Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

IVr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1936 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28
september 1928.

1 en den 6 mars 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 150, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom. taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379)1.

Härigenom förordnas, att 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28
september 1928 skall i nedan intagen del erhålla följande ändrade lydelse:

126 §.

2 mom. Kungl. Majit förordnar för högst fem år i sänder minst nio, högst
tolv i praktiska värv förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena
i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten
vid handläggning av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola
minst tre äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark
och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet,
minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två
beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under
den tid, för vilken han blivit utsedd, förordnar Kungl. Majit annan person i
hans ställe.

Vad i---i kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse se SFS 1930 : 50.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami Nr 21—23.

\

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

I 126 § 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),
sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 21 mars 1930
(nr 50), föreskrives, att Kungl. Maj:t för högst fem ar i sänder föroidnai
minst sju, högst tio i praktiska värv förfarna män med god kännedom om
fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter

1 kammarrätten vid handläggning av mål angående fastighetstaxering eller
virkestaxering. Av dessa personer skola minst tre äga sakkunskap beträffande
värdering av virke samt skogsmark och växande skog, minst två beträf
tande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande
värdering av annan fastighet.

Enligt 1 mom. av samma paragraf skola vid handläggning i kammarrätten
av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering deltaga tre av rättens
ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka sistnämnda en skall vara
ordförande, samt beträffande fastighetstaxeringsmål två av de i 2 morn. omförmälda
särskilda ledamöterna och beträffande virkestaxeringsmål två av
de i samma mom. omförmälda särskilda ledamöter, vilka äga sakkunskap
beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog; dock må
utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest
tre äro om slutet ense.

Enligt beslut den 8 december 1933 har Kungl. Maj:t med stöd av 126 §

2 mom. taxeringsförordningen förordnat tio personer för en tid av fem år,
räknat från den 1 januari 1934, att efter kallelse inträda såsom ledamöter i
kammarrätten vid handläggning av mal, som i 1 mom. av sagda pal agrat
avses. Av de utsedda personerna hava tre uttryckligen angivits äga sakkunskap
beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog.
Av de andra ledamöterna torde två ansetts hava särskild sakkunskap i fråga
örn värdering av jordbruksfastighet i övrigt och återstående fem vara sakkunniga
speciellt beträffande värdering av annan fastighet. Bland sistnämnda
personer besitter en särskild sakkunskap rörande värdering av vattenfall
och vattenkraftverk.

Det nu föreliggande förslaget, vilket är föranlett av en av presidenten i
kammarrätten gjord framställning, innebär, att minst två av de personer,
vilka Kungl. Majit äger förordna att efter kallelse inträda såsom ledamöter
i kammarrätten vid handläggning av bland annat fastighetstaxeringsmal, skola
äga sakkunskap beträffande värdering av vattenfallsfastigheter. Förslaget
går därjämte ut på en ökning av maximiantalet särskilda ledamöter i kammarrätten
till tolv samt på en höjning av minimiantalet sådana ledamöter
från sju till nio.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 150, antaga det vid propositionen fogade

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3

förslaget till förordning om ändrad lydelse av 126 § 2 mom.
taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Stockholm den 23 mars 1936.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Björnsson, Hansén,
Wahlmark, Månsson, Lövgren i Boden, Olsson i Närlinge, Björklund, Olsson
i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Sjödahl, Velander, Hagström,
Sköldén och Lundell.