Kungl. Majas proposition nr 81.

7

tfr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förhöjd
ersättning till M. E. Johansson i anledning av skada,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms
slott den 8 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

linder Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anför:
Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234), vilken
förordning trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning
har förordningen den 18 juni 1Ö09 (nr 89 sid. 1) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att er 298

85

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

sättningsanspråk, som grundas på olycksfall som inträffat eller sjukdom som
yppats före den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 stadgas, att därest under militärtjänstgöring
i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär
vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap,
varder skadad, eller därest person, som nu nämnts, skadas under
tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning jämlikt vissa i förordningen
stadgade grunder. Dylik ersättning utgives jämväl, örn sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 14 § av nämnda förordning, att därest, sedan ersättning
blivit genom slutligt beslut bestämd, väsentlig förändring yppas i de
förhållanden, vilka voro avgörande för ersättningens bestämmande, ersättningstagaren
må inom två år från beslutets dag genom anmälan, på sätt i
förordningen sägs, väcka fråga örn jämkning i ersättningen. Jämkning må
dock ej avse ersättning, som belöper å tiden före den dag, då frågan örn
jämkningen väckes.

Ersättning enligt ifrågavarande förordning utgår från den i § 46 mom. 1
värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfonden.

I en till Kungl. Maj:t den 2 januari 1934 inkommen skrift har diversearbetaren
Martin Efraim Johansson i Stockholm anhållit, att han, som åtnjöte
livränta på grund av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
måtte komma i åtnjutande av förhöjning av sagda livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson innehaft fast anställning
vid dåvarande Västmanlands regemente under tiden den 30 oktober
1909—den 3 september 1912; att han därunder ådragit sig lungsjukdom; att
riksförsäkringsanstalten genom beslut den 29 oktober 1912, jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, tillerkänt Johansson livränta att utgå från och med
den 7 oktober 1912 tillsvidare till och med den 30 september 1913 med 112
kronor 50 öre för år, motsvarande en nedsättning i Johanssons arbetsförmåga
med 25 procent; att anstalten genom slutligt beslut den 29 oktober
1913 bestämt, att förenämnda livränta skulle utgå under Johanssons återstående
livstid; samt att livräntan på grund av särskilda kungörelser angående
förhöjning av ersättning beträffande skador, som uppkommit före den
1 januari 1921, höjts för tiden den 1 januari 1918—den 30 juni 1923 med
50 procent och för tiden därefter med 100 procent.

Riksförsäkring sans tälten har den 16 mars 1934 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid framhållit, att, enligt av anstalten verkställd utredning rörande
Johanssons arbetsförmåga och hälsotillstånd de senast förflutna åren, Johansson
åtminstone från och med den 25 november 1931 och tillsvidare
måste anses fullständigt arbetsoförmögen. Då emellertid jämlikt bestämmelserna
i 14 § av förenämnda förordning den 18 juni 1909 fråga örn jämkning

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

i ersättning i de fall, där denna blivit genom slutligt beslut bestämd, skulle
väckas inom två år från beslutets dag, kunde anstalten i förevarande fall
icke till prövning upptaga frågan örn jämkning i ersättningen. Därest riksförsäkringsanstalten
utan hinder av berörda stadgande kunnat upptaga er,
sättningsfrågan till prövning, skulle Johansson för tiden från och med den
25 november 1931 och tillsvidare hava tillerkänts en årlig livränta å 450
kronor jämte 100 procent förhöjning dära, motsvarande förlust av arbetsförmågan.

Vidare hava arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse den
28 mars 1934 utlåtit sig i ärendet och därvid, under åberopande av riksförsäkringsanstaltens
förenämnda yttrande, hemställt, att Kungl. Maj.t matte
föreslå riksdagen medgiva, att till Johansson finge — utan hinder därav att
framställning örn jämkning i ersättning ej gjorts inom föreskriven tid —
från och med den 25 november 1931 från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond utbetalas ett till 450 kronor för år räknat förhöjt livräntebelopp
jämte därå belöpande förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 268) angående förhöjning av ersättning, som utgår jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Därjämte hava civila departementet och sjukvårdsstyrelsen
erinrat, att 1932 års riksdag (skrivelse den 12 maj 1932, nr 227,
punkten 12) medgivit, att till Karl Helge Waern finge — utan hinder därav,
att framställning örn jämkning i ersättning icke blivit gjord inom föreskriven
tid — från nyssnämnda fond utbetalas förhöjd livränta.

Slutligen har statskontoret i yttrande den 4 maj 1934 anslutit sig till vad
civila departementet och sjukvårdsstyrelsen i ärendet anfört och hemställt.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Johansson för närvarande uppbär
livränta med belopp motsvarande nedsättning i arbetsförmågan med 25
procent, ävensom att han åtminstone från och med den 25 november 1931
och tillsvidare måste anses fullständigt oförmögen till arbete. Johansson
är emellertid, enligt förordningen den 18 juni 1909, icke berättigad att i anledning
av den inträffade försämringen i hans arbetsförmåga erhålla förhöjd
livränta. Fråga örn jämkning i ersättning enligt sagda förordning i de
fall, där ersättningen blivit slutligt bestämd, skall nämligen väckas inom två
år från beslutets dag. Beträffande Johansson blev ersättningen slutligt bestämd
den 29 oktober 1913. Fråga om jämkning i ersättningen väcktes först
i januari 1934. Av billighetsskäl har jag emellertid funnit mig böra tillstyrka,
att frågan örn jämkning av den Johansson tillerkända livräntan upptages
till prövning, varvid jag förutsätter, att beslut om jämkning endast
skall avse livränta, som belöper å tid efter utgången av år 1934.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fråga örn jämkning av den Martin Efraim Johansson
genom riksförsäkringsanstaltens beslut den 29 oktober 1913

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

tillerkända livräntan må upptagas till prövning utan hinder därav,
att framställning örn sådan jämkning icke blivit gjord inom
den tid, som föreskrives i U § av förordningen den 18 juni
1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
W. G. 0. Montgomery