Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

1

Kr 34.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning av
räntan å köpeskilling för vissa från kronojord försålda lägenheter
rrv. m.; given Stockholms slott den 16 januari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Widforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

I proposition till 1934 års riksdag, nr 42, föreslog Kungl. Maj:t vissa
räntesänkningar beträffande lån från egnahemslånefonden. Samtidigt
framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 43 förslag till motsvarande
sänkningar av räntan å ogulden köpeskilling för från kronoegendom upplåtna
lägenheter. Riksdagen (skr. nr 118) biföll förstnämnda proposition
efter vissa jämkningar i fråga örn räntesatsernas storlek. Propositionen
nr 43 vann helt riksdagens bifall (skr. nr 119). I överensstämmelse med
riksdagens beslut har Kungl. Maj:t den 4 maj 1934 utfärdat dels kungörelse,
nr 124, örn ändring i vissa delar av kungörelsen den 8 juni 1928
(nr 217) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten,
dels ock förordning, nr 127, örn ändrad lydelse av 22 § för Bihang

lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 3/f. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

ordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegenom m. m. Författningarna trädde i kraft den 1 juli 1934.

Före 1934 års ändringar gällde, att köpeskillingen vid försäljning enligt
9 § eller 13 § a) av 1929 års förordning liksom köpeskillingen för
kronan tillhöriga, å åbolägenket befintliga byggnader, allt i den mån
köpeskillingen erlades genom avbetalningar på sätt i 22 § A) av förordningen
sägs, skulle betalas och förräntas enligt i huvudsak liknande
grunder, som jämlikt 1928 års kungörelse angående allmänna grunder för
den statsunderstödda egnahemsverksamheten tillämpades beträffande
egnahemslån. 1929 års förordning, vilken trädde i kraft den 1 juli 1929,
ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december 1926 (nr 509), vilken
i sin tur trädde i stället för kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 271)
angående grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar.
I avseende å räntebestämmelserna och betalningsvillkoren
ändrades sistnämnda kungörelse genom kungörelserna nr 728/1919 och
nr 131/1923 samt kungörelsen nr 509/1926 genom kungörelsen nr 240/1927.
För de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenheterna tilllämpades
före den 1 juli 1934 ränte- och betalningsbestämmelser, som
i allt väsentligt voro av samma innebörd som vid tiden för respektive
upplåtelser gällande egnahemslånebestämmelser.

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 42 innebar bland annat, att
å amorteringsdelen av egnahemsstatslån, som utlämnats till beredande
av egnahemslån för jordbrukslägenheter, skulle erläggas en annuitet av
6 procent, därav 4 procent skulle räknas som ränta. Intill dess kapitalavbetalningen
började skulle erläggas ränta efter 4 procent å statslånets
hela belopp; därefter skulle, jämte annuiteten å amorteringsdelen, erläggas
ränta å statslånets stående del efter 4 procent örn året. Bestämmelserna
skulle, ehuru ikraftträdandet föreslogs till den 1 juli 1934, likväl äga
tillämpning, räknat för tiden från och med år 1934, jämväl beträffande
statslån, som före sagda dag beviljats för åren 1920—1934, under förutsättning
att låneförmedlare medgåve innehavare av egnahemslån från
ifrågakommande statslån att förränta egnahemslånet enligt samma bestämmelser.
Anledningen till att ändringarna begränsades att avse lån, som
beviljats för år 1920 och senare, var, att beträffande tidigare lån de föreslagna
lånevillkoren voro ofördelaktigare än de för dessa lån redan gällande.

Genom propositionen nr 43 föreslogs sådan ändring av 22 § i 1929 års
förordning, att annuiteten å amorteringsdelen av ogulden köpeskilling,
vilken enligt nämnda förordning var bestämd till 6 14 procent, skulle sänkas
till 6 procent, därav 4 procent, i stället för tidigare 4 14 procent, skulle
räknas såsom ränta, att, intill dess kapitalavbetalningen började, ränta å
hela det oguldna beloppet skulle erläggas med 4 procent och ej, såsom
dittills gällt, från och med sjätte året efter året för tillträdet ökas till
4 Vs procent samt att, sedan kapitalavbetalningen börjat, förutom annili -

3

Kungl. Maj:ts -proposition nr 34.

teten å amorteringsdelen ränta å stående delen skulle gäldas efter 4 procent
mot före ändringen 4 A procent. Med avseende å ikraftträdandet,
vilket förutsattes skola äga rum den 1 juli 1934, stadgades vidare i överensstämmelse
med motsvarande föreskrift i fråga örn egnahemslånen, att
bestämmelserna även skulle kunna tillämpas, räknat för tiden från och
med år 1934, beträffande upplåtelser, som jämlikt kungörelsen nr 271/1913,
kungörelsen nr 509/1926 eller förordningen nr 176/1929 verkställts under
tiden 1 januari 1920—30 juni 1934.

Enligt nämnda förslag skulle sålunda bestämmelserna beträffande
ränta å egnahemslån och ränta å ogulden köpeskilling för kronolägenhet
bliva jämväl efter ändringarnas genomförande av i huvudsak
ensartad innebörd. I anledning av propositionen nr 42 väcktes
emellertid vid riksdagen motioner med förslag till längre gående sänkning
av egnahemslåneräntan än som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag.
I utlåtande häröver (nr 24) hemställde jordbruksutskottet, att riksdagen
måtte med avslag å motionerna bifalla vad Kungl. Majit föreslagit.
Vid utlåtandet var fogad en reservation av vissa av utskottets ledamöter
med hemställan att riksdagen måtte i anledning av propositionen och
motionerna bestämma räntan för jordbrukslån under hela lånetiden till
3.6 procent. Kamrarna stannade i olika beslut, i det första kammaren
biföll utskottets hemställan, varemot andra kammaren anslöt sig till reservationen.
För sammanjämkning av besluten hemställde jordbruksutskottet
i memorial nr 40, att riksdagen måtte, båda kamrarna med frånträdande
av sina förut i ärendet fattade beslut, godkänna bland annat
sådana ändringar av grunderna för egnahemsverksamheten, att i fråga
örn jordbrukslån räntan sattes före amorteringstidens inträde å hela
lånet ävensom därefter å amorteringsdelen till 3.6 procent samt annuiteten
bestämdes till 5.6 procent och räntan å stående delen fastställdes
till 4 procent. Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

När betalningsvillkoren för egnahemslån tidigare ändrats, Ilar alltid
motsvarande jämkning vidtagits i avseende å räntan och betalningsvillkoren
för ogulden köpeskilling för de från kronoegendom upplåtna lägenheterna.
Vid framläggandet av de förslag, som innefattades i propositionerna
nr 42 och 43 till 1934 års riksdag, var avsikten, på sätt framgår
av det anförda, att så skulle ske även då. På grund av riksdagens beslut,
vilka Kungl. Majit ansett sig böra följa vid utfärdandet av förenämnda
författningar i ämnet den 4 maj 1934 nr 124 och 127, har berörda
princip kommit att frångås. Räntan är sålunda nu beträffande ogulden
köpeskilling bestämd till högre belopp än beträffande egnahemslån för
jordbrukslägenhet. Någon grundad anledning att uppehålla denna olikhet
torde ej föreligga. Åtgärder synas böra vidtagas för att ånyo åstadkomma
överensstämmelse mellan räntebestämmelserna på förevarande
båda områden, och torde härvid riksdagens beslut rörande egnahemslåne -

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

räntan få tagas till utgångspunkt. Förslag till i sådant syfte erforderlig
ändring av 22 § förordningen nr 176/1929 Ilar upprättats inom jordbruksdepartementet.
De ändrade bestämmelserna torde böra träda i kraft den
1 juli 1935 att gälla vid upplåtelser, som därefter verkställas. I anslutning
till övergångsstadgandena vid 1934 års ändring torde de nya bestämmelserna
emellertid jämväl böra få tillämpas, räknat från och med
år 1935, beträffande upplåtelser, som verkställts under tiden 1 januari
1920—30 juni 1935.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de ändringar i gällande grunder för
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., vilka
framgå av det såsom bilaga till detta protokoll fogade
förslag till ändrad lydelse av 22 § förordningen den
6 juni 1929 (nr 176).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Flodman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

5

Billiga.

Förslag

till

ändrad lydelse av 22 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m.

Härigenom förordnas, att 22 § förordningen den 6 juni 1929 angående
försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., sådan paragrafen lyder
enligt förordningen den 4 maj 1934 (nr 127), skall i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:

22 §.

Köpare---stadgas.

A) Vid---följande:

a) Beloppet---detsamma.

b) Å amorteringsdelen erlägges från och med sjätte året efter utgången
av det kalenderår, varunder tillträde ägt rum, intill dess densamma blivit
till fullo gulden, en annuitet av fem oell sex tiondels procent, varvid .såsom
ränta räknas tre och sex tiondels procent å det oguldna kapitalbeloppet
av amorteringsdelen. Efter länsstyrelsens beprövande må dock amorteringsskyldighetens
inträdande framflyttas intill femtonde året efter
året för tillträdet, därest vid försäljningen egendomen är till avsevärd
del ouppodlad eller ej försedd med nödiga byggnader eller ock andra liknande
skäl för beviljande av anstånd föreligga.

c) Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges ränta å hela det
oguldna beloppet med tre och sex tiondels procent.

d) Sedan kapitalavbetalningen börjat, erlägges, jämte annuiteten å
amorteringsdelen, ränta å stående delen efter fyra procent örn året, intill
dess jämväl denna del till fullo inbetalts.

e) Utom---fullgöras.

f) Därest —--stadgas.

B) I---gälla:

a) En---sägs.

b) Återstående---rum.

c) Å---året.

d) Finnes---belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 34.

2

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1935 men må ock tillämpas,
räknat för tiden från och med år 1935, beträffande upplåtelser, som jämlikt
kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 271) angående grunder för upplåtande
av egnabemslägenheter från vissa kronoegendomar eller kungörelsen
den 17 december 1926 (nr 509) angående grunder för upplåtande
från vissa kronoegendomar av jordbrukslägenheter under åborätt enligt
lagen örn upplåtelse under åborätt av viss jord samt av egnahemslägenbeter
elier förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i
vissa fall av kronoegendom m. m. verkställts under tiden 1 januari 1920
—30 juni 1935.

360056. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.