Bevillningsutskottets betänkande Nr 9-
5
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1936 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ersättning till förre vinhandlaren Ernst Laurell.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 420, har herr Lithander hemställt, att riksdagen måtte bevilja
f. d. vinhandlaren Ernst Laurell, Mälarhöjden, Stockholm, den ersättning
för förlorad näring vid vinhandelns monopolisering, som vederbörande utskott
finner skälig.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
F. d. vinhandlaren Ernst Laurell ingav, sedan hans verksamhet inom
vin- och spirituosabranschen på grund av genomförandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
upphört, ansökan till Aktiebolaget Vin- &
Spritcentralen örn ersättning för förlorad näringsverksamhet. Han uppgav
därvid, att han under åren 1912—1914 varit anställd såsom försäljare för
firman Ferd. Palm & Co. i Stockholm samt under åren 1915—1917 innehaft
egen vinfirma i Göteborg. Vid en granskning av Laurells böcker framgick,
att vinsten på hans rörelse under åren 1915 och 1916 uppgått till resp. 2,000
och 6,000 kronor. Med utgångspunkt härifrån och med användning av de
ersättningsgrunder, vilka tillämpades för ersättning till tobaksgrossister med
anledning av tobaksmonopolets införande, beräknades Laurells ersättning
till 4,400 kronor, vilket belopp Spritcentralen beslöt tillerkänna Laurell i
ersättning. Beslutet härom meddelades Laurell i brev den 3 juni 1919, och
den 12 i samma månad erkände Laurell sig hava emottagit ersättningsbeloppet
såsom full ersättning för hans på grund av genomförandet av 1917
års rusdrycksförsäljningsförordning upphörda verksamhet inom branschen,
och förband sig Laurell att icke framställa några som helst vidare krav
på grund av denna verksamhets upphörande.
På våren 1934 bereddes Laurell tillfällig anställning såsom vikarie hos
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, vilken anställning upphört i oktober
samma år.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 5 december 1934 dagtecknad skrift anhöll
Laurell om vidtagande av åtgärd, i syfte att han antingen bleve bibehållen
vid sitt sistnämnda arbete eller också erhölle ett kontant bidrag av 10,000 kronor
till sitt uppehälle. Genom beslut den 9 januari 1935 fann Kungl. Maj:t
framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit skäl föreligga att förorda några åtgärder i anledning
av motionen. Utskottet får därför hemställa,
att motionen II: 420 av herr Lithander, om viss ersättning
till förre vinhandlaren Ernst Laurell, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 februari 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Wahlmark, Nilsson i Landeryd*,
Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lithander, Olsson i Närlinge, Nylander
i Stockholm*, Olsson i Gävle, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping*,
Berg i Karlskrona*, Larsson i Örbyhus, Hagström*, Sköldén, Werner i Hultsfred,
Blomquist, Bergström i Hälsingborg och Ljunggren*.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herr Lithander.