Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 15 juni 1936 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskild
skatt d förmögenhet för dr 1936 jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 3 januari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 23, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1936.
Härigenom förordnas som följer:
1§-
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1936,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1936, överstigit 50,000 kronön I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda förordning
omförmäld stiftelse.
Bihang till riksdagens protokoll 19.16. 7 sami. Nr 47—49.
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
2 §•
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.
Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst femtio procent
av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten
ett belopp motsvarande femtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.
Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
3 §•
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
150.000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2%o av återstoden.
300.000 » » 500,000 » : 400 » » 300,000 » » 3%0 » »
500.000 » » 1,000,000 » : 1,000 » » 500,000 » » 4%o » »
1,000,000 kr. : 3,000 » » 1,000,000 » » 5%o » »
4§-
För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt
fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.
Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
5 §•
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt,
utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandraga
statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga
motsvarande tillämpning.
6§.
Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.
7 §•
Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga
om särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
8§-
Där oskiftat dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
9 §•
/ mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.
I fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till
högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten
ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet,
som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen
eller beslutet.
2 moni. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning.
10 §.
1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat.
2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i
Stockholm, verkställes, där fråga ej är om eftertaxering, av den prövningsnämnd,
som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.
Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det
landskamreraren att med ledning av självdeklarationer och uppgifter, som
må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud,
såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en
längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den
1 september 1936. Genom landskamrerarens försorg skall ofördröjligen i
rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen
skattskyldig översändas uppgift om det i densamma intagna förslaget i vad
det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven
tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämnden
inkomma med erinringar beträffande förslaget.
Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna
i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd
skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd
förd längd, dem som verkställa debitering av de på grund
av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angår av den mellankommunala
prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande
län.
Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande
protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke
blivit följd.
Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av
skattskyldig, som i detta mom. avses, verkställes i förekommande fall i
samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
5
förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
3 morn. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna för
ordning
i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift örn den till dylik
skatt beskattningsbara förmögenheten. . , ,
4 mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning
skall ej tillkomma kommun. ; . ,
Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.
Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall
att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
som därav må föranledas.
5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.
11 §•
Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Till behandling i samband med propositionen har utskottet förehaft följande
motioner, nämligen:
1 :o) de likalydande motionerna I: 198 av herr Bagge m. fl. och II: 551 av
herr Anderson i Norrköping m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen berörda och till bevillningsutskottet
för förberedande behandling hänvisade förslag rörande den
direkta beskattningen måtte beakta vissa i motionerna anförda synpunkter;
2:o) de likalydande motionerna 1:200 av herrar Vollrath Tham och Lindgren
samt II: 328 av herr Sefve m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 23 rörande särskild skatt å förmögenhet»
;
3:o) motionen II: 442 av herr Jacobsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen
för sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen örn särskild
skatt å förmögenhet att i motionen påtalad orättvisa i beskattningen avlägsnas;
ävensom
4:o) motionen II: 625 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen måtte besluta bifalla följande förslag till ändrad lydelse
av paragraferna 1 och 3 i förordningen om särskild skatt å förmögenhet för
år 1936:
1 §•
Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1936,
på grundval av taxering för nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1936, överstigit 30,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes därvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.
Skattskyldighet, som nu sagts, åligger---omförmäld stiftelse.
3 §•
Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 30,000 kronor men
icke 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten
som överstiger 30,000 kronor;
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
50,000 men icke 100,000 kr,
20 kr. för 50,000 kr. och 2 %o av återstoden.
. 100,000 » |
» |
200,000 |
» |
120 |
» |
» |
100,000 |
» |
» |
3 %o » |
» |
200,000 » |
» |
300,000 |
» |
420 |
» |
» |
200,000 |
» |
» |
4%o » |
» |
300,000 » |
» |
400,000 |
» |
820 |
» |
» |
300,000 |
» |
» |
5°/oo » |
» |
400,000 » |
» |
500,000 |
» |
1,320 |
» |
» |
400,000 |
» |
» |
6 0/oo » |
» |
500,000 » |
» |
700,000 |
» |
1,920 |
» |
» |
500,000 |
» |
» |
8 % o * |
» |
700,000 »> |
» |
1,000,000 |
!) |
3,520 |
» |
» |
700,000 |
» |
» |
10 %„ »> |
» |
1,000,000 kr. |
6,520 |
» |
» |
1,000,000 |
» |
» |
12% » |
» |
Beträffande motiveringarna för ifrågavarande yrkanden får utskottet, i
den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen
och motionerna.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
7
I enlighet med bevillningsutskottets hemställan i betänkande nr 69 antog
1934 års riksdag med vissa ändringar av Kungl. Maj:t framlagt förslag till
förordning örn särskild skatt å förmögenhet, att utgå under nämnda år.
I sitt ovannämnda betänkande nr 69 framhöll bevillningsutskottet år 1934
bland annat följande:
»Mot förslaget till särskild förmögenhetsskatt hava från i ärendet hörda
myndigheter framförts vissa betänkligheter. Av de på utskottets initiativ
verkställda undersökningarna torde framgå, att denna kritik icke saknat
fog. Såsom departementschefen uttalat är emellertid här fråga om en
beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det nuvarande statsfinansiella
läget. Med avseende härå och då andra mera lämpliga utvägar
att ernå balans i budgeten icke i nuvarande läge kunnat anvisas, har utskottet
ansett sig böra i princip biträda de med propositionen framlagda förslagen.
»
Även av 1935 års riksdag antogs av Kungl. Maj:t framlagt förslag, varigenom
bestämmelserna om särskild förmögenhetsskatt förlänades fortsatt giltighet
under nämnda år.
Vid anmälan inför Kungl. Majit av finansplanen i årets statsverksproposition
förutsatte chefen för finansdepartementet att även under nästa budgetår
särskild skatt å förmögenhet skulle uttagas efter samma grunder som för
år 1935.
De i 1935 års förordning upptagna bestämmelserna rörande skattens anordnande
äro upptagna oförändrade i föreliggande förslag till förordning örn
särskild skatt å förmögenhet för år 1936. I 10 § 5 mom. har dock i följd av
de vid 1935 års riksdag beslutade ändringarna i taxeringsförordningen (förordning
den 31 maj 1935, nr 255) borttagits hänvisningen till 141 § 1 mom.
taxeringsförordningen. I
I motionen II: 442 framhålles att 2 § stycket 3 i förordningen örn särskild
förmögenhetsskatt innehåller en bestämmelse, som stadgar att för skattskyldig,
vars enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet överstiger 25 gånger det för den skattskyldige
enligt sist angivna förordning fastställda beskattningsbara belopp, skatten
icke skall beräknas å den skattepliktiga förmögenheten utan på ett belopp
motsvarande 25 gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst 50 procent
av den skattepliktiga förmögenheten.
Motionärerna anföra härom i huvudsak följande:
Den högre skatten på inkomst av förmögenhet i jämförelse med skatten
på inkomst av arbete motiverades i regel därmed, att förmögenheten representerade
en högre »skattekraft». Om en förmögenhet icke gåve någon avkastning,
syntes den icke äga någon verklig »skattekraft», därest icke syftet
med beskattningen vore att åstadkomma en konfiskation av enskild egendom.
I viss mån hade lagstiftaren erkänt detta genom att i fråga örn den
särskilda förmögenhetsskatten införa ovannämnda reduktionsregel. Genom
det sätt på vilket den vore anordnad bleve den emellertid i stort sett fiktiv.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
Utskottet.
Då den beskattningsbara förmögenheten ställdes i relation till det till inkomst-
och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, bleve storleken av
den beskattningsbara förmögenheten beroende av ej blott kapitalinkomster
utan även av såväl andra inkomster som 1/6o av förmögenheten. Härigenom
kunde en skattskyldig komma att för förmögenhet, som icke lämnade någon
avkastning, erlägga förmögenhetsskatt som om den lämnade full avkastning,
nämligen om den skattskyldiges andra inkomster jämte Vöo av förmögenheten
tillsamman vore så stora att det beskattningsbara beloppet uppginge
till 4 °/o av förmögenheten. Då ifrågavarande förmögenhet bleve föremål
för beskattning även genom den vanliga inkomst- och förmögenhetsskatten,
den extra inkomst- och förmögenhetsskatten, utjämningsskatten och den
progressiva kommunalskatten, nödgades vederbörande skattskyldige för såväl
den särskilda förmögenhetsskatten som alla de nyss uppräknade skatterna
anlita sin arbetsinkomst, som därigenom i realiteten bleve avsevärt
hårdare beskattad än samma arbetsinkomst utan samband med förmögenhet.
Den sålunda påtalade orättvisan borde avlägsnas i beskattningen.
Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge finner sig utskottet böra tillstyrka
att jämväl för nästkommande budgetår särskild skatt å förmögenhet
uttages i enlighet med det av Kungl. Majit framlagda förslaget, vilket överensstämmer
med de för innevarande budgetår gällande bestämmelserna i ämnet.
I de förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen, som av
Kungl. Majit framlagts i propositionerna nr 232 och 269, har vad angår den
där föreslagna särskilda skatten å förmögenhet förordats en ändring av den
enligt nuvarande förordning gällande s. k. reduktionsspärren i så måtto, att
densamma skulle sänkas från 50 till 40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
I motionen lii 442 ha, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
framställts än mer vittgående yrkanden örn utvidgning av reduktionsregeln.
Med hänsyn till att förslaget till omläggning av den direkta
statsbeskattningen av utskottet denna dag avstyrkts (betänkande nr
46) och då ändring i förevarande avseende lämpligen icke synes utan närmare
utredning böra nu vidtagas, finner sig utskottet icke kunna förorda någon
ändring i motionens syfte.
Med det anförda torde utskottet jämväl få anses hava besvarat de övriga
motionerna.
Utskottet får sålunda hemställa,
Ilo) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition nr 23 samt med avslag å motionerna
I: 200 samt lii 328, 442 och 625, antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet;
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 47.
9
2:o) att de likalydande motionerna I: 198 och II: 551 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under punkten 1 :o) hemställt.
Stockholm den 13 juni 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Hansén, Nilsson i Landeryd,
Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lithander, Lövgren i Boden, Nylander
i Stockholm, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Anderson i Norrköping, Sjödahl,
Velander, Löfvander, Myrdal*, Werner i Hultsfred, Eklund, Mårtensson
och Hammarlund*.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Bärg i Katrineholm, Hjalmarsson, Lövgren i Boden, Olsson i Gävle,
Sjödahl, Myrdal, Werner i Hultsfred, Eklund och Mårtensson mot viss
del av motiveringen.