Kungl. Majus proposition nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående tilläggspension åt
vissa i statens tjänst anställda personer; given Stockholms slott
den 1 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—7:o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn tilläggspension åt i det följande angivna, i statens tjänst
anställda personer och anför därvid: *

Socialdepartementet

l:o.

Förre t. f. chefen för försäkringsrådet Oskar Fritiof Enbom. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Enbom är född den 3 maj 1867 och alltså den 3 maj 1934 uppnått
för honom gällande pensionsålder av 67 år;

Bihang till riksdagens protokoll 19,15. 1 sami. Nr 74.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

att han efter avlagd examen till rättegångsverken antagits till e. o.
notarie i Svea hovrätt den 15 september 1891;

att han biträtt vid göromålen å justitieombudsmannens expedition från
början av år 1892 till omkring mitten av år 1914;

att han tjänstgjort i Stockholms rådhusrätt från den 4 mars 1892 till
slutet av år 1898;

att han antagits till e. o. tjänsteman hos fångvårdsstyrelsen den 14 januari
1898 och tjänstgjort i sådan egenskap till den 16 januari 1899, då
han utnämnts och förordnats att vara registrator och aktuarie hos samma
styrelse;

att han den 24 oktober 1902 av Kungl. Maj;t förordnats att tills vidare
vara sekreterare och ombudsman (enligt instruktionen tillika ledamot) i
riksf örsäkringsanstalten;

att han den 18 juli 1913 av Kungl. Majit utnämnts och förordnats att
från och med den 1 september 1913 vara ledamot i pensionsstyrelsen;

att han den 23 oktober 1914 av Kungl. Majit utnämnts och förordnats
att från och med den 1 januari 1915 vara byråchef i pensionsstyrelsen;

att han enligt förordnande av Kungl. Majit varit ställföreträdare för
generaldirektören och chefen för pensionsstyrelsen från och med den 15
september 1913 till och med den 26 juni 1924;

att han på grund av särskilda, av Kungl. Majit den 20 juni 1924, den
18 juni 1925, den 18 juni 1926, den 18 juni 1927 och den 14 juni 1928 meddelade
förordnanden uppehållit befattningen såsom chef för försäkringsrådet
från och med den 27 juni 1924 till och med den 3 maj 1934, då han
uppnått pensionsåldern, eller alltså under i det närmaste 10 år;
att han sistnämnda dag tillika erhållit avsked från byråchefstjänsten;
att han i egenskap av t. f. chef för försäkringsrådet åtnjutit arvode med
15,000 kronor för år och sålunda i avlöningshänseende varit likställd med
expeditionschef i statsdepartement;

samt att statskontoret genom beslut den 9 april 1934 förklarat Enbom
berättigad att från och med dagen näst efter den, då avgång från byråchefstjänsten
efter den 3 maj 1934 uppnådd levnadsålder av 67 år komme
att äga rum, under återstående livstiden åtnjuta pension till belopp av
6,996 kronor fpr år, motsvarande hel pension såsom byråchef.

Hos Kungl. Majit har Enbom anhållit att komma i åtnjutande av
tilläggspension på grund av sin tjänstgöring såsom chef för försäkringsrådet.

Försäkringsrådet har tillstyrkt tilläggspension åt Enbom och därvid anfört
i huvudsak följande;

I vissa fall (prop. 1925; 25, p. 1; 1931: 52 och 1933: 58) hade, då fråga varit
örn tillerkännande av pension åt ordinarie kansliråd, som under lång
tid innehaft expeditionschefsbefattning, jämförelse skett med den pension,
som författningsenligt tillkomme överdirektör av högre grad. Med hän -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

syn till att det med befattningen såsom expeditionschef förenade arvodet
motsvarade den till en överdirektör av högre grad utgående avlöningen
hade det ansetts billigt att utverka en tilläggspension, avpassad med ledning
av det pensionsunderlag av 7,896 kronor, vilket vore gällande för
sådan överdirektör, som nyss nämnts. Hela skillnadsbeloppet, 900 kronor,
mellan överdirektörspensionen och kanslirådspensionen hade dock ej ansetts
böra utgå i tilläggspension till expeditionschef, utan med hänsyn till
att pensionsavgifter icke erlagts å den högre befattningen hade tilläggspensionen
bestämts till två tredjedelar av nämnda skillnadsbelopp, således
till 600 kronor.

Då den å försäkringsrådets stat uppförda befattningen såsom president
och chef för försäkringsrådet tillhörde lönegraden A 3 (17,040 kronor),
kunde det ifrågasättas, huruvida icke tilläggspensionen i förevarande fall
borde avpassas med ledning av det pensionsunderlag å 8,496 kronor, som
gällde för ordinarie innehavare av A 3-befattning. Med tillämpning i övrigt
av förut angivna beräkningsgrund skulle i sådant fall tilläggspensionen
uppgå till 1,000 kronor.

Statskontoret har anfört, att då förhållandena i förevarande fall syntes
statskontoret tämligen likartade med omständigheterna i de av försäkringsrådet
åberopade fall, då tilläggspension beviljats på grund av tjänstgöring
såsom expeditionschef, ämbetsverket funne sig böra tillstyrka, att
åt Enbom utverkades en årlig tilläggspension till högst det belopp, vartill
sålunda åt expeditionschef beviljad tilläggspension blivit bestämd, eller
600 kronor.

Även jag anser mig böra tillstyrka, att tilläggspension beredes Enbom
på grund av dennes jämförelsevis långvariga tjänstgöring såsom chef för
försäkringsrådet. Tilläggspensionen synes böra bestämmas till det i statskontorets
utlåtande omförmälda beloppet, 600 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre t. f. chefen för försäkringsrådet Oskar
Fritiof Enbom må, räknat från och med den 4 maj
1934, under sin återstående livstid uppbära — utöver
honom såsom byråchef i pensionsstyrelsen författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension
från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 600 kronor för år.

Kommunikationsdepartementet.

2:o.

T. f. byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Erik Johan Richard
Almqvist. Av handlingarna i ärendet inhämtas.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

att Almqvist är född den 21 december 1869 och alltså 65 år gammal;

att han avlagt civilingenjörsexamen, filosofie kandidatexamen och kansliexamen; att

han den 21 februari 1900 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utnämnts
till notarie i styrelsen;

att han den 30 december 1911 av Kungl. Majit utnämnts och förordnats
att från och med den 1 januari 1912 vara förste byråingenjör i styrelsen:

att Almqvist från och med den 13 september 1921 jämlikt Kungl. Maj:ts
förordnande uppehållit befattningen såsom byråchef å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
järnvägsbyrå, därvid han från och med den 1 juli
1930 åtnjutit avlöning enligt de bestämmelser, som gälla för befattningshavare,
örn vilka förmäles i 33 § av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr
356) (lön enligt de s. k. extrastatsreglerna); samt

att Almqvist under senare år dels såsom äldste tjänstgörande byråchef,
dels — jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1932 — under tid, då
överdirektörsämbetet i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varit ledigt,
och dels, från och med den 1 juli 1934, i egenskap av överdirektörens ställföreträdare
vid skilda tillfällen tjänstgjort såsom överdirektör i styrelsen.

Med förmälan att Almqvist, som den 21 december 1934 uppnått den i
civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 föreskrivna pensionsåldern
av 65 år, hos styrelsen anmält, att han icke önskade begagna sig
av den genom övergångsbestämmelserna till nämnda reglemente medgivna
rätten att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder, och alltså syntes
bliva skyldig att avgå i och med reglementets ikraftträdande, har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hos Kungl. Majit hemställt, att Almqvist
måtte på grund av förut omförmälda förordnande såsom byråchef komma
i åtnjutande av tilläggspension utöver den honom såsom förste byråingenjör
författningsenligt tillkommande pensionen. Styrelsen har
härvid anfört följande:

Att Almqvist icke blivit ordinarie byråchef hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
syntes helt få tillskrivas den omständigheten, att frågan
örn styrelsens omorganisation krävt avsevärd tid för sin lösning. Då en
befattning såsom byråchef år 1925 blivit ledig, hade nämnda fråga varit
under behandling, varför någon utnämning av ny byråchef då icke ansetts
böra ske. Det syntes icke kunna råda tvekan örn, att Almqvist, därest
icke berörda förhållande mellankommit, redan år 1925 skulle hava blivit
utnämnd till byråchef. Då omorganisationsfrågan slutligen under år
1934 vunnit sin lösning, hade Almqvist haft rättighet att kvarstå i tjänst
under allenast ett och ett halvt år, och på grund därav hade han ej kunnat
ifrågakomma till ordinarie byråchefsbefattning.

Vid sin avgång ur statstjänst komme Almqvist att räkna över 35 tjänstår
samt att i en följd hava uppehållit byråchefstjänst under närmare 14
år. På grund härav och då frågan örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omorganisation hindrat hans utnämning till ordinarie byråchef
ävensom med hänsyn till det förtjänstfulla sätt, varpå Almqvist städse
fullgjort sina åligganden, syntes det väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 5

endast vara rättvist och billigt, att Almqvist vid sin avgång erhölle byråchefs
pension. Då pensionsunderlaget utgjorde för byråchef 6,996 kronor
och för förste byråingenjör 5,724 kronor, skulle detta innebära en
ökning av Almqvists pensionsförmåner med 1,272 kronor för år. Den omständigheten,
att Almqvist erlagt pensionsavgifter icke såsom byråchef
utan endast i sin egenskap av förste byråingenjör, syntes icke höra lägga
hinder i vägen härför.

På grund av vad sålunda anförts ville väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Almqvist linge från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten
ägde rum, under sin återstående livstid uppbära full byråchefspension
eller, därest mot förmodan detta icke ansåges kulina ske, att till Almqvist
finge utöver honom författningsenligt tillkommande pension utgå
särskilt pensionstillägg med så stor del av förenämnda belopp, 1,272 kronor,
som vore möjligt.

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Med hänsyn till de konsekvenser, som ett bifall till framställningen
skulle kunna medföra, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att
åt Almqvist utverkades tilläggspension på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt.

Därest Kungl. Majit likväl skulle finna övervägande skäl tala för vidtagande
av en dylik åtgärd, syntes, enär Almqvist icke erlagt pensionsavgifter
såsom byråchef, tilläggspensionen ej böra beräknas högre än till
två tredjedelar av skillnaden mellan byråchefs pensionsunderlag, 6,996
kronor, och pensionsunderlaget för förste byråingenjör, 5,724 kronor, vadan
tilläggspensionen sålunda skulle utgöra 848 kronor.

Med hänsyn till de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åberopade förhållandena
anser jag mig böra förorda, att Almqvist på grund av det av
honom under lång tid bestridda och under senare år med rätt till lön
enligt extrastatsreglerna förenade förordnandet såsom byråchef kommer
i åtnjutande av tilläggspension. I fråga örn storleken av denna förmån
kan jag dock icke biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag,
enligt vilket den sammanlagda pensionsförmånen skulle motsvara hel
pension för ordinarie byråchef. Ej heller anser jag mig böra tillstyrka
statskontorets förslag örn tilläggspensionens bestämmande till två ti*edjedelar
av skillnaden mellan byråchefspension och den Almqvist författningsenligt
tillkommande pensionen såsom förste byråingenjör. Då Almqvists
lön utgått efter de för befattningshavare å extra stat gällande
grunderna, synes tilläggspensionen — i överensstämmelse med beräkningsgrunder,
som tillämpats i ett likartat, vid föregående års riksdag behandlat
fall (prop. nr 247, p. 7) — böra fastställas till två tredjedelar av skillnaden
mellan Almqvists pension såsom förste byråingenjör, 5,724 kronor,
och det pensionsunderlag, 6,684 kronor, som enligt 28 § civila tjänstepensionsreglementet
gäller för manlig icke-ordinarie tjänsteman i 30 :e lönegraden,
eller alltså till 640 kronor, vilket tal för vinnande av delbarhet
med tolv synes höra jämkas till 648 kronor.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att t. f. byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
förste byråingenjören Erik Johan Richard
Almqvist må från och med dagen näst efter den, då
han avgår ur tjänst med rätt till pension såsom förste
byråingenjör, under sin återstående livstid uppbära
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension
— tilläggspension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. till belopp av 648 kronor
för år.

Ecklesiastikdepartementet.

3:o.

P. d. undervisningsrådet Nils Olov Bruce. Av handlingarna i ärendet
framgår,

att Bruce är född den 25 oktober 1867 och alltså den 25 oktober 1934
uppnått för honom gällande pensionsålder av 67 år;

att Bruce den 21 november 1913 av Kungl. Majit förordnats att under
år 1914 vara undervisningsråd och ledamot av dåvarande folkskolöverstyrelsen
samt den 26 november 1914 av Kungl. Majit utnämnts och förordnats
till undervisningsråd och ledamot av överstyrelsen;

att Kungl. Majit genom beslut den 7 november 1919 föreskrivit, att
Bruce skulle från och med den 1 januari 1920 tjänstgöra å folkskolavdelningen
inom den från och med år 1919 upprättade skolöverstyrelsen;

att Bruce sedermera av Kungl. Majit förordnats dels den 31 december
1925 att under tre ar från och med den 1 januari 1926 vara avdelningschef
å skolöverstyrelsens folkskolavdelning, dels ock den 26 oktober 1928
att tills vidare vara avdelningschef å samma avdelning;

att Kungl. Majit genom beslut den 5 oktober 1934 beviljat Bruce avsked
från och med den 26 i samma månad, vid vilken sistnämnda tidpunkt
Bruce således kunde åberopa en anställningstid i statens tjänst av
20 år 9 månader 25 dagar;

att statskontoret genom beslut den 23 juli 1934 förklarat Bruce berättigad
att från och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten
efter den 25 oktober 1934 uppnådd levnadsålder av 67 år komme att äga
rum, under återstående livstiden åtnjuta avkortad pension till årligt belopp
av 4,008 kronor, motsvarande efter föreskriven avrundning ”/35 av
det för honom gällande pensionsunderlaget, 6,996 kronor;
att Bruce före inträdet den 1 januari 1914 i statstjänst haft sin verksam -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

het förlagd till folkundervisningens område under en sammanlagd tid av
något mer än 25 V* år, nämligen dels som e. o. lärare vid Burlövs folkskola
under tiden 6 september 1888—31 december 1891, därvid han icke
åtnjutit annan tjänstledighet än för fullgörande av värnplikt, dels som
ordinarie lärare vid Åkarps folkskola under tiden 1 januari 1892—31 december
1908, därvid han icke åtnjutit annan tjänstledighet än på grund
av sjukdom samt, under en del av höstterminen 1908, för tjänstgöring som
t. f. föreståndare vid högre folkskola, dels ock som föreståndare och förste
lärare vid Arlövs högre folkskola under tiden 1 januari 1909—31 december
1913, därunder han dock åtnjutit tjänstledighet under tiden 1 oktober
1909—31 december 1913 för offentligt uppdrag, bland annat såsom
sakkunnig inom folkundervisningskommittén och ledamot av samma
kommitté;

samt att för Bruce under 23 år av den tid, varunder han varit anställd
vid folkskola eller högre folkskola, erlagts avgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning, men att Bruce icke är berättigad till pension på
grund av dessa avgifter.

Bruce har hos Kungl. Maj:t anhållit att på grund av nyssnämnda anställning
vid den allmänna folkundervisningen komma i åtnjutande av
tilläggspension till sådant belopp, att hans sammanlagda pension komme
att uppgå till det för bans tjänst gällande pensionsunderlaget, 6,996 kronor,
eller alltså med 2,988 kronor.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt bifall till den av Bruce gjorda ansökningen
och därvid anfört, bland annat, följande:

Enligt överstyrelsens mening kunde ingen tvekan råda därom, att Bruces
ifrågavarande tjänstgöring inom folkundervisningens område varit
av direkt allmännyttig beskaffenhet och till särskilt gagn för Bruces arbete
i statstjänst. Överstyrelsen ville härvid erinra örn att f. d. undervisningsrådet
och ledamoten av skolöverstyrelsen, överdirektören A. W.
Falk genom beslut av 1929 års riksdag (prop. nr 27, p. 6; riksd. skr. nr
215, p. 71) beviljats tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av 2/a
av tiden för tjänstgöring såsom lärare vid icke-statlig läroanstalt. Vidare
ville överstyrelsen framhålla, att riksdagen i åtskilliga fall på förslag
av Kungl. Majit medgivit statliga befattningshavare — bland andra
flera folkskolinspektörer — rätt att i pensionshänseende tillgodoräkna intill
*/* ov tjänstetid vid statsunderstödd kommunal läroanstalt före anställningen
i statstjänst.

Därest Bruce tillgodoräknades 2U av tiden för förut omförmälda tjänstgöring
utom statens tjänst, komme hans sammanlagda tjänstetid att överstiga
37 år, i följd varav han borde komma i åtnjutande av hel pension,
6,996 kronor.

Jämväl statskontoret har tillstyrkt ansökningen.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret finner jag mig böra
tillstyrka, att tilläggspension beredes Bruce till sådant belopp, att totala

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

pensionsförmånen, kommer att motsvara full pension för den av honom
innehavda befattningen såsom undervisningsråd och ledamot av skolöverstyrelsen.
Jag vill härvid även erinra, att, därest det nya civila
tjänstepensionsreglementet varit tillämpligt å Bruce, tjänstår för pension
enligt reglementets bestämmelser skulle hava för Bruce beräknats jämväl
för tid, under vilken enligt vad förut nämnts avgift erlagts till folkskollärarnas
pensionsinrättning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. undervisningsrådet Nils Olov Bruce må,
räknat från och med den 26 oktober 1934, under sin
återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension
från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 2,988 kronor för år.

4:o.

F. d. läroverksadjunkten Gustaf Alfred Ringselle. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,

att Ringselle är född den 1 oktober 1868 och alltså den 1 oktober 1933
uppnått för honom gällande pensionsålder av 65 år;

att han tjänstgjort såsom lärare vid allmänna läroverk under en tid
av något över 28 år 8 månader, nämligen under tiden 22 april—7 juni
1894, från och med den 8 december intill höstterminens slut år 1899, under
vårterminen 1900 samt under tiden 8 juni 1906—30 juni 1934, därav
såsom ordinarie adjunkt vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm
från och med höstterminen 1909;

att statskontoret genom beslut den 12 april 1934 förklarat Ringselle berättigad
att från och med månaden näst efter den, varunder avgång från
tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad pension, att utgå enligt
bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag, till årligt belopp av 3,400
kronor, motsvarande 28/33 av det för honom gällande pensionsunderlaget,
4,000 kronor;

att Ringselle dels under sex månader av tiden januari—juli 1895 bestritt
tjänstgöring såsom vikarie för ordinarie läraren vid Askersunds
landsförsamlings fasta folkskola vid kyrkan, dels under läsåren 1895/
1896—1897/1898 innehaft anställning såsom föreståndare och lärare vid
Falkenbergs elementarskola, dels ock under läsåren 1900/1901—1905/1906
tjänstgjort såsom föreståndare och lärare vid Hedemora samskola;

att Ringselle under sin anställning vid nyssnämnda icke-statliga läroanstalter
haft full tjänstgöring samt icke åtnjutit annan tjänstledighet
än sjukledighet;

samt att Hedemora samskola men däremot icke Falkenbergs elementar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 9

skola åtnjutit statsunderstöd under tiden för Ringselles anställning därstädes.

Ringselle har hos Kungl. Maj:t anhållit att i pensionshänseende få tillgodoräkna
sig tjänstgöringen vid förenämnda enskilda läroanstalter.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att Ringselle måtte för erhållande av
tilläggspension få tillgodoräkna sig 2/a av den till 6 V* år uppgående tid,
varunder han tjänstgjort vid folkskola eller statsunderstödd enskild läroanstalt,
eller 4 år 4 månader. Under sådan förutsättning skulle Ringselles
sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 33
år, till följd varav han borde komma i åtnjutande av pension till sammanlagt
belopp, motsvarande det för honom gällande pensionsunderlaget,
4,000 kronor. Vid bifall härtill skulle tilläggspensionen, enär den Ringselle
författningsenligt tillkommande pensionen uppginge till ett belopp
av 3,400 kronor, utgöra 600 kronor. Å sammanlagda pensionsförmånen
syntes böra utgå pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280).

Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens hemställan.

I enlighet med ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. adjunkten vid högre latinläroverket å
Norrmalm i Stockholm Gustaf Alfred Ringselle må,
räknat från och med den 1 juli 1934, under sin återstående
livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
till belopp av 600 kronor för år, med rätt att å sammanlagda
pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

5:o.

P. d. änmeslärarinnan Lydia Rådström. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Rådström är född den 11 oktober 1874;

att hon från och med den 1 september 1910 till och med den 11 oktober
1934, då hon vid uppnådd pensionsålder avgått ur tjänst, eller således
under en tid av något över 24 år tjänstgjort såsom ordinarie ämneslärarinna
vid samrealskolan (tidigare samskolan) i Filipstad;

att statskontoret genom beslut den 6 september 1934 förklarat Rådström
berättigad att från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten efter uppnådd pensionsålder lcomme att äga rum, åtnjuta
Bihang till riksdagens protokoll 1\935. 1 sami. Nr 74.

2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

avkortad pension enligt bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag
till årligt belopp av 2,160 kronor, motsvarande 24Ao av det för henne gällande
pensionsunderlaget, 2,700 kronor;

att Bådström före inträdet i statstjänst under en tid av 10 år innehaft
anställning med full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
nämligen under läsåren 1897/1898—1906/1907 såsom ämneslärarinna vid
Filipstads elementarskola för flickor, och därunder icke åtnjutit annan
tjänstledighet än ledighet på grund av sjukdom;

samt att hon från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom uppbär en årlig pension av 185 kronor.

Rådström har hos Kungl. Majit anhållit örn tilläggspension på grund
av förenämnda tjänstgöring vid Filipstads elementarskola för flickor.

Skolöverstyrelsen har — under erinran att Kungl. Majit och riksdagen
tidigare bifallit liknande ansökningar — hemställt örn tilläggspension
åt Rådström till belopp av 355 kronor för år och därvid anfört i huvudsak
följande:

Rådströms tjänstgöring vid Filipstads elementarskola för flickor måste
anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och syntes hava
varit till stort gagn för hennes följande arbete i statens tjänst. I anledning
härav funne skolöverstyrelsen billigt, att åt Rådström beviljades tillläggspension.
Vid bestämmandet av tilläggspensionen syntes Rådström i
enlighet med vad som medgivits i tidigare liknande fall böra tillgodoräknas
2/ä av den till 10 år uppgående tid, under vilken hon tjänstgjort
vid förenämnda statsunderstödda läroanstalt, eller 6 hela år. Under sådan
förutsättning skulle Rådströms sammanlagda för statspension beräkneliga
tjänstetid komma att uppgå till 30 år, i följd varav sammanlagda
pensionsbeloppet borde motsvara det för henne gällande pensionsunderlaget,
2,700 kronor. Den tilläggspension, som skulle kunna ifrågakomma,
syntes alltså, enär den Rådström författningsenligt tillkommande
pensionen uppginge till 2,160 kronor, utgöra 540 kronor. I överensstämmelse
med riksdagens tidigare beslut i liknande ärenden — t. ex. 1933
års riksdags beslut rörande f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i
Vadstena Augusta Maria Lybeck — borde emellertid detta belopp minskas
med beloppet av den Rådström tillkommande pensionen från pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom eller 185 kronor. Tilläggspensionen borde i enlighet härmed bestämmas
till ett belopp av 355 kronor. Pensionsförhöjning enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg syntes böra beräknas å
ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till skolöverstyrelsens förslag.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. ämneslärarinnan vid samrealskolan i
Filipstad Lydia Rådström må, räknat från och med

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

den 1 november 1934, under sin återstående livstid
uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. till belopp av
355 kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må för
Lydia Rådström beräknas å ett sammanlagt belopp
av 2,700 kronor.

6:o.

F. d. första lärarinnan Hanna Tobiaeson. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Tobiaeson är född den 13 mars 1876 och alltså 58 år gammal;

att Tobiaeson innehaft anställning — senast såsom ordinarie ämneslärarinna
och första lärarinna — vid samrealskolan (tidigare samskolan)
i Filipstad under en tid av något över 27 år, nämligen under tiden från
och med den 25 augusti 1906 till och med den 10 januari 1934, med vilken
dag Tobiaeson, som befunnits skyldig avgå från sin tjänst på grund av
bestämmelsen i 6 § c) i 1907 års civila pensionslag, av skolöverstyrelsen
beviljats avsked;

att statskontoret genom beslut den 21 december 1933 förklarat Tobiaeson
berättigad att från och med månaden näst efter den, varunder avgång
från tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad pension till årligt
belopp av 2,430 kronor, motsvarande 27 Uo av det för henne gällande pensionsunderlaget,
2,700 kronor;

att Tobiaeson före inträdet i statstjänst under en tid av 7 år innehaft
anställning med full tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt,
nämligen under läsåren 1899/1900—1905/1906 såsom ämneslärarinna vid
Filipstads elementarskola för flickor, och därunder icke åtnjutit någon
tjänstledighet;

samt att hon från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom sedan den 1 april 1931 uppbär en årlig
pension av 125 kronor.

Tobiaeson har i en till Kungl. Majit ställd, den 22 juni 1934 till skolöverstyrelsen
inkommen skrift anhållit örn tilläggspension på grund av
förenämnda tjänstgöring vid Filipstads elementarskola för flickor.

Skolöverstyrelsen har på skäl, som anförts i överstyrelsens under nästföregående
punkt återgivna utlåtande, och med tillämpning av i samma
utlåtande angivna grunder för tilläggspensions beräknande hemställt, att
åt Tobiaeson måtte utverkas tilläggspension till belopp av (2,700 — 2,430 —
125 =) 145 kronor för år, att utgå från och med den 1 februari 1934.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava annat att
erinra mot skolöverstyrelsens förslag än att, då ansökning om tilläggspension
icke gjorts i samband med avskedstagandet, tilläggspensionen
syntes böra utgå först från och med den 1 januari 1935.

Jag tillstyrker, att tilläggspension beredes Tobiaeson med belopp, som
ifrågasatts av skolöverstyrelsen och statskontoret. Tilläggspensionen synes
böra utgå från och med den 1 juli 1934 eller månaden näst efter den,
då ansökning därom av Tobiaeson ingivits. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i
Filipstad Hanna Tobiaeson må, räknat från och med
den 1 juli 1934, under sin återstående livstid uppbära
— utöver henne författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. till belopp av
145 kronor för år, ''

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg må för
Hanna Tobiaeson beräknas å ett sammanlagt belopp
av 2,700 kronor.

7:o.

F. d. ämneslärarinnan Agda Frigell. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Frigell är född den 26 september 1873 och alltså den 26 september
1933 uppnått för henne gällande pensionsålder av 60 år;

att hon från och med höstterminen 1906 intill utgången av juni 1934, då
hon avgått ur tjänst, eller alltså under en tid av omkring 27 år 10 månader
varit anställd vid statliga läroanstalter, därav från den 28 april
1910 såsom ordinarie ämneslärarinna vid samrealskolan (tidigare samskolan)
i Örnsköldsvik;

att statskontoret genom beslut den 15 mars 1934 förklarat Frigell berättigad
att från och med månaden näst efter den, varunder avgång från
tjänsten komme att äga rum, åtnjuta avkortad pension enligt bestämmelserna
i 1907 års civila pensionslag till årligt belopp av 2,430 kronor, motsvarande
27/s0 av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor;

att Frigell före inträdet i statstjänst innehaft anställning vid enskilda
läroanstalter under 7 läsår, därav under läsåren 1902/1908—1904/1905, alltså
under 3 läsår, såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring vid Piteå
statsunderstödda enskilda flickskola;
samt att Frigell icke är delägare vare sig i svenska lärarinnornas pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

13

sionsförening eller i pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom.

Frigell har hos Kungl. Majit anhållit om tilläggspension, grundad på
tillgodoräknande av tid, varunder hon tjänstgjort vid statsunderstödd enskild
läroanstalt.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att Frigell måtte för erhållande av
tilläggspension få tillgodoräkna sig 2/3 av den till 3 år uppgående tid,
under vilken hon tjänstgjort vid förenämnda statsunderstödda enskilda
läroanstalt, eller 2 år. Under sådan förutsättning skulle Frigells sammanlagda
för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 29 år och
hennes årliga pension till 29/3o av 2,700 kronor eller 2,610 kronor. Vid bifall
härtill skulle tilläggspensionen, enär den Frigell författningsenligt
tillkommande pensionen uppginge till ett belopp av 2,430 kronor, utgöra
180 kronor. Pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) syntes höra utgå å sammanlagda beloppet av den författningsenliga
pensionen och tilläggspensionen.

Statskontoret har biträtt skolöverstyrelsens hemställan.

I enlighet med ämbetsverkens förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. ämneslärarinnan vid samrealskolan i Örnsköldsvik
Agda Frigell må, räknat från och med den
1 juli 1934, under sin återstående livstid uppbära —
utöver henne författningsenligt tillkommande pension
— tilläggspension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. till belopp av 180 kronor för år,
med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta
förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280).

Vad departementschefen under punkterna lio
—7io hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet!
Bernt Nilsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 74.

3