Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

3

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1936 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående
villkoren för pension åt visst indelt manskap
vid marinen.

I en till riksdagen avlåten, den 7 februari 1936 dagtecknad proposition
nr 63, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att den omständigheten, att båtsman eller marinsoldat, som innehar i
kungörelsen den 13 mars 1931 (nr 44) angående ändrade villkor för pension
genom flottans pensionskassa till avskedad båtsman (marinsoldat) m. m. föreskriven
tjänstetid, icke erhållit vitsord att hava under tjänstetiden skickat
sig redligt och väl, icke må utgöra hinder för Kungl. Majit att, där skäl
därför befinnas föreligga, förklara, att pension enligt sagda kungörelse likväl
må till vederbörande utgå.

Enligt § 85 av Kungl. Majits förnyade förordning och reglemente angående
styrelsen och förvaltningen av amirali te tskrigsmanskassan den 26 oktober 1838
(nr 53) erfordras, för att båtsman eller marinsoldat må kunna tilldelas pension,
i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 levnadsår och innehar
20 tjänstår från 20 års ålder samt att han under tjänstetiden uppfört sig
redligt och väl.

I nämnda stadgande har sedermera, i överensstämmelse med riksdagens beslut
(skrivelse nr 40/1931), genom ovannämnda kungörelse den 13 mars 1931
vidtagits den ändringen, att avskedad båtsman eller marinsoldat, som innehar
minst 15 tjänstår och som under tjänstetiden skickat sig redligt och väl,
äger från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande av pension genom
flottans pensionskassa, såsom örn han tjänat i minst 20 år från 20 års ålder.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

På grund av förenämnda bestämmelse i kungörelsen nr 44 år 1931 ägde
sådan befattningshavare, som till följd av i tjänsten begången förseelse icke
kunnat vid avskedet tilldelas vitsordet väl i fråga om sin tjänstgöring, icke
komma i åtnjutande av det understöd, vartill han eljest enligt nämnda författning
skulle hava varit berättigad. Detta måste i vissa fall framstå såsom
obilligt, särskilt då den begångna förseelsen icke vore av alltför svårartad
beskaffenhet och begåtts i ett tidigt skede av vederbörandes anställning.
Riksdagen hade även i särskilda fall i anledning av väckta motioner med -

4

Bankoutslcottets utlåtande Nr 17.

Utskottet.

givit, att båtsman finge tilldelas pension, ehuru han vid avskedet endast
erhållit vitsordet att hava sig redligt skickat. I detta sammanhang syntes
vidare böra framhållas, att i fråga om rätt till pension för motsvarande befattningshavare
vid armén fordran på visst tjänstgöringsvitsord icke i vidare
mån uppställts, än att för erhållande av korprals-, respektive vice korpralstillägg
krävdes att hava i nämnda egenskap berömligt tjänstgjort minst två
år före avskedet. Dylika tillägg förekomme icke vid pensionering av marinens
indelta manskap.

En jämkning i nu ifrågavarande föreskrifter syntes väl motiverad. Goda
skäl syntes tala för, att, såsom statskontoret föreslagit, Kungl. Majit erhölle
befogenhet att i varje särskilt fall, där fullgott tjänstgöringsvitsord icke förelåge,
avgöra, huruvida pension likväl finge beviljas nu ifrågavarande indelta
manskap vid marinen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av ovanstående framgår, innehåller kungörelsen den 13 mars 1931
(nr 44) angående ändrade villkor för pension genom flottans pensionskassa
till avskedad båtsman (marinsoldat) m. m. bland annat bestämmelse örn att
avskedad båtsman eller marinsoldat för erhållande av pension skall under
tjänstetiden hava skickat sig redligt och väl. I likhet med departementschefen
finner utskottet det obilligt, att den omständigheten att vederbörande
på grund av en förseelse av mindre art, begången i ett tidigt skede av anställningstiden,
icke vid avskedet kunnat tilldelas vitsordet väl, skall —
därest han i övrigt fyller villkoren för erhållande av pension — utesluta
honom från sagda förmån. Ett bifall till förevarande proposition innebär,
att åt Kungl. Majit skulle inrymmas befogenhet att i särskilda fall medgiva
dispens från berörda villkor beträffande vitsordet väl. Utskottet har funnit
hinder icke böra möta att lämna Kungl. Majit den begärda befogenheten och
får alltså tillstyrka bifall till det genom propositionen framlagda förslaget.
Utskottet har emellertid ansett sig böra föreslå en mindre formell ändring
i avfattningen av det medgivande, som i förevarande avseende skulle lämnas
Kungl. Majit.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition, må medgiva, att den omständigheten, att båtsman
eller marinsoldat, som innehar i kungörelsen den 13 mars
1931 (nr 44) angående ändrade villkor för pension genom
flottans pensionskassa till avskedad båtsman (marinsoldat) m. m.
föreskriven tjänstetid, icke vid avskedet erhållit det vitsord,
som omförmäles i nämnda kungörelse, icke må utgöra hinder
för Kungl. Majit att, där skäl därför befinnas föreligga, förklara,
att pension enligt sagda kungörelse likväl må till vederbörande
utgå.

Stockholm den 13 mars 1936.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindgren*, Ernfors, Johansson i Friggeråker,
Ström i Lidköping, Ehrnberg, Berling och Nilsson i Mölndal;

från andra kammaren: herrar Leffler, Lovén, Laurén, Paulsen, K. A. Westman,
Carleson, Gustavson i Västerås och Elmroth*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.