Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordnande av
särskild folkräkning; given Stockholms slott den 31 maj 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 maj 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Sedan riksdagen i skrivelse den 30 april 1935 (nr 181) anhållit, att Kungl.
Majit måtte låta verkställa undersökning av vårt lands befolkningsfråga
och för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna utredning kunde
föranleda, har Kungl. Majit, på hemställan av chefen för socialdepartementet,
den 17 maj 1935 bemyndigat nämnde departementschef att utse en
kommission, bestående av högst nio personer, med uppdrag att verkställa
en allsidig undersökning av berörda spörsmål.

På grund av det sålunda givna bemyndigandet har chefen för socialdepartementet
den 22 maj 1935 såsom ledamöter av ifrågavarande kommission
tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, generaltulldirektören
N. Wohlin, tillika ordförande, medicine doktorn A. Andreen-Svedberg,

gilning lill riksdagens protokoll 1035. 1 sami. Nr 258.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

professorn N. von Hofsten, ledamoten av riksdagens andra kammare, trädgårdsmästaren
K. Magnusson i Skövde, professorn G. Myrdal, ledamoten
av riksdagens andra kammare, tändsticksarbetaren J. Persson i Tidaholm,
professorn S. Wicksell, fru D. Västberg och ledamoten av riksdagens andra
kammare, redaktören I. Österström.

I skrivelse den 25 maj 1935 har kommissionen gjort framställning örn anordnandet
av en särskild folkräkning avseende årsskiftet 1935—1936. Jaganhåller
att nu få upptaga denna fråga till behandling.

Kommissionen har såsom allmän motivering till sitt ifrågavarande förslag
anfört följande:

Kommissionen har funnit, att en viktig del av kommissionens arbete
måste vara framskaffandet av en mera fullständig utredning rörande ej
blott befolkningsutvecklingen och dess tendenser för närmaste framtid
utan även de bakomliggande sociala orsakerna. Det är därvid en nära nog
ofrånkomlig förutsättning för att effektiva åtgärder till lösande av befolkningskrisen
skola kunna planläggas, att en befolkningsstatistik upplägges
på sådant sätt, att de demografiska förhållandena ställas i samband med
de sociala och ekonomiska förhållanden, som kunna antagas utöva inverkan
på vårt folks vilja och förmåga att grunda äktenskap och föda barn.
En sådan befolkningsstatistik måste av naturliga skäl hava sitt huvudintresse
inriktat på familjen: familjens storlek och sammansättning, fruktsamheten,
familjemedlemmarnas yrkes- och anställnings-, inkomst- och
förmögenhets- samt arbetslöshetsförhållanden, familjebostadens storlek
och beskaffenhet, familjens omflyttning och boendetid, familjens förmåga
att själv skaffa medel till sin försörjning, samhällets hjälp till familjen i
i olika former o. s. v. Då familjebildningens detaljer äro beroende av hur
dessa faktorer gestaltat sig under en längre tid, vore det önskvärt att så
ordnades, att dessa, i främsta rummet familjens ekonomi (och i första hand
familjeinkomsten), såvitt möjligt studerades för en tidsperiod av flera år
och icke endast för ett eller annat förflutet år.

Ett viktigt önskemål är, att denna statistiska belysning av familjebildningens
sociala och ekonomiska förutsättningar kan göras för en tid, som
icke ligger så långt tillbaka, att uppgifterna blott äga en mindre grad av
aktualitet. Därest nytt material skall införskaffas, bör detta i aktualitetens
och därmed användbarhetens intresse bearbetas snabbt.

På en hel del av befolknings- och socialstatistikens olika områden föreligger
statistiskt material, som med någon bearbetning kan användas av
kommissionen.

För att få den erforderliga samlade överblicken över problemen, har
man emellertid att vända sig till den statistik, som ger ett genomsnitt genom
våra befolkningsförhållanden, d. v. s. vår folkräkningsstatistik. Det
är närmast 1930 års folkräkning, som intresserar i detta sammanhang.
Denna medtager en del familjesociologiska data, som äro av stort värde för
kommissionens arbete.

Många omständigheter hava emellertid fogat det så, att den senaste folkräkningens
resultat icke utan vidare kunna läggas till grund för kommissionens
arbete. Sedan materialet till 1930 års folkräkning införskaffades,
har vårt land genomgått en svårartad kris. Denna kris har medfört, att
numera i vårt land råder -— särskilt för de unga familjerna — andra levnadsvillkor,
än vad fallet var i slutet av 1930. Inkomst-, förmögenhets- och

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

anställningsförhållanden hava ej obetydligt förändrats liksom också omflyttningen
och bostadsförhållandena. Allmänt taget hava avsevärda förskjutningar
ägt rum i viktiga demografiska förhållanden.

Ehuru man givetvis kan hava en utomordentlig hjälp av 1930 års folkräkningsresultat,
efter hand som de framkomma, måste man därför fastslå,
att de äro i vissa avseenden för kommissionens syfte föråldrade.

I detta sammanhang må omnämnas, att fråga örn en estra folkräkning
med anledning av befolkningskrisen också uppstått i andra länder. Sålunda
har förliden höst förslag till en sådan framförts i England av den
framstående socialekonomen Sir Josiah Stamp. The Royal Statistical Society
har också framlagt ett memorandum i frågan. Det pekas särskilt på,
att befolkningsutvecklingen just nu står vid en vändpunkt både beträffande
folkmängd och demografisk struktur. Det kan anses angeläget att
fixera läget omkring denna vändpunkt genom tätare folkräkningar än
eljest, och detta alldeles särskilt med hänsyn till den omläggning i samhällets
hela verksamhet och ekonomi, som torde bli en följd av folkökningens
upphörande och övergången till ett skede av avtagande folkmängd.
Även i Sverige torde som bekant en dylik vändpunkt vara nära
förestående.

Kommissionen har vidare erinrat, att enligt kungörelsen den 4 november
1859, som utgör grundvalen för den svenska befolkningsstatistiken,
folkräkningar skola äga rum vart femte år och grundas (utom i Stockholm)
på utdrag ur husförhörslängderna (församlingsböckerna), men att
Kungl. Majit medgivit, att varannan folkräkning fått inställas, varför
folkräkning från och med år 1860 verkställts endast vart tionde år.

I fortsättningen ingår kommissionen närmare på de metoder, som borde
tillämpas vid den nu igångsatta nya folkräkningen. Dessförinnan lämnas
följande redogörelse för de hittills verkställda folkräkningarna:

Ända till och med år 1900 hava våra folkräkningar helt inskränkts till
en bearbetning av församlingsboksutdragen. Med 1910 års folkräkning
påbörjades emellertid en utbyggnad av systemet, i det man vid denna
folkräkning gjorde ett försök att genom mantalsskrivningen direkt hos
befolkningen inhämta aktuella uppgifter örn yrken. Vid 1920 och 1930
års folkräkningar har denna utbyggnad fortsatts. Vid 1930 års folkräkning
inhämtades genom mantalsskrivningen ej blott mera detaljerade
yrkesuppgifter utan även vissa i församlingsböckerna ej upptagna tillläggsuppgifter
såsom rörande bildningsgrad, varaktig arbetsoförmåga
samt rörande icke hemmavarande barn ävensom döda barn m. m. Vidare
hava skattedeklarationerna och taxeringslängderna vid de två sista
folkräkningarna använts för erhållande av uppgifter örn inkomst och
förmögenhet. Genom denna utbyggnad har den svenska folkräkningen
kommit att i någon mån närma sig det system med direkta uppgifter
från befolkningen, som allmänt användes i andra länder, dock utan den
effektivare personliga utfrågning av befolkningen, som i utlandet brukar
verkställas av särskilda räknare eller husbesökare. De för folkräkningen
särskilt tillsatta kommunalombuden hava endast haft en mera allmänt
rådgivande och kontrollerande uppgift.

I fråga om metoderna för den nya folkräkningen anför kommissionen
följande:

4

Kungl. May.ts proposition nr 248.

Att den svenska folkräkningen alltjämt baseras på församlingsboksutdragen
har sin motivering dels i de betydligt lägre kostnader, som en
så anordnad folkräkning drager, dels i vissa ur demografiska synpunkter
mycket viktiga fördelar, som detta förfarande innebär, särskilt beträffande
tillförlitligheten av ålders- och civilståndsuppgifterna ävensom,
icke minst, ifråga örn konformiteten med de likaledes ur kyrkobokföringen
hämtade fortlöpande uppgifterna örn befolkningsrörelsen (giftermål,
födelse, dödsfall samt ut- och invandring).

Det har väl ännu icke allvarligen ifrågasatts att överge detta hävdvunna
indirekta system vid våra, örn man så får säga, ordinarie folkräkningar.
Skall emellertid en extra folkräkning vid något tillfälle insättas
mellan de ordinarie — i fackkretsar hava krav på en sådan tid
efter annan, ej minst på senare tid, gjort sig hörda — torde starka sakskäl
tala för dess anordnande såsom en direkt folkräkning, utförd genom
särskilda räknare. Det är av ett påtagligt intresse att någon gång få
en sådan mera levande folkräkning utförd även i vårt land. Åtskilliga
öppna frågor skulle därigenom finna sin lösning och folkräkningen lättare
kunna till sitt innehåll och sin omfattning anpassas till det aktuella
problemläget, i närvarande stund närmast till det av befolkningskrisen
orsakade utredningsbehovet.

Bland skäl, som avgjort tala till förmån för en användning just nu av
den direkta metoden, må framhållas behovet av folkräkningens snabba
genomförande. Det torde i främsta rummet vara de genom uppgifternas
inhämtande och sammanförande ur flera olika källor nödvändiggjorda
omfattande identifierings- och kompletteringsarbetena, som varit orsaken
till att våra ordinarie folkräkningar numera äro jämförelsevis mera
tidskrävande än många andra länders.

Ett annat skäl är det, att man vid en folkräkning, som skall lämna kommissionen
nöjaktigt underlag för dess arbetsuppgifter, icke torde kunna
åtnöja sig med statistiskt material, som bygger övervägande på församlingsböckernas
uppgifter, alltså ett material liknande det, som legat till
grund för 1930 års folkräkning. Man måste, synes det kommissionen,
göra ett kraftigt försök att få riktiga, fullständiga och ur anställningssynpunkt
specificerade uppgifter örn yrket, vilket icke kan ernås med
tillhjälp av församlingsböckerna, enär yrkesuppgifterna i dessa som regel
äro otillräckligt specificerade och därtill föråldrade. Vidare måste i
undersökningen ingå en hel del familjedetaljer, som icke finnas i kyrkoböckerna
bokförda, t. ex. avseende avlidna och från hemmet avflyttade
barn, samt uppgifter örn arbetslöshets- och understödsförhållanden. * Slutligen
måste vid undersökningen åstadkommas ett såvitt möjligt objektivt
omdöme örn bostadens hygieniska kvalitet.

Det skulle måhända kunna invändas, att dessa uppgifter kunna lämnas
av vederbörande personer själva, t. ex. såsom år 1930 skedde i samband
med mantalsskrivningen för år 1931. De bliva emellertid då icke
tillräckligt ensartade; i många fall bliva de därtill alltför subjektivt färgade.
Vidare är det icke möjligt att på denna väg ernå fullständiga uppgifter,
varför ett tids- och kostnadskrävande gransknings- och kompletteringsarbete
blir erforderligt. En undersökning utförd av husbesökare
(räknare), alltså anordnad efter ett direkt folkräkningssystem, torde därför
visa sig vara nödvändig.

Mot det direkta folkräkningssystemets tillämpning talar emellertid
framför allt kostnadssynpunkten. En dylik folkräkning torde, såvitt kan
bedömas, draga ungefär dubbelt så stor kostnad som våra ordinarie.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Kommissionen erinrar, att kostnaden för 1930 års folkräkning i 1930 års
statsverksproposition beräknades till i det allra närmaste 17* miljon
kronor.

Ur denna synpunkt och även i snabbhetens intresse synes det kunna
ifrågasättas, om icke en direkt folkräkning enligt representativ metod
vore den i nuvarande situation lämpligaste utvägen. Man skulle då inskränka
folkräkningen till vissa utvalda områden av landet eller till
viss del av befolkningen, t. ex. en femtedel, utvald på såvitt möjligt representativt
sätt. I betraktande av det speciella ändamålet med den nu
påtänkta folkräkningen bör, såsom inledningsvis framhållits, programmet
denna gång starkt inriktas på familjer eller familjeliknande husliållsförband,
på barnen och deras miljö samt på föräldrarna och deras sociala
samt ekonomiska villkor.

Med en sådan eventuell specialisering synes dock en partiell eller representativ
folkräkning knappast kunna ge ett tillräckligt omfattande resultat,
utan att en allmän och indirekt, till de viktigaste demografiska huvuddata
(kön, ålder, civilstånd, familjedata) inskränkt folkräkning samtidigt
anordnas.

En tänkvärd utväg vore därför, anför kommissionen, att för den 31
december 1935 infordra utdrag ur församlingsböckerna i rikets alla församlingar
för bearbetning i den utsträckning, som må anses påkallad,
samt att samtidigt därmed eller tidigt på våren 1936 anordna en i antydda
riktningar specialiserad och intensifierad partiell eller representativ folkräkning
enligt direkt metod. Möjligt är, att utdrag kunna lämpligen lämnas
på sådant sätt, att för varje person utskrives ett statistikkort, som
förses med ovan angivna data.

För den partiella folkräkningen enligt direkt metod har kommissionen
skisserat följande undersökningsprogram:

Den partiella folkräkningen skulle förslagsvis bygga på vissa utvalda
kommuner.

För varje hushåll inom dylik utvald kommun upprättar husbesökaren
en hushållslista, vilken först anger hushållets adress och huru många
personer i allt, som hushållet består av. Vidare skola angivas de i hushållet
ingående personernas namn, ställning i hushåll och familj, födelsedatum,
födelseår och civilstånd. Särskilda uppgifter skola lämnas örn
frånvarande eller avlidna barn. Omsorg bör nedläggas på specificerade
uppgifter örn varje persons yrke och sysselsättning, varvid hustrus förvärvsarbete
bör uppmärksammas. Likaså böra uppgifter infordras örn
antalet arbetslösa veckor under år 1935 för den som varit arbetslös under
sagda år mer än 14 dagar. Därest någon person i hushållet under år
1935 haft hjälp till sin försörjning av andra eller av det allmänna, bör
uppgift lämnas örn understödets art och i vilken utsträckning det lämnats.
Husbesökaren bör vid sitt besök för kontroll av yrkesuppgifterna
utröna, vilka av hushållets medlemmar som hava haft egen inkomst under
år 1935, dock utan att ingå på inkomstens storlek. Vidare bör bostadens
storlek, användning och kvalitet, i första hand ur hälsosynpunkt
m. m., beskrivas. Slutligen bör husbesökaren anteckna dagen för inflyttning
i den lägenhet, som hushållet vid undersökningstillfället bebor.

Hushållslistorna måste kompletteras med inkomst- och förmögenhets -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

uppgifter hämtade ur skattedeklarationer och taxeringslängder. Riksdagens
medgivande örn skattedeklarationernas användande för detta ändamål
torde behöva utverkas. För att få ett grepp örn de icke deklarationspliktigas
ekonomiska förhållanden kunde möjligen bland annat fattigvårdsstyrelsen,
pensionsnämnders och arbetslöshetskommittéers material
utnyttjas, ehuru endast för en del av de undersökta personerna.

Då de stola städerna äro av speciellt intresse för undersökningens ändamål,
torde det vara nödvändigt, att undersökningen för Stockholm, Göteborg
och Malmö blir fullständig. Vad landet i övrigt angår, torde man
för undersökning uttaga vissa kommuner såsom företrädare för samtliga
kommuner av sådan omfattning, att det sammanlagda invånarantalet
i de för undersökning avsedda kommunerna kommer att uppgå till omkring
en femtedel av landets befolkning, nyssnämnda storstäders befolkning
ej medräknad. Undersökningskommunerna böra väljas så, att olika
kommunslag Miva representerade i förhållande till sin vanlighet. Hänsyn
bör därvid tågås till städernas olika grad av industrialisering och
landskommunernas indelning'' i kommungrupper efter huvudnäringsförhållanden
(t. ex. jordbrukskommuner, skogskommuner, industrikommuner,
blandade kommuner). Vidare böra undersökningskommunerna uttagas
så, att deras storlek återspeglar samtliga kommuners inom kommungruppen
storleksfördelning. Och slutligen böra de vara såvitt möjligt
jämnt fördelade geografiskt sett över exempelvis de olika länsområdena.

I anslutning till vad salunda antytts rörande undersökningsprogrammet
fortsätter kommissionen:

Enär de större städerna komma att ingå i den partiella undersökningen,
kommer att intensivundersökas omkring en fjärdedel av landets befolkn
ng. Storleken av denna andel liksom de mått och steg till god representation,
som komma att tagas, torde borga för att de resultat, sorn man
genom den partiella undersökningen kommer att nå, endast obetydligt
komma att avvika från de resultat, som man skulle nå med en fullständig
undersökning, vilken, enligt vad som förut framhållits, i detta sammanhang
av flera skäl knappast låter sig genomföra.

Kommissionen vill understryka, att det här angivna undersökningsprogrammet
måste betraktas såsom preliminärt. Det avser blott att ge
en. uppfattning örn undersökningsmetodikens huvudlinjer. De slutgiltiga
undersökningsformerna torde under den närmaste tiden behöva av
kommissionen grundligt genomdiskuteras i samråd med myndigheter och
experter på området.

I kostnadsfrågayi framhåller kommissionen följande:

Då undersökningsprogrammets detaljer icke äro fixerade, är det ytterst
svårt att säga något mera bestämt örn kostnaderna för den här avhandlade
folkräkningen. Med mycken tvekan, inell med ledning av statistiska
centralbyråns kostnadskalkyl för 1930 års folkräkning (i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 19 november _ 1929) vågar kommissionen anföra siffran
500,000 kronor som sannolik kostnad för den del av undersökningen,
som enligt den ovan skisserade planen skall bestå i en summarisk
allmän folkräkning, grundad endast på församlingsböcker och motsvarande
register.

Det är att märka, att häri är icke eventuell ersättning åt kyrkobokförda
inräknad och ej heller tryckningskostnader för resultatens publicering.
År 1930 beräknades prästernas ersättning till 190,000 kronor. Då

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

7

det nu skulle gälla något mindre omfattande uppgifter, torde man kunna
beräkna denna kostnad till 150,000 kronor. Medräknas detta belopp, skulle
sålunda de sammanlagda kostnaderna för den allmänna delen av den
bär föreslagna folkräkningen komma att uppgå till omkring 650,000
kronor.

För bedömande av kostnaden för den representativa intensivundersökningen
hava uppgifter införskaffats rörande kostnaden för 1930 års folkräkning
i Norge, vilka kostnadsuppgifter kunna anses ganska vägledande,
då den i Norge utprövade organisationen för direkt folkräkning torde
vara i sina huvuddrag tillämplig även hos oss. Det bör dock framhållas,
att de norska folkräkningskostnaderna helt visst äro nedpressade så lågt
som det överhuvud varit möjligt. Nedan anföres en tablå över de norska
kostnaderna, erhållen från statistiska centralbyrån i Oslo:

Löner .................................................... kronor 305,400

Arvoden åt räknekommittéer, räknare och taxeringsnämnder » 444,700

Frågeformulär och cirkulär .............................. » 27,300

Maskinell bearbetning (Hollerith) ........................ » 81,900

Frakt och kontorsutgifter ................................ » 39,800

Tryckning av resultaten ..................■................ » 36,700

Summa kronor 935,800

Dessa kostnader äro, med någon avrundning, faktiska (folkräkningen
beräknas avslutad den 1 juli i år) och de fördela sig på de olika årens
anslag som följer:

1929/1930 .......................... kronor 10,000

1930/1931 .......................... » 400,014

1931/1932 .......................... » 371,856

1932/1933 .......................... » 70,019

1933/1934 .......................... » 43,930

1934/1935 .......................... » 40,000

Summa kronor 935,819

Utgående från att intensivundersökningen skall, såsom förut nämnts,
omfatta en fjärdedel av landets befolkning och med hänsyn tagen därtill,
att kostnaderna för husbesökare torde ställa sig högre i Sverige än
i Norge, anslår kommissionen den ungefärliga kostnaden för intensivundersökningen
till 600 å 700 tusen kronor, exklusive tryckningskostnader.

Resultatet av det ungefärliga överslag, som kommissionen gjort, blir
således, att hela folkräkningen 1935 torde komma att draga en kostnad
av mellan 1.3 och 1.4 miljoner kronor — tryckningskostnaderna häri inräknade
med 50,000 kronor liksom även ersättning åt prästerskapet för
församlingsboksutdragens utskrivande, vilken ersättning här medräknats
för den händelse dylik ersättning prövas böra utgå. Utvidgas och intensifieras
folkräkningen utöver vad här tänkts, kan kostnaden dock lätt komma
att stegras. Å andra sidan kan möjligen någon besparing, särskilt i
personalkostnader och kostnader för maskinell bearbetning, ernås genom
hela arbetets inordnande under en och samma centrala folkräkningsbyrå.
Med hänsyn därtill att de ordinarie folkräkningarna utföras av statistiska
centralbyrån, torde det naturligaste vara, att det uppdrages åt detta
ämbetsverk att i samråd med kommissionen omhänderhava 1935 års
folkräkning.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Beträffande nödiga anslag för budgetåret 193511936 antager kommissionen,
att ett reservationsanslag av 500,000 kronor skulle vara behövligt.
Något mer än hälften härav borde åtgå till arvoden åt särskilt anställda
räknare (husbesökare). Kommissionen har kommit till denna siffra huvudsakligen
med ledning av uppgifterna örn de norska utgifterna. De
beräknade utgifterna ha av kommissionen specificerats på sätt framgår
av efterföljande tablå.

Ungefärliga kostnader för särskild folkräkning att bestridas under bud -

getåret 1935/1936.

Förarbeten (före årsskiftet 1935/1936):

4 tjänstemän (årslön i medeltal 8,000 kronor) ........kronor 16,000

10 skrivbiträden (årslön i medeltal 3,000 kronor) ...... » 15,000

Bearbetningen (efter årsskiftet 1935/1936):

8 tjänstemän (årslön i medeltal 8,000 kronor) .......... » 32,000

50 skriv- och räknebiträden (årslön i medeltal 3,000 kro nor)

................................................ » 75,000

Husbesökare (arvode i medeltal = 20 öre per undersökt

Person) .................................................. » 300,000

Blanketter, tryck o. dyl................................... » 20,000

Lokalhyra ................................................ » 12,000

Diverse och oförutsedda utgifter ........................ » 30,000

Summa kronor 500,000

Slutligen anför kommissionen följande:

Under förutsättning att relativt betydande förarbeten för materialets
framställande kunna av kyrkobokförarna utföras under loppet av hösten
1935 och att forcering sker av bearbetningen, är det att förvänta, att huvudresultaten
av denna folkräkning kunna föreligga färdiga vid en jämförelsevis
näraliggande tidpunkt.

Med det arbetssätt i etapper, som blivit kommissionen i statsrådsprotokollet
anbefallt, har kommissionen för avsikt att omedelbart inrikta sig
på utarbetandet. av sådana praktiska förslag av mera begränsad räckvidd,
som låta sig behandla med ledning av redan tillgängligt material.
Givet är, att den här ifrågasatta extra folkräkningens resultat icke
kunna få någon betydelse varken under första stadiet av utredningsarbetet
eller måhända under kommissionens arbete under det nästföljande
året.. De demografiska och familjesociologiska uppgifter, den extra folkräkningen
avser att lämna, komma emellertid enligt kommissionens mening
att bliva av den största betydelse för befolkningsfrågans belysning
och behandling i fortsättningen, och det synes kommissionen icke försvarligt
att genom avstående från en sådan folkräkning låta ett stort antal
för befolkningskrisens objektiva bedömande synnerligen viktiga upplysningar
anstå ända intill den tid, då en år 1940 verkställd, eventuellt på
det sätt kommissionen här föreslår utbyggd folkräkning, kan bliva genomförd
och de därvid vunna resultaten kunna hinna bearbetas och offentliggöras.
Den nuvarande befolkningskrisens utomordentliga allvar

Kungl. Mnj:ts proposition nr ‘248.

9

kräver djupgående överväganden, och en samlad överblick av vårt lands
befolkningsfråga såsom grundval för framtida utredningsarbeten och
fortsatta åtgärder är under alla förhållanden påkallad.

Till följd av remiss har statistiska centralbyrån den 29 maj 1935 avgivit
utlåtande i ämnet samt därvid anfört följande:

Av de skäl kommissionen anför i sin hemställan framgår, att den ifrågasatta
folkräkningen av kommissionen tillmätes den allra största betydelse
för dess arbete med planläggandet av åtgärder för lösande av befolkningskrisen.
Vid sådant förhållande finner sig centralbyrån böra i princip
tillstyrka, att en sådan folkräkning kommer till stånd och att den
anordnas i huvudsak i enlighet med de riktlinjer, som finnas angivna i
kommissionens skrivelse. Ämbetsverket anser sig dock icke böra fördölja,
att enligt dess förmenande den undersökningsmetod, som förutsättes skola
komma till användning vid den föreslagna partiella folkräkningen, eller
uppgifternas införskaffande genom särskilda husbesökare, i viss mån innebär
ett experiment, beträffande vilket utsikterna till ett gynnsamt resultat
i form av fullständiga och tillförlitliga uppgifter måhända icke
äro fullt desamma i Sverige som i utlandet. Av grundläggande betydelse
är härvidlag, att allmänheten vid straffpåföljd ålägges meddela de erforderliga
upplysningarna.

I fråga örn undersökningsprogrammets detaljer anser sig centralbyrån
på sakens nuvarande stadium icke behöva ingå på närmare prövning
utan förutsätter liksom kommissionen, att dessa sedermera tagas upp till
förnyat övervägande.

Såsom kommissionen framhåller, erbjuder en beräkning av kostnaderna
för folkräkningens verkställande stora vanskligheter, helst som metoden
för den representativa undersökningen ännu ej är fastställd, varför
man torde få utgå ifrån att den av kommissionen angivna kostnadsramen
är i hög grad ungefärlig. Till vad kommissionen anför i fråga
örn de särskilda anslagsposter, som beräknas bliva erforderliga, tillåter
sig centralbyrån foga följande.

Skäl synas tala för att, såsom skedde vid 1930 års folkräkning, prästerskapet
tillerkännes ersättning för sitt arbete med församlingsboksutdragens
utskrivande. Med hänsyn till att uppgifterna denna gång äro av
mindre omfattning, finner centralbyrån i likhet med kommissionen ersättningen
böra utgå med något lägre belopp än 1930 eller med 2 kronor
50 öre per påbörjat 100-tal personer i församlingsboken emot 3 kronor
sagda år. Det härför erforderliga beloppet, 150,000 kronor, torde böra anvisas
redan för budgetåret 1935/1936 och få förslagsanslags natur.

Då den föreslagna folkräkningen med hänsyn till bestämmelserna i
kungörelsen den 4 november 1859 är att anse såsom en centralbyråns ordinarie
arbetsuppgift, torde i överensstämmelse med från och med budgetåret
1935/1936 gällande grunder för uppställning av riksstatens utgiftssida
kostnaderna för blankettryck och andra expenser böra.bestridas från
centralbyråns anslag till omkostnader samt eventuella utgifter för lokalhyra
från statens allmänna fastighetsfond. Därigenom skulle anslagsbehovet
för nämnda budgetår minskas med omkring 60.000 kronor.

Beträffande lönerna till de befattningshavare av olika grader, som
komma att anställas, förutsätter centralbyrån, att dessa icke sättas högre
än för personalen vid 1930 års allmänna folkräkning, dill jämförelse ina
nämnas, att vid sistnämnda räkning hittills varit förutom ledaren ^med
avlöning såsom ordinarie förste aktuarie jamte vikariatsersättning såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1!)X>. 1 som!. ,.r 2i8. 2

Departement 8
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

tillförordnad byråchef anställda högst 2 högre befattningshavare (extra
aktuarier), d. v. s. sådana som enligt avlöningsreglementets bestämmelser
icke må anställas utan Kungl. Maj:ts medgivande, samt att medellönen
för den övriga personalen (amanuenser, kansliskrivare och biträden
av olika grader) understiger 2,500 kronor per år. Det ligger vidare i
sakens natur, att personal kommer att anställas endast successivt, i den
mån den kan fullt sysselsättas. I dessa hänseenden vill det synas, som
örn kommissionens beräkning är väl högt tilltagen och avlöningsposterna
av denna anledning kunna minskas med i runt tal 40.000 kronor, varigenom
hela reservationsanslaget för budgetåret 1935/1936 kunde begränsas
till 400,000 kronor. Häri ingå då även 300,000 kronor till arvoden åt husbesökare,
beträffande vilken post möjligen någon tvekan kan råda örn
lämpligheten av dess sammanförande med vanliga lönekostnader till ett
enda anslag. I betraktande av att husbesökarnas åligganden ännu icke
föreligga fullt utformade, torde det emellertid vara lämpligt, att den för
dem avsedda anslagsposten anvisas förslagsvis.

Slutligen tillåter sig centralbyrån erinra örn, att enligt taxeringsförordningen
självdeklarationerna kunna göras tillgängliga för statistisk bearbetning
utan att riksdagens medgivande behöver inhämtas.

Inom statistiska centralbyrån har byråchefen Edin avgivit särskilt
yttrande, däri närmare berörts metoderna för den ifrågasatta intensivundersökningen.

Med hänsyn till de skäl, som kommissionen i sin framställning utvecklat,
finner jag i likhet med statistiska centralbyrån önskvärt, att den av
kommissionen såsom grundval för det framtida utredningsarbetet föreslagna
särskilda folkräkningen kommer till stånd. En dylik folkräkning
skulle visserligen, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, medföra
betydande kostnader för statsverket. Då det för befolkningsfrågans
fortsatta behandling måste vara av stor vikt att äga tillgång till aktuella
uppgifter rörande de demografiska, sociala och ekonomiska förhållanden,
som äro av särskild betydelse för frågans bedömande, anser jag
emellertid, att kostnaderna icke böra få lägga hinder i vägen för undersökningens
verkställande.

Enligt kommissionens förslag skulle undersökningen anordnas dels såsom
en partiell folkräkning efter direkt metod, begränsad till omkring en
fjärdedel av landets befolkning och särskilt inriktad på familjer eller
familjeliknande hushållsförband, på barnen och deras miljö ävensom på
föräldrarna samt dessas sociala och ekonomiska villkor, dels ock såsom
en allmän, till de viktigaste demografiska huvuddata begränsad folkräkning,
anordnad efter hävdvunnen indirekt metod. Mot vad kommissionen
sålunda föreslagit har jag ingen erinran. Ej heller har jag, såvitt i frågans
nuvarande läge kan bedömas, något att invända mot vad kommissionen
anfört angående arbetets organisation och bedrivande. Såsom
förutsatts såväl av kommissionen som av statistiska centralbyrån, torde
emellertid slutlig ståndpunkt till frågan örn sättet för folkräkningens
anordnande böra tagas först efter närmare utredning. Sedan dylik ut -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

redning slutförts, torde det få ankomma på Kungl. Majit att fastställa
plan för undersökningens bedrivande. I likhet med kommissionen utgår
jag från, att folkräkningen skall omhänderhavas av statistiska centralbyrån
i samråd med kommissionen, därvid centralbyrån får beredas den
personalförstärkning, som för arbetenas utförande blir erforderlig.

Beträffande kostnaderna för undersökningen finner jag på ärendets
nuvarande stadium icke anledning till erinran mot de approximativa beräkningar,
som framlagts av kommissionen. De modifikationer i dessa
beräkningar, vilka av statistiska centralbyrån angivits med avseende å
anslagsbehovet för nästkommande budgetår, synas mig emellertid kunna
godtagas.

Vad angår kostnaderna för blankettryck och andra expenser för folkräkningen,
biträder jag statistiska centralbyråns förslag örn att dessa
kostnader skola bestridas från centralbyråns omkostnadsanslag. Expenskostnadernas
överförande till omkostnadsanslaget skulle visserligen föranleda,
att detta anslag för nästkommande budgetår finge ej obetydligt
överskridas, men denna omständighet synes ej höra utgöra hinder för
den föreslagna anordningen, som ur bokföringssynpunkt torde vara den
lämpligaste och som, på sätt centralbyrån framhållit, synes kunna motiveras
jämväl av att folkräkningen får anses såsom en centralbyråns ordinarie
arbetsuppgift.

Såsom centralbyrån föreslagit böra vidare hyreskostnaderna påföras
statens allmänna fastighetsfond.

Ett bifall till vad nu föreslagits medför en minskning i det av kommissionen
beräknade anslagsbeloppet för nästkommande budgetår med

62.000 kronor.

Till avlöningskostnader för folkräkningen torde, såsom föreslagits av
centralbyrån, böra anvisas ett särskilt reservationsanslag. I detta anslag
böra inräknas jämväl kostnaderna för arvode åt husbesökare vid den representativa
undersökningen enligt direkt metod. I enlighet med vad
centralbyrån förordat synes avlöningsanslaget böra bestämmas till 400,000
kronor, innebärande en minskning i förhållande till kommissionens beräkning
med 38,000 kronor.

I likhet med statistiska centralbyrån finner jag skäl tala för att, såsom
skedde vid 1930 års folkräkning, kyrkobokförarna tillerkännas ersättning
för sitt arbete med utdrag ur församlingsböckerna. Med hänsyn
till vad centralbyrån anfört torde ersättningen emellertid kunna bestämmas
till lägre belopp än det år 1930 medgivna. Fastställandet av ersättningsgrunden
synes böra ske först i samband med Kungl. Majits beslut
örn plan för undersökningens bedrivande. Jag utgår emellertid frän
att ersättningen bör bestämmas till högst det av statistiska centralbyrån
föreslagna beloppet av 2 kronor 50 öre för varje pabörjat hundratal personer
i församlingsböckerna. För ifrågavarande ändamål bör uppföras
ett särskilt anslag av förslagsanslags natur, beräknat till ett belopp av

150.000 kronor.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

Närmare bestämmelser rörande dispositionen av de föreslagna anslagen
böra meddelas av Kungl. Majit. Likaledes torde det få ankomma
på Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter rörande övriga
med folkräkningen sammanhängande frågor. Såsom statistiska centralbyrån
framhållit, äger Kungl. Majit befogenhet att utan riksdagens medverkan
förordna örn skattedeklarationernas användande för statistisk bearbetning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1935/
1936 anvisa

dels till Statistiska centralbyrån: Avlöningar till
personal vid särskild folkräkning ett reservationsanslag
av 400,000 kronor,

dels ock till Statistiska centralbyrån: Ersättning till
kyrkobokförare vid särskild folkräkning ett förslagsanslag
av 150,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar
Hans Majit Konungen, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Erland Ljungberg.

351742. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.