Kungl. Maj:ts proposition nr 2kS.
1
Nr 243.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande godkännande av
ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående
handräckning i beskattning särenden; given Stockholms
slott den 17 maj 1935.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 10 maj 1935 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 14 maj 1935 undertecknat
avtal mellan Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsärenden,
med till avtalet hörande slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed
föreslå riksdagen att godkänna berörda avtal och slutprotokoll.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1985.
1 sami. Nr 8k3.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr %i8.
Avtal
mellan Konungariket Sverige och
Tyska riket angående handräckning
i beskattningsärenden.
Konungariket Sverige och Tyska riket
hava överenskommit att sluta avtal
angående handräckning i beskattningsärenden.
För detta ändamål hava till fullmäktige
utsett:
Hans Maj:t Konungen av Sverige:
Sveriges Minister i Berlin
E. af Wirsén,
Tyske Rikskanslern:
Ministerialdirektören i tyska utrikesministeriet
Richard
Meyer och
Ministerialdirektören i tyska riksfinansministeriet
Professor
Dr. Otto Hedding,
vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i
god och behörig form, överenskommit
örn följande bestämmelser:
I. Avtalets tillämpningsområde.
Artikel I.
(1) Med skatter avses i detta avtal
a) de skatter, å vilka tillämpas avtalet
den 25 april 1928 mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket
angående utjämnande av den in- och
den utländska beskattningen, särskilt
till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter, samt
b) andra offentliga avgifter, såframt
de utgå för de avtalslutande
staternas eller de tyska delstaternas
räkning eller ock i form av tilläggsskatter
eller bidrag utgå för andra offentligrättsliga
juridiska personers
räkning efter samma grunder som de
under a) och b) omförmälda skatter
Ve rtrag
zwischen dem'' Deutsch en Reich und
dem Königreich Schweden liber
Amts- und Rechtshilfe in Steuers«achen.
Das Deutsche Reich und das Königreich
Schweden sind iibereingekommen,
emen Vertrag liber Amts- und
Rechtshilfe in Steuersachen abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten
ernannt:
der Deutsche Reichskanzler:
den Ministerialdirektor im Auswärtigen
Arnt,
Richard Meyer, und
den Ministerialdirektor im Reichsfinanzministerium,
Professor Dr. Otto Hedding,
Seine Majestät der König von Schweden:
den
Schwedischen Gesandten in
Berlin,
E. af Wirsén,
die, nachdem sie ihre Vollmachten
gepriift und in guter und gehöriger
Form befunden haben, liber folgende
Bestimmungen ubereingekommen sind:
I. Anwendungsgebiet des Vertrages.
Artikel I.
(1) Als Steuern im Sinne dieses
Vertrages gelten
a) die Steuern, auf welche das Abkommen
zwischen dem Deutschen
Reich und dem Königreich Schweden
zur Ausgleichung der in- und ausländischen
Besteuerung insbesondere
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der direkten
Steuern vom 25. April 1928 Anwendung
findet,
b) andere öffentliche Abgaben, soweit
sie flir Rechnung der vertragschliessenden
Staaten oder der deutschen
Länder oder in der Form von
einheitlich mit den unter a) und b)
erwähnten Steuern und Abgaben zu
erhebenden Zuschlägen oder Beiträgen
för Rechnung anderer juristischen Per
-
Kungl. Maj:ts proposition nr S^8.
3
och avgifter, ävensom alla värdestegringsskatter.
(2) Uteslutna äro likväl tullar och
avgifter å förbrukning; omsättningsoch
lyxskatter anses, såvitt detta avtals
tillämpningsområde angår, icke
såsom avgifter å förbrukning.
n. Förfarandet vid handräckning i
beskattningsärenden.
Artikel II.
Båda staterna förplikta sig att ömsesidigt
lämna varandra handräckning
i alla beskattningsärenden såväl vid
utredning rörande och fastställande av
skatter och säkerheter som ock i fullföljdsförfarandet
och vid indrivning
av skatt.
Artikel III.
(1) Vid behandling i beskattningsärenden
av framställningar rörande
handräckning, däri inbegripes delgivning
av handlingar, sker skriftväxlingen
direkt mellan myndigheterna i de
båda staterna.
(2) Behöriga att direkt översända
och emottaga framställningar rörande
delgivning och annan handräckning
äro för Sveriges del länsstyrelserna
och för Tyska rikets del de högre myndigheter,
som handhava riksfinansförvaltningen
(die Landesfinanzämter).
(3) Har den myndighet, till vilken
framställning gjorts, icke lokal behörighet,
åligger det densamma att å
ämbetets vägnar befordra handlingen
till behörig myndighet och ofördröjligen
härom underrätta den myndighet,
från *vilken framställningen utgått.
Artikel IV.
Den handling, vari framställning
angående handräckning göres, skall,
såframt icke annat överenskommes, vara
avfattad på det officiella språket i
den stat, till vilken framställningen göres,
eller vara åtföljd av en översättning
till detta språk. I handlingen
skola angivas den myndighet, från
sonen des öffentlichen Rechts erhoben
werden, sowie alle Steuern auf den
Wertzuwachs.
(2) Ausgeschlossen sind jedoch Zölle
und Verbrauchsabgaben; die Umsatzund
Luxussteuern gelten fur den Anwendungsbereich
dieses Vertrages
nicht als Verbrauchsabgaben.
II. Verfahren der Amts- und Rechts*
hilfe in Steuersaehen.
Artikel II.
Beide Staaten verpflichten sich, in
allen Steuersaehen sowohl bei der Ermittlung
und Festsetzung von Steuern
und Sicherheiten als auch im Rechtsmittelverfahren
und in der Beitreibung
sich gegenseitig Amts- und Rechtshilfe
zu Risten.
Artikel III.
(1) In Steuersaehen erfolgt die Erledigung
von Amts- und Rechtshilfeersuchen
mit Einschluss der Zustellung
von Schriftstucken in unmittelbarem
Geschäftsverkehr der Behörden der heiden
Staaten.
(2) Fur unmittelbare Ubermittlung
von Zustellungs- und sonstigen Ängsund
Rechtshilfeersuchen sowie fur ihre
Entgegennahme sind auf seiten des
Deutschen Reichs die Landesfinanzämter,
auf seiten des Königreichs
Schweden die Vorstände der Provinzbehörden
(Länsstyrelserna) zustän
dig.
(3) Ist die ersuchte Behörde örtlich
unzuständig, so hat sie das Ersuchen
an die zuständige Behörde von Amts
wegen abzugeben und die ersuchende
Behörde hiervon unverziiglich zu benachrich
tigen.
Artikel IV.
Das Ersuchungsschreiben muss in
der Amtssprache des ersuchten Staates
abgefasst oder von einer tlbersetzung
in dieser Sprache begleitet sein, sofern
nichts anderes vereinbart werden sollte.
In dem Ersuchungsschreiben sind die
ersuchende Behörde, der Name und
Beruf (Stand) der Beteiligten sowie,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
vilken framställningen utgått, namn
och yrke (ställning) för dem saken
gäller ävensom, därest fråga är örn
delgivning av handling, mottagarens
adress och handlingens beskaffenhet.
Artikel V.
(1) Delgivning skall ombesörjas av
vederbörande myndighet i den stat,
hos vilken åtgärden begärts. Denna
myndighet kan utom i de fall, som
avses i punkt (2), inskränka sig till
att verkställa delgivningen genom
handlingens överlämnande till mottagaren,
såvitt denne är villig mottaga
densamma.
(2) På önskan av den stat, från
vilken framställningen utgått, skall,
såframt handlingen är avfattad på
det officiella språket i den stat, hos
vilken framställningen gjorts, eller åtföljes
av översättning till detta språk,
handlingen delgivas i den form, som
för verkställande av liknande delgivning
är föreskriven i lagstiftningen i
den stat, hos vilken delgivning begärts.
Artikel YI.
Delgivningen skall styrkas genom
antingen ett daterat och legaliserat
mottagningsbevis, utfärdat av mottagaren,
eller ett intyg av myndigheten
i den stat, hos vilken framställningen
blivit gjord, av vilket intyg
framgår, att delgivning ägt rum, samt
formen och tiden för delgivningen.
Artikel VII.
(1) Den myndighet, till vilken
framställning örn handräckning riktas,
är skyldig att efterkomma densamma
och därvid använda samma tvångsmedel
som vid behandling av en motsvarande
begäran från myndighet i den
stat, hos vilken framställningen göres.
Även formen för behandlingen rättar
sig efter lagstiftningen i den stat, till
vilken framställningen riktats; dock
skall på begäran av den myndighet,
som gjort framställningen, viss form
im Falle der Zustellung, die Adresse
des Empfängers und die Art des zuzustellenden
Schriftstucks anzugeben.
Artikel V.
(1) Fur die Zustellung hat die zuständige
Behörde des ersuchten Staates
Sorge zu tragen. Diese Behörde kann
sich, abgesehen von den im Åhs. (2)
vorgesehenen Fällen, darauf beschranken,
die Zustellung durch tlbergabe
des Schriftstuckes an den Empfänger
zu bewirken, sofern er zur Annahme
bereit ist.
(2) Auf Wunsch des ersuchenden
Staates ist das zuzustellende Schriftstuck
in der durch die innere Gesetzgebung
des ersuchten Staates fur die Bewirkung
gleichartiger Zustellungen
vorgeschriebenen Form zuzustellen,
sofern es in der Amtssprache des ersuchten
Staates abgefasst oder von
einer tjbersetzung in dieser Sprache
begleitet ist.
Artikel VI.
Die Zustellung wird entweder durch
ein mit Datum versehenes und beglaubigtes
Empfangsbekenntnis des
Empfängers oder durch ein Zeugnis
der Behörde des ersuchten Staates, aus
dem sich die Tatsache, die Form und
die Zeit der Zustellung ergeben, nachgewiesen.
Artikel VII.
(1) Die Behörde, an die das Amtsoder
Ilechtshilfeersuchen gerichtet
wird, ist verpflichtet, ihm zu entsprechen
und dabei dieselben Zwangsmittel
anzuwenden wie bei der Erledigung
eines entsprechenden Ersuchens
der Behörde des ersuchten Staates.
Auch die Formen der Erledigung richten
sich nach den Gesetzen des ersuchten
Staates; doch ist auf Antrag
der ersuchenden Behörde nach einer besonderen
Form zu verf ahren, sofern
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-k-S.
5
iakttagas, såframt denna icke strider
mot lagstiftningen i den stat, hos vilken
framställningen skett.
(2) Användande av tvångsmedel,
som är tillåtet inom den stat, hos vilken
framställningen gjorts, är uteslutet,
såvitt icke den stat, från vilken
framställningen utgått, beträffande en
motsvarande framställning kan använda
ett likartat tvångsmedel.
(3) Den myndighet, som gjort framställningen,
skall på begäran underrättas
örn tid och plats för förrättning,
som företages i anledning av framställningen.
Parterna äro berättigade
att låta representera sig eller att vara
närvarande vid förrättningen i enlighet
med de allmänna bestämmelserna i
den stat, till vilken framställningen
skett.
Artikel VIII.
För behandling av framställningar
örn handräckning, däri inbegripes delgivning
av handlingar, må icke uppbäras
några avgifter eller ersättningar
för kostnader. Undantagna äro,
såframt ej annat överenskommes, ersättningar
till dem, som meddelat
upplysningar, eller till sakkunniga,
ersättningar för kostnader, som föranletts
genom förrättningsmäns medverkan
uti de i artikel V punkt
(2) angivna fall eller genom användande
av viss form enligt artikel VII
punkt (1), ävensom ersättning för
kostnader, uppkomna genom rättegångar,
som föranledas av handräckningens
verkställande och som handläggas
vid de allmänna domstolarna.
Artikel IX.
Bestämmelserna i detta avtal äga ej
tillämpning å handräckning vid indrivningsförfarande
i den mån i artiklarna
X och XI annorlunda är föreskrivet.
Artikel X.
(1) Exigibla beslut i beskattningsärenden
med undantag av beslut örn
kvarstad och liknande tvångsmedel
skola efter framställning från den hög
-
diese der Gesetzgebung des ersuchten
Staates nicht zuwiderläuft.
(2) Die Anwendung eines im Gebiete
des ersuchten Staates zulässigen
Zwangsmittels ist ausgeschlossen, soweit
der ersuchende Stååt im Falle
eines entsprechenden Ersuchens nicht
in der Lage wäre, ein gleichartiges
Zwangsmittel anzuwenden.
(3) Die ersuchende Behörde ist auf
ihr Verlangen von der Zeit und dem
Örte der auf das Ersuchen vorzunehmenden
Handlung zu benachrichtigen.
Die Beteiligten sind berechtigt, sich
bei der Handlung nach den allgemeinen,
in dem ersuchten Staate massgebenden
Vorschriften vertreten zu lassen
oder ihr beizuwohnen.
Artikel VIII.
För die Erledigung von Amts- und
Hechtshilfeersuchen mit Einschluss
der Zustellung von Schriftstucken
durfen keinerlei Gebuhren oder Auslagen
erhoben werden; ausgenommen
sind vorbehaltlich anderweitiger Ubereinkunft
die an Auskunftspersonen
oder Sachverständige gezahlten Entschädigungen,
die Auslagen, die durch
die Mitwirkung eines Vollziehungsorgans
in den Fällen des Artikel V
Abs. (2) oder durch die Anwendung
einer besonderen Form gemäss Artikel
VII Abs. (1) entstanden sind, sowie
die Kosten von Rechtsstreitigkeiten,
die zur Durchfuhrung der Amtsund
Hechtshilfeersuchen vor den ordentlichen
Gerichten gefiihrt werden.
Artikel IX.
Auf die Hechtshilfe im Beitreibungsverfahren
findén die Bestimmungen
dieses Vertrages insoweit keine
Anwendung, als in den Artikeln X
und XI etwas Abweichendes angeordnet
ist.
Artikel X.
(1) Vollstreckbare Verfugungen
(Entscheidungen, Beschlusse, Anordnungen)
in Steuersachen mit Ausnahme
von Arrestanordnungen sind
6
Kungl. Maj:ts proposition nr
sta finansmyndigheten inom den ena
staten till motsvarande myndighet i
den andra staten utan särskild kostnad
erkännas såsom gällande i den senare
staten och där verkställas. Dylikt
erkännande skall meddelas uttryckligen.
(2) De i punkt (1) angivna besluten
skola utan parternas särskilda hörande
verkställas i enlighet med lagstiftningen
i den stat, inom vilken
verkställigheten skall äga rum.
(3) Vid framställningen örn verkställighet
skall fogas förklaring av
vederbörande myndighet i den stat,
från vars sida framställningen skett*
att beslutet är exigibelt; denna myndighets
behörighet skall bestyrkas av
den högsta finansmyndigheten i nämnda
stat.
(4) Såframt ej annat överenskommes
skall den handling, på grund
varav verkställighet skall ske, till den
del den innefattar själva beslutet vara
åtföljd av översättning, avfattad å det
officiella språket i den stat, till vilken
framställningen gjorts.
(5) Förklaring och bestyrkande, varom
i punkt (3) förmäles, skola vara
åtföljda av översättning till det officiella
språket i den stat, till vilken
framställningen skett.
Artikel XI.
Framställning örn visst slag av verkställighet
skall i möjligaste mån efterkommas,
såframt nämnda slag av
verkställighet är tillåtet i beskattningsärenden
enligt lagstiftningen både
i den stat, som gjort framställningen,
och i den stat, till vilken framställningen
riktats; i övrigt regleras
sättet för verkställigheten och förfarandet
därvid, på sätt i artikel X
punkt (2) stadgas, i enlighet med lagstiftningen
i den stat, till vilken framställningen
skett.
Artikel XII.
(1) Handräckning medgives blott
såvitt avser skatteanspråk mot skattskyldiga,
som tillhöra allenast den
stat, från vilken framställningen
gjorts; mot andra skattskyldiga med
-
auf Antrag, der von der obersten
Finanzverwaltungsbehörde des emen
Staates an die gleiche Behörde des
anderen ''Staates zu richten ist, kostenfrei
anzuerkennen und zu vollstrekken.
Die Anerkennung muss ausdrucklich
ausgesprochen werden.
(2) Die im Åhs. (1) bezeichneten
Verfugungen werden Öhne Anhörung
der Parteien gemäss der Gesetzgebung
des Staates vollstreckt, in dem die
Vollstreckung betrieben wird.
(3) Dem Ersuchen um Vollstrekkung
ist eine Erklärung der zuständigen
Behörde des ersuchenden Staates
beizufiigen, dass die Verfiigung
vollstreckbar ist; die Zuständigkeit
dieser Behörde ist durch die oberste
Finanzverwaltungsbehörde des ersuchenden
Staates zu bescheinigen.
(4) Der entscheidende Spruch der
Verfiigung muss vorbehaltlich anderweitiger
TJbereinkunft von einer tjbersetzung
begleitet sein, die in der
Amtssprache des ersuchten Staates abgefasst
ist.
(5) Die Erklärung und die Bescheinigung
gemäss Abs. (3) mössén von
einer Dbersetzung in der Amtssprache
des ersuchten Staates begleitet sein.
Artikel XI.
Dem Ersuchen um eine bestimmte
Art der Vollstreckung soll möglichst
entsprochen werden, soweit diese Art
der Vollstreckung nach dem Rechte
des ersuchenden und des ersuchten
Staates in Steuersachen zulässig ist;
im iibrigen richten sidi die Art und
Durchfökning der Vollstreckung gemäss
Artikel X Abs. (2) nach dem
Rechte des ersuchten Staates.
Artikel XII.
(1) Die Amts- und Rechtshilfe wird
zur Durchfuhrung von Steueranspruehen
nur gegen Steuerpflichtige gewährt,
die nur die Staatsangehörigkeit
des ersuchenden Staates besitzen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
7
gives dock handräckning, örn skattefordringarna
förfallit till betalning
vid en tidpunkt, då de skattskyldiga
tillhörde allenast nämnda stat. Därest
fråga är om delgivning eller örn infordrande
av upplysningar angående
förhållanden, vilka äro kända för den
myndighet, till vilken framställningen
skett, medgives handräckning utan avseende
å vilken stat de skattskyldiga
tillhöra.
(2) Framställning örn handräckning
kan avböjas, om den stat, hos vilken
handräckningen begärts, anser densamma
ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter
eller säkerhet.
(3) Framställning örn infordrande
av sådana upplysningar, uppgifter
eller utlåtanden, som författningsenligt
må meddelas i den stat, till
vilken framställningen riktats, från
personer, som icke såsom skattskyldiga
hava i saken del, kan avböjas,
därest den stat, som gjort framställningen,
enligt sin egen lagstiftning
icke kan infordra motsvarande
upplysningar, uppgifter eller utlåtanden.
Detsamma gäller framställning,
som avser meddelanden om faktiska
eller rättsliga förhållanden, såframt
kännedomen om dessa förhållanden
endast kan vinnas på grund av sådana
åligganden att avgiva upplysningar,
uppgifter eller utlåtanden, som
icke gälla inom den stat, från vilken
framställningen skett, ävensom framställningar
av alla slag, därest de ej
kunna efterkommas utan kränkning
av affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.
Artikel XIII.
(1) Efterkommes framställningen
Irnit eller delvis, skall den myndighet,
som gjort framställningen, ofördröjligen
underrättas om utgången av ärendet.
(2) Försåvitt framställningen icke
efterkommes, skall den myndighet, som
gjort framställningen, ofördröjligen
underrättas därom, och skola därvid
gegen andere Steuerpflichtige jedoch
dann, wenn die Steueranspriiche in
einem Zeitpunkt fällig geworden sind,
zu dem die Steuerpflichtigen nur die
Staatsangehörigkeit des ersuchenden
Staates besassen. Werden Zustellungen
oder Auskiinfte liber Umstände
begehrt, die der ersuchten Behörde
bekannt sind, so wird die Amts- lind
liechtshilfe gewährt ohne Riicksicht
auf die Staatsangehörigkeit der Personen,
gegen weicke die Steueranspriiche
durchgefiihrt werden sollen.
(2) Die Amts- und Rechtshilfe
kann abgelehnt werden, wenn der
Stååt, der um die Hilfeleistung ersucht
ist, sie flir geeignet hält, seine
Hoheitsrechte oder seine Sickerheit zu
gefährden.
(3) Ersuchen, auf Grund deren im
Gebiete des ersuchten Staates zulässige
Auskiinfte, Anzeigen oder Gutachten
von Personen, die nicht als
Steuerpflichtige beteiligt sind, eingezogen
werden sollen, können abgelehnt
werden, soweit der ersuchende Stååt
nach seiner eigenen Gesetzgebung
nicht in der Lage ist, entsprechende
Auskiinfte, Anzeigen oder Gutachten
zu verlangen. Das Gleiche gilt flir
Ersuchen, die auf Mitteilung tatsächlicher
Verhältnisse oder rechtlicher
Beziehungen gerichtet sind, sofern die
Fen ti tnis dieser Verhältnisse oder Beziehungen
nur auf Grund von Auskunfts-,
Anzeige- oder Gutachterpflichten
gewonnen ist, die in dem Gebiete
des ersuchenden Staates nicht
bestehen, sowie fihr Ersuchen aller
Art, soweit ihnen nur unter Verletzung
emes Geschäfts-, Betriebs- oder
Gewerbegeheimnisses geniigt werden
könnte.
Artikel XIII.
(1) Wird dem Ersuchen ganz oder
teilweise entsprochen, so ist die ersuchende
Behörde liber die Art der
Erledigung unverziiglich zu unterrichten.
(2) Soweit dem Ersuchen nicht
entsprochen wird, ist die ersuchende
Behörde hiervon unter Angabe der
Grunde und der sonst bekannt ge
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 2h8.
angivas skälen för beslutet och de eljest
framkomna omständigheter, som
äro av betydelse för ärendets vidare
behandling.
Artikel XIV.
Å förfrågningar, upplysningar, uppgifter
och utlåtanden ävensom andra
meddelanden i handräckningsväg tilllämpas
i envar av de båda staterna
där gällande författningsbestämmelser
rörande tystnadsplikt och handlingars
hemlighållande.
lil. Legalisering av urkunder.
Artikel XV.
(1) Av beskattningsdomstol i den
ena staten upprättade, utfärdade eller
bestyrkta urkunder behöva, därest
de äro försedda med domstolens sigill
eller stämpel, ej någon legalisering för
att användas i beskattningsärenden
inom den andra statens område.
(2) Till omförmälda urkunder höra
även av tjänsteman hos domstolen underskrivna
urkunder, såframt sådan
underskrift är tillräcklig enligt lagstiftningen
i den stat, domstolen tillhör.
Artikel XVI.
(1) Urkunder, vilka i en av de båda
staterna upprättats, utfärdats eller bestyrkts
av högre förvaltningsmyndighet,
som handlägger beskattningsärenden,
och försetts med myndighetens
sigill eller stämpel, behöva ej någon
legalisering för att användas i beskattningsärenden
inom den andra statens
område.
(2) De båda staterna skola angiva
de ifrågakommande myndigheterna i
en förteckning, som när som helst kan
i samförstånd mellan staterna i administrativ
ordning ändras eller fullständigas.
IV. Slutbestämmelser.
Artikel XVII.
De högsta finansmyndigheterna i
de båda staterna kunna träffa ytter
-
wordenen Umstände, die flir die Weiterfiihrung
der Sache von Bedeutung
sind, unverztiglich zu benachrichtigen.
Artikel XIV.
Auf die Anfragen, Ausktinfte, Anzeigen
und Gutachten sowie auf
sonstige Mitteilungen im Wege der
Amts- und Rechtshilfe findén in jedem
der heiden Staaten die gesetzlichen
Vorschriften dieses Staates
tiber die Amtsverschwiegenheit und
Geheimhaltung Anwendung.
III. Beglaubigung von Urkunden.
Artikel XV.
(1) Die von Finanzgerichten des
einen Staates aufgenommenen, ausgestellten
oder beglaubigten Urkunden
bedtirfen, wenn sie mit dem Siegel
oder Stempel des Gerichts versehen
sind, zum Gebrauch im Gebiete des
anderen Staates in Steuersachen beiner
Beglaubigung (Legalisation).
(2) Zu den bezeichneten Urkunden
geboren auch die von dem Gerichtsschreiber
unterschriebenen Urkunden,
sofern diese Unterschrift nach den Gesetzen
des Staates gentigt, dem das
Gericht angehört.
Artikel XVI.
(1) Urkunden, die von der ebersten
oder einer höheren Finanzverwaltungsbehörde
des einen der heiden Staaten
aufgenommen, ausgestellt oder beglaubigt
und mit dem Siegel oder
Stempel der Behörde versehen sind,
bedtirfen zum Gebrauch im Gebiete
des anderen Staates in Steuersachen
heiner Beglaubigung (Legalisation).
(2) Die heiden Staaten werden die
in Betracht kommenden Behörden in
einem Verzeichnis bekanntgeben, das
im beiderseitigen Einverständnis jederzeit
auf dem Verwal tungs wege geändert
oder ergänzt werden kann.
IV. Schlussbestimmungen.
Artikel XVII.
Die ebersten Finanzverwaltungsbehörden
der beiden Staaten können wei
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
9
ligare överenskommelser i enlighet med
detta avtals syftemål. De kunna särskilt
förena sig örn bestämmelser angående
behandling av andra penningprestationer
på beskattningsområdet,
angående redovisning av indrivna belopp
och örn fastställande av genomsnittskurs
för omräkning av belopp,
beträffande vilka verkställighet skall
ske.
Artikel XVIII.
Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och
tyska språken, skall ratificeras, för
Sveriges del av Hans Maj :t Konungen
av Sverige med riksdagens samtycke.
Ratifikationshandlingarna skola snarast
möjligt utväxlas i Stockholm.
Avtalet träder i kraft med utväxling
av ratifikationshandlingarna och
förbliver gällande, så länge detsamma
icke uppsäges av någon av de avtalslutande
staterna. Uppsägning skall
äga rum minst fyra månader före ett
kalenderårs utgång. Sker uppsägningen
i rätt tid, upphör avtalet att gälla
med kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden
ej iakttagits, upphör avtalet
att gälla med utgången av nästföljande
kalenderår.
Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat avtalet.
Berlin den 14 maj 1935.
tere Vereinbarungen im Sinne dieses
Vertrages treffen. Sie können insbesondere
Bestimmungen liber die Behandlung
von Geldleistungen anderer
Art auf steuerlichem Gebiete, liber die
Abfiihrung von Vollstreckungserlösen
und die Festsetzung emes Durchschnittskurses
flir die Umrechnung der
Beträge vereinbaren, wegen deren eine
Vollstreckung zu erfolgen hat.
Artikel XVIII.
Dieser Vertrag, ausgefertigt in doppelter
Urschrift in deutscher und
schwedischer Sprache, soll ratifiziert
werden und zwar schwedischerseits
von Seiner Majestät dem König von
Schweden mit Zustimmung des Reichstags.
Die Ratifikationsurkunden sollen
baldmöglichst in Stockholm ausgetauscht
werden. Der Vertrag tritt
mit dem Austausch der Ratifikationsurkunden
in Kraft und bleibt so
lange in Geltung, als er nicht von
einem der vertragschliessenden Staaten
gekiindigt wird. Die Kundigung muss
mindestens vier Monate vor Ablauf
eines Kalenderjahres bewirkt werden.
Im Falle rechtzeitiger Kundigung vernert
der Vertrag mit dem Ablauf dieses
Kalenderjahres die Wirksamkeit. Ist
die Kundigungsfrist nicht eingehalten,
so verliert der Vertrag mit dem Ablauf
des nächsten Kalenderjahres die Wirksamkeit.
Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten
heider Staaten diesen Vertrag
unterfertigt.
Berlin, den 14. Mai 1935.
E. af Wirsén.
R. Meyer.
R. Meyer.
Otto Hedding.
Otto Hedding.
E. af Wirsén.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 2b3.
Slutprotokoll.
Vid undertecknande av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Tyska riket slutna avtalet angående
handräckning i beskattningsärenden
hava undertecknade fullmäktige avgivit
följande likalydande förklaringar,
som skola utgöra en integrerande del
av själva avtalet.
1. De avtalslutande staterna skola,
för att underlätta prövningen av den
materiella ömsesidigheten vid handräcknings
beviljande, utbyta förteckningar
över de beskattningsmyndigheterna
tillkommande befogenheter, beträffande
vilka överensstämmelse i
rättsgrundsatserna i svensk och tysk
rätt, såvitt framställning örn handräckning
angår, får antagas föreligga.
Förteckningarna skola särskilt meddela
kännedom örn:
a) de upplysningar, uppgifter, utlåtanden
och bevismedel, som kunna
avfordras skattskyldiga eller andra,
samt
b) de tvångsmedel, säkerhets- och
verkställighetsåtgärder, som äro tilllåtna
mot skattskyldiga eller andra.
Så länge eller i den mån förteckningar
icke utbytts och från båda sidor
godkänts eller såvitt framställning
angår åtgärder, som icke förutsetts i
förteckningarna, beviljas handräckning,
såframt ömsesidighet kan antagas
föreligga och verkställandet icke
strider mot rätten i den stat, till vilken
framställningen riktats, samt intet
särskilt skäl till avböjande av
framställningen föreligger enligt detta
avtals föreskrifter. Ömsesidighet i
detta hänseende anses föreligga, då vid
viss framställning örn handräckning
fogas ett av högre förvaltningsmyndighet
för beskattningsärenden i den
stat, som gjort framställningen, avgivet
intyg, däri officiellt fastslås, att
en motsvarande framställning skulle
bifallas enligt den statens lagstiftning.
Intyget skall, såframt ej annat överenskommes,
vara avfattat å det offi
-
Schlussprotokoll.
Bei der Unterzeichnung des arn heutigen
Tage zwischen dem Deutschen
Reich und dem Königreich Schweden
abgeschlossenen Vertrages liber Ängsund
Rechtshilfe in Steuersachen haben
die unterzeichneten Bevollmächtigten
folgende tibereinstimmende Erklärungen
abgegeben, die einen integrierenden
Teil des Vertrages selbst bilden sollen:
1. Die vertragschliessenden Staaten
werden, um die Prlifung der materiellen
Gegenseitigkeit flir die Gewährung
der Rechtshilfe zu erleichtern, Aufstellungen
liber die Befugnisse der Finanzbehörden
austauschen, flir welche
Ubereinstimmung in den Rechtsgrundsätzen
des deutschen und des
schwedischen Rechts bei Amts- und
Rechtshilfeersuchen angenommen werden
darf. Die Aufstellungen sollen
insbesondere Aufschluss geben:
a) tiber die Ausktinfte, Anzeigen,
Gutachten und Beweismittel, die von
den Steuerpflichtigen oder von driften
Personen verlangt werden können,
b) tiber die Zwangsmittel, Sicherungs-
und Vollstreckungsmassnahmen,
die gegentiber den Steuerpflichtigen
oder driften Personen zulässig
sind.
Solange oder soweit die Aufstellungen
nicht ausgetauscht und von heiden
Seiten anerkannt sind, oder soweit das
Ersuchen Massnahmen betrifft, die in
den Aufstellungen nicht vorgesehen
sind, wird die Amts- und Rechtshilfe
gewährt, sofern die Gegenseitigkeit
angenommen werden kann, die Durchftihrung
des Ersuchens dem Rechte
des ersuchten Staates nicht zuwiderläuft
und nicht ein besonderer Grund
zur Ablehnung des Ersuchens gemäss
den Vorscbriften des Vertrages gegeben
ist. Die Gegenseitigkeit in diesem
Sinne gilt als vorliegend, wenn dem
einzelnen Amts- und Rechtshilfeersuchen
eine Bescheinigung der höheren
Finanzverwaltungsbehörde des ersuchenden
Staates beigeftigt ist, die aintlich
feststellt, dass einem entsprechenden
Ersuchen nach dem Rechte des
ersuchenden Staates gentigt werden
Kungl. Maj:ts proposition nr 2h8.
11
cielia språket i den stat, till vilken
framställningen riktats, eller åtföljas
av en översättning till detta språk.
2. Såframt ej annat överenskommes,
skola de i detta avtal omförmälda
översättningarna till riktigheten bestyrkas
antingen av den myndighet,
som har att översända framställningen,
eller av en edsvuren eller av offentlig
myndighet utsedd översättare
i den stat, från vilken framställningen
gjorts, eller i den stat, till vilken framställningen
riktats.
3. Översändande av akter kan principiellt
icke fordras. För undantag härutinnan
erfordras samförstånd mellan
båda staternas högsta finansmyndigheter;
framställning örn översändande av
akter bör emellertid göras endast örn
mycket viktiga intressen för den stat,
från vilken framställningen sker, fordra
detta. Härigenom göres ej inskränkning
i vardera statens befogenhet
att vid sina framställningar foga
egna akter av betydelse för handräckningens
verkställande.
4. Handräckning beviljas icke för
indrivning av skatt, såvitt angår arvingar
eller andra, som förvärvat egendom
på grund av dödsfall, i den mån
skatteanspråket överskrider beloppet
eller värdet vid tiden för förvärvet av
vad som på grund av dödsfallet förvärvats.
5. Har det konstaterats, att indrivningen
blir utan resultat, återställes
framställningen till den myndighet,
som gjort densamma, under bifogande
av intyg härom jämte förefintliga bevis.
6. Till de i artikel XVI punkt (1)
i avtalet angivna urkunder höra även
sådana urkunder, som upprättats, utfärdats
eller legaliserats av behörig
tjänsteman hos någon av där nämnda
myndigheter.
7. Handräckning, varom överenskommits
i detta avtal, medgives icke
såvitt avser anspråk, vilka hänföra sig
till tiden före den 1 januari det år, då
detta avtal träder i kraft.
wird; die Bescheinigung muss, vorbehaltlich
anderweitiger Ubereinkunft,
in der Amtssprache des ersuchten
Staates abgefasst oder von einer
Ubersetzung in dieser Sprache begleitet
sein.
2. Vorbehaltlich anderweitiger Ubereinkunft
sind die in diesem Vertrage
vorgesehenen Ubersetzungen zu beglaubigen
und zwar entweder von der
mit der Ubermittlung des Ersuchens
betrauten Behörde oder von einem
beeidigten oder öffentlich ernannten
Dolmetscher des ersuchenden oder des
ersuchten Staates.
3. Eine Ubersendung von Akten
kann grundsätzlich nicht gefordert
werden. Ausnahmen bedurfen des Einvernehmens
der heiden obersten Einanzverwaltungsbehörden;
das Ersuchen
um Ubermittlung von Akten
soll indessen nur gestellt werden, wenn
dringende Interessen des ersuchenden
Staates es erheischen. Unberuhrt
bleibt die Befugnis jedes Staates, seinen
Ersuchen elgene Akten beizufiigen,
die der Durchfuhrung der Ersuchen
dienen sollen.
4. Die Amts- und Rechtshilfe wird
nicht gewährt zur Beitreibung von
Steueranspriichen gegen Erben oder
andere Erwerber von Todes wegen, soweit
der Anspruch den Betrag oder
Wert des von Todes wegen Erworbenen
im Zeitpunkte des Erwerbs iiberschreitet.
5. Steht fest, dass die Beitreibung
keinen Erfolg haben wird, so wird das
Ersuchen unter Beifiigung einer
Bescheinigung hieriiber nebst den vorhandenen
Belegen an die ersuchende
Behörde zuruckgeleitet.
6. Zu den in Art. XVI Abs. (1)
des Vertrages bezeichneten Urkunden
gehören auch Urkunden, die von einem
zuständigen Beamten der bezeichneten
Bonorden aufgenommen, ausgestellt
oder beglaubigt sind.
7. Die Amts- und Rechtshilfe,
welche in diesein Vertrage vereinbart
ist, wird nicht zur Durchfuhrung von
Anspruchen gewährt, die sich auf die
Zeit vor dem 1. Januar des Jahres be
-
12
Kungl. Majlis proposition nr ZhS.
8. Tvivelaktiga frågor eller svårigheter,
som kunna uppkomma vid avtalets
tolkning och tillämpning, skola
avgöras i samförstånd mellan de båda
staternas högsta finansmyndigheter.
_ 9. Framställning örn handräckning,
som inkommit till myndighet i
den stat, till vilken framställningen
riktats, innan avtalet upphört att gälla,
skall efterkommas i enlighet med
detta avtals bestämmelser, framställning
örn verkställighet likväl endast
i fall, då även erkännandet av det
exigibla beslutet meddelats redan innan
avtalet upphört att gälla.
Berlin den 14 maj 1935.
E. ai'' Wirsén.
R. Meyer.
Otto Hedding.
ziehen, in dem dieser Vertrag in Kraft
fritt.
8. Zweifel oder Schwierigkeiten bei
der Auslegung und Anwendung dieses
Vertrages werden im Einvernehmen
zwischen den ebersten Einanzverwaltungsbehörden
der heiden Staaten
geklärt werden.
9. Ersuchen um Amts- und Rechtshilfe,
die noch vor dem Ausserkrafttreten
dieses Vertrages bei der Behörde
des ersuchten Staates eingegangen
sind, sollen gemäss den Bestimmungen
dieses Vertrages durchgefiihrt werden,
Ersuchen um Vollstreckung jedoch nur
dann, wenn auch die Anerkennung der
vollstreckbaren Verfiigung bereits vor
dem Ausserkrafttreten dieses Vertrages
ausgesprochen ist.
Berlin, den 14. Mai 1935.
R. Meyer.
Otto Hedding.
E. af Wirsén.
Kungl. Maj:ts proposition nr 843.
13
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj
1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:
Såsom jag omnämnt vid anmälan för Kungl. Maj:t den 5 april 1935 av
förslag örn lagar angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld
eller allmän avgift och örn införsel i avlöning, pension eller livränta för
uttagande av oguldna utländska utskylder eller allmänna avgifter hava strävandena
å den internationella skatterättens område i främsta rummet inriktat
sig på åstadkommande av överenskommelser för undvikande av dubbelbeskattning.
Vid utformandet av de avtal, som för sådant ändamål ingåtts
mellan olika stater, bar regelmässigt avsetts, att å ena sidan samma beskattningsföremål
ej skulle beläggas med skatt av visst slag i mera än en
av de avtalslutande staterna, men att å andra sidan icke någon tillgång
av betydenhet skulle lämnas obeskattad i andra fall än där skattefrihet enligt
vederbörande länders inre lagstiftning ansåges påkallad. I nära samband härmed
framstår intresset av att förhindra skatteflykt. Rätteligen påförd skatt
undandrages ofta det allmänna på det sätt, att vid flyttning från ett land till
ett annat i det förra landet påförd skatt ej erlägges och egendom ej kvarlämnas,
som kan utmätas för skatten. Det förekommer även, att vid konstant
bosättning i ett land kapitaltillgångar överföras till annat land i syfte att dessa
tillgångar och deras avkastning skola undgå beskattning. Ofta undgå de
även taxering, då det erbjuder svårighet att erhålla uppgifter rörande desamma.
Möjligheten av ett rättsligt genomförande av skatteanspråk i dessa och
liknande fall har fördenskull särskilt med hänsyn till den i de flesta länder
alltmera skärpta beskattningen kommit att framstå som ett mycket viktigt
önskemål. i ! :iföl
Uttagande tvångsvis i en stat av utskylder, påförda av stat eller kommun i
en annan stat, torde endast undantagsvis vara möjligt. Beslut av ett lands
myndigheter i beskattningsärende lärer icke någonstädes vara utan vidare exigi
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 2-iS.
belt i ett främmande land. En prövning av utländskt skatteanspråk vid domstol
har däremot ägt rum i vissa länder. En sådan prövning måste dock på
grund av anspråkets natur medföra stora svårigheter. Lösningen av frågan
örn s. k. rättshjälp eller handräckning staterna emellan i skatteärenden har,
såsom jag jämväl vid anmälan den 5 april 1935 av förut berörda lagförslag
framhållit, måst sökas genom avslutande av särskilda överenskommelser mellan
stater, vilkas skattesystem äro tillräckligt överensstämmande och som
på grund av livliga förbindelser haft behov av ömsesidigt bistånd för genomförande
av skatteanspråk. Hithörande frågor hava jämväl varit under behandling
av en expertkommitté inom Nationernas förbund, vilken sysslat med
dubbelbeskattningsfrågor och spörsmål örn skatteflykt och år 1928 avgivit en
rapport i ämnet. Därvid hava upprättats modellförslag till avtal mellan två
stater, avseende vad angår åtgärder mot skatteflykt dels hjälp med införskaffande
av utredning samt delgivning i skatteärenden, dels ock handräckning för
uttagande av skatt. Hittills hava särskilda, fullständiga handräckningsavtal
upprättats bland annat mellan Tyskland, å ena sidan, samt Tjeckoslovakien,
Österrike och Ungern, å andra sidan, ävensom mellan Österrike och Ungern,
mellan Polen och Tjeckoslovakien samt mellan Österrike och Tjeckoslovakien.
Avtal angående allenast administrativ handräckning (utredning och delgivning)
hava ingåtts mellan åtskilliga andra stater. Sverige, som för undvikande
av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, avslutat flera avtal, har
hittills icke ingått något handräckningsavtal med främmande stat. I
I slutprotokollet till det numera upphävda handels- och sjöfartsavtalet den
14 maj 1926 mellan Sverige och Tyska riket förbundo sig de avtalslutande staterna
att avsluta överenskommelser angående undvikande av dubbelbeskattning
och tillerkännande av rättsskydd och rättshjälp i beskattningsärenden.
I anledning härav uppdrog Kungl. Majit åt numera kammarrättsrådet juris
doktorn C. W. U. Kuylenstierna och kammarrättsrådet O. J. Ekenberg att
upptaga förhandlingar i ämnet med tyska vederbörande. Den 25 april 1928
undertecknades det gällande avtalet mellan de båda staterna angående utjämnande
av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av
dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter. I slutprotokollet till sistnämnda
avtal förbehöllo sig de avtalslutande staterna att träffa särskild överenskommelse
beträffande arvs- och gåvoskatter. Rörande åtgärder i syfte att
förekomma dubbelbeskattning beträffande dylika skatter samt beträffande
handräckning (rättshjälp) i beskattningsärenden hava förhandlingar med tyska
vederbörande därefter upptagits och avslutats sommaren 1934, då enighet uppnåtts
örn preliminära förslag till avtal mellan de båda staterna dels för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt, dels angående handräckning
i beskattningsärenden, båda med tillhörande slutprotokoll. Till det förstnämnda
avtalet, som är avsett att undertecknas samtidigt med avtalet örn
handräckning, torde jag senare i dag få återkomma.
iVid förhandlingarna hava även utarbetats förslag dels till noter avsedda att
i samband med handräckningsavtalets undertecknande utväxlas mellan de båda
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
15
staternas regeringar, dels till särskilda överenskommelser mellan rikenas högsta
finansmyndigheter jämlikt artikel XVII i handräckningsavtalet.
Förslaget till avtal angående handräckning i beskattningsärenden med tillhörande
slutprotokoll samt förslagen till notväxling och överenskommelser hava
av förhandlarna överlämnats till regeringarna.
Sedermera hava av de svenska förhandlarna i anledning av avtalsförslaget
utarbetats förslag till tillämpningsförfattningar.
över förslaget till avtal med slutprotokoll samt notväxling och särskilda
överenskommelser ävensom över förslagen till tillämpnings- och följdförfattningar
hava efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, riksräkenskapsverket
och Överståthållarämbetet, varjämte fullmäktige i riksbanken yttrat sig
angående viss fråga, till vilken jag senare återkommer. De hörda myndigheterna
hava funnit det önskvärt, att avtal i sådant syfte som det förevarande
kommer till stånd. I vissa detaljer hava erinringar framställts mot avtalsförslagets
utformning. Det torde i detta sammanhang böra anmärkas, att
redan år 1928 ett preliminärt förslag till handräckningsavtal med Tyskland,
i väsentliga delar överensstämmande med nu förevarande avtalsförslag, var
utställt till yttrande av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,
Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och
Bohus län, vilka samtliga myndigheter icke hade något att erinra mot de allmänna
principerna i det remitterade avtalsförslaget.
I anledning av de nu senast inkomna yttrandena har fortsatt skriftväxling
ägt rum mellan de svenska och tyska förhandlarna. Enighet har därefter uppnåtts
om en slutgiltig avfattning av förslag till avtal med slutprotokoll jämte
noter och särskilda överenskommelser, vilka tillställts regeringarna för godkännande.
De sålunda nu föreliggande förslagen torde få fogas såsom bilagor
(A''—C)1 till protokollet i detta ärende.
Redan den 5 april 1935 har jag, såsom jag förut antytt, anmält inom finansdepartementet
upprättade förslag till lag angående uttagande i vissa fall
av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift och lag örn införsel i avlöning,
pension eller livränta för uttagande av oguldna utländska utskylder eller
allmänna avgifter, vilka lagar utgöra en förutsättning för avtalets genomförande.
Förslagen hava därefter underkastats granskning av lagrådet, som
enligt protokoll den 10 april 1935 lämnat desamma utan anmärkning. Till
frågan örn dessa lagförslags framläggande för riksdagen lärer jag få tillfälle
att senare taga ställning. Förslagen till övriga tillämpningsförfattningar äro
ej avsedda att framläggas för riksdagen. Till dessa förslag torde jag få återkomma,
därest det ifrågasatta avtalet kommer till stånd.
Enligt det föreliggande avtalsförslaget (artiklarna II och X) skall givas möjlighet
för en var av de båda staterna att i den andra staten erhålla handräckning
dels för vinnande av utredning i beskattningsärenden, såsom införskaf- 1
1 Bilaga A, vilken fransett ombudens namn i avtalets ingress och nnderskrifterna är likalydande
med vid propositionen fogade avtal och slutprotokoll, har här nteslutits.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 2^3.
faneta av deklaration eller annan uppgift till ledning vid egen eller annans
beskattning, dels för delgivning av handling i beskattningsärende, och dels för
uttagande av skatter och andra offentliga avgifter. En betydelsefull begränsning
i avtalsförslagets räckvidd består däri (artikel XII punkt 1), att — frånsett
det fall, att fråga är om delgivning eller infordrande av upplysning örn
förhållanden, som äro kända för den tillfrågade myndigheten — handräckning
skall medgivas allenast såvitt avser skatteanspråk mot skattskyldiga, som tillhöra
endast den stat, från vilken framställningen gjorts, eller vid tidpunkten
för skatteanspråkens förfallande till betalning tillhörde endast denna stat. Denna
bestämmelse innebär sålunda, att Sverige icke lämnar handräckning för uttagande
här i riket av tyska utskylder mot andra än tyska medborgare eller
tyska juridiska personer resp. sådana personer, vilka när utskylderna förföllo
till betalning voro tyska medborgare men sedermera förlorat sitt tyska medborgarskap;
såsom tysk medborgare anses därvid ej den som jämväl äger medborgarskap
i Sverige eller annan stat.
Örn innehållet i avtalsförslaget må i övrigt följande anföras:
Artikel I i avtalet och punkt 1 av de särskilda överenskommelserna innehålla
bestämmelser angående de skatter, beträffande vilka avtalet skall gälla.
För Sveriges vidkommande innebär avtalet i korthet, att det hlir tillämpligt å
bland annat samtliga allmänna utskylder till stat och kommun (sålunda jämväl
landstingsskatt och vägskatt m. m.), skogsaccis och skogsvårdsavgift,
arvsskatt och skatt för gåva ävensom andra offentliga avgifter till staten, dock
icke tullar eller andra avgifter å tillverkning eller förbrukning än omsättningsoch
lyxskatter. För Tysklands vidkommande avser avtalet motsvarande tyska
skatter och allmänna avgifter. Till skatter räknas jämväl bl. a. avgifter för
indrivning av och räntor å utskylder, debetsedelslösen samt vitén och ersättning
för kostnader i beskattningsärenden.
I fråga örn proceduren i handräckningsärenden gäller enligt artikel III i
avtalet, att skriftväxling skall ske direkt mellan vederbörande myndigheter i de
båda staterna. Vid begäran örn handräckning för uttagande av skatt skall dock
jämlikt artikel X framställning göras av den högsta finansmyndigheten inom
den ena staten till motsvarande myndighet i den andra staten, för Sveriges del
alltså Kungl. Majit. Behöriga att direkt översända och emottaga framställning
rörande delgivning och utredning skola för Sveriges del vara länsstyrelserna
och för Tysklands del vederbörande »Landesfinanzamt».
I artikel XII punkt 2 stadgas, att framställning örn handräckning kan avböjas,
örn den stat, hos vilken handräckningen begärts, anser denna ägnad att
äventyra dess höghetsrättigheter eller säkerhet.
Artiklarna V och VI lämna närmare bestämmelser örn delgivning av handling
i beskattningsärende. Det normala torde bliva, att på grund av särskild
begäran delgivning sker i den form, som för verkställande av liknande delgivning
är föreskriven i lagstiftningen i den stat, hos vilken delgivning begärts,
d. v. s. för Sveriges del den form som är stadgad för delgivning av stämning.
Artiklarna VII och XII punkt 3 i avtalet, punkt 1 av slutprotokollet samt
punkt 1 i notväxlingen avse handräckning för utredning i beskattningsärenden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
17
Av stadgandena framgår, att sådan, handräckning kan av det ena landet erhållas
i det andra endast under vissa förutsättningar, nämligen att motsvarande åtgärd
kan på begäran av det egna landets myndigheter där vidtagas i dylikt beskattningsärende,
att motsvarande åtgärd i det andra landet kan på begäran
av det landets myndigheter vidtagas i likartat ärende angående beskattning i
det landet, samt att åtgärden ej kränker affärs-, drifts- eller yrkeshemlighet.
I fråga örn användande av vite eller annat tvångsmedel skall liknande överensstämmelse
mellan de båda ländernas lagstiftning vara för handen. Formen
för handräckning skall i allmänhet rätta sig efter lagstiftningen i den stat, till
vilken framställning riktats; dock kan på begäran viss annan form användas,
såvitt den ej strider mot nämnda lagstiftning. Den materiella ömsesidighet
mellan de båda staternas lagstiftning, som enligt vad nyss sagts skall vara en
förutsättning för handräcknings beviljande, har i notväxlingen ansetts konstaterad
i vissa angivna fall, bland annat i fråga örn löneuppgifter och uppgifter
örn aktieutdelningar.
Artiklarna X och XI innehålla bestämmelser örn handräckning för indrivning
av utskylder och andra allmänna avgifter. Exigibla beslut i beskattningsärenden
med undantag av beslut örn kvarstad och liknande tvångsmedel
skola efter framställning från den ena staten erkännas såsom gällande i den
andra staten och där verkställas i enlighet med lagstiftningen i sistnämnda
stat. För Sveriges vidkommande blir det, som förut nämnts, Kungl. Majit,
som får meddela dylikt beslut, innebärande ett slags administrativt exeqvatur.
Behörig myndighet i det land, som sökt handräckningen, skall intyga, att det
beslut, som ansökningen avser, är där exigibelt. Bifalles ansökningen, stå i den
andra staten samtliga de utsökningsmöjligheter till buds som finnas beträffande
det egna landets skatter, såsom utmätning i lös och fast egendom, införsel i lön
samt konkurs. För den skattskyldiges försättande i konkurs eller anhängiggörande
av talan vid de allmänna domstolarna (t. ex. rättegång, föranledd av
utsökningsförfarande) kräves dock enligt punkt 4 i notväxlingen uttrycklig
begäran av den sökande myndigheten. Att den skattskyldige vid indrivningen
får vidkännas indrivningsavgift till exekutionsmyndigheten enligt samma
grunder som beträffande inhemska utskylder ligger i sakens natur.
Enligt punkt 2 av de särskilda överenskommelserna godkännas under vissa
förutsättningar restlängdsutdrag såsom grund för framställning örn verkställighet.
Punkt 4 av slutprotokollet avser att förhindra, att av arvinge efter avgiftspliktig,
som avlidit, uttages mera än som motsvarar hans lott i dödsboet. Därest
boet är oskiftat, får ej uttagas mera än som motsvarar tillgångarna i boet.
Punkt 2 av notväxlingen vill giva garantier för att genom avtalet icke dubbelbeskattning
skall komma att effektueras.
Punkt 3 av notväxlingen uttrycker den i och för sig självklara satsen, att
det främmande landets myndigheter icke utom i undantagsfall böra besväras
med indrivning av bagatellbelopp. I detta sammanhang torde böra erinras därom,
att framställning örn indrivning av utskylder i den främmande staten
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 243. 2
18 Kungl. Majlis proposition nr 2h3.
naturligen icke bör ske förrän det fastslagits, att utskylden icke kan uttagas
i det egna landet.
Enligt punkt 5 av notväxlingen ansvarar envar av de båda staterna gentemot
den andra staten för underslev eller vårdslöshet av sina uppbördsorgan
vid handhavandet av de indrivna medlen. För utbekommande av dylik ersättning
i Sverige behöver tysk myndighet givetvis ej iakttaga föreskrifterna i
lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera.
Punkt 3 i de särskilda överenskommelserna lämnar närmare bestämmelser
rörande det myntslag, som indrivningen skall avse, samt sättet för överföring
av indrivna medel till det land, som begärt handräckningen. Indrivningen
skall alltid fullgöras i det myntslag, som gäller i den stat, hos vilken framställning
örn handräckning göres. Det belopp, som ansökningen avser, omräknas
för den skull enligt sista kurs av den högsta finansmyndigheten i sistnämnda
stat. Det på detta sätt uträknade beloppet indrives, varefter detsamma
— med avdrag för eventuella kostnader — genom förmedling av riksbankerna
i de båda länderna överföres till det land, som begärt handräckningen,
och i sistnämnda lands myntslag utbetalas till vederbörande myndighet.
Angående de kursvinster och kursförluster, vilka kunna uppkomma genom
ifrågavarande anordning, anfördes av de svenska förhandlarna i en promemoria,
som var fogad vid de handlingar, som remitterades till olika myndigheter
:
»Det är ofrånkomligt, att man i ett sådant sammanhang som det förevarande
måste räkna med att valutakursen kan undergå ändringar från den dag,
som ligger till grund för omräkningen, till den dag då beloppet kommer vederbörande
myndighet till handa. Förluster och vinster, som på detta sätt kunna
uppstå, komma därvid givetvis att få bäras av, resp. tillgodoräknas den part,
för vars räkning indrivningen ägt rum. Vid indrivning i Sverige av tyska
utskylder torde följaktligen för Sveriges vidkommande komplikationer i anledning
av kursändringar ej uppstå. Sådana kunna däremot uppkomma vid indrivning
i Tyskland av svenska utskylder. Det kan nämligen, örn ej särskild
anordning träffas för att förhindra det, inträffa, att ett annat belopp i svensk
valuta kommer vederbörande svenska myndighet tillgodo än det, för vilket
indrivning begärts. Man har härvid att utgå från att, örn hela det i tyskt
mynt uträknade beloppet uttagits av den skattskyldige, denne har fullgjort
sin betalningsskyldighet och ej kan komma att svara för underskott på grund
av kursförlust, iika litet som han bör kunna tillgodoräkna sig överskott på
grund av kursvinst. En sådan eventualitet är givetvis ej förutsedd i de svenska
uppbördsförfattningarna, enligt vilka inga anordningar för sådana fall
som det ifrågavarande finnas vare sig för att uppdebitera skattevinst eller
göra avkortning för skatteförlust. Otvivelaktigt är det möjligt att införa sådana
anordningar vid tillämpning av handräckningsavtal. Väsentligt enklare
synes emellertid vara, att såväl kursvinster som kursförluster i ifrågavarande
fall stanna på statsverket och antingen belasta, resp. tillgodoföras visst anslag
eller bäras av, resp. tillgodoföras riksbanken. Det senare alternativet synes
avgjort enklast, därför att det så att säga ligger inom ramen för riksbankens
naturliga verksamhet, medan däremot alternativet att för ändamålet anlita
särskilt statsanslag skulle innebära en för den allmänna statliga förvaltningsverksamheten
ovanlig anordning, vilken i förhållande till frågans betydelse
Kungl. Maj:ts proposition nr 2kS.
19
skulle förorsaka rätt mycket besvär. Då fråga är örn allenast offentliga avgifter
och om belopp av ringa storleksordning, vill det synas, som örn det för
riksbanken skulle vålla ringa olägenhet att påtaga sig denna uppgift, desto
mera som ett dylikt åtagande allenast beträffande offentliga avgifter knappast
skulle kunna tänkas medföra några betydelsefulla framtida konsekvenser.
Det lärer kunna antagas att i tidernas längd vinster och förluster skola
ungefär uppväga varandra. En spekulation från de svenska resp. tyska beskattningsmyndigheternas
sida i kursförändringar förefaller utesluten.»
I sitt yttrande över promemorian anförde fullmäktige i riksbanken:
Beträffande förslaget, att riksbanken skulle bära ifrågavarande kursrisk,
ville fullmäktige framhålla, att ett dylikt förfaringssätt rent principiellt måste
av riksbanken avvisas. Påståendet, att det kunde sägas ligga inom ramen
för riksbankens verksamhet att påtaga sig kursrisker av ifrågavarande art,
kunde ej av fullmäktige godtagas, övertagandet av den kursrisk, varom här
vore fråga, torde ligga helt utanför riksbankens verksamhet. Fullmäktige
hade alltid intagit den principiella ståndpunkten, att riksbanken ej kunde påtaga
sig kursförluster för andra verk och myndigheter.
Då det i förevarande fall torde kunna komma att röra sig örn oftast obetydliga
belopp, syntes emellertid följande tillvägagångssätt kunna ifrågakomma.
Sedan det indrivna fordringsbeloppet, motsvarande det av den tyska finansmyndigheten
fastställda värdet i tyskt mynt, blivit i kronor överfört till riksbanken,
tillställde riksbanken vederbörande svenska myndighet det belopp,
som svarade mot det ursprungliga fordringsbeloppet i svenskt mynt. Skillnaden
mellan det belopp, som riksbanken erhållit, och det belopp, riksbanken
sålunda utbetalat, belastades resp. gottskreves ett särskilt för ändamålet öppnat
konto i riksbankens böcker. Detta förfaringssätt tillämpades varje gång
betalning av ifrågavarande art komme riksbanken tillhanda, örn den å kontot
vid kalenderårs utgång bokförda förlusten resp. vinsten ej överstege 1,000
kronor, övertoges densamma av riksbanken. Skulle däremot saldot å kontot
uppgå till ett större belopp, skulle riksbanken hava rätt att av statsverket
efter därom gjord framställning utfå ersättning för förlust och hade att till
statsverket utbetala överskott. Innan någon utbetalning av överskott skedde
till statsverket, borde emellertid riksbanken vara berättigad att med anlitande
av dylikt överskott täcka den förlust, som riksbanken tidigare till äventyrs
fått vidkännas. Då riksbanken skulle kunna tillskyndas förlust genom en
''anordning av ifrågavarande slag, förutsatte fullmäktige, att densamma godkändes
av riksdagen.
En av fullmäktige, ledamoten av riksdagens första kammare S. Stendahl,
ansåg, att då varje inkomst och utgift borde redovisas på rätt konto oavsett
beloppets storlek, eventuell kursvinst eller kursförlust icke borde hänföras
till riksbankens rörelse utan till statsverket inbetalas resp. av statsverket ersättas.
Kammarrätten framhöll i sitt yttrande, att den i promemorian föreslagna anordningen
för utjämnande av kursdifferenser, varigenom dessa skulle stanna
å riksbanken, syntes utgöra en enkel och fullt tillfredsställande lösning av
denna fråga. Nämnda anordning torde avgjort förtjäna företrädet framför
de båda andra alternativ till frågans lösning, som ifrågasatts i promemorian.
Överståthållarämbetet har ansett sig kunna biträda den i promemorian föreslagna
anordningen, då denna vore enkel och i längden icke torde behöva
förorsaka statsverket förlust.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Artikel VIII i avtalet angiver i vilka fall myndighet i den stat, som verkställer
handräckningen, skall erhålla ersättning från den andra staten för av
handräckningen föranledda kostnader. Av bestämmelserna framgår, att dylik
ersättning skall utgå endast i den mån särskilda kostnader utöver de normala
förorsakats av handräckningen.
Enligt artikel XIV skola de sekretessbestämmelser, som för vartdera landet
gälla i motsvarande inhemska beskattningsärenden, tillämpas jämväl vid handräckning
enligt avtalet.
Punkt 7 av slutprotokollet giver en begränsning beträffande avtalets tillämpning
å äldre skatteanspråk. På grund av ifrågavarande bestämmelse är retroaktiv
verkan av avtalet utesluten.
Artikel XVIII i avtalet och punkt 9 av slutprotokollet innehålla bestämmelser
örn avtalets ratifikation och uppsägning samt tiden för dess tillämpning
efter uppsägning.
Såsom jag förut antytt har betydelsen av internationella avtal örn handräckning
i beskattningsärenden blivit allt större, i den mån tendensen till
skatteflykt, särskilt genom kapitalöverflyttningar från ett land till ett annat,
ökats. Det torde naturligen vara svårt att påvisa med vilka belopp skatter,
som eljest skulle hava undandragits svenska staten och svenska kommuner,
skola komma att genom ett handräckningsavtal kunna utkrävas i Tyskland.
Med hänsyn till Sveriges förbindelser med Tyskland torde dock den ekonomiska
betydelsen av ett dylikt avtal bliva icke oväsentlig. Blotta tillvaron
av ett avtal torde i hög grad stimulera till frivilliga inbetalningar av ifrågavarande
utskylder. Rent principiellt torde även ett handräckningsavtal såsom
komplement till dubbelbeskattningsavtal böra tillmätas stor betydelse. Då anledning
icke synes vara till erinran mot de särskilda bestämmelserna i det
föreliggande avtalsförslaget, är jag för min del beredd att tillstyrka avtalets
godkännande.
Vad angår frågan örn hur lämpligen bör förfaras i anledning av de vid indrivning
av svenska utskylder i Tyskland möjligen uppkommande kursdifferenserna,
delar jag den i promemorian uttalade uppfattningen, att örn hela det
i tyskt mynt uträknade beloppet uttagits av den skattskyldige, han därigenom
fullgjort sin betalningsskyldighet, vadan eventuell kursförlust icke bör drabba
honom, lika litet som en kursvinst skall tillgodoföras honom. Vinster och förluster
torde fördenskull böra stanna på statsverket. Av de olika tillvägagångssätt,
som kunna komma i fråga, torde, därest riksdagen icke har något att
däremot erinra, den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta anordningen böra
föredragas. Då i förevarande fall vinster och förluster vanligen torde komma
att uppväga vaTandra samt det i varje fall icke lärer bliva tal örn några
mera betydande belopp, synes det vara föga troligt att den ifrågasatta rätten
för riksbanken att efter framställning utfå ersättning för nettoförlust över
1,000 kronor skulle behöva tagas i anspråk. Till frågan örn anvisande av medel
till sådan ersättning samt till de direkta kostnader, som i anledning av det
Kungl. Maj:ts proposition nr 2i3.
21
ifrågasatta handräckningsförfarandet kunna komma att stanna å statsverket,
torde jag få återkomma.
Under erinran, att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att
göra framställning rörande undertecknandet, hemställer därefter föredragande
departementschefen, att Kungl. Majit måtte för sin del godkänna förenämnda
förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående
handräckning i beskattning särenden jämte tillhörande slutprotokoll,
ministeriella noter, avsedda att utväxlas i samband med avtalets undertecknande,
samt Särskilda överenskommelser mellan de båda staternas högsta finansmyndigheter.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Elis Lindahl.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Bilaga B.
Förslag
till
Notväxling.
Med anledning av det denna dag undertecknade
avtalet mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket angående
handräckning i beskattningsärenden
har jag äran å min regerings vägnar
avgiva följande förklaring:
1. Vid framställningar örn handräckning
i beskattningsärenden skall i
följande fall överensstämmelse rörande
rättsgrundsatserna i svensk och tysk
rätt antagas föreligga, och skall följaktligen
den materiella ömsesidighet,
som enligt bestämmelserna i avtalet är
en förutsättning för handräcknings beviljande,
anses konstaterad:
a) örn upplysning begäres örn inkomst
eller förmögenhet, som tillkommer
viss fysisk eller juridisk
person, och upplysningen skall
inhämtas av
aa) aktiebolag, kommanditbolag
på aktier eller tyskt gruvföretag
(Berggewerkschaft)
angående utdelningar — gratisaktier
inbegripna — som
belöpa å den skattskyldige
tillhöriga aktier, delaktighetsbevis
i gruvföretag
(Kuse) eller andelsbevis;
bb) försäkringsanstalt rörande
beloppen av utbetalda livräntor,
utgående med minst
200 kronor för år eller med
motsvarande belopp i riksmark;
-
Eutwurf
zu einem
Notenwechsel.
Anlässlich des arn heutigen Tage
unterzeichneten V ertrages zwischen
dem Deutschen Reich und dem Königreich
Schweden liber Amts- undRechtshilfe
in Steuersachen beehre ich mich,
im Auftrage meinel Regierung folgende
Erklärung abzugeben:
1. Bei Amts- und Rechtshilfeersuchen
in Steuersachen ist in den folgenden
Fällen tJbereinstimmung in
den Rechtsgrundsätzen des deutschen
und des schwedischen Rechts anzunehmen
und demgemäss die materielle
Gegenseitigkeit, die nach den Bestimmungen
des Vertrages eine Voraussetzung
fur die Gewährung der
Amts- und Rechtshilfe ist, als gegeben
zu betrachten:
a) wenn Auskunft liber Einkommen
oder Vermögen einer bestimmten
naturlichen oder juristischen Person
begehrt wärd und die Auskunft
eingeholt werden soll
aa) von einer Aktiengesellsehaft,
einer Kommanditgesellschaft
auf Aktien oder
einer deutschen Berggewerkschaft
liber Dividenden,
Ausbeuten oder sonstige
Ausschuttungen, mit Einschluss
von Gratisaktien,
die auf Aktien, Kuse oder
Anteilscheine des Steuerpflichtigen
entfalleu;
bb) von einem Versicherungsunternehmen
liber Beträge
von ausgezahlten Leibrenten
im Jahresbetrage von mindestens
200 Krönen oder
dem entsprechenden Reichsmarkbetrage;
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 248.
23
cc) arbetsgivare angående bos
honom anställda personers
löner och andra avlöningsförmåner,
däri inbegripna
pensioner; samt
b) örn verkställighet av beslut begär
es.
2. Så länge något avtal mellan de båda
staterna till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande gåvoskatt icke
förefinnes, kan indrivning handräckningsvis
avböjas i de fall, då dubbelbeskattning,
såvitt angår nämnda
skatt, äger rum i förhållandet mellan
båda staterna. Detsamma gäller eljest
i fall, då dubbelbeskattning icke är
utesluten jämlikt de mellan de båda
staterna gällande dubbelbeskattningsavtalen.
3. Framställning örn handräckning
för verkställighet av beslut bör
i regel göras endast örn den skattskyldiges
samtliga oguldna utskyldsbelopp,
för vilka verkställighet begäres, å vardera
sidan uppgå till belopp, varom de
högsta finansmyndigheterna träffat
överenskommelse.
4. Till genomförande av skatteanspråk
i handräckningsväg skall ansökning
örn försättande i konkurs icke göras,
med mindre den högsta finansmyndigheten
i den stat, till vilken ansökningen
riktas, efter framställning
av motsvarande myndighet i den stat,
som gör ansökningen, uttryckligen
därtill samtycker. Motsvarande gäller
för anhängiggörande av talan vid de
allmänna domstolarna.
5. Det är överenskommet, att den
stat, till vilken framställning örn handräckning
riktats, är gentemot den stat,
som gjort framställningen, ansvarig
för de penningbelopp, som indrivits av
myndigheter eller befattningshavare i
förstnämnda stat.
cc) von einem Arbeitgeber liber
Löhne und andere Beziige
eines Angestellten mit Einschluss
von Ruhegehältern;
b) wenn iVollstreckung begehrt
wård.
2. Solange ein Abkommen zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf
dem Gebiete der Schenkungssteuern
zwischen den heiden Staaten nicht besteht,
kann die Beitreibung im Wege
der Amts- und Rechtshilfe in Fällen
abgelehnt werden, in denen eine Doppelbesteuerung
auf diesem Gebiete
durch die heiden Staaten gegeben ist.
Das gleiche gilt in Fällen, in denen
durch die zwischen den heiden Staaten
bestehenden Doppelbesteuerungsabkommen
eine Doppelbesteuerung nicht
ausgeschlossen ist.
3. Ersuchen um Vollstreckung im
Wege der Amts- und Rechtshilfe sollen
regelmässig nur gestelit werden,
wenn die gesamten Ruckstände eines
Steuerpflichtigen, wegen deren die
Vollstreckung beantragt wird, auf jeder
der heiden Seiten die zwischen den
ebersten Finanzverwaltungsbehörden
vereinbarten Beträge erreichen.
4. Zur Durchfiihrung von Steueranspriichen
im Wege der Amts- und
Rechtshilfe wird ein Antrag auf
Eröffnung des Konkursverfahrens
nicht gestelit, wenn nicht die oberste
Finanzverwaltungsbehörde des ersuchten
Staates sich auf Antrag der entsprechenden
Behörde des ersuchenden
Staates ausdriicklich damit einverstanden
erklärt. Entsprechendes gilt flir
die Erhebung einer Klage vor den ordentlichen
Gerichten.
5. Es besteht Einverständnis dariiber,
dass der ersuchte Stååt dem ersuchenden
Stååt fur Geldbeträge verantwortlich
ist, welche durch die Behörden
oder Beamten des ersuchten
Staates beigetrieben worden sind.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 2h3.
Bilaga C.
Förslag
till
Överenskommelser mellan Konungariket
Sveriges och Tyska rikets
högsta finansmyndigheter i Stockholm
och Berlin jämlikt artikel
XYII i avtalet mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket angående
handräckning i beskattningsärenden.
I anslutning till avtalet mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket
angående handräckning i beskattningsärenden
den hava de båda
staternas högsta finansmyndigheter
enligt artikel XVII i avtalet överenskommit
örn följande bestämmelser, vilka
av vardera staten skola till avtalets
genomförande utfärdas ofördröjligen
efter ratifikationshandlingarnas u tv axling:
-
1. Till sådana skatter enligt avtalet,
för vilka handräckning medgives,
räknas, utom de i artikel I angivna
skatterna, därmed sammanhängande
prestationer, särskilt tilläggsbelopp,
uppskovs- och dröjsmålsräntor, kostnader
för utredning rörande och fastställande
av skatter samt vid fullföljdsförfarandet,
anmanings- och utsökningskostnader
med undantag för domstolskostnader,
vidare säkerheter i penningar,
vilka kunna tvångsvis uttagas,
samt vitén och dylikt utom i brottmål.
2. Som grund för verkställigheten
kan i stället för det exigibla beslutet
(artikel X i avtalet) restlängdsutdrag
användas. Restlängdsutdraget bör innehålla
:
a) gäldenärens tillnamn, förnamn,
yrke, medborgarskap och adress;
Entwurf
zu
Vereinbarungen zwischen den ©bersten
Finanzverwaltungsbeliörden
des Dentschen Reichs in Berlin und
des Königreichs Schweden in Stockholm
auf Grund des Artikel XYII
des Yertrages zwischen dem Deutschen
Reich und dem Königreich
Schweden tiber Amts- und Rechtshilfe
in Steuersachen.
In Anschluss an den Vertrag zwischen
dem Deutschen Reich und dem
Königreich Schweden tiber Amts- und
Rechtshilfe in Steuersachen vom
haben die ebersten Finanzverwaltungsbehörden
der heiden Staaten
gemäss Artikel XVII des Vertrages
die nachstehenden Bestimmungen vereinbart,
die von jedem der heiden
Staaten zur Durchftihrung des Verttrages
unverztiglich nach dem Austausch
der Ratifikationsurkunden erlassen
werden sollen:
1. Zu den Steuern im Sinne des
Vertrages, flir die Amts- und Rechtshilfe
gewährt wird, gehören ausser den
in Artikel I bezeichneten Steuern Nebenleistungen,
insbesondere Zuschläge,
Stundungs- und Verzugszinsen, Kosten
des Ermittlungs- und Festsetzungsverfahrens,
des Rechtsmittelverfahrens,
Mahn- und Zwangsvollstrekkungskosten
abgesehen von Gerichtskosten,
ferner Sicherheiten in Geld, die
erzwungen werden können, und Geldstrafen
ausserhalb emes Strafverfahrens.
2. Als Grundlage der Vollstrekkung
kann anstelle der vollstreckbaren
Verftigung (Artikel X des Vertrages)
ein Rtickstandsausweis treten. Der
Rtickstandsausweis soll enthalten:
a) den Familiennamen, Vornamen,
Beruf, Staatsangehörigkeit und
die Anschrift des Vollstrekkungsschuldners;
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 2k$.
25
b) huvudskulden jämte grundell för
densamma (t. ex. skattetiteln
samt, såvitt det erfordras, även
den tid, å vilken skatten belöper);
c)
löpande räntor och tilläggsbelopp
på grund av dröjsmål, med angivande
av
aa) procentsats,
bb) den tid, för vilken procentsatsen
skall utgå,
cc) huvudskuldens belopp, å vilket
räntorna och dröjsmålstilläggen
beräknas,
dd) den tidpunkt, från vilken
räntor eller dröjsmålstillägg
skola beräknas;
d) övriga tilläggsbelopp (anmaningskostnader
o. s. v.).
Restlängdsutdraget skall undertecknas
av vederbörlig tjänsteman med angivande
av ort, datum och den myndighet,
som utfärdar detsamma, samt förses
med sigill eller stämpel.
I övrigt skola de i avtalet intagna
bestämmelserna angående exigibla beslut
äga motsvarande tillämpning å
restlängdsutdraget (förklaring av vederbörande
myndighet i den stat, från
vars sida framställning örn handräckning
skett, att de i restlängdsutdragen
angivna beloppen kunna indrivas, samt
intyg av den högsta finansmyndigheten
i nämnda stat angående förstnämnda
myndighets behörighet). Vid
restlängdsutdraget skall fogas en översättning
på sätt jämlikt artikel X
punkt (4) i avtalet gäller beträffande
själva beslutet i den handling, på
grund varav verkställighet skall ske.
3. Indrivningen fullgöres alltid i
den stats myntslag, hos vilken framställning
örn handräckning göres. För
detta ändamål omräknas det belopp,
rörande vilket verkställighet sökes, av
den högsta finansmyndigheten i sistnämnda
stat i dess myntslag. Bestämmande
är härvid i Stockholm den sista
å-vista-säljkursen i Stockholm, i Berlin
den sista säljkursen å Berlins
Bihang till riksdagens protokoll 1985.
b) die Hauptschuld unter Angabe
des Schuldgrundes (z.B. Angabe
der Steuerart, soweit erforderlich
auch Angabe des Zeitraums,
auf den die Steuer entfällt);
c)
laufende Zinsen und Verzugszuschläge
unter Angabe
aa) des Hundertsatzes,
bb) des Zeitraums, flir den der
Hundertsatz erhoben wärd,
cc) des Betrags der Hauptschuld,
von dem die Zinsen
und die Verzugszuschläge zu
bereclinen sind,
dd) des Zeitpunkts, von dem ab
Zinsen oder Verzugszuschläge
zu berechnen sind;
d) die iibrigen Nebenschulden
(Mahngebuhren usw.).
Der Riickstandsausweis ist mit Angabe
des Orts, Datums und der ausstellenden
Amtsstelle von einem zuständigen
Beamten zu unterzeichnen
und mit Siegel oder Stempelabdruck
zu versehen.
Im iibrigen gelten flir den Ruckstandsausweis
die in dem Vertrag enthaltenen
Bestimmungen tiber die vollstreckbaren
Verfiigungen entsprechend
(Erklärung der zuständigen Behörde
des ersuchenden Staates liber die Vollstreckbarkeit
der im Riickstandsausweis
ausgewiesenen Beträge, Bescheinigung
der ebersten Finanzverwaltungsbehörde
des ersuchenden Staates
tiber die Zuständigkeit der vorstehenden
Behörde). Dem Ruckstandsausweis
ist in gleicher Weise eine tlbersetzung
beizufugen wie dem entscheidenden
Spruch der vollstreckbaren
Verfiigung gemäss Artikel X Abs. (4)
des Vertrages.
3. Die Vollstreckung wird stets in
der Währung des ersuchten Staates
durchgefiihrt. Zu diesem Zweck wird
der zu vollstreckende Betrag von der
ebersten Finanzverwaltungsbehörde
des ersuchten Staates in die elgene
Währung umgerechnet. Massgebend
ist in Berlin der letzte Briefkurs flir
Auszahlungen der Berliner Börsö, in
Stockholm der letzte ä-vista-Verkaufs
1
sami. Nr 2^8. 3
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
börs, innan ansökningen om handräckning
inkommit till den högsta finansmyndigheten.
Det på detta sätt uträknade
beloppet i kronor resp. riksmark
blir gällande vid indrivningens verkställande.
Det därvid influtna beloppet
skall ofördröjligen inbetalas,
av den tyska myndigheten till den
svenska myndigheten, i förekommande
fall efter avdrag för kostnader (artikel
VIII i avtalet), å Sveriges Riksbanks
konto hos riksbanken i Berlin i
tyskt mynt med angivande av den
svenska utbetalningsorten och med anhållan
att kostnaderna för översändandet
påföras mottagaren;
av den svenska myndigheten till den
tyska myndigheten, i förekommande
fall efter avdrag för kostnader (artikel
VIII i avtalet), å riksbankens i
Berlin konto hos riksbanken i Stockholm
i svenskt mynt med anhållan, att
beloppet översändes till närmare angivet
konto för vederbörande finansmyndighet
(Finanzamt) och att kostnaderna
för översändandet påföras
mottagaren.
kurs in Stockholm vor Eingang
des Ersuchens bei der ebersten Finanzverwaltungsbehörde.
Der in der vorstehenden
Weise errechnete Reichsmark-
bezw. Kronenbetrag ist flir die
Durchfiihrung der Zwangsvollstrekkung
massgebend. Der aus der Zwangsvollstreckung
erzielte Erlös ist
von der deutschen Behörde der
schwedischen Behörde, gegebenenfalls
nach Abzug der Kosten (Artikel VIII
des Vertrags) unverziiglich auf das
Konto der Riksbank in Stockholm bei
der Reichsbank in Berlin unter Angabe
der ausländischen Erhebungsstelle
in deutscher Währung einzuzahlen mit
dem Ersuchen, för die Kosten der
Uberweisung den Empfänger zu beisten;
von
der schwedischen Behörde der
deutschen Behörde, gegebenenfalls
nach Abzug der Kosten (Artikel VIII
des Vertrages) unverziiglich auf das
Konto der Reichsbank in Berlin bei
der Riksbank in Stockholm in schwedischer
Währung einzuzahlen mit dem
Ersuchen, den Betrag auf das näher
bezeichnete Konto des Finanzamts zu
iiberweisen und för die Kosten der
tlberweisung den Empfänger zu belasten.
Kungl. Maj:ts proposition nr BbS.
27
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 maj 1935.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Under erinran, att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutit för sin del godkänna ett förslag till avtal mellan
Sverige och Tyska riket angående handräckning i beskattningsärenden, med
tillhörande slutprotokoll, och ministeriella noter, avsedda att utväxlas i samband
med avtalets undertecknande, m. m.,
hemställer ministern för utrikes ärendena efter gemensam beredning med chefen
för finansdepartementet, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet i
Berlin C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal i ämnet
jämte tillhörande slutprotokoll av en mot nämnda förslag svarande lydelse
ävensom förordna, att erforderlig fullmakt för undertecknandet skall i vanlig
ordning utfärdas,
med hemställan tillika, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet af
Wirsén att i samband med undertecknandet av berörda avtal med tyska vederbörande
utväxla noter enligt förenämnda förslag i ämnet.
Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Adolf Croneborg.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 maj
1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet .Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:
Sedan Kungl. Maj :t den 10 maj 1935 bemyndigat sändebudet i Berlin C. E.
T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan Sverige och
Tyska riket örn handräckning i beskattningsärenden med till avtalet börande
slutprotokoll ävensom att, i samband med undertecknandet, med tyska vederbörande
utväxla noter i ämnet, allt i överensstämmelse med de förslag, Kungl.
Maj:t tidigare samma dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande slutprotokoll
den 14 maj 1935 blivit vederbörligen undertecknat, varjämte i anslutning
därtill utväxling av noter i ämnet ägt rum.
I anledning bärav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 10 maj
1935 anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till avtal och
slutprotokoll och under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54
riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners
avlåtande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, att Kungl.
Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att godkänna nämnda avtal och
slutprotokoll.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
351354