Kungl. Majlis proposition nr 65.

3

iNr 65.

Kungl. Majlis preposition till riksdagen angående nedsättning av
räntan å lån från norrländska andelsmejerifanden; given
Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 februari
1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I skrivelse den 29 september 1934 har lantbruksstyrelsen framställt förslag
örn sänkning av räntesatserna för lån från vissa statens lånefonder.
Vid skrivelsen fanns fogad en från hushållningssällskapens i Norrland
och Dalarna ombudsmöte till lantbruksstyrelsen inkommen framställning
till Kungl. Maj:t angående viss ändring av gällande bestämmelser för utlåningen
från norrländska andelsmejerifonden.

Över lantbruksstyrelsens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
den 5 november 1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av fullmäktige
i riksbanken och den 9 januari 1935 av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Innan jag närmare ingår på det framlagda förslaget, torde jag få erinra
om följande.

4

Kungl. Majlis proposition nr 65-

På chefens för finansdepartementet föredragning framlade Kungl.
Majit i 1934 års statsverksproposition, utgifter för kapitalökning (sid.
1—7 och 20), förslag örn nedsättning från 5 till 4 % procent av den årliga
räntan å lån ur vissa statliga utlåningsfonder. I skrivelser den 25 april
och den 23 maj 1934 (nr 209 och 266) medgav riksdagen, att beträffande
lån, som beviljats eller kunde komma att beviljas från statens bostadslånefond,
vattenkraftslånefonden, luftfartslånefonden, hantverkslånefonden,
rederilånefonden, industrilånefonden, kraftledningslånefonden, hemslö
jdslånef onden, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond eller statens
kalkbrukslånefond, den årliga räntan finge — beträffande lån ur statens
bostadslånefond i den mån den årliga räntan ej redan utginge efter
lägre procentsats —• från och med den 1 juli 1934 tillsvidare utgå efter 4 34
procent. Riksdagens ifrågavarande beslut var förestavat framförallt av
hänsyn till att medelräntefoten å statens upplånade kapital — med undantag
av det i statens järnvägar investerade —- enligt inhämtad upplysning
för budgetåret 1933/1934 preliminärt beräknades uppgå till ej fullt 4.4 procent.
Vid beslutets meddelande föreskrev riksdagen, att räntenedsättningen
— i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet förordats —
borde förknippas med skyldighet för låntagare att framdeles vidkännas
den höjning av räntefoten, som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva
medelräntan å den fonderade statsskulden prövade påkallad, därvid
dock en dylik räntehöjning, såvitt an ginge äldre lån, ej borde gå utöver
de bestämmelser rörande räntefoten, som gällde vid lånets beviljande.

Lantbruksstyrelsen har inledningsvis anfört:

För de lånefonder, från vilka lån utlämnades till främjande av jordbruk
med binäringar samt fiske och från vilka lån beviljades av lantbruksstyrelsen
eller efter styrelsens hörande, vore olika villkor stadgade ifråga
örn den procent, efter vilken ränta skulle utgå. Till närmare belysning
såväl av de för nämnda fonder fastställda räntesatserna som av storleken
å utlåningen från fonderna torde följande sammanställning tjäna.

Utlånade medel

Nu gällande

Fondens namn:

den so/« 1934

ränta

kronor

procent

Norrländska nyodlingsfonden

354,404: 73

3.0

Statens avdikningslånefond

40,786,177:19

3.6

Fiskerilånefonden.......................................

4,901,707:78

3.6

Täckdikningslånef onden

5,921,393: eo

4.o

Allmänna nyodlingsfonden

454,442: 92

4.o

Gödselvårdslånefonden ......................

1,278,103: —

4.0

Statens mejerilånefond

3,306,200: so

4.5 1

Spannmålslagerhusfonden .......................

1,156,107:51

4.5

Statens fjäderfälånefond

49,418: —

4.5

Statens slakterilånefond.....................

_2

4.5

Statens kalkbrukslånefond

............. —s

4.5 4

1 För lån, beviljade före den 1 oktober 1930, utginge ränta efter 5 procent.

2 Av lantbruksstyrelsen hade beviljats lån till ett belopp av 260,000 kronor, som emellertid
ännu icke lyftats.

3 Av lantbruksstyrelsen hade beviljats lån till ett belopp av 50,000 kronor, som ännu
icke lyftats.

4 Räntan sänkt den 1 juli 1934 från 5 procent.

5

Kungl. Majus proposition nr 65.

Utöver de i sammanställningen upptagna fonderna erinrades om spann
målskreditfonden, som disponerades av riksbanken. Utlåningen från den
na fond uppginge den 30 juni 1934 till 1,281,168 kronor 48 öre. Den för lån
ur fonden stadgade räntefoten utgjorde 4 ''A procent. Från lånefonden för
inköp av ädla avelsston oell lånefonden för inköp av ardennerhingstar utlämnades
allenast räntefria lån.

Till motivering av sitt förslag har lantbruksstyrelsen framhållit, att det
allmänna ränteläget sedan tiden för fjolårets riksdagsbeslut angående
räntenedsättning för vissa statliga utlåningsfonder undergått ytterligare
sänkning samt att intet för närvarande syntes tyda på att en omsvängning
härutinnan vore att emotse åtminstone inom den närmaste tiden. Med
hänsyn härtill och då dessutom räntesatserna för statens egen upplåning,
genom vilken bland annat lånefondernas behov av medel täcktes, under
den senaste tiden avsevärt nedgått, har lantbruksstyrelsen ansett skälig
anledning föreligga till att frågan örn ytterligare nedsättning av räntesatserna
för lån ur de statliga fonderna upptoges till omprövning. I detta
sammanhang har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Då staten trädde emellan och genom lån sökte stödja bland annat jordbruksnäringen,
torde det få anses skäligt och riktigt, att de räntor, staten
betingade sig, icke sattes lägre än den medelränta, staten hade att
räkna med på den i och för låneutlämningen nödvändiga upplåningen.
Å andra sidan syntes det med skäl kunna ur låntagarnas synpunkt göras
anspråk på att utiåningsräntan hålles inom den ram. som betingades av
upplåningsräntan och statens i samband med lånerörelsen direkt havda
kostnader. En grundläggande princip vid långivningen syntes lantbruksstyrelsen
böra vara, att staten tillhandahölle lån till så låg ränta, som
kunde anses ur statens synpunkt möjlig, men att vid handhavandet av
låneförmedlingen förfores så strängt, att lån icke utlämnades i större omfattning
än som kunde anses ur vederbörande närings synpunkt påkallat.
För så vitt lantbruksstyrelsen kunde finna, borde under rådande förhållanden
en utlåningsränta av 4 procent kunna under nu anförda synpunkter
anses för statens del tillfredsställande. Lantbruksstyrelsen ansåge, att
i detta sammanhang knappast kunde räknas med det förhållandet, att i
vissa fall räntefrihet förelåge för viss tid närmast efter det lånen lyftats.
då denna räntefrihet torde hava avsetts såsom ett direkt stöd, som icke
borde genom höga räntor senare neutraliseras. I detta avseende rådde för
övrigt stor olikhet ifråga örn olika lånefonder och det syntes icke förhålla
sig på det sättet, att en förhöjd ränta allmänt uttoges för täckande avvärdet
av sålunda lämnad räntefrihet.

I fråga örn de lånefonder, varom uppgifter lämnats i det föregående,
överstege den för utlåningen ur vederbörande fond fastställda räntefoten
4 procent allenast beträffande statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,
statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond, statens kalkbrukslånefond
och spannmålskreditfonden. Det syntes lantbruksstyrelsen,
som om räntan för lån tran nu angivna sex fonder borde kunna sänkas åtminstone
till 4 procent. I varje fall borde detta kunna ske, så länge det
allmänna ränteläget bibehölle sig oförändrat. Därest räntenedsattningen
ansåges böra bliva av allenast tillfällig art, torde detta lämpligen böra
ordnas på det sätt, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens bemyndigande

ti Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

att, så länge ränteförhållandena det medgåve, för visst eller vissa år ned
skriva den beträffande respektive år och lån fastställda räntan.

Ett alldeles särskilt förhållande rådde i fråga om de lån från mejerilå
nefonden, som beviljats före den 1 oktober 1930. För berörda lån, som ut
lämnats från den då förefintliga, numera i statens mejerilånefond uppgå
ende norrländska andelsmejerifonden, gällde fortfarande en räntefot av
5 procent. Enligt uppgift utestode den 30 juni 1934 lån från norrländska
andelsmejerifonden till ett belopp av 118,233 kronor 32 öre. Beträffande
sistberörda lån hade hushållningssällskapens i Norrland och Dalarna örn
budsmöte i särskild skrivelse hemställt, att räntan måtte nedsättas till 4 Y
procent, d. v. s. till samma procent som för närvarande gällde för lån från
inejerilånefonden. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande talade synner
ligen starka skäl för att räntan å lån till andelsmejerier i Norrland icke
borde utgå efter högre procentsats än räntan å lån till andra andelsmeje
rier.

i anslutning till det anförda har lantbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att räntan för lån
från statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfä
lånefond, statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond ävensom
spannmålskreditfonden sänktes — eventuellt tillfälligt — från 4 Y till 4
procent, dels ock, att räntan å fortfarande utelöpande lån från norrländska
andelsmejerifonden finge utgå enligt samma grunder som gällde för lån
från statens mejerilånefond.

Statskontoret har till en början erinrat, att ämbetsverket redan i ett den
9 november 1933 avgivet utlåtande rörande frågan örn utlåningsräntan för
vissa statliga lånefonder förklarat sig icke kunna tillstyrka en ifrågasatt
sänkning till 4 procent, enär en dylik sänkning, därest man ville fasthålla
vid vedertagna principer ifråga om kapitalinvestering i fonderna, skulle
föranleda ett utbyte i ej oväsentlig omfattning av lånemedel mot skatteme
del, en åtgärd, som emellertid under rådande ekonomiska förhållanden
icke syntes kunna ifrågakomma.

I anledning av nu föreliggande framställning från lantbruksstyrelsen
har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Enligt vad statskontoret inhämtat hade medelräntan a av staten upplånat
kapital — med undantag av det i statens järnvägar nedlagda —- för
budgetåret 1933/1934 av riksgäldskontoret beräknats till 4.42 procent. Till
följd av konverteringar av äldre statslån torde denna medelränta under
innevarande budgetår komma att nedgå med en eller annan tiondels pro
cent. Någon förändring av större betydelse ifråga örn genomsnittsräntan
för statens upplåning hade således icke ägt rum, sedan frågan örn räntesänkning
å lån från statens utlåningsfonder utgjorde föremål för prövning
av 1934 års riksdag. Under sådana förhålladen funne sig statskontoret
icke kunna biträda lantbruksstyrelsens förslag örn nedsättning från
4 Y till 4 procentJav räntan å lån från under statskontorets förvaltning
stående statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens fjäderfälånefond.
statens slakterilånefond och statens kalkbrukslånefond.

Ämbetsverket ville för övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke

7

Kunni. Maj:ls proposition nr 65.

syntes föreligga att under löpande lånetid göra räntan å lån från statens
utlåningsfonder — vilka lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende
av växlingarna i ränteläget å allmänna lånemarknaden.

I avseende å norrländska andelsmejerifonden hade beloppet av ännu utelöpande
lån från denna fond huvudsakligen genom förtidsinbetalningar
nedgått till 80,666 kronor 65 öre. Enligt gällande amorteringsbestämmelser
skulle de senast utlämnade av dessa lån vara återbetalade under år
1945. Ehuru vid fondens inrättande förutsattes, att från fonden utlämnade
lån, därest statens låneränta under lånetiden skulle nedgå, finge på
en gång före lånetidens utgång inbetalas, ville statskontoret likväl icke,
med hänsyn såväl till de av fjolårets riksdag medgivna räntesänkningarna,
som till den förhållandevis långa tid, som återstode, innan ifrå
gavarande lån skulle vara slutbetalade, motsätta sig, att räntan å lånen
från och med den 1 juli 1935 nedsattes från 5 till 4 A procent. Ämbetsverket
förutsatte därvid, att de villkor, som förbundits med 1934 års riksdags
berörda beslut, jämväl bragtes till tillämpning ifråga örn nu förevarande
lån.

Under erinran att av de i lantbruksstyrelsen» skrivelse angivna fonderna
endast spannmålskreditfonden stöde under riksbankens förvaltning
hava fullmäktige i riksbanken beträffande denna fond anfört bland annat
följande.

För närvarande gällde, att å utestående lån från spannmålskreditfonden
ränta beräknades efter den räntefot, som fullmäktige, med hänsyn till
medelkostnaden för statens upplåning, för varje konsumtionsår bestämde.
I enlighet därmed hade fullmäktige den 26 juli 1934 fastställt räntan
för lån från fonden att oförändrat utgå efter 4 ''A procent. Någon ersättning
för det omfattande arbete, som föranleddes av fondens förvaltning,
hade därvid icke ifrågsatts av fullmäktige.

Då upplåningen av medel för spannmålskreditfondens räkning torde
hava ägt rum till varierande räntesatser, skulle en beräkning av den
verkliga upplåningskostnaden sannolikt giva till resultat en annan räntesats
än medelkostnaden för statens upplåning. Det syntes emellertid uppenbart,
att en dylik beräkning mötte praktiska svårigheter.

Ehuru lånen från spannmålskreditfonden vore kortfristiga med en.löptid
av högst ett år, vore statens upplåning för ändamålet av långfristig
karaktär. För möjliggörande av en räntesänkning i enlighet med lantbruksstyrelsen»
förslag syntes böra övervägas, huruvida icke statens upp
tåning för den kortfristiga kreditgivningens behov skulle kunna erhålla
kortfristig karaktär. Därigenom skulle givetvis låneräntan lättare kunna
bringas att fluktuera i överensstämmelse med marknadsläget.

Därest statsmakterna ville avvika från den av riksdagen senast 1934
tillämpade principen, att utlåningsräntan skulle vara lika med medelkostnaden
för statens upplåning hade emellertid fullmäktige för sin del
intet att erinra mot att räntan fastställdes till den av lantbruksstyrelsen
föreslagna räntesatsen av 4 procent, Det vöre för övrigt sannolikt,
att berörda medelkostnad vid 1934 års utgång torde komma att understiga
4 A procent. Förutsättningar för räntesänkningen till 4 proeenl
måsto dock vara att någon åtstramning icke inträdde å penningrnarkna
den samt att den risk, som vore förenad med långivning från spannmåls
kreditfonden, icke komma att okas.

i" *parétmenta*
h*fen

8 Kanyl. Maj:ts proposition nr öö.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande förklarat sig vidhålla
den ståndpunkt, som av fullmäktige i förevarande avseende tidigare
intagits, nämligen att räntan vid utlåning från statens lånefonder borde
så nära som möjligt ansluta sig till den effektiva medelräntefoten för
statens upplåning. Efter att hava erinrat örn att den effektiva medelupplåningsräntan
ä samtliga utestående lånemedel med undantag av de
i statens .järnvägar nedlagda, för budgetåret 1933/1934 utgjorde 4.42 procent
och att nedgången i denna räntefot för innevarande budgetår ej kunde
beräknas till mer än omkring en tiondels procent hava fullmäktige
andragit i huvudsak följande.

Ehuru den av fullmäktige omfattade principen för beräkning av räntefoten
ä lån från utlåningsfonderna, vilken princip ur synpunkten av
riksgäldskoutorets räntebetalning å statsskulden vore den enda hållbara,
under tider med fallande räntefot kunde synas mindre förmånlig för låntagarna,
måste den dock enligt fullmäktiges mening i längden även för
låntagarna anses vara den mest ändamålsenliga, då genom densamma ernåddes
en utjämning med undvikande av en alltför stor spänning mellan
de olika räntesatserna.

I likhet med bankofullmäktige ansåge riksgäldsfullmäktige det böra
övervägas, huruvida icke kortfristig upplåning borde tillgripas för anskaffande
av medel, som riksgäldskontoret kuude hava att tillhandahålla
allenast på kort tid. Vidkommande spannmålskreditfonden vore emellertid,
såsom bankofullmäktige påpekat, riksgäldskoutorets upplåning för
ändamålet av_ långfristig karaktär, varför anledning saknades att i fråga
°P1 ränta å lån från denna fond följa andra regler än dem. som gällde
för övriga utlåningsfonder.

Med den ståndpunkt fullmäktige intoge tili frågan örn förutsättningarna
för en räntesänkning å lån från statens lånefonder, funne fullmäktige
någon sänkning av nu gällande räntor å lån från statens mejerilånefond,
spannmålslagerhusfouden, statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond,
statens kalkbrukslånefond och spannmålskreditfonden för närvarande
icke böra ifrågakomma.

Vad beträffade utelöpande lån från norrländska andelsmejerifonden ansåge
fullmäktige, i likhet med lantbruksstyrelsen, att räntan å dylika lån
borde utgå efter enahanda grunder som gällde för statens mejerilånefond.

Den vid 1934 års riksdag beslutade sänkningen av räntan a län från
vissa statens utlåningsfonder ned till 4.5 procent motiverades såsom
nämnts därmed, att räntefoten ä statens upplånade kapital preliminärt
beräknades för budgetåret 1933/1934 uppgå till ej fullt 4.4 procent. Någon
anledning att i princip avvika från den ståndpunkt rörande sambandet
mellan räntan å statens utlånade och upplånade kapital, som berörda beslut
innebär, synes ej föreligga. På sätt framgår av utredningen i förevarande
ärende kom medelräntan för statens upplåning under nämnda
budgetår att utgöra 4.42 procent, eller ett något högre procenttal, än det
av riksdagen beräknade. Enligt riksgäldsfullmäktiges utlåtande i ärendet
kan motsvarande räntefot för budgetåret 1934/1935 antagas bliva allenast
obetydligt lägre än den nyss nämnda. Vid angivna förhållanden an -

Kungl. Majlis proposition nr öö. 9

sluter jag xxii g tili elen i yttrandena över lantbruksstyrelsen^ förslag hävdade
uppfattningen, att någon räntesänkning beträffande län från ifrågavarande
utlåningsfonder linder 4.5 procent icke för närvarande synes
böra ske.

Ehuru jag således icke anser mig kunna tillstyrka någon sänkning av
räntan beträffande lån från statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,
statens fjäderfälånefond, statens slakterilånefond, statens kalkbrukslånefond
och spannmålskreditfonden, vill jag emellertid på av
myndigheterna anförda skäl icke motsätta mig, att räntan å ännu utelöpande
lån från norrländska andelsmejerifonden från och med den 1 juli
1935 nedsättes från 5 till 4.5 procent eller samma räntefot som gäller
beträffande de från statens mejerilånefond utlämnade lånen. Med den sålunda
förordade räntenedsättningen torde emellertid — i överensstämmelse
med vad som skedde i samband med den av fjolårets riksdag medgivna
räntelindringen — böra förbindas skyldighet för vederbörande
låntagare att framdeles vidkännas den höjning av räntan, som Kungl.
Maj:t med hänsyn till genomsnittsräntan å den fonderade statsskulden
kan finna erforderligt föreskriva, därvid dock bör iakttagas, att en dylik
räntehöjning icke får givas sådan omfattning, att räntefoten därigenom
kommer att överskrida den vid lånets beviljande tillämpade.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att beträffande lån, som beviljats fran norrländska
andelsmejerifonden, den årliga räntan må från och
med den 1 juli 1935 tills vidare utgå efter 4.5 procent,
med iakttagande av de av mig i det föregående
förordade villkoren.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

TJr protokollet:
Rune Thygesen.