Kungl. Maj ris proposition nr SS.

Sr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn
medling i arbetstvister; given Stockholms slott den 16
januari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920
(nr 245) om medling i arbetstvister.

GUSTAR

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5.

1 sami. Nr SS.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i

arbetstvister.

Härigenom förordnas, att i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbets''
tvister skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande lydelse:

3 a §.

Innan arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, un*
derrättelse örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller, örn
tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmännen
sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början. Finnas
å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad den avser nämnda
arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen
skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst 300
kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av
allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras
gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 november
1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller anmäler efter gemensam beredning
med chefen för justitiedepartementet uppkommen fråga örn visst tillägg till
lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister och anför:

Vid olika tillfällen och i olika sammanhang har ifrågasatts införande i lagstiftningen
av bestämmelser örn viss underrättelseplikt, som borde åligga parterna
i en arbetshäst vid tillämnad arbetsinställelse.

Kungl. Maj :ts proposition nr 43 till 1911 års riksdag med förslag till lag örn
vissa arbetstvister innehöll, jämte bestämmelser örn uppskov med arbetsinställelse
vid medlingsförfarande, föreskrift örn en varseltid av minst sju dagar i
förhållande till motparten. Denna föreskrift hänförde sig endast till arbetsinställelse
och därmed jämförlig åtgärd, varav arbetets fortgång beröres. I
propositionen anfördes såsom skäl härför att en beredelsetid, när det gällde
andra stridsåtgärder, icke syntes äga samma betydelse för motparten, som då
det gällde arbetsinställelse. Å andra sidan ansågs tillsägelseplikt icke böra
inskränkas till de fall, da verklig arbetsinställelse vore förestående. Nedläggande
av arbete kunde nämligen förekomma, utan att arbetsinställelse i detta
ords vanliga bemärkelse vore för handen. Sa vore förhållandet särskilt örn
arbetare vägrade taga befattning med gods, härledande sig fran arbetsplats,
där strid påginge mellan arbetsgivare och arbetare. Bestämmelsen ingick i ett
större lagkomplex som förföll genom kamrarnas olika beslut i ämnet. Ett motsvarande
stadgande förekom även i det av socialstyrelsen i utlåtande den 13
juli 1916 framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder till främjande av arbetsfred.
Bestämmelsen var av följande innehåll (26 §):

Arbetsinställelse eller därmed jämförlig åtgärd ma ej vidtagas,^ utan att avsikten
därtill, med angivande av dagen för den tillämnade åtgärden, givits
motsidan tillkänna sist å sjunde dagen före nämnda dag. Möter
för den, som, efter vad nu är sagt, givit tillkänna avsikt att vidtaga dylik
åtgärd, ''jämlikt 25 § hinder därför å den angivna dagen, jäkall, örn avsikten
därefter fullföljes, göras nytt sådant tillkännagivande sist å andra dagen före
den för åtgärden då utsatta dag.

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Om sådant tillkännagivande skall skriftligt meddelande samma dag avlåtas
till socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman.

Därjämte innehöll förslaget (31 §), att tillkännagivande, varom nyss sagts,
finge meddelas arbetarna genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen samt
att för arbetare, som tillhörde fackförening, fackförbund eller annan dylik förening,
tillkännagivande kunde göras av föreningen, överträdelse av bestämmelsen
i 26 § första stycket skulle medföra skadestånd.

I proposition nr 155 till 1920 års riksdag med förslag till lag örn medling i
arbetstvister m. m., till grund för vilket ligga vissa i socialstyrelsens förenämnda
förslag ingående bestämmelser om medlingsmyndigheter och deras
verksamhet, upptogos icke några bestämmelser angående varseltid.

Såsom skäl härför framhöll föredragande departementschefen vid remissen
till lagrådet huvudsakligen den ståndpunkt vederbörande organisationer intagit
till de av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna i ämnet.

_ Den här berörda frågan har senast upptagits av den trettonmannakommission,
som innevarande år haft att bereda spörsmålet örn lagstiftning angående
vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. I dess betänkande (statens offentliga
utredningar 1934:16) uttalas härom följande (s. 34):

Utan tvivel har hittills bristen pa regler angående formerna för massåtgärders
igångsättande varit synnerligen kännbar och i icke oväsentlig mån bidragit
till den irritation, som striderna utlöst. Särskilt torde stridsåtgärder
manga gånger vidtagas utan att angriparen gjort det faktiska och rättsliga
läget fullt klart för sig. örn angriparen tvingas att på förhand till motparten
lämna en sanningsenlig redogörelse för sina motiv, kan man förvänta att i
mångå fall missförstånd kunna undanröjas och därigenom stridsåtgärdens
fullbordande undvikas. _ Det är också av vikt, att angriparen icke vänder sig
till allmänheten med missvisande framställningar rörande orsakerna till konflikten
och därigenom söker skapa en på felaktigt underlag vilande opinion
mot motparten. I detta avseende brister det för närvarande i mycket
hög grad. De ytterligt kortfattade och mångtydiga meddelandena i blockadnotiser
giva mangen gang en fullständigt skev bild av den föreliggande
tvistens verkliga innebörd. Med anledning härav hava särskilda regler
upptagits örn plikt för förening dels att en vecka i förväg underrätta motparten
örn tilltänkt massatgärd och dels att upptaga redogörelse för anledningen
till åtgärden saväl i dylik underrättelse som även i meddelande, vilket är avsett
att sprida kännedom därom.

Kommissionen föreslår ett stadgande av följande lydelse (6 §):

Vill förening vidtaga massåtgärd, skall skriftlig underrättelse därom lämnas
till den, som åtgärden avser. Tillhör han förening, varom sägs i 2 §, må
underrättelsen lämnas till denna. Redogörelse för anledningen till åtgärden
skall samtidigt lämnas och jämväl intagas i meddelande, som är avsett att
sprida kännedom därom.

Underrättelsen skall utom i det fall, varom i 18 § är särskilt stadgat, lämnas
minst en vecka i förväg. Vad nu är sagt skall, ändå att meddelandet ej
rätteligen framkommer, anses fullgjort, därest underrättelsen under mottagarens
senast kända adress inlämnats för befordran med post eller telegraf så
tidigt, att den inom angivna tid bort framkomma till mottagaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

I specialmotiveringen framhålles bland annat att underrättelseplikten ofta
kunde anses fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar. Hade
exempelvis vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den ena parten
framlagt ett ultimatum av innehåll att stridsåtgärd komme att vidtagas en
vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan icke kommit till stand, mäste naturligen
underrättelseplikten anses fullgjord. Särskild redogörelse för anledningen
till stridsåtgärden behövde tydligen icke lämnas i ett sådant fall som det nyss
exemplifierade. Det läge då i sakens natur, av vilken anledning stridsåtgärden
vöre avsedd att vidtagas. När redogörelse ifrågakomme, måste den vara
någorlunda fullständig och klargörande. Att såsom nu ofta skedde proklamera
blockad exempelvis »på grund av oordnade förhållanden» fyllde icke kravet
på en redogörelse enligt den föreslagna paragrafen.

I yttrandena över kommissionens betänkande1 har kommissionens förslag i
denna del föranlett uttalanden från riksförbundet landsbygdens folk, landsorganisationen
i Sverige, socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
bageriidkareförening och Sveriges redareförening.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttryckt farhågor för att stadgandet
såvitt det avsåge ekonomiska tvister speciellt inom jordbrukets område, skulle
komma att i onödan tillspetsa situationen och försvåra en fredlig uppgörelse
enär då troligen många förhandlingar finge lov att föras under uttalat hot örn
massåtgärd.

Landsorganisationen har erinrat örn att endast förening alagts att lämna underrättelse
örn massåtgärd. Detta hade av kommissionen motiverats med att,
då enskilda personer medgivits behörighet att vidtaga arbetsinställelse, detta
skett med tanke på vissa spontana åtgärder, vid vilket förhållande det skulle
vara oegentligt att ålägga dessa personer en underrättelseplikt, som i de flesta
fall antagligen skulle förbises. Om spontan arbetsinställelse torde det emellertid
som regel endast kunna bliva fråga för arbetarnas vidkommande (t. ex.
vid utebliven lönelikvid, förment orättvist avskedande eller andra trakasserier).
Endast i sällsynta undantagsfall hade en arbetsgivares inställande av arbetet
karaktären av spontant handlande. Landsorganisationen förmenade att ur denna,
och för övrigt ur varje annan reell synpunkt, skäl saknats att befria enskild
arbetsgivare från skyldighet att underrätta arbetarna örn arbetsinställelse.

Därjämte har landsorganisationen anmärkt, att i det fall då förhandlingar
föregått, ett uttryckligt fixerande av tidsfristen måste anses onödigt, i varje
fall örn förhandlingstiden sammanfölle med eller överskridit den stadgade
varseltiden.

Landsorganisationen har vidare yrkat, att fran regeln örn underrättelseplikt
borde undantagas blockad, som riktas mot arbetsgivare i tvist örn utfaende av
intjänt arbetslön. En varseltid på en vecka skulle i detta fall kunna medföra
att blockaden, när den omsider trädde i kraft, förlorat all betydelse. Redo -

1 Yttrandena tryckta, se statens offentliga utredningar 1934: 30.

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Departe ments chefen.

görelseplikten vöre i Hithörande fall överflödig, åtminstone i fråga örn underrättelsen
till motparten.

Slutligen har landsorganisationen framhållit, att särskilda svårigheter mötte
för underrättelsepliktens fullgörande inom transportväsendet. Vid tvister med
stationära arbetsgivare saknades ju anledning till någon särreglering, men behovet
av en dylik bleve ofrånkomligt, då fråga vore örn arbetsgivare inom sjöfarten,
särskilt örn arbetsgivaren vore oorganiserad och underrättelsen alltså
icke kunde lämnas till förening, eller fråga vore örn fartyg av främmande nationalitet.
Även för arbetsgivaren själv erbjöde det i fall som dessa ofta oöverkomliga
svårigheter att iakttaga underrättelseplikten och varseltiden. Man
torde icke kunna komma till rätta med detta och liknande fall på annat sätt
än genom en allmän reservation, enligt vilken parts skyldigheter enligt 6 §
gjordes beroende av att giltigt hinder icke mött för deras fullgörande.

Socialstyrelsen har papekat, att fall kunde förekomma, då delgivning genom
skriftlig underrättelse medförde svårigheter eller ej vore möjlig t. ex.
vid blockad, som utfärdades mot ett ännu ej igångsatt arbete, beträffande
vilket entreprenadanbud infordrats. I sådana och liknande fall torde i rättstillämpningen
väl den i förevarande paragraf stipulerade underrättelseplikten
få anses fullgjord, örn angriparen gjort ansträngning för att få den beslutade
massåtgärden bekantgjord exempelvis genom annons i ortspressen. I detta
sammanhang ville styrelsen erinra örn att det kunde bliva ett allmänt intresse
att beslutade massåtgärder bragtes till en större offentlighets kännedom
med hänsyn till de risker, för vilka personer, som i saknad av kännedom
örn konflikthotet, toge anställning vid företaget i fråga, kunde utsättas
enligt kommissionsförslagets bestämmelser i 16 § örn neutralitetsbrott.

Beträffande varseltidens längd har styrelsen erinrat örn att sådana fall kunde
inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet, att tid ej funnes för så
långt varsel som en vecka. Föreskriften örn varseltid borde därför erhålla
en avfattning, som tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde visa,
att omständigheterna ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en
vecka.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges bageriidkare förening och Sveriges
redareförening ha hemställt, att stadgandet örn iakttagande av en veckas
varsel måtte gälla även vid de sympatiåtgärder — vägran att taga befattning
med varor, som vore avsedda för eller härrörde från rörelse, som drives
av part i den ursprungliga tvisten — för vilka kommissionen enligt 18 § sista
punkten i sitt förslag gjort undantag. I

I likhet med kommissionen och flertalet av de myndigheter och korporationer,
som yttrat sig i frågan, anser jag skäl föreligga för införande av underrättelseplikt
vid företagandet av vissa stridsåtgärder. Enligt kommissionens
förslag skulle den föreskrivna legala varningsfristen iakttagas ej blott vid
arbetsinställelser (strejk och lockout) utan även vid andra kollektiva stridsåtgärder.
Sålunda skulle alla slags bojkotter och blockader vare sig på arbets -

Kungl. Majlis proposition nr SS.

marknaden eller inom andra områden, kräva tillkännagivande till motparten
minst en vecka i förväg, med den begränsningen dock att underrättelseplikten
blott skulle åligga föreningar. Ett annat undantag fran huvudregeln stadgas
som förut nämnts i 18 § av kommissionsförslaget. Vid sadan sympatiåtgärd
som består i vägran att taga befattning med varor, som äro avsedda för eller
härröra från rörelse, som drives av part i primärkonflikten, skulle enligt kommissionens
förslag viss tid ej gälla för den i 6 § föreskrivna underrättelsen.

Kommissionens förslag synes vara i vissa avseenden mera vittgående än
som betingas av förhållandena. Salunda kan det ifragasättas huruvida särskild
underrättelsefrist lämpligen bör föreskrivas exempelvis i sådana fall
då stridsåtgärden riktas mot tredje man, som på grund av bestämmelserna i
16 § av kommissionsförslaget förverkat sin neutralitet och därför ej kan
göra anspråk på tredjemansskydd enligt lagförslaget. Att en arbetare, som
tagit anställning på en arbetsplats, där konflikt råder, skulle kunna begära
sju dagars frist, innan bojkottåtgärd mot honom får vidtagas, synes knappast
motiverat. I ett annat avseende torde kommissionens förslag ej vara
tillräckligt vittgående. Det kan icke finnas anledning att från underrättelseplikt
befria en enskild arbetsgivare, som ämnar verkställa lockout. Även oorganiserade
arbetare, som ämna igångsätta en strejk, torde böra förpliktas att
meddela sin avsikt i förväg.

Vid den tidigare behandlingen av detta spörsmål ha såsom framgar av den
föregående redogörelsen de föreslagna bestämmelserna hänfört sig endast till
arbetsinställelser (eller därmed likställda stridsåtgärder). Tillika har emellertid
upptagits föreskrift örn skyldighet för part i sådan tvist att underrätta
socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman om den tillämnade arbetsinställelsen.
Enligt min mening kan ett förslag i ämnet lämpligen anknyta till
dessa tidigare bestämmelser. Med hänsyn till de anmärkningar, som i yttrandena
gjorts mot kommissionens förslag, torde bestämmelserna böra inskränkas
till att avse allenast vidtagande av arbetsinställelse (lockout eller strejk).
Detta uttryck bör emellertid anses innefatta även utvidgning till nya arbetsplatser
eller nya fack av en tidigare vidtagen, mera begränsad arbetsinställelse.
Däremot avser jag med arbetsinställelse ej sådana sympatiaktioner, som
enligt 1911 och 1916 års förslag närmast åsyftades genom uttrycket »därmed
likställda åtgärder» men vilka enligt kommissionens förslag uttryckligen skulle
undantagas från regeln örn underrättelseplikt. Pa sätt tidigare föreslagits
synes underrättelse jämväl böra ske till förlikningsmannen. I fall tvisten berör
flera förlikningsmäns distrikt synes det vara tillräckligt örn underrättelse sker
till en av förlikningsmännen. Enligt 11 § i medlingslagen är förlikningsmannen
i ett sådant fall skyldig insända underrättelse till socialstyrelsen som vidare
förfar i enlighet med bestämmelserna i nämnda paragraf.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts om svårigheten att i vissa fall
fullgöra underrättelseplikten eller iakttaga varseltiden bör stadgas undantag
för det fall att giltigt hinder däremot möter.

Bestämmelser örn underrättelseplikt av det innehåll, jag nu förordat, synas

Kungl. Maj:is proposition nr SS.

lämpligen böra införas i medlingslagen och kompletteras med straffbestämmelser
och processuella föreskrifter.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats
förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling
i arbetstvister.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Viking Nilsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Majlis proposition nr SS.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Marits lagråd den 5 januari
1935.

Närvarande:

justitierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,

Bagge.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 2 november 1934, hade
Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående
tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet
Konrad Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att, i händelse av bifall
till lagrådets hemställan örn intagande i förslaget till lag örn vissa ekonomiska
stridsåtgärder av behörighetsregler i huvudsaklig överensstämmelse
med kommissionens förslag, de stadganden som skola motsvara 6 § i sistnämnda
förslag syntes böra erhålla ett sådant innehåll att de dels icke komma att omfatta
vad som enligt nu förevarande lagförslag regleras och dels i övrigt så
vitt lämpligen kan ske bringas i överensstämmelse med den där givna regleringen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami.

Nr SS -

Kungl. Maj:t$ proposition nr SS.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,

Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 5 januari 1935
avgivna utlåtande över det den 2 november 1934 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling
i arbetstvister samt anför:

Lagrådet har lämnat själva lagförslaget utan erinran samt allenast hemställt
att, därest av lagrådet föreslagna behörighetsregler intoges i förslaget till lag
örn vissa ekonomiska stridsåtgärder, de stadganden som motsvara 6 § i sistnämnda
lagförslag måtte erhålla viss ändrad avfattning. Då jag såsom framgår
av min anmälan förut denna dag av lagrådets utlåtande över förslaget till
lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder icke ansett mig kunna förorda upptagande
i detta av behörighetsregler, föranleder lagrådets nu ifrågavarande utlåtande
ej något särskilt uttalande från min sida.

Föredraganden hemställer härefter att förslaget till lag angående tillägg till
lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister måtte, jämlikt § 87
regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar. *

Ur protokollet:
Bertil Wirseen.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330232