Kungl. Majus proposition nr 246.
1
Nr 246.
Kungl. Majus proposition till riksdagen tued förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet m. m.; given Stockholms slott den 17 maj 1935.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen
den 16 februari 1934 örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m.
GUSTAF.
Fritjof Ekman.
Bihang till riksdagens protokoll 1935,
1 sami.
Nr 246—2*7.
I
2
Kungl. Majlis proposition nr 246.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1984 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken
lag gäller tills vidare till och med den 30 juni 1935, skall äga fortsatt
giltighet efter sistnämnda dag till och med den 30 juni 1936, dock att från
och med den 1 juli 1935 1 och 3 §§ i lagen skola hava ändrad lydelse på
sätt nedan angives:
Har i--— Konungen bestämmer.
I förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, i vilket myntslag
betalningen skall fullgöras.
3 *.
Konungen äge meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av
förordnande, varom ovan sagts, så ock till förhindrande av åtgärder, som
åro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med sådant förordnande
avsett ändamål.
Kungl. Majlis proposition nr 246.
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden.
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för
justitie- och finansdepartementen:
Sedan Kungl. Maj:t i proposition den 12 januari 1934 (nr 56) förelagt
riksdagen förslag till lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m., tillkännagav riksdagen i skrivelse
den 7 februari 1934 (nr 15), att riksdagen bifallit propositionen.
I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den
16 februari 1934 lag örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet m. m. (Svensk författningssamling nr 19). Lagen
är av följande lydelse:
»1 $.
Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken
förordna, att den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den
främmande staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran,
sorn tillkommer någon i den staten eller som från sådan fordringsägare
övergått å annan, skall fullgöra betalningsskyldigheten
a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att pa
villkor, som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan
av Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad
kässä * samt
b) i’ annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom
under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare män
än Konungen bestämmer.
I förordnande, som nu sagts, äge Konungen föreskriva, att betalningen
skall fullgöras i svenskt mynt.
2 §.
I fall då förordnande meddelas örn insättning av medel å räkning, som
i i § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,
tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande
staten men på grund av där vidtagna inskränkningai i latten att för
-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
foga över betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma
betalning av insatta medel mot det att han för clearing av fordringar,
för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran,
som svarar mot uppburet belopp.
3 $.
De närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande,
varom ovan sägs, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tills vidare
till och med den 30 juni 1935.
Genom denna lag upphäves lagen den 10 mars 1933 (nr 73) angående
fortsatt giltighet av lagen den 17 juni 1932 (nr 244) örn fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet.»
Förordnanden jämlikt ifrågavarande lag hava av Kungl. Majit hittills
meddelats dels i förhållande till Turkiet (kungörelsen den 22 juni 1934
(nr 348) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till Turkiet), dels gentemot Tyska riket (kungörelsen den 28 augusti 1934
(nr 464) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till Tyska riket), dels i förhållande till Estland (kungörelsen den 27 mars
1935 (nr 72) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till Estland m. m.), dels ock i förhållande till Lettland (kungörelsen
den 27 mars 1935 (nr 71) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till Lettland m. m.). Samtliga förordnanden äro
grundade på särskilda med respektive länder avslutade betalningsöverenskommelser.
Den med Turkiet slutna överenskommelsen gäller tills vidare
till och med nästkommande juni månads utgång. Gällande överenskommelse
med Tyska riket av den 22 december 1934, vilken efterträtt en tidigare
överenskommelse den 28 augusti 1934, är sluten tills vidare med rätt
för vardera parten att, därest vissa i överenskommelsen närmare angivna
förhallanden skulle inträffa, med en frist av 14 dagar uppsäga överenskommelsen
att upphöra att gälla vid slutet av en kalendermånad. De
med Estland och Lettland träffade överenskommelserna gälla tills vidare
med en månads uppsägningsfrist.
Då lagbestämmelserna upphöra att gälla med utgången av juni 1935,
har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits frågan örn utsträckande
av lagens giltighetstid. I anledning härav har inom departementet
upprättats ett utkast till lag örn fortsatt giltighet av nyssnämnda
lag, vari föreslagits en giltighetstid av ytterligare ett år.
Över berörda utkast hava kommerskollegium, clearingnämnden och
fullmäktige i riksbanken avgivit yttranden.
Kommerskollegium tillstyrker, att lagens giltighet förlänges i enlighet
med vad i utkastet föreslagits.
5
Kungl. Maj-.ts proposition nr 246.
Clearingnämnden, som ävenledes tillstyrker fortsatt giltighet av lagen,
förordar tillika, att den Kungl. Majit i 3 § i lagen inrymda rätten att
meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för verkställande av förordnande
jämlikt lagen, utvidgas att omfatta rätt för Kungl. Majit att
meddela jämväl sådana föreskrifter, som finnas behövliga för hindrande
av åtgärder, vilka äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med
sådant förordnande avsett ändamål.
Till stöd härför anför clearingnämnden, bland annat, följande!
Ett jämlikt lagen meddelat förordnande innebure, särskilt då förordnandet
avsåge ett land, med vilket ett mera omfattande betalningsutbyte
ägde rum, ett betydande ingrepp i den enskildes handlingsfrihet. Man
syntes därför hava att räkna med att åtgärder vidtoges av de av förordnandet
berörda, vilka åsyftade att mer eller mindre illojalt utnyttja eller
kringgå förordnandet till förfång för de allmänna intressen, som förordnandet
avsåge att tillgodose. Risken för dylika åtgärder ökades ju
längre förordnandet bestode. Understundom innebure sådana åtgärder ett
direkt brytande av meddelade föreskrifter och kunde då motverkas medelst
beivrande av åtgärderna ifråga. Fall kunde emellertid även förekomma,
då åtgärderna vore i och för sig lagliga men på grund av sina
verkningar vore ägnade att motverka vinnandet av det med förordnandet
avsedda ändamålet och till följd därav borde förhindras.
Sedan clearingnämnden därefter framhållit, att nämnden i sin dittillsvarande
verksamhet kunnat konstatera en tilltagande benägenhet att på
dylikt sätt kringgå förordnande enligt lagen, anför nämnden vidare!
I sådana fall syntes önskvärt att åtgärder av Kungl. Majit kunde i tid
vidtagas för förhindrande av förordnandets syfte motverkande handlingar.
Dylik befogenhet för Kungl. Majit vore icke inrymd i den nuvarande
lydelsen av ifrågavarande lag. Ändring av lagen i berörda hänseende
syntes därför nu böra vidtagas. Då behov av nämnda bemyndigande när
som helst kunde visa sig erforderligt, vore önskvärt att ifrågavarande
ändring av lagen vidtoges så snart omständigheterna tilläte.
Under åberopande av vad nämnden sålunda anfört hemställer nämnden,
att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande av ändring av lagen
i enlighet med vad nämnden angivit samt för förlänande av fortsatt
giltighet av lagen med däri sålunda föreslagen ändring.
Fullmäktige i riksbanken tillstyrka förlängd giltighet av lagen samt
förklara sig intet hava att erinra mot den av clearingnämnden förordade
utvidgningen av den Kungl. Majit i lagen tillerkända fullmakten.
Då behov av sådant bemyndigande, varom i lagen stadgas, nppenbarli- Der*riti**nUgen
alltjämt gör sig gällande, tillstyrker jag, att åt ifrågavarande bemyn- «*«/««•
digande förlänas förlängd giltighet under ytterligare ett år.
Vidkommande härefter den av clearingnämnden väckta frågan örn ändring
av lagen i syfte att åt Kungl. Majit giva befogenhet att meddela föreskrifter
till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart mot
-
6
Kungl, May.ts proposition nr 246.
verka med förordnandet avsett ändamål, är jag ense med clearingnämnden
därutinnan, att dylika åtgärder örn möjligt böra förhindras, i den mån
de äventyra förordnandets syfte och icke tillgodose ur andra synpunkter
berättigade intressen.
Visserligen torde Kungl. Majit äga vissa möjligheter att utan särskilt
bemyndigande vidtaga för ett sådant förhindrande erforderliga föranstaltningar,
exempelvis genom meddelande av import- eller exportförbud
för olika slag av varor. Med hänsyn till vikten av att ett jämlikt lagens
bestämmelser meddelat förordnande skall kunna i full utsträckning genomföras
samt till svårigheten att på förhand överblicka de skiftande
möjligheterna till ett kringgående av ett sådant förordnande anser jag
emellertid önskvärt, att Kungl. Majit erhåller ökade befogenheter
i syfte att vid behov kunna förhindra dylika kringgåenden. Jag
förordar därför, att den nuvarande lagens bestämmelser, såsom clearingnämnden
föreslagit och mot vilket fullmäktige i riksbanken icke haft någon
erinran, kojnpletteras med en bestämmelse därom att Kungl. Majit
skall äga meddela föreskrifter till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade
att uppenbart motverka vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.
Jämväl i ett annat hänseende torde en ändring i den nu gällande lagen
böra vidtagas. Enligt 1 § sista stycket äger Kungl. Majit att i förordnande
som i paragrafen sägs föreskriva, att betalningen skall fullgöras i
svenskt myntslag. Däremot möjliggör lagen icke med sin nuvarande avfattning,
att Kungl. Majit i dylikt förordnande föreskriver, att betalningen
skall fullgöras i visst främmande myntslag, om betalningen enligt
lag eller avtal skolat erläggas i annat främmande myntslag. Riksbankschefen
har framhållit hurusom vid redan förda förhandlingar rörande
avslutande av clearingavtal den erfarenheten vunnits, att man å svensk
sida kan nödgas acceptera ett clearingförfarande på annan basis än
svenskt myntslag. Det vore ej otänkbart att det i ett blivande avtal rörande
betalningsreglexing kunde befinnas lämpligt att så ordna förfaringssättet,
att inbetalningarna till det svenska samlingskontot komme att ske i
visst främmande myntslag. Sålunda torde det t. ex. vid ett clearingförfarande,
baserat på pund sterling, möjligen bliva lämpligt att föreskriva
inbetalning uteslutande i detta myntslag, varvid det finge ankomma på
gäldenären att anskaffa de för inbetalning till clearingkontot erforderliga
pundbeloppen. Riksbankschefen har därför föreslagit, att ifrågavarande
stadgande ändrades så, att Kungl. Majit skulle äga föreskriva i vilket
myntslag betalning skall fullgöras. Då jag finner den föreslagna ändringen
önskvärd, förordar jag dess genomförande.
I anslutning till vad jag sålunda anfört har jag låtit omarbeta förut
nämnda, inom handelsdepartementet upprättade lagförslag.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 246.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, hav
här uteslutits.
8
Kungl, Majda proposition nr 246.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16
maj 1935.
Närvarande:
justi tierådet Appelberg,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 10 maj 1935,
hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av tillförordnade expeditionschefen Gösta Engzell.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Martts proposition nr 246.
9
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj 1935.
Närvarande:
Statsministern Hagsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för justitie- och finansdepartementen lagrådets den 16 maj 1935 avgivna utlåtande
över det den 10 maj 1935 till lagrådet remitterade förslaget till
lag örn fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m, m. samt hemställer, under framhållande att proposition i ärendet torde
jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlämnas utan hinder av att den
för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid
gått till ända, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
N. Tolstoy.
Bihang till riksdagen» protokoll 19,15. 1 sami. Nr 246—247.