 kronor.
Vad Rietz beträffade vore hans tjänsteåligganden under månaderna oktober—april
av sådan omfattning, att han måste anses utöva hel daglig tjänstgöring,
vilken därtill vore av krävande och ansvarsfull art. Däremot vore
hans tjänstgöring under månaderna maj—september av mindre omfattning.
I sin helhet skulle väl enligt styrelsens mening tjänstgöringsförhållandena för
Rietz, icke minst på grund av det förtjänstfulla sätt, varpå han bestritt tjänsten,
kunna motivera beviljande av ett årligt understöd åt honom. Då emellertid
Rietz redan åtnjöte pension såsom förutvarande militär, hade styrelsen
funnit det tveksamt att kunna tillstyrka, att Rietz skulle kunna tillerkännas
motsvarande förmån jämväl på grund av tillsyningsmannabefattningen. Styrelsen
tilläte sig erinra om, att åtskilliga kontrollörer vid sockerbeskattningen
på sin tid tillerkändes pension, dock icke i något fall, då vederbörande förut
åtnjöte statspension; vid sockerkontrollens första avveckling år 1922, då ett
antal sockerkontrollörer på en gång pensionerades, undantogos uttryckligen
de, som tidigare hade dylik förmån. Det finge även framhållas, att, därest
Rietz’ förevarande ansökan skulle bifallas, detta skulle bliva i hög grad prejudicerande
beträffande överkontrollörerna vid brännvins- och maltdryckstillverkningen,
av vilka flertalet i likhet med Rietz utgjordes av pensionerade
officerare. Åtskilliga av dem skulle med minst samma rätt som Rietz kunna
göra anspråk på pension vid avgången ur tjänst.
Även om kontrollstyrelsen sålunda icke ansåge sig kunna tillstyrka förevarande
framställning om årligt understöd, hade styrelsen dock funnit det
högeligen önskvärt, att Rietz vid avgången från tjänsten tilldelades ett lämpligt
belopp i form av gratifikation.
Statskontoret har i avgivet yttrande den 11 mars 1935 — under erinran,
att Rietz fått kvarstå i befattningen som tillsyningsman till uppnådda 70 års
ålder, alltså under tre år utöver den för civila tjänstemän i allmänhet hittills
gällande pensionsålder — anfört, att statskontoret, vid nu angivna förhållande
och under hänvisning till vad kontrollstyrelsen i ärendet framhållit,
funnit sig böra avstyrka sökandens framställning om årligt understöd. Icke
heller funne ämbetsverket sådana omständigheter föreligga, att ämbetsverket
kunde tillstyrka kontrollstyrelsens förslag om gratifikations beviljande,
Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 23
allra helst som ett bifall till detta förslag skulle kunna få vittgående konsekvenser.
Genom beslut den 12 april 1935 förordnade Kungl. Maj.t, att Rietz skulle
äga att vid frånträdande av förordnandet såsom tillsyningsman komma i åtnjutande
av en gratifikation av 1,000 kronor.
Under åberopande av vad kontrollstyrelsen och statskontoret i ovan återgivna
utlåtanden anfört finner utskottet sig böra avstyrka bifall till de föreliggande
motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motioner I: 28 och II: 96 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
19:o.
F. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk (tilläggspension). I motion I: 147
hava herrar Rahmn och Petersson, Knut, hemställt, satt riksdagen måtte
besluta bevilja f. d. tullfiskalen Georg von Zweigbergk ett särskilt pensionstillägg
å 1,200 kronor örn året».
Av utredningen i ärendet inhämtas,
att von Zweigbergk är född den 9 mars 1865 och alltså 71 år gammal;
att han under tiden 7 december 1897—26 oktober 1907 tjänstgjort såsom
vice auditör vid Älvsborgs regemente;
att han utnämndes att från och med den 1 januari 1914 vara tullfiskal
i Göteborg;
att han från och med den 1 januari 1923 i samband med ikraftträdande
av ny stat för tullverket uppfördes å indragningsstat med tjänstgöringsskyldighet;
samt
att von Zweigbergk, som beviljats avsked ur tullverkets tjänst med
utgången av juni månad 1932, genom generaltullstyrelsens beslut den 20 juli
1932 förklarades berättigad att från och med den 1 juli 1932 uppbära, dels
en årlig pension av 1,600 kronor, motsvarande 28/33 av det för tullfiskal å indragningsstat
gällande pensionsunderlaget å 2,000 kronor, dels ock tillsvidare
i enlighet med kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer och kungörelsen
den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer pensionstillägg
och pensionsförhöjning med ett årligt belopp av tillhopa 1,160 kronor,
vadan hans sammanlagda pensionsförmåner utgöra 2,760 kronor.
I anledning av en vid 1934 års riksdag väckt motion (II: 272) har von
Zweigbergks pensionsfråga tidigare varit föremål för riksdagens prövning.
I motionen hemställdes, att von Zweigbergk måtte erhålla sådant tillägg
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 20
Uts kottet.
till den honom av generaltullstyrelsen tilldelade pensionen, att den sammanlagda
pensionen skulle uppgå till samma belopp, som tillkomme tullkontrollör
i Göteborg.
I utlåtande nr 42, punkten 3, anförde bankoutskottet, att då von Zweigbergk
redan tillerkänts den pension, vartill han på grund av innehavd anställning
hos staten författningsenligt vöre berättigad, ansåge utskottet sig
sakna anledning tillstyrka beviljande av ytterligare sådan förmån åt honom.
Utskottet hemställde, att motionen II: 272 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt.
Då några nya omständigheter icke förebragts, som kunna motivera ett frångående
av den ståndpunkt, utskottet år 1934 intagit till förevarande pensionsfråga,
har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd i den nu
väckta motionens syfte.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motion I: 147 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
V. Ecklesiastikdepartementet.
20:o.
Assistenten och kamreraren vid Chalmers tekniska institut, ingenjören
Ernst Viktor Brobäck. I en den 14 februari 1936 dagtecknad proposition nr
92 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit
riksdagen medgiva, att assistenten och kamreraren vid Chalmers tekniska
institut, ingenjören Ernst Viktor Brobäck må från och med månaden näst
efter den, varunder han lämnar sina anställningar, dock tidigast från och
med den 1 februari 1937, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,300 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Brobäck är född den 4 januari 1872 och således 64 år gammal;
att han varit anställd vid Chalmers tekniska institut sedan år 1900 såsom
assistent och sedan den 1 juni 1917 jämväl såsom kamrerare;
att han i egenskap av assistent haft att fullgöra en tjänstgöring, vilken under
de senaste tio läsåren omfattat i medeltal 21 veckotimmar;
att han såsom assistent uppburit arvode, vilket under de senaste tio läsåren
i medeltal uppgått till 4,198 kronor för år, jämte nyreglerat dyrtidstillägg;
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
25
samt att han sedan den 1 juli 1926 såsom kamrerare åtnjutit arvode av
2,500 kronor för år jämte nyreglerat dyrtidstillägg.
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
21:o.
Extra biträdet vid domkapitelsexpeditionen i Lund Fredrik Axel Elis
Malmström. Under punkten 7 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att extra biträdet vid domkapitelsexpeditionen i Lund Fredrik Axel
Elis Malmström må från och med månaden näst efter den, varunder han
lämnar sin anställning, dock tidigast från och med den 1 april 1937, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 2,196 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Malmström är född den 23 mars 1872 och således den 23 mars 1937
uppnår 65 års ålder;
att han sedan den 12 augusti 1893 eller sålunda mer än 42 år varit anställd
såsom extra biträde vid domkapitelsexpeditionen i Lund;
att Malmström städse haft full daglig tjänstgöring och icke innehaft annan
befattning vid sidan av nämnda tjänst;
att Malmström såsom extra biträde åtnjutit arvode, vilket sedan den 1
juli 1928 uppgått till — förutom nyreglerat dyrtidstillägg — 4,200 kronor
för år;
samt att för Malmström tillämpats de bestämmelser i fråga om semester,
sjukavlöning m. m., som gälla för extra ordinarie tjänsteman i 13 lönegraden
16 löneklassen.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
22 :o.
»Läroverksvaktmästaren Alfred Karlsson. Kungl. Majit har i punkten 8
av ifrågavarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid samrcalskolan i Filipstad Alfred Karlsson må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, dock tidigast från och
med den 1 juli 1936, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,140 kronor.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Karlsson är född den 8 oktober 1868 och således 67 år gammal;
att han utan avbrott tjänstgjort såsom vaktmästare vid samrealskolan (tidigare
samskolan) i Filipstad sedan den 1 juli 1910;
att han beräknas komma att lämna vaktmästarbefattningen den 1 juli
1936, vid vilken tidpunkt han sålunda innehaft befattningen under 26 år;
samt att hans löneförmåner utgöras av kontant grundlön örn 1,500 kronor
för år, varå utgår dyrtidstillägg enligt för oreglerade verk gällande grunder,
samt fri bostad om två rum och kök jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner
uppskattats till ett värde av 550 kronor för år efter ortens pris.
Med biträdande av Kungl. Maj.ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
23:o.
Läroverksmaskinisten Per August Wahlgren. Under punkten 9 föreslår
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att maskinisten vid högre allmänna läroverket
i Uppsala Per August Wahlgren må från och med månaden näst efter
den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wahlgren är född den 23 maj 1866 och således nära 70 år gammal;
att han sedan den 1 oktober 1897 eller under mer än 38 år varit anställd
såsom maskinist vid högre allmänna läroverket i Uppsala;
samt att hans årliga löneförmåner sedan den 1 augusti 1930 utgjort dels
grundlön och ålderstillägg om tillhopa 1,800 kronor, varå dyrtidstillägg utgått
enligt för oreglerade verk gällande grunder, dels extra lönetillägg till belopp
av 960 kronor, dels ock fri bostad jämte vedbrand och lyse, vilka naturaförmåner
uppskattats till ett årligt värde av 700 kronor.
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
24 :o.
Vaktmästaren vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor Edvard
Ragnar Bayard. Uti punkten 10 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid hantverksskolan i Växiö för blinda kvinnor Ed
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
27
vard Ragnar Bayard må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 1,320
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bayard är född den 25 maj 1873 och således nära 63 år gammal;
att han varit anställd vid Gotlands infanteriregemente under tiden 24 april
1893—31 december 1904 eller alltså omkring 11 år 8 månader, därav såsom
distinktionskorpral sedan den 31 december 1899;
att han innehaft anställning såsom vaktmästare vid förskolan för blinda
i Växjö från och med den 24 oktober 1909 intill utgången av juni 1935, vid
vilken tidpunkt skolan nedlades, samt under tiden därefter vid den nyupprättade,
i nyssnämnda skolas lokaler inrymda hantverksskolan i Växjö för blinda
kvinnor;
att han väntas komma att avgå från sin vaktmästarbefattning med utgången
av juni 1936, vid vilken tidpunkt hans anställningstid såsom vaktmästare
vid förenämnda skolor alltså uppgår till omkring 26 år 8 månader;
samt att hans kontanta avlöningsförmåner under de senaste fem åren uppgått
till i medeltal 1,724 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens
oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån av fri bostad
om ett rum och kök jämte värme och lyse, vilka naturaförmåner uppskattats
till ett årligt värde av 500 kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
25:o.
Förra tamburvakten vid Kungl, biblioteket Ingrid Maria Ericsson, född
Nilsdotter. I punkten 11 av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att förra tamburvakten vid Kungl, biblioteket
Ingrid Maria Ericsson, född Nilsdotter, må, räknat från och med den 1 december
1935, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 756 kronor, varvid
skall iakttagas den henne jämlikt Kungl. Majits beslut den 1 november 1935
ålagda återbetalningsskyldigheten.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ericsson är född den 29 december 1867 och således 68 år gammal;
att hon under tiden 1 januari 1912—30 november 1935 eller nära 24
år varit anställd såsom tamburvakt vid Kungl, biblioteket;
att hennes tjänstgöring vid biblioteket omfattat uppassning av besökande,
telefonpassning m. m., och krävt en daglig arbetstid av 7 timmar;
28 Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
samt att hennes avlöning utgjort 1,620 kronor för år jämte nyreglerat dyrtidstillägg.
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
26:o.
Journalförerskan vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet Eva Julia
Matilda Klosterberg. Kungl. Majit har i punkten 12 av förevarande proposition
föreslagit riksdagen medgiva, att journalförerskan vid Karolinska
mediko-kirurgiska institutet Eva Julia Matilda Klosterberg må från och
med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Klosterberg är född den 3 augusti 1870 och således 65 år gammal;
att hon sedan år 1889 eller under mer än 46 år tjänstgjort såsom journalförerska
vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets pediatriska poliklinik;
att nämnda tjänstgöring tagit i anspråk en daglig arbetstid av omkring 3
timmar;
samt att Klosterbergs avlöning utgjort under tiden 1 januari 1921—30 juni
1927 900 kronor och under tiden härefter 1,200 kronor för år jämte nyreglerat
dyrtidstillägg.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
27 :o.
Förra städerskan Carolina Sofia Nilsson, född Johansdotter. I punkten 13
av förevarande proposition nr 92 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att förra städerskan vid folkskoleseminariet i Linköping Carolina Sofia
Nilsson, född Johansdotter, må, räknat från och med den 1 augusti 1935, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Nilsson är född den 3 oktober 1867 och således 68 år gammal;
att hon under åren 1905—1920 varit anlitad för utförande av skurningsarbete
m. m. vid folkskoleseminariet i Linköping samt från och mer år 1921
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
29
till och med den 31 juli 1935 innehaft anställning såsom städerska därstädes;
att hennes avlöning, som före år 1921 utgjort högst 30 kronor för månad,
från och med sistnämnda år utgått med 600 kronor för år jämte dyrtidstillägg,
varjämte hon åtnjutit fri bostad om ett rum med kokvrå jämte värme
och lyse, vilka sistnämnda förmåner uppskattats till ett värde av 200 kronor
för år efter ortens pris;
att hennes make, som är 73 år gammal, år 1925 drabbats av sjukdom och
därefter icke kunnat utföra något arbete;
samt att makarna Nilsson icke hava några barn eller andra anhöriga, som
äro skyldiga att bidraga till makarnas underhåll.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
Tjänstepensionsreglementet
för arbetare hade icke kunnat vinna tillämpning
på Nilsson, enär hennes avlöningsförmåner understigit 1,250 kronor för
år. Statens pensionsanstalt, som för allmänna civilförvaltningens och försvarsväsendets
vidkommande hade att pröva frågor om pension jämlikt kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst, hade funnit pension icke heller
kunna beredas Nilsson enligt nämnda kungörelse. Enligt bestämmelserna i
denna kungörelse erfordrades för beslut örn pension, att arbetaren vid den
tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, under en tid av sammanlagt minst
15 år innehaft sådan anställning i statens tjänst, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, dock att, där sammanlagda tiden i
dylik anställning endast obetydligt understege 15 år, pension likväl skulle
kunna beviljas, örn arbetaren under avsevärd tid innehaft annan statsanställning.
Såvitt utredningen i ärendet gåve vid handen, hade Nilsson allenast
från och med år 1921 till och med juli månad 1935 eller under omkring
14 */2 år innehaft sådan anställning vid folkskoleseminariet i Linköping, som
utgjort hennes huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla. Med hänsyn
till den jämförelsevis långa tid, varunder Nilsson före år 1921 biträtt med
städerskegöromål vid seminariet, ansåge departementschefen likväl, i anslutning
till grunderna för nyss återgivna bestämmelser, anställningstidens längd
i förevarande fall icke böra utgöra hinder för beredande av pension åt henne.
Enligt författningsbestämmelserna förelåge emellertid ännu ett hinder
för beredande av pension, nämligen att anställningstiden till avsevärd del infölle
efter det Nilsson uppnått 60 års ålder. I detta avseende innebure författningsföreskrifterna
en viss skärpning av tidigare praxis, sammanhängande
med de nya pensionsreglementenas regler örn tjänstårsberäkningens upphörande
vid uppnådd pensionsålder och en strävan att avkoppla äldre arbetskraft.
Enligt de principer, som före ikraftträdandet av de nya pensioneringsföreskrifterna
tillämpades av Kungl. Majit och riksdagen, skulle den
omständigheten, att tjänstetiden till väsentlig del infölle efter uppnådd normal
pensionsålder, icke i och för sig hava uteslutit från möjlighet till erhållande
av pension. Det syntes departementschefen skäligt, att man vid bedömande
av frågor örn pension åt anställningshavare, som avgått kort efter de
nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande, toge viss hänsyn till denna tidigare
praxis i syfte att utjämna övergången mellan äldre och nyare pensioneringsgrunder.
I enlighet med denna uppfattning ville departementschefen
för egen del förorda alt, utan hinder av förut angivna omständigheter, pension
utverkades åt Nilsson.
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottet.
Utskottet.
Pensionen syntes lämpligen kunna bestämmas till 360 kronor eller något
mindre än det belopp, som skulle hava utgått, därest föreskrifterna i nyssnämnda
kungörelse den 7 december 1934 (nr 585) varit tillämpliga.
Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
28:o.
Förra småskollärarinnan Nina Maria Wiklund. I motion II: 45 har herr
Lindberg i Umeå jämte två av andra kammarens övriga ledamöter hemställt,
»att riksdagen ville besluta dels att f. d. småskollärarinnan fru Nina
Maria Wiklund i Umeå måtte för pensionsrätt i statens pensionsanstalt få
räkna samtliga av henne fullgjorda 11 tjänstår såsom lärarinna vid mindre
folkskola i Skråmträsk, Skellefteå skoldistrikt, och 7 tjänstår såsom biträdande
lärarinna vid Mo ångsågs folkskola i Nordmalings skoldistrikt och dels att
— utan att i § 9 av nu gällande reglemente för anstalten omnämnda engångsavgiften
för tjänstgöringen vid Mo ångsågs folkskola behöver erläggas
— ett årligt understöd från statens pensionsanstalt å 675 kronor må utgå
till fru Wiklund fr. o. m. den 1 januari 1936 och under hennes återstående
livstid».
Av motionen och vid densamma fogade bilagor inhämtas,
att Wiklund är född den 29 augusti 1868 och alltså 67 år gammal;
att hon tjänstgjort såsom lärarinna vid mindre folkskolan i Skråmträsk
från och med höstterminen 1890 till och med vårterminen 1901 samt såsom
biträdande lärarinna vid Mo ångsågs folkskola från och med höstterminen
1901 till och med vårterminen 1908, efter vilken tid hon icke innehaft någon
anställning vid folkskoleväsendet eller i statens tjänst;
att hennes man sedan år 1912 är obotligt sinnessjuk och intagen på vårdanstalt;
samt
att makarna hava två söner, födda respektive år 1909 och år 1912.
Utskottet kan icke tillstyrka, att Wiklund, som redan år 1908 vid icke fyllda
40 år frivilligt lämnat sin anställning vid folkskoleväsendet, skulle förklaras
berättigad till pension från statens pensionsanstalt, grundad på hennes
ovannämnda tjänstgöring vid mindre folkskolan i Skråmträsk och vid Mo
ångsågs folkskola. Vid sådant förhållande saknar utskottet anledning att
yttra sig i fråga om övriga i motionen framställda yrkanden.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion II: 45 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
31
29:o.
Förre folkskolläraren Nils Viktor Vahlgren. I motion II: 566 hemställer
herr Gustafsson i Välsnäs, »att riksdagen må bevilja f. d. folkskolläraren Nils
Viktor Vahlgren i Sandbäckshult en årlig pensionsförhöjning av 300 kronor,
så att hans årliga pension från och med år 1936 utgår med 800 kronor».
Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas,
att Vahlgren är född den 24 juli 1858 och alltså 77 år gammal;
att han varit anställd såsom ordinarie folkskollärare i Madesjö skoldistrikt
under tiden den 1 juli 1879—-den 30 juni 1881 samt i Långemåla skoldistrikt
under tiden den 1 juli 1881—den 31 december 1912;
att han enligt utslag av rådhusrätten i Oskarshamn den 3 februari 1913
dömdes för åtskilliga förfalskningsbrott till straffarbete i två år sju månader
och förlust av medborgerligt förtroende intill dess ett år förflutit från det
han efter utståndet straff frigivits;
att han, som vid sitt avsked kunnat räkna en tjänstgöringstid såsom folkskollärare
av 33V2 år, av 1919 års riksdag, i anledning av ett motionsvis framställt
förslag (II: 68), från och med den 1 januari 1919 beviljats en årlig pension
av 500 kronor;
samt att han å sagda pension åtnjuter författningsenligt utgående förmåner
av pensionstillägg och pensionsförhöjning med sammanlagt 400 kronor
för år, varigenom pensionen numera uppbringats till ett belopp av 900 kronor,
exklusive dyrtidstillägg.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion II: 566 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
VI. Jordbruksdepartementet.
30: o.
Ingenjörsbiträdet Carl Arvid Myhrman. I en den 14 februari 1936 dagtecknad
proposition nr 92 har Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva, att ingenjörsbiträdet å lantbruksstyrelsens
kulturtekniska byrå Carl Arvid Myhrman må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 792 kronor.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Myhrman är född den 2 augusti 1861 och således 74 år gammal;
att han sedan den 10 oktober 1916, dock till en början med vissa avbrott,
varit anställd hos lantbruksstyrelsen såsom ingenjörsbiträde å kulturtekniska
byrån, vilken anställning han beräknas komma att lämna den 1 juli 1936;
samt att han efter ikraftträdandet av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr
356) med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
såsom extra befattningshavare uppburit avlöning enligt 8 löneklassen,
motsvarande begynnelselöneklassen för 10 lönegraden i löneplanen för extra
ordinarie tjänstemän och upptagande ett årligt lönebelopp å G-ort av 2,988
kronor.
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
31:o.
Tor vingen jören Thure Gustaf Thorgny Björkman. I punkten 15 av förevarande
proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att torvingenjören
Thure Gustaf Thorgny Björkman må från och med månaden
näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en
årlig pension av 3,000 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Björkman är född den 27 januari 1871 och alltså 65 år gammal;
att Björkman såsom torvtjänsteman innehaft statsanställning från och med
år 1903, till en början som torvassistent samt från och den 1 maj 1904 som
andre torvingenjör (torvingenjör);
att Björkman beräknas komma att lämna sin anställning den 30 juni 1936;
samt att han som torvingenjör senast uppburit ett årligt arvode å 4,000
kronor jämte ålderstillägg å sammanlagt 1,000 kronor ävensom oreglerat
dyrtidstillägg, varjämte han ägt uppbära arvode för vissa utförda utredningsarbeten
m. m.
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 20. 33
32:o.
Observatorn vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalts station i
Stensele Hanna Christina Mörtsell. I motion I: 29 har herr Bergqvist hemställt,
»att riksdagen ville åt fröken Hanna Christina Mörtsell i hennes egenskap
av observator vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalts station i
Stensele bevilja pension att från och med nästkommande budgetår utgå med
500 kronor eller eljest med det belopp, vederbörande utskott eventuellt kan
komma att föreslå».
Av tillgängliga handlingar inhämtas,
att Mörtsell är född den 27 maj 1867 och alltså nära 69 år gammal;
att hon sedan den 1 juli 1888 förestått statens meteorologisk-hydrografiska
anstalts station i Stensele, vilket uppdrag hon fortfarande innehar;
att hon härför numera uppbär ett arvode i ett för allt av 675 kronor för år;
att hon enligt läkarintyg lider av grå starr med stark synnedsättning;
samt att hon åtnjuter dels pension från prästerskapets änke- och pupillkassa
med i runt tal 260 kronor för år, dels pension från Stensele församling
för innehavd organisttjänst med 300 kronor för år, dels gratifikation
från aktiebolaget Svenska handelsbanken med 200 kronor för år, dels ock
folkpension (avgiftspension) med 38 kronor för år, eller tillhopa i runt tal
800 kronor för år.
Hos statens meteorologisk-hydrografiska anstalt gjorde Mörtsell den 16
augusti 1919 framställning om pension.
Anstaltens chef överlämnade med skrivelse den 3 september 1919 Mörtsell
ansökan till Kungl. Maj:t och tillstyrkte ifrågavarande framställning.
I avgivet yttrande i ärendet anförde statskontoret bland annat följande:
Det uppdrag, Mörtsell åtagit sig och som säkerligen icke kunde hava tagit
hennes tid i anspråk i någon mera avsevärd omfattning, måste anses såsom
en ren bisyssla bredvid annan huvudsaklig verksamhet. På grund härav
och då icke heller någon som helst utredning förelåge rörande Mörtsells ekonomiska
ställning och behov av understöd samt några särskilt ömmande
omständigheter alltså icke visats i detta fall föreligga, finge statskontoret,
med framhållande tillika, att beredande av pension i detta fall därför syntes
kunna leda till vittgående konsekvenser, enär en stor mängd personer
torde innehava statsmyndighets uppdrag att rapportera iakttagelser på skilda
områden, exempelvis prisuppgifters insamlande och insändande till socialstyrelsen,
hemställa, att framställningen icke måtte till någon Kungl. Maj:ts
åtgärd föranleda.
Genom beslut den 17 oktober 1919 fann Kungl. Majit ifrågavarande ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj.ts åtgärd.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat från statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt innehaves liknande uppdrag som det Mörtsell anförtrodda
av ett stort antal personer inom landet, vilka uppdrag normalt hava karaktären
av bisysslor. Att döma av storleken av den ersättning, som utgått
Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 3 sand. Nr 20 3
Utskottet.
Hankoutskottets utlåtande Nr 20.
34
till Mörtsell, synes, såsom statskontoret anfört, hennes uppdrag vara av
nyss angiven art. Vid sådant förhållande anser utskottet någon pension av
statsmedel icke kunna beviljas i förevarande fall.
Utskottet hemställer förty,
att ifrågavarande motion I: 29 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
VII. Handelsdepartementet.
33:o.
Navigationsskolevaktinästaren Anders Hjalmar Andersson. I en den 14
februari 1936 dagteclcnad proposition nr 92 har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 16 föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid navigationsskolan i Göteborg Anders Hjalmar Andersson må
från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 9 februari 1869 och således 67 år gammal;
att han sedan den 11 november 1889 eller under mer än 46 år varit anställd
såsom vaktmästare vid navigationsskolan i Göteborg, från vilken anställning
han begärt avsked från och med den 1 juli 1936;
samt att hans avlöningsförmåner för närvarande utgöras av kontant lön
å 2,000 kronor för år jämte dyrtidstillägg samt fri bostad med värme och
lyse, vilka naturaförmåner uppskattats till ett årligt värde av 1,000 kronor,
varjämte han uppbär särskilda arvoden med 300 kronor för år för skötsel av
navigationsskolans tornur m. m., med 200 kronor för år för visst bestyr med
stormvarningssignaleringen för meteorologisk-hydrografiska anstaltens räkning
samt med 240 kronor för år för städning av i navigationsskolan inrymda
lokaler för sjökarteverkets kontrollstation.
Utskottet får hemställa,
alt Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
34:o.
TilLsyningsmannen Olof Daniel Berglund. I motion II: 148 bär herr
Brännström i Skellefteå hemställt, »att riksdagen måtte bevilja förre tillsyningsmannen
Olof Daniel Berglund i Kåge pension eller understöd från den
1 juli 1934 enligt de grunder, som bruka tillämpas i dylika fall».
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
35
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Berglund är född den 8 december 1870 och alltså 65 år gammal;
att han alltsedan den 19 september 1900 tjänstgör såsom tillsyningsman vid
Bergskärets fyrplats, för vilken tjänstgöring han numera uppbär en årlig ersättning
av 75 kronor;
att han tjänstgjort såsom båtbiträde dels vid den numera indragna Storkåge
lotsplats under tiden den 1 januari 1911—den 13 juni 1918, dels ock
vid Ursvikens lotsplats under tiden den 14 juni 1918—den 30 juni 1934;
att han såsom båtbiträde uppburit mellan 200 kronor och 693 kronor för
år varierande belopp och tidvis synes hava avlönats av vederbörande lotspersonal;
att
han i en till lotsstyrelsen från lotskaptenen i övre norra lotsdistriktet
år 1921 insänd förteckning över tillsyningsman vid fyrar utan ständig bevakning
betecknats såsom fiskare;
samt att han enligt särskilda intyg av vederbörande kyrkoherde och en
ledamot av Skellefteå sockens fattigvårdsstyrelse befinner sig i fattiga omständigheter
och är i behov av understöd.
Enligt vad utskottet inhämtat har någon framställning örn pension eller
understöd åt Berglund icke ingivits vare sig till lotsstyrelsen eller till Kungl.
Maj: t.
Utskottet har av den i ärendet föreliggande utredningen bibragts den uppfattningen,
att Berglunds tjänstgöring såsom tillsyningsman och båtbiträde
haft karaktär av bisyssla, för vilken pension icke synes böra utgå. Med hänsyn
härtill och då ärendet lärer vara av beskaffenhet att i första hand böra
prövas av Kungl. Majit, har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka beviljande
av pension i förevarande fall.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 148 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Affärsdrivande verks medel.
I. Postmedel.
35:o.
T orra städerskan Agnes Maria Andersson, född Melin. I en den 14 februari
1936 dagtecknad proposition nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan
hos generalpoststyrelsen Agnes Maria Andersson, född Melin, må, räknat från
Utskottet.
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
och med den 1 januari 1936, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 408 kronor, att utgå av postmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 1 april 1866 och således nära 70 år gammal;
att hon varit anställd såsom städerska hos generalpoststyrelsen från och
med den 1 oktober 1903 till och med den 30 september 1932;
att städningsarbetet tagit i anspråk i genomsnitt under åren 1903—1920
nära 7 timmar och under de följande åren 1 3/4 timma om dagen;
att Andersson i ersättning för städningsarbetet uppburit i medeltal under
åren 1903—1920 omkring 660 kronor och under tiden därefter 300 kronor
för år; '' ]
samt att hon såsom änka efter förre postiljonen Erik Gustaf Andersson,
vilken avlidit den 1 oktober 1935, åtnjuter pension från civilstatens änke- och
pupillkassa till belopp av 528 kronor för år jämte dyrtidstillägg, vilken pen
sion utgör hennes enda inkomst.
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
II. Trafikmedel.
36:o.
Trädgårdsdirektören vid statens järnvägar Enoch Cederpalm. I en den
14 februari 1936 dagtecknad proposition nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att trädgårdsdirektören
vid statens järnvägar Enoch Cederpalm må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 3,900 kronor, att utgå av trafikmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Cederpalm är född den 8 oktober 1867 och således 68 år gammal;
att han år 1891 avlagt trädgårdsmästarexamen vid svenska trädgårdsföreningens
elevskola i Stockholm;
att han den 16 september 1910 anställts såsom trädgårdsdirektör vid statens
järnvägar med uppgift att handhava den fackliga ledningen av och överinseendet
över planterings- och trädgårdsväsendet vid statens järnvägar, vilken
anställning han‘fortfarande innehar;
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
37
att han i denna egenskap sedan den 1 september 1931 åtnjutit årligt arvode
av 9,500 kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg;
samt att han ej innehar annan anställning än vid statens järnvägar och ej
heller åtnjuter pension på grund av tidigare anställning.
Utskottet får hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
lil. Statens vattenfallsverks medel.
37 :o.
Förre diverse- och muddringsarbetaren Theodor Andersson. I motion
II: 98 hemställer herr Hansson i Trollhättan, »att riksdagen måtte besluta att
bevilja diversearbetaren Theodor Andersson, Tomten, Hjärtum, understöd till
det belopp, riksdagen torde finna skäligt».
Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 9 juni 1867 och alltså 68 år gammal;
samt att han varit anställd vid statens vattenfallsverk under åren 1912—
1935 i sammanlagt 20 år 5 månader 11 dagar, varav 14 år 10 månader 7 dagar
före uppnådd ålder av 60 år.
Enligt utskottets mening synas omständigheterna i förevarande fall vara
sådana, att Andersson torde böra kunna beviljas pension enligt kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av
viss arbetarpersonal i statens tjänst. Enligt denna kungörelse prövas fråga
örn pension åt arbetare, som är eller varit anställd vid statens vattenfallsverk,
av vattenfallsstyrelsen. Vid sådant förhållande synes motionen icke
böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 98 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
IV. Statens domäners fond.
38 :o.
Förre extra skogstillsyningsnianneii Anders Fredrik Lindström. I motion
II: 46 hemställer herr Lindberg i Umeå, »att riksdagen beslutar tilldela f. d.
extra skogstillsyningsmannen Anders Fredrik Lindström i Storbrännan, Norr
-
Utskottet.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Utskottet.
långträsk, från den 1 januari 1936 ett årligt understöd till det belopp som
med hänsyn till längden av hans statstjänst kan befinnas skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindström är född den 17 juli 1874 och alltså är i det närmaste 62 år
gammal;
att han under tiden den 1 maj 1895—den 31 mars 1903 varit stamanställd
(slutligen korpral) vid Västerbottens regemente;
att han tjänstgjorde åren 1904—1906 under sammanlagt ett år 9 månader
såsom extra bevakare i Jörns revir;
att han antogs till extra kronojägare i Jörns revir den 23 oktober 1906;
att han tjänstgjorde i sistnämnda egenskap åren 1907—1915 i sammanlagt
5 år 6 månader 7 dagar;
att han antogs till extra tillsyningsman i Skellefteå norra skogsvårdsområde
den 30 maj 1916 och entledigades därifrån från utgången av år 1918;
samt att hans sammanlagda tjänstetid sålunda uppgår till 17 år 9 månader,
varav 7 år 11 månader i militärtjänst och 9 år 10 månader i domänverkets
tjänst.
Sedan Lindström hos domänstyrelsen den 21 oktober 1934 gjort framställning
om pension, underställde styrelsen i skrivelse den 31 januari 1935
ärendet Kungl. Maj:ts prövning.
Domänstyrelsen anförde härvid för egen del huvudsakligen följande:
Orsaken till Lindströms avgång vore att söka i inrättandet inom de olika
skogsvårdsområdena av ett antal skogsfogdetjänster, till vilkas besättande
fanns erforderlig tillgång av från skogsskola utexaminerade personer.
Vid sin avgång hade Lindström uppnått en ålder av allenast 45 år, vilket
syntes styrelsen alltför ringa för att berättiga till pension. Mot tjänstetidens
längd — 17 år 9 månader — syntes måhända intet vara att erinra ur pensionssynpunkt;
men av denna tid folie endast 9 år 10 månader på anställning
i domänverkets tjänst.
Det hade vidare upplysts, att Lindström innehade ett mindre jordbruk i
Storbrännan, Norrlångträsk, att han hade vuxna barn samt att han, utan
att hava någon nämnvärd god ekonomisk ställning, likväl redde sig själv.
Några särskilt ömmande omständigheter syntes således icke föreligga. Domänstyrelsen
ansåge sig på grund av anförda omständigheter icke kunna
tillstyrka något årligt understöd till Lindström.
Genom beslut den 8 februari 1935 fann Kungl. Majy ifrågavarande ansökning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I den föreliggande motionen har till stöd för det i motionen gjorda yrkandet
anförts bland annat, att enligt till motionären lämnad uppgift skulle en
person vid namn J. Öqvist i Lund, Skellefteå, med likadan tjänstgöring som
Lindström, hava blivit tilldelad understöd.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat från domänstyrelsen kan det av
motionären åberopade fallet icke jämföras med det nu föreliggande, då det
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
39
förstnämnda avsåg en ordinarie skogstillsyningsman, som år 1932 före uppnådd
pensionsålder erhöll avsked med sjukpension, medan Lindström icke
innehaft ordinarie tjänst samt av annan anledning än sjukdom avgått vid
en levnadsålder av allenast 45 år. Med hänsyn härtill och under åberopande
av vad domänstyrelsen i ärendet anfört får utskottet avstyrka bifall
till den föreliggande motionen.
Utskottet hemställer således,
att förevarande motion II: 46 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 mars 1936.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Lindgren, Ernfors, Bjurström, Ehrnberg,
Herling och Bodin;
från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, Johansson i Sollefteå, Carleson,
Severin, Nyblom och Englund.
Reservationer
vid punkten 6 (ang. pension åt förre fortifikationsarbetsförmannen Leo
Vilhelm Sundström):
av herr Lovén, vilken ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava
följande lydelse:
»Med hänsyn till i detta ärende föreliggande omständigheter och då 1935
års riksdag på hemställan av utskottet (uti. nr 45, p. 57) i ett med det nu
förevarande i stort sett likartat fall beviljat en pension av 504 kronor, får
utskottet tillstyrka, att Sundström tillerkännes pension med samina belopp.
På grund härav hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:345,
må medgiva, att förre fortifikationsarbetsförmannen Leo
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
Vilhelm Sundström må från och med den 1 januari 1936
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 504
kronor»;
vid punkten 7 (ang. pension åt förre tygvaktare!! Johan Edvin Åkeson
Strahl):
av herr Lovén, som under hänvisning till vad arméförvaltningens artillerioch
civila departementet anfört, hemställt,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 466,
må medgiva, att förre tygvaktare!! Johan Edvin Åkeson
Strahl må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 312 kronor;
vid punkten 8 (ang. pension åt förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson)
:
av herr Laurén, vilken yrkat,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 340,
må medgiva, att förre faktoriarbetaren Axel Robert Pettersson
må från och med den 1 januari 1936 under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 480 kronor; samt
vid punkten H (ang. pension åt t. f. landsfogden Anton Johan Arvid
Jacobson):
av herrar Åkerberg, Lindgren, Ehrnberg, Leffler och Carleson, vilka anfört
följande:
»I läkarintyg har Jacobson förklarats för framtiden oförmögen till tjänstgöring.
Jacobson, vilken omkring 18 år varit anställd i statens tjänst skulle
under sådana förhållanden enligt praxis hava genom särskilt beslut erhållit
pension, som efter i liknande fall tillämpade grunder beräknats till 3,120 kronor.
Frågan om Jacobsons pensionering underställdes också av Kungl. Majit
förra året riksdagens prövning. Av de i propositionen åberopade handlingarna
framgick, att den sjukdom, som gjorde Jacobson oförmögen till tjänstgöring,
vore organisk hjärnsjukdom och att Jacobson en gång varit under en tid
av två månader suspenderad från tjänsten enligt av Göta Hovrätt meddelat
utslag.
Vid prövningen av Kungl. Maj:ts förslag förra året fann sig bankoutskottet
icke kunna biträda förslaget, vadan utskottet hemställde att detsamma icke
Bankoutskottets utlåtande Nr 20.
41
måtte av riksdagen bifallas. Såsom motivering anförde utskottet: ''Frånsett
att Jacobsons tjänstgöring icke varit fri från anmärkning, kunde, enligt vad
utskottet hade sig bekant, den sjukdom, på grund av vilken Jacobson jämlikt
läkarintyg för framtiden förklarats oförmögen till tjänstgöring, anses vara i
väsentlig mån självförvållad.’
Riksdagen biträdde utskottets hemställan.
Kungl. Maj:t har nu återkommit till frågan örn Jacobsons pensionering.
Därvid har meddelats, att den sjukdom, varav Jacobson lider, är dementia
paralytica.
Även i år ställer utskottet sig avvisande gentemot Kungl. Maj:ts förslag,
men denna gång åberopas den något dunkla och ogripbara motiveringen,
att enligt utskottets uppfattning omständigheterna i förevarande fall vore sådana,
att pension av statsmedel icke borde beviljas.
Då utskottet alltså icke faller tillbaka på motiveringen från förra året, torde
man kanske kunna utgå ifrån, att utskottet ansluter sig till den vetenskapliga
åskådningen och den numera ganska allmänt biträdda uppfattningen, att könssjukdom
icke kan anses självförvållad, örn vederbörande icke medvetet utsatt
sig för smittofara. Då vi för vår del i varje fall helt ansluta oss till en sådan
uppfattning, anse vi icke sjukdomen utgöra något giltigt skäl att beträffande
Jacobsons pensionering avvika från den i liknande fall följda praxis. Och då
den brist på jämvikt och måttfullhet, som Jacobson visat och som lett till
hans fällande till suspension i tjänsten, mycket väl kan hava och mycket troligt
har varit beroende på nämnda sjukdom samt i allt fall hänsyn till nämnda
förhållande tagits av Kungl. Maj:t vid utmätandet av den pension, varom
innevarande år hemställts i föreliggande proposition, hava vi inom utskottet
yrkat, att utskottet skulle tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.»
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 8 sami. Nr 20.
4