Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån
till övre Norrlands erkända centralsjukkassa för beredande
av rörelsekapital åt kassan; given Stockholms
slott den 30 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över sociålärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 30 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Engberg, Ekman,
Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

I en till Kungl. Majit ingiven, den 9 mars 1935 dagtecknad skrift har
Övre Norrlands erkända centralsjukkassa anhållit, att kassan för erhållande
av erforderligt rörelsekapital måtte beviljas ett femårigt räntefritt lån av
staten å 100,000 kronor. Tillika har kassan hemställt, att nu utgående medBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 226. 818 35 1

2

Kungl. Majda proposition nr 226.

lemsbidrag till lokalsjukkassorna inom centralsjukkasseområdet måtte fördubblas
samt att moderskapsbidraget måtte ökas med 50 procent.

Med anledning härav hava yttranden avgivits den 18 mars 1935 av social
styrelsen och den 16 i samma månad av statskontoret.

Innan jag ingår vidare på ifrågavarande framställning torde jag få erinra
örn vissa i framställningen berörda författningsbestämmelser angående sjukkassor.

Enligt förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor
skall erkänd sjukkassa (centralsjukkassa och lokalsjukkassa) upptaga fasta
medlemsavgifter till bestridande av kostnaderna för dess verksamhet. De
fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra för
kassans verksamhet avsedda inkomster må antagas förslå till täckande av
kassans löpande utgifter för dess verksamhet, kostnaden för kassans förvaltning
häri inräknad, samt till bildande av sjukhjälpsfond. Uttaxering å medlemmarna
må kunna beslutas allenast i den händelse kassans tillgångar
finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande (33 §).

I kungörelsen samma dag (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor
föreskrives, att statsbidrag till erkänd sjukkassa utgår dels i förhållande till
antalet medlemmar i kassan, dels ock i förhållande till av kassan meddelad
sjukhjälp och moderskapshjälp. Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas
i efterskott efter ansökan, dock att kassa äger efter varje kvartals
slut påkalla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen
kan antagas belöpa å det föregående kvartalet (§ 1). Statsbidrag i förhållande
till antalet medlemmar (medlemsbidrag) utgår till lokalsjukkassa med
75 öre för medlem, som jämlikt medgivande i 45 § i förordningen örn erkända
sjukkassor tillhör jämväl annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan
för orten, 1 krona för annan medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning,
samt 1 krona 50 öre för medlem i övrigt. Till centralsjukkassa utgår medlemsbidraget
med 1 krona för medlem, som tillika är medlem av lokalsjukkassa
inom verksamhetsområdet — indirekt ansluten medlem — och som
ej är tillförsäkrad sjukpenning, 1 krona 50 öre för annan indirekt ansluten
medlem, 2 kronor för medlem, som icke är medlem av lokalsjukkassa inom
verksamhetsområdet — direkt ansluten medlem -— och som ej är tillförsäkrad
sjukpenning samt. 3 kronor för annan direkt ansluten medlem (§ 3). För
varje dag erkänd sjukkassa utgivit sjukpenning örn minst 1 krona eller lämnat
ersättning för sjukhusvård utgår statsbidrag (sjukdagsbidrag) med 50 öre (§4).
För understöd, som av erkänd sjukkassa meddelats i form av ersättning
för medlems utgifter till läkarvård, läkemedel och andra av läkare föreskrivna
sjukvårdande åtgärder, utgår, under vissa närmare angivna förutsättningar,
statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det utgivna understödet. Sjukvårdsbidrag
må utgå med högst tre kronor eller, då vård lämnats jämväl åt
medlems barn under femton år, högst fyra kronor årligen för varje medlem,
som tillförsäkrats understöd av angivet slag; dock att beträffande medlemmar,
som äro bosatta inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands eller
Jämtlands läns landstingsområde, bidraget må utgå med högst fem eller, då
vård lämnats jämväl åt medlems barn under femton år, högst sex kronor
årligen. Där så med hänsyn till sjukvårdskostnadernas storlek finnes erforderligt,
äger tillsynsmyndigheten medgiva, att sjukvårdsbidrag till viss eller
vissa kassor må utgå med högre belopp än enligt nyss angivna grunder (§5).
För varje dag erkänd sjukkassa utgivit moderskapspenning örn minst 2
kronor eller lämnat ersättning för vård å förlossningsanstalt, utgår statsbi -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

drag (mod erskapsb ulra g) nied 1 krona. I vissa särskilda fall utgår moderskapsbidrag
med lägre belopp. För understöd i form av ersättning för barnmorskevård
utgår till centralsjukkassa statsbidrag (barnmorslcebidrag) med
hälften av vad kassan i sådant hänseende utgivit (§ 6).

Enligt kungörelsen den 18 december 1931 (nr 432) angående handläggningen
av frågor örn statsbidrag åt sjukkassor prövas och avgöres ansökan
örn statsbidrag av socialstyrelsen, vilken myndighet jämväl utbetalar beviljat
bidrag.

I förordningen den 26 juni 1931 (nr 281) örn moderskapsunderstöd stadgas,
att sådant understöd utgår av statsmedel. Rätten till understöd prövas och
understöd utbetalas av centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt,
dock att lokalsjukkassa kan för centralsjukkassans räkning handhava uppgift,
som nu sagts. Ersättning för utgivna understöd äger centralsjukkassan
att kvartalsvis utbekomma av socialstyrelsen (5 §).

Till stöd för sin framställning örn lån till rörelsekapital anför Ovre
Norrlands erkända centralsjukkassa i huvudsak följande.

Kassan startade den 1 juli 1933 utan några fonder till skillnad från andra
centralsjukkassor, som hade kapital redan vid ombildningen till centralsjukkassor.
Organiserandet av centralsjukkasseområdet, som omfattade en tredjedel
av hela riket, hade helt naturligt kostat avsevärt mer än övriga distrikts
organisation. Därtill komme det kända förhållandet, att sjukligheten i övre
Norrland vore synnerligen stor, särskilt vore tuberkulosen ganska utbredd
inom landets två nordligaste län. Denna omständighet hade förorsakat, att
medlemmarna måste betala de högsta i landet förekommande avgifterna.
Det oaktat hade verksamheten i stort sett ej givit någon vinst, vilket helt
säkert i huvudsak berodde på den mindre effektiva sjukkontrollen. Enda
förutsättningen att få sjukkontrollen lika god som på andra håll vore att
betala ett skäligt arvode för densamma. Men detta vore omöjligt med de
ringa medel som stöde till buds. Kassan hade hittills haft de största svårigheter
att uppbringa nödvändigt rörelsekapital. Vid omhänderhavandet
av det offentliga moderskapsunderstödet måste kassan ligga ute med i medeltal
30,000 kronor i förskott, vilka dock tidvis överstege det dubbla beloppet.
Under 4:de kvartalet 1934 hade sålunda utbetalats 43,000 kronor
och för tiden 1 januari—19 februari 1935 20,000 kronor, varför kassan den
20 februari 1935 för statens räkning förskotterat 63,000 kronor för moderskapsunderstöd.
Statens sjukdags-, sjukvårds- och moderskapsbidrag kunde
icke heller erhållas förrän efter den tid, för vilken bidragen utginge. Kassan
hade sålunda även här en ständig fordran av staten på minst 50,000 kronor.

Den 9 mars 1935 hade kassans fordringar hos staten uppgått till följande

belopp.

Kronor

{Resterande statsbidrag för 1934, beräknat belopp............................. 85,000

Sjukvårdsbidrag för 1933, cirka ............................................................ 5,000

Statsbidrag för januari och februari 1935 ....................................... 45,000

135,000

Utbetalat moderskapsunderstöd januari—februari 1935 ..................... 22,000

Summa 157,000

Förre ordföranden i styrelsen och verkställande tjänstemannen Anton
Wikström lyckades intill sitt nyligen timade frånfälle i bank upplåna erforderligt
rörelsekapital. Men då nu banken alltjämt fordrade full borgen vore
denna möjlighet stängd. Kassan funne det ej heller riktigt, att enskilda

4

Kungl. Majlis proposition nr 226.

skulle skaffa hypotek åt en erkänd centralsjukkassa för att denna skulle
vara i stånd fullgöra förpliktelser, som statsmyndigheterna pålagt den.

Möjligheten av en extra uttaxering hade kassan även noga övervägt. Vid
bedömande av denna möjlighet måste enligt kassans mening tagas i betraktande
kassans höga avgifter. Dessa framginge av följande tablå.

Avgifter för erhållande av sjukvårds- och sjukpenningförsäkring inom
olika centralsjukkassor.

Sjuk-

penning

per

dag

Skånes

Öster-

götlands

Östra

Sveriges

Örebro—
Värm-lands

Väst

göta*-

Dals

Övre

Norr-

lands

i

90

1

05

1

90

95

1

15

i

50

1

50

1

65

1

60

1

50

—

—

1

80

2

—

2

10

2

25

2

20

2

05

2

15

2

40

3

—

3

35

3

40

3

40

3

25

3

40

3

75

4

—

4

55

4

65

4

65

4

40

4

65

5

15

5

—

5

85

5

80

5

85

5

55

5

85

6

35

Att företaga en uttaxering, när avgifterna sålunda redan förut vore avsevärt
högre än i andra centralsjukkassor, ansåge kassan medföra vanskliga
följder för dess fortsatta verksamhet. Örn man beslutade en extra uttaxering
att betalas av landets fattigaste befolkning, finge man riskera, att medlemmarna
i ganska stor utsträckning lämnade kassan. En sådan åderlåtning,
en förlust av de friskaste medlemmarna, hade kassan icke råd till.

Beträffande den ekonomiska ställningen hänvisade kassan till dess vinstock
förlustkonto den 31 december 1934 med flera räkenskapsutdrag, vilka
finnas återgivna å sid. 5 och 6.

Örn kassan icke nu kunde erhålla ett lån av staten, framhåller kassan,
hade kassan i fortsättningen icke möjlighet utbetala det statliga moderskapsunderstödet
och kanske icke ens sjuk- och moderskapshjälp så tidigt, som
stadgarna föreskreve. Vilka nackdelar detta skulle ha för centralsjukkassan
och sjukkasserörelsen i sin helhet läge i öppen dag.

Den 14 mars 1935 har kassan sedermera anmält, att den i brist på rörelsekapital
tills vidare inställt utbetalning av moderskapsunderstöd.

I fråga örn den begärda höjningen av medlemsbidragen till lokalsjukkassorna
inom centralsjukkasseområdet yttrar kassan i huvudsak följande.

Enligt förutnämnda kungörelse angående statsbidrag åt sjukkassor hade
de erkända sjukkassorna inom den glest befolkade nordligaste delen av
landet särskilt gynnats beträffande sjukvårdsbidrag. Detta extra statsbidrag
syntes emellertid icke komma ifrågavarande sjukkassor till godo, då deras
utgifter för läkarvård och läkares resor knappast någonsin uppginge ens
till 3 kronor per medlem och år.

5

Kungl. Majus proposition nr 226.

Vinst- och förlustkonto den 31/h 1934.

Kronor

Fasta, medlemsavgifter

Tilläggsavgifter............

Flermedlemsavgifter ...

Inträdesavgifter ........

Uppflyttningsavgifter...

Anmälningsavgifter......

Erhållet statsbidrag
Beräknat »
Fondandelar ...............

Sjukpenning.....................................................

Sjukhusvård.......................................................

Olycksfall i arbete ...........................................

Läkarvård .......................................................

Moderskapspenning ...........................................

Vård å förlossningsanstalt ..............................

Barnmorskevård ............................................

För intagning å sjukhus...................................

Inkassokostnader .............................................

Lokalkassors portokostnader ........................

Centralkassans » ...........................

Anskaffnings- och propagandakostnader .......

Löner................................................................

Hyror.................................................................

Tryckning och bindning...................................

Sj ukkon troll ..................................................

Traktamenten m. ...........................................

Räntor ..............................................................

Övre Norrlands Sjukkasseblad.........................

Årsmöteskostnader ............................................

Revisionskostnader.......................................

Diverse omkostnader........................................

Kostnader för offentliga moderskapsunderstöd

Omorganisationskostnader ................................

Avskrivningar å inventarier.............................

Sjukhjälpsfonden...............................................

.................. 551,657: 85

.................. 1,292:30

.................. 425:90

.................. 3,588: —

.................. 50:50

.................. 9,432: —

141,410: —

130,000:— 271,410: —
.............. 17,614: —

855,470: 55

494,426: —

74,406: —

1,845: 50 570,677: 50

.................. 5,969:89

123,533: 25

2,451:50 125,984:75

.................. 13,920:50

.................. 2,457: 69

.................. 17,622:68

2,308: 36

3,834: 01 6,142: 37

.................. 9,140:06

.................. 33,022: 16

.................. 3,075: —

................... 6,840: 91

................... 6,358: 15

................... 1,593:20

.................. 2,089: 50

.................. 1,964: 61

................... 7,325:85

................... 1,072: —

.................. 1,853: 57

................... 8,955:50

................... 21,679:82

................... 2,583:88

................ 5,140:96

855,470: 55

Sjukhjälps fondens konto den 31/12 1934

Ingående balanskonto ............................................................

Från förslagsanslag konto......................................................

Årets vinst.............................................................................

Utgående balanskonto .............................................................

Utgående halanskonto den sl/n 1934.

Kontant kassa ........................................................................

Innestående å postgiro.............................................................

Innestående å checkräkning...................................................

Inventarier..........................................................................

Fordran från lokalkassor........................................................

81,273:44
5,400: 30
5,140: 96

91,814: 70

789: 45
2,478: 82
50: 21
14,316: 30
14,995: 34

6

Kungl. Majda proposition nr 226.

Socialstyrelsen:

Moderskapsunderstöd...........................

Resterande statsbidrag för 1934.......

Resterande statsbidrag för 1933.........

Kronor

45,314: —

130,000: —

19,000: ~ 194,314: —

226,944: 12

Sjukhjälpsfonden.................................................................................. 91,814:70

Kapital mottaget för reglering av sjukhjälp till överflyttade sjuka

medlemmar ...................................................................................... 5g qqq._

Fondandelars konto .............................................................................. 43 152- 51

Diverse personers konto ...................................................................... 35,976: 91

226,944: 12

Däremot skulle den nödvändiga hjälpen varit säker, om den utgått i
form av ett ökat medlemsbidrag. Detta vore nämligen avsett att täcka
administrationskostnaderna, till vilka det nu utgående medlemsbidraget nästan
aldrig räckte. Det vore helt naturligt, att omkostnaderna för en sjukkassas
skötsel i allra högsta grad vore beroende på folktätheten. Sålunda inträffade
det ofta, att kostnaderna för den sjukes intagande å lasarett uppginge
till över 100 kronor på grund av de långa avstånden mellan lokalkassorna
och närmaste lasarett. _ Motsvarande kostnader i andra delar av
riket vöre försvinnande små i jämförelse med vad de kunde bliva inom
centralsjukkassans område. Lokalkassorna hade vidare svårt att av de redan
hårt skattetyngda kommunerna kunna få något bidrag, vilket däremot ginge
Rättare för lokalkassor i södra och mellersta Sverige. En sjukkontroll inom
centralsjukkassans område, där det funnes endast 3 invånare per kvkm
mot 19.6 per kvkm i hela landet i övrigt måste — örn den över huvud skulle
tjäna till något — bliva synnerligen betungande och dyrbar. Centralsjukkasseområdet,
Västerbottens och Norrbottens landstingsområden, omfattade */s
av hela landets areal, men invånarantalet utgjorde blott.Vis Ur

kommersiell synpunkt hade det varit nödvändigt uppdela det stora
centralsjukkasseomradet i 110 lokalkassedistrikt. En del av dessa vore det
oaktat i storlek jämförliga med centralsjukkasseområden i södra Sverige,
men medlemsantalet _ vore jämförelsevis litet. Medlemsbidraget till varje
lokalkassa bleve därigenom alldeles otillräckligt att täcka lokalkassornas
administrationskostnader.

Under åberopande av det nu anförda anhåller kassan, att § 3 i kungörelsen
angående statsbidrag at sjukkassor måtte ändras så, att lokalkassorna
inom övre Norrland tillerkändes ett medlemsbidrag, som vore dubbelt så
stort som det nu utgående.

Till stöd för framställningen örn höjning av moderskapsbidraget
anför kassan följande.

Då- nativiteteten inom kassans område vore den största i landet, 23.9
promille mot 15.6 promille i landet i övrigt, drabbades kassan av särskilt
stora kostnader för _ moderskapshjälpsverksamheten. Kassans utgifter för
moderskapshjälp utgjorde sålunda av utgående sjukhjälp, då övriga centralsjukkassors
moderskapshjälp endast utgjorde V10 av den sjukhjälp de
utbetalade.

Centralkassan hade år 1934 i moderskapshjälp utbetalat 139,000 kronor.
Örn kassan haft proportionellt samma utgifter som andra centralsjukkassor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 226. 7

skulle beloppet lia stannat vid Vio av utgiven sjukhjälp, 57,000 kronor.
Årsresultatet skulle då förbättrats med 82,000 kronor.

Om kassans framställning bifölles, komme det, framhåller kassan slutligen,
visserligen att innebära en merutgift för staten av cirka 90,000 kronor
årligen, men bidraget vore nödvändigt och synnerligen behjärtansvärt.

Socialstyrelsen uppehåller sig i sitt utlåtande till en början vid kassans
ekonomiska ställning vid antagandet till erkänd centralsjukkassa och beräkningen
av kassans medlemsavgifter. Styrelsen anför härvidlag följande.

Då Övre Norrlands erkända centralsjukkassa den 1 juli 1933 antogs till
erkänd centralsjukkassa, var den ekonomiska ställningen i kassan sådan,
att det, praktiskt taget, saknades både tillgångar och skulder. Yid tiden
för ansökan örn antagande till centralsjukkassa uppvisade visserligen kassan,
vars firma då var rikssjukkassan Wasa, allmän sjuk- och begravningskassa,
skulder över tillgångarna till ganska avsevärt belopp. Denna skuld blev
emellertid, sedan styrelsen under hand låtit kassan veta, att erkännande
icke kunde påräknas, med mindre kassan vore skuldfri, reglerad genom
personlig insats från kassans dåvarande ordförandes sida. Skulle rikssjukkassan
Wasa icke ha antagits till centralsjukkassa, hade, eftersom annan
sökande icke fanns, en helt ny centralsjukkassa måst upprättas för området
ifråga. En sådan lösning skulle emellertid icke lia inneburit, att det ekonomiska
utgångsläget för centralsjukkassan blivit ett annat än det som inträdde
i och med att erkännande meddelades åt rikssjukkassan Wasa.

Vid bestämmandet av medlemsavgifterna för ifrågavarande centralsjukkassa
hade styrelsen, liksom beträffande övriga centralsjukkassor grundat
beräkningarna bland annat på sjuklighetssiffror, vilka härletts av de gamla
sjukkassornas sjuklighetsmaterial. Med hänsyn till den konstaterade högre
sjukligheten inom Norrland hade emellertid för Övre Norrlands liksom för
Mellersta Norrlands erkända centralsjukkassa räknats med siffror, som läge
i allmänhet 10 procent högre än motsvarande för landet i dess helhet gällande
medelsiffror. Beträffande verksamheten under den gångna tiden hade,
såvitt styrelsen kunnat bedöma, icke heller någonting framkommit, som gåve
anledning antaga, att avgifterna på detta sätt blivit för lågt bestämda. Enligt
till socialstyrelsen insänd styrelseberättelse lämnade verksamheten under
tiden 1 juli —31 december 1933 ett överskott av 81,273:44 kronor, och den
förutnämnda, av kassan åberopade vinst- och förlusträkningen för år 1934
utvisade efter frånräknande av vissa poster, vilka ej direkt hade avseende
å den löpande rörelsen, ett uppkommet överskott av i runt tal 6,300 kronor.
1934 års överskott vore visserligen tämligen obetydligt, särskilt i jämförelse
med vad övriga centralsjukkassor i detta hänseende torde kunna uppvisa.
Men detta förhållande syntes icke kunna tillskrivas avgifternas otillräcklighet
utan måste bero därpå, att kassan under året fått vidkännas en del
utgifter, som icke kunde betecknas såsom normala. Sålunda torde sjukhjälpsutgifterna
i hög grad hava påverkats därigenom, att kassan i samband
med omorganisationen fått mottaga, särskilt från en förutvarande rikssjukkassa,
ett i riskavseende synnerligen betungande medlemsbestånd. Vidare
ville det synas som om kassan för sin administration samt i och för organisationskostnader
utgivit betydligt större belopp än som efter förslag av
kassan förutsattes vid avgiftsbestämningen.

Då kassan i detta sammanhang gjorde gällande, att övriga centralsjukkassor
vid starten varit i besittning av betydande tillgångar, vore detta
emellertid endast delvis i överensstämmelse med verkliga förhållandet. I

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

de eentralsjukkasseområden, för vilka antagande icke meddelades åt någon
förutvarande rikssjukkassa, måste verksamheten liksom inom Övre Norrlands
centrala]ukkasseområde igångsättas utan egna tillgångar oell med upplånade
medel.

Några omständigheter, som påkallade en omedelbar omräkning av medlemsavgifterna
i kassan, syntes sålunda, enligt styrelsens mening, icke för
närvarande föreligga. Härtill komme, att den hittillsvarande verksamhetstiden
måste anses vara alltför kort för att man skulle av den föreliggande
erfarenheten kunna draga några slutsatser, varpå en säkrare och på samma
gång fullt rättvis ny avgiftsberäkning skulle kunna grundas.

De svårigheter, som nu uppkommit för kassan, torde icke vara av sådan
art, framhåller socialstyrelsen, att de kunde avhjälpas genom en mindre, sakta
verkande avgiftshöjning. Svårigheterna hänförde sig nämligen väsentligen
till det förhållandet, att kassan vore i avsaknad av kontanta tillgångar i den
omfattning, som för verksamhetens bedrivande måste anses erforderligt.
Med hänsyn till skyldigheten för kassan att utgiva moderskapsunderstöd
och då statsbidrag liksom ersättning för nyssnämnda understöd författningsenligt
kunde utbekommas först kvartalsvis i efterskott, vore kassan emellertid
med nödvändighet i behov av ett rörelsekapital av icke ringa omfattning.
Socialstyrelsen yttrar i detta sammanhang vidare följande.

I övriga centralsjukkassor hade behovet av rörelsekapital kunnat fyllas
antingen därför att till centralsjukkassa antagits en förutvarande rikssjukkassa
med jämförelsevis betydande kapitaltillgångar eller därför att verksamheten
tack vare bland annat ett ur risksynpunkt bättre medlemsbestånd
och en billigare administration redan från första början lämnat betydande
överskott. Dessa senare kassor hade dessutom i allmänhet fått mottaga
ganska betydande fondandelar för från andra sjukkassor överflyttade medlemmar.
Ovre Norrlands centralsjukkassa, inom vars område tidigare så
gott som inga lokala sjukkassor förefunnos, hade däremot dels i allmänhet
haft att mottaga färre dylika fondandelar, dels fått utan några som helst
tillskott mottaga de redan omnämnda dåliga riskerna från en inom området
tidigare dominerande rikssjukkassa.

Beträffande möjligheten att verkställa en uttaxering å kassans medlemmar
uttalar sig socialstyrelsen på följande sätt.

Genomförandet av en uttaxering å medlemmarna skulle kräva hållande av
ett extra kassasammanträde, vilket, frånsett att därigenom avsevärd tid skulle
gå förlorad, skulle medföra ganska dryga utgifter. Härtill komme, att det
enligt erfarenheten alltid vore förenat med stora risker att tillgripa en uttaxeringsåtgärd,
särskilt under en kassas första verksamhetstid, ävensom att
det i föreliggande fall knappast syntes vara möjligt att genomföra en beslutad
uttaxering på sådant sätt, att de uttaxerade medlen milote till kassan
på den korta tid, som vore önskligt.

I likhet med kassan kommer socialstyrelsen till den slutsatsen, att i föreliggande
situation lånevägen vore den, som i första hand borde prövas. Ett
upptagande av lån av lämplig storlek skulle icke heller, såvitt styrelsen
kunde finna, medföra något direkt försämrande eller äventyrande av kassans
ekonomiska ställning utan i själva verket endast innebära, att kassan omedelbart
bleve satt i tillfälle att förfoga över de tillgångar, som kassan faktiskt
ägde i form av intjänat, men ännu icke uppburet statsbidrag och ersättning

Kungl. Majus proposition nr 226. 9

för utgivna moderskapsunderstöd. Styrelsen anför i samband härmed vidare
följande.

Styrelsen ägde icke kännedom örn, huruvida kassan vore i stånd att i
bank eller på annat sätt erhålla erforderligt lån eller örn kassan ens gjort
något allvarligt försök i denna riktning. Styrelsen hade närmast den uppfattningen,
att kassastyrelsen velat skjuta saken ifrån sig och ansett det såsom
det allmännas skyldighet att här ingripa.

Styrelsen ansåge, att det vore i främsta rummet kassan själv såsom varande
ett självständigt förmögenhetssubjekt, som hade att med egna krafter
ordna sin ekonomi. Styrelsen ville ock framhålla, att de erkända sjukkassorna
levde och verkade under vidsträcktast möjliga självstyrelse och att det
allmännas medverkan i fråga örn sjukkasseverksamheten, frånsett ekonomiskt
bidrag till sjukkassorna, väsentligen bestode allenast i tillsyn över deras
verksamhet.

På grund av sjukkasseverksamhetens stora samhälleliga betydelse och
framför allt därför, att det här rörde sig örn ett enstaka undantagsfall, som
för sin uppkomst vore beroende av en hel rad av samverkande, ogynnsamma
omständigheter, yttrar socialstyrelsen, ansåge sig styrelsen böra tillstyrka,
att kassan, därest härför disponibla medel funnes tillgängliga, tillerkändes
det begärda räntefria lånet. Med avseende på lånets belopp funne styrelsen
den begärda summan, 100,000 kronor, med hänsyn till nuvarande och sannolikt
framtida behov lämpligt avvägd. Meddelades lånet för en tid av fem år,
borde lämpligen föreskrivas, att detsamma skulle avbetalas med en femtedel
årligen.

Vad därefter beträffar de av kassan påkallade ändringarna i bestämmelserna
angående statsbidrag åt sjukkassor, anför socialstyrelsen följande.

Den skyndsamhet, varmed remissen måst besvaras, hade icke medgivit
ett närmare ingående på dessa frågor. Någon omedelbar inverkan på kassans
ekonomi skulle de ifrågasatta förhöjningarna icke heller medföra, eftersom
frågan härom först torde kunna föreläggas nästkommande års riksdag.

Vad själva saken beträffade funne styrelsen det dessutom tveksamt, huruvida
förändringar i fråga örn statsbidragsbestämmelserna borde genomföras
till förmån för allenast ett centralsjukkasseområde och innan större erfarenhet
rörande nuvarande bestämmelsers lämplighet kunnat förvärvas. Härtill
komme att någon framställning i sådan riktning icke gjorts från något annat
håll inom sjukkasserörelsen. Otvivelaktigt vore visserligen, att förhållandena
inom Övre Norrlands centralsjukkasseområde i vissa hänseenden kunde anses
vara av den beskaffenhet, att särskilda bestämmelser kunde anses motiverade.
Vissa av dessa förhållanden — exempelvis de dryga kostnaderna
vid sjukkassemedlems intagande å sjukhus — gällde emellertid, örn ock i
mindre grad, även för andra centralsjukkasseområden.

Enligt socialstyrelsens mening borde de i förevararande framställning
begärda ändringarna lämpligen kunna anstå i avvaktan på en eventuellt blivande
allmän revision av statsbidragsbestämmelserna.

Statskontoret yttrar, att av vad som i ärendet blivit anfört syntes framgå,
att Övre Norrlands erkända centralsjukkassa vore i starkt behov av rörelsekapital.
Statskontoret måste ändock — med hänsyn till eventuella konsekvenser
— hysa tvekan angående lämpligheten av att tillmötesgå framställ Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 226. 818 35 2

10

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 226.

ningen om statens medverkan till beredande av rörelsekapital. Därest emellertid
det skulle befinnas för kassans verksamhet oundgängligen behövligt,
att staten trädde hjälpande emellan, ville statskontoret i anseende till de
särskilda omständigheter, vilka förelåge i förevarande fall, icke motsätta sig,
att hjälp lämnades centralsjukkassan i form av ett räntefritt lån att återbetalas
efter fem år.

Det i sådant fall erforderliga medelsbeloppet borde enligt statskontorets
mening äskas av riksdagen såsom ett kapitalökningsanslag under rubriken
»Statens utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd» samt erhålla beteckningen
reservationsanslag. Med hänsyn därtill, att lånet förutsattes komma
att återbetalas inom relativt kort tid, skulle det måhända icke kunna anses
uteslutet att låta anslaget utgå, helt eller delvis, av lånemedel, men, då
någon ränta icke skulle erläggas å det lån, som skulle utlämnas med anlitande
av berörda anslag, hade statskontoret dock ansett sig böra föreslå, att
anslaget täcktes av andra statsinkomster än lånemedel.

Sedermera har folkskolläraren Edvard Dahlberg i Lövånger i en den 22
mars 1935 inkommen skrift ställt kassans nuvarande ekonomiska förhållanden
i samband med kassans mindre tillfredsställande affärer under dess
tidigare verksamhet under firma rikssjukkassan Wasa samt ifrågasatt, huruvida
icke revision av kassans räkenskaper borde verkställas, innan låneansökningen
avgjordes.

Med anledning härav har socialstyrelsen den 28 mars 1935 ånyo yttrat sig
i ärendet. Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Såsom styrelsen framhållit i sitt tidigare utlåtande, hade kassan, då den
antogs till erkänd centralsjukkassa, praktiskt taget saknat både tillgångar och
skulder, i det att de skulder kassan under sin tidigare verksamhet ådragit
sig, före antagandet reglerats genom personlig insats från kassans dåvarande
ordförandes sida.

Vidkommande därefter frågan, huruvida icke en revision av kassans räkenskaper
borde komma till stånd, innan låneansökningen avgjordes, ville styrelsen
framhålla, att revisionen av kassans räkenskaper för år 1934 påginge
men ännu icke vore fullt avslutad. Enligt infordrat yttrande av den 26
mars 1935 från landstingskamreraren Gust. Wigren, som styrelsen jämlikt
36 § andra stycket i förordningen örn erkända sjukkassor utsett till revisor
för kassan, hade under den dittills utförda revisionen någon anledning till
anmärkning mot räkenskaperna eller kassans styrelse icke framkommit.

Vid en inspektion av kassan, som på uppdrag av styrelsen den 23—24
februari 1935 verkställdes av t. f. byrådirektören Edv. Tegendal, hade icke
heller framkommit något, som kunde föranleda anmärkning mot kassans
skötsel.

På grund av vad sålunda anförts framhåller socialstyrelsen, att den omständigheten,
att revisionen av kassan ännu icke till fullo avslutats, icke
syntes böra utgöra hinder för beviljande åt kassan av det begärda lånet.

Med hänsyn till att Övre Norrlands erkända centralsjukkassa författningsenligt
kan utbekomma statsbidrag och ersättning för moderskapsunderstöd
först kvartalsvis i efterskott är kassan, såsom framgår av den lämnade redo -

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 226.

görelsen, i behov av ett icke obetydligt rörelsekapital. Utredningen utvisar
tillika, att kassan på grund av olika ogynnsamma omständigheter — bland
annat dyrbar administration och ur risksynpunkt dåligt medlemsbestånd —
i likviditetsavseende intar en mycket svag ställning. Kapitalbristen har
numera blivit så kännbar, att kassan nödgats tillsvidare inställa utbetalning
av moderskapsunderstöd. För erhållande av sålunda nödigt rörelsekapital
anhåller kassan örn ett femårigt räntefritt lån av staten å 100,000 kronor.

Av de åtgärder, som kunna övervägas för åstadkommande av det erforderliga
rörelsekapitalet, anser även jag låneutvägen i första hand böra komma
ifråga. Det erforderliga lånebeloppet skulle ju komma att motsvaras av tillgångar,
som kassan redan ägde i form av intjänat men ännu icke uppburet
statsbidrag och ersättning för utgivna moderskapsunderstöd. Socialstyrelsen
åberopar som grund för sitt tillstyrkande av lån efram ställningen sjukkasseverksamlietens
stora samhälleliga betydelse samt att det här rör sig örn ett
enstaka undantagsfall, som till sin uppkomst är beroende av en hel rad av
samverkande ogynnsamma omständigheter. Även enligt min mening bör
staten under förhandenvarande betingelser träda hjälpande till genom att
bevilja kassan erforderligt lån.

Det begärda beloppet, 100,000 kronor, torde, såsom socialstyrelsen framhållit,
med hänsyn till nuvarande och sannolikt framtida behov få anses
lämpligt avvägt.

Lånet synes böra lämnas räntefritt och under en tid av fem år från lyftningsdagen
återbetalas med en femtedel årligen.

För beredande av medel till lånet torde upptagas ett särskilt anslag å
nästkommande budgetårs riksstat. Anslaget, som bör erhålla reservationsanslags
natur, torde anvisas såsom kapitalökning å fonden för låneunderstöd.
Enär lånet är avsett att utlämnas räntefritt, har jag efter samråd
med chefen för finansdepartementet ansett mig böra föreslå, att anslaget
anvisas att utgå av skattemedel.

Den av kassan gjorda framställningen örn ändring för övre Norrlands del
av gällande bestämmelser örn statsbidrag till sjukkassor finner jag i likhet
med socialstyrelsen ej för närvarande böra föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande
att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna
avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen
i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att såsom rörelsekapital för Övre Norrlands
erkända centralsjukkassa må på i huvudsak de av mig förordade
villkoren utlämnas ett lån å 100,000 kronor,

dels ock bland Utgifter för kapitalökning under rubrik >-Statens
utlåningsfonder: Fonden för låneunderstöd» för sagda
ändamål för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag
av ......................................................................... kronor 100,000.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Dagny Olsson.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.