Kungl. Majlis proposition nr hl.
1
Nr 41.
Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken; given
Stockholms slott den 25 januari 1935.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.
GUSTAF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1985.
1 sami. Nr hl.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr kl.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 28 § giftermålsbalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:
28 §.
Utan hinder av vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt
örn bidrag till makes underhåll, äger rätten på endera makens yrkande annorledes
förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det; dock
må underhållsbidrag till frånskild make ej utdömas, såframt sådant bidrag
icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget
tidigare varit bestämt.
Vad i denna paragraf är stadgat äge ej tillämpning, örn någon förpliktats
eller åtagit sig att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp en gång
för alla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935 och äger tillämpning jämväl där
beslutet meddelats eller avtalet träffats före nämnda dag.
Kungl. Maj:ts proposition nr il.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 23 november 1934.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler riksdagens
skrivelse den 2 mars 1934, nr 69, i anledning av väckta motioner örn ändrade
bestämmelser rörande jämkning i avtal örn underhållsbidrag till frånskild
make samt anför:
»Den underhållsskyldighet som enligt gällande rätt åvilar sammanlevande
makar mot varandra skall i regel fortbestå, även om sammanlevnaden genom
hemskillnad bringas att upphöra. Dock gäller enligt 11 kap. 25 § giftermålsbalken
att, om ena maken huvudsakligen bär skulden till hemskillnaden, den
andre ej må förpliktas giva underhållsbidrag, med mindre synnerliga skäl
därtill äro. Även efter vunnen äktenskapsskillnad kan underhållsskyldighet
föreligga. Härom stadgas i 11 kap. 26 § giftermålsbalken att, örn efter skillnaden
den ena maken finnes bliva i behov av bidrag till sitt tillbörliga underhåll,
rätten äger ålägga andra maken utgöra sådant bidrag, efter vad med
avseende å hans förmåga samt övriga omständigheter prövas skäligt. Underhållsbidrag
får likväl icke tillerkännas make som huvudsakligen bär skulden
till skillnaden. Underhållsskyldigheten kan fullgöras genom utgivande av
visst belopp en gång för alla. Det vanliga är dock att understödet utgår i form
av periodiskt bidrag.
Yrkande örn underhållsbidrag prövas av rätten i hemskillnads- eller äktenskapsskillnadsmålet.
Enligt 11 kap. 26 § giftermålsbalken skall anspråk på
underhållsbidrag, såvida fråga ej är allenast örn jämkning av avtal som makarna
med hänsyn till skillnaden träffat, vid talans förlust framställas i skillnadsmålet.
Ofta förekommer emellertid att frågan örn underhållsskyldighet
ej blir föremål för rättens bedömande. Det står nämligen makarna fritt att
genom avtal själva reglera hithörande förhållanden. Avtal örn underhållsbidrag
ingår ofta såsom ett led i en mera omfattande uppgörelse mellan makarna,
i vilken även sådana frågor som angå barnens underhåll och uppfostran,
boets delning och skyldighet att utgiva skadestånd bliva föremål för
4
Kungl. Majlis proposition nr hl.
reglering. Ej sällan innefattar avtalet att skiljemän skola bestämma storleken
av det underhållsbidrag som den ena maken har att utgiva till den andre.
Ett periodiskt underhållsbidrag upphör enligt nyssnämnda lagrum att utgå,
när den berättigade träder i nytt gifte. Underhållsskyldigheten upphör även
vid den förpliktades död. Rätten till underhåll har nämligen sin grund i
själva äktenskapet och kan följaktligen icke fortbestå längre än som skulle ha
blivit fallet, om någon äktenskapsskillnad icke kommit till stånd. Underhållsskyldighetens
omfattning kan vidare ändras, förutom genom frivillig överenskommelse,
genom särskilt beslut av rätten. Härutinnan gälla olika regler, allt
eftersom skyldigheten i fråga tidigare blivit bestämd genom rättens beslut
eller genom ett mellan makarna träffat avtal.
Enligt 11 kap. 28 § giftermålsbalken äger rätten, utan hinder av vad rätten
förut beslutit örn bidrag till makes underhåll, på endera makens yrkande annorledes
förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det. I
denna regel, som äger tillämpning på underhåll vid såväl hemskillnad som
äktenskapsskillnad, göres dock den inskränkningen, att underhållsbidrag till
frånskild make ej må utdömas, såframt talan därom blivit ogillad, eller höjas
utöver förut bestämt belopp. Vidare har från nämnda regel undantagits det
fall att någon förpliktats att till frånskild makes underhåll utgiva visst belopp
en gång för alla.
Har underhållsskyldigheten blivit bestämd genom avtal, är möjligheten till
jämkning vida mer begränsad. I 11 kap. 29 § giftermålsbalken stadgas att,
örn avtal som makar med avseende å förestående hemskillnad eller äktenskapsskillnad
träffat örn bodelning eller vad därmed äger samband, örn skadestånd
eller örn bidrag till makes underhåll är uppenbart obilligt för ena haaken,
rätten på dennes talan äger jämka avtalet, såframt detta icke slutits under
hemskillnad. Då grunden till att jämkning medgivits är att söka i den under
bestående sammanlevnad förefintliga faran för obehörig påverkan, har stadgandet
självfallet ej heller tillämpning på avtal som slutits först efter vunnen äktenskapsskillnad.
För att klander av ifrågavarande slag skall kunna upptagas
till prövning, måste detsamma väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad
sker efter föregången hemskillnad, men eljest inom ett år från det
skillnad i äktenskapet meddelades. Utom i nyss angivna fall kan ett avtal
örn underhållsbidrag till make — även om väsentlig ändring inträtt i makarnas
ekonomiska förhållanden — icke bliva föremål för någon rubbning, såvida det
icke tillkommit i strid med allmänna rättsgrundsatser.
De synpunkter som ligga till grund för nu berörda stadganden framgå närmare
av den motivering lagberedningen lämnat för sitt under år 1913 avgivna
förslag till lag örn äktenskaps ingående och upplösning. I anslutning till
6 kap. 25 § i nämnda förslag, motsvarande 11 kap. 28 § giftermålsbalken,
har lagberedningen anfört bland annat följande:
Visserligen kunde domstolen vid underhållsskyldighetens bestämmande
stundom taga med i räkningen omständigheter, vilka antoges komma att inträffa,
och anpassa sitt beslut därefter, men uppenbart vore att allt vad framtiden
kunde bära i sitt sköte icke kunde på denna väg vinna tillbörligt beak
-
Kungl. Maj:ts proposition nr\l.
5
tande. De förordnanden domstolen meddelat måste därför stundom med tiden
komma att te sig synnerligen obilliga, kanske ägnade att äventyra barnens
eller endera makens välfärd. Å andra sidan finge ej förbises de stora olägenheter
som vore förenade med oftare förekommande rubbningar av rättens
beslut i dessa ämnen; angeläget vore även att anledning till obefogade rättegångar
icke gåves. Men då förslaget såsom förutsättning för att nytt beslut
skulle kunna meddelas stadgade att väsentligen ändrade förhållanden det påkallade,
torde dylika påföljder icke vara att befara.
Den föreslagna bestämmelsen lämnade stort utrymme åt domarens fria prövning.
Vid dennas utövande skulle, då fråga vore örn underhållsbidrag, bland
annat komma i betraktande avsevärd ökning eller minskning i förmögenhet
eller inkomst samt sjukdom eller annan sådan omständighet, som inverkade
på förvärvsförmågan eller föranledde särskilda kostnader. Härvid gjorde
förslaget en betydelsefull skillnad mellan olika fall; medan underhåll till barn
och till separerad (— hemskild) make kunde bliva föremål för ändring såväl
till den berättigades fördel som till hans nackdel och jämväl påläggas i strid
emot en tidigare avslående dom, finge enligt uttryckligt stadgande bidrag till
frånskild make ej utdömas, såframt talan därom förut blivit ogillad, eller
höjas utöver förut bestämt belopp. Barnen hade, oberoende av huruvida äktenskapet
bestode eller ej, anspråk på att få sina behov tillgodosedda och att därvid
i viss utsträckning komma i åtnjutande av de förbättringar, som inträdde
i föräldrarnas villkor. En liknande rätt hade makarna emot varandra, så
länge äktenskapet ännu bestode, och sålunda även under separationstiden.
Men sedan de blivit skilda, gällde icke detta; frånskild make kunde icke skäligen
begära att bliva delaktig i en senare inträdd förändring till det bättre i
sin förra makes ekonomi, utan borde åtnöjas med den rätt emot honom, som
betingades av makarnas villkor vid tiden för skilsmässan, och den ene borde
icke vara skyldig att i form av förhöjd bidragsplikt vidkännas de motgångar,
som efter nämnda tidpunkt kunde drabba den andre. För att frånskild make
skulle kunna med större trygghet ordna för sin framtid vore det även av betydelse
att han visste sig säkerställd mot ytterligare utgifter för den förra
makens räkning.
Motiven till 6 kap. 26 § i nyssnämnda förslag, motsvarande 11 kap. 29 §
giftermålsbalken, innehålla bland annat följande:
Behovet av lagstadganden, som öppnade en möjlighet för makar att genom
avtal sig emellan med rättsligt bindande verkan ordna sina inbördes rättigheter
och skyldigheter i avseende å en förestående skillnad hade visat sig synnerligen
kännbart. Särskilt i de talrika fall, då skillnad faktiskt vunnes efter
överenskommelse, vore det naturligtvis ofta parternas önskan att på förhand
närmare reglera sina ekonomiska mellanhavanden för framtiden, framför allt
att bereda hustrun rätt till underhåll av mannen; mången gång vore den enes
samtycke till äktenskapets upplösning betingat av att förhållandena på visst
sätt ordnades.
Att obetingat tillerkänna avtal mellan makar i dessa ämnen bindande verkan
mötte dock vissa betänkligheter. Under den tid, som närmast föreginge
en separation eller skilsmässa, saknade ofta makarna eller åtminstone den ene
av dem den andliga jämvikt och den förmåga av lugn eftertanke, som erfordrades
för att kunna klart överblicka förhållandena och tillvarataga sina intressen.
Och det kunde även inträffa att ena parten begagnade sig av den
andres oförstånd, nedtryckta sinnesförfattning eller iver att få äktenskapet
upplöst för att tillförsäkra sig förmåner på dennes bekostnad. Den riktiga
lösningen syntes vara att överenskommelser av här ifrågavarande beskaffenhet
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 4l.
såsom regel tillerkändes laga verkan oberoende av alla formaliteter, men att
viss möjlighet hölles öppen att även efter det till separation eller skillnad blivit
dömt vinna rättelse i obilliga avtal. I sistnämnda hänseende måste man
emellertid gå tillväga med största försiktighet. Det läte nämligen lätt tänka
sig att för motpartens önskan att vinna separation eller skillnad avtalets
innehåll varit bestämmande, och då detta vore händelsen, kunde en senare
rubbning därav innebära en orättfärdighet. Förslaget medgåve därför sådan
rubbning allenast under förutsättning att avtalet funnes vara uppenbart obilligt.
Vid bedömande av huruvida detta finge anses vara fallet skulle hänsyn
naturligtvis tagas icke blott till dess innehåll utan även till omständigheterna
vid dess tillkomst. Särskilt borde beaktas, vilkendera parten framdrivit
avtalets antagande; den som själv gjort detta kunde sedermera knappast
med fog klaga över dess uppenbara obillighet. Då ändring vunnes komme
detta sålunda regelmässigt att lända till nackdel för den, som medvetet missbrukat
situationen till sin fördel. Med hänsyn till den snäva begränsningen
av stadgandets räckvidd syntes ej kunna befaras att några intressen, som
verkligen vore förtjänta av lagstiftningens stöd, genom dess tillämpande komme
att kränkas.
Utöver vad nu yttrats öppnade förslaget i allmänhet ingen utväg att få
avtal av nu förevarande art rubbade. Hade ena maken åtagit sig att till den
andre utgiva underhållsbidrag, kunde sålunda, om sedermera väsentligt ändrade
förhållanden inträdde, den bidragspliktige icke, på sätt gällde beträffande ett
rättens beslut i ämnet, påkalla jämkning i vad avtalsvis blivit bestämt. Det
måste nämligen, där avtalet ej gåve annat vid handen, antagas hava varit
parternas mening att den ordning, varom de enats, skulle bliva beståndande
för framtiden.
Vid 1934 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 135 och II: 283),
däri motionärerna påkallade utredning örn sådan ändring i giftermålsbalken,
att jämkning i avtal örn underhållsbidrag till äkta make skulle, när väsentligen
ändrade förhållanden påkallade det, kunna ske i samma ordning, som
gällde för domstols beslut örn dylikt underhållsbidrag.
I det utlåtande, nr 20, som första lagutskottet avgav över nämnda motioner,
anförde utskottet följande:
En make, som i samband med äktenskapsskillnad — i tanke att hans förmögenhetsvillkor
skulle förbliva i stort sett oförändrade — frivilligt åtagit sig
att för framtiden i viss omfattning bidraga till den andra makens underhåll,
kunde icke erhålla någon nedsättning i sin underhållsskyldighet, även om hans
inkomster sedermera skulle avsevärt reduceras. I många fall hade den underhållsberättigade
maken även genom införsel ett särskilt medel att uttaga underhållsbidraget.
Visserligen vore den underhållsskyldige maken därvid berättigad
att behålla vad han kunde anses behöva till underhåll för sig själv och
för make.och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjöte underhållsbidrag.
Resterande del av det genom avtalet bestämda underhållsbidraget
komme likväl att för framtiden åvila honom såsom en skuld, vilken
understundom kunde bliva synnerligen betungande. En sådan möjlighet vore
naturligtvis icke egendomlig för den betalningsskyldighet, som grundades på
avtal av nu ifrågavarande natur. Erfarenheten torde emellertid lia ådagalagt,
att en frånskild make, vilken vore i tillfälle att genom införsel indriva så
stor del som möjligt av underhållsbidraget och ej heller kunde tvingas att beträffande
icke förfallna belopp deltaga i ackord som eljest kunde komma i
fråga för den andra maken, ofta vore obenägen att medverka till någon upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr Jtl.
7
görelse om skälig nedsättning av underhållsbidragets storlek. I stället torde
det icke sällan förekomma, att den underhållsberättigade maken sökte under
hot örn utmätning eller konkurs förmå den andra maken att betala större belopp
än som med avseende å hans förmåga rimligen kunde begäras.
Angivna förhållanden påkallade enligt utskottets mening en undersökning,
huruvida den anmärkta skillnaden mellan underhållsbidrag, som fastställts av
domstol, samt underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, vore fullt motiverad.
I överensstämmelse med vad lagberedningen uttalat kunde väl härutinnan
framhållas, att den ena makens samtycke till äktenskapets upplösning understundom
vore betingat av att de ekonomiska förhållandena ordnades på visst
sätt. Likaledes kunde det till äventyrs inträffa, att ett jämförelsevis högt underhållsbidrag
även innefattade skadestånd, som ena maken ansetts böra utgiva
till den andra. Yad nu anförts syntes dock knappast i och för sig kunna
anses innebära några avgörande hinder mot att medge en möjlighet till jämkning
av avtal örn underhållsbidrag på grund av väsentligen ändrade förhållanden.
Det torde således gentemot de anförda skälen för avtalets principiella
orubblighet kunna åberopas, att ett avtal mellan makar med avseende å förestående
äktenskapsskillnad ofta innefattade bestämmelser jämväl om vårdnad
och underhåll i fråga örn minderåriga barn, som makarna kunde ha gemensamt.
I denna del kunde avtalet emellertid redan för närvarande^ jämkas. Därjämte
torde det mången gång för parterna själva lia framstått såsom klart, att den
förpliktade åtagit sig underhållsskyldighet i den omfattning, som skett, allenast
under förutsättning att hans inkomster icke komme att i framtiden väsentligen
reduceras. I varje fall syntes uppenbart, att makarna lätt kunde underlåta
att beakta den verkan i förevarande avseende som avtalsformen innebure.
Vissa rättsfall gåve också vid handen, att domstolarna tillagt uttalanden
angående underhållsfrågan, som i skillnadsmålet gjorts av parterna,
karaktären av avtal oaktat uttalandena inskränkt sig till att ena parten framställt
ett yrkande örn underhållsbidrag, som andra parten medgivit. _ Skulle
medgivandet endast avse skäligheten av yrkat bidragsbelopp i och för sig, vore
det uppenbart, att avtal icke kunde anses föreligga. Då domstolen icke heller
i det senare fallet inginge i någon prövning av parternas ekonomiska förhållanden.
syntes emellertid skillnaden mellan nu nämnda fall i realiteten vara så
obetydlig att den icke kunde motivera att verkningarna bleve så väsentligt olika
som nu vore förhållandet.
Vad härefter anginge möjligheten, att ett jämförelsevis högt ^underhållsbidrag,
som bestämts genom avtal, kunde innefatta jämväl skadestånd till den
underhållsberättigade maken, ville utskottet framhålla att, i händelse rätt till
jämkning på grund av väsentligt ändrade förhållanden komme att införas,
domstolarna uppenbarligen skulle taga hänsyn till örn makarna i avtalet bestämt
underhållsbidraget till ett jämväl i betraktande av dåvarande förhållanden
högt belopp. Vidare torde det vara sannolikt, att en bestämmelse i angiven
riktning skulle kunna föra med sig att parterna i avtal örn hithörande
frågor icke sammanblandade underhåll och skadestånd.
På grund av vad sålunda anförts funne utskottet sig böra tillstyrka, att den
av motionärerna väckta frågan bleve föremål för en närmare utredning. Vid
denna utredning torde även böra tagas under övervägande icke blott huruvida
underhållsbidrag, som bestämts genom avtal, på grund av väsentligt ändrade
förhållanden kunde få jämkas till lägre belopp, utan även huruvida bidraget
under vissa förutsättningar kunde få höjas utöver det i avtalet bestämda
belopp. Sistnämnda spörsmål fordrade emellertid tillika en omprövning, huruvida
regeln, att underhållsbidrag, som fastställts av domstol, icke finge höjas
utöver förut bestämt belopp, lämpligen borde bibehållas.
8
Kungl. Majlis proposition nr il.
Departe
ments
chefen.
Efter hemställan av utskottet anhöll riksdagen i den nu anmälda skrivelsen,
att Kungl. Maj :t ville verkställa utredning av frågan i vad mån avtal om underhållsbidrag
till frånskild make borde kunna jämkas, när väsentligen ändrade
förhållanden påkallade det, jämte därmed sammanhängande spörsmål,
ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Det spörsmål varom här är fråga är i utländska lagar löst på olika sätt.
Vad först angår de nordiska länderna överensstämma visserligen dansk och
norsk rätt i förevarande hänseende med den svenska rätten. Däremot har i den
år 1929 antagna finska äktenskapslagen möjligheten till jämkning av dom eller
avtal rörande underhållsbidrag till frånskild make blivit väsentligen utvidgad.
Beträffande rättens beslut angående makes underhållsskyldighet gäller
att jämkning på grund av väsentligen ändrade förhållanden kan ske ej
blott i sänkande utan även i höjande riktning. Vad åter angår avtal om underhållsbidrag
kan sådant på makes yrkande av rätten jämkas, såväl örn avtalet
befinnes uppenbart obilligt som ock när väsentligen ändrade förhållanden
sa föranleda. Även här tillätes jämkning till högre belopp än det ursprungligen
bestämda.
Enligt tysk lag synes ett av rätten bestämt underhållsbidrag kunna nedsättas,
örn väsentlig ändring inträtt i makarnas ekonomiska förhållanden. Under
vissa förutsättningar kan en make, som icke vid äktenskapsskillnaden ansetts
vara i behov av underhåll, genom ett senare beslut av rätten tilldömas
underhållsbidrag. Däremot kan avtal örn underhållsbidrag icke jämkas på
grund av väsentligt ändrade förhållanden, såvida icke avtalet innefattar förbehåll
därom.
I schweizisk lag har stadgats, att underhållsskyldighet kan på begäran av
den underhållspliktige upphävas eller nedsättas, örn behovet av underhåll ej
mer består eller i väsentlig mån har avtagit, liksom ock i det fall att den underhållspliktiges
förmögenhetsförhållanden ej längre motsvara underhållsbidragets
storlek. Denna regel äger tillämpning vare sig underhållsskyldigheten
blivit bestämd genom dom eller genom avtal.
Enligt ungersk rätt kan dom eller avtal om underhållsbidrag jämkas till
lägre eller högre belopp, när ändring inträtt i makarnas förmögenhetsförhållanden.
I likhet härmed gäller enligt tjeckoslovakisk lag, att envar av makarna
kan påkalla ändring i dom eller avtal om underhållsbidrag, när viktiga skäl
därtill föreligga.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger i fråga örn möjligheten
till jämkning av underhållsbidrag till frånskild make enligt nu gällande
lag en bestämd skillnad mellan det fall att underhållsbidraget blivit fastställt
av rätten och det fall att makarna sinsemellan träffat avtal örn bidragets utgörande.
Medan i förstnämnda fall ett underhållsbidrag kan nedsättas eller
förklaras ej alls skola utgå, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det,
må i sistnämnda fall jämkning äga rum allenast örn avtalet ej slutits under
hemskillnad och från början var uppenbart obilligt för ena maken. Det har
Kungl. Maj:ts proposition nr hl.
9
på goda grunder blivit ifrågasatt, huruvida den ståndpunkt gällande lag
sålunda intager är tillfredsställande. Att ett avtal som utformats med hänsyn
till makarnas ekonomiska förhållanden vid tiden för äktenskapsskillnaden
ej kan rubbas, trots att den underhållspliktige genom någon oförutsedd
händelse fått sin ekonomi väsentligen försämrad, synes mången gång kunna
framstå såsom en obillighet gentemot den underhållspliktige. Det kan även
förefalla mindre tilltalande att ett överenskommet underhållsbidrag måste utgå
oförändrat, oaktat den underhållsberättigades ekonomiska ställning undergått
sådan förändring, att behovet av underhåll upphört eller i väsentlig mån
avtagit. Det synes därför böra ifrågasättas, huruvida icke — såsom i vissa
främmande länder är fallet — ett avtal örn underhållsbidrag till frånskild
make skäligen bör få jämkas, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det.
Lagens nuvarande ståndpunkt har motiverats med att, där avtalet ej giver
annat vid handen, det måste antagas ha varit parternas mening att den ordning
varom de enats skall bliva beståndande för framtiden. Tvivelsutan förhåller
det sig så i många fall. Sålunda star det ju parterna fritt att vid avtalets
ingående giva detsamma en sådan utformning att jämkning av underhållsbidraget
skall kunna komma till stånd i händelse väsentlig ändring av
förhållandena inträder. Vidare kan naturligen den som icke vill bliva ovillkorligt
bunden för framtiden, genom att vägra sin medverkan tili ifrågasatt
avtal och i stället låta rätten pröva underhållsfrågan, tillförsäkra sig möjlighet
att framdeles få jämkning till stånd. I åtskilliga fall, där den underhållsskyldige
uraktlåtit att på något av angivna sätt skapa möjlighet för sig
att erhålla jämkning, torde man dock icke kunna utgå från att han därmed
verkligen skulle ha velat direkt avstå från denna förmån. Underlåtenheten
att hålla jämkningsmöjligheten öppen lärer ofta bero på bristande förutseende.
Vad särskilt angår den underhållspliktiges ekonomi torde parterna vid
avtalets slutande som regel utgå från förutsättningen att någon väsentlig försämring
i förmågan att utgöra bidraget icke kommer att inträda. Parterna
göra därvid säkerligen icke alltid klart för sig, huru situationen skulle gestalta
sig, därest denna förutsättning komme att brista. Med hänsyn härtill
synes det naturligt att tillåta jämkning av avtal åtminstone i alla sådana
fall, där ej parterna uttryckligen överenskommit att så ej skall få ske.
Emellertid torde kunna ifrågasättas att gå ytterligare ett steg. Även där
den underhållspliktige vid avtalets ingående haft full avsikt att binda sig
oberoende av eventuella förändringar i det ekonomiska läget, kan tvånget att
uppfylla avtalet understundom te sig obilligt. Om exempelvis den underhållspliktige
genom oförmodad inkomstminskning tvingas till väsentligen
lägre levnadsstandard än den som den andra maken, även med nedsättning
av underhållsbidraget eller helt utan detsamma, skulle kunna uppehålla,
vore det mindre tilltalande, att den sistnämnde likväl skulle kunna tilltvinga
sig sin fordran. Ett liknande betraktelsesätt torde ock kunna anläggas på det
fall att den underhållsberättigade maken genom någon oförutsedd inkomstökning,
jämväl efter nedsättning av underhållsbidraget eller helt utan detsamma,
kommer i väsentligen bättre ekonomisk situation än den underhålls
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr bl.
pliktige maken. ''Även för sådana fall som här avses torde en möjlighet att erhålla
jämkning av underhållsbidraget vara av förhållandena påkallad.
Ett särskilt spörsmål är huruvida jämkning av avtalat underhållsbidrag på
grund av väsentligt ändrade förhallanden allenast bör få ske i sänkande riktning
eller om jämväl höjning av underhållsbidraget under vissa förutsättningar
bör tillåtas. Denna fråga är tydligen icke begränsad till underhållsbidrag
som bestämts genom avtal. Därest dylikt underhållsbidrag skulle få jämkas
till högre belopp, lärer följdriktigheten kräva att, i olikhet mot vad för närvarande
gäller, även ett av rätten bestämt underhållsbidrag skulle kunna höjas,
när väsentligt ändrade förhållanden så påkalla. Vid bedömandet av denna
fråga torde böra skiljas mellan olika fall.
Består den inträffade förändringen allenast däri, att den ena makens ekonomi
undergått en förbättring, synes den andra maken icke på denna omständighet
kunna grunda något befogat krav på utfående av underhållsbidrag, i
det fall att sådant icke tidigare utgått, eller på höjning av ett redan bestämt
underhållsbidrag. Såsom i lagens motiv framhålles, kan en frånskild make
icke skäligen begära att bliva delaktig i en efter äktenskapsskillnaden inträdd
förändring till det bättre i sin förra makes ekonomi utan bör åtnöjas med den
rätt emot honom, som betingas av makarnas villkor vid tiden för skillnaden.
Att denna princip likväl icke utgör hinder mot att vid underhållsskyldighetens
bestämmande taga hänsyn till sådan framtida förbättring i den underhållspliktiges
ekonomi, som kan förutses såsom normal följd av hans utbildning och
villkor i övrigt, visar den nuvarande rättstillämpningen.
Något annorlunda synes saken ställa sig, örn för den ena maken uppstått ett
behov av underhåll som icke förelegat vid tiden för äktenskapsskillnaden,
eller, i det fall att underhållsbidrag redan utgöres, den underhållsberättigade
maken fått ett ökat behov av underhåll. Omständigheterna kunna i dylika
fall understundom vara sådana, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke
underhållsbidrag borde utdömas respektive jämkas till högre belopp. Häremot
tala dock starka skäl. Det torde i och för sig vara önskvärt, att makarnas
ekonomiska mellanhavanden vid äktenskapsskillnaden uppgöras på sådant
sätt att makarna få en fast utgångspunkt, efter vilken de varaktigt kunna
inrätta sig för framtiden. I varje fall måste det för den underhållspliktige
maken vara av särskild betydelse att den övre gränsen för hans betalningsskyldighet
kan slutgiltigt fastställas i samband med äktenskapets upplösning.
Eljest skulle denna make städse befinna sig i en otrygg situation, ett förhållande
som kunde bliva särskilt besvärande i det fall att han ämnade ingå
nytt äktenskap. Såsom i motiven till gällande lag framhålles kan det knappast
heller anses skäligt, att den ena maken ålägges skyldighet att i form
av förhöjd bidragsplikt vidkännas de motgångar som efter äktenskapets upplösning
kunnat drabba den andra maken. Övervägande skäl synas alltså tala
för att i huvudsak lämna orubbad den nuvarande regeln att underhållsbidrag
till frånskild make ej må utdömas, såframt talan därom blivit ogillad, eller
höjas utöver förut bestämt belopp.
Emellertid kan det inträffa att, sedan ett underhållsbidrag med hän -
Kungl. Maj:ts proposition nr il.
11
syn till ändrade förhållanden blivit genom rättens beslut eller genom överenskommelse
nedsatt, förhållandena på nytt ändra sig, men denna gång i motsatt
riktning. Beträffande sådana fall lära de skäl som förut anförts emot jämkning
till högre belopp knappast äga giltighet. Rättspraxis synes dock enligt
vad ett av högsta domstolen under år 1932 avgjort rättsfall1 utvisar
intaga den ståndpunkten, att örn ett till frånskild make utdömt underhållsbidrag
med anledning av väsentligt ändrade förhållanden blivit nedsatt,
höjning till det ursprungligen bestämda beloppet icke kan ske med mindre
förbehåll därom gjorts. Tydligt är att denna regel kan leda till otillfredsställande
resultat, därest icke beslut örn befrielse från underhållsbidrag eller
nedsättning av beloppet göres beroende av den i malet aberopade grundens
fortbestånd. Då man ej synes kunna räkna med att dylikt förbehåll alltid
göres, lärer det vara påkallat att i förevarande fall tillåta jämkning uppåt,
även örn förbehåll ej blivit gjort. Har exempelvis en frånskild hustru på
grund av mannens sjukdom fått vidkännas nedsättning av underhållsbidragets
belopp, bör hon skäligen kunna fordra återgång till det ursprungliga beloppet,
därest mannen tillfrisknar och uppnår samma ekonomiska bärkraft som
före sjukdomen. Jämkning i höjande riktning torde salunda böra tillatas i de
fall där underhållsbidraget tidigare utgått med högre belopp. Den övre gräns
intill vilken dylik jämkning bör få ske markeras av det högsta belopp till
vilket bidraget tidigare varit bestämt. Även örn detta belopp fran början
varit obilligt och blivit nedsatt i den ordning som stadgas i 11 kap. 29 § giftermålsbalken,
synes jämkning böra tillåtas upp till nämnda belopp, såvitt
detsamma på grund av de ändrade förhållandena kommit att framstå såsom
skäligt. Några betänkligheter synas ej heller möta mot jämkning uppåt i den
omfattning nu nämnts även i sådana fall, där den förut skedda nedsättningen
tillkommit genom kontrahenternas frivilliga avtal.
Nu angivna synpunkter på frågan om jämkning av underhållsbidrag till
frånskild make äga i viss utsträckning giltighet även såvitt angår underhållsbidrag
till hemskild make. Avtal som makar med avseende å förestående hemskillnad
träffat örn bidrag till makes underhåll torde böra få jämkas, icke
blott såsom nu i det fall att avtalet från början varit uppenbart obilligt för
ena maken, utan även när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det. Och
på sistnämnda grund torde jämkning böra tillåtas jämväl av avtal som slutits
under hemskillnaden. X olikhet mot vad fallet är under äktenskapsskillnad
lära några betänkligheter ej möta att beträffande underhållsskyldighet
under hemskillnad tillåta jämkning även i höjande riktning. Liksom för närvarande
ett av rätten bestämt underhållsbidrag till hemskild make kan ändras
till den berättigades fördel, torde så böra få ske även beträffande ett genom
avtal bestämt underhållsbidrag.
Vid jämkning av underhållsskyldighet torde liksom hittills stort utrymme
få lämnas åt domarens fria prövning av omständigheterna i det särskilda fallet.
Har det underhållsbidrag varom är fråga blivit bestämt genom avtal,
1 Jfr N. J. A. 1932 sid. 359.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr hl.
lärer bland annat böra uppmärksammas, huruvida bidragets storlek stått i normalt
förhållande till parternas ekonomiska villkor vid tiden för avtalet eller
om möjligen andra särskilda omständigheter kunna ha spelat en väsentlig roll
för bidragets bestämmande. Att exempelvis ett underhållsbidrag, som ursprungligen
varit bestämt till lägre belopp än som motsvarat parternas ekonomiska
ställning, vid prövning av jämkningsfrågan befinnes vara av normal
storlek, lärer icke i och för sig behöva hindra jämkning, såvida väsentligt
ändrade förhållanden inträtt.
Genomförandet av den lagändring som nu ifrågasatts synes lämpligen böra
ske på det sätt, att den nuvarande bestämmelsen i 11 kap. 28 § giftermålsbalken
vidgas till att omfatta även underhållsbidrag som blivit bestämt genom
avtal. I samband härmed lärer, i överensstämmelse med vad förut anförts,
åt den i lagrummet givna undantagsbestämmelsen rörande underhållsbidrag till
frånskild make böra givas det innehåll, att dylikt underhållsbidrag ej må utdömas,
såframt sådant bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det
högsta belopp till vilket bidraget tidigare varit bestämt.
Ett viktigt spörsmål är, huruvida vad nu föreslagits bör få tillämpning jämväl
på avtal som ingåtts före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande.
Till stöd härför tala onekligen starka skäl. Det måste antagas att åtskilliga
av dem, som på grundval av nu gällande lag genom avtal åtagit sig att utgiva
underhållsbidrag till frånskild make, befinna sig i sådan situation, att jämkning
av avtalet ur billighetssynpunkt ter sig synnerligen önskvärd. Någon avgörande
principiell invändning lärer icke kunna göras mot att tillåta jämkning
i dylika fall. Härutinnan torde få hänvisas till den omständigheten att ifrågavarande
avtal, icke minst med hänsyn till arten av de sociala och etiska intressen
som framträda pa detta område, väsentligen skilja sig från vanliga förmögenhetsrättsliga
avtal. Ej heller synas alltför stora betänkligheter kunna
föranledas därav, att parterna hittills saknat anledning att strängt skilja mellan
underhållsbidrag och andra åtagna prestationer som utgå till följd av äktenskapsskillnaden.
Det torde fa förutsättas att i mål örn jämkning erforderlig
utredning kommer att förebringas rörande de särskilda omständigheter som
varit bestämmande för avtalets innehåll. Domstolen lärer därigenom kunna bilda
sig en uppfattning örn utfästelsens reella innebörd och sålunda i beslutet örn
jämkning taga nödig hänsyn till exempelvis ett sådant förhållande som att det
utfästa beloppet till viss del är att uppfatta såsom skadestånd eller annan gottgörelse.
Med hänsyn till nu angivna synpunkter torde det sålunda kunna förordas
att den föreslagna bestämmelsen erhåller tillämpning jämväl i avseende
å rättsförhållanden som uppkommit före bestämmelsens ikraftträdande.
I enlighet med vad salunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
Kungl. Maj:ts proposition nr il. 13
regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 41.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålsbalken.
Härigenom förordnas, att 11 kap. 28 § giftermålsbalken skall i nedan angivna
del erhålla följande ändrade lydelse:
28 §.
Utan hinder av vad genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt
örn bidrag till makes underhåll, äger rätten på endera makens yrkande annorledes
förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden påkalla det; dock
må underhållsbidrag till frånskild make ej utdömas, såframt sådant bidrag
icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget
tidigare varit bestämt.
iVad i---för alla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935 och äger tillämpning jämväl där
beslutet meddelats eller avtalet träffats före nämnda dag.
Kungl. May.ts proposition nr hl.
15
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 17 januari
1935.
Närvarande:
justitierådet Molin,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 23 november
1934, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 § giftermålshalken.
Korslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet Einar Anderberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning men ville ifrågasätta jämkning
av ordalydelsen i andra stycket av förevarande lagparagraf, enär ordet
»förpliktats» icke passade rätt väl för det fall, som efter ändringen av första
stycket komme att därmed jämväl avses, eller att någon genom avtal åtagit
sig att utgiva visst belopp en gång för alla.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 4l.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den
17 januari 1935 avgivna utlåtande över det den 23 november 1934 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 28 giftermålsbalken.
Under förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning men ifrågasatt
viss jämkning av ordalydelsen i andra stycket av förevarande lagparagraf,
hemställer föredraganden att förslaget, jämkat i enlighet med vad lagrådet
ifrågasatt, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Stjernberg.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
343555