4
Riksdagens skrivelse Nr 359.
Nr 359.
Godkänd av första kammaren den 14 juni 1935.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1935.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition- angående statens övertagande av vissa kostnader
för folkskoleväsendet ni. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 142 och memorial nr 165.)
Till Konungen.
I den till riksdagen avlåtna, den 4 januari 1935 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936
har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkterna 172, 174, 176 och
260 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på
den proposition angående vissa folkskoleväsendet berörande frågor, som
kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1935/1936
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 58,550,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av kostnaderna
för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 5,660,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av
2,666,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 295,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Skolhusvärderingsnämnder ett anslag av 200,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter ett förslagsanslag av 230,000 kronor;
5
Riksdagens skrivelse Nr 359.
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem ett reservationsanslag av 900,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för
skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000 kronor;
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 18,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 8 mars 1935
dagtecknad proposition, nr 174, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit
riksdagen att
A. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till undervisningslokaler
m. m. för folkskoleväsendet, att träda i kraft å dag, som Kungl.
Majit bestämmer:
1. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya
undervisningslokaler för folkskoleväsendet.
Förutsättning för utgående av sådana bidrag är, att Kungl. Majit, där
kostnaden beräknas överstiga 10,000 kronor, respektive länsstyrelsen, där
kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000 kronor, lämnat tillstånd till
byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den kostnadssumma, varå
bidraget, högst, skall beräknas. Bidraget utgår därefter med tre fjärdedelar
av den verkliga kostnaden, i den mån denna icke överstiger den fastställda
summan.
Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår till kostnaderna
för — förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar,
arbetsledning och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar
samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom
för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar
och skolkök.
2. Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för
redan befintliga, distriktet tillhöriga, undervisningslokaler, dock med den begränsningen,
att dylikt bidrag icke utgår för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande varit i bruk mer än nitton år.
Bidraget utgår med visst belopp per lokal årligen till och med den 1 juli
näst före den tidpunkt, då lokalen varit i bruk under tjugo år.
Bidrag utgår allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar. Lokalerna
indelas av särskilda skolhusvärderingsnämnder i fyra klasser (I—IV),
allt efter lokalernas beskaffenhet. Arsbidraget utgör för klass I 370 kronor
per lokal, för klass II 240 kronor per lokal och för klass III 200 kronor
6
Riksdagens skrivelse Nr 359.
per lokal. För lokal, som hänföres till klass IV, utgår intet bidrag, ej
heller för lokal, som tillkommit utan kostnad för distriktet.
3. Staten bidrager med en tredjedel av den av skoldistrikt erlagda eller
såsom skälig enligt ortens pris ansedda hyran för undervisningslokal.
4. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för underhåll av klassrum,
specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål
samt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel
till sådana lokaler med visst årligt belopp för varje lokal.
Bidraget utgör för lokaler, som tillhöra distrikt, 50 kronor och för lokaler,
som distrik t förhyr, 25 kronor, allt per sal och år. Kostnader för lokalernas
uppvärmning, belysning och städning bestridas av skoldistrikten utan
bidrag av st ttsmedel.
5. State’, bidrager till bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande
av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför
med följande årliga belopp, nämligen för ordinarie manlig folkskollärare
160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga
lärare 80 kronor. Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet,
utgår intet tjänstebostadsbidrag.
B. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till avlöning av
lärare vid folkskoleväsendet att träda i tillämpning från och med den 1
juli 1936:
1. Staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt utgående
kontanta minimilönerna för lärare vid folk- och småskolor ävensom föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skoldistrikten tillhöriga
skolhem. I den mån kommunala lönetillägg förekomma, skola distrikten
själva svara för dessa.
2. Staten övertager jämväl hela kostnaden för de författningsenligt utgående
kontanta minimiarvodena för lärare i slöjd och hushållsgöromål.
3. Staten lämnar i viss utsträckning understöd för bestridande av skoldistrikts
kostnader för avlönande av Överlärare. Kungl. Maj:t prövar för
varje särskilt fall efter därom av skoldistriktet gjord ansökning, huruvida
statsbidrag må utgå. Bidraget utgår med högst hälften av arvodet, dock i
intet fall med mera än 1,000 kronor för år och ej, där icke Kungl. Majit
finner skäl medgiva undantag, för mer än en överlärartjänst inom ett och
samma distrikt.
4. I samband med statens övertagande av här ifrågavarande kostnader
meddelas följande föreskrifter, som åsyfta att bereda staten ökat inflytande
och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande.
a). För inrättande av ny tjänst (ordinarie, extra ordinarie eller tjänst
med anställning tills vidare eller på viss tid) skall Kungl. Maj:ts tillstånd
inhämtas, dock att tjänst med anställning på viss tid må efter vederbörande
folkskolinspektörs medgivande kunna utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara inrättad
under en tid av högst tre år.
7
Riksdagens skrivelse Nr 359.
b) . Lärare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt
till ett annat (tvångsförflyttning). Dock skall denna skyldighet tillsvidare
endast gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande
första gången vinner ordinarie anställning. För lärare, som vid de nya
bestämmelsernas ikraftträdande innehar ordinarie anställning men efter ansökning
vinner transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindes
flyttningsskyldighet med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelse
genomföres dock ej omedelbart utan först efter förloppet av fem år. Flyttningsskyldigheten
gäller för varje lärare endast det flyttningsområde, där
han är anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,
som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning
i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångsförflyttning
tillämpas endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig
tjänst. Vid tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att läraren genom
förflyttningen icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å
den förra tjänsten. I den mån läraren genom förflyttningen går förlustig
kommunalt lönetillägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas
läraren av statsmedel. Till flyttningskostnaderna erhåller läraren bidrag av
statsmedel. Beslut örn tvångsförflyttning meddelas av Kungl. Maj:t.
c) . Innan förslag till återbesättande av lärartjänst upprättas, skall statens
vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande, vari han skall angiva de
tre sökande, som enligt hans mening äro med hänsyn till befordringsgrunderna
mest meriterade, ävensom ordningen dem emellan. Kommer skolrådet
vid förslagets upprättande till annat resultat än folkskolinspektören,
skall ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då har att upprätta förslaget.
Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan
vid förslags upprättande skola ej tillämpas i skoldistrikt, vilka enligt
särskilt beslut av Kungl. Majit undantagits från den statliga inspektionen.
Är lärartjänst förenad med överlärartjänst, skall det tillkomma skolöverstyrelsen
att upprätta förslag till lärartjänsten.
Då fråga är örn tillsättande av överlärartjänst, skall skolöverstyrelsen avgiva
yttrande angående de sökandes lämplighet samt därvid jämväl angiva
de tre sökande, som överstyrelsen finner mest lämpliga, ävensom ordningen
dem emellan. Skolrådet har vid meddelande av förordnande å överlärartjänst
att välja mellan dem, som skolöverstyrelsen på sätt nu nämnts angivit.
C. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till skolskjutsar
att tillämpas från och med den 1 juli 1935:
Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader
för skolskjutsarna, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,
om kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget.
De myndigheter, som hava att besluta i reglementsfrågor, skola
äga fastställa sådan organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter
anordnande av skolskjutsar.
8
Riksdagens skrivelse Nr 359.
D. godkänna följande allmänna grunder för statsbidrag till inackordering
av skolpliktiga barn att tillämpas från och med den 1 juli 1935:
Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader
för inackorderingen, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,
örn kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget.
Bidragsrätten gäller, oavsett skoldistriktets belägenhet. De myndigheter,
som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga fastställa sådan
organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter anordnande av
inackordering av skolpliktiga barn.
E. medgiva, att Kungl. Majit må äga utfärda de närmare föreskrifter, som
erfordras för tillämpningen av de under A—D här ovan angivna allmänna
grunder;
F. medgiva, att sådan manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola
ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd
efter utgången av år 1918, må från den 1 juli 1935 äga rätt att åtnjuta
ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år;
G. medgiva sådan ändring i grunderna för utgående av statsbidrag till
undervisning i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor,
att, då fråga är örn undervisning i slöjd för flickor, i det minimiantal
lärjungar, som slöjdavdelning skall omfatta, må, under förutsättning
att den består av samtliga de folkskolestadiet tillhörande flickor, vilka prövas
skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen, få inräknas även flickor från
småskolestadiet;
H. besluta, att beträffande dyrtidstillägg åt lärare vid privatläroverk, vid
kommunala flickskolor och vid folkhögskolor ävensom åt lärare vid folkoch
småskolor samt statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vissa barnhem,
högre folkskolor, kommunala mellanskolor och vissa småskoleseminarier
skola från och med den 1 juli 1935 lända till efterrättelse de allmänna
grunder, som i ifrågavarande hänseende gälla för budgetåret 1934/1935,
dock med iakttagande att dyrtidstillägg må utgå till lärare i manlig och
kvinnlig slöjd vid högre folkskolor allenast i sådant fall, då statsbidrag
jämlikt gällande bestämmelser utgår till undervisningen; ävensom
bemyndiga Kungl. Maj:t såväl att utfärda de närmare föreskrifter, vilka
för tillämpning av i nästföregående stycke berörda allmänna grunder kunna
befinnas erforderliga, som även att i huvudsaklig enlighet med de i sådant
avseende nu gällande föreskrifter meddela närmare bestämmelser i fråga
om dyrtidstillägg åt vissa lärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala, Maria Nordenfelts högre handarbetslärarinneseminarium i Göteborg
och föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
i Stockholm;
I. anvisa för budgetåret 1935/1936
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
ett förslagsanslag av 58,550,000 kronor;
9
Riksdagens skrivelse Nr 359.
dels till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av kostnaderna
för folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 5,660,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av
2,665,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 295,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bestridande av engångskostnader för skolhusvärderingsnämnder
ett förslagsanslag av 200,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter ett förslagsanslag av 230,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 900,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för
skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000 kronor;
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 18,000,000 kronor.
I samband härmed har riksdagen till behandling förehaft, bland andra,
följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen:
dels två likalydande motioner (I: 315 och II: 553), vari hemställts, att
bidragstiden för redan befintliga undervisningslokaler för folkskoleväsendet
måtte bestämmas till 40 år från den dag byggnaderna eller lokalerna togos
i anspråk;
dels två likalydande motioner (I: 318 och II: 570), vari hemställts, bland
annat, att riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till redan befintliga distriktet
tillhöriga undervisningslokaler måtte utgå med ett belopp per lokal
årligen av 240 kronor, lika för samtliga lokaler, och på de grunder i övrigt
som Kungl. Maj:t föreslagit;
dels två likalydande motioner (I: 320 och II: 567), vari hemställts, bland
annat, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 174
ville besluta,
att beträffande punkt B. 4 c) första stycket göra följande uttalande: Sedan
preliminärt förslag till återbesättande av lärartjänst av skolråd upprättats,
skall statens vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande däröver. Kommer
skolrådet vid förslagets slutliga upprättande till ett resultat, som strider
mot folkskolinspektörens mening, skall ärendet hänskjutas till skolöverstyrelsen,
som då har att upprätta förslaget; samt
att beträffande punkt B. 4 c) tredje och fjärde styckena angående tillsättning
av Överlärare godkänna att nu gällande bestämmelser må äga fortsatt giltighet;
10
Riksdagens skrivelse Nr 359.
dels en motion (II: 552), vari hemställts, att riksdagen vid antagande av
Kungl. Maj:ts proposition nr 174 och vid godkännande av allmänna grunder
för statsbidrag för avlöning av lärare vid folkskoleväsendet måtte besluta
sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn proceduren för lärares
tillsättning, att förslag till återbesättande av lärartjänst skall upprättas av
skolrådet och att statens vederbörande folkskolinspektör skall över upprättat
förslag avgiva yttrande, innan valet äger rum;
dels en motion (11:554), vari hemställts, att riksdagen vid bifall i övrigt
till Kungl. Maj:ts proposition nr 174 ville besluta:
1. att uttala, att indragning av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda
befattningen vid en skola, skall ske med försiktighet, iakttagande av berättigade
pedagogiska synpunkter samt skälig hänsyn till föräldrarnas och
bygdens intressen;
2. att skyldighet till tvångsförflyttning tillsvidare endast skall gälla lärare,
som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första gången vinner ordinarie
anställning;
3. att lärare, som tvångsförflyttas, icke skall lida någon minskning i de
löneförmåner, han åtnjutit å den förra tjänsten, varvid hänsyn skall tagas
förutom till kommunalt lönetillägg även till ersättning för övertidsläsning
samt arvode för slöjd och fortsättningsskola, allt beräknat efter lärarens
medelinkomst för de sista fem åren eller den kortare tid, han tjänstgjort å
befattningen;
4. att bemyndiga Kungl. Maj:t att förflytta sådan biträdande lärare vid
folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst blivit överflödig, till
annat skoldistrikt;
dels ock en motion (II: 568), vari hemställts, bland annat, att riksdagen
måtte under förutsättning av bifall till vad i propositionen nr 174 i övrigt
föreslagits rörande statsbidrag till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas
för redan befintliga, distriktet tillhöriga skollokaler, besluta,
att årsbidraget fixeras till ett och samma belopp för alla för sitt ändamål
tjänliga klassrum och gymnastiksalar samt att detta årsbidrag bestämmes
på så sätt, att den i propositionen angivna kostnadsramen för dessa statsbidrag
icke överskrides;
att årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler, vilkas uppförande
bekostats med bidrag av statsmedel, bestämmas efter de grunder, som i
motionen angivits, samt
att riksdagen måtte medgiva, dels att kostnaderna för lärares å överflödig
tjänst frivilliga förflyttning till tjänst inom annat skoldistrikt må bestridas
av statsmedel, dels att Kungl. Maj:t må bemyndigas att vidtaga de jämkningar
och ändringar i kungörelsen nr 507 av år 1933, som må befinnas
erforderliga för uppnåendet av syftet med densamma.
Efter omfattande utredningar har Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt
11
jRiksdagens skrivelse Nr 359.
den sedan länge på dagordningen stående frågan om statens övertagande av
vissa kostnader för folkskoleväsendet.
Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hava primärkommunernas växande
skattebördor och det ojämna skattetrycket i dessa kommuner under de senaste
åren alltmera aktualiserat spörsmålet örn åtgärder för att härutinnan
åvägabringa en ändring, som kunde leda till lättnad för kommunerna och
samtidigt åstadkomma en utjämning av skattetungan kommunerna emellan.
Skatteutjämningsberedningen, som tillsattes år 1929 och år 1933 avgav sitt
principbetänkande, hade till sin huvudsakliga uppgift att utreda och framställa
förslag i dessa frågor. Beredningen intog den ståndpunkten, att den
väg, statsmakterna borde följa i sina strävanden i angivna syfte, vore att
i första rummet beträffande de olika förvaltningsuppgifter, som kommunerna
för närvarande hade att ombesörja och finansiera, undersöka, i vilken mån
det vore önskvärt och lämpligt, att utgifterna överflyttades på större kommunala
utdebiteringsområden eller på staten, samt att, först sedan en sådan
överflyttning verkställts, skrida till åtgärder av allmänt skatteutjämnande
verkan. I enlighet med sin sålunda intagna principståndpunkt föreslog beredningen
i fråga om olika förvaltningsgrenar överflyttning i större eller
mindre utsträckning till staten av förekommande kostnader utan att därvid
ifrågasätta tillämpning av några differentieringsregler av statsbidragen till
en efter skattekrontal eller skattetryck varierande kvotdel. Bland nämnda
förvaltningsgrenar intog folkskoleväsendet ett framskjutet rum. 1934 års
folkskolesakkunniga, som hade till uppdrag att bearbeta skatteutjämningsberedningens
förslag, i vad angick folkskolan, anslöto sig i avseende å skattelindrings-
och skatteutjämningssynpunkten till beredningens uppfattning,
när det gällde principerna för statsbidragens utmätande.
Departementschefen har i princip biträtt de sakkunnigas förslag till en
likformig fördelning av statsbidragen till nu ifrågavarande ändamål mellan
kommunerna utan hänsyn tagen till det varierande kommunala skattetrycket
eller likartade faktorer.
Vid en prövning av vad som anförts för och emot den sålunda av de
sakkunniga och departementschefen intagna ståndpunkten har riksdagen
funnit de starkaste skälen tala för densamma, och i anslutning härtill finner
sig riksdagen böra i princip bifalla det i propositionen nr 174 framlagda förslaget
om överflyttning till staten av vissa kostnader för folkskoleväsendet.
Riksdagen övergår härefter till en detaljbehandling av här förevarande förslag,
varvid riksdagen huvudsakligen kommer att följa den i departementschefens
hemställan iakttagna ordningen.
Under A. har framlagts förslag till allmänna grunder för statsbidrag till
undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet, och har därvid under 1.
behandlats frågan örn bidrag till skoldistriktens kostnader för uppförande av
nya lokaler.
Såsom förutsättning för utgivande av sådana bidrag har föreslagits skola
12
Riksdagens skrivelse Nr 359.
gälla, att Kungl. Majit, där kostnaden beräknas överstiga 10,000 kronor,
respektive länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000
kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt
den kostnadssumma, varå bidraget, högst, skall beräknas.
Enligt sakkunnigmajoritetens förslag skulle statsbidraget utgå med 75
procent eller 3A av anläggningskapitalet för bidragsberättigade lokaler och
utbetalas i lika belopp under 40 år. Reservanternas förslag skiljer sig från
majoritetens förslag därutinnan, att byggnadsbidraget skulle utgå med hälften
av anläggningskapitalet och utanordnas antingen omedelbart eller ock fördelat
på 25 år. I sistnämnda fall skulle staten lämna ersättning för kommunens
ränteförlust på så sätt, att årsbidraget bestämdes till 6 procent av
byggnadsbidraget. Departementschefen har påpekat, att vid utbetalning i
form av årsbidrag reservanternas förslag i realiteten ledde till samma resultat
som majoritetsförslaget med avseende å relationen mellan det totala statsbidraget
och anläggningskapitalet, då 25 årsbidrag, vart och ett motsvarande
6 procent av halva anläggningskapitalet, gåve en summa, som utgjorde 3A
av nämnda kapital. Departementschefen har i anslutning till majoritetens
förslag förordat, att statsbidraget skulle bestämmas till 3/i av den nominella
byggnadskostnaden (anläggningskapitalet). Beträffande reservanternas förslag,
att statsbidrag å mindre belopp skulle utbetalas omedelbart, har departementschefen
framhållit, att detsamma kunde synas praktiskt men å andra
sidan medförde vissa svårigheter vid beräknande varje år av anslagsbehovet
för statens vidkommande. I anslutning härtill har departementschefen förordat,
att regeln örn bidragens fördelning på 25 år borde gälla över hela
linjen.
Av den förebragta utredningen har riksdagen, som undersökt möjligheterna
att i analogi med vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn bidrag till redan
befintliga lokaler bestämma statsbidraget till nya lokaler efter vissa schematiska
grunder, funnit sig övertygad örn att Kungl. Majits förslag — med
statsbidraget ställt i viss relation till de faktiska byggnadskostnaderna —
med hänsyn till såväl de synnerligen varierande byggnadskostnaderna som
önskvärdheten att vidmakthålla kommunernas intresse att nedbringa dessa
kostnader är att föredraga. Riksdagen bifaller fördenskull Kungl. Majits
förslag i här förevarande hänseende.
Riksdagen vill erinra, att folkskolesakkunnigas majoritet föreslagit gränsen
för Kungl. Majits, respektive länsstyrelsens prövning till 3,000 kronor, under
det att reservanterna påyrkat en sänkning av gränsen till 1,500 kronor.
Riksdagen kan icke finna annat än att Kungl. Majits förslag, enligt vilket
gränsen höjts till 10,000 kronor, måste anses innebära en tillräcklig eftergift
för de framkomna yrkandena på decentralisering av förevarande byggnadsärenden.
Vidare finner riksdagen i likhet med departementschefen det statliga
intresset kräva, att Kungl. Majit har i sin hand avgörandet av de
frågor, som innebära mera betydande medelsanvisningar. På grund av vad
Riksdagens skrivelse Nr 359. 13
sålunda anförts har riksdagen funnit sig böra godkänna Kungl. Maj:ts framställning
härutinnan.
Vad i övrigt i här förevarande hänseende föreslagits har givit riksdagen
anledning till erinran endast för såvitt angår frågan om utbetalande omedelbart
i vissa fall av statsbidrag. Riksdagen har icke kunnat undgå att finna,
att, när det gäller mindre summor än förslagsvis 100 kronor örn året, betydelsen
av statsbidraget för vederbörande kommun måste bliva skäligen
ringa, under det att samma bidrag, utbetalat på en gång, för en mindre
kommun kan medföra en icke obetydlig lättnad. De årliga merkostnaderna
för statsverket vid en anordning sådan som nu av riksdagen antytts synas
icke kunna uppgå till sådana belopp, att de omöjliggöra en något så när
säker kostnadsberäkning beträffande anslagsbehovet för vederbörande budgetår.
Å andra sidan torde ett icke ringa arbete med utanordning och bokföring
m. m. härigenom kunna besparas. Riksdagen anser sig alltså böra
giva sin anslutning till det av reservanterna i här förevarande hänseende
framförda förslaget, varvid gränsen torde böra dragas vid nyss antydda årliga
belopp av 100 kronor. Härvid måste emellertid, för att icke här ifrågakommande
kommuner skola bliva gynnsammare ställda än andra, en ändring
vidtagas beträffande den del av den nominella byggnadskostnaden,
som skall utgå som statsbidrag. Kungl. Maj:ts förslag om statsbidrag med
s/4 av byggnadskostnaden, fördelat på 25 år, motsvarar nämligen, som av
det föregående framgår, ett omedelbart statsbidrag med halva byggnadskostnaden.
I anslutning härtill bör i de fall, då den verkliga kostnaden, i den
mån denna icke överstiger den på ovan angivet sätt fastställda kostnadssumman,
uppgår till högst 5,000 kronor, statsbidraget utgå med hälften av
berörda kostnad och omedelbart utbetalas.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall statsbidrag utgå till kostnaderna för —
förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar, arbetsledning
och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum), gymnastiksalar
samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom för den
första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.
Mot förslaget, att statsbidrag till specialrum skall utgå efter prövning
från fall till fall, har riksdagen icke något att erinra.
Vad Kungl. Majit föreslagit beträffande bidragsberättigade utrymmen bar
givit riksdagen anledning till allenast följande erinran. Riksdagen vill erinra
örn departementschefens å sid. 78 i statsrådsprotokollet gjorda uttalande, att
han i likhet med sakkunnigmajoriteten höhe före, att frågan, huruvida
statsbidrag skulle utgå till specialrum för undervisning i naturkunnighet,
teckning o. s. v. samt för lärarrum och samlingssalar, borde bliva föremål
för prövning från fall till fall i samband med avgörande av ärenden om
statsbidrag. I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört utgår
riksdagen från att statsbidrag efter prövning från fall till fall kan komma
att beviljas jämväl för lärarrum och samlingssalar.
14
Riksdagens skrivelse Nr 359.
Riksdagen finner sig böra uttala sin anslutning till vad departementschefen
anfört därom, att statsbidrag icke bör åtnjutas för om- eller nybvggnadsarbeten,
vilka avse allenast att sätta redan befintliga lokaler i bättre skick
eller giva en lämpligare disposition av dessa.
Härefter har riksdagen att till behandling upptaga Kungl. Maj:ts under
A. 2 framlagda förslag om statsbidrag till de kostnader, skoldistrikten fått
vidkännas för redan befintliga, distriktet tillhöriga undervisningslokaler.
Kungl. Majlis förslag innefattar i huvudsak följande: Bidrag skall icke
utgå för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande varit i
bruk mer än nitton år. Bidrag skall utgå med visst belopp per lokal årligen
till och med den 1 juli näst före den tidpunkt, då lokalen varit i
bruk under tjugo år. Bidrag skall utgå allenast för egentliga klassrum och
gymnastiklokaler. Lokalerna skola av särskilda skolhusvärderingsnämnder
indelas i fyra klasser (I—IV), allt efter lokalernas beskaffenhet. Årsbidraget
skall utgöra för klass I 370 kronor per lokal, för klass II 240 kronor per
lokal och för klass III 200 kronor per lokal. För lokal, som bänföres till
klass IV, skall intet bidrag utgå, liksom ej heller för lokal, som tillkommit
utan kostnad för distriktet.
I motionerna I: 315 och II: 553 har yrkats, att bidragstiden för redan
befintliga undervisningslokaler för folkskoleväsendet måtte bestämmas till
fyrtio år från den dag, byggnaderna eller lokalerna togos i anspråk. I
motionerna har tillika föreslagits, att örn- och tillbyggnad, som varit erforderlig
för lokalernas modernisering, bör likställas med nybyggnad.
I motionerna I: 318 och II: 570 har, så vitt nu är i fråga, yrkats, att
riksdagen måtte besluta, att statsbidrag till redan befintliga, distriktet tillhöriga
undervisningslokaler må utgå med ett belopp per lokal årligen av
240 kronor, lika för samtliga lokaler, och på de grunder i övrigt, som
Kungl. Maj:t föreslagit.
I motionen II: 568 har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att årsbidraget
fixeras till ett och samma belopp för alla för sitt ändamål tjänliga
klassrum och gymnastiklokaler, att detta årsbidrag bestämmes på så
sätt, att den i propositionen angivna kostnadsramen för dessa statsbidrag
icke överskrides, samt att årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler,
vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel, bestämmas
efter i motionen angivna grunder.
Såsom av statsrådsprotokollet inhämtas, hava folkskolesakkunniga även
beträffande här förevarande bidrag delat sig på två linjer, i det''att majoriteten
föreslagit, att byggnadsbidraget skall utgå efter vissa schematiska
grunder, under det att reservanterna vid beräkningen av detsamma sökt
anslutning till de verkligen havda byggnadskostnaderna.
Vid en prövning av de skäl, som anförts för eller emot de båda huvudlinjerna,
har riksdagen funnit sig böra besluta i enlighet med sakkunnig
-
Riksdagens skrivelse Nr 359. 15
majoritetens av departementschefen godtagna förslag i här förevarande hänseende,
dock med de förenklingar, som riksdagen i det följande angiver.
Beträffande såväl gränsen tillbaka i tiden för bidragsberättigade lokaler
som det årliga bidragsbeloppet för dylik lokal hava meningarna brutit sig
både under ärendets tidigare behandling och i de i ämnet väckta motionerna.
Riksdagen har vid sin prövning av de olika framkomna förslagen sökt
finna en lösning, som — under bibehållande av den i propositionen approximativt
beräknade kostnadsramen, omkring 27 miljoner kronor — med enklast
möjliga administrativa former förenar största möjliga rättvisa och dessutom,
i den mån så är möjligt, lämnar hjälp åt de kommuner, som uppfört
skolbyggnader under den dyraste byggnadstiden. I detta sammanhang
bar riksdagen tillika undersökt möjligheterna att, i anslutning till skolöverstyrelsens
å sid. 56 i statsrådsprotokollet återgivna uttalande, bereda ökad
hjälp åt kommuner, som hittills kunnat erhålla statsbidrag till skolbyggnader
antingen ur särskilda för ändamålet anvisade anslag eller ur medlen till
kommunala beredskapsarbeten.
Riksdagen vill från nu angivna utgångspunkter till en början taga ställning
till det av departemenschefen förordade klassificeringsförfarandet. I det
stora hela kan riksdagen i detta hänseende uttala sin anslutning till de synpunkter,
som i denna fråga framförts i motionerna I: 318 och II: 570 samt
II: 568. Riksdagen vill här endast peka på de uttalade farhågorna för att
det beräknade totala bidraget kan väsentligen överskridas i verkligheten
därigenom att ett större antal lokaler än beräknat kommer att föras till
klass I — klassificeringen skulle efter förslaget ske efter lokalernas tjänlighet
— varjämte det måste bliva mycket svårt att uppställa några allmänna
vägledande principer för klassificeringen. Härtill komma de dryga
kostnaderna för skolhusvärderingsnämnderna, beräknade till 200,000 kronor.
Riksdagen anser på grund härav, att ett system med ett fast bidrag för
redan befintliga skollokaler bör genomföras. För verkligt otjänliga och
otillfredsställande lokaler skulle, såsom i motionen II: 568 framhållits, givetvis
intet bidrag utgå, men däremot för dem, som av folkskolinspektören
kunde godkännas såsom tjänliga och behövliga för sitt ändamål.
Från nu angivna utgångspunkt har riksdagen härefter haft att undersöka,
vilken storlek som lämpligen bör bestämmas för det fasta bidraget. Med
den i det föregående angivna ståndpunkten, att det samlade statsbidraget
under denna punkt bör hålla sig inom den i propositionen beräknade kostnadsramen,
har denna undersökning måst sammankopplas med frågorna
örn gränsen bakåt för bidragsberättigade lokaler samt örn särskild hjälp till
vissa behövande skoldistrikt.
För att erhålla möjligheter att bedöma verkningarna av olika förslag i
här förevarande hänseende har riksdagens statsutskott låtit utföra vissa
statistiska beräkningar, för vilka riksdagen nu vill lämna en redogörelse.
16
Riksdagens skrivelse Nr 359.
Bidragsbeloppen hava beräknats enligt sex olika alternativ och med utgångspunkt
från att statsbidragen skulle utgå från och med budgetåret
1936/1937 enligt alternativ A 1 och A 2 till och med det tjugonde, enligt
alternativ B 1 och B 2 till och med det tjugofemte samt enligt alternativ
C 1 och C 2 till och med det trettionde budgetåret, räknat från och med
det budgetår, under vilket lokalen först togs i bruk. Uteslutna från bidrag
bliva således enligt alternativ A 1 och A 2 lokaler, som tagits i bruk före
den 1 juli 1917 (d. v. s. på sätt Kungl. Majit föreslagit), enligt alternativ
B 1 och B 2 lokaler, som tagits i bruk före den 1 juli 1912, och enligt
alternativ C 1 och C 2 lokaler, som tagits i bruk före den 1 juli 1907.
Antalet bidragsberättigade lokaler har beräknats utgöra 10,764 uppförda
under tiden 1 juli 1917—30 juni 1936, 13,002 uppförda under tiden 1 juli
1912—30 juni 1936 samt 15,252 uppförda under tiden 1 juli 1907—30
juni 1936.
Statsbidraget har enligt alternativ A 1 beräknats efter 240 kronor, d. v. s.
det till grund för departementschefens kostnadsberäkningar liggande medeltalet
för år och lokal (klassrum och gymnastikrum) samt enligt alternativ
B 1 och C 1 på sådant sätt, att totalkostnaderna enligt dessa alternativ icke
komma att överstiga totalkostnaderna enligt alternativ A 1. Enligt alternativen
A 2, B 2 och C 2 hava årsbeloppen beräknats så, att totalkostnaden
icke kommer att överstiga den enligt A 1 uppkommande totalkostnaden,
minskad med 1,500,000 kronor. Sistberörda belopp har då antagits skola
avsättas såsom hjälp till särskilt behövande skoldistrikt. I samtliga fall
hava i årsbeloppen per lokal räknats endast med hela krontal; överskjutande
öretal hava fått bortfalla, vilket särskilt beträffande alternativen A 2 och
C 2 medfört en betydande minskning av totalbeloppen statsbidrag.
Hela antalet årsbidrag (lokalbidrag) hava beräknats till 106,722 enligt
alternativ A 1 och A 2, 167,232 enligt alternativ B 1 och B 2 samt 238,992
enligt alternativ C 1 och C 2.
Till grund för beräkningarna angående antalet lokaler och totala antalet
årsbidrag (lokalbidrag) ligga beträffande åren 1916—1935 uppgifter, som
folkskolesakkunniga inhämtat från skolråden, samt för åren före 1916 de
beräkningar angående antalet lokaler, på vilka majoriteten av de sakkunniga
grundat sitt förslag rörande statsbidrag för redan befintliga lokaler; slutligen
har antagits, att 325 nya lokaler komma att tagas i bruk under budgetåret
1935/1936.
Kesultatet av den enligt ovan angivna principer verkställda utredningen
framgår i huvudsak av nedanstående
Sammandrag
av beräkningar rörande statsbidrag för den 1 juli 1936 redan befintliga
skollokaler.
Alternativ A 1. (20 år, oreducerat totalbelopp.
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 10,764 X 240 kronor = 2,583,360
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1955, 106,722 X
240 kronor — 25,613,280 kronor.
Alternativ A 2. (20 år, reducerat totalbelopp.)
Sv, , , , 25,613,280 —1,500,000 ,
Arsbelopp per lokal - -= 225.94 kronor.
lUt), I UU
Riksdagens skrivelse Nr 359.
17
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 10,764 X 225 kronor = 2.421,900
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1955, 106,722 X
225 kronor = 24,012,450 kronor.
Alternativ B 1. (25 år, oreducerat totalbelopp.)
s , , , , , 25,613,280 1KO ,
Arsbelopp per lokal—--------- = 153.16 kronor.
lo7,2o2
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 13,002 X 153 kronor =
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1960,
153 kronor = 25,586,496 kronor.
= 1,989,306
167,232 X
Alternativ B 2. (25 år, reducerat totalbelopp.)
• , , , . .25,613,280 — 1,500,000
Arsbelopp per lokal -
144.13 kronor.
167,232
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 13,002 X 144 kronor =
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1960,
144 kronor = 24,081,408 kronor.
Alternativ C 1. (30 år, oreducerat totalbelopp.)
* , . , , , 25,613,280 ,
Arsbelopp per lokal = 107.17 kronor.
duo,
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 15,252 X 107 kronor =
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1965,
107 kronor = 25,572,144 kronor.
Alternativ C 2. (30 år, reducerat totalbelopp.)
s ... ,, ,25,613,280— 1,500,000 iAA ,
Arsbidrag per lokal-238 992--= 100.89 kronor.
Statsbidrag under budgetåret 1936/1937 15,252 X 100 kronor =
kronor.
Totalbelopp statsbidrag, utgående under budgetåren 1936/1965,
100 kronor = 23,899,200 kronor.
: 1,872,288
167,232 X
= 1,631,964
238,992 X
= 1,525,200
238,992 X
I anslutning till de sålunda framlagda beräkningarna hava på föranstaltande
av sagda utskott utarbetats två tabeller, den ena (tabell I) utvisande medelsåtgången
för statsbidrag för den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler
(klassrum och gymnastikrum) och den andra (tabell II) utvisande beräknat
antal statsbidragsberättigade, den 1 juli 1936 redan befintliga skollokaler
(klassrum och gymnastikrum) samt det med hänsyn till olika tillkomstår
och enligt olika alternativ beräknade totala statsbidraget för varje lokal.
Berörda tabeller äro såsom bil. 1 och 2 fogade vid statsutskottets utlåtande
nr 142, och riksdagen tillåter sig här att hänvisa till desamma.
De genom nu berörda utredningar framkomna siffrorna hava givit riksdagen
möjlighet att ingående bedöma verkningarna av de alternativa förslag
beträffande åldersgränsen för bidragsberättigade byggnader m. m., som
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 14 sami. Nr 358—359. 2
18
Riksdagens skrivelse Nr 359.
under ärendets tidigare behandling framkommit. Riksdagen har därvid funnit
de starkaste skälen tala för det med B 1 betecknade alternativet. Härigenom
vinnes främst, att för de under den svåraste dyrtiden uppförda
lokalerna icke alltför obetydliga statsbidrag komma att utgå. Vidare ernås
härigenom säkerhet för att statsbidraget i flertalet fall icke kommer att överstiga
skoldistriktens verkligen havda kostnader.
Riksdagen har i det föregående berört frågan om reserverande av visst
belopp för särskild hjälp till de ekonomiskt svagaste distrikten. Denna
fråga synes emellertid icke böra lösas i här förevarande sammanhang, utan
torde anslag för ändamålet —- vilket riksdagen för sin del finner behjärtansvärt
— böra utgå på sätt tidigare skett, d. v. s. genom särskilda på riksstaten
anvisade anslag, varom det närmast torde få anses ankomma på
Kungl. Maj:t att göra framställning.
I detta sammanhang vill riksdagen fästa uppmärksamheten på vad departementschefen
anfört beträffande den verkan, ett genomförande av här förevarande
förslag kan hava på vissa i särskilt hög grad skattetyngda kommuners
rätt till bidrag av s. k. skatteutjämningsmedel från anslag under
sjunde huvudtiteln. Riksdagen utgår från att Kungl. Maj:t kommer att hava
sin uppmärksamhet riktad härpå samt att de åtgärder i detta hänseende,
som av departementschefen antytts, bliva vidtagna, i den mån de visa sig
erforderliga.
Enligt alternativ B 1 skulle statsbidraget per lokal och år — under förutsättning
att kostnadsramen icke finge överskridas — kunna sättas till 153
kronor. Riksdagen har emellertid funnit sig böra företaga en avrundning
nedåt av detta belopp till 150 kronor. Detta kan approximativt antagas
innebära en kostnadsminskning med (167,232 X 3) 501,696 kronor eller i
avrundat tal 500,000 kronor, varigenom ytterligare säkerhet vinnes för den
antagna kostnadsramen.
Förslaget, att bidrag ej bör komma ifråga för lokaler, som tillkommit
utan kostnad för vederbörande skoldistrikt, finner sig riksdagen böra bifalla.
Emellertid anser riksdagen jämväl skäl tala för att, på sätt i motionen II: 568
yrkats, en reducering vidtages av årsbidragen till redan befintliga undervisningslokaler,
vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel. I detta
hänseende anser sig riksdagen kunna i princip godkänna det i nyssberörda
motion framlagda förslaget, enligt vilket kommunerna i nu berörda
fall skulle erhålla den procent av det årliga bidraget för lokal, som svarar
mot deras egen andel i byggnadskostnaderna. Har kommun icke burit mer än
halva kostnaden, bör den icke uppbära mer än hälften av det årliga bidraget;
har kommun bekostat en fjärdedel av byggnadskostnaden, bör den
icke erhålla mer än en fjärdedel av detta bidrag o. s. v., allt per lokal i
respektive skolbyggnad. Riksdagen har vidtagit härav föranledd ändring
i de föreslagna statsbidragsbestämmelserna.
I här förevarande sammanhang har riksdagen ansett sig böra till helland -
19
Riksdagens skrivelse Nr 359.
ling upptaga följande fråga. Ett icke obetydligt antal skolanläggningar, för
vilka planläggning och kostnadsberäkning skett enligt nu gällande grunder,
torde bliva färdiga att tagas i bruk först efter den 1 juli 1936. Det torde
vara ofrånkomligt, att särskilda bestämmelser för dessa lokaler meddelas. I
detta hänseende torde närmast två lösningar vara tänkbara. Antingen kan
statsbidrag föreskrivas skola utgå enligt bestämmelserna för de före den 1
juli 1936 i bruk tagna lokalerna eller ock kan det få ankomma på Kungl.
Majit att för varje särskilt fall pröva, efter vilka grunder statsbidrag bör
utgå för lokaler, vilkas uppförande planlagts eller påbörjats före den 1 juli
1936 men som färdigställts först efter nämnda tidpunkt. Riksdagen har funnit
de starkaste skälen tala för förstnämnda lösning. Härigenom undvikes, att
statsbidrag kommer att utgå i förhållande till byggnadskostnaderna för lokaler,
på vilkas planläggning m. m. statsmakterna icke haft det inflytande,
som i här förevarande proposition förutsatts. Den ifrågasatta prövningen
från fall till fall kan vidare antagas bliva ganska invecklad.
En annan fråga, beträffande vilken riksdagen ansett ett förtydligande uttalande
vara erforderligt, är den, huru det bör förfaras i de fall, då en
skolbyggnad successivt tagits i bruk. Enligt riksdagens förmenande torde i
sådana fall det ändamålsenligaste och samtidigt överskådligaste beräkningssättet
vara, att bidragstiden beräknas löpa från den tidpunkt, då någon del
av vederbörande skolbyggnad tagits i bruk.
Under punkt A. 3 har föreslagits, att staten skall bidraga med en tredjedel
av den av skoldistrikt erlagda eller såsom skälig enligt ortens pris ansedda
hyran för undervisningslokal.
Mot vad sålunda föreslagits har riksdagen icke funnit något att erinra.
Under punkt A. 4 har Kungl. Majit framlagt förslag beträffande statsbidrag
till skoldistriktens kostnader för underhåll av klassrum, specialrum,
gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål samt
för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel till sådana lokaler.
De föreslagna bidragsbeloppen, 50 kronor för lokaler, som tillhöra distrikt,
och 25 kronor för lokaler, som distrikt förhyr — allt per lokal och
år — hava icke givit riksdagen anledning till erinran.
Kungl. Majits under här förevarande punkt framlagda förslag innebär
vidare, att kostnader för lokalernas uppvärmning, belysning och städning
skola bestridas av skoldistrikten utan bidrag av statsmedel.
Riksdagen finner sig på de av de sakkunniga framförda skälen böra bifalla
jämväl Kungl. Majits nu förevarande förslag.
Under punkt A. 5 har Kungl. Majit framlagt förslag örn statsbidrag till
bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande av tjänstebostäder
åt lärarpersonalen eller ersättning härför.
Mot de härför föreslagna årliga beloppen — 160 kronor för ordinarie
manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare och
80 kronor för övriga lärare — har riksdagen icke funnit något att erinra
20
Riksdagens skrivelse Nr 359.
liksom icke heller mot förslaget, att i de fall, då tjänstebostad tillkommit
utan kostnad för distrikt, intet tjänstebostadsbidrag skall utgå. Riksdagen
har visserligen funnit skäl kunna anföras för det bland andra av reservanterna
framförda förslaget, att statsbidraget till här förevarande ändamål
skulle bestämmas efter dyrortsgrupperingen. Med hänsyn dels till vad departementschefen
anfört därom, att åtgärder i denna riktning äro ägnade
att verka prejudicerande vid en blivande lönereglering, dels ock till det nu
ifrågasatta tjänstebostad sbidragets provisoriska karaktär har riksdagen dock
som nämnts funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen bar tidigare, med bifall till i motionen 11:568 framställt yrkande,
uttalat sig för att årsbidrag till redan befintliga undervisningslokaler,
vilkas uppförande bekostats med bidrag av statsmedel, skola utgå med den
procent av det årliga bidraget för lokal, som svarar mot vederbörande kommuns
andel i byggnadskostnaderna. De skäl, som föranlett riksdagen att
intaga denna ståndpunkt beträffande undervisningslokaler, föreligga enligt
riksdagens uppfattning jämväl i fråga om tjänstebostäder. I anslutning
härtill har ett tillägg härom gjorts till här förevarande statsbidragsbestämmelse.
Riksdagen övergår härefter till att behandla Kungl. Maj:ts förslag, i vad
detsamma avser allmänna grunder för statsbidrag till avlöning av lärare.
De skäl, som av de sakkunniga anförts för att staten skulle övertaga hela
kostnaden för de författningsenligt utgående kontanta minimilönerna för
lärare vid folk- och småskolor och för föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skoldistrikten tillhöriga skolhem, hava synts riksdagen övertygande,
och riksdagen bifaller fördenskull Kungl. Maj:ts härom under B. 1
framlagda förslag. Likaledes finner sig riksdagen på de av departementschefen
framförda skälen böra bifalla förslaget, att skoldistrikten skola, i
den mån kommunala lönetillägg förekomma, själva svara för dessa.
Under B. 2 har föreslagits, att staten jämväl skall övertaga hela kostnaden
för de författningsenligt utgående kontanta minimiarvodena för lärare
i slöjd och hushållsgöromål.
Riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts under bär förevarande punkt framlagda
förslag.
Under punkt B. 3 har framlagts förslag rörande statsunderstöd för bestridande
av skoldistrikts kostnader för avlönande av Överlärare.
Enligt detta förslag skall Kungl. Maj:t för varje särskilt fall efter därom
av skoldistrikt gjord ansökning pröva, huruvida statsbidrag må utgå. Bidraget
skall utgå med högst hälften av arvodet, dock i intet fall med mera
än 1,000 kronor för år och ej, där icke Kungl. Majit finner skäl medgiva
undantag, för mer än en överlärartjänst inom ett och samma distrikt.
Såsom av sid. 137 i statsrådsprotokollet närmare framgår, har här förevarande
förslag under ärendets förberedande behandling framkallat vissa
meningsskiljaktigheter. De av departementschefen anförda skälen hava emel
-
21
Riksdagens skrivelse Nr 359.
lertid synts riksdagen övertygande, och riksdagen vill fördenskull bifalla
förslaget. Mot förslagets detaljer har riksdagen icke funnit annat att erinra
än att det synes erforderligt att för undvikande av oklarhet något närmare
definiera, vilka överlärarbefattningar som skola kunna bliva statsbidragsberättigade.
I sådant hänseende vill riksdagen giva följande definition:
»Med Överlärare förstås kommunal skolledare, som tillika innebar folkskollärar^’anst».
Under punkt B. 4 har departementschefen sammanfattat sina förslag beträffande
de föreskrifter, som i samband med statens övertagande av här
förevarande kostnader för folkskoleväsendet böra meddelas i syfte att bereda
staten ökat inflytande och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande.
I här förevarande hänseende har till en början under punkt B. 4 a) föreslagits,
att Kungl. Maj:ts tillstånd skulle krävas för inrättande av ny lärartjänst,
dock att tjänst med anställning på viss tid skulle kunna efter vederbörande
folkskolinspektörs medgivande utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara
inrättad under en tid av högst tre år.
Visserligen torde med den för närvarande förutsebara utvecklingen av
barnantalet i rikets folkskolor inrättande av nya tjänster icke vara att förvänta
i någon större utsträckning, men i likhet med departementschefen
finner riksdagen det principiellt och sakligt välgrundat att staten, då den utökar
sin ekonomiska ansvarighet för folkskoleväsendet, tillförsäkrar sig
medel att förebygga missbruk, som leda till ökade utgifter för staten. Med
hänsyn härtill bifaller riksdagen Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Riksdagen
har allenast funnit ett visst förtydligande önskvärt beträffande vilka
lärarbefattningar, som efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande
må kunna utan Kungl. Maj:ts tillstånd vara inrättade under en tid av
högst tre år. Av denna anledning hava orden »tjänst med anställning på
viss tid» utbytts mot orden »tjänst med anställning som extra ordinarie
eller eljest på viss tid».
I här förevarande sammanhang har riksdagen jämväl velat något uppehålla
sig vid frågan, i vilken utsträckning en utvidgning av Kungl. Maj:ts
inflytande på frågor om återbesättande av tjänst är av behovet påkallad.
Den antagliga nedgången i barnantalet gör det sannolikt, att dylika frågor
under den närmaste framtiden komma att bliva aktuella i betydligt större
utsträckning än frågor om nyinrättande av tjänst. Riksdagen håller emellertid
före, att man i vart fall torde böra avvakta någon tids erfarenhet av
de genom kungörelsen den 30 december 1932 (nr 582) införda kontrollåtgärderna,
samt utgår från att här förevarande fråga under tiden är föremål
för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.
Under punkt B. 4 b) har framlagts förslag om skyldighet för lärare att
underkasta sig förflyttning mellan skoldistrikt.
Berörda förslag innebär följande: Förflyttningsskyldighet skall tillsvidare
22
Riksdagens skrivelse Nr 359.
endast gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första
gången vinner ordinarie anställning. För lärare, som vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande innehar ordinarie anställning men efter ansökning
vinner transport till annan tjänst av motsvarande slag, förbindes flyttningsskyldighet
med den nya anställningen. Sistnämnda bestämmelse genomföres
dock ej omedelbart utan först efter förloppet av fem år. Flyttningsskyldigheten
gäller för varje lärare endast det flyttningsområde, där han är
anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,
som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning i
vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångsförflyttning tillämpas
endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig tjänst. Vid
tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att lärare genom förflyttningen
icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å den förra
tjänsten. I den mån lärare genom förflyttningen går förlustig kommunalt
lönetillägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas läraren av
statsmedel. Till flyttningskostnaderna erhåller läraren bidrag av statsmedel.
Beslut örn tvångsförflyttning meddelas av Kungl. Majit.
I motionen II: 568 har hemställts, bland annat, att riksdagen måtte medgiva,
att kostnaderna för lärares å överflödig tjänst frivilliga förflyttning till
tjänst inom annat skoldistrikt må bestridas av statsmedel, samt att Kungl.
Majit må bemyndigas vidtaga de jämkningar och ändringar i kungörelsen
den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och
småskolor, som må befinnas erforderliga för uppnående av denna kungörelses
syfte.
I motionen 11:554 har hemställts, att riksdagen ville besluta: 1. att
uttala, att indragning av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda befattningen
vid en skola, skall ske med försiktighet, iakttagande av berättigade
pedagogiska synpunkter samt skälig hänsyn till föräldrarnas och
bygdens intressen; 2. att skyldighet till tvångsförflyttning tillsvidare endast
skall gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande första
gången vinner ordinarie anställning; 3. att lärare, som tvångsförflyttas,
icke skall lida någon minskning i de löneförmåner, han åtnjutit å den förra
tjänsten, varvid hänsyn skall tagas förutom till kommunalt lönetillägg även
till ersättning för övertidsläsning samt arvode för slöjd- och fortsättningsskola,
allt beräknat efter lärarens medelinkomst för de sista fem åren eller
den kortare tid, han tjänstgjort å befattningen; 4. att bemyndiga Kungl.
Maj:t att förflytta sådana biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid
mindre folkskola, vars tjänst blivit överflödig, till annat skoldistrikt.
I här förevarande sammanhang har riksdagen vidare till behandling upptagit
riksdagens år 1934 församlade revisorers under § 54 i deras berättelse
gjorda uttalanden rörande tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och
småskolor ävensom skolöverstyrelsens i anledning härav den 4 januari 1935
avgivna förklaring.
23
Riksdagens skrivelse Nr 359.
I likhet med de sakkunniga, flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna
och departementschefen finner riksdagen läget inom folkskoleväsendet
vara sådant, att det påkallar effektiva åtgärder för en begränsning i mån
av möjlighet av antalet inom folkskoleväsendet sysselsatta lärare. I detta
hänseende torde riksdagen endast behöva hänvisa till de å sid. 139 i statsrådsprotokollet
återgivna siffrorna rörande antalet barn i folkskolan ävensom
till vad departementschefen anfört därom, att verkställda undersökningar
syntes giva vid handen att, även örn till år 1940 folkskolan utökades
med ett sjunde läsår och alltså lärarbehovet ökades, man likväl måste
räkna med ett mycket betydande antal överflödiga tjänster. Härutöver har
departementschefen framhållit, att tvivel framskymtat örn effektiviteten i
det av 1933 års riksdag beslutade frivilliga flyttningsförfarandet. Riksdagen,
som i det följande återkommer till frågan om vidtagande av åtgärder för
åvägabringande av ökad effektivitet i sistberörda hänseende, delar den av
departementschefen uttalade uppfattningen, att det föreslagna tvångsförflyttningsinstitutet
bör finnas till för att befrämja användningen av det frivilliga
förflyttningsförfarandet. Med de garantier, som enligt Kungl. Majda
förslag med av riksdagen i det följande angivna förändringar givas för
ett hänsynsfullt omhänderhavande av tvångsförflyttningsinstitutet, bör enligt
riksdagens uppfattning största delen av de befarade olägenheterna med den
föreslagna nya anordningen kunna undvikas. Örn det frivilliga flyttningsförfarandet
skulle ernå större effektivitet, kommer givetvis behovet av tvångsförflyttningar
att i motsvarande grad minskas. Men situationen är dock
sådan, att enligt riksdagens förmenande för statsmakterna den utväg till en
reglering av förhållandena på här förevarande område bör hållas öppen,
som ett bifall till Kungl. Maj:ts i här förevarande hänseende framlagda
förslag innebär. Av nu angivna skäl har riksdagen funnit sig böra i
princip bifalla här förevarande förslag.
I fråga om förslagets detaljer vill riksdagen till en början, i anslutning
till vad i motionen 11:554 anförts, understryka önskvärdheten av att indragning
av lärartjänst, i synnerhet då det gäller enda befattning vid en
skola, sker med försiktighet och under hänsynstagande, i den mån så är
möjligt, till bygdens berättigade önskemål. Vidare torde böra tillses, att
icke ett och samma skoldistrikt erhåller en oproportionerlig del av uppstående
vakanser tillsatta genom tvångsförflyttning från andra distrikt.
Riksdagen bifaller vidare det i motionen II: 554 framförda förslaget,
att förflyttningsskyldighet endast bör åvila lärare, som efter de nya bestämmelsernas
ikraftträdande första gången vinner ordinarie anställning. Förslaget
att förflyttningsskyldigheten, efter en övergångstid av fem år, skulle
utsträckas till lärare, som redan vid bestämmelsernas ikraftträdande innehar
ordinarie tjänst men efter ansökan vinner transport till annan tjänst, kan
riksdagen icke bifalla. En dylik bestämmelse torde i hög grad komma att
efter utgången av berörda övergångstid minska lärarnas villighet att frivil
-
24
Riksdagens skrivelse Nr 359.
ligt söka sig till andra tjänster och skulle alltså innebära minskad rörlighet
hos lärarkåren och samtidigt framtvinga en ökad användning av tvångsförflyttningsförfarandet.
A andra sidan anser riksdagen starka skäl tala för att Kungl. Majit, på
sätt föreslagits i motionen 11:554, erhåller bemyndigande att förflytta sådan
biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst
blivit överflödig, till annat skoldistrikt. Riksdagen vill erinra, att riksdagens
medverkan redan åtskilliga gånger påkallats för att utverka understöd åt
lärare av här förevarande art, vilka förlorat sin anställning. Riksdagen håller
före, att det ur såväl det allmännas som den enskilde lärarens synpunkt är
bättre att tillfälle beredes dylika lärare att fortsätta sitt arbete. Här ifrågasatta
bemyndigande torde böra avse samtliga nu anställda lärare av förevarande
art, vilka på grund av förändringar av vederbörande skolorganisation
kunna bliva arbetslösa.
Av största betydelse för ett så friktionsfritt genomförande som möjligt
av tvångsförflyttningsinstitutet är givetvis, att icke detsamma för den
enskilde läraren kommer att medföra kännbara ekonomiska konsekvenser.
Departementschefen har utförligt uppehållit sig härvid, och jämväl i motionen
II: 554 har denna fråga behandlats. Riksdagen har för sin del
funnit sig böra besluta följande bestämmelser: Lärare, som tvångsförflyttas,
skall så vitt möjligt transporteras till sådan tjänst, att han icke lider
någon minskning i de löneförmåner, han åtnjutit å den förra tjänsten, varvid
hänsyn skall tagas, förutom till kommunalt lönetillägg, även till ersättning
för övertidsläsning samt arvode för undervisning i slöjd och fortsättningsskola,
allt beräknat efter lärarens medelinkomst för de sista fem åren.
Står icke någon ekonomiskt likvärdig tjänst till buds, skall Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall pröva, huruvida och med vilket belopp läraren skäligen
bör beredas ersättning av statsmedel för minskade inkomster.
Vad slutligen beträffar de med eventuell tvångsförflyttning förenade flyttningskostnaderna
skulle enligt Kungl. Maj:t förslag lärare erhålla bidrag
därtill av statsmedel. Enligt folkskolesakkunnigas utkast till kungörelse
angående skyldighet för lärare vid folk- och småskolor att i vissa fall underkasta
sig förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat skulle lärare äga
att av statsmedel erhålla ersättning för flyttningskostnader med belopp, som
Kungl. Majit efter ansökan av läraren prövade skäligt. Riksdagen finner
billigheten kräva, att i här förevarande fall statsverket lämnar verklig
ersättning för havda flyttningskostnader, givetvis efter prövning från fall
till fall av desammas berättigande.
Riksdagen vill här erinra om vad av riksdagens år 1934 församlade revisorer
anförts rörande behovet av en effektivisering av nu gällande bestämmelser
rörande frivillig förflyttning av lärare. Den av riksdagen beslutade
tvångsförflyttningen måste anses vara en nödfallsutväg, och enligt
riksdagens uppfattning måste det för alla parter vara bäst, örn en utjäm
-
25
Riksdagens skrivelse Nr 359.
ning av lärartjänsterna i riket kunde i så stor utsträckning som möjligt
ske genom frivillig förflyttning.
De uppslag i bär förevarande hänseende, som av revisorerna framförts,
hava i allmänhet tillstyrkts av skolöverstyrelsen. Jämväl riksdagen finner
starka skäl tala för att med det snaraste åtgärder vidtagas i av revisorerna
antytt syfte. På sätt i motionen II: 568 hemställts anser sig riksdagen
därför böra bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar och ändringar
i kungörelsen den 20 juli 1933, nr 507, om tillsättning i vissa fall
av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas erforderliga för uppnåendet
av syftet med densamma. Bland de åtgärder, som i här förevarande
hänseende främst synas kunna komma i fråga, vill riksdagen
framhålla följande. Paragraf 9 i kungörelsen torde böra ändras i syfte att,
därest till en ledigförklarad tjänst med begränsad ansökningsrätt endast en
sökande anmält sig, skoldistriktet skall hava att utse denne, såvida skolöverstyrelsen
ej på framställning av den lokala skolmyndigheten medgiver
nytt ledigförklarande av tjänsten. Vidare torde — på samma sätt som
riksdagen beslutat i fråga örn tvångsförflyttning — sökande från skoldistrikt
med övertaliga lärartjänster böra beredas ersättning för de utgifter, de måste
vidkännas genom att underkasta sig en frivillig förflyttning. Härtill anser
sig riksdagen redan nu böra lämna medgivande.
Riksdagen vill härefter till behandling företaga frågan örn formerna för
tillsättande av lärartjänster och överlärartjänster (punkt B. 4 c) i departementschefens
hemställan) samt gör härvid början med frågan örn tillsättande
av lärartjänster.
I sistnämnda hänseende gälla nu i huvudsak följande bestämmelser. Då
ordinarie tjänst skall återbesättas utan förflyttning, åligger det skolrådet att
i föreskriven ordning utfärda kungörelse örn ledigheten. Skolrådet skall
efter viss tid på förslag uppföra tre av de sökande i den ordning, i vilken
de med avseende på sin lämplighet för tjänsten anses böra komma i åtanke.
Därefter företager kyrkostämma val bland de å förslaget uppförda. I kommun,
där folk- och fortsättningsskolväsendet handhaves av den borgerliga
kommunen, tillkommer det folkskolestyrelsen att tillsätta lärare. I Stockholm
ankommer det på folkskoledirektionen att antaga lärare. Biträdande
lärare vid folkskola och lärare vid mindre folkskola tillsättas på i stort sett
samma sätt som ordinarie lärare. Vikarierande lärare antagas av skolrådet.
Några bestämmelser i övrigt örn ordningen för tillsättande av sistnämnda
lärare äro icke meddelade.
Kungl. Maj:ts förslag innebär i nu förevarande avseenden följande förändringar.
Innan förslag till återbesättande av lärartjänst upprättas, skulle
statens vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande, vari han skulle angiva
de tre sökande, som enligt hans mening vore med hänsyn till befordringsgrunderna
mest meriterade, ävensom ordningen dem emellan.
Komme skolrådet vid förslagets upprättande till annat resultat än folkskol
-
26
Riksdagens skrivelse Nr 359.
inspektören, skulle ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då hade att
upprätta förslaget. Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och
domkapitlets medverkan vid förslags upprättande skulle ej tillämpas i skoldistrikt,
vilka enligt särskilt beslut av Kungl. Majit undan tagits från den
statliga inspektionen.
I motionerna 1: 320 och II: 567 hava föreslagits vissa jämkningar i Kungl.
Majits nyssnämnda förslag. Dessa jämkningar innebära, att riksdagen skulle
besluta dels att, sedan preliminärt förslag till återbesättande av lärartjänst
av skolråd upprättats, statens vederbörande folkskolinspektör skulle avgiva
yttrande däröver, dels ock att, därest skolrådet vid förslagets slutliga upprättande
skulle komma till ett resultat, som strede mot folkskolinspektörens
mening, ärendet skulle hänskjutas till skolöverstyrelsen, som då hade att
upprätta förslaget.
I motionen II: 552 har föreslagits, att förslag till återbesättande av lärartjänst
skulle upprättas av skolrådet och att statens vederbörande folkskolinspektör
skulle avgiva yttrande över upprättat tjänsteförslag, innan val
ägde rum.
Enligt riksdagens mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med
att den ikläder sig avsevärt ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendet,
jämväl tillser, att lärartjänsterna inom folkskoleväsendet tillsättas
med tanke på skolans bästa. De sakkunniga hava framhållit, att uppgiften
att uppgöra tjänsteförslag icke alltid av skolstyrelserna handhafts på
ett sätt, som med hänsyn till det allmännas intresse kan anses tillfredsställande.
En ändring till det bättre synes härutinnan icke kunna åvägabringas
på annat sätt än att staten förskaffar sig visst inflytande på förfarandet
vid tillsättande av lärartjänster. I likhet med departementschefen
anser riksdagen därför goda skäl hava anförts för det nu föreliggande förslaget
örn ökat statsinflytande vid dessa ärendens behandling.
I nyssnämnda tre motioner hava anförts vissa betänkligheter mot den av
Kungl. Majit föreslagna ordningen, vilken anses på ett alltför ingripande
sätt förminska det kommunala inflytandet på lärares tillsättning. Det i motionerna
1:320 och II: 567 framlagda förslaget går ut på att bibehålla den
lokala skolstyrelsen vid initiativet till att upprätta tjänsteförslag men innebär
samtidigt en ytterligare centralisering utöver Kungl. Majits förslag av
avgörandet av dessa ärenden, nämligen i de fall, då den lokala styrelsen
och folkskolinspektören icke kunnat enas, i vilka fall förslag skulle upprättas
av skolöverstyrelsen och alltså ej, såsom enligt Kungl. Majits förslag, av
domkapitlen. Motionen II: 552 går ett steg längre och ifrågasätter, att det
statliga inflytandet på lärartjänsters tillsättande skulle bliva av enbart rådgivande
natur.
Riksdagen anser starka skäl hava anförts för det i motionerna 1:320 och
lii 567 framförda yrkandet. Såväl enligt propositionen som enligt förevarande
motioner skulle i de fall, då skolrådet och folkskolinspektören ej
27
Riksdagens skrivelse Nr 359.
kunnat enas om utformningen av tjänsteförslag, proceduren bliva i det närmaste
densamma, i det enligt propositionen domkapitlet och enligt motionerna
skolöverstyrelsen i nämnda fall skulle upprätta förslaget. Vid ett bifall
till motionerna skulle staten sålunda få praktiskt taget samma inflytande
på tillsättning av lärartjänster, som avsetts i Kungl. Maj:ts förslag, men den
fördelen skulle dessutom vinnas, att kommunernas initiativrätt på ett kraftigare
sätt markerades. Riksdagen anser sig fördenskull böra i nu förevarande
avseende bifalla det i motionerna 1:320 och II: 567 framlagda förslaget,
dock med den ändringen att fråga örn upprättande av förslag bör vid oenighet
mellan skolråd och folkskolinspektör hänskjutås, ej till skolöverstyrelsen
utan, i likhet med vad i propositionen föreslagits, till vederbörande domkapitel.
Vad Kungl. Majit i övrigt i förevarande hänseende föreslagit har ej givit
riksdagen anledning till erinran. Till frågan örn förfarandet vid tillsättande
av lärartjänst, som är förenad med överlärartjänst, återkommer riksdagen
här nedan.
Riksdagen upptager härefter till behandling frågan örn tillsättande av överlärartjänster.
Enligt de nu i förevarande avseende gällande bestämmelserna skall, då
fråga är örn förordnande av ny inspektör eller ny Överlärare, ledigheten
genom skolrådets försorg kungöras. Är emellertid i skoldistriktets reglemente
bestämt, att vid förordnande av inspektör eller Överlärare någon av de vid
distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses, erfordras
icke, att befattningen förklaras ledig. I sistnämnda fall ankommer det på
skolrådet att lämna samtliga inom distriktet anställda ordinarie lärare tillfälle
att giva tillkänna, huruvida de önska ifrågakomma till förordnandet,
samt att för sådant ändamål inlämna nödiga handlingar. I båda fallen
skall skolrådet insända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen för
inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet för befattningen,
varefter skolrådet har att bland de sökande, vilka av överstyrelsen förklarats
vara för befattningen lämpliga, meddela förordnande för den, som med
hänsyn till insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis
erfordras för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av
arbetet i folkskolan, befinnes vara lämpligast.
Kungl. Majit har härutinnan föreslagit följande förändringar, nämligen
dels att, då lärartjänst vore förenad med överlärartjänst, det skulle tillkomma
skolöverstyrelsen att upprätta förslag till lärartjänsten, dels ock att,
då fråga vore örn tillsättande av överlärartjänst, skolöverstyrelsen skulle
avgiva yttrande angående de sökandes lämplighet samt därvid jämväl angiva
de tre sökande, som överstyrelsen funne mest lämpliga, ävensom ordningen
dem emellan, varefter skolrådet skulle hava att vid meddelande av
förordnande å överlärartjänst välja mellan dem, som skolöverstyrelsen på
sätt nu nämnts angivit.
28
Riksdagens skrivelse Nr 359.
I motionerna I: 320 och II: 567 har yrkats, att de nu gällande bestämmelserna
om tillsättande av överlärartjänster skola äga fortsatt giltighet.
Riksdagen finner det önskvärt, att det kommunala initiativet vid tillsättande
av överlärartjänster starkare betonas och att skolrådens personkännedom i
större omfattning tages i anspråk än vad som skulle bliva fallet vid ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. Med hänsyn härtill anser sig riksdagen
böra vidtaga den jämkning i Kungl. Maj:ts förslag, att, då fråga
är örn tillsättande av överlärartjänst, skolrådet skall med eget yttrande insända
ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen, som har att upprätta
tjänsteförslag, varefter skolrådet skall inom det av överstyrelsen upprättade
förslagets ram meddela förordnande å överlärartjänsten. Härvid förutsätter
riksdagen, att begreppet Överlärare skall i förevarande hänseende även anses
innefatta kommunal folkskolinspektör. I de fall, då lärartjänst är förenad
med överlärartjänst, lärer i tillämpliga delar det av riksdagen nu angivna
förfaringssättet böra komma till användning. Riksdagen förutsätter härvid,
att skolöverstyrelsen vid upprättande av förslag tager särskild hänsyn till de
sökandes kvalifikationer som Överlärare.
I detta sammanhang anser sig riksdagen böra fästa uppmärksamheten vid
att, i de fall då lärartjänst är förenad med överlärartjänst, enligt gällande
bestämmelser och även enligt riksdagens nu fattade beslut lärartjänsten —
där ej folkskolestyrelse handhar dessa frågor — tillsättes av kyrkostämman,
under det att överläraren förordnas av skolrådet. Denna splittring av tillsättningsproceduren
synes föranleda betydande omgång och andra praktiska
olägenheter. Riksdagen anser sig därför böra till Kungl. Maj:ts övervägande
förorda, att sådan ändring vidtages i gällande bestämmelser, att i
dessa fall såväl lärår- som överlärartjänsten tillsättes av skolrådet.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit under C. angående allmänna grunder för
statsbidrag till skolskjutsar, att tillämpas från och med den 1 juli 1935, bifaller
riksdagen.
Likaledes anser sig riksdagen böra bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit
under D. i fråga om allmänna grunder för statsbidrag till inackordering av
skolpliktiga barn. Emellertid vill riksdagen — med understrykande av den
stora betydelsen av skolhemmens och arbetsstugornas verksamhet — uttala
önskvärdheten av att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att de förmånligare
grunder för statsbidrag till inackordering av skolpliktiga barn,
som Kungl. Majits av riksdagen nu godkända förslag innebär, komma också
nyssberörda inrättningar till del.
Riksdagen bifaller Kungl. Majits under E. framställda förslag örn medgivande
för Kungl. Majit att utfärda de närmare bestämmelser, som erfordras
för tillämpningen av de under A.—D. i Kungl. Majits förslag angivna
allmänna grunder, givetvis under iakttagande av de ändringar härutinnan,
som föranledas av vad riksdagen i det föregående anfört.
Under F. bar Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att sådan manlig
29
Riksdagens skrivelse Nr 359.
lärare vid mindre folkskola ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola,
som blivit anställd efter utgången av år 1918, må från och med den 1 juli
1935 äga rätt att åtnjuta ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har detta förslag närmast föranletts
av en utav 1934 års riksdag framställd begäran om utredning i ämnet.
I likhet med departementschefen finner riksdagen starka billighetsskäl tala
för förslaget, som gäller inalles sex personer och skulle förorsaka en merkostnad
av 1,200 kronor för år, och bifaller fördenskull Kungl. Maj:ts
förslag i denna del.
Under G. har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva sådan ändring i
grunderna för utgående av statsbidrag till undervisning i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor, att, då fråga är örn undervisning
i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar, som slöjdavdelning
skall omfatta, må, under förutsättning att den består av samtliga de folkskolestadiet
tillhörande flickor, vilka prövas skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen,
få inräknas även flickor från småskolestadiet.
Nya grunder för statsbidrag till anordnande av slöjd i folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola antogos vid 1919 års riksdag, varefter
kungörelse i ämnet utfärdades den 30 juni 1920. Enligt denna kungörelse
skulle minimiarvodet för undervisning i slöjd utgöra 1 krona 20 öre för
undervisningstimme, varav staten skulle bidraga med nio tiondelar eller 1
krona 8 öre för timme; minimiantalet lärjungar i slöjdavdelning skulle utgöra
10, men statsbidrag skulle få utgå även för avdelning med mindre lärjungeantal
i det fall att den bestod av samtliga de i skolan inskrivna eller, då
undervisningen avsåg allenast det egentliga folkskolestadiet, samtliga de detta
stadium tillhörande gossar, respektive flickor, vilka skäligen kunde deltaga
i slöjdundervisningen. Statsbidrag kunde utgå till högst 136 timmars undervisning
för år, vadan statsbidrag till slöjdavdelning för år kunde utgå med
högst 146 kronor 88 öre.
Vid 1933 års riksdag beslötos vissa ändringar i berörda bestämmelser.
Statsbidrag till slöjdlärares avlöning skulle utgå med 90 öre för undervisningstimme
i stället för 1 krona 8 öre, dock att detta sistnämnda belopp
fortfarande skulle utgå där undervisningen bestredes av lärare, vilkens tjänst
för beredande av pensionsrätt för innehavaren vore reglerad jämlikt § 5 i
reglementet för statens pensionsanstalt. Det årliga timtal, som statsunderstödd
slöjdavdelning finge omfatta, nedsattes till 124. Statsbidrag till slöjdavdelning
för år kunde sålunda — med nyssnämnda undantag — högst
uppgå till lil kronor 60 öre. Statsbidrag finge slutligen icke i något fall
utgå, då slöjdavdelning omfattade mindre än 6 lärjungar.
Skolöverstyrelsen har hemställt örn sådana ändringar i grunderna för utgående
av statsbidrag för undervisning i slöjd, att, då fråga vore om undervisning
i slöjd för flickor, i det minimiantal lärjungar, som slöjdavdelning
kunde omfatta, under förutsättning att den bestode av samtliga de folk
-
30
-Riksdagens skrivelse Nr 359.
skolestadiet tillhörande flickor, vilka prövades skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen,
måtte få inräknas även flickor från småskolestadiet, samt
att statsbidrag måtte få utgå för 128 timmar. Kostnaderna för de sålunda
föreslagna åtgärderna hava av skolöverstyrelsen beräknats till 34,560 kronor,
respektive 82,028 kronor. Vad själva slöjdarvodena beträffar, bar överstyrelsen
framhållit, att dessa borde, så snart de finansiella förhållandena det
medgåve, höjas till de belopp, som utgått före 1933 års arvodessänkning.
Departementschefen har förklarat sig under nuvarande förhållanden icke
kunna förorda åtgärder för en höjning av slöjdarvodena. Däremot har
han tillstyrkt förslaget örn inräknande under vissa förutsättningar i slöjdavdelning
av flickor från småskolestadiet.
Riksdagen förbiser ingalunda de olägenheter, som uppkommit genom de
vid 1933 års riksdag fattade besluten i här förevarande fråga. Den av departementschefen
förordade uppmjukningen finner riksdagen vara ett betydelsefullt
steg i rätt riktning mot ett ökat stöd från statsmakternas sida för
den värdefulla slöjdundervisningen, och bifaller riksdagen därför vad sålunda
föreslagits.
De härför beräknade merkostnaderna, 34,000 kronor, hava icke givit riksdagen
anledning till erinran.
Det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget örn en ökning av den årliga
undervisningstiden från 124 timmar till 128 timmar har riksdagen funnit
beaktansvärt. Härigenom skulle framförallt en bättre överensstämmelse ernås
mellan slöjdundervisningen och den effektiva lästiden för folkskolans
övriga ämnen. Med hänsyn till de härmed förenade kostnaderna, av överstyrelsen
beräknade till omkring 82,000 kronor, har riksdagen emellertid icke
för närvarande ansett sig böra fatta beslut i ärendet.
Under H. har Kungl. Maj:t gjort framställning rörande dyrtidstillägg åt
lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret
1935/1936.
Beträffande vad sålunda föreslagits kommer riksdagen att i särskild skrivelse
anmäla sitt beslut.
Slutligen har Kungl. Maj:t under I. framlagt förslag örn anvisande av för
budgetåret 1935/1936 erforderliga anslag. Under hänvisning till den ståndpunkt,
riksdagen i det föregående intagit till Kungl. Maj:ts i här förevarande
proposition framlagda förslag, har riksdagen funnit Kungl. Maj:ts
ifrågavarande anslagsäskanden föranleda följande uttalanden från riksdagens
sida.
För Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor har äskats
ett anslag av 58,550,000 kronor.
Såsom närmare framgår av punkt 172 av årets åttonde huvudtitel hava
under förevarande anslag inräknats dels det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till avlöning åt lärare vid folkskolor å 51,000,000 kronor, dels det
nuvarande extra förslagsanslaget till provisorisk avlöningsförbättring åt lärare
31
Riksdagens skrivelse Nr 359.
vid folk- och småskolor å 5,905,000 kronor, dels det nuvarande ordinarie
förslagsanslaget till särskilt lönetillägg åt lärare i lappmarksförsamlingar
med icke finsktalande befolkning samt i Överkalix församling å 76,000
kronor, dels ock ur det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter ett belopp av 180,000
kronor, motsvarande kostnaderna för statsbidrag till grundavlöning och till
ålderstillägg åt lärare vid de så kallade statsfolkskolorna. Summan av nu berörda
anslag utgör 57,161,000 kronor. Enligt skolöverstyrelsens beräkningar,
mot vilka departemenschefen icke haft något att erinra, böra de förstnämnda
båda anslagen för nästkommande budgetår ökas med respektive
l, 200,000 kronor och 195,000 kronor, under det att anslaget till särskilt
lönetillägg kan minskas med 6,000 kronor. Det för nästkommande budgetår
erforderliga beloppet har i anslutning härtill, såsom nyss erinrats, beräknats till
(57,161,000 + 1,200,000 + 195,000 — 6,000) 58,550,000 kronor. Riksdagen
vill vidare erinra, att Kungl. Majit i proposition nr 209 för riksdagen framlagt
förslag örn lönetursberäkning och lönetillägg för vissa lärare inom folkskoleväsendet.
Kostnaderna för lönetilläggen hava, med utgångspunkt från
förhållandena läsåret 1933/1934, beräknats till 198,150 kronor, under det
att kostnaderna för den föreslagna lönetursberäkningen för femårsperioden
1936—-1940 uppskattats till 187,400 kronor, därav 77,250 kronor för år
1936. Dessa kostnader hava föreslagits skola utgå ur här förevarande anslag,
vilket departementschefen emellertid, med hänsyn till gällande utanorduingsgrunder,
ansett icke behöva höjas utöver tidigare beräknat belopp.
Riksdagen har, såsom av särskild skrivelse (nr 358) framgår, bifallit Kungl.
Majits i propositionen nr 209 framlagda förslag örn lönetursberäkning och
lönetillägg. Jämväl förslaget om att kostnaderna härför böra bestridas ur
här förevarande anslag har riksdagen icke velat motsätta sig. Då någon
höjning av anslaget på grund härav för nästkommande budgetår icke torde
vara nödvändig, godtager riksdagen det i propositionen nr 174 för avlöningsanslaget
beräknade beloppet 58,550,000 kronor.
Kungl. Majit har vidare föreslagit, att till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag
för utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet måtte anvisas ett förslagsanslag
av 5,660,000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår,
att utgå efter oförändrade grunder, d. v. s. med 200 kronor per läraravdelning.
Mot Kungl. Majits nu förevarande förslag har riksdagen intet att erinra.
Kungl. Majits förslag örn anvisande för nästkommande budgetår av dels
ett förslagsanslag å 2,665,000 kronor till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning
åt lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor,
dels ock ett förslagsanslag å 295,000 kronor till Folkskolor m. m.:
Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid egentliga folkskolor
m. m. hava icke givit riksdagen anledning till erinran.
Med den ståndpunkt, riksdagen i det föregående intagit till frågan om
32
Riksdagens skrivelse Nr 359.
bidrag till redan befintliga undervisningslokaler, bortfaller, såsom riksdagen
tidigare framhållit, behovet av anslag för skolhusvärderingsnämnder, och riksdagen
avslår följaktligen vad Kungl. Majit härutinnan föreslagit.
Kungl. Majits under I. framlagda förslag innefattar ytterligare hemställan
örn anvisande av följande anslag, nämligen till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter ett förslagsanslag av
230.000 kronor, till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands,
Västerbottens oeh Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor,
till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor
eller enskilda hem ett förslagsanslag av 900,000 kronor samt till Folkskolor
m. rn.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn ett
förslagsanslag av 200,000 kronor. Vad sålunda föreslagits överensstämmer
med de synpunkter, åt vilka riksdagen i det föregående givit uttryck, och
bifalles fördenskull av riksdagen. Beträffande Kungl. Majits förslag om
anvisande av ett anslag å 18,000,000 kronor till Dyrtidstillägg åt lärare vid
vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter anmäler riksdagen i
särskild skrivelse sitt beslut.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla,
I. att riksdagen — i anledning av Kungl. Majits proposition nr 174 ävensom
de i ämnet väckta motionerna —
A. godkänt följande allmänna grunder för statsbidrag till undervisningslokaler
m. m. för folkskoleväsendet, att träda i kraft å dag, som Kungl.
Majit bestämmer:
1. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya
undervisningslokaler för folkskoleväsendet. Förutsättning för utgående av
sådana bidrag är, att Kungl. Majit, där kostnaden beräknas överstiga 10,000
kronor, respektive länsstyrelsen, där kostnaden beräknas uppgå till högst
10.000 kronor, lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid
fastställt den kostnadssumma, varå bidraget, högst, skall beräknas. Bidraget
utgår därefter med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den mån
denna icke överstiger den fastställda summan.
Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår till kostnaderna
för — förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar,
arbetsledning och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum m. m. i
överensstämmelse med vad riksdagen i det föregående anfört), gymnastiksalar
samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom
för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar
och skolkök.
Utan binder av vad sålunda föreskrivits skall i de fall, då den verkliga
kostnaden, i den mån denna icke överstiger den på ovan angivet sätt fastställda
kostnadssumman, uppgår till högst 5,000 kronor, statsbidraget utgå
med hälften av berörda kostnad och omedelbart utbetalas.
33
Riksdagens skrivelse Nr 359.
2. Staten bidrager till de kostnader, skoldistrikten fått vidkännas för redan
befintliga, distriktet tillhöriga undervisningslokaler, dock med den begränsningen,
att dylikt bidrag icke utgår för lokaler, som vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande varit i bruk mer än tjugofyra år.
Bidraget utgår med visst belopp per lokal årligen till och med det redovisningsår,
under vilket tjugofyra år förflutit efter det lokalen först togs
i bruk.
Bidrag utgår allenast för egentliga klassrum och gymnastiksalar, vilka av
statens vederbörande folkskolinspektör godkännas såsom tjänliga och behövliga
för sitt ändamål, med 150 kronor per lokal och år. För lokal, som
tillkommit utan kostnad för distriktet, utgår intet bidrag. För lokal, vars
uppförande bekostats med bidrag av statsmedel, utgår reducerat statsbidrag
på sätt riksdagen i det föregående anfört.
3. Staten bidrager med en tredjedel av den av skoldistrikt erlagda eller
såsom skälig enligt ortens pris ansedda hyran för undervisningslokal.
4. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för underhåll av klassrum,
specialrum, gymnastiksalar, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål
samt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel
till sådana lokaler med visst årligt belopp för varje lokal.
Bidraget utgör för lokaler, som tillhöra distrikt, 50 kronor och för lokaler,
som distrikt förhyr, 25 kronor, allt per sal och år. Kostnader för lokalernas
uppvärmning, belysning och städning bestridas av skoldistrikten utan
bidrag av statsmedel.
5. Staten bidrager till bestridande av skoldistriktens kostnader för tillhandahållande
av tjänstebostäder åt lärarpersonalen eller ersättning härför
med följande årliga belopp, nämligen för ordinarie manlig folkskollärare
160 kronor, för ordinarie kvinnlig folkskollärare 120 kronor och för övriga
lärare 80 kronor. Har tjänstebostad tillkommit utan kostnad för distriktet,
utgår intet tjänstebostadsbidrag. För tjänstebostad, vars uppförande bekostats
med bidrag av statsmedel, utgår reducerat statsbidrag på sätt riksdagen
i det föregående anfört.
B. godkänt följande allmänna grunder för statsbidrag till avlöning av
lärare vid folkskoleväsendet att träda i tillämpning från och med den 1
juli 1936:
1. Staten övertager hela kostnaden för de författningsenligt utgående
kontanta minimilönerna för lärare vid folk- och småskolor ävensom föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skoldistrikten tillhöriga
skolhem. I den mån kommunala lönetillägg förekomma, skola distrikten
själva svara för dessa.
2. Staten övertager jämväl hela kostnaden för de författningsenligt utgående
kontanta minimiarvodena för lärare i slöjd och hushållsgöromål.
3. Staten lämnar i viss utsträckning understöd för bestridande av skoldistrikts
kostnader för avlönande av Överlärare. Kungl. Majit prövar för
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 14 sami. Nr 358 —359. 3
34
Riksdagens skrivelse Nr 359.
varje särskilt fall efter därom av skoldistriktet gjord ansökning, huruvida
statsbidrag må utgå. Bidraget utgår med högst hälften av arvodet, dock
i intet fall med mera än 1,000 kronor för år och ej, där icke Kungl. Majit
finner skäl medgiva undantag, för mer än en överlärartjänst inom ett och
samma distrikt.
4. I samband med statens övertagande av här ifrågavarande kostnader
meddelas följande föreskrifter, som åsyfta att bereda staten ökat inflytande
och kontroll med avseende å folkskoleväsendets handhavande.
a) . För inrättande av ny tjänst (ordinarie, extra ordinarie eller tjänst med
anställning tills vidare eller på viss tid) skall Kungl. Majits tillstånd inhämtas,
dock att tjänst med anställning som extra ordinarie eller eljest på
viss tid må efter vederbörande folkskolinspektörs medgivande kunna utan
Kungl. Majits tillstånd vara inrättad under en tid av högst tre år.
b) . Lärare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning från ett skoldistrikt
till ett annat (tvångsförflyttning). Dock skall denna skyldighet tillsvidare
endast gälla lärare, som efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande
första gången vinner ordinarie anställning, ävensom sådan biträdande lärare
vid folkskola eller lärare vid mindre folkskola, vars tjänst blivit överflödig.
Flyttningsskyldigheten gäller för varje lärare endast det flyttningsområde,
där han är anställd. Flyttningsområdena sammanfalla med de tretton områdesgrupper,
som omförmälas i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) om
tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor. Tvångsförflyttning
tillämpas endast, då den nödvändiggöres av behov att indraga övertalig tjänst.
Vid tvångsförflyttning skall så vitt möjligt tillses, att läraren genom förflyttningen
icke lider någon minskning i de förmåner, han åtnjutit å den
förra tjänsten. I den mån läraren genom förflyttningen går förlustig kommunalt
lönetilllägg eller tilläggspension, skall ersättning härför beredas
läraren av statsmedel. I övrigt skall i här förevarande hänseende gälla vad
riksdagen i det föregående anfört. För flyttningskostnaderna erhåller läraren
ersättning av statsmedel. Beslut örn tvångsförflyttning meddelas av Kungl.
Majit.
c) . Sedan preliminärt förslag till tillsättande av lärartjänst av skolråd upprättats,
skall statens vederbörande folkskolinspektör avgiva yttrande däröver.
Kommer skolrådet vid förslagets slutliga upprättande till annat resultat än
folkskolinspektören, skall ärendet hänskjutas till domkapitlet, som då har
att upprätta förslaget.
Nu angivna bestämmelser örn folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan
vid förslags upprättande skola ej tillämpas i skoldistrikt, vilka enligt
särskilt beslut av Kungl. Majit undantagits från den statliga inspektionen.
Då fråga är om tillsättande av överlärartjänst, som icke är förenad med
lärartjänst, skall skolöverstyrelsen, sedan skolrådet till överstyrelsen med eget
yttrande överlämnat ansökningshandlingarna, angiva de tre sökande, som
överstyrelsen finner mest lämpliga, ävensom ordningen dem emellan. Skol
-
35
Riksdagens skrivelse Nr 359.
rådet har vid meddelande av förordnande å överlärartjänst att välja mellan
dem, som skolöverstyrelsen på sätt nu nämnts angivit.
Är lärartjänst förenad med överlärartjänst, skall, sedan skolrådet avgivit
yttrande över de sökande, det tillkomma skolöverstyrelsen att upprätta förr
slag till lärartjänsten.
Vad sålunda stadgats om tillsättning av överlärartjänst skall även gälla
vid tillsättning av kommunal folkskolinspektörstjänst.
C. godkänt följande allmänna grunder för statsbidrag till skolskjutsar att
tillämpas från och med den 1 juli 1935:
Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader
för skolskjutsarna, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,
om kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget.
De myndigheter, som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga
fastställa sådan organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter
anordnande av skolskjutsar.
D. godkänt följande allmänna grunder för statsbidrag till inackordering
av skolpliktiga barn att tillämpas från och med den 1 juli 1935:
Staten bidrager med åtta tiondelar av skoldistriktens styrkta verkliga kostnader
för inackorderingen, likväl med rätt för utanordningsmyndigheten att,
örn kostnaderna befinnas oskäliga i förhållande till ortens pris, reducera bidraget.
Bidragsrätten gäller oavsett skoldistriktets belägenhet. De myndigheter,
som hava att besluta i reglementsfrågor, skola äga fastställa sådan
organisation av skoldistriktets skolväsende, som förutsätter anordnande av
inackordering av skolpliktiga barn.
E. medgivit, att Kungl. Maj:t må äga utfärda de närmare föreskrifter,
som erfordras för tillämpningen av de under A.—D. här ovan angivna allmänna
grunder;
F. medgivit, att sådan manlig lärare vid småskola och vid mindre folkskola
ävensom manlig biträdande lärare vid folkskola, som blivit anställd
efter utgången av år 1918, må från den 1 juli 1935 äga rätt att åtnjuta
ett särskilt tillägg till lönen av 200 kronor för år;
G. medgivit sådan ändring i grunderna för utgående av statsbidrag till
undervisning i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor,
att, då fråga är örn undervisning i slöjd för flickor, i det minimiantal
lärjungar, som slöjdavdelning skall omfatta, må, under förutsättning
att den består av samtliga de folkskolestadiet tillhörande flickor, vilka prövas
skäligen kunna deltaga i slöjdundervisningen, få inräknas även flickor från
småskolestadiet;
H. med avslag å Kungl. Majt:s förslag örn anvisande för budgetåret 1935/
1936 av anslag till Folkskolor m. m.: Bestridande av engångskostnader för
skolhusvärderingsnämnder, anvisat för nämnda budgetår
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 58,550,000 kronor;
36
Riksdagens skrivelse Nr 359.
dels till Folkskolor m. m.: Allmänt bidrag för utjämning av kostnaderna för
folkskoleväsendet ett förslagsanslag av 5,660,000 kronor;
dels till Folkskolor m. mBidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av 2,665,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål
vid egentliga folkskolor m. m. ett förslagsanslag av 295,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste
gränsorter ett förslagsanslag av 230,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och biträdande
föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ett förslagsanslag av 100,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 900,000 kronor;
dels ock till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för
skolpliktiga barn ett förslagsanslag av 200,000 kronor;
II. att riksdagen bemyndigat Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad riksdagen i det föregående anfört, vidtaga de jämkningar
och ändringar i kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 507) örn tillsättning i vissa
fall av lärare vid folk- och småskolor, som må befinnas erforderliga för
uppnåendet av syftet med densamma;
Hl- a^t riksdagen medgivit, att ersättning för flyttningskostnad skall efter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall av statsmedel utgå till lärare,
som från skoldistrikt med övertalig lärartjänst erhållit frivillig förflyttning
till annat skoldistrikt.
Stockholm den 14 juni 1935.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1935, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
351957