12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1936 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om upphävande
av rått till restitution av B-skatt jämte en i ämnet
väckt motion.
(2:a avd.)
I en den 6 mars 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 180, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
F örslag
till
förordning om upphävande av rätMill restitution av B-skatt.
Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas i de vid förordningen
den 28 september 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
fogade bestämmelserna om vad som vid förordningens genomförande
skall iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom.
förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant
detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919 (nr 733), (Bskatt),
icke skall äga rum, i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar
utdelas efter utgången av år 1939.
I en i anledning av propositionen inom första kammaren av herr Nordborg
väckt motion, nr 335, har hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts proposition nr 180».
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
lämnat en kortfattad översikt över B-skatten samt om tidigare
framlagt förslag till upphävande av rätten till restitution av B-skatt
jämte över nämnda förslag avgivna yttranden. Utskottet tillåter sig hänvisa
till propositionen i denna del (sid. 3—7).
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
13
I en vid 1935 års riksdag väckt motion II: 319 hemställdes örn ändring
eller förtydligande i bestämmelserna om restitution av B-skatt enligt förordningen
den 14 maj 1926 i sådan riktning, att inländska aktiebolag och solidariska
bankbolag, de där innehade såväl B-beskattade som icke B-beskattade
tillgångar, vilka kunde tänkas använda till utdelning i vanlig ordning,
med avseende å rätten till dylik restitution skulle anses hava för utdelningen
i första hand tagit i anspråk tillgångar av förstnämnda slag inom
de av samma bestämmelser i övrigt uppställda gränserna. Därvid erinrades
i motionen bland annat, att regeringsrätten den 6 november 1934 hade
meddelat två utslag (R. Å. 1934 ref. 57 och not Fi. 705), vilka innefattade
godkännande av en utav länsstyrelsen i Malmöhus län tillämpad princip,
enligt vilken till utdelning, som ägt rum efter år 1926, skulle anses i första
hand hava använts medel, vilka avsatts efter B-skattens upphävande.
Riksdagen, som icke biträdde det i motionen II: 319 framställda yrkandet,
anhöll emellertid i skrivelse den 6 juni 1935, nr 283, under åberopande av
bevillningsutskottets, av riksdagen godkända betänkande nr 56, att Kungl.
Maj:t ville föranstalta örn utredning av frågan om avveckling av aktiebolagens
rätt att åtnjuta restitution av B-skatt samt för riksdagen framlägga det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I sitt förenämnda betänkande framhöll bevillningsutskottet — efter att
hava lämnat redogörelse för ett av kammarrätten i anledning av motionen
avgivet yttrande —- att utskottet funnit de skäl, som kammarrätten anfört
mot ett bifall till motionen, vara övertygande. Den rättstillämpning, som
kommit till uttryck i regeringsrättens utslag den 6 november 1934, finge anses
ansluta sig till den uppfattning i frågan, som angavs såväl av 1924 års
bevillningsutskott som även av vederbörande departementschef vid framläggandet
av 1926 års proposition med förslag till B-skattens upphörande. Vad
anginge frågan om avveckling av rätten till restitution av B-skatt anförde utskottet,
att utskottet i anslutning till vad såväl kammarrätten som bolagsskatteberedningen
uttalat funnit önskvärt, att denna rätt inom en nära framtid
upphävdes. Genom den ändrade praxis i fråga om restitutionsrätten
komme aktiebolagens möjlighet att vinna restitution av B-beskattade medel
att i hög grad minskas. Principiellt sett borde restitutionsrätten tillkomma
endast sådana bolag, vilkas utdelningsbara tillgångar nedgått efter den 31
december 1924 respektive efter utgången av det räkenskapsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1925. På grund av taxeringstekniska förhållanden
— i regel till följd av den år 1928 införda befrielsen för bolag från
taxering för inkomst genom utdelning — hade man emellertid att räkna
med att, även efter det praxis kommit att följa regeringsrättens utslag, åtskilliga
bolag, jämväl i andra fall än där nämnda principiella förutsättning
förelåge, kunde bliva berättigade till restitution av B-skatt. Ett bibehållande
av restitutionsrätten torde därför medföra uppenbara ojämnheter de olika
bolagen emellan. Då utskottet sålunda ansett sig böra förorda restitutionsrättens
avskaffande, hade utskottet baft att taga ståndpunkt till den av
kammarrätten berörda frågan örn bolagens rätt till ersättning på grund här
-
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
av. Genom utskiftningsskattens tillkomst läte det sig visserligen ur teoretisk
synpunkt försvara att avskaffa restitutionsrätten utan särskild ersättning, då
varje restitution av B-skatt medförde en motsvarande ökning av skyldigheten
att utgöra utskiftningsskatt, men det syntes dock skäligt att frågans materiella
sida undersöktes. Vid övervägande av på vad sätt bolagens berörda
anspråk lämpligen borde tillgodoses, hade utskottet ansett närmast böra
ifrågakomma, att tillräckligt rådrum bereddes bolagen att träffa sina anstalter
för erhållande av restitution. Huru långt rådrum, som därvid skulle
utmätas, borde enligt utskottets uppfattning bliva beroende av det värde en
fortsatt restitutionsrätt kunde anses motsvara. Ett bedömande härav torde
knappast vara möjligt utan att man med ledning av de restitutionsbeslut,
som under de senaste åren meddelats, vunne kännedom örn, i vilken utsträckning
berättigade anspråk på restitution framkommit.
I statsrådsprotokollet lämnas härefter redogörelse dels för ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om upphävande av rätt
till restitution av B-skatt samt för en promemoria med motivering till förslaget
jämte historik dels ock för de över författningsförslaget och promemorian
avgivna yttrandena.
Det i promemorian framlagda förslaget innebär, att restitutionsrätten skulle
bringas att upphöra efter viss tid. Enligt detta förslag skulle restitution
av B-skatt icke äga rum, då beslutet om utdelning fattats efter utgången av
år 1939.
Beträffande innehållet i promemorian i övrigt jämte de däröver avgivna
yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (sid. 10—22).
Det i propositionen framlagda förslaget går ut på, att rätten till restitution
av B-skatt skall avvecklas, men att bolagen skola beredas tillfälle att
träffa sina anstalter för erhållande av restitution under en övergångstid av
tre år eller intill utgången av år 1939. Därvid skall själva utdelningen och
icke beslutet om utdelning angivas som det före utgången av år 1939 inträffade
rättsfaktum, vilket skall utgöra en förutsättning för restitutionen. Till
stöd för detta förslag har föredragande departementschefen i huvudsak anfört
följande.
I sitt över nämnda promemoria avgivna yttrande har Sveriges industriförbund
jämte vissa andra näringsorganisationer hemställt, att i fråga örn
restitution av B-skatt måtte lagfästas den enligt praxis före regeringsrättens
utslag den 6 november 1934 gällande presumtionen, att för utdelning skulle
i första hand hava använts B-beskattade medel. I anslutning till vad som häremot
anförts av kammarrätten i dess yttrande över den vid 1935 års riksdag
väckta motionen II: 319 och av bevillningsutskottet i dess betänkande
i anledning av nämnda motion ävensom av kommerskollegium i dess yttrande
över promemorian, anser sig departementschefen icke kunna biträda
det av industriförbundet sålunda framförda yrkandet.
Vad härefter angår frågan om avveckling av aktiebolagens rätt att åtnjuta
restitution av B-skatt erinrar departementschefen, att flertalet av de myndig
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
15
heter och jämväl vissa av de näringsorganisationer, som yttrat sig över
bolagsskatteberedningens förslag i ämnet och den nämnda promemorian,
uttalat sig för en sådan avveckling. På grund av den ändrade praxis, som
kommit till stånd genom regeringsrättens förutberörda utslag, torde det, även
örn restitutionsrätten under obegränsad tid skulle bibehållas, likväl icke bliva
möjligt för bolagen att fullt utnyttja denna rätt. Vid sådant förhållande
och då ett bibehållande av restitutionsrätten kommer att, på sätt bevillningsutskottet
i sitt förenämnda betänkande framhållit, medföra uppenbara
ojämnheter de olika bolagen emellan, förordar departementschefen i anslutning
till de uttalanden i övrigt, som gjorts till stöd för avveckling av restitutionsrätten,
att en sådan avveckling kommer till stånd.
Då emellertid vissa bolag jämväl efter den ändrade praxis kunna komma
i åtnjutande av restitution av B-skatt, synes departementschefen skäligt, att
bolagen beredas tillfälle att träffa sina anstalter för erhållande av restitution.
Vid övervägande av, på vilket sätt bolagens intressen i förevarande avseende
böra tillgodoses, har departementschefen anslutit sig till den av bolagsskatteberedningen
på sin tid förordade utvägen att bereda bolagen ett lämpligt
rådrum. I syfte att vinna kännedom om, i vilken utsträckning bolagen sökt
erhålla restitution av B-skatt under de sistförflutna fem åren och i vad mån
restitution därvid helt eller delvis beviljats eller avslagits, har departementschefen
i samband med remiss av promemorian till länsstyrelserna från dem
infordrat uppgifter i berörda hänseenden. På sätt framgår av i statsrådsprotokollet
återgivna tabeller, hava bolagen i relativt ringa omfattning sökt
under åren 1931 och 1932 erhålla restitution av B-skatt. Sedan bolagsskatteberedningen
avgivit sitt betänkande samt bolagen sålunda erhållit kännedom
örn det av beredningen framlagda förslaget till avveckling av restitutionsrätten,
hava bolagen emellertid under åren 1933 och 1934 i stor utsträckning
sökt och jämväl erhållit restitution av B-skatt med belopp, som framgå
av riksräkenskapsverkets yttrande över promemorian. Efter det att regeringsrätten
meddelat sitt utslag har däremot antalet restitutionsansökningar
starkt nedgått.
Då det gäller att bedöma, huru lång övergångstid bolagen lämpligen böra
beredas för att deras befogade intressen i förevarande fall skola bliva i möjligaste
mån tillgodosedda är det givet, att olika meningar om tidsfristen
kunna göra sig gällande. Mot den i promemorian föreslagna övergångstiden,
utgången av år 1939, hava flertalet av de hörda myndigheterna ej haft någon
erinran. I en del av de avgivna yttrandena har emellertid föreslagits
samma övergångstid som enligt bolagsskatteberedningens förslag — fem år
efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdas —■ medan
åter i några yttranden, särskilt från näringsorganisationerna, förordats en
längre tid än den av beredningen föreslagna. Departementschefen förordar
för sin del den i promemorian föreslagna övergångstiden. Det kan anmärkas,
att därest bolagsskatteberedningens år 1931 avgivna förslag antagits vid
närmast följande riksdag, restitutionsrätten skulle hava upphört med utgången
av år 1937.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
XJtskoliet.
I enlighet med vad kammarrätten erinrat anser departementschefen det
vara riktigt, att själva utdelningen och icke beslutet om utdelning skall angivas
som det före utgången av år 1939 inträffade rättsfaktum, vilket utgör
en förutsättning för restitutionen.
På sätt framgår av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet komma
de svårigheter i bevisningshänseende, som föranledas av den av regeringsrätten
senast tillämpade principen i mål angående restitution av Bskatt,
att under årens lopp alltmera ökas. Även om restitutionsrätten skulle
bibehållas under obegränsad tid, torde likväl åtskilliga aktiebolag aldrig återfå
tidigare erlagd B-skatt, som de enligt den förut gällande presumtionen
skulle hava kunnat erhålla. Vid nu angivna förhållande finner utskottet
— även om erinringar av principiell natur mot restitutionsrättens avveckling
alltjämt kunna anföras — restitutionsrätten för bolagen i allmänhet
numera äga ett relativt ringa värde. På grund härav har utskottet, i likhet
med 1935 års bevillningsutskott och på de av departementschefen i övrigt
anförda skäl, funnit sig kunna biträda förslaget om avveckling av aktiebolagens
rätt till restitution av B-skatt.
Vad härefter angår frågan om lämplig form för avveckling av restitutionsrätten
må till en början erinras, att vissa bolag vid restitutionsrättens bibehållande
jämväl kunna efter omförmälda ändrade praxis komma i åtnjutande
av restitution av B-skatt. I sitt betänkande nr 56 uttalade 1935 års
bevillningsutskott, att utskottet närmast ansåge restitutionsrätten böra avvecklas
på sådant sätt, att bolagen bereddes ett tillräckligt rådrum att träffa
sina anstalter för erhållande av restitution. Departementschefen har i sitt
förslag förordat en sådan lösning av frågan. Innan utskottet angiver sin
ståndpunkt till förslaget i denna del, får utskottet beträffande det i vissa av
de över promemorian avgivna yttrandena framförda önskemålet örn en utredning
rörande det materiella värdet av restitutionsrätten erinra, att frågan,
om och i vad mån bolagen enligt den ändrade praxis kunna erhålla
restitution av B-skatt, är beroende av den bevisning, som i varje särskilt fall
förebringas från den restitutionssökandes sida. För ett bedömande av restitutionsrättens
värde skulle sålunda vara erforderligt, att de olika fall, där
restitution kan tänkas ifrågakomma, gjordes till föremål för närmare undersökning.
Då det givetvis icke är möjligt att vidtaga en sådan undersökning,
har utskottet icke ansett sig kunna förorda annan lämplig form för
avveckling av restitutionsrätten än den som föreslagits av departementschefen.
Vidkommande frågan, huru lång övergångstid bolagen böra beredas för
att deras befogade intressen i förevarande hänseende skola bliva i möjligaste
mån tillgodosedda, hava olika meningar gjort sig gällande. Departementschefen
har för sin del förordat den i promemorian föreslagna övergångstiden
av tre år eller till utgången av år 1939. Under normala konjunkturförhållanden
synes en sålunda utmätt övergångstid bort vara tillräcklig. Då det
emellertid kan antagas, att vissa bolag icke kunnat begagna sig av rätten att
erhålla restitution av tidigare erlagd B-skatt, har utskottet funnit skäl tala för
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
17
att bolagen beredas ett något längre rådrum än som föreslås i propositionen.
I detta sammanhang må erinras att, därest bolagsskatteberedningens år 1931
framlagda förslag om avveckling av restitutionsrätten antagits vid 1932 års
riksdag samt därvid den övergångstid av tio år, som föreslagits i vissa av de
över beredningens förslag avgivna yttrandena, blivit av riksdagen godkänd,
rådrummet skulle för bolagen hava gått till ända med utgången av år 1942.
Med beaktande härav och vad i övrigt anförts beträffande detta spörsmål
har utskottet ansett sig böra förorda att övergångstiden bestämmes till utgången
av sistnämnda år.
Mot det i propositionen i övrigt föreslagna beräkningssättet för övergångstiden
har utskottet icke funnit skäl till erinran.
Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ståndpunkt till motionen
I: 335.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition nr 180 icke kunnat oförändrad bifallas samt
med avslag å motionen I: 335 av herr Nordborg, antaga följande
Förslag
till
förordning
om upphävande av rätt till restitution
av B-skatt.
Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas
i de vid förordningen den 28 september 1928 (nr 373)
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade bestämmelserna
örn vad som vid förordningens genomförande skall
iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom.
förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
sådant detta lagrum lydde enligt förordningen
den 31 oktober 1919 (nr 733), (B-skatt), icke skall äga rum,
i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar utdelas efter
utgången av år 1942.
Stockholm den 8 maj 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 saini. Nr 32—34.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Nilsson i Landeryd,
Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren i Boden, Nylander i Stockholm,
Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Sjödahl, Berg i Karlskrona, Velander,
Löfvander, Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Andersson i Dunker, Blomquist,
Brännström i Skellefteå, Mårtensson och Lundell.
367153. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.