Kungl. Majlis proposition nr 68.
21
Nr 68.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående befrielse för hemmansägaren
Gustaf Voltner Svanlund, Avaträsk, från viss betalningsskyldighet;
given Stockholms slott den 1 februari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Den 8 juli 1933 utbröt skogseld å kronoparken Rönnberget i Dorotea socken,
varvid omkring 280 hektar mark — därav cirka 200 hektar skogsmark
— eldhärjades.
Genom Vilhelmina tingslags häradsrätts laga kraftvunna utslag den
19 mars 1934 dömdes hemmansägaren Gustaf Voltner Svanlund i Avaträsk
av Dorotea socken för det han på grund av oförsiktighet varit vållande
till den genom skogsbranden uppkomna skadan att till kronan höta
tjugofem dagsböter, envar om två kronor. Svanlund förpliktigades därjämte
att gottgöra domänstyrelsen värdet av den genom skogselden förorsakade
skadan med 746 kronor.
22
Kungl. Maj-.ts proposition nr 68.
I skrivelse den 30 juni 1934 har Svanlund anhållit, att Kungl. Majit
måtte av nåd befria honom från skyldighet att till domänstyrelsen erlägga
det utdömda ersättningsbeloppet. Till stöd för sin anhållan har
Svanlund anfört bland annat följande.
Svanlunds ekonomiska ställning, som redan förut vore mycket svag
och undergrävd, skulle vid ett verkställande av utslaget göra honom nödsakad
att avträda sin egendom till konkurs. Visserligen vore Svanlund
ägare till ett mindre jordbrukshemman, taxerat till 5,100 kronor, men
hemmanet vore för närvarande intecknat till fulla värdet. Sin sammanlagda
skuld beräknade Svanlund till 6,180 kronor. Någon utmätningsbar
lösegendom av så stort värde, att densamma kunde täcka skulden till domänstyrelsen,
ägde han icke. På grund av rådande arbetslöshet och den
kris, vari jordbruksnäringen alltjämt befunne sig, såge han sig icke heller
några möjligheter att genom arbete utom hemmet anskaffa de för
skuldens gäldande erforderliga penningmedlen.
Såsom en för honom förmildrande omständighet ville Svanlund därjämte
framhålla, att han, så snart han varsnat skogselden, vidtagit alla
de åtgärder för eldens bekämpande, som rimligtvis kunde krävas av honom.
Det av honom tillkallade brandmanskapet hade också under natten
till den 9 juli 1933 lyckats begränsa elden, varför större delen av
släckningsmanskapet fått lämna brandplatsen. Då emellertid elden fram
mot morgonen på grund av tilltagande blåst ånyo blossat upp, hade släckningsarbetet
till följd av brandmanskapets fåtalighet icke kunnat bedrivas
med erforderlig effektivitet. Därigenom hade elden erhållit en sådan
spridning, att det eldhärjade området, som vid eldens första begränsning
inskränkte sig till cirka 40 hektar mark, efter verkställd släckning visade
sig omfatta en areal av omkring 280 hektar. Ehuru Svanlund varit vållande
till eldens uppkomst, ansåge han sig dock icke kunna lastas för att
brandmanskapet vid eldens återuppblossande varit otillräckligt. Med
hänsyn till den eldhärjade skogens mindre goda beskaffenhet samt då
största delen av densamma sannolikt blivit avverkad och försåld under
sistlidne vinter, måste vidare den beräknade ersättningen, 746 kronor, anses
vara väl hög.
Över Svanlunds ansökan hava infordrade utlåtanden avgivits den 20
juli 1934 av domänstyrelsen och den 30 november samma år av statskontoret.
Sistnämnda myndighet har vid sitt utlåtande fogat från länsstyrelsen
i Västerbottens län inhämtat yttrande.
Domänstyrelsen har, under framhållande att Svanlund, enligt vad av
rättegångsprotokollen framginge, ägde tillgångar utöver skulderna till
ett värde av omkring 1,000 kronor samt med hänsyn till den icke obetydliga
skadegörelse av ifrågavarande slag, som årligen av ren vårdslöshet
åsamkades kronans skogar, ansett sig sakna anledning tillstyrka den av
Svanlund gjorda framställningen. Därest emellertid Kungl. Majit skulle
finna densamma behjärtansvärd och förtjänt av beaktande, har styrelsen
hemställt, att Svanlund i allt fall icke måtte helt befrias från erläggande
av skadeståndet utan att hälften därav eller 373 kronor måtte uttagas
och tillställas styrelsen.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 68.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tiar med stöd av i ärendet infordrade
yttranden från landsfogden i länet och landsfiskalen i Dorotea distrikt
funnit sig böra tillstyrka, att Svanlund av nåd befriades från skyldighet
att till domänstyrelsen utgiva något utöver det belopp, som kunde komma
att inflyta vid försäljning av viss egendom, som enligt berörda yttranden
redan tagits i mät till gäldande av ifrågavarande skadeståndsfordran.
Ur innehållet i de av länsstyrelsen åberopade yttrandena må anföras följande.
Svanlund, som vore född den 2 december 1902, bade tre barn i åldern
10, 8 och 4 år. Å den Svanlund tillhöriga fastigheten 1/64 mantal Avaträsk
nr 3 i Dorotea socken vinterföddes tre kor och skördades årligen omkring
tio tunnor potatis och tre tunnor korn. Genom utsyning av skog från
fastigheten bade Svanlund enligt egen uppgift vart tredje år förskaffat
sig en nettoförtjänst av omkring 350 kronor. Sina skulder bade Svanlund
uppgivit för närvarande uppgå till 6,017 kronor. Då arbetstillfällena å
orten vore få, kunde Svanlund genom arbete utom hemmet allenast förtjäna
smärre belopp.
Sedan bos Svanlund till gäldande av domänstyrelsens skadeståndsfordran
tagits i mät två kor samt diverse jordbruksredskap, tillhopa värderade
till 415 kronor, utgjordes den av Svanlund innehavda icke utmätta
lösegendomen huvudsakligen av en ko, en på avbetalning köpt bäst samt
för jordens brukande oundgängligen nödiga redskap.
På grund av Svanlunds synnerligen svaga ekonomiska ställning ansåge
landsfiskalen i Dorotea distrikt, att det icke läte sig göra att av Svanlund
uttaga något belopp utöver det, som den redan utmätta egendomen
vid en försäljning kunde inbringa.
Statskontoret bar funnit starka billigbetsskäl tala för att den utdömda
skadeersättningen efterskänktes. I allt fall borde Svanlund befrias från
betalningsskyldighet till domänstyrelsen för det ersättningsbelopp, som
efter den utmätta egendomens försäljning bomme att kvarsta oguldet.
Av den i ärendet förebragta utredningen synes framgå, att till följd
av Svanlunds ekonomiska ställning ett uttagande bos honom av det
utdömda skadeståndsbeloppet skulle medföra, att han bleve urståndsatt
att vidare bedriva sitt jordbruk. På grund härav och med hänsyn till
övriga föreliggande ömmande omständigheter finner jag Svanlunds framställning
böra bifallas. Erinras må, att Svanlund genom det honom ådömda
bötesstraffet — vilket för en man med hans svaga ekonomi torde vara
tämligen kännbart — likväl icke helt undgår påföljd för sitt vårdslösa
förfarande. Frågan torde emellertid böra underställas riksdagens prövning.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att hemmansägaren Gustaf Voltner Svanlund, Avaträsk,
må befrias från betalningsskyldighet till domänstyrelsen
för honom genom Vilhelmina tingslags
Departements
chefen.
24
Kungl. May.ts proposition nr 68.
häradsrätts utslag den 19 mars 1934 ådömt skadestånd.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
3&0262. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.