Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

o

Nr 241.

Kungl. Maurts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni
1934 och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;
given Stockholms slott den 10 maj 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående rätt för Konungen att i
vissa fall inställa tillämpningen av 18 § andra stycket lagen för Sveriges
riksbank den 30 juni 1934 (nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets
mynt den 30 maj 1873 (nr 31).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

6

Kungl. Majlis proposition nr 241.

Förslag

till

Lag

angående rätt för finnängen att i vissa fall inställa tillämpningen av
13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934
(nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den
30 maj 1873 (nr 31).‘

Härigenom förordnas som följer:

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 13 § andra
stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 riksbanken åliggande
skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till
myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelserna i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt
den 30 maj 1873, örn rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,
att därför erhålla guldmynt och örn vissa för Norge och Danmark präglade
mynts likställdhet i angivna avseenden med rikets mynt, under viss
tid icke skola äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller
till och med den 31 januari 1936. Av Konungen jämlikt denna lag
meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag.

1 Senaste lydelse av § 9 se 1881:35 och av § 17 se 1920:309.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I 10 § andra stycket av den numera upphävda lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 stadgades, att guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnades, skulle av riksbanken inlösas med
guldets värde i svenskt mynt efter avdrag för myntningskostnad. I den
nu gällande lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934, vilken trätt
i kraft den 1 januari 1935, finnes motsvarande stadgande intaget i 13 §
andra stycket.

Enligt § 9 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 äger en var, som vid
rikets myntverk till myntning inlämnar guld, att därför mot stadgade
avgifter erhålla tjugukronestycken eller tiokronestycken.

Av § 17 sistnämnda lag framgår, att åtskilliga i samma lag införda
stadganden om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel samt dess
inväxling och utgivande av statens kassor skola, på sätt mellan Sverige,
Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla om de i
överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark
präglade mynt.

I proposition (nr 259) till 1932 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — i
enlighet med framställning av fullmäktige i riksbanken — förslag till lag
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873. I propositionen anförde
föredragande departementschefen, att han lika med fullmäktige i
riksbanken funne försiktigheten bjuda, att möjlighet bereddes Kungl.
Maj:t att, där sådant efter riksdagens avslutande påkallades av inträffade
utomordentliga omständigheter, sätta ifrågavarande stadganden i
riksbankslagen och myntlagen ur kraft för viss tid, samt att det syntes
lämpligt att lagens giltighet utsträcktes till dess viss kortare tid förflutit
efter det 1933 års riksdag samlats. Lagen, vilken antogs av riksdagen
(riksdagens skrivelse nr 320) och utfärdades den 17 juni 1932 (nr
214), innehöll i enlighet härmed, att örn sådant med hänsyn till utomordentliga
omständigheter prövades nödigt, Konungen ägde att, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i
riksgäldskontoret, ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt

Departeme riischefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelserna
i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873, örn rätt för en var,
som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, och örn
vissa för Norge och Danmark präglade mynts likställdhet i angivna avseenden
med rikets mynt, under viss tid icke skulle äga tillämpning. Lagen
trädde i kraft den 19 juni 1932 och gällde till och med den 31 januari
1933.

Jämväl 1933 och 1934 års riksdagar antogo av Kungl. Maj:t framlagda
förslag till lagar av enahanda innehåll som den i det föregående nämnda.
Den av 1933 års riksdag antagna lagen, vilken utfärdades den 26 juni 1933
(nr 414), trädde i kraft den 30 i samma månad och gällde till och med
den 31 januari 1934. Den senaste lagen i ämnet utfärdades den 30 juni
1934 (nr 389), trädde i kraft påföljande dag samt gällde till och med den
31 januari 1935.

Ingen av de här avsedda tre lagarna blev under sin giltighetstid tilllämpad.

I skrivelse den 18 april 1935 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att
Kungl. Majit måtte även till innevarande års riksdag framlägga förslag
till lag av det innehåll, som här förut angivits.

Med hänsyn till de rådande förhållandena torde jämväl i år riksdagens
bemyndigande böra inhämtas för Kungl. Majit att, där sådant efter
riksdagens avslutande finnes påkallat, för viss tid sätta ifrågavarande
stadganden i riksbankslagen och myntlagen ur kraft. Jag förordar därför
i enlighet med bankofullmäktiges hemställan, att för riksdagen nu
framlägges förslag till lag av enahanda innehåll som de vid senaste tre
riksdagar antagna. Den nya lagen synes böra gälla till utgången av januari
månad 1936.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att upprättat
förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen
av 13 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 30 juni
1934 (nr 437) och av §§ 9 och 17 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873
(nr 31) måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition, av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Elis Lindahl.

3 51405. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.