Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
1
Nr 218.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120)
om allmän pensionsförsäkring; given Stockholms slott
den 22 mars 1935.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni
1913 (nr 120) örn allmän pensionsförsäkring.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1985.
1 sami.
Nr 218.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni
pensionsförsäkring.
1913 (nr 120) om allmän
Härigenom förordnas, att 34 § lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring1
skall erhålla följande ändrade lydelse:
34 §.
Genom frivilliga avgifter skola svenska medborgare, under de förutsättningar
och på de villkor Konungen bestämmer, kunna hos pensionsstyrelsen försäkras
till erhållande av pension.
Försäkringstekniska grunder för denna försäkringsverksamhet fastställas av
Konungen, varvid bestämmelserna i 213 § första och andra styckena lagen den
25 maj 1917 örn försäkringsrörelse skola äga tillämpning.
De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen ej stadgar
undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda fonden.
Örn regelbundet återkommande försäkringsteknisk undersökning av verksamheten
enligt denna paragraf förordnas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Beträffande rätt till
statsbidrag till pensioner på grund av då redan erlagda frivilliga avgifter skall
dock gälla vad därom vid lagens ikraftträdande finnes stadgat.
1 Senaste lydelse se SFS 1931: 27.
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet fråga örn ändring av 34 § lagen
den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring samt anför:
[Vid sidan av den obligatoriska allmänna pensionsförsäkringen i vårt land
förekommer en av staten genom pensionsstyrelsen bedriven, på frivilliga avgifter
grundad pensionsförsäkring. De lagföreskrifter, som för närvarande gälla
med avseende å nämnda verksamhet, återfinnas i 34 § lagen den 30 juni 1913
örn allmän pensionsförsäkring. I övrigt regleras verksamheten genom av
Kungl. Maj :t jämlikt nyssnämnda lagrum i administrativ väg meddelade föreskrifter,
vilka återfinnas i kungörelse den 22 december 1927 (nr 489) med däri
sedermera genom kungörelser den 22 juni 1928 (nr 290), den 5 juni 1931
(nr 234) och den 1 mars 1935 (nr 35) vidtagna ändringar samt i Kungl.
Maj:ts brev till pensionsstyrelsen den 22 juni 1928 angående särskilda bestämmelser
rörande den frivilliga försäkringen.
Enligt 34 § pensionsförsäkringslagen må envar svensk man eller kvinna genom
erläggande av frivilliga avgifter försäkras till erhållande av pension att
utgå vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda femton år, och,
oberoende av arbetsoförmåga, från fyllda sjuttio år eller tidigare, när helst
den försäkrade efter uppnåendet av viss ålder förklarar sig vilja komma i åtnjutande
av pension. Försäkring må ock avse allenast pension att utgå från
sålunda vald pensionsålder. Den, som fyllt sjuttio år, må försäkras till erhållande
av pension att omedelbart utgå. Den ålder före fyllda sjuttio år,
från vilken försäkrad må äga rätt uppbära pension, beloppet av de avgifter,
som för envar försäkrad högst må erläggas, samt de försäkringstekniska grunderna
för pensions bestämmande fastställas av Konungen, vilken därjämte
meddelar de föreskrifter, som rörande försäkring med återbetalning av erlagda
avgifter och i fråga örn försäkringens anordnande i övrigt erfordras. I den
mån omständigheterna därtill föranleda, äger Konungen jämväl föreskriva, att
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
visst förvaltningsbidrag skall utgå av det belopp, varmed de för en person
under ett år erlagda frivilliga avgifter sammanlagt överstiga 30 kronor. Det
mot avgifterna enligt fastställda försäkringstekniska grunder svarande pensionsbeloppet
ökas genom bidrag av statsmedel sålunda, att varje del därav,
som motsvarar under ett kalenderår erlagda avgifter intill sammanlagt 30
kronor, höjes med en åttondel. De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken,
i den mån Konungen ej stadgar undantag, »förvaltas på sätt som gäller för
pensionsförsäkringsf onden.
I de ovan nämnda av Kungl. Maj :t före den 1 mars 1935 meddelade bestämmelserna
rörande ifrågavarande försäkringsverksamhet har föreskrivits bland
annat följande.
För en och samma person må till och med det år, under vilket han fyller
17 år, erläggas högst 100 kronor årligen och för tiden därefter högst 250 kronor
örn året. Därest sålunda medgiven avgiftsinbetalning icke till fullo verkställts,
må dock det enligt angivna regler tillåtna men icke erlagda avgiftsbeloppet
helt eller delvis senare inbetalas, önskar någon att för en person under
samma kalenderår till blandad invaliditets- och ålderdomsförsäkring inbetala
mer än sammanlagt 700 kronor, kan pensionsstyrelsen för överskottets
godtagande föreskriva de villkor styrelsen kan finna lämpliga. På Kungl.
Maj :ts prövning beror, huruvida i särskilda fall avgifter må inbetalas till högre
belopp, än sålunda medgivits.
Av det belopp, varmed de för en person under ett kalenderår erlagda avgifterna
sammanlagt överstiga 100 kronor, skola 3 % utgöra förvaltningsbidrag.
För avgift till blandad invaliditets- och ålderdomsförsäkring inträder rätt
till pension antingen vid varaktig oförmåga till arbete, som inträffar efter
fyllda 15 och före fyllda 62 år, eller, oberoende av arbetsoförmåga, vid en
pensionsålder, som skall vara lägst 62 och högst 70 år, men mellan dessa gränser
är valfri. Vid ren ålderdomsförsäkring är pensionsåldern valfri mellan
55 och 70 år. Valet av pensionsålder behöver ej träffas förrän vid den tidpunkt,
då den försäkrade önskar komma i åtnjutande av pension.
Pension på frivilligt erlagda avgifter utgår efter av pensionsstyrelsen utfärdade
tariffer, vilka beräknas enligt de av Kungl. Maj :t fastställda försäkringstekniska
grunderna för försäkringen. Enligt Kungl. Maj:ts ovannämnda brev
till pensionsstyrelsen den 22 juni 1928 tillämpas för närvarande tariffer, vilka
beräknats på grundval av, bland annat, en antagen räntefot av 4.3 procent. I
I skrivelse den 27 februari 1935 har pensionsstyrelsen framhållit, att, bland
annat på grund av det nuvarande ränteläget, ändring av de för närvarande
gällande försäkringstekniska grunderna för bestämmandet av de frivilliga pensionernas
storlek vore av behovet påkallad och att nya tariffer borde tillämpas
så snart ske kan under innevarande år. Enligt pensionsstyrelsens mening är
det emellertid önskvärt, att de i 34 § pensionsförsäkringslagen meddelade bestämmelserna
rörande den frivilliga försäkringen redan från och med den tidpunkt,
då dessa nya tariffer börja att tillämpas, erhålla den avfattning, som
de eljest först längre fram skulle erhålla i samband med revisionen av pensions
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
5
försäkringslagen i dess helhet. Pensionsstyrelsen föreslår därför viss ändrad
lydelse av 34 § pensionsförsäkringslagen, avsedd att träda i kraft inom en
tämligen nära framtid.
Pensionsstyrelsen anför i sin skrivelse följande:
I sitt utlåtande av den 10 oktober 1934 över 1928 års pensionsförsäkringskommittés
betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen
har pensionsstyrelsen med avseende på den enligt .34 § lagen
den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring bedrivna frivilliga
försäkringen uttalat vissa synpunkter och önskemål, som styrelsen anser
böra beaktas vid en förestående omläggning av nämnda försäkring.
Ehuru det ganska länge stått klart för styrelsen, att, bland annat, ränteläget
måste föranleda ändring av nu gällande, av Kungl. Maj:t fastställda
försäkringstekniska grunder för bestämmandet av de frivilliga pensionernas
storlek, syntes vid tidpunkten för avgivandet av styrelsens omförmälda utlåtande
med en dylik ändring kunna anstå ännu någon tid. Pensionsstyrelsens
uppfattning härvidlag grundade sig till en del på det förhållandet, att den
frivilliga försäkringen till följd av själva sin struktur (avgifternas karaktär
av engångsavgifter) icke är i lika hög grad som viss annan livränteförsäkring
känslig för växlingar i läget på den allmänna räntemarknaden, medan
å andra sidan av samma anledning varje mera avsevärd ändring av försäkringsvillkoren
innebär avsevärda olägenheter för alla parter.
Efter ovannämnda tidpunkt har emellertid ränteläget ytterligare väsentligt
försämrats och med hänsyn härtill har styrelsen ansett sig icke längre kunna
uppskjuta frågan örn ändrade försäkringstekniska grunder för den frivilliga
försäkringen. Denna fråga är därför för närvarande föremål för utredning
inom styrelsen och kommer att i sinom tid föranleda framställning till Kungl.
Maj :t.
Emellertid har det vid övervägande av de olika spörsmål, som äro förknippade
med frivillig försäkring, kommit att för styrelsen framstå som ett nära
nog oeftergivligt önskemål, att den omläggning av sagda försäkring, vilken
väntas skola vidtagas i samband med pågående revision av den allmänna pensionsförsäkringen,
kan träda i tillämpning samtidigt med de planerade nya
försäkringstekniska grunderna för den frivilliga försäkringen.
Med hänsyn till de möjligheter, som den nuvarande situationen erbjuder till
utnyttjande av den frivilliga försäkringen på ett sätt, som icke avsetts och
som kunde komma att innebära allvarlig fara för dess bärkraft, böra nya tariffer
tillämpas så snart ske kan under innevarande år.
Pensionsstyrelsens förevarande framställning avser nu att söka Kungl.
Maj:ts medverkan därtill, att pensionsförsäkringslagens bestämmelser, i vad
desamma utgöra grundvalen för frivillig försäkring, måtte i sin nya utformning
— utan avvaktan på en eventuell ny lagstiftning beträffande den allmänna
pensionsförsäkringen i övrigt — kunna träda i kraft redan vid den
tidpunkt, då de nya tarifferna skulle börja tillämpas. En sådan samtidighet
vid de olika förändringarnas genomförande synes av praktiska förvaltningsskäl
nödvändig, om man vill förekomma synnerligen svåra olägenheter.
. Pensionsstyrelsen förutsätter, att vid omarbetning av 34 § pensionsförsäkringslagen
hänsyn tages till de synpunkter, styrelsen i sitt ovannämnda utlåtande
den 10 oktober 1934 framhållit i fråga örn statsbidragets bortfallande,
förvaltningsavdragets procentuella fördelning på varje erlagt avgiftsbelopp
oavsett dettas storlek, tillämpligheten av bestämmelserna i 213 § första och
andra styckena lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse, statens garanti
för pensionsbeloppen samt utsträckt möjlighet att förvärva en omedelbart utgående
pension.
6
Kungl. Majlis proposition nr 818.
Departe
ments
chefen.
Härutöver synes det styrelsen kunna starkt ifrågasättas, om icke, med hänsyn
till svårigheten att för yngre åldrar verkställa tillförlitliga invaliditetskalkyler,
nu medgiven rätt till inbetalning av avgift till blandad invaliditetsoch
ålderdomsförsäkring för åldrar under 15 år borde borttagas.
Ovan angivna önskemål beträffande avfattning av ifrågavarande paragraf
bekräfta det redan tidigare yppade behovet av en sådan mera allmän formulering
av paragrafen, att åt Kungl. Majit överlåtes att bestämma, under vilka
villkor pension på grund av frivillig avgift må utgå.
Under åberopande av det anförda hemställer pensionsstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte i proposition föreslå innevarande års riksdag att antaga ett vid
skrivelsen fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring av följande lydelse.
Envar svensk man eller kvinna må genom erläggande av frivilliga avgifter
försäkras till erhållande av pension.
Villkoren för pensions utgående, beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad
må erläggas, de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande
samt de förvaltningsbidrag, som skola utgå av erlagda avgifter, fastställas
av .Konungen, vilken därjämte meddelar de föreskrifter, som i fråga
örn försäkringens anordnande i övrigt erfordras.
De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen ej stadgar
undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda fonden.
^ra^an<^e av&iDer och pensioner, som i denna paragraf avses, länder i
tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller örn verkställande av
undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.
Samtidigt med den ovan återgivna framställningen hemställde pensionsstyrelsen,
såsom redan tidigare anmälts för Kungl. Maj :t, i särskild skrivelse
örn viss inskränkning tills vidare av rätten till inbetalning av avgifter till den
frivilliga försäkringen. Sistnämnda framställning var närmast föranledd av
de möjligheter, som den nuvarande ekonomiska situationen erbjöd till utnyttjande
av den frivilliga försäkringen på ett sätt, som icke avsetts och som kunde
komma att innebära allvarlig fara för dess bärkraft, samt av den omständigheten
att en omläggning av den frivilliga försäkringen kräver viss tid. I anledning
av denna framställning utfärdade Kungl. Maj :t den 1 mars 1935 kungörelse
(nr 35) angående ändrad lydelse i vissa delar av den ovan nämnda
kungörelsen den 22 december 1927 rörande den frivilliga försäkringen. Den
sålunda beslutade förändringen av villkoren för försäkringen, vilken trädde i
kraft den 2 mars 1935, innebär att i avgifter till den frivilliga försäkringen
icke utan pensionsstyrelsens medgivande må för en person under samma kalenderår
inbetalas mer än sammanlagt 700 kronor.
J a g torde till att börja med få erinra örn att Kungl. Maj :t efter anmälan
den 22 februari 1935 av frågan örn revision av den allmänna pensionsförsäkringen
beslutat för det ändamål, som omförmäles i § 87 regeringsformen, inhämta
lagrådets yttrande över, bland annat, ett av mig då framlagt förslag
till lag örn folkpensionering. Detta förslag innebar även ändringar i bestämmelserna
rörande den av pensionsstyrelsen bedrivna frivilliga försäkringen.
Ändringarna gingo i huvudsak ut på borttagande av det nuvarande statsbi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
7
draget till pensioner på grund av frivilliga avgifter, införande av möjlighet
att uttaga förvaltningsbidrag av avgifterna även i den mån de icke överstiga
30 kronor per kalenderår, hänvisning till 213 § lagen örn försäkringsrörelse i
syfte att uttryckligt fastslå att för den frivilliga försäkringen skola tillämpas
i försäkringstekniskt avseende lika betryggande grunder som vid privat
livränteförsäkring samt slutligen överlämnande i större utsträckning än som
för närvarande är fallet till Konungen att i administrativ väg utfärda för
verksamheten reglerande föreskrifter. Beträffande skälen till de sålunda
föreslagna ändringarna torde jag få hänvisa till den därvid anförda motiveringen.
I sitt den 26 april 1934 avgivna betänkande med förslag rörande revision av
den allmänna pensionsförsäkringen (statens offentl. utr. 1934:18) framhöll
1928 års pensionsförsäkringskommitté, att de för pensionsstyrelsens frivilliga
försäkring tillämpade försäkringstekniska grunderna icke längre kunde anses
betryggande, och kommitténs anmärkningar i sådant avseende hava ytterligare
bestyrkts genom de ovannämnda, av pensionsstyrelsen gjorda framställningarna.
Särskilt gäller detta i fråga om den räntefot, som ligger till grund för beräkningen
av de mot erlagda avgifter svarande pensionerna. För den frivilliga
försäkringen tillämpas, som ovan nämnts, en räntefot av 4.3 %, under det att
man inom den privata livränteförsäkringen ansett försiktigheten kräva en övergång
till 3V4 %, vilket även detta av försäkringsinspektionen godkänts endast
som ett provisorium. Enligt ett uttalande av försäkringsinspektionen har man
anledning räkna med möjligheten av att en ytterligare sänkning av räntefoten
till 3 % kan komma att visa sig nödvändig.
Redan enligt gällande lag har Kungl. Majit att fastställa de försäkringstekniska
grunder, som skola tillämpas för den frivilliga försäkringen, varför
icke i och för sig erfordras någon lagändring för att vidtaga en sådan omläggning
av dessa grunder, att de bliva fullt betryggande. Av praktiska skäl torde
det emellertid vara lämpligt att, på sätt pensionsstyrelsen ifrågasatt, redan vid
den tidpunkt, då nya tariffer utfärdas rörande storleken av de på frivilliga
avgifter grundade pensionerna, låta de av mig i ovan nämnt sammanhang
föreslagna nya bestämmelserna rörande den frivilliga försäkringen träda i
kraft. Då pensionsstyrelsen i sin föreliggande framställning endast antytt
dessa skäl, torde jag här få något närmare utveckla desamma.
Varje omläggning av grunderna för försäkringen är både tids- och kostnadskrävande.
Omräkningen av tarifferna är en omfattande arbetsuppgift, vartill
kommer, att alla för allmänheten avsedda trycksaker rörande verksamheten,
broschyrer och dylikt, måste bliva föremål för omarbetning. Örn Kungl. Maj :t
inom en nära framtid — vilket av ovan angivna skäl torde vara nödvändigt —
fastställer nya försäkringstekniska grunder för verksamheten, måste pensionsstyrelsen
med tillämpning av dessa grunder och under iakttagande av de i den
nuvarande lagen stadgade reglerna rörande statsbidrag och förvaltningskostnader
utfärda nya tariffer samt anskaffa för allmänhetens upplysning erforderliga
trycksaker. Därest den av mig föreslagna lagen om folkpensionering,
vilken är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1937, vinner riksdagens bifall,
8
Kungl. Maj:ts proposition nr £18.
skulle pensionsstyrelsen därefter lia att vidtaga samma åtgärder på nytt före
nämnda tidpunkt. Ett dylikt dubbelt arbete bör givetvis så vitt möjligt undvikas.
Härtill kommer att det även ur allmänhetens synpunkt är mindre önskvärt
med täta omläggningar av här angiven art. Inom privat försäkringsverksamhet
förhåller det sig i allmänhet så, att vid försäkringens tecknande ett avtal
träffas, enligt vilket försäkringstagaren förbinder sig att erlägga viss årlig
avgift och försäkringsgivaren att vid försäkringsfallets inträffande utbetala
de utfästa förmånerna. Detta avtal rubbas icke av de förändringar med avseende
å grunderna för verksamhetens bedrivande, som kunna komma att vidtagas
efter försäkringsavtalets ingående. I den av pensionsstyrelsen bedrivna
frivilliga försäkringen åter betraktas varje avgift som en engångsavgift, beträffande
vilken i fråga örn valutan för avgiften gälla de bestämmelser, som
äro i kraft just vid tidpunkten för avgiftens erläggande. För en person, som
önskar att genom regelbundet erläggande av avgifter tillförsäkra sig en frivillig
pension av viss storlek, måste därför möjligheten att omläggning av grunderna
för verksamheten kunna visa sig nödvändiga innebära ett osäkerhetsmoment,
som, örn dylika omläggningar vidtagas tid efter annan, kan komma
att i ogynnsam riktning påverka anslutningen till försäkringen.
På grund av det anförda och då den föreliggande frågan icke äger direkt
samband med den av mig tidigare föreslagna reformen av pensionsförsäkringen
i övrigt, föreslår jag, att åt 34 § pensionsförsäkringslagen i tillämpliga delar
gives den ändrade lydelse, som jag vid framläggandet den 22 februari 1935
av förslag till lag örn folkpensionering förordat beträffande den motsvarande
paragrafen, 35 §, i nämnda lagförslag.
Den sålunda ifrågasatta lagändringen torde böra träda i kraft vid tidpunkt,
då nya tariffer kunna föreligga. Enär denna tidpunkt icke kan för närvarande
fixeras synes det böra överlåtas åt Konungen att bestämma densamma.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett i överensstämmelse
med det anförda upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av
34 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.
Ur protokollet:
Henry Rooth.
1 Bilagan, vilken är likalydande nied det vid propositionen fogade lagförslaget, Ilar här uteslutits.
Kungl. Majlis proposition nr 218.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Marits lagråd den 20 mars
1935.
Närvarande:
justi tierådet Molin,
regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Geijer,
Bagge.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 8
mars 1935, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120) örn
allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn juris doktorn Ivar Strahl.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 samt. Nr 218.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 22 mars 1935.
N arv arande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 20 mars 1935
avgivna utlåtande över det den 8 mars 1935 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om ändrad lydelse av 34 § lagen den 30 juni 1913 (nr 120) örn allmän
pensionsförsäkring.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden
— under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54
riksdagsordningen syntes kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners
avlåtande i allmänhet stadgade tid gått till ända — att förslaget måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erik Skoglund.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner
351214