Bevillningsutskottets betänkande Nr 2-
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1936 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning rörande ikraftträdandet
av visst stadgande i förordningen den 31
maj 1935 (nr 255) om ändring i vissa delar av taxering
sförordningen.
I en den 31 januari 1936 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 56, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning rörande ikraftträdandet av visst stadgande i förordningen
den 31 maj 1935 (nr 255) om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, med ändring av vad häremot stridande stadgas i
övergångsbestämmelsen till förordningen den 31 maj 1935 örn ändring i
vissa delar av taxeringsförordningen, att stadgandet i 143 § 4 mom. i dess
nya lydelse därom, att straff enligt nämnda paragraf icke inträder för den
som av egen drift beriktigat oriktigt meddelande, skall äga tillämpning jämväl
i fråga om förseelse som begåtts före den 1 januari 1936.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
beträffande det förevarande förslaget anfört följande:
»I 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr
379) stadgas bötesstraff för den, som i självdeklaration eller virkesdeklaration
eller vissa andra uppgifter för taxering lämnat oriktigt meddelande, som
är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering. Enligt
3 mom. i dess ursprungliga lydelse skulle dock straff för sådan förseelse
icke inträda, därest den skyldige, innan vederbörande taxeringsnämnd avslutat
sitt arbete, av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.
Genom förordning den 31 maj 1935 (nr 255) om ändring i vissa delar av
Bihang lill riksdagens protokoll 19,‘I6. 7 sami. Nr 2. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2-
Utskottet.
laxeringsförordningen, föranledd av proposition nr 148 till 1935 års riksdag,
undergick 143 § vissa jämkningar. Därvid erhöll sistnämnda stadgande
örn straffrihet — betecknat 4 morn., sedan såsom 3 mom. insatts en bestämmelse
om straff i vissa fall för delaktighet — den ändrade lydelsen, att
straff enligt paragrafen icke inträder för den, som av egen drift beriktigat
det oriktiga meddelandet; straffrihet skall således inträda även om ett beriktigande
av egen drift sker senare än nyss sagts. Denna ändring hade
föreslagits av de s. k. skattekontrollsakkunniga, som därvid uttalat, att ändringen
stöde i överensstämmelse med flerstädes tillämpad praxis i vårt land
och att stadgandet syntes kunna förväntas bidraga till att icke oväsentliga
belopp, som tidigare undanhållits, framdeles komme att deklareras.
Förordningen den 31 maj 1935 trädde i kraft den 1 januari 1936. Enligt
en övergångsbestämmelse skola emellertid vissa paragrafer med ansvarsbestämmelser,
däribland 143 §, i deras förutvarande lydelse äga tillämpning
även efter 1936 års ingång i fråga örn förseelser, som begåtts dessförinnan.
Med hänsyn lill nämnda övergångsbestämmelse torde straff icke vara formellt
uteslutet, örn en i 1935 års deklaration lämnad oriktig uppgift beriktigas
av egen drift i samband med avgivandet av årets deklaration eller senare,
innan straff för förseelsen efter två år preskriberats. Enligt vad jag
erfarit framträder emellertid just i år på grund av de skärpta kontrollanordningarna
en viss tendens hos de skattskyldiga att själva anmäla förut ej deklarerade
belopp för eftertaxering men har därvid den föreliggande möjligheten
till straff — örn än åtal i sådana fall sällan skulle ifrågakomma —
verkat återhållande.»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 56, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning rörande ikraftträdandet av visst stadgande
i förordningen den 31 maj 1935 (nr 255) om ändring
i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379).
Stockholm den 4 februari 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: herrar Bärg i Katrineholm, Björnsson, Wahlmark, Hjalmarsson, Lövgren i
Boden, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Anderson i Norrköping,
Bengtsson i Örby Bosgård, Larsson i Örbyhus, Björkman i Sunne,
Sköldén, Blomquist, Brännström i Skellefteå och Bergström i Hälsingborg.
366289. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.