Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1936 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skattefrihet för förbättringsbidrag till främjande av
byggnadsverksamhet på landet.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 5, hava herrar Thorell och Lundqvist hemställt, att riksdagen ville
besluta, att förbättringsbidrag till främjande av byggnadsverksamhet på
landet skola vara fria från beskattning.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

I 19 § kommunalskattelagen hava angivits de förvärv, som icke äro hänförliga
till skattepliktig inkomst. Enligt punkt 1) av anvisningarna till
nämnda lagrum äro fattigunderstöd, begravningshjälp, natura- och andra förmåner,
som utgått till värnpliktig i och för värnpliktstjänstgöringen, underhåll,
som lämnats fånge eller patient å hospital, m. m. dylikt icke att hänföra
till skattepliktig inkomst. Detsamma gäller även i fråga örn till andra
föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter.

Enligt 2 § kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 473) angående förbättringsbidrag
och nybyggnadslån till främjande av byggnadsverksamhet på landet
må förbättringsbidrag lämnas för reparation av och annat förbättringsarbete
å bostadslägenheter, så ock för uppförande av nya bostadslägenheter
i stället för förut befintliga. Enligt 3 § nämnda kungörelse
tilldelas dylikt bidrag efter ansökan den, som äger eller är underhållsskyldig
för de bostadslägenheter, å vilka reparation eller annat förbättringsarbete
skall utföras eller som skola ersättas genom nybyggnad. Förbättringsbidrag
må enligt 4 § beviljas allenast under vissa angivna förutsättningar,
innefattande bland annat, att byggnadsföretagets genomförande anses
ur hälsosynpunkt påkallat samt att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt
bistånd för byggnadsföretagets genomförande. Enligt 5 § utgår förbättringsbidrag
med ett belopp, motsvarande viss del, i regel under femtio
procent, av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Denna del
skall i varje särskilt fall bestämmas med skälig hänsyn tagen til! sökandens
förmåga att själv bidraga med penningar, material, transporter och eget arbete
samt till den rätt, han må äga att för byggnadsföretaget av annan und Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 37. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

få ersättning. Beviljat bidrag utbetalas enligt 20 § av vederbörande egnahemsnämnd,
i den mån arbete vederbörligen utförts; dock må, där så prövas
lämpligt, utbetalning av hela beloppet eller del därav ske i förskott. Åsidosätter
någon sina åtaganden i fråga örn förbättringsbidrag, kan föreskrivas,
att vad av bidraget uppburits omedelbart skall återbetalas jämte ränta (24 §).

Utskottet har under hand från vederbörande landskamrerare inhämtat att,
såvitt landskamrerarna kunnat utröna, ifrågavarande förbättringsbidrag vid
1935 års taxering blivit föremål för beskattning i en del taxeringsdistrikt
inom 7 län, medan åter inom 17 län bidragen vid nämnda års taxering icke
tagits till beskattning.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kammarrätten den 13 mars 1936 avgivet yttrande i anledning
av motionen, i vilket yttrande kammarrätten anfört bland annat följande: Motionärerna

anförde, att ifrågavarande förbättringsbidrag i praxis upptagits
till beskattning, och förutsatte i anslutning därtill, att sådant bidrag
enligt gällande skattelagstiftning vore att hänföra till skattepliktig inkomst.
Frågan, huruvida så vore förhållandet, hade veterligt icke dittills genom besvär
dragits under kammarrättens prövning; och i förevarande ordning ansåge
sig kammarrätten icke böra i nämnda hänseende göra något uttalande.

Kammarrätten ville däremot framhålla, hurusom praktiska skäl talade för
att förbättringsbidraget undantoges från beskattning. Till en början skulle,
såsom också motionärerna antytt, staten genom att beskatta bidraget komma
att åtminstone till någon del återtaga vad bidragstagaren bekommit; denne
skulle i själva verket till slut icke erhålla hela det bidrag, varmed från början
räknats. Något berättigat anspråk på beskattning syntes näppeligen kunna
tänkas föreligga hos vederbörande kommuner; fasthellre ville det synas,
som om dessas skatteanspråk bleve i skälig utsträckning tillgodosett genom
beskattning av den högre avkastning av fastigheten, som de utförda förbättringarna
kunde tänkas föranleda. För övrigt torde, med hänsyn till den svaga
ekonomiska ställning hos bidragstagaren, som utgjorde en av förutsättningarna
för bidragets beviljande, få anses rimligt, att bidraget icke beskattades.
Då det slutligen förutsattes, att på åtskilliga håll redan nu skattskyldighet
icke ansåges föreligga, skulle jämnheten vid beskattningen främjas
genom en generell bestämmelse örn skattefrihet.

Från den skattefrihet, för vilken sålunda skäl syntes föreligga, skulle visserligen
undantag kunna ifrågasättas, om och i den mån förbättringsbidragets
mottagare genom detta erhölle gottgörelse för av honom utfört eget arbete.
Såvitt kammarrätten kunde finna, hade dock detta fall ej något större
praktiskt intresse, då bidragstagaren i regel själv finge vidkännas direkta
kostnader för utförandet av de arbeten, som bidraget förutsatte, med så stort
belopp, att gottgörelse för eget arbete icke återstode. I de fall, där bidraget
skulle komma att överstiga de kontanta utgifterna, syntes det överskjutande
beloppet bliva så obetydligt, att en beskattning därav knappast torde vara
praktiskt motiverad med hänsyn till de svårigheter, som skulle komma att
möta för taxeringsmyndigheterna att beräkna vad av bidraget belöpt på eget
arbete.

På grund av det anförda hade kammarrätten icke något att erinra mot in -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 3

förande av en uttrycklig bestämmelse om skattefrihet för ifrågavarande bidrag.

Det borde emellertid påpekas, att, därest dylik skattefrihet stadgades, avdrag
för reparationer och underhåll av fastighet, i den mån kostnaderna därför
bestritts av förbättringsbidraget, icke kunde medgivas vid bidragstagarens
taxering.

Givetvis kunde vid försäljning av fastighet, som med hjälp av omförmält
bidrag förbättrats, skattskyldighet för realisationsvinst uppkomma på grund
av den värdeökning, som förbättringen medfört för fastigheten. För sådan
vinst borde skattefrihet icke äga rum, vilket icke heller torde ha varit motionärernas
mening.

Av utskottet tillhandakomna upplysningar från landskamrerare framgår,
att praxis i fråga om beskattning av förbättringsbidrag till främjande av
byggnadsverksamhet på landet icke är enhetlig. Detta förhållande medför,
att taxeringen de skattskyldiga emellan icke blir jämlik och rättvis. Härtill
kommer, att ovissheten om, huruvida förbättringsbidragen skola anses utgöra
skattepliktig inkomst eller icke, förorsakar de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna
ej ringa besvär och olägenhet. Vid sådant förhållande
och då förbättringsbidrag alltjämt utgå till ett stort antal skattskyldiga,
skulle det varit önskvärt, om ett prejudicerande utslag i ämnet hade kunnat
föreligga inom den närmaste tiden. Då emellertid, på sätt av kammarrättens
yttrande över motionen framgår, frågan om beskattningen av ifrågavarande
bidrag ännu icke varit underställd kammarrättens prövning, torde det kunna
antagas dröja rätt lång tid, innan de lagtillämpande organen få anledning
att fatta ståndpunkt till den förevarande tolkningsfrågan. Med hänsyn till det
nu anförda anser sig utskottet böra förorda, att frågan, huruvida förenämnda
förbättringsbidrag helt eller delvis böra vara undantagna från beskattning,
göres till föremål för närmare utredning.

Utskottet får emellertid i detta sammanhang erinra, att statsmakterna under
en följd av år till flera olika slags ändamål beviljat statsbidrag, vilka
synas vara likartade med förbättringsbidragen. Bland de bidrag, som därvid
förtjäna framhållas, må nämnas understöd åt fiskare enligt kungörelsen
den 15 juni 1934, bidrag till nyodling, förbättring av betesmark, jordkörning
och stenröjning å ofullständiga jordbruk, avdikning, täckdikning och
gödselvårdsanläggning ävefnsom under vissa förutsättningar ackords- och
stödlån till jordbrukare enligt kungörelsen den 23 mars 1934 och premielån
till jordbruksegnahem. Även i fråga örn de nu uppräknade statsbidragen
har utskottet erfarit, alt tveksamhet råder om deras natur i beskattningshänseende.
På grund av det anförda och då det synes utskottet vara av
vikt, att klarhet snarast möjligt vinnes, huruvida jämväl förut nämnda och
därmed likartade statsbidrag böra vara helt eller delvis undantagna från beskattning,
får utskottet förorda, att en utredning härutinnan kommer till
stånd samt att, därest utredningen därtill föranleder, förslag i ämnet snarast
möjligt förelägges riksdagen.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

Utskottet.

i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 5 av herrar
Thorell och Lundqvist, i skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida
förbättringsbidrag till främjande av byggnadsverksamhet
på landet ävensom andra likartade statsbidrag böra
vara helt eller delvis undantagna från beskattning, samt för
riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 22 maj 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Ericson i Göberga, Hjalmarsson,
Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Sjödahl, Larsson
i Örbyhus, Hagström, Myrdal, Johansson i Krogstorp, Eklund, Andersson
i Dunker, Blomquist, Lundell och Persson i Undersvik.

367221. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.