Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning av
samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk;
given Stockholms slott den 1 februari 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:
Sedan lång tid tillbaka har en statlig samskola varit förlagd till Haparanda.
Enligt 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det
högre skolväsendet är denna skola numera organiserad såsom femklassig
samrealskola.
Av för ändamålet i vederbörlig ordning utsedda representanter för
Haparanda stad samt Nedertorneå, Karl Gustafs, Pajala, Hietaniemi,
Karesuando, Junosuando, Tärendö och Överkalix kommuner har i en till
Kungl. Maj:t ingiven petition hemställts örn upprättande av ett statligt
gymnasium i Haparanda.
Sedan petitionärerna med hänsyn till folkmängd och andra omständigheter
redogjort för förutsättningarna för ett gymnasium i Haparanda,
hava de anfört i huvudsak följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 56.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Det ifrågasatta gymnasiet bleve framför allt av stor betydelse för fullföljandet,
utvidgandet och fördjupandet av det svenska kulturarbetet i
finnbygden. Sedan omkring femtio år tillbaka hade svenska staten under
vidkännande av stora kostnader och i fullt samförstånd med bygdens folk
på folkskolans område arbetat för införande, utbredande och befästande
av svensk kultur och svenskt språk i denna bygd. Detta arbete hade krönts
med framgång. Under sådana förhållanden borde icke heller det svenska
skol- och bildningsarhetet i fortsättningen begränsas blott till folkskolans
område utan fullföljas och utvidgas till högre skolutbildning såsom grundval
till högre medborgerlig allmänbildning. Såsom det närmast föreliggande
steget i denna allmänt väntade utveckling hade för befolkningen
länge framstått anordnandet av ett statligt samgymnasium i dessa trakter.
Då den finska Tornedalens ungdom sedan 19 år tillbaka beretts möjlighet
att avlägga studentexamen i statsgymnasium i den finska gränsbygdens
huvudort Torneå, torde anledning vara att hoppas, att även de
svenska myndigheterna skulle behjärta behovet av liknande förmåner för
den svenska sidans ungdom.
Över den sålunda gjorda framställningen hava yttranden avgivits av
lärarkollegiet, lokalstyrelsen och rektor vid samrealskolan i Haparanda
ävensom den 13 juli 1934 av domkapitlet i Luleå, den 27 juli 1934 av eforus
över Luleå stifts allmänna läroverk och den 26 november 1934 av skolöverstyrelsen.
Lärarkollegiet har i sitt yttrande, i vilket lokalstyrelsen och rektor instämt,
sammanfattningsvis anfört, att kollegiet funne syftet med petitionen
vara mycket behjärtansvärt. I övrigt har kollegiet verkställt utredning
rörande det eventuella lärjungeområdet för ett gymnasium i Haparanda
samt slutligen ansett sig böra påyrka, att frågan örn ett ändamålsenligt
ordnande av lokalfrågan löstes, innan gymnasiet inrättades.
I sitt utlåtande har domkapitlet anfört följande:
Den nu ifrågakomna framställningen om inrättande av ett gymnasium i
Haparanda för huvudsakligen Luleå stifts finsktalande församlingar
måste anses utgöra uttryck för ett bland befolkningen därstädes sedan
lång tid tillbaka livligt hyst önskemål. Enligt domkapitlets förmenande
läge huvudvikten i denna framställning därpå, att möjlighet bereddes
ungdomen i dessa trakter att i hembygden erhålla gymnasieutbildning
samt att en kulturanstalt av den betydelse, ett gymnasium utgjorde, förlädes
till själva gränsbygden.
De storartade uppoffringar från statsmakternas sida särskilt för tillgodoseende
av folkskoleväsendets krav, som unden lång tid kommit Tornedalen
till del, hade på ett utomordentligt sätt bidragit att väcka och höja
befolkningen i dessa trakter. Att inrättandet av ett gymnasium i Haparanda
på många sätt skulle bidraga till att förmera detta resultat, ansåge
domkapilet påtagligt. Domkapitlet funne därför tillkomsten av gymnasiet
synnerligen önskvärt.
Örn således gymnasiet som bildningsfaktor särskilt med hänsyn till i
Tornedalen rådande speciella förhållanden finge anses hava en stor uppgift
att fylla, måste man som läroverkskollegiet även gjort finna frågan
3
Kungl. May.ts proposition Nr 56.
om gymnasiets rekrytering med elever från det eventuella lärjungeområdet
ganska tveksamt. Härutinnan ansåge sig emellertid domkapitlet icke
fullt kunna ansluta sig till den av kollegiet gjorda begränsningen av detta
område. Kollegiet hade förutsatt, att man endast i undantagsfall kundo
påräkna elever till gymnasiet från Karesuando, Jukkasjärvi och Gällivare
socknar samt funnit sig böra begränsa lärjungeområdet till Tornedalens
domsaga. I princip torde denna uppfattning vara riktig. Emellertid komme
enligt domkapitlets uppfattning frågan örn inrättande vid läroverket i
Luleå av parallellavdelningar vid ytterligare klasser på såväl real- som
latingymnasiet att spela en icke oväsentlig roll i detta avseende. Skulle
endast nuvarande antal parallellavdelningar bibehållas och ytterligare
icke inrättas torde med säkerhet dessa avdelningar icke i längden kunna
emottaga samtliga de elever, som önskade inträde. Att därvid de avvisade
och bland dessa sådana från ovannämnda frenne socknar kunde
förväntas söka sig in vid ett gymnasium i Haparanda syntes domkapitlet
otvivelaktigt. Samma resultat torde kunna förutses även beträffande
Nederkalix socken, som jämväl av läroverkskollegiet frånräknats
lärjungeområdet. Med hänsyn härtill och på grund av de av kollegiet i
dess utredning närmare angivna statistiska och övriga uppgifter funne
domkapitlet det av petitionärerna skisserade området för gymnasiets framtida
rekrytering med elever kunna anses utgöra tillräckligt underlag. Härtill
komme att man vid beräkningen av antalet elever icke uteslutande
torde böra bygga på antalet nuvarande elever vid samrealskolorna. Möjligheten
att med skälig ekonomisk uppoffring nå ett högre och värdefullare
resultat än det en examen vid realskola kunde sägas utgöra torde
i många fall verka stimulerande och i sin mån bidraga till elevantalets
höjning. I likhet med så många andra av statsmakterna påkostade kulturella
välfärdsanordningar i övre Norrland skulle sålunda gymnasiets tillvaro
redan i och för sig skapa och väcka ett intresse, som i annat fall hos
det stora flertalet av befolkningen icke skulle kunna påräknas.
Petitionärerna hade i sin framställning förutsatt, att det tilltänkta gymnasiet
skulle — åtminstone från början — inrättas endast såsom latingymnasium.
I likhet med kollegiet ansåge domkapitlet det önskvärt, att
gymnasiet redan omedelbart kunde göras fullständigt. De synpunkter, som
härutinnan framförts av kollegiet, delades helt av domkapitlet. Endast
svårigheten att anskaffa de härför erforderliga utökade lokalerna kunde
anses lägga hinder i vägen för inrättande av ett fullständigt gymnasium
och detta hade förmodligen påverkat omfattningen av petitionärernas
framställning.
Till frågan örn ordnande eller anskaffande av för gymnasiet erforderliga
lokaler ansåge sig domkapitlet icke kunna i ärendets nuvarande skick taga
ställning.
Under åberopande av vad sålunda anförts finge domkapitlet för egen
del livligt tillstyrka, att den i ärendet gjorda framställningen vunne
beaktande.
Jämväl eforus har framhållit, hurusom statsmakterna funnit sig föranlåtna
att på ett särskilt sätt understödja undervisningsväsendet i förevarande
del av landet. Samma skäl, uttalar eforus, som sålunda föranlett
statsverket att vidtaga särskilda åtgärder för spridande av svensk kultur
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
och svenskt språk i den finsktalande bygden, syntes även kunna åberopas
för den här ifrågavarande framställningen. Sedan eforus vidare i huvudsaklig
överensstämmelse med vad domkapitlet i detta avseende framhållit
yttrat sig beträffande den elevtillströmning, som kunde förväntas till det
föreslagna gymnasiet, har eforus slutligen anfört bland annat följande:
Samskolekollegiet hade framställt som ett oeftergivligt krav, att lokalfrågan
borde vara på ett fullt tillfredsställande sätt löst, innan något
gymnasium inrättades. Såvitt av ansökningen framginge förutsattes, att
åtminstone under ett provisorium förhyrda lokaler skulle tillhandahållas
av Haparanda stad.
Då emellertid staten delvis bekostat den läroverksbyggnad, som nu funnes,
torde med hänsyn till det ifrågasatta gymnasiets särskilda uppgifter
staten böra ikläda sig jämväl en del av de kostnader för de lokaler, som
erfordrades, sedan alla ringar upprättats. Denna fråga torde kunna närmare
utredas under det provisorium, som komme att bestå något år framåt.
Efter vad av handlingarna framginge syntes en utvidgning av det nuvarande
läroverket kunna ske utan allt för stora kostnader.
Skolöverstyrelsen slutligen har i sitt utlåtande i ärendet inledningsvis
framhållit i huvudsak följande:
Ur allmänt principiella synpunkter funne överstyrelsen för sin del det
framlagda förslaget synnerligen behjärtansvärt. Befolkningen i landets
nordligaste områden levde obestridligen under i många hänseenden ogynnsamma
förhållanden, och ett beaktande av denna befolknings önskemål,
så långt detta vore möjligt, syntes därför särskilt angeläget. Icke minst
på det kulturella området och i lråga örn bildningsarbetet vore svårigheterna
påfallande i bygder, där avstånden vore större och kommunikationerna
med hänsyn till den glesare bebyggelsen vore mindre utvecklade
än i övriga delar av landet — även örn under senare tid stora förbättringar
i lråga örn kommunikationer även här inträtt — och där befolkningen
i bland annat språkligt avseende saknade den enhetlighet, som annars
överallt rådde; olika befolkningselement hade svenska, finska eller
lapska som modersmål.
Överstyrelsen erinrade i detta sammanhang även därom, att staten på
framför allt folkundervisningens område funnit sig föranlåten att vidtaga
särskilda åtgärder för att stödja undervisningsväsendet i rikets nordligaste
bygder. Sålunda utginge sedan flera år ett särskilt anslag till folkundervisningens
befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, vilket anslag
för budgetåret 1934/1935 vore uppfört med ett belopp av 640,000 kronor.
Vidare åtnjöte folkhögskoleverksamheten i gränsområdena större statliga
understöd än eljest vore medgivna.
Statsmakterna hade sålunda i olika avseenden behjärtat de speciella behov
av bildningsmöjligheter och särskilda understöd, som gjort och gjorde
sig gällande inom rikets nordliga gränsområden. Denna statsmakternas
särskilda omsorg hade emellertid icke varit begränsad till folkundervisningen,
utan hade jämväl sträckt sig till den högre undervisningen. Sålunda
hade staten år 1910 bidragit med ett understöd å 50,000 kronor till
uppförande av den nuvarande läroverksbyggnaden vid samrealskolan i Haparanda.
Ett annat stöd hade staten skänkt förevarande skola på så sätt,
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
att då 1904 års riksdag, vid inrättandet av de statliga småskolorna, föreskrivit
vissa kommunala bidrag till avlöningen av lärarna vid dessa skolor,
ett åliggande, som avlyftes kommunerna först vid 1927 års riksdag,
något sådant bidrag icke avfordrats staden Haparanda.
Från dessa allmänna utgångspunkter funne överstyrelsen det naturligt,
att icke alldeles samma synpunkter anlades på det föreliggande förslaget
som i allmänhet brukade anläggas på frågor örn inrättande av nya statliga
läroanstalter för den högre undervisningen. Å andra sidan torde det
få anses ofrånkomligt, att därest ett nytt gymnasium skulle upprättas i
enlighet med petitionärernas önskan, det måste finnas vissa lokala förutsättningar
för ett sådant i fråga örn rekryteringsmöjligheter och gymnasiet
i övrigt fylla ett bestämt behov, så att kostnaderna för detsamma
dels icke ställde sig orimligt höga i förhållande till antalet undervisade
lärjungar dels kunde anses motiverade ur statsnyttans synpunkt.
I det följande har överstyrelsen närmast ingått i en undersökning beträffande
omfattningen av det lärjungeområde, som kunde påräknas för
ett gymnasium i Haparanda. Överstyrelsen erinrar därvid,
att petitionärerna räknat med samtliga gränssocknar och den s. k. finnbygden
i övrigt samt dessutom Gällivare och Jukkasjärvi socknar, vilket i
verkligheten skulle betyda, att gymnasiet kunde såsom lärjungeområde
påräkna praktiskt taget hela lärjungeområdet för samrealskolorna i Haparanda,
Nederkalix, Malmberget och Kiruna. I likhet med lärarkollegiet
hade emellertid överstyrelsen funnit det tvivelaktigt, huruvida Gällivare
och Jukkasjärvi socknar borde medräknas i detta sammanhang, enär innevånarna
i dessa socknar genom riksgränsbanan vore närmast orienterade
åt Luleå. Vidare hade överstyrelsen i motsats till lärarkollegiet varit
böjd för den uppfattningen, att lärjungar från Kalixdalen i dess helhet,
alltså från lärjungeområdet för Nederkalix samrealskola, skulle i icke
ringa utsträckning vid övergång till gymnasium välja Haparanda, örn
möjlighet till gymnasiestudier funnes där. En omständighet, som enligt
överstyrelsens förmenande kunde påverka valet av gymnasium till förmån
för Haparanda, vore, att inaekorderingskostnaderna torde ställa sig
billigare i denna stad än i Luleå. På grund av den förebragta utredningen
hade överstyrelsen sålunda funnit det sannolikt, att såsom lärjungeområdet
för ett blivande gymnasium i Haparanda vore att beräkna Haparanda
stad och Tornedalen med övriga gränssocknar mot Finland, d. v. s. det
nuvarande lärjungeområdet för samrealskolan i Haparanda, samt dessutom
i betydande utsträckning jämväl Kalixdalen. Från lärjungeområdet
för Malmbergets och Kiruna samrealskolor torde däremot endast mindre
lärjungekontingenter vara att påräkna, därest icke särskilda omständigheter
tillkomme. Det torde under sådana förhållanden icke vara för djärvt
att för det ifrågasatta gymnasiet räkna med ett befolkningsunderlag på
åtminstone omkring 50,000 personer.
Överstyrelsen hade i dessa beräkningar icke tagit hänsyn till det av
Luleå domkapitel och dorus för läroverken inom Luleå stift påpekade
förhållandet, att gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå icke i
fortsättningen torde kunna mottaga alla, som där sökte och bleve berättigade
att vinna inträde, och att fördenskull en avlastning av lärjungar
till ett nyupprättat gymnasium torde komma att visa sig av behovet på
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
kallad. Det vöre på denna punkt omöjligt att göra någon säker fÖrhandsberäkning
av lörhållandena. Emellertid hade de fyra sista åren utmärkts
av en betydande ansvällning av lärjungenumerären i realskolan och de
två sista åren av en motsvarande ökning i gymnasiets lärjungeantal. Läsåret
1933—1934 hade det blivit nödvändigt att upprätta en extra avdelning
av ring I i det treåriga gymnasiet. Då de lägre klasserna av den femåriga
realskolan, från och med klass 3 och nedåt, samtliga vore dubblerade —
specialplanen upptoge endast en enkel serie avdelningar — och då samrealskolorna
i Nederkalix, Boden, Haparanda, Malmberget och Kiruna
likaså hade stort lärjungeantal för närvarande, torde man kunna räkna
med fortsatt stark tillströmning till gymnasiets avdelningar, och det syntes
mycket sannolikt, att åtminstone endera av gymnasielinjerna, och väl
då närmast reallinjen, vissa år komme att behöva extra avdelningar. Tillkomme
ett gymnasium i Haparanda, torde emellertid vissa kontingenter
av lärjungar vid de nyssnämnda samrealskolorna i Norrbottens län spontant
övergå till detta gymnasium, varför platstillgången i Luleå läroverks
gymnasium sannolikt skulle automatiskt förbättras. Å andra sidan torde
man, därest frågan såges på längre sikt, icke kunna med säkerhet avgöra,
huruvida tillströmningen till gymnasiet vid högre allmänna läroverket i
Luleå komme att mera permanent bliva så stor, att den nödvändiggjorde
dubblering av endera eller ibland båda linjerna, ifall ett nytt gymnasium
icke inrättades inom länet. Överstyrelsen funné alltså i här berörda förhållanden
beträffande gymnasiet i Luleå visserligen icke några direkt
trängande skäl för upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk inom
Norrbottens län, men det finge å andra sidan icke lämnas ur sikte, att en
sannolik dubblering av klassavdelning vid högre allmänna läroverket i
Luleå många gånger torde göras överflödig genom upprättande av ett
nytt gymnasium och att följaktligen en motsvarande reduktion av den
kostnadsökning, som det nya gymnasiet medförde, under alla sådana år
inträdde.
Då det härefter gällt att bilda sig en förhandsuppskattning av lärjungetillströmningen
till ett eventuellt gymnasium i Haparanda, har överstyrelsen
vidare ansett, att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt den redan
förefintliga tillströmningen till realskolan därstädes.
Man borde nämligen utgå ifrån, har sålunda överstyrelsen i huvudsak anfört,
dels att blivande gymnasielär junger i Haparanda till sin huvudmassa
komme att utgöras av förutvarande lärjungar vid samrealskolan, dels att
en utvidgning av denna skola till att omfatta jämväl gymnasium borde
vara ägnat att öka denna läroanstalts dragningskraft. En undersökning
av lärjungenumerären vid samrealskolan under de senaste 20 åren utvisade,
att antalet lärjungar höstterminen 1914 utgjort 93 samt höstterminen
1927 107. Sedan höstterminen 1931 hade elevantalet successivt stigit
för att höstterminen 1934 uppgå till 181. Härvid vore att märka, att skolan
i enlighet med 1927 års riksdags beslut ombildats från 6-årig till 5-årig.
Till sin praktiska verkan kunde ombildningen anses ha inträtt höstterminen
1933, då sista avdelningen av den 6-klassiga realskolan försvunnit. För
närvarande omfattade skolan icke mindre än 8 avdelningar mot beräknade
5; de 3 lägsta klasserna vore dubblerade. Det vöre alltså uppenbart,
att denna realskola hade att uppvisa en betydande tillströmning av elever.
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Till jämförelse kunde nämnas, att lärjungeantalet i realskolan vid de
minsta högre allmänna läroverken innevarande läsår vore ungefär lika
stort eller 183 vid högre allmänna läroverket i Strängnäs, 182 vid högre
allmänna läroverket i Västervik och 191 vid högre allmänna läroverket i
Visby. Därest lärjungenumerären vid realskolan i Haparanda kunde beräknas
komma att i fortsättningen hålla sig omkring den nuvarande, torde
skolan i sig själv icke behöva anses lör liten för att kunna uppbära ett
gymnasium. Överstyrelsen holle visserligen före att någon särskilt stor
tillströmning icke vore att motse till ett gymnasium i Haparanda, men
funne å andra sidan all anledning förmoda, att lärjungeantalet skulle bli
tillräckligt för att göra inrättandet av ett gymnasium fullt försvarligt.
Mycket talade för att ett sådant gymnasium icke skulle bliva av lägre
storleksordning än gymnasierna vid vissa andra läroverk.
Till ytterligare stöd för framställningen har överstyrelsen härefter anfört
följande:
Överstyrelsen skulle visserligen icke av de ovan angivna skälen finna
sig föranlåten att tillstyrka petitionärernas framställning, då enligt överstyrelsens
mening nya gymnasier icke för närvarande borde inrättas, utan
att en jämförelsevis betydande lärjungetillströmning kunde med säkerhet
påräknas. Men förhållandena i Sveriges nordligaste bygder vöre i många
avseenden egenartade, och, såsom överstyrelsen redan inledningsvis framhållit,
måste tillgodoseendet av gränsbefolkningens bildningsbehov tillmätas
särskild betydelse. Ett gymnasium i Haparanda skulle obestridligen
fylla ett behov, som för befolkningen i dessa bygder icke utan stora uppoffringar
annars kunde tillgodoses. Många föräldrar i gränsbygderna
måste säkerligen för närvarande av ekonomiska skäl avstå från att bereda
sina barn gymnasieutbildning, under det att detta skulle vara dem möjligt,
därest ett mera välbeläget gymnasium funnes än för närvarande.
Och det torde ur det allmännas synpunkt vara ett obestridligt värde, att
den bildning, som representerades av studentexamen, kunde i dessa orter
förvärvas inom bygden, då därigenom större utsikter funnes, att de sålunda
utbildade komme hembygdens kulturella liv till godo, än örn de
skulle förvärva denna utbildning å sydligare orter och därigenom säkerligen
ofta dragas bort från de kargare förhållandena i hembygden. Samma
skäl kunde anföras för ett gymnasium i Haparanda som de, vilka torde
hava betingat förläggandet av ett seminarium för utbildningen av småskollärarinnor
till denna bygd. Ett tillmötesgående av det i petitionen
framförda önskemålet skulle säkerligen väcka stor tillfredsställelse bland
befolkningen och ytterligare stärka deras tillförsikt, att statsmakterna beaktade
och så långt möjligt sökte tillgodose deras önskemål och behov.
På grund av vad överstyrelsen salunda anfört samt efter uttalande av
att, därest ett gymnasium skulle komma till stånd i Haparanda, detsamma
redan från början borde upprättas såsom statligt gymnasium, har överstyrelsen
slutligen förklarat sig vilja tillstyrka bifall till den framlagda
petitionen.
Vad härefter angår organisationen av det ifrågasatta gymnasiet bär
överstyrelsen förklarat sig böjd att ansluta sig till den tidigare i /uondet
uttalade uppfattningen, att detsamma borde omfatta såväl real- som
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
latinlinje. Härom samt beträffande organisationen i övrigt bär överstyrelsen
anlört i huvudsak följande:
Skulle ett gymnasium i Haparanda överhuvud kunna påräkna tillräcklig
anslutning, torde det böra erbjuda möjligheter till val mellan båda
linjerna. Då samläsning torde kunna beräknas i hela gymnasiet i alla de
ämnen, där kurserna sammanfölle, bleve kostnadsskillnaden mellan dubbel
och enkel linje icke av den storleksordning, att den borde spela någon
avgörande roll. Detta framginge av de gjorda kostnadsberäkningarna för
båda alternativen.
Vidkommande vidare de båda linjernas längd funne överstyrelsen de
pedagogiska skälen tala till förmån för en fyraårig organisation, och särskilt
torde det vara önskvärt, att ett latingymnasium i dessa bygder, där
de språkliga förhållandena säkerligen påverkade undervisningen i tyngande
riktning även på gymnasiet, kunde göras fyraårigt. Emellertid funne
överstyrelsen starka skäl föreligga att icke desto mindre i detta lall överväga
en treårig organisation av båda linjerna såväl med hänsyn till kostnaderna
som framlår allt till fördelen att i dessa bygder äga tillgång till
ett gymnasium, dit övergången skedde först efter genomgången realskola.
Samtliga högre allmänna läroverk inom Norrland hade endast fyraårigt
latingymnasium, under det att treåriga latingymnasielinjer förekomme
i viss utsträckning vid sydligare läroverk. I rikets nordligaste områden
torde det av socialt-ekonomiska skäl vara särskilt betydelsefullt, att
barnen kunde kvarstanna i hemmen så länge som möjligt. Ett treårigt
latingymnasium i Haparanda skulle därför lia större utsikter att draga
till sig lärjungar från andra samrealskolor i Norrbottens län i sådana fall,
där gymnasiestudier under alla förhållanden måste förbindas med inackordering
å annan ort. Petitionärernas beräkning av lärjungeområdet såsom
omslutande jämväl lärjungeområdena för Malmbergets och Kiruna samrealskolor
torde i sa fall få större fog för sig. Att önskan örn förkortning av
gymnasietiden verkligen spelade en framträdande roll för målsmännen i
dessa bygder, syntes framgå av det förhållandet, att ett betydande antal
lärjungar från de samrealskolor i Norrbottens län, vilka det här gällde,
sökte sig till det treåriga gymnasiet vid Uppsala enskilda läroverk och
till Lunds privata elementarskola.
Överstyrelsen vore alltså böjd hålla före, att ett treårigt såväl latin- som
realgymnasium i Haparanda skulle äga utsikter att vinna en måhända
betydligt större tillslutning än ett fyraårigt. Då för närvarande sammanlagt
omkring 20 lärjungar per år överginge till gymnasiestudier från samrealskolorna
i Haparanda, Nederkalix, Malmberget och Kiruna, då dessutom
åtskilliga lärjungar från dessa områden överginge till gymnasium
utan att hava tillhört någon av de nämnda skolorna samt då övergång till
gymnasium med all säkerhet skulle väsentligt ökas, särskilt från samrealskolan
i Haparanda, i och med upprättande av det ifrågasatta gymnasiet,
funnes ali anledning förmoda, att ett sådant treårigt dubbellinjigt
gymnasium i Haparanda skulle bliva jämförelsevis väl besatt. Att en önskvärd
avlastning från gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå
därmed också skulle inträda, hade redan ovan blivit framhållet.
Överstyrelsen skulle emellertid vilja ifrågasätta ett par ändringar i
själva studieorganisationen i det föreslagna gymnasiet. Det vore enligt
överstyrelsens mening önskvärt, med hänsyn till språkförhållandena i
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
gränsbygden, att undervisning i finska kunde beredas den mognare gymnasieungdomen
i denna gränsstad. Icke minst för de elever, som hade finskan
som modersmål, torde en dylik anordning vara av värde. En sådan
undervisning skulle jämväl äga omedelbar betydelse för dem, som efter
studentexamen ginge ut i praktisk verksamhet inom hembygden. Den
skulle också underlätta den fortsatta utbildningen för sådana, som efter
studier vid universitet eller andra utbildningsanstalter avsåge att ägna sig
åt ämbetsmanna- eller annan verksamhet inom det nordligaste Sverige.
Undervisningen kunde tänkas ordnad på olika sätt, men överstyrelsen
ville föreslå, att den, i varje fall tills vidare, anordnades inom ramen av
bestämmelserna för tillvalsämnen, exempelvis på så sätt, att lärjunge vid
inträde å det differentierade gymnasiet finge rätt att utbyta ett såsom tillvalsämne
förekommande modernt språk mot finska. Tim- och kursplaner
för denna undervisning torde det böra tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa
liksom att vidtaga de övriga åtgärder, som kunde betingas av anordningen.
Då finskan emellertid torde kräva ett något större timtal än det andra
moderna språk, som den skulle ersätta, ansåge överstyrelsen vidare, att
det fasta språket å latinlinjen, för att åstadkomma en här välbehövlig
lättnad, borde fastställas att vid detta gymnasium vara engelska. Denna
anordning vore enligt överstyrelsens mening motiverad redan med hänsyn
till den föreslagna treåriga gymnasieorganisationen. Med en sådan anordning
ökades jämväl möjligheterna till samläsning mellan latin- och
realgymnasiet och däremot svarande kostnadsbesparing vunnes.
Att gymnasiet borde organiseras såsom samgymnasium, torde utan
vidare vara tydligt med hänsyn till den svenska läroverksorganisationens
allmänna anordning.
Överstyrelsen har härefter övergått till en beräkning av de kostnader,
som äro förenade med upprättandet av ett gymnasium i Haparanda och
har därvid uppställt olika alternativ med fyraårigt och treårigt latingymnasium
samt utan och med reallinje. För ämnet finska har överstyrelsen
därvid räknat med ett timtal av 4 i vardera av de båda högsta ringarna
samt för engelska och franska med det timtal, som för närvarande gäller
å reallinjen.
Av överstyrelsens beräkningar vill jag i detta sammanhang återgiva
följande.
För ett fyraårigt latingymnasium beräknar överstyrelsen de erforderliga
lärarkrafterna till 4 lektorer, 2 adjunkter och en timlärare samt de årliga
kostnaderna — frånsett ålderstillägg, tillfällig löneförbättring, provisorisk
avlöningsförbättring och dyrtidstillägg — enligt följande uppställning:
-
Rektor, lönefyllnad ........................ kronor 1,100
4 lektorer å 5,800 ........................... » 23,200
2 adjunkter å 4,300 ......................... » 8 600
18,5 timlärartimmar å 140.................. » 2,590
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Teckningslärare!!, lönefyllnad.............. kronor 650
Gymnastikläraren, » » 1,025
Musikläraren, » » 765
Skollärare, arvodesfyllnad................. » 200
Bibliotekarie, arvodesfyllnad .............. » 200
Biträde å rektorsexpeditionen, arvodesfyllnad » 200
Summa kronor 38,530
Därvid Ilar dock icke hänsyn tagits till besparingar, som kunna beräknas
uppkomma genom samläsning mellan vissa klasser.
Motsvarande kostnader för ett treårigt latingymnasium skulle bliva
33,390 kronor.
För ett treårigt realgymnasium, som samläser med ett treårigt latingymnasium,
har överstyrelsen vidare beräknat de erforderliga lärarkrafterna
till 1 lektor, 1 extralärare samt 2 timlärartimmar samt den årliga
kostnaden till 9,380 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda kostnaderna för ett treårigt dubbellinjigt
gymnasium, upprättat i enlighet med de av överstyrelsen angivna förutsättningarna,
belöpa sig till (33,390 + 9,380 =) 42,770 kronor.
Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna, att därest i motsats till
överstyrelsens förslag franska göres till fast språk å latingymnasiet möjligheterna
till samläsning mellan linjerna något minskas, vilket torde
medföra en ökad kostnad av omkring 1,680 kronor, motsvarande 12 timlärartimmar.
Därjämte torde kostnaderna för ett treårigt realgymnasium,
som samläser med fyraårigt latingymnasium, beräknas något högre än
för ett dylikt realgymnasium, samläsande med ett treårigt latingymnasium.
ii1 ,
Därest beslut skulle fattas angående ombildning av samrealskolan i
Haparanda till ett högre allmänt läroverk, har överstyrelsen föreslagit, att
denna ombildning skulle taga sin början läsåret 1935—1936 med upprättande
av första ringen av latin- och reallinjen, varefter gymnasiet borde
successivt utbildas med en ny ring varje år. Det vore i så fall färdigbildat
med ingången av budgetåret 1937/1938.
För budgetåret 1935/1936 kunde kostnaderna i så fall beräknas på följande
sätt:
Bektor, lönefyllnad......................... kronor 1,100
1 lektor..................................... » 5,800
1 adjunkt................................... » 4,300
4,5 timlärartimmar .......................... » 630
2 timmar teckning å 115 .................... » 230
1 timme musik å 115........................ » 115
4 timmar gymnastik å 115 .................. » 460
3 arvodesfyllnader å 75 .................... » 225
Summa kronor 12,860
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Emellertid Ilar överstyrelsen funnit sig böra i detta sammanhang fästa
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att svårigheter tvivelsutan torde uppstå
att erhålla lektorstjänsterna vid detta nordliga läroverk besatta med tillfredsställande
lärarkrafter. Härom har överstyrelsen sålunda anfört:
Särskilt med den brist på lektorskompetenta aspiranter, som gjort sig
gällande i vissa ämneskombinationer under de senaste åren och som icke
ännu vore hävd, torde detta förhållande komma att göra sig starkt kännbart,
därest icke särskilda åtgärder vidtoges. Överstyrelsen såge i själva
verket ingen möjlighet att lösa denna fråga på annat sätt, än att ett särskilt
vederlag i form av tilläggsarvode tillerkändes ifrågavarande lektorer.
Sagda tilläggsarvode syntes böra utgå enligt samma grunder, som
gällde för provisorisk avlöningsförbättring och alltså icke förenas med
dyrtidstillägg å arvodet. Överstyrelsen hade ingen bestämd uppfattning
angående den lämpliga storleken av dessa tilläggsarvoden, men holle före,
att de icke finge vara alltför knappt tillmätta, därest de skulle medföra
avsedd verkan, och skulle förslagsvis vilja ifrågasätta 1,000 kronor. Detta
belopp skulle alltså tillkomma i ovanstående beräkning av kostnaderna
för budgetåret 1935/1936, medan totalkostnaderna vid avslutad ombildning
skulle ökas med 5,000 kronor.
Beträffande lokaler för det utvidgade läroverket samt dess utrustning i
övrigt har överstyrelsen vidare anfört följande:
I de till överstyrelsen avgivna yttrandena över förslaget hade även berörts
frågan örn lokaler för det utvidgade läroverket. I vanliga fall åvilade
skyldigheten att tillhandahålla lokaler vederbörande kommun, men såsom
ovan nämnts, hade statsverket bidragit med ett anslag av 50,000 kronor
vid uppförande av den nuvarande realskolebyggnaden i Haparanda år 1910.
Överstyrelsen förutsatte, att kommunen under ombildningstiden tillhandahölle
provisoriska lokaler och för övrigt omedelbart trädde i författning
örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Emellertid torde det bliva ofrånkomligt,
att staten nu liksom år 1910 lämnade ett avsevärt bidrag till uppförandet
av de nya lokalerna, då staden med sin ringa folkmängd och sin
hårda skattebelastning icke kunde beräknas ensam förmå bestrida dessa
utgifter. Storleken av detta bidrag från statsverkets sida torde icke behöva
eller kunna fastställas vid detta tillfälle; därom torde underhandlingar
med staden först vara erforderliga. Däremot torde det vara nödvändigt, att
redan nu ett engångsanslag beviljades läroverket till bestridande av kostnaderna
för erforderlig komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning
av biblioteket, och överstyrelsen föresloge för detta ändamål ett
belopp av 5,000 kronor.
*
Under åberopande av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen slutligen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att samrealskolan i Haparanda må från och med den 1
juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, successivt
ombildas till högre allmänt samläroverk med treårigt latin- och treårigt
realgymnasium och med i utlåtandet föreslagen organisation i övrigt, under
förutsättning att vederbörande kommun utägor sig att tillhandahålla
Departe
mentschefen.
12 Kungl. May.ts proposition Nr 56.
bostad eller hyresersättning åt rektor, samt under de villkor i fråga om
tillhandahållande av undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
som framdeles kunna varda bestämda, samt
att vid detta läroverk anställd lektor skall äga uppbära ett särskilt tillläggsarvode
av 1,000 kronor per år räknat, att utgå efter de grunder, som
gälla beträffande provisorisk avlöningsförbättring,
dels anvisa ej mindre ett belopp av 13,860 kronor utöver vad överstyrelsen
begärt i underdånig skrivelse den 31 augusti 1934 beträffande förslagsanslaget
till avlöningar vid de allmänna läroverken än även ett engångsanslag
av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för komplettering
av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.
För bedömande av det väckta förslaget örn inrättande av ett statligt
gymnasium i Haparanda såsom överbyggnad på den därstädes redan befintliga
samrealskolan har förebragts en omfattande utredning. Denna synes
mig giva vid handen, att med hänsyn till befolkningsunderlaget inom det
tilltänkta lärjungeområdet för ett dylikt läroverk inrättandet av gymnasiet
måste anses fullt motiverat. En omständighet, som i detta sammanhang
synes värd beaktande, är att en välbehövlig avlastning från högre allmänna
läroverket i Luleå torde kunna förväntas, därest gymnasiet i Haparanda
kommer till stånd. Vid bedömandet av kostnadsfrågan torde detta
förhållande icke böra förbises, då härigenom behovet av parallellavdelningar
vid läroverket i Luleå minskas.
Örn jag sålunda anser mig kunna utgå ifrån, att förutsättningar i ovan
omförmälda avseenden förefinnas för det föreslagna gymnasiet, finner jag
vidare ur andra synpunkter, att starka skäl tala till förmån för den gjorda
framställningen. Dessa synpunkter hava utförligt framhållits såväl av
petitionärerna som av myndigheterna. Jag vill endast betona vikten därav,
att möjlighet för tillgodoseende av ifrågavarande gränsbefolknings
bildningsbehov beredes inom den egna bygden, varigenom ett större antal
av bygdens befolkning skulle få tillfälle till högre skolutbildning. Utsikterna
för att de sålunda vid ett hembygdens läroverk utbildade komma
denna bygds kulturella behov till godo torde visa sig större än örn de varit
hänvisade till att bedriva studierna å andra orter. Såsom särskilt domkapitlet
framhållit, torde det vidare för gränsbygden vara av allmän betydelse
att äga tillgång till en kulturanstalt, som ett gymnasium förvisso
utgör.
Med stöd av det ovan anförda och vad i ärendet eljest förekommit anser
jag mig böra tillstyrka bifall till framställningen och sålunda förorda, att
samrealskolan i Haparanda successivt från och med läsåret 1935—1936 utbygges
till ett högre allmänt läroverk.
I fråga örn organisationen har skolöverstyrelsen till en början föreslagit,
att gymnasiet — som i likhet med realskolan givetvis bör vara tillgängligt
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
för såväl manliga som kvinnliga elever — skall kava treårig latin- ock
treårig reallinje. På de skäl, överstyrelsen anfört i sitt utlåtande, ansluter
jag mig till förslaget, i vad det avser att gymnasiet organiseras med
dukkla linjer. Däremot finner jag mig köra förorda, att latingymnasielinjen,
liksom i övriga norrlandsstäder med kögre allmänna läroverk, göres
fyraårig.
Med känsyn till språkförkållandena i gränskygden kar överstyrelsen
vidare ansett önskvärt, att undervisning i finska må kunna keredas de
studerande i gymnasiet. Undervisningen i detta ämne kar överstyrelsen
tänkt sig anordnad på det sätt, att lärjunge vid inträde å det differentierade
gymnasiet finge rätt att utkyta ett såsom tillvalsämne förekommande
modernt språk mot finska. I samkand kärmed ock med känsyn till förslaget
örn treårig latinlinje kar överstyrelsen vidare föreslagit, att det
fasta språket å nämnda linje korde fastställas till engelska i stället för
franska.
Till förslaget örn anordnande på sätt ovan nämnts av undervisning i finska
kan jag tillfullo ansluta mig. En dylik undervisning måste anses vara
av stort värde för dem, som avse att ägna sig åt fortsatt verksamket i dessa
nordliga trakter. Kungl. Maj:t torde få i sinom tid utfärda kärför erforderliga
kestämmelser. Någon ändring keträffande det fasta språket å latinlinjen
saknar jag däremot anledning förorda.
I övrigt kar skolöverstyrelsen i sitt utlåtande kerört — förutom frågan
örn de årliga kostnaderna för gymnasiet, till vilken jag återkommer kärnedan
— jämväl vissa andra spörsmål av ekonomisk innekörd.
Med känsyn till kefarade svårigketer att erliålla lektorstjänsterna vid
detta nordliga läroverk kesatta med tillfredsställande lärarkrafter kar
överstyrelsen ifrågasatt, att ett tilläggsarvode av förslagsvis 1,000 kronor
tillerkännes lektorerna. Ekuru överstyrelsens farkågor icke torde kunna
frånkännas kerättigande, är jag icke nu keredd att framställa förslag i
den av överstyrelsen angivna riktningen. Örn förkållandena därtill föranleda,
lärer frågan emellertid köra upptagas till förnyat övervägande.
I fråga örn lokaler för det utvidgade läroverket kar överstyrelsen erinrat
om att vederkörande kommun i vanliga fall kar att tillkandakålla sådana,
överstyrelsen kar även förutsatt, att kommunen i detta fall under omkil
dningstiden skall tillkandakålla provisoriska lokaler ock för övrigt
omedelkart träda i författning örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Jag
instämmer med överstyrelsen käri, ävensom därutinnan, att det kör tagas
under övervägande, kuruvida ock i vad mån staten med känsyn till de
intressen, som kär föreligga ej endast för Haparanda stad utan framför
allt för angränsande kygder, kör lämna kidrag till uppförandet av de nya
lokalerna. Underliandlingar kärom mellan statsverket ock staden torde
köra igångsättas, så snart keslut föreligger örn gymnasiets upprättande.
Vid några tillfällen tidigare kar staten i samkand med upprättande av
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
läroverk bidragit med engångsanslag till kostnaderna för erforderlig
undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket. Dylika kostnader
bestridas eljest från vederbörande läroverks biblioteks- och materielkassa.
I det nu föreliggande fallet torde icke kunna förväntas, att läroverkets
biblioteks- och materielkassa omedelbart kan lämna tillgång till anskaffande
av den för gymnasieundervisningen nödvändiga undervisningsmaterielen
och erforderlig komplettering av skolans bibliotek. Jag vill förty
tillstyrka överstyrelsens förslag, att ett engångsanslag å 5,000 kronor beviljas
för detta ändamål. Medel härtill synas kunna av Kungl. Majit beredas
ur det under åttonde huvudtiteln i riksstatsförslaget uppförda förslagsanslaget
till Allmänna läroverken: Diverse oförutsedda behov.
Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle kostnaderna för gymnasiet
under budgetåret 1035/1936 uppgå till sammanlagt 12,860 kronor. Förutom
dyrtidstillägg skulle emellertid tillkomma tillfällig löneförbättring, beräknad
till omkring 2,300 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,
beräknad till omkring 600 kronor. Sammanlagda kostnaden för nämnda
budgetår kan sålunda uppskattas till 15,760 kronor eller avrundat 15,800
kronor. Den fördelar sig på följande i den i statsverkspropositionen föreslagna
avlöningsstaten för de allmänna läroverken under nedannämnda
anslagsposter uppförda delposter, nämligen:
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar:
lönefyllnad till rektor .......................... kronor 1,100
lön till en lektor................................ » 5,800
» » » adjunkt.............................. » 4,300 11,200
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit:
a. Arvoden åt extra ämneslärare.................. » 670
e. Extra arvoden åt lärare i övningsämnen........ » 805
h. Arvoden åt skollälare.......................... » 75 1,550
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a. Arvoden till bibliotekarier .................... » 75
b. Arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna .. » 75 150
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän:
a. Tillfällig löneförbättring ...................... » 2,300
b. Provisorisk avlöningsförbätring ................ » 600 2,900
Summa kronor 15,800
Då den nu föreliggande frågan föranleder en ändring av det under vissa
punkter av 1935 års åttonde huvudtitel framlagda förslaget rörande anslag
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
till avlöningar vid de allmänna läroverken, anser jag mig böra hemställa,
att Kungl. Majit måtte, med ändring därutinnan av sagda förslag föreslå
den höjning av samma anslag, som hetingas av nu föreliggande förslag
eller alltså en höjning från 15,035,738 kronor med 15,800 kronor till 15,051,538
kronor, varvid höjningen å 15,800 kronor torde höra fördelas å de särskilda
delposterna i överensstämmelse med det ovanstående. Enligt vad chefen
för finansdepartementet meddelat torde täckning för den sålunda ifrågasatta
anslagshöjningen kunna beredas å riksstatsförslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit — med ändring av sina under punkterna 127,129,133,136,139,140 och
143 i åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1935 års riksdag
Härutinnan framlagda förslag — måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att samrealskolan i Haparanda skall från
och med den 1 juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Majit må finna gott bestämma, successivt omhildas till
högre allmänt samläroverk, omfattande fyraårig latinlinje
samt treårig reallinje, och med den organisation i övrigt,
jag ovan förordat, dock under förutsättning att Haparanda
stad tillhandahåller hostad eller hyresersättning åt rektor
samt under de villkor i fråga örn tillhandahållande av
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,
som framdeles kunna varda bestämda;
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av kronor 15,051,538;
dels ock i avlöningsstaten för de allmänna läroverken
uppföra nedanstående delposter med följande belopp,
nämligen
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a. Lön och (i förekommande fall) tjänst
göringspenningar
.................. kronor 9,143,800
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt extra ämneslärare...... » 1,083,370
e. Extra arvoden åt lärare i övnings
ämnen
............................. » 595,455
h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis .. » 99,025
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Arvoden till bibliotekarier......... » 62,575
b. Arvoden till biträden å rektorsexpe
ditionerna.
......................... » 60,125
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän:
a. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis kronor 2,020,000
b. Provisorisk avlöningsförbättring,
förslagsvis ............................ » 296,563
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Hedenlund.
Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.