Kungl. Maj:t8 proposition nr 43.
1
Nr 43.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28
september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster;
given Stockholms slott den 16 januari 1935.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 §
2 mom. och 3 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild
skatt å vissa lotterivinster.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1935
1 sami. Nr 43.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28
september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster.
Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. och 3 § förordningen den 28 september
1928 örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
1 *.
2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning,
som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i
samband med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar.
3 $.
Det åligger — — — eller obligationer.
Därest lotteriets---denna vinst.
Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, varigenom
vinsterna bestämmas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbetalas
på grund av tidigare vinstdragning.
Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaffenhet,
att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen
örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp
av lottsedlar i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast
vinst, som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna
förordning och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.
Kungl. Maj:t8 proposition nr 43.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet an-
mäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om
särskild beskattning av s. k. tippning svinster samt anför därvid:
I förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa
lotterivinster är föreskrivet, att å vinst i svenska penninglotteri och å
vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall,
därest vinsten överstiger 25 kronor, till staten erläggas en särskild skatt
utgörande 10 procent av vinstens belopp. På grund av uttryckligt stadgande
inbegripes i förordningen under penninglotteri icke vadhållning medelst
totalisator. Av skatten skall hälften användas till utjämning av
skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Förordningen
äger ej tillämpning i fråga örn vinst, som utfallit vid vinstdragning
å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929. Rörande
skattens uppbörd och redovisning hava givits bestämmelser i kungörelse
den 21 december 1928 (nr 486).
Vinster i lotteri av den beskaffenhet, att för vinster i lotteriet skatt
skall erläggas jämlikt nyssnämnda förordning, äro i gengäld frikallade
från vanlig inkomstbeskattning. I 19 § kommunalskatteiagen stadgas
nämligen, att dylika vinster icke räknas till skattepliktig inkomst; detsamma
gäller i fråga örn andra lotteri vinster, därest deras sammanlagda
belopp under beskattningsåret understigit 100 kronor. I anvisningarna
till 19 § har i punkt 2 erinrats örn förordningens innehåll. — Enligt 35 §
nyssnämnda lag hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
bland annat lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad
från beskattning. Beträffande rätten att från bruttointäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet göra avdrag för omkostnader stadgas i andra punkten
av anvisningarna till 36 §, såvitt här är i fråga, att avdrag är medgivet
för alla de utgifter, som den skattskyldige under beskattningsåret
haft för inköp av lottsedlar, dock med undantag för lottsedlar i lotteri av
den beskaffenhet att för vinst i detsamma skall erläggas skatt enligt
förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster. Har den skatt
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
skyldige käft annan lotterivinst än nyss sagts till så litet sammanlagt
belopp, att densamma enligt 19 § icke är skattepliktig, få utgifterna för
lottköp avdragas från realisationsvinst endast i den mån de överstigit
lotterivinsten.
I 42 § taxeringsförordningen stadgas skyldighet för envar, som vid vinst
dragning å här i riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, vilken
uppgått till minst 1,000 kronor och för vilken icke skall utgöras skatt
enligt förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster, att vid vinstmedlens
lyftande till ledning för egen taxering örn vinsten lämna särskild
uppgift, vilken sedermera av obligationernas utfärdare överlämnas till
taxeringsmyndigheterna.
Enligt förordningen örn stämpelavgiften skall lottsedel för deltagande
i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats, av lotteriets anordnare
före utlämnandet förses med stämpel, då lotteriet avser penningar,
av 20 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln lyder, och,
då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre för varje lottsedel.
Läget i fråga örn beskattning av vinster å lotterier och vid vadhållning
är alltså för närvarande i huvudsak följande:
Vinster i svenskt penninglotteri beskattas uteslutande enligt förordningen
örn särskild skatt å vissa lotterivinster; vinster å högst 25 kronor
äro dock helt fria. Detsamma gäller beträffande vinster å premieobligationer,
utfärdade efter den 1 januari 1929, d. v. s. i fråga örn de nu
löpande emissionerna av år 1931 och år 1933. Vinster å premieobligationer
av äldre emissioner — 1889 års och 1893 års teaterobligationer —, å
utländska lotterier, varulotterier, tombolor o. dyl. samt vid vadhållning
medelst totalisator eller eljest beskattas däremot som vanlig inkomst (av
tillfällig förvärvsverksamhet), allt i den mån vinsternas sammanlagda belopp
under beskattningsåret ej understiger 100 kronor.
Beträffande vadhållning medelst totalisator förhåller det sig sålunda
på det sätt, att den väl enligt sin natur liänföres till lotteri i skatteavseende,
men att sådan vadhållning däremot på grund av uttryckligt
stadgande ej hänföres till penninglotteri enligt förordningen örn särskild
skatt å vissa lotterivinster. Vid sistnämnda förordnings avfattning
har hänsyn ej tagits till annan organiserad vadhållning än medelst
totalisator. Det torde emellertid få anses, att vad som gäller vadhållning
medelst totalisator jämväl gäller annan organiserad vadhållning.
I fråga örn kontrollen över att vinster, vilka skola beskattas såsom vanlig
inkomst, verkligen tagas till beskattning finnes intet annat stadgande
än det förut omförmälda i taxeringsförordningen. Detta har numera en
mycket begränsad räckvidd och avser blott 14 vinster örn året i de båda
teaterobligationslotterierna samt ej uttagna vinster i 1921 och 1923 års
premieobligationsemissioner.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Genom förordningen den 4 maj 1923 angående anordnande av vadhållning
medelst så kallad totalisator infördes möjlighet för förening eller
annan sammanslutning, som har till ändamål att för hästavelns befrämjande
hålla offentliga kapplöpningar eller travtävlingar, att av Kungl.
Majit erhålla tillstånd till anordnande vid kapplöpning eller annan tävlan
av vadhållning för allmänheten medelst s. k. totalisator eller på annat
därmed jämförligt sätt. Sådant tillstånd har av Kungl. Majit årligen
meddelats ett antal organisationer av antydd art.
Efter riksdagens hörande Ilar Kungl. Maj it den 7 juni 1934 — med upphävande
av förordningen den 4 maj 1923 — utfärdat ny förordning (nr
237) angående vadhållning i samband med tävlingar, att gälla från och
med den 1 juli 1934. Förordningen skiljer sig från den äldre förordningen
därutinnan, att begränsningen för erhållande av Kungl. Majlis tillstånd
till vadhållning att avse allenast vissa hästsportorganisationer
bortfallit, varjämte meddelats sträng straffpåföljd ej blott för anordnande
här i landet av vadhållning, som ej är tillåten, utan även för främjande
i olika avseenden av deltagande i dylik vadhållning eller i utländsk
vadhållning.
Med stöd av nämnda förordning den 7 juni 1934 har Kungl. Majit den
24 september 1934 medgivit, att ett då under hildning varande aktiebolag
— sedermera benämnt aktiebolaget Tipstjänst — skulle äga att intill den
1 juli 1936 för allmänheten anordna vadhållning i samband med idrottstävlingar,
dock ej hästtävlingar. Av Kungl. Majit den 5 oktober 1934
för bolaget stadfäst bolagsordning innehåller bland annat följande bestämmelser.
Bolagets aktiekapital utgör minst 15,000 kronor och högst
45,000 kronor. Av bolagets styrelse, som består av fem personer, utser
Kungl. Majit två, av bolagets två revisorer en. Av årsvinsten skola 10
procent avsättas till reservfond tills denna uppgår till 50,000 kronor. Av
de vid vadhållning influtna insatsbeloppen skola 50 procent användas
såsom vinstutdelning till de i vadhållningen deltagande och högst 30 procent
disponeras för bolagets omkostnader. Av till utdelning tillgängliga
vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst 5 procent å aktiebeloppet
(kumulerad utdelning). Vad som återstår av bolagets årsvinst
efter avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare skall användas
till idrottens främjande på sätt Kungl. Majit framdeles bestämmer.
Chefen för handelsdepartementet skall utse en eller flera kontrollanter
för fortlöpande tillsyn å och kontroll av bolagets verksamhet.
Bolaget, vars aktiekapital är 45,000 kronor, började sin verksamhet i
slutet av oktober 1934. Rörande dess verksamhet har inhämtats följande!
Bolaget har varje vecka anordnat vadhållning (tippningstävlan) angående
utgången av vissa svenska, engelska och skotska fotbollsmatcher.
Uppehåll har dock ägt rum under fyra veckor omkring årsskiftet 1934—
1935. Tävlingen är anordnad i olika avdelningar, s. k. stryktips, siffer
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
tips oell totalisatortips. Beträffande samtliga gäller i fråga om vinsternas
fördelning i stort sett samma princip som vid totalisator. Vid de två
förstnämnda slagen av tippning erhåller den som ensam nått bäst resultat
(d. v. s. förutsagt största antal »rätta utgångar» eller siffermässigt riktiga
resultat å matcherna), respektive dela de, som var för sig nått det
bästa resultatet, lika mellan sig 2/s av det till utdelning tillgängliga beloppet
(50 procent av insatserna å tipset ifråga); den återstående tredjedelen
tillfaller den eller dem, som nått det näst bästa resultatet. Vid totalisatortipset,
för vilket i övrigt särskilda regler gälla, går hela beloppet till
den eller dem som lyckats bäst vid förutsägandet av resultaten i angivna
avseenden. Genomgående kommer alltså vinstens storlek att stå i direkt
relation till insatsernas belopp. På varje kupong är minimiinsatsen —
då endast en rad Hyltes — 25 öre för de populära stryk- och siffertipsen
samt 1 krona för det mindre frekventerade totalisator tipset; maximum
å varje kupong — då samtliga rader ifyllas — är för stryktipset 2 kronor
50 öre, för siffertipset 1 krona 50 öre och för totalisatortipset 400 kronor.
Varje rad representerar en tippning. De olika raderna kunna vara
likalydande — då chanserna ökas i konkurrens med dem som nått samma
resultat -— eller, vilket är vanligare, av olika lydelse. Ingenting hindrar
emellertid, att en tippare lämnar in mera än en kupong; särskilt torde
detta vara fallet vid s. k. systemtippning, d. v. s. tippning, där tipparen
vill täcka sig för ett större antal tänkbara kombinationer, och som vanligen
bedrives av flera personer i bolag. Enligt uppgift lärer medelinsatsen
å varje kupong utgöra omkring 1—1: 25 krona. Tävlingarnas resultat
uträknas med största skyndsamhet och ha i början i fråga örn strykoch
siffertipsen tillkännagivits genom tryckta förteckningar å vinnarna
och vinstbeloppen, vilka förteckningar någon dag efter matchdagen sänts
ut till bolagets ombud i landet. Från och med tävlingen den 8 december
1934 uppgivas i vinstlistorna endast de vinnande kupongernas nummer,
men ej vinnarnas namn och vinstsiimmorna. Efter en »protesttid» av
ytterligare några dagar utsändas samtliga vinstbelopp till vinnarna över
postgiro. Vinnarna i totalisatortipset erhålla, jämväl genom posten, sina
vinster omedelbart efter det resultatet blivit klart.
Omsättningen i aktiebolaget Tipstjänst har, efter det bolaget börjat sin
verksamhet, stegrats i hastigt tempo. Summan av vinsterna (= hälften av
insatserna) utgjorde sålunda, enligt vad jag inhämtat, vid den första tävlingen
(20 oktober) endast 17,064 kronor 83 öre men vid de tre sista tävlingarna
under år 1934 ej mindre än 118,537 kronor 28 öre, 146,827 kronor
34 öre och 143,222 kronor 78 öre. De högsta vinster, som under nämnda
år utbetalats, uppgå till (i runt tal) 64,500, 26,200, 21,800, 21,700 (3 stycken)
och 16,700 kronor (2 stycken). Beträffande omsättningen och fördelningen
av vinsterna må för övrigt hänvisas till tabeller, vilka torde få fogas
såsom bilagor (1 och 2) till dagens statsrådsprotokoll. — Huruvida de vid
de sista tävlingarna 1934 uppnådda omsättningssiffrorna komma att uppnås
även i fortsättningen eller en avmattning av intresset kommer att
följa, undandrager sig givetvis ett säkert bedömande; vissa av bolagets
styrelse nyligen vidtagna åtgärder åsyfta emellertid enligt uppgift en
viss begränsning av verksamheten. Även örn man endast räknar med
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
en genomsnittssiffra av 60,000 kronor i veckan i vinst till tipparna skulle
emellertid, sammanlagda vinstbeloppet för år (med beräknade 40 tävlingar)
bli så högt som 2,400,000 kronor. I detta sammanhang får jag
erinra örn att i det framlagda riksstatsförslaget — i enlighet med riksräkenskapsverkets
på grundval av uppgift från aktiebolaget Tipstjänst
verkställda uppskattning av bolagets inleverering till statsverket enligt
koncessionen — å inkomstsidan upptagits för budgetåret 1935/1936
under rubriken »Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar» ett belopp
av 500,000 kronor.
Inom finansdepartementet har i december 1934 utarbetats en promemoria
angående beskattning av tippning svinster samt utkast till ändring av
förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster.
I promemorian beröres till en början aktiebolaget Tipstjänsts egen
skattskyldighet. Därvid framhålles, att till skillnad från svenska penninglotteriet
och varulotterierna bolaget bleve fullt skattskyldigt till stat
och kommun, oavsett att aktieägarnas vinsträtt vore begränsad samt att
bolagets överskott tillf olle idrottsliga ändamål.
I promemorian framföras vissa allmänna synpunkter på beskattningen
av tippningsvinster. Härutinnan yttras:
»Tippningsvinsterna äro till sin natur ett mellanting mellan vinster i
vanligt penninglotteri och vinster vid vadhållning medelst totalisator och
ha flera beröringspunkter med båda dessa slag av vinster. Med totalisatorspelet
har tippningen det gemensamt, att vinsterna ej äro på förhand
fixerade utan stå i direkt relation till insatserna samt att vadhållningen
avser utgången av sporttävlingar, därvid, åtminstone då det gäller tävlingar
i Sverige, den speciella sakkunskapen, d. v. s. kännedomen örn de
tävlandes ''form’ och övriga förutsättningar att vinna, kan tänkas genomsnittligt
öka vinstchanserna för vissa spelare gentemot mindre initierade.
Denna sakkunskap torde dock i fråga örn tippningen spela avsevärt mindre
roll än vid hästtävlingarna; bland dem som haft framgång vid tippningen
äro säkerligen många som ifyllt sin tipskupong mera på måfå
eller rentav med ledning av tärningskast, och de ha kanske kunnat inhösta
så mycket högre vinst, som de varit ensamma örn att förutsäga ett
''onormalt'' resultat. I sådana fall står tippningen mycket nära ett vanligt
penninglotteri. Tippningen skiljer sig jämväl därutinnan från spelandet
på totalisator, att vinsterna mången gång bli mycket höga i förhållande
till insatsens storlek. Då en vinst på omkring 25,000 kronor kunnat fås på
en insats av 25 öre, bli ''odds'' 100,000; vid en hästtävling är det en stor
sällsynthet, att odds överstiga 30.»
I promemorian erinras vidare, att vid införandet år 1928 av den särskilda
skatten å vinster i penninglotterier och å premieobligationer såsom
huvudsakligt skäl för en sådan speciell beskattning anfördes, att man
på denna väg skulle ernå en fullt effektiv beskattning av dessa vinster
utan införande av en omfattande uppgiftsplikt, vilken skulle medföra åtskilliga
olägenheter. En dylik skatt vid lyftandet av vinster ansåges kunna
möta en viss förståelse från allmänhetens sida, enär i och med detsam
-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
ma hela skattskyldigheten vore fullgjord. De enda, som kunde vara missDöjda,
skulle vara de, som haft för avsikt att förtiga sin vinst och underlåta
att deklarera densamma. Till deras känslor hade man emellertid icke
anledning taga större hänsyn.
Därefter undersökes i promemorian möjligheten att låta jämväl tippningsvinster
beskattas i särskild ordning. I anknytning till det förut
sagda yttras härom:
»Vad sålunda anförts som skäl för en särskild skatt å lotterivinster torde
med samma styrka kunna åberopas för en åtgärd att undantaga även tippningsvinster
från den allmänna skattelagstiftningen och g''öra förordningen
örn särskild skatt å vissa lotterivinster tillämplig på dessa vinster.
Som förut framhållits stå desamma, som ju bestå av reda penningar, till
Dv,tUr ytterst nära vinster å penninglotteri. Något principiellt skäl
till olikartad behandling av vinster av de båda slagen torde ej finnas. I
fråga örn kontrollen å att vinsterna tagas till beskattning har hittills visserligen
förelegat möjlighet för taxeringsmyndigheterna att från vinstlistorna
anteckna de namngivna vinnarna och deras vinster. Numera är
denna möjlighet stängd. Med hänsyn till att bland tippningsvinnarna
torde finnas mångå, som ganska snart göra slut på de lättvunna pengarna,
föreligger stor risk, att då skatt för vinsten lang tid efteråt skall utgöras,
den skattskyldige ej är i stånd därtill. I varje fall kommer skatten då att
hilva mycket mera kännbar än örn den avdragits redan vid vinstens lyftande.
»
Då det sålunda föresloges, att vinster vid visst slag av vadhållning bleve
föremål för särskild beskattning, har i promemorian uppställts frågan,
huruvida tillräckliga skäl alltjämt funnes att icke låta vinster vid vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar få en likartad behandling i
skattehänseende. Därvid erinras till en början, att denna fråga varit under
behandling vid förarbetena till 1928 års skattelagstiftning men att i
proposition nr 213 till nämnda års riksdag dåvarande departementschefen
i likhet med 1924 års skatteberedning och stuteriöverstyrelsen funnit övervägande
skäl tala mot införande av vare sig särskild skatt eller uppgiftsplikt
beträffande vinster vid vadhållning medelst totalisator. Det heter
härom i promemorian, bland annat:
»Skatteberedningen hade i denna del anfört i huvudsak: En dylik särskild
skatt vore tekniskt lätt att anordna, enär härför endast erfordrades
att innehålla en viss del av de gjorda insatserna. Härigenom komme automatiskt
att ske en proportionell minskning av de olika vinstbeloppen, och
man komme härigenom att med skatten direkt träffa vinnarna. Ehuru
alltså uttagande av skatt vid vinstens utbetalande vore tekniskt lätt att
genomföra, funnes, dock andra omständigheter, som talade mot införande
av en dylik särskild skatteform. Av för skatteberedningen tillgängliga
uppgifter .rörande vadhållning viel en del löpningar syntes framgå, att
vinsterna i regel varit jämförelsevis små i förhållande till insatserna, och
torde man våga antaga, att vinstbeloppen i genomsnitt utgjort omkring
dubbla summan av insatserna, d. v. s. halva vinstbeloppet hade utgjort
återbekommen insats, under det att blott återstående hälften utgjort verklig
vinst. En spelare spelade i regel icke blott på en löpning örn året och
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
det torde knappast förekomma, att någon vunne i alla löpningar. Vid en
sådan kvittning av vinster och förluster under ett år, som vore medgiven
enligt 1927 års förslag till kommunalskattelag, torde därför någon
mera avsevärd nettovinst sällan uppstå för någon spelare. En synpunkt,
som med utgångspunkter, varom här vore fråga, icke borde lämnas ur
räkningen, vore den, vilken inverkan en särskild skatt å totalisatorvinst
kunde beräknas hava på spelfrekvensen och därmed å statens inkomst av
totalisatorspelet. Redan nu klagades enligt uppgift däröver, att så stor
del av insatserna som 20 procent innehölles och undandroges spelarna, och
skulle den innehållna delen ökas, skulle jämväl missnöjet ökas, och spelarna
kunde icke antagas finna någon tröst i den tanken, att de undsluppe
inkomstbeskattning, enär såsom förut påpekats någon vinst att inkomstbeskatta
förelåge blott i undantagsfall. Med hänsyn till vad sålunda anförts
syntes det vara lämpligt att icke införa någon särskild skatt på totalisatorvinst
utan i förekommande fall beskatta dylik vinst såsom inkomst.
— Även stuteriöverstyrelsen avstyrkte särskild skatt på totalisatorvinst,
därvid styrelsen särskilt påpekade de tekniska svårigheterna av en
dylik skatts uttagande med hänsyn till behovet av yttersta snabbhet vid
vinstresultatets uträknande och vinsternas utbetalande.»
I promemorian anföres vidare i sistberörda fråga följande:
»Vad angår de tekniska svårigheterna, synas dessa visserligen kunna övervinnas.
Redan nu måste av insatssumman vid varje löpning frånräknas
de 20 procent, som skola innehållas. Det torde ej taga avsevärt längre tid
att i stället frånräkna t. ex. 28 procent. De överskjutande 8 procenten av
insatsbeloppet skulle betyda 10 procent av den summa, som skall fördelas
å vinnarna. På grund av totalisatorspelets princip minskades därmed
också varje vinst med 10 procent; en skatt med nämnda procenttal uttoges
alltså av vinnarna. Mot denna metod kan emellertid invändas, att
även mycket små vinster, av vilka det återbekomna insatsbeloppet utgör
största delen, skulle drabbas av skatten, varför 10 procent å det mottagna
beloppet skulle för många betyda ett mycket högt procenttal på den verkliga
vinsten, samt att det för vinnarna icke bleve påtagligt att skatt för
vinsten erlagts. Något sätt för uttagande av en särskild skatt endast å
de verkliga vinsterna torde dock icke vara tekniskt genomförbart. Det
nuvarande systemet att låta vinst vid totalisatorspel beskattas i vanlig
ordning torde visserligen medföra att sådana vinster ofta undgå beskattning.
Å andra sidan torde vinnarna å totalisatorn ofta under samma år
å andra löpningar spela bort vad de vunnit på en. Som skatteberedningen
på sin tid anförde, torde nettovinsten per år ej ofta Idiva mera avsevärd
för någon spelare.»
Av anförda skäl anses i promemorian vadhållning medelst totalisator
vid hästtävlingar fortfarande böra undantagas från tillämpningsområdet
för 1928 års förordning.
I promemorian behandlas därefter frågan örn vilken skattesats, som bör
tillämpas vid särskild beskattning av tippningsvinster. Då i 1928 års
förordning skattesatsen i fråga om de lotterivinster, som avses i förordningen,
fastställdes till 10 procent av vinstens belopp, följdes i huvudsak
skatteberedningens förslag. Enligt skatteberedningen syntes skattesat
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
sen böra bestämmas så, att den ungefärligen motsvarade vad vinnarna
skulle haft att i genomsnitt erlägga i stats- och kommunalskatt för sina
vinster, därest dessa tagits till taxering i vanlig ordning. Härvid hade
man att taga hänsyn därtill, att den ojämförligt största delen av spelarna
och alltså även av vinnarna torde vara att finna bland personer med relativt
obetydlig annan inkomst och att i följd härav progression i regel förekomme
blott i fråga örn de högre vinsterna. Därjämte borde skattesatsen
icke sättas alltför hög för att icke försvåra konkurrensen med de utländska
lotterierna. Med hänsyn härtill syntes en skattesats av 10 procent
å vinstbeloppet kunna anses lämpligt avvägd.
I promemorian yttras i fråga örn skattesatsen:
»Fråga är nu, örn den särskilda skatt, som bör utgå å tippningsvinster,
liksom för vanligt penninglotteri skall utgå med 10 procent eller örn en
skärpt skattesats bör tillämpas i avseende å ifrågavarande vinster. För
jämförelsens skull må först här erinras att i det svenska penninglotteriet
till spelarna av de samlade insatserna, däri inberäknat stämpeln å 20 procent
av lottsedelns belopp, utgå 63.83 procent, att vid totalisatorspel 80 procent
av insatserna fördelas mellan vinnarna, samt att vid den av aktiebolaget
Tipstjänst anordnade vadhållningen endast 50 procent av insatserna
gå till vinnarna. I samtliga fallen tillfaller största delen av lotteriernas
nettovinst staten eller ändamål, som troligen annars måst i viss utsträckning
lita till understöd av allmänna medel (kulturella ändamål, hästaveln,
idrotten). Det nettobelopp, som undandrages vinnarna i olika former,
inklusive skatter, är sålunda särskilt stort beträffande tippningen.
Frågan hur mycket som behålles av insatserna är beträffande ett vanligt
penninglotteri ej av omedelbar betydelse för just den som vunnit en viss
vinst (på förhand fixerad till beloppet), utan endast för vinsternas antal
och storlek. Beträffande tippningen, som bygger på totalisatorprincipen,
förhåller det sig däremot så. att en minskning av bolagets (idrottens) andel
i insatserna omedelbart skulle ha medfört en höjning av vinstbeloppet
för den specielle vinnaren. Bestämmandet av en hög procent av den andel
av insatserna, som behålles av bolaget, verkar alltså på samma sätt
som en beskattning av vinsten. Då nu i detta fall berörda andel satts så
hög som 50 procent, skulle möjligen en högre skatteprocent å vinsten än
den som gäller för lotterivinster synas obillig. För den stora allmänheten
kan det också synas omotiverat, örn vinster av samma typ beskattas olika.
Att resonemanget ej bör tillmätas alltför stor betydelse torde emellertid
framgå därav, att det skulle leda till lägre beskattning av vadhållningsvinster
än av vanliga lotterivinster eller rent av fullständig skattefrihet
för de förra, vilket förefaller onaturligt. I själva verket synes frågan örn
beskattningen böra bedömas med hänsyn till vinsternas storlek utan hänsyn
till hur stor del dessa utgöra av de samlade insatserna.
Nu synas sakligt starka skäl tala för en ej alltför lindrig särbeskattning
av tippningsvinsterna. Det är ju ej meningen att skattens uttagande i
särskild ordning skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna. Då
fråga ofta är örn rätt stora vinstbelopp i skilda delar av riket, delvis helt
säkert med hög kommunalskatt, och man åsyftar att särbeskattningen
skall ersätta den vanliga skatten, är onekligen en skattesats av 10 procent
alltför låg och en beskattning av omkring 20 procent mera naturlig. En
skatt av dylik storleksordning torde beträffande flertalet vinnare, som ej
11
Kungl. Maj:ts -proposition nr 43.
erhålla helt små vinster, kunna antagas ungefärligen motsvara deras nuvarande
belastning av inkomstskatt i olika former. Att så hög skatt tillsvidare
icke uttages å de lotterivinster, som nu omfattas av 1928 års förordning,
utgör ej något avgörande skäl mot en sådan skatteprocent vid
införande av den nya beskattningen. En synpunkt, som därvid kan förtjäna
ett visst avseende, torde vara den, att med hänsyn till den faktiskt
förefintliga konkurrensen med utländska lotterier, vars vinster, örn de
gå till Sverige, i största utsträckning undgå beskattning, en ökning av
den nuvarande procentsatsen beträffande det svenska penninglotteriet
möjligen skulle vara riskabel. Önskar man, att beskattningen skall verka
snarare prohibitiv än uppmuntrande, är även ur denna synpunkt en särskild
högre skattesats att föredraga. Vid jämförelse med penninglotteriet
bör även beaktas, att stämpelbeskattningen med 20 procent å lottprisen
för detta lotteri i verkligheten drabbar hela kategorien av vinnare, och att
de belopp, som i form av skatt uttages av dessa såsom hel kategori, därför
äro väsentligt högre än den särskilda skatten å lotterivinster. Och örn man
tager hänsyn till de individuella vinnarna, kan det antagas, att i penninglotteriet
beträffande det övervägande flertalet av dem nettovinsterna
äro jämförelsevis mindre på grund av de betydande avbränningarna för
lottköp vid systematiskt spel, som torde vara det allmännast förekommande.
Vid tippningen utgör vanligen det erhållna beloppet till allra största
delen ren nettovinst, enär kostnaderna för varje tippare nästan genomgående
äro av mindre storleksordning i förhållande till vinsten.»
Med hänsyn bland annat till sålunda anförda synpunkter uttalas i promemorian
den uppfattningen, att skatteprocenten för tippningsvinster
borde bestämmas till 20 procent. Såsom fallet vore beträffande lotterivinster
syntes vinster ej överstigande 25 kronor lämpligen böra undantagas
från beskattningen.
I det promemorian bilagda författningsutkastet, vilket torde få fogas
såsom bilaga (3) till dagens statsrådsprotokoll, hat för förslagets genomförande
ifrågasatts sådan ändring i 1928 års förordning örn särskild skatt
å vissa lotterivinster, att ifrågavarande särskilda slag av vadhållning inbegrepes
i begreppet penninglotteri. Därigenom komme förordningens
föreskrifter i fråga örn skattens erläggande och disponerande att utan vidare
bliva tillämpliga även på den föreslagna nya skatten; ett belopp motsvarande
hälften av skatten skulle således användas till skatteutjämningsändamål.
I promemorian förutsättes, att för förslagets genomförande
ändringar i andra författningar icke vore erforderliga, varemot punkt 56
i anvisningarna till deklarationsblankett nr 1 skulle tarva någon jämkning.
Över författningsutkastet och promemorian lia, efter remiss, utlåtanden
avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket och Överståthållarämbetet.
Sistnämnda myndighet bär vid sitt utlåtande fogat
infordrat yttrande från aktiebolaget Tipstjänst.
Kammarrätten och riksräkenskapsverJcel hava intet att erinra mot förslaget.
^ Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Statskontoret tillstyrker införandet av särskild skatt å tippningsvinster
efter samma grunder, som gälla för den redan genomförda beskattningen
av vissa lotterivinster enligt 1928 års förordning, och anser sig ej heller
i finga örn skatteprocenten böra — särskilt med hänsyn till förekommande
vinstmöjligheter — göra någon erinran mot vad i sådant hänseende
föreslagits. Med hänsyn till behovet av ökade medel för skatteutjämning
tillstyrker ämbetsverket, att ifrågavarande skatt disponerades
intill hälften för berörda ändamål, medan andra hälften komme budgeten
direkt, till godo. Ej heller i övrigt hade det remitterade förslaget
givit anledning till erinran.
Överståthållarämbetet yttrar:
»Överståthållarämbetet har intet att erinra mot förslaget att beskatta
ippmngsvmster enligt lotteriskatteförordningen samt undantaga den
tran inkomstbeskattning i vanlig ordning. Även örn taxeringen av dessa
vinster i regel icke möter större svårigheter — Överståthållarämbetet vill
erinra att med ledning av i en tidning återgivna uppgifter år 1933 utbetalade
vinster i Stockholm beskattats i stor omfattning — skulle nämligen
ofta risk föreligga att den påförda skatten icke erlades och icke kunde
tvångsvis uttagas.
Överståthållarämbetet anser icke anledning föreligga att beskatta tippmng®X“ster
hög.re a? a.n^a lotteri vinster å vilka lotteriskatteförordningen
tillämpas. Särskilt i jämförelse med beskattningen av vinster å premieobligatiöner,
från vilka vinster i regel icke något som helst avdrag bort
tillgodokomma inkomsttagaren, skulle ett fastställande av skatten till
undantagslöst 20 % te sig obillig. Vidare må erinras att även i andra fall,
där inkomstbeskattningen ersatts med särskild skatt exempelvis den s. k.
artistskatten, 10 % å inkomsten uttages i skatt. Icke heller synes en hög
beskattning av tippningsvinster motiverad för att därigenom minska spelintresset.
Vill man nå ett dylikt syfte stå vida mera effektiva och smidiga
medel till buds såsom minskning av vinsternas maximibelopp, höjning
av insatsernas minimibelopp m. m.
Utgår man emellertid från den i promemorian uttalade enligt ämbetets
mening riktiga uppfattningen, att skattens uttagande i särskild ordning
icke skall innebära ett skatteprivilegium för vinnarna, tala skäl för en
höjning av skatteprocenten i fråga örn högre vinstbelopp. Av lätt insedda
skäl bör en sådan progressiv skala göras i hög grad enkel och omfatta
två eller tre skattesatser.
I promemorian har övervägts frågan örn beskattning av totalisatorsvinster.
. Det skäl, som i främsta rummet talar mot källbeskattning av
dessa vinster, är att i måhända övervägande antal fall vinnarna under
året åsamkas högre utgifter för insatser än vinstens eller vinsternas belopp.
Å andra sidan finner Överståthållarämbetet det icke vara försvarbart,
att . ehuru dylika vinster dock många gånger förekomma såsom
skattepliktig nettointäkt, desamma dock, enligt vad erfarenheten visat,
praktiskt taget aldrig deklareras och utom i något enstaka undantagsfall
taxerats. Överståthållarämbetet föreslår därför, att i 19 § kommunalskattelagen
fjärde stycket efter orden ’ej heller’ införes ''vinst å vadhållning
medelst totalisator vid hästtävlingar och icke heller’. För den skatteförlust
det allmänna härigenom kan anses lida synes ersättning böra uttagas
genom inflytande vadhållningsmedel förslagsvis med 5 procent av
insatsernas sammanlagda belopp.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
13
Aktiebolaget Tipstjänst framhåller i sitt yttrande inledningsvis, att bolaget
icke funne vad i promemorian anförts örn bolagets egen skattskyldighet
vara med säkerhet överensstämmande med gällande skattelagstiftning.
Det vore nämligen enligt bolagets uppfattning starkt tvivel
underkastat, huruvida ett aktiebolag, som av Kungl. Majit erhållit koncession
på en för andra i lag förbjuden verksamhet, bland annat på det
villkor att hela överskottet av bolagets verksamhet skulle tillfalla ett allmännyttigt
ändamål, över huvud kunde anses hava beskattningsbar in
-
komst.
Bolaget anför vidare:
»Beträffande beskattningen av tippningsvinsterna delar bolaget den i
promemorian uttryckta uppfattning, att starka skäl tala för att beskattningen
verkställes genom avdrag å vinsterna. Bolaget finner det för sin
egen verksamhets skull vara önskvärt, att de som erhålla tippningsvinster,
icke frestas att undandölja vinsterna vid deklaration eller att förbruka
desamma före den vanliga skattepliktens inträde.
Däremot kan bolaget icke finna att i promemorian framföres något
bärande skäl för en hårdare beskattning av tippningsvinster än av lotterivinster.
Såsom i promemorian anmärkes utgör redan avdraget av 50 procent
på insatserna en kraftig beskattning, vilken icke enbart kan sägas
vara motiverad av omkostnaderna för bolagets verksamhet. Eftersom
de spelande med minst en femtedel av sina insatser giva sin tribut åt
ett allmännyttigt ändamål, torde rättvisan kräva en måttlig beskattning
av vinsterna.
Än viktigare framstår för bolaget den synpunkten, att en alltför hård
vinstbeskattning kraftigt motverkar ett viktigt ändamål med bolagets
verksamhet, nämligen att i största möjliga utsträckning hindra den olagliga
tippningen. Ju mindre vinstchanserna äro, desto svårare är det för
bolaget att konkurrera med illegala tippningsföretag, som icke nödgas
avstå en avsevärd del av insatserna till allmännyttiga ändamål och som
förvisso icke hava något som helst intresse för beskattningen av vare sig
egen inkomst eller vinster. I detta sammanhang bör framhållas, att den
kritik, som tidningspressen bestått bolaget med anledning av den stigande
omsättningen i tippningstävlingarna, i alltför hög grad bortser från
bolagets uppgift att bekämpa den illegala tippningen. Den stigande omsättningen
har, enligt vad bolaget genom sammanställning av åtskilliga
omständigheter funnit, medfört en successiv minskning av den olagliga
tippningen, som tidigare torde uppnått omsättningssiffror överstigande
bolagets. En hård beskattning av tippningsvinsterna är ett vapen i händerna
på de illegala företagen, som säkerligen icke komma att försumma
att för sina kunder omtala vilka avbränningar bolagets vinster aro
underkastade i jämförelse med deras. ... .
Vid övervägande av de synpunkter, som i denna fråga iortjana beaktande,
har bolaget kommit till den uppfattningen, att tippningsvinster
böra beskattas med 10 procents avdrag å vinstbeloppen i likhet med gällande
bestämmelser för beskattning av lotterivinster. Den i promemorian
ifrågasatta beskattningen med 20 procent skulle däremot innebära
införande av olika beräkningsgrunder för beskattning av likartade beskattningsobjekt.
Slutligen torde böra framhållas, att en beskattning
med 10" procent vida bättre än den i promemorian föreslagna överensstämmer
med den skatteprocent, som flertalet vinnare lia att rakna med
vid vanlig inkomstbeskattning.»
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
För egen del vill jag förorda det i förenämnda promemoria framlagda
forslaget att beskatta tippningsvinster i samma ordning som vinster i
penninglotteriet och vinster å premieobligationer samt att sålunda undantaga
dem från den vanliga inkomstbeskattningen. I samtliga de avgivna
yttrandena har också en sådan anordning tillstyrkts. I fråga örn
skattesatsen har Överståthållarämbetet, liksom även aktiebolaget Tipsjänst,
uttalat betänkligheter mot att för tippningsvinsterna bestämma
en så hög allmän skattesats som 20 procent samt särskilt framhållit, att
anledning saknades att beskatta tippningsvinster hårdare än vanliga
lotterivinster. Jag kan för min del ansluta mig till den meningen, att
det ar lämpligast ha samma skattesats för dessa olika slag av lotterivinster,
men kan å andra sidan icke bortse från att en skattesats å 10
procent numera är väl låg för att någorlunda motsvara den genomsnittliga
vanliga inkomstbeskattningen till stat och kommun. En höjning
av skattesatsen i fråga örn alla slagen av lotterivinster torde därför böra
overvagas, och därvid synes även böra beaktas det av Överståthållarämbetet
i dess yttrande framförda förslaget örn differentiering av skattesatsen.
Då jag emellertid icke för närvarande är beredd framlägga
något förslag härutinnan, anser jag skattesatsen för tippningsvinsterna
nu böra bestämmas till 10 procent.
Beträffande den i promemorian föreslagna utformningen av författningstexten
har jag — frånsett vad som följer av ändringen i fråga om
skattesatsens storlek — intet att erinra.
Föredragande departementschefen hemställer därefter, att ett i överensstämmelse.
med vad nu anförts inom finansdepartementet utarbetat
förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. och 3 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt å vissa lotterivinster
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
Kungl. Martts proposition nr 43.
15
Bilaga 1.
Af aktiebolaget Tipstjänst lämnad sammanställning över bolagets
bruttoinkomster och vinstutbetalningar under år 1984.
l:a veckan |
Brutto enl. 34,151: es |
Vinstutbetal- ningar 17,064: 8 3 |
2:a » .......... |
...... 57,558:5 5 |
28,817: 96 |
3:e » .......... |
68,003: 95 |
34,112: 30 |
4:e » .......... |
87,913:u |
43,988: 05 |
5:e » .......... |
111,125: 9 4 |
55,755: 13 |
6:e » .......... |
155,902: i o |
76,582: 5 8 |
7:e » |
237,074: 5 5 |
118,537: 2 8 |
8:e » .......... |
293,654: 6 9 |
146,827: 34 |
9:e » .......... |
...... 286,445: 50 |
143,222: 7 8 |
Summa 1,331,830:04 664,908: 25
Bi/aga 2.
Förteckning från aktiebolaget Tipstjänst över vinstutbetalningar under
år 1934.
l:a |
veckan den |
20/21 |
oktober |
1934. |
Vinster enligt vinstlista: |
||||
1 å kronor |
2,263:17 |
|||
4 » » |
679:9i |
|||
18 » » |
288: 27 |
|||
67 » » |
19: 70 |
|||
168 » » |
15: 6 2 |
|||
137 » » |
8: 3 3 |
|||
Totalisator vinster : |
||||
intill 10 kr. 10—25 kr. |
25—50 kr. |
50- |
100 kr. |
100—250 kr |
145 20 |
14 |
6 |
1 |
|
2:a |
veckan den |
27/28 |
oktober |
1934. |
Vinster enligt vinstlista: |
||||
2 å kronor |
4,035: 83 |
|||
3 » » |
1,296: 8 0 |
|||
23 » » |
236:oi |
|||
67 » » |
60: 23 |
|||
35 » » |
55: 5 7 |
|||
911 » » |
3: 15 |
|||
Totalisatorvinster: |
||||
intill 10 kr. 10—25 kr. 25 |
—50 kr. 50— |
100 kr. |
100—250 |
kr. |
53 42 |
26 |
9 |
2 |
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
3:e veckan den 3 november 1934.
Vinster enligt vinstlista:
1 å kronor 9,009: 17
2 » » 5,592:50
5 » » 900: 91
24 » » 233:02
T otalisatorvinster:
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.
39 50 28 14 -- — 1
4:e veckan den 10 november 1934.
Vinster enligt vinstlista:
1 å kronor 13,002: 8 4
2 » » 6,585:33
69 » » 94:08
108 » » 60:20
T otalisator vinster:
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr.
268 74 25 16 1
5:e veckan den 17 november 1934.
Vinster enligt vinstlista:
1 å kronor 16,756: 08
1 » » 16,728:5 8
4 » » 2,091:08
71 » » 123:20
Totalisatorvinster :
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.
501 72 17 6 2 — 1
6:e veckan den 24 november 1934.
Vinster enligt vinstlista:
1 å kronor 26,271: 6 7
1 » » 21,806:25
42 » » 312:75
lil » » 98:23
Totalisatorvinster:
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50-100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.
560 20 6 1 3 2 1
17
Kungl. Majlis proposition nr 43.
7:e veckan den 1 december 1934.
Vinster enligt vinstlista och protestbok:
4 å kronor 7,127: 5 6
11 » » 4,134:04
201» » 113:17
157 » » 90:80
Totalisatorvinster:
intill 10 kr. 10—25 kr.
1,011 126
25—50 kr. 50—100 kr.
28 1
8:e veckan den 8 december 1934.
Vinster enligt vinstlista och protestbok:
1 å kronor 64,568: 75
5 » » 5,715: 18
24 » » 1,345: 18
276 » » 51: 7 6
To talisatorvinster:
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.
_ 23 7 22 10 2 1
9:e veckan den 15 december 1934.
Vinster enligt vinstlista och protestbok:
3 å kronor 21,775: 44
32 » » 792:03
42 » » 777: 6 9
1,787 » » 7: 20
Totalisatorvinster:
intill 10 kr. 10—25 kr. 25—50 kr. 50—100 kr. 100—250 kr. 250—500 kr. 500—1,000 kr.
1,881 107 24 8 1 — 1
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 43.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 43.
Bilaga 3.
Vid promemorian fogat utkast till förordning
om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 28 september
1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster.
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 28 september 1928
örn särskild skatt å vissa lotterivinster skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives:
1 $.
1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning
på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger
tjugufem kronor, till staten erläggas en särskild skatt. Av denna
skall hälften användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner
eller andra menigheter emellan.
Under penninglotteri inbegripes i denna förordning vadhållning, som
enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i samband med
idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar.
Skatt skall---vinnaren uttages.
2 mom. Skatten utgör i fråga örn vadhållningsvinst, som är underkastad
beskattning enligt denna förordning, tjugu procent men eljest tio
procent av vinstens belopp.
3 i
Det åligger---eller obligationer.
Därest lotteriets —--denna vinst.
Med vinstdragning avses i fråga örn vadhållning det förfarande, varigenom
vinsterna bestämmas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men skall ej äga tillämpning å vinster, vilka därefter utbetalas
på grund av tidigare vinstdragning.
Vad i kommunalskattelagen stadgas örn vinst i lotteri av den beskaffenhet,
att för vinster i lotteriet skall erläggas skatt jämlikt förordningen
örn särskild skatt å vissa lotterivinster, och örn kostnad för inköp av lottsedlar
i sådant lotteri skall vad angår vadhållning avse allenast vinst,
som hänför sig till vinstdragning efter ikraftträdandet av denna förordning
och kostnad för inköp av lottsedlar till sådan vinstdragning.
350106. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.