Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1936 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta
motioner angående effektivt reglerande av importen
av virke.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 201 i
första kammaren av herr Anton Pettersson m. fl. och nr 330 i andra kammaren
av herr Werner i Höjen m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsamma åtgärder i syfte att effektivt reglera
importen av virke».
Även vid 1931, 1932, 1933 och 1935 års riksdagar var frågan örn åtgärder
till skydd för den svenska skogshanteringen föremål för behandling, men i
ämnet väckta motioner föranledde icke någon riksdagens åtgärd. I anledning
av den vid 1935 års riksdag väckta motionen meddelade bevillningsutskottet
(betänkande nr 13), att man inom handelsdepartementet följde utvecklingen
på förevarande område med ledning av månadsstatistiken över handeln. Utskottet
utgick från, att dithörande frågor alltjämt komme att bliva föremål
för Kungl. Majis uppmärksamhet, samt förklarade sig kunna, i likhet med
bevillningsutskottet vid 1932 och 1933 års riksdagar, förutsätta, att Kungl.
Maji, därest så befunnes erforderligt, icke skulle underlåta att, även utan
framställning från riksdagen, vidtaga efter omständigheterna påkallade åtgärder.
I de föreliggande motionerna har bland annat framhållits, att en alltjämt
stegrad import av särskilt pappersved och timmer ägt rum samt att sådana
omständigheter nu syntes vara för handen, som betingade ett omedelbart ingripande
från statsmakternas sida. Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet
hänvisa till motionen nr 330 i andra kammaren.
Införseln till Sverige av timmer, mastträ och spiror (stat. nr 712 och 713)
samt pappersved (stat. nr 716) uppgick åren 1931—1935 till följande kvantiteter
och värden (uppgifterna för år 1935 äro endast preliminära):
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 7 sami. Nr 13.
517 36
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
Stat. |
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
||||||
nr |
1,000 m3 |
1,000 kr. |
1,000 m3 |
1,000 kr. |
1,000 ra3 |
1,000 kr. |
1,000 m3 |
1,000 kr. |
1.000 m3 |
1,000 kr. |
|
712 o.713 |
Timmer, mast-trä och spiror |
275 |
4,182 |
149 |
1,759 |
155 |
1,624 |
210 |
2,134 |
220 |
2,677 |
Därav från: Norge ......... |
175 |
2,397 |
126 |
1,472 |
136 |
1,357 |
134 |
1,276 |
169 |
1,946 |
|
Finland ...... |
17 |
255 |
16 |
208 |
5 |
57 |
33 |
421 |
50 |
661 |
|
Sovjetunionen |
82 |
1,530 |
6 |
79 |
14 |
210 |
43 |
447 |
— |
— |
|
716 |
Pappersved .... |
67 |
798 |
70 |
739 |
39 |
338 |
33 |
305 |
121 |
1,234 |
Därav från: |
56 |
673 |
39 |
379 |
39 |
338 |
30 |
258 |
30 |
274 |
|
Finland......... |
11 |
125 |
— |
— |
— |
— |
3 |
47 |
53 |
560 |
|
Sovjetunionen |
— |
— |
30 |
360 |
— |
— |
— |
— |
38 |
400 |
Utförseln av samma varuslag uppgick åren 1933—1935 till följande kvantiteter
och värden (1935 års siffror äro endast preliminära):
1933 1934 1935
Stat. nr 1,000 m3 1,000 kr. 1,000 ms 1,000 kr. 1,000 m3 1,000 kr.
712 och 713 ..................... 130 1,656 162 2,153 108
716.................................... 32 328 71 690 83
Enligt vad utskottet inhämtat ha genom en till handelsdepartementet den
19 december 1935 inkommen framställning åtgärder påkallats med anledning
därav, att ett sydsvenskt aktiebolag, som bedriver tillverkning av pappersmassa,
under år 1935 importerat pappersved. I yttrande över denna framställning
meddelade bolaget följande. Bolaget hade under de sista tio åren
vid flera tillfällen haft svårt att täcka sitt behov av pappersved men oaktat
fördelaktiga anbud från länderna på andra sidan Östersjön konsekvent avstått
från import. Vid slutet av år 1935 visade det sig emellertid omöjligt att
från bolagets inköpsområden täcka det föreliggande behovet. För att säkerställa
driften hade bolaget därför nödgats rent tillfälligt importera pappersved
till en kvantitet av 25,000 kbm löst mått, motsvarande mindre än 10
procent av bolagets totalinmätning för året av sådan ved. Den utländska
pappersveden hade betingat högre pris än den svenska.
Kommerskollegium, som hördes i ärendet, erinrade i utlåtande den 24
januari 1936, att såväl 1931 års skogssakkunniga som 1933 års skogsindustrisakkunniga
i avgivna betänkanden (Statens offentliga utredningar 1933: 2 och
1935: 36) berört frågan örn virkesimporten, dock utan att påyrka några särskilda
åtgärder däremot. Enligt 1933 års skogsindustrisakkunnigas beräkningar
hade importen av rundvirke — i huvudsak från Norge (flottledes) samt från
Finland och Sovjetunionen — under åren 1928—1932 icke uppgått till mer
än 1.2 7 procent av den totala nettoavverkningen och till 1.31 procent av den
beräknade industriella konsumtionen av sågtimmer och massaved under
samma år. Yad särskilt pappersveden anginge finge enligt kommerskollegii
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 3
mening importen därav betraktas som en företeelse av på det hela taget
mindre betydelse. Redan det högre pris, som den utländska veden i åtminstone
förevarande fall betingat, syntes verka i prohibitiv riktning. De påtalade
inköpen syntes främst ha sin förklaring i ett mera tillfälligt behov av
att säkerställa råvarutillgången. I enlighet med kollegii hemställan fann
chefen för handelsdepartementet den 30 januari 1936 framställningen icke
föranleda någon departementschefens vidare åtgärd.
Enligt vad utskottet vidare inhämtat har Skogsägareföreningarnas riksförbund
i en till jordbruksdepartementet den 7 februari 1936 inkommen
skrift hemställt, att chefen för nämnda departement måtte taga under övervägande,
huruvida det vore möjligt och lämpligt att vidtaga sådana anordningar
att importen av virke icke komme att trycka ned priserna å inhemska
skogsprodukter. Denna framställning är ännu beroende på departementschefens
prövning.
Sedan 1935 års riksdag behandlade frågan örn trävaruimporten ha, enligt
vad utskottet inhämtat, ledande organisationer inom ett flertal trävaruexporterande
länder — av dem två som exportera pappersved och timmer hit till
landet — nämnda år ingått ett avtal, genom vilket för sågade och hyvlade
trävaror exportkvantiteterna från samtliga dessa länder maximerats i syfte
att på exportmarknaden uppnå jämvikt mellan utbud och efterfrågan och därmed
ett fastare prisläge å dessa varor.
Utskottet anser sig kunna utgå från, att det i de föreliggande motionerna
framförda spörsmålet örn importen av virke alltjämt kommer att bliva föremål
för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, samt förutsätter — i likhet med bevillningsutskottet
vid 1932, 1933 och 1935 års riksdagar — att Kungl. Maj:t,
därest så befinnes erforderligt, icke skall underlåta att, även utan framställning
från riksdagen, vidtaga efter omständigheterna påkallade åtgärder. Med
hänsyn härtill får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 201 av herr Anton Pettersson
m. fl. och II: 330 av herr Werner i Höjen m. fl., angående effektivt
reglerande av importen av virke, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1936.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Jönsson,
Hansén, Wahlmark, Nilsson i Landeryd, Hjalmarsson, friherre Lagerfelt, Lövgren
i Boden, Olsson i Närlinge, Björklund, Olsson i Gävle, Olsson i Kamsta, Ericson
i Boxholm, Berg i Karlskrona, Löfvander, Werner i Hultsfred, Johansson i Krogstorp,
Brännström i Skellefteå och Hagberg i Malmö. •
TJtskottet.