Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

1

Nr 215.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till lånefonden
för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen samt anslag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden; given Stockholms slott den 15
mars 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1935.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t dels bland Utgifter för kapitalökning,
bilaga 2, under rubriken »Statens utlåningsfonder», punkt 4, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, såsom kapital
för lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen för
budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, vilket
anslag förutsattes skola täckas av lånemedel, dels ock under femte huvudBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 215.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

titeln, punkt 22, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till främjande av bostadsbyggande för budgetåret 1935/1936 beräkna ett
reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor till förnyad behandling.

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av frågan örn främjande genom
statlig låneverksamhet av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen
anförde jag, att enligt vad jag inhämtat statens byggnadslånebyrå hade
för avsikt att under den närmaste tiden hemställa örn anvisande av anslag för
nästa budgetår till nämnda ändamål. Lån skulle därvid lämnas såväl till
uppförande av bostäder som ock till ombyggnad av äldre bostäder. För möjliggörande
av verksamheten i fråga ansåg jag böra inrättas en särskild lånefond,
benämnd lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.
För grundandet av denna fond beräknades ett reservationsanslag av

5,000,000 kronor.

I skrivelse den 5 februari 1935 har statens byggnadslånebyrå framlagt utredning
och förslag rörande lån till främjande av ny- eller ombyggnad av bostadshus
i städer och stadsliknande samhällen samt hemställt om anvisande
av ett anslag å 5,000,000 kronor för beredande av sådana lån.

Förslaget innebär ett fullföljande enligt något utvidgat program av tidigare
låneverksamhet till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen. Innan jag ingår på förslaget, vill jag därför något uppehålla mig
vid denna låneverksamhet.

Den av 1933 års riksdag beslutade låneverksamheten.

I proposition nr 211 till 1933 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — såsom
ett led i statens övriga åtgärder till motverkande av arbetslösheten — förslag
till beredande av statlig tertiärkredit för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen. Förslaget grundade sig på en av bostadsproduktionssakkunniga
i ämnet gjord utredning.

1933 års riksdag anvisade till främjande av bostadsbyggande ett reservationsanslag
av 15,000,000 kronor, varav 5,000,000 kronor voro avsedda för lån
till uppförande av bostäder i städer och stadsliknande samhällen.

Genom beslut den 7 juli 1933 förordnade Kungl. Maj :t örn inrättande av statens
byggnadslånebyrå, som skulle hava till uppgift att i överensstämmelse
med de av riksdagen godkända grunderna handhava ärenden rörande lån av
statsmedel till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.
Samtidigt meddelade Kungl. Maj:t beslut angående ordförande och
ledamöter i nämnda byrå. Instruktion för byrån fastställdes av Kungl. Maj :t
den 24 november 1933 (nr 683).

Genom kungörelse den 16 september 1933 (nr 558) meddelade Kungl. Maj :t
närmare föreskrifter beträffande lån till främjande av bostadsbyggande i städer
och stadsliknande samhällen. I huvudsak innebära dessa följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

3

Statslån utgår för främjande av uppförandet i städer oell stadsliknande samhällen
av byggnader, huvudsakligen avsedda för bostäder. Lån må dock utgå
endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet icke utan dylikt statligt stöd kan
beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning, som befinnes
lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten och önskvärd med
hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Låneverksamhet må vidare förekomma
allenast i kommun, som åtagit sig att utan kostnad för statsverket eller låntagare
förmedla lån av ifrågavarande art.

Lån får icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd
kan väntas komma till stånd under den närmare tiden, och ej heller för byggnadsföretag
i vederbörande kommuns egen regi. Som förutsättningar för att
lån skola få utgå gäller härjämte bland annat, att vederbörande byggnadsföretag
utförts inom viss tid samt att den på öppna marknaden erhållna, i fastigheten
bättre belägna krediten är på betryggande sätt ordnad (ej leverantörkredit
och liknande).

I avseende å lånebeloppen är stadgat, att lån ej må överstiga en femtedel av
nyssnämnda kredit med bättre förmånsrätt i fastigheten. Ej heller får statslånet
uppgå till högre belopp än som svarar mot 15 procent av ett på visst sätt
fastställt fastighetsvärde eller överstiga 15 procent av fastighetens taxeringsvärde
efter byggnadsföretagets fullbordande.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande
fastighet, liggande inom 90 procent av fastighetsvärdet. Inteckningen
skall jämväl vara belägen inom 90 procent av fastighetens taxeringsvärde efter
byggnadsföretagets fullbordande ävensom inom summan av brandförsäkringsoch
tomtvärdena. Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola även pantförskrivas
hos annan långivare belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i
fastigheten än den för statslånet ställda säkerheten eller deras värde, i den
mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva tagas i anspråk för
gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand blivit pantförskrivna
eller som på grund av omsättning trätt i dess ställe.

Intill viss, av Kungl. Maj :t fastställd, för alla låntagare gemensam dag
skola lånen löpa utan amortering och med 5 procent årlig ränta. Därefter skola
de utgöra amorteringslån. Annuiteten å amorteringslån skall utgöra 71/* procent
av det ursprungliga lånebeloppet. Av annuiteten skola, å oguldna lånebeloppet
räknat, 41/» procent utgöra ränta och en procent avsättning till en riskfond,
avsedd att användas till täckande av förluster å verksamheten. Återstoden
skall utgöra amortering.

Lånen kunna i vissa fall utbetalas redan under byggnadstiden. Härför
fordras emellertid, att långivningen under denna tid bedrives på kommunalt betalningsansvar.

I avseende å förfarandet i låneärendena är föreskrivet, att ansökan om lån
göres av byggnadsföretagaren och skall, ställd till statens byggnadslånebyrå,
sorn utgör ett för handhavandet å. statens vägnar av verksamhetens administration
inrättat provisoriskt organ, ingivas till förmedlingsorganet inom kommunen.
Förmedlingsorgan är, där kommun ej annorlunda bestämmer, i stad drätselkammaren
och på landet kommunalnämnden eller municipalnämnden. Förmedlingsorganet
översänder därefter jämte eget yttrande ansökningen till byggnadslånebyrån,
som meddelar beslut, huruvida lån beviljas och i så fall tili vilket
belopp, på vilka villkor och under vilka förutsättningar lånet, såvitt då
kan bedömas, må komma att utgå. Sedan byggnadsföretaget fullbordats, verkställes
besiktning och värdering av fastigheten, varefter byggnadslånébyrån
har att fatta slutligt beslut i ärendet.

Kontroll skall utövas dels av det kommunala förmedlingsorganet, dels ock
av särskilda, utav byggnadslånébyrån för ändamålet utsedda värderingsmän.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Där byggnadsföretag med statslån bedrives i anslutning till kooperativ organisation,
må jämväl sådan organisation förbehålla sig rätt att utöva kontroll över
företaget.

Enligt 1933 års riksdags beslut skulle utförandet av genom låneverksamheten
finansierade byggnadsföretag icke få begynnas, innan avtalsförhållandena
blivit ordnade för ifrågavarande arbetsmarknadsområde, där allmän konflikt
då pågick. Med anledning härav meddelades i berörda kungörelse icke några
bestämmelser angående tiden, då låneansökan senast skulle ingivas m. m., samt
angående den tid, inom vilken byggnadsföretag skulle utföras. Sedan byggnadskonflikten
blivit löst, meddelade Kungl. Majit i kungörelse den 16 februari
1934 (nr 20) föreskrifter härvidlag.

I skrivelse den 19 juni 1934, nr 428, har riksdagen medgivit, att såsom säkerhet
för statslån finge godtagas jämväl inteckning i tomträtt, som upplåtits
på betryggande villkor.

I samma skrivelse meddelade riksdagen, att det för budgetåret 1934/1935 till
främjande av bostadsbyggande anvisade anslaget å 8,000,000 kronor helt borde
tagas i anspråk för landsbygdsverksamhet. Av Kungl. Maj :t framlagt förslag,
att viss del av anslaget skulle kunna disponeras till lämnande av tertiärkredit
i städer och stadsliknande samhällen hade riksdagen alltså icke funnit sig kunna
bifalla.

Angående de för ifrågavarande låneverksamhet givna bestämmelserna och
deras tillämpning i praktiken anför byggnadslånebyrån i sin förenämnda skrivelse
bland annat följande.

Man hade helt naturligt ej velat med statliga lånemedel stödja en bostadsproduktion,
som kunde beräknas komma till stånd jämväl utan sådant stöd.
Men å andra sidan hade man — särskilt i betraktande av den mer än tioåriga
högkonjunkturen, som rått inom bostadsproduktionen — ej kunnat förbise den
risken, att statsingripande i vissa orter med mättat bostadsbehov skulle kunna
stimulera till en icke behövlig, kanske till och med skadlig överproduktion.

En garanti mot det senare alternativet vore, att statens stöd lämnades såsom
lån; det lage i öppen dag, att man med stödbidrag utan ränte- eller återbetalningsskyldighet
löpt vida större risk att stimulera en icke av behovet påkallad
företagsamhet. Vidare hade som förutsättning uppställts, att vederbörande
kommun förmedlade lånen. Det torde ligga i sakens natur, att en kommun
icke gärna påtoge sig en dylik arbetskrävande uppgift, där man ansåge, att
bostadsbehovet i orten nöjaktigt tillgodosåges i annan väg. Man torde i denna
anordning, i sig själv erforderlig, på samma gång kunna se en garanti för, att
statsmedlen ej disponerades vare sig för byggnadsföretag, som jämväl utan
statsingripande skulle komma till stånd, eller för icke erforderliga byggnadsföretag.

Den ledande grundsatsen hade varit att genom statens medverkan få till
stånd sådana bostäder, som i varje ort ansåges begärliga och efterfrågade,
något som i sin tur utgjorde en viss garanti för statslånets behöriga förräntning
och amortering. Då låntagaren ensam bure det ekonomiska ansvaret för
byggnadsföretaget, läge däri en naturlig garanti för att icke i orten obehövliga
lägenhetstyper tillskapades. Nämnas kunde, att det övervägande antalet
lägenheter i byggnader, för vilka statslån beviljats, utgjorts av smålägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

5

Självfallet vore det en av huvuduppgifterna för byggnadslånebyrån, att vid
den slutliga behandlingen av låneärendena upptaga deni till bedömande just
ur risksynpunkt. Emellertid hade man genom en särskild anordning sökt en
direkt anknytning till och förankring hos det enskilda kreditväsendets riskbedömning
i varje föreliggande fall. Författningen föreskreve sålunda, att
statslånet ej finge utgå med högre belopp, än som svarade mot en femtedel av
den kredit, vilken på betryggande villkor erhölles på den öppna marknaden.
Ju större förtroende, som enskilt kapitalintresse visade ett byggnadsföretag,
desto större kunde statens lån utmätas. I intet fall kunde dock lånet utgå med
mer än 15 procent av fastighetsvärdet och ej heller finge såsom säkerhet godtagas
inteckning liggande över 90 procent av samma värde.

Det torde ligga i sakens natur, att med denna regel automatiskt utgallrats
sådana byggnadsföretag, som ej varit av behovet påkallade och på denna
grund eller eljest icke kunnat anses baserade på sunda ekonomiska principer.
Byggnadslånebyrån ville beteckna denna bestämmelse, vilken byrån benämnde
femtedelsregeln, såsom en av hörnstenarna för förevarande statliga långivning.

Enligt vad byrån kunnat iakttaga, hade anordningen med preliminärt beviljande
av lån fungerat tillfredsställande; det hade ej visat sig svårt för låntagaren
att med stöd av byråns villkorliga beslut hos enskilda kreditgivare
temporärt erhålla kredit till belopp, motsvarande statslånet. Det kunde förtjäna
nämnas, att anordningen synts ägnad främja ett ändamålsenligt ordnande
jämväl av krediter med förmånsrätt framför statslånet. Den kontroll
och den planmässighet i finansieringen, som följde med statslånet, syntes ha
gjort kreditgivare benägna att medverka även vid ordnandet av de bättre krediterna.

Hittills hade allenast en ansökning örn lån mot inteckning i tomträtt ingivits
och fullföljts. Med anledning härav hade bestämmelser örn lån mot dylik
säkerhet ej påkallats i författningsväg. Byrån hade emellertid vid det förhållandet,
att bygget var väl planlagt och lämpligt, preliminärt beviljat lånet
och komme att, örn en utanordning prövades böra ifrågakomma, underställa de
närmare villkoren Kungl. Maj :ts prövning. Härvid torde i allt väsentligt bestämmelserna
i kungörelsen den 16 september 1933 bliva tillämpliga, allenast
med den skillnaden, att tomtvärdet av naturliga skäl måste frånräknas vid
byråns värdering.

Beträffande resultatet av långivningen, framhåller byggnadslånebyrån,
torde — även om en slutredovisning ännu ej kunde givas, enär
byggnadsverksamheten för närvarande påginge som bäst -— kunna sägas, att
den motsvarat sitt sjette. Lånemedlen hade begärligt absorberats och byggnadsföretagen
hade präglats av vederhäftighet. De bostadshus, för vilka lån
beviljats, syntes hava varit önskvärda ur bostadsmarknad ssynpunkt och farhågor
för överproduktion hade ej behövt inställa sig. Vidare trodde sig
byrån av åtskilliga omständigheter kunna konstatera, att byggnadsföretagen
i fråga näppeligen kommit till stånd, därest statslån ej beretts dem. Byggnadstiden
folie till stor del under vintersäsongen 1934/1935 och byggnadsföretagen
syntes i huvudsak komma att slutföras inom föreskriven tid, det vill
säga före utgången av första kvartalet 1935.

Vid prövningen av låneansökningarna hade, påpekar byggnadslånebyrån,
hänsyn givetvis tagits till arbetslöshetssituationen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Byrån anför härom följande.

För utrönande av behovet av att arbetstillfällen tillskapades under statens
mellankomst hade beträffande varje särskild ort samarbete anordnats med statens
arbetslöshetskommission. Sedan lån preliminärt beviljats, hade byrån
omedelbart dels till kommissionen och dels till vederbörande organ för den
offentliga arbetsförmedlingen på platsen lämnat meddelande härom, ävensom
örn byggnadsföretagarens namn, tiden för byggets igångsättande samt det för
detsamma beräknade behovet av arbetskraft. Byrån föreställde sig, att de
arbetsmarknadspolitiska synpunkter, som vore att anlägga på byråns verksamhet,
härigenom blivit behörigen beaktade och att verksamheten på nöjaktigt
sätt kommit att inordnas såsom ett naturligt led i statsmakternas åtgärder
till arbetslöshetens bekämpande.

Vad anginge den arbetsmarknadspolitiska effekten av
verksamheten, anför byggnadslånebyrån, läte sig denna knappast exakt beräkna.
Visserligen hade varje byggnadsföretagare att månatligen avgiva rapport
örn antalet dagsverken under månaden. Det kunde emellertid ej fördöljas,
att ganska stora brister vidlådde dessa rapporter, brister, som icke vore att
tillskriva försumlighet från företagarens sida utan väsentligen berodde på
materiella bokföringssvårigheter, särskilt på de numera så vanliga delentreprenaderna.

Med olika, approximativa beräkningssätt, vilka alla pekade i ungefär samma
riktning, uppskattade byrån emellertid det totala antalet dagsverken,
som genom ifrågavarande statsaktion bringats eller komme att
bringas till stånd direkt på byggnad splatser na till 8 7 0,000.

Antalet indirekt föranledda dagsverken — med körslor, vid tegel-, järnoch
glasbruk, snickerifabriker och så vidare -—- vore givetvis än vanskligare
att angiva. Man syntes dock kunna anslå antalet sådana dagsverken till
inemot samma siffra som den nyssnämnda.

Statens ekonomiska utlägg för ernående av denna arbetseffekt skulle alltså,
framhåller byggnadslånebyrån, approximativt kunna anslås, örn hänsyn toges
till allenast arbetet på byggnadsplatserna, till inemot 6 kronor per dagsverke
och, örn hänsyn toges till totalantalet arbeten, 3 kronor per dagsverke. Det
förtjänade erinras, att även örn dessa statliga utlägg icke vore ekonomiskt
riskfria, de dock principiellt lämnades mot fullgod ränta samt återbetalningsskyldighet.

Byggnadslånebyrån meddelar, att, sedan medel till kostnaderna för byråns
verksamhet reserverats, anslaget till fullo disponerats. Väsentligen hade det
tagits i anspråk för preliminärt beviljade lån. En besparing å cirka 100,000
kronor förefunnes dock. Denna växlade från dag till dag, allteftersom definitiva
lånebeslut fattades och lånebeloppen slutligt fastställdes. I vissa fall
syntes justeringar uppåt böra göras; i andra åter fastställdes lånen till lägre
belopp än de preliminärt beviljade. Även om ett eller annat helt nytt lån till
äventyrs skulle kunna ifrågakomma, syntes beloppet i fråga i det stora hela
böra reserveras för justeringar av ifrågavarande natur. Praktiskt taget kunde
anslaget sålunda anses som till fullo disponerat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

7

Samhälle

Städer:

Borås.......

Falköping.....

Falun.......

Göteborg......

Huskvarna.....

Hälsingborg . . . .

Kalmar......

Karlskrona.....

Kristianstad . . . .

Kristinehamn . . . .

Landskrona . . . .

Lidköping .....

Lindesberg .....

Linköping.....

Lund.......

Malmö.......

Mölndal......

Norrköping.....

Nyköping.....

Skövde .......

Stockholm.....

Strängnäs .....

Sundbyberg . . . .

Södertälje.....

Uddevalla.....

Uppsala......

Vetlanda......

Visby.......

Vänersborg.....

Västerås......

Ystad.......

Preliminärt

beviljat

lånebelopp

Kronor

60,000: —
20,270: —
25,500: —
827,650: —
16,200: —
110,600: —
67,4U0: —
55,575: —
66,000: —
36,000: —
137,000: —
47,900: —
59,425: —
26,700: —
98,200: —
479,524: —
11,590: —
125,250: —
32,300: —
38,700: —
1,887,630: —
8,050: —
24,000: —
66,900: —
7,000: —
97,500: —
6,940: —
6,700: —
25,200: —
42,000: —
43,300: —

Beräknat

Antal

antal

byggnads-

dagsverken

företag

13,800

10

6,100

4

6,000

1

124,112

35

3,500

1

23,660

5

12,750

2

12,950

2

17,000

2

8,200

1

32,240

8

11,292

13

17,875

24

5,600

1

41,418

6

106,616

6

2,375

5

26,500

3

7,000

1

10,100

2

235,777

29

1,420

2

4,400

1

13,675

2

2,200

1

22,500

1

1,885

4

1,840

3

4,750

3

9,000

1

9.600

1

Köpingar:

Borlänge......

Hallsberg.....

Sandviken.....

Valdemarsvik . . . .

29,020: —
8,540: —
26,400: —
13,275: —

6,200 3

1,925 7

5,900 1

3,450 7

Municipalsamhällen:

Borgs villastad......

Fullersta.........

Hässelby villastad . . . .
Sävedalen •.......

Övriga orter:

Frösö kommun......

9,000: — 2,050 1

2,000: — — 1

1,600: — 559 1

3 000: — 725 1

3,000: — 1,135 2

Summa 4,652,839: —

818,079

204

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

I sin årsberättelse för budgetåret 1933/1934 har byggnadslånebyrån lämnat
bland annat följande uppgifter angående låneverksamheten.

Vid utgången av budgetåret 1933/1934 hade det sökta totala lånebeloppet
uppgått till 8,663,749 kronor. Byrån hade vid samma tid preliminärt beviljat
lån till ett sammanlagt belopp av 4,652,839 kronor, vartill kommo 244,500 kronor,
som reserverats för ett lån mot inteckning i tomträtt. Under anslaget
återstod då 102,661 kronor.

Beträffande det preliminärt beviljade lånebeloppets fördelning på olika
orter och antal företagare samt beräknat antal dagsverken hänvisade byggnadslånebyrån
till en översikt, vilken finnes intagen å sid. 7.

Vad angår antalet utförda dagsverken under tiden februari 1934—januari
1935 må hänvisas till vidstående inom socialdepartementet gjorda sammanställning
(sid. 9).

Byggnadslånebyråns förslag.

Lån till nybyggnad.

Byggnadslånebyrån erinrar, att det redan 1933 yppade sig viss tvekan örn
behovet och lämpligheten av statliga åtgärder till stimulerande av bostadsproduktion
i städer och stadsliknande samhällen; det betonades, att viss fara
för överproduktion förelåge inom en del orter.

Det kunde ej fördöljas, anför byggnadslånebyrån, att under de tvenne år,
som gått, sedan bostadsproduktionssakkunniga avgåvo sitt förslag, betänkligheter
av denna art vunnit i styrka. Sedan dess hade å ena sidan — med
eller utan statlig mellankomst — en ingalunda obetydlig bostadsproduktion
ägt rum på många håll och å andra sidan hade den tidigare i vårt land starkt
accentuerade tillväxten av stadsbefolkningen — företrädesvis beroende på inflyttning
från landsbygden -—- under de sista åren i stort sett reducerats.
Förhållandena härutinnan växlade ju i olika orter, men totalbilden vore dock
oförtydbar.

Byrån ville med det anförda på intet sätt bestrida, att en allmän expansion
av bostadsbehovet bland de mindre bemedlade klasserna alltjämt vore ett
socialt önskemål av första ordningen och ej heller att, örn detta behov kunde
tillgodoses, den nuvarande bostadstillgången säkert vore otillräcklig. Det syntes
emellertid icke — i allt fall ej i detta sammanhang — ankomma på byrån
att överväga dylika vittomfattande frågor av bostadssocial natur. Den här
föreliggande frågan syntes gälla, huruvida ett stimulerande — av arbetsmarknadsskäl
— till ytterligare bostadsproduktion utifrån givna sociala och ekonomiska
förutsättningar vore ekonomiskt försvarlig eller med andra ord örn
en bostadsproduktion utöver den, som det enskilda initiativet i allt fall komme
att bringa till stånd, för närvarande erbjöde en ekonomiskt hållbar plattform
för arbetsmarknadspolitiskt betingade statliga stödåtgärder.

Frågan kunde, anför byggnadslånebyrån, i närvarande stund knappast nöjaktigt
besvaras. Dels torde sålunda förhållandena i nu berörda hänseende

Sammanställning av antalet dagsverken utförda under tiden februari 1934—januari 1935 för medel, som anvisats till främjande

av bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.

1934

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Aug.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1935

Jan.

Summa

Stockholms stad.........

lil

2,315

3,778

6,898

13,578

15,886

18,233

18,922

14,484

16,024

17,246

19,565

147,040

Stockholms län.......

—

318

417

1,823

2,319

2,336

2,175

1,312

388

20

904

24

12,036

Uppsala > .......

—

480

893

826

1,813

2,127

2,359

2,364

1,513

680

—

1,223

14,278

Södermanlands > .......

—

317

639

981

1,021

1,144

1,145

763

183

60

40

44

6,337

Östergötlands > .......

462

731

1,304

1,889

1,733

2,422

1,407

2,743

1,967

2,325

2,311

1,972

21,266

Jönköpings > .......

334

247

95

150

104

216

305

207

—

—

—

—

1,658

Kronobergs > .......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kalmar j .......

—

—

549

572

767

1,092

1,248

1,117

167

—

—

—■

5,512

Gotlands > .......

—

—

96

50

72

256

145

74

45

62

84

78

962

Blekinge > .......

—

608

672

1,359

1,841

1,889

2,445

2,237

1,647

660

—

—

13,358

Kristianstads > .......

—

358

816

1,333

1,825

1,920

2,424

2,685

66 f

—

—

—

12,022

Malmöhus > .......

469

3,016

5,309

9,949

12,663

14,077

15,828

19,843

8,742

6,837

6,893

8,089

111,715

Hallands > .......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Göteborgs o. Boh. > .......

70

563

2,108

4,948

4,477

11,185

12,294

10,539

9,275

6,297

6,527

6,112

74,395

Älvsborgs > .......

—

—

343

1,305

2,341

2,792

3,083

2,484

1,359

598

521

—

14,826

Skaraborgs > .......

—

—

163

1,331

2,504

1,669

3,050

1,820

748

628

687

982

13,582

Värmlands » .......

—

696

738

842

938

1,065

1,095

524

136

—

—

—

6,034

! Örebro > .......

3

118

126

274

371

560

1,075

926

598

622

335

276

5,284

Västmanlands > .......

100

450

460

845

922

1,052

728

466

—

—

—

—

5,023

j Kopparbergs > .......

—

—

600

550

871

1,091

1,094

576

30

169

78

212

5,271

1 Gävleborgs > .......

35

308

354

464

573

696

684

642

489

692

540

597

6,074

Jämtlands » .......

—

—

—

—

—

—

—

—

270

—

—

—

270

Samma

1,584

10,525

19,460

36,389

50,733

63,475

70,817

70,244

42,702

35,074

36,166

39,174

476,943

Kungl. Majlis proposition nr Slö.

10

Kungl. Maj :ts proposition nr 215.

variera ganska betydligt i olika orter; bostadsmarknaden vore ju en lokal företeelse.
Betydande bostadsöverskott i en ort kunde förefinnas parallellt med
bostadsknapphet i en annan. Exempel härå torde även för närvarande kunna
påvisas. Dels åter kunde förhållandena på bostadsmarknaden, enligt vad erfarenheten
nogsamt utvisade, uppvisa mycket snabba svängningar mellan bostadsbrist
och bostadsöverskott och vice versa. Vid stigande konjunktur syntes
bostadsöverskott å en ort lätt kunna förbytas i bostadsknapphet inom loppet
av en så kort period, som i förevarande sammanhang vore att taga i betraktande.

Även örn byrån med det anförda velat understryka lämpligheten av att man
i fråga om åtgärder till främjande av nyproduktion framginge med stor försiktighet
och urskillning, anser sig byrån dock våga förorda, att man under
det kommande budgetåret fullföljde den år 1933 inslagna vägen att genom
stödåtgärder främja bostadsbyggande.

Vid sådant förhållande, fortsätter byrån, syntes de beträffande 1933 års
lånemedel gällande bestämmelserna, vilka enligt byråns mening visat sig
ändamålsenliga och lämpliga, böra fortfarande tillämpas. Självfallet vore
ju dock, att ändring påkallades, i vad anginge terminerna för ansökningars
ingivande och byggnadsföretags igångsättande och slutförande m. m. Vid det
förhållandet att riksdagen år 1934 beslöt, att inteckning i tomträtt finge godtagas
såsom säkerhet för 1933 års lån, syntes så böra bliva fallet även beträffande
de nu föreslagna lånen. Härav syntes böra föranledas vissa närmast
redaktionella avvikelser från 1933 års författning.

Lån till ombyggnad.

Byggnadslånebyrån erinrar inledningsvis, att det äldre bostadsbeståndets
modernisering vore ett problem av i övervägande mån ekonomisk natur. Byrån
åsyftade härvid icke mindervärdiga slumbostäder — dithörande spörsmål borde
behandlas ur andra synpunkter — utan bostadssocialt nöjaktiga men omoderna
bostäder, vilka på grund av mindre ändamålsenlig utrustning vore
mindre efterfrågade. De åtgärder, som byrån ville ifrågasätta, borde enligt
byråns mening -—- i likhet med den verksamhet byrån hittills haft att företräda
— bedömas ur företrädesvis ekonomisk synpunkt samt betraktas såsom
förestavade av arbetsmarknadspolitiska hänsyn.

Till belysning av behovet av det äldre bostadsbeståndets modernisering åberopar
byggnadslånebyrån vissa statistiska uppgifter, som på hemställan av
byrån sammanställts av t. f. aktuarien i socialstyrelsen R. Sterner och som
torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Byggnadslånebyrån erinrar härefter örn den tilltagande övergången till moderna
lägenheter. Byrån vänder sig härvid mot den uppfattningen, att de
moderna bekvämligheterna äro att anse såsom lyx och tolkar efterfrågan
pa moderna lägenheter såsom uttryck för ett varaktigt
behov av ekonomisering med arbetet i hemmet. Byrån
anför härvidlag i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,15.

11

Byggnadsteknik och bostadsvanor hade under senare tid, särskilt efter
världskriget, undergått en synnerligen i ögonen fallande förskjutning. En
lång rad av bostadsanordningar, såsom värmeledning, elektriskt ljus, badrum,
w. c., varmvattenberedning, kökets inredning, hiss, fönstrens anordnande m. m.,
allt anordningar, som i dagligt tal betecknades såsom moderna bekvämligheter
och som ännu före världskriget i allmänhet voro förbehållna de förmögnares
bostäder samt på den grund i viss mån betraktades såsom lyx, hade numera
blivit så vanliga, att de nära nog bedömdes såsom ofrånkomliga. Anmärkas
kunde ju dock, att i detta hänseende ännu rådde en märkbar skillnad mellan
större städer å ena sidan och de mindre städerna och framför allt landsbygden
å den andra.

I den bostadspolitiska diskussionen betecknades ofta de s. k. moderna bekvämligheterna
allt fortfarande såsom lyx och man förordade gärna, att bostadsproduktionen
skulle återgå till de äldre bostadstyperna med enklare utrustning.
En sådan återgång förordades särskilt såsom ett medel för att
nedbringa hyreskostnaden.

Byggnadslånebyrån delade ej den uppfattning, som läge till grund för ett
dylikt resonemang. Sant vore visserligen, att moderna lägenheter ej sällan
till själva utförandet erhölle en fullständigt onödig lyxkaraktär, som ofta
trädde mest i ögonen, i vad rörde de moderna bekvämligheternas ^ utförande,
exempelvis i luxuöst och dyrbart inredda badrum. Men man förbisage därvid,
att i dylika fall inredningen även i övrigt plägade vara luxuös, exempelvis i
vad rörde tapetsering och målning, användning av onödigt dyrbara träslag
i dörrar och fönsterkarmar och så vidare.

Men därför att de moderna bekvämligheterna emellanåt till utförandet vore
onödigt lyxbetonade, kunde dg ej såsom sådana betecknas såsom lyx, utan de
måste i allt väsentligt betecknas såsom ytterst värdefulla hjälpmedel, ägnade
att avsevärt underlätta det i allt fall nog så tunga arbetet med hemmets
skötsel.

Uppfattningen örn vad som menades med moderna bekvämligheter växlade
genom tiderna; numera torde väl vatten- och avloppsledningar icke i
stadssamhällena hänföras till sådana.

När nu efterfrågan på bostäder — vanligen med betydande avkall i kravet
på bostadens utrymme — på ett mycket deciderat sätt riktade sig. mot dessa
moderna lägenheter, finge denna allmänna företeelse i stort sett ej betraktas
såsom en tillfällig smak- eller modeströmning utan såsom uttryck för. ett
varaktigt behov av ekonomisering med arbetet i hemmet. Detta gällde icke
blott de samhällsgrupper, som jämväl tidigare varit hänvisade till att med
egna kra.fter utföra arbetet i hemmet utan andra stora samhällsgrupper. Erinras
borde nämligen, att hembiträdesfrågan vore ett alldeles specifikt arbetsmarknadsspörsmål;
tillgången på yrkeskunniga hembiträden motsvarade sällan
behovet och inom alla samhällsklasser tvingades man att starkt ekonomisera
med eller helt avvara lejd arbetskraft för hemarbetet. De omoderna lägenheterna
ställde sig, liksom omoderna maskiner, så att säga alltför dyra i
driften.

Den omständigheten, att moderna lägenheter sa begärligt
absorberades och att en nyproduktion sålunda kunde bliva fullt räntabel,
påpekar byggnadslånebyrån, utgjorde i och för sig ej bevis för att denna
nyproduktion varit motiverad av ett bostadsbehov, som överhuvud taget ej varit
tillgodosett. Det kunde också bero p a, att bostadsbehovet
icke tillgodosett s på det sätt, som motsvarat de boendes
önskningar. Uthyrningen och därmed räntabiliteten av en ny -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

produktion kunde hava vunnits sa att säga pa det mindre moderna bostadsbeståndets
bekostnad, något varom hyreslediga omoderna lägenheter kunde
vittna.

Byggnadslånebyrån behandlar härefter frågan örn kapitalinvestering i sådan
nyproduktion av bostäder, vilken visserligen är räntabel men motsvarar ett
bostadsbehov, som redan är tillgodosett, örn också icke på det sätt, de boende
önska. Byrån betraktar frågan ur såväl socialekonomisk som privatekonomisk
och bostadssocial synpunkt. Byrån framhåller väsentligen följande.

Att betydande kapital investerades i en nyproduktion av bostäder, som _

ehuru räntabel — dock på förut anförda skäl ej vore strängt av behovet påkallad,
torde ur socialekonomisk synpunkt få anses såsom ett visst slöseri. Det
mnebure ju, att det i omoderna hus investerade kapitalet gjordes mer" eller
mindre oräntabelt och att det, i samma mån så skedde, faktiskt förintades

Ur privatekonomisk synpunkt vore en dylik förintelse givetvis kännbar för
innehavarna av dessa omoderna fastigheter. Härvid kunde erinras örn en
känd men sällan tillräckligt beaktad omständighet, nämligen att just ifrågavarande
fastighetsägare ofta utgjordes av personer i relativt blygsamma ekonomiska
villkor vilka genom dylik investering velat göra för ålderdomen sparat
kapital räntabelt, detta dels med hänsyn till att dylika placeringar tidigare
ansetts särskilt betryggande och dels i syfte att komma i åtnjutande jämväl
av den del av avkastningen, vilken kunde betraktas såsom gottgörelse för arbetet
^ed fastighetens_ skötsel. Vederbörande hade med andra ord åsyftat
att jämte själva kapitalplaceringen — bereda sig tillfälle till en viss ekonomiskt
nyttig sysselsättning.

Dragan hade^även en bostadssocial sida. I den man ägare till dylika fastigheter
genom ihållande hyresledighet efter hand ekonomiskt försvagades, torde
avkastningens utsinande i första hand gå ut över fastigheternas underhåll och
man kunde skönja faran av slumbildning. Det talades icke utan fog örn att
vissa stadsområden började »ruttna ned».

G^t vore, att företeelsen i fråga sällan komme till uttryck i allmän hyresledighet
inom en fastighet. Särskilt i betraktande av att dessa äldre bostadshus
uppförts mot vida lägre byggnadskostnader än de nuvarande, kunde företeelsen
balanseras av att hyrorna sänktes i sådan grad, att lägenheterna på
grund av sin relativa prisbillighet bleve konkurrensdugliga och efterfrågade.
Sa vöre emellertid icke alltid fallet. Särskilt gällde detta sådana omoderna
stora lägenheter, som ursprungligen varit avsedda för de förmögnare samhällsgrupperna.
Dessa vore ofta av beskaffenhet, att de ej kunde på ändamålsenligt
sätt fylla ekonomiskt mindre välsituerades bostadsbehov och att de på
den grund överhuvud taget icke efterfrågades. Och där så i allt fall skedde,
bleve användningen ofta ur bostadssocial synpunkt av mindre önskvärd art,
exempelvis starkt utvecklat inneboendesystem eller flera familjers sammanförande
i en lägenhet.

I vissa fall torde, yttrar byggnadslånebyrån, en ekonomiskt tillfredsställande
lösning beträffande en omodern byggnad överhuvud taget ej stå att vinna;
lägenheternas planlösning och andra förhållanden kunde vara av beskaffenhet,
att intet annat aterstode, än att ge huset till spillo och riva det. I andra fall
åter kunde en omodern byggnad genom modernisering
åter göras acceptabel och fullt konkurrens duglig på
den öppna marknaden, varvid stora labila värden kunna räddas.

Kungl. Majlis proposition nr 215.

13

Byggnadslånebyrån hade, anför byrån, genom en av sina sakkunniga, byggnadsingenjören
Andreas Nordström låtit verkställa undersökning rörande vissa
i moderniseringssyfte utförda ombj^ggnadsarbeten. Härvid konstaterades,
att behovet av ombyggnad växlade avsevärt från fall till fall, varför något
visst så att säga typiskt ombyggnadsarbete ej kunde förebringas. Ett konstruerat
fall av ombyggnadsarbete i moderniseringssyfte
syntes emellertid vara ägnat att belysa spörsmålets innebörd. Även
örn fallet vore konstruerat, finge det icke betraktas såsom saknande stöd i
verkligheten. Byrån uttalar härom följande.

En fastighet vore taxerad till 1,000,000 kronor och belånad till 750,000 kronor.
Byggnaden innehölle bland annat i varje etage två lägenheter om 7 rum
och kök. Halva antalet av dessa stöde outhyrt. Hyresinkomsten, som beräknats
till 8.2 procent av fastighetsvärdet, utgjorde på grund av hyresledigheten
5.9 procent och bomme på grund av väntad uppsägning av övriga lägenheter
av nämnda storlek att sjunka till 4.2 procent, vid vilket förhållande inkomsterna
ej längre täckte utgifterna.

Byggnaden ansåges böra förses med värmeledning, varmvattenberedning,
ny elektrisk installation, badrum, moderniserad köksinredning samt hiss. Sjurumslägenheterna
borde uppdelas vardera i en trerumslägenhet och två lägenheter
örn vardera ett rum och kök, vilka lägenhetstyper ansåges efterfrågade.

Moderniseringen jämte därmed förknippade ombyggnadsarbeten beräknades
draga en kostnad av 400,000 kronor. Arbetena utfördes.

Det visade sig nu, att fastigheten kunde lämna en relativt tryggad bruttoavkastning
örn 7.6 procent av det nya taxeringsvärdet av 1,200,000 kronor.

Vad hade man då vunnit genom nyinvesteringen av kapital och den därigenom
möjliggjorda ombyggnaden?

Ur bostadsmarknadssynpunkt att börja med hade vunnits, att tillhopa 8 icke
efterfrågade 7-rumslägenheter ersatts med 8 3-rumslägenheter och 16 lägenheter
örn ett rum och kök av beskaffenhet att vara efterfrågade och därmed
ägnade att, på tillfredsställande sätt, tillgodose ett förefintligt behov på bostadsmarknaden.

Ur ekonomisk synpunkt ställde sig resultatet på följande sätt. Givet vore,
att det gamla fastighetsvärdet om 1,000,000 kronor varit synnerligen labilt och
tenderat att sjunka till nollpunkten, i den mån det ej hänförde sig till tomtens
värde. I allt fall hade en avskrivning varit oundviklig. En sådan hade även
här skett men kunnat begränsas till 200,000 kronor; nyinvesteringen hade
blivit räntabel. Av osäkra 1,000,000 kronor och nyinvesterade 400,000 kronor
hade alltså erhållits ett räntabelt värde av tillhopa 1,200,000 kronor. Örn man
tänkte sig, att förintelseprocessen fortgått till nollpunkten, om nyinvesteringen
ej skett, hade man med densamma räddat 800,000 kronors värde eller — på
annat sätt uttryckt — för 400,000 kronor friska pengar erhållit bostäder av
efterfrågad typ till ett värde av 1,200,000 kronor.

Eesultatet i det anförda fallet måste, konstaterar byggnadslånebyrån, ur
såväl bostadspolitisk som privat- och socialekonomisk synpunkt anses tillfredsställande.
Man frågade sig vid sådant förhållande, fortsätter byrån, varför
icke dylika ombyggnadsarbeten allmänt företoges och
varför åtgärder från det allmännas sida till deras
främjande överhuvud taget behövde ifrågasättas. Härutinnan
anför byrån följande.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 815.

Att börja med hade man att konstatera, att ombyggnadsarbeten i viss, icke
så ringa utsträckning faktiskt förekomme på öppna marknaden utan det allmännas
mellankomst.

Vidare borde framhållas, att det ekonomiska resultatet av en ombyggnad
varierade i en glidande skala från ett bevarande till fullo av såväl det gamla
som det nyinvesterade kapitalet — en ombyggnad kunde understundom till
och med medföra direkt vinst — ned till ett rent negativt resultat, där det
faktiskt varit lämpligare att riva det gamla huset och att uppföra ett helt och
hållet nytt. Byrån hade i det konstruerade exemplet sökt angiva ett av de
många varierande fall, som återfunnes på denna långa skala, vilket, utan att
behöva vara ovanligt i verkligheten, dock kunde betecknas såsom gott.

Det vore ju en vanlig företeelse, att en kapitalinvestering kunde vara en
ekonomiskt välbetänkt och fördelaktig åtgärd utan att den, det oaktat, kunde
bringas till stånd på grund av företagarens svaga ekonomi och begränsade
kreditmöjligheter. Så syntes i mycket stor utsträckning vara fallet just på
förevarande område; detta beroende på den förut berörda omständigheten, att
ifrågavarande fastighetsbestånd i så stor utsträckning tåge i ekonomiskt förhållandevis
svaga händer. Med hänsyn bland annat till att ägarna på sätt,
som i det föregående berörts, åsyftat att vinna en arbetsinkomst av fastighetens
skötsel, syntes de småkapitalister, som här komme i betraktande, gemenligen
eftersträva att förvärva så stora fastigheter som möjligt i förhållande till
det kapital, som de själva satte in. Lånemöjligheterna måste sålunda redan
från början starkt anlitas. En ombyggnad medförde ju under själva byggnadstiden
vissa risker redan för den väl beviljade fasti ghetskrediten, vilka
risker måste täckas. Vöre ägaren i kreditavseende ansträngd, kunde han ej
täcka dessa risker. Än mindre hade han utsikt att kunna upptaga de nya
krediter, som krävdes för ombyggnaden. Man föredroge att ekonomiskt hanka
sig fram trots den besvärande hyresledigheten, och för det resoluta grepp, som
en ombyggnad innebure, funnes intet svängrum.

På nu anförda skäl, framhåller byggnadslånebyrån, torde moderniseringar
av äldre bostadshus, vilka vore både byggnadstekniskt, ekonomiskt och bostadssocialt
önskvärda och lämpliga, ej kunna bringas till stånd. Jämväl
kunde antagas, fortsätter byrån, att ägaren ofta skulle vara villig att företaga
moderniseringen, örn tillfälle därtill erbjöde sig. Slutligen syntes man
kunna utgå från att det statliga kreditstöd, som byggnadslånebyrån ville ifrågasätta,
i många fall skulle undanröja de ekonomiska hindren för dylika ombyggnader.

Man frågade sig då, anför byggnadslånebyrån vidare, i vilken omfattning
modernisering av bostadshus kunde tjäna såsom
en ekonomiskt bärig bas för statsåtgärder till
motverkande av arbetslöshet, d. v. s. i vilken utsträckning det
kunde förekomma, att samtliga erforderliga tre faktorer — ombyggnadsföretagets
lämplighet, ägarens beredvillighet och statslånets effektivitet — kunde
anses föreligga. Byrån yttrar härom följande.

Byrån hade avstått från att härutinnan söka förebringa någon siffermässig
utredning; den första av de tre faktorerna skulle ej kunna fastställas utan ett
alldeles ofantligt utredningsarbete och de båda senare faktorerna kunde överhuvud
taget ej angivas. Det hade också ansetts, att en dylik utredning knappast
vore av behovet påkallad. Bostadsbeståndet i våra städer och stadsliknande
samhällen representerade ju sammanlagt värden, som räknades i miljar -

Kungl. Majlis proposition nr 215.

15

der, och en mycket stor del av detta bestånd torde få anses omodernt i den
bemärkelse, varom här vore fråga. Då vidare flykten från omoderna lägenheter
vore en mycket allmän företeelse, som på många håll ingåve allvarlig oro,
kunde man antaga, att örn statskredit på lämpliga villkor ställdes till förfogande,
mycket betydande belopp kunde absorberas.

Byggnadslånebyrån framhåller, att byrån med sitt förslag till statslån för
ombyggnadsarbeten givetvis ej åsyftade att anvisa en väg till en generell lösning
av en så vittutseende fråga som spörsmålet örn det omoderna bostadsbeståndets
modernisering. Ej heller kunde det anses, att denna åtgärd skulle
få prejudicerande betydelse för ett fortsatt statligt ingripande på området; åtgärden
vore ju för närvarande arbetsmarknadspolitiskt betingad. Icke desto
mindre föreställde sig byrån, att åtgärderna kunde få betydelse såsom ett försök,
där resultatet kunde tjäna till viss vägledning vid eventuella framtida
överväganden — exempelvis fran fastighetsägarnas och fastighetskreditgivarnas
sida — av moderniseringsfrågan ur direkt bostadspolitisk och ekonomisk
synpunkt.

Då långivningen åsyftade att bereda arbete, anför byggnadslånebyrån, frågade
man sig efter arbetseffekten. I sadant hänseende hade byggnadsingenjören
Andreas Nordström verkställt vissa beräkningar, grundade på
olika konkreta fall. Enligt dessa syntes antalet dagsverken per investerad
total kapitalenhet i regel vara större, understundom väsentligt större vid ombyggnad
än vid nybyggnad. I så måtto vore effekten ju gynnsam. Örn man
däremot toge i betraktande antalet dagsverken per investerad kapitalenhet. i
statslån, syntes effekten bliva något mindre gynnsam vid ombyggnad än vid
nybyggnad. Byrån ansåge nämligen, att statslån pakallades till en större
kvot av det nyinvesterade totala kapitalet vid ombyggnad än vid nybyggnad.

I frågan om vad som bör avses med ombyggnad, för vilken
statslån kan ifrågakomma, yttrar byrån, att man borde lämna rum för en mycket
vid latitud. I vissa fall syntes inre murverk, trappor med mera behöva ombyggas
för ernående av praktisk nygestaltning av lägenheter av helt ändrad
storlek, indelning och planläggning. Ofta syntes inredande av badrum och enklare
lägenhetsklyvningar, exempelvis avskiljande från en sexrumsvaning av en
dubblett eller ett enkelrum med kokvrå ifrågakomma. Anmärkas kunde, att
sådan klyvning ur bostadssocial synpunkt vore att betrakta som en vinst, enär
knapphet på smålägenheter vore en nära nog kronisk företeelse. En vanlig
ombyggnad bestode i anordnandet av värmeledning. Exemplen kunde mångfaldigas
nära nog hur långt som helst. Det enda förbehåll, sorn syntes påkallat,
vore att ombyggnaden åsyftade en verklig, av behovet påkallad modernisering
och alltså ej vore att betrakta allenast såsom löpande underhåll,
även örn detta eftersatts i sådan grad, att en genomgripande reparation komme
att te sig såsom en grundförbättring.

Frågor örn ombyggnad av fastighet folie under byggnadsnämnds provning,
påpekar byggnadslånebyrån. Byrån föresloge därför beträffande ombyggnader
en ny föreskrift, nämligen att förmedlingsorgan vid överlämnande av
ansökan örn ombyggnadslån skulle till densamma foga inhämtat yttrande från
byggnadsnämnden.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

En långivning för ombyggnad, anför byggnadslånebyrån, skulle erhålla en
bostadsmarknadsef f ett av alldeles speciell, gynnsam natur, som
förtjänade framhållas. Byrån yttrar härom följande.

Det hade i det föregående påpekats, att läget på bostadsmarknaden på flera
håll vore ansträngt och att fara för överproduktion förelåge. Vidare hade
erinrats, att även i orter, där så vore fallet, nyproduktion av bostäder kunde
äga rum och göras räntabel på grund av de nya lägenheternas konkurrensförmåga.
Även örn staten i sådana fall icke borde stimulera till nyproduktion,
funnes ju. ej hinder för enskilda företagare att starta nybyggnadsföretag; de
önskade sig självfallet arbete och utkomst. I samma mån som företagaren liksom
arbetskraften genom statslån dirigerades till ombyggnadsföretag, som
beredde dem arbete och utkomst, förhindrades ju uppkomsten av icke strängt
behövliga nybyggen.

Vid mera omfattande ombyggnader måste bostadshus givetvis utrymmas
och de boende söka sig ut på hyresmarknaden. Det syntes icke vara olämpligt,
att man i en ansträngd situation på detta sätt, låta vara temporärt,
eliminerade någon del av bostadsbeståndet och beredde tillfälle till en viss
andhämtning. Saken vore i allt fall ägnad att något utjämna den ryckighet,
som i stor utsträckning kännetecknade bostadsmarknadens sätt att fungera
och som ur bostadssocial synpunkt näppeligen vore till fördel.

Vad beträffar frågan örn villkoren för ombyggnadslån förordar
byggnadslånebyrån, att de bestämmelser, som meddelats i 1933 års kungörelse
beträffande nybyggnadslån, i tillämpliga delar finge gälla också för
ombyggnadslån, ävensom att anordningarna vid låneärendenas behandling i
stort sett bleve desamma som hittills. Byrån erinrar emellertid örn det förut
framförda förslaget beträffande yttrande av byggnadsnämnd samt föreslår
särskilda bestämmelser angående lånens läge och relativa storlek.
Härom anför byrån följande.

Byrån förordade till en början, att ombyggnadslån finge beviljas mot inteckning
inom högst 90 procent av det av byrån godkända värdet efter ombyggnaden
respektive det då fastställda taxeringsvärdet. Erinras kunde, att
ombyggnad ej sällan syntes bliva av beskaffenhet att föranleda omtaxering.

Statslånet syntes vidare böra få utgå med högst en femtedel av den bättre
belägna krediten samt motsvara högst 15 procent av totalvärdet. Den förra
regeln tarvade emellertid dels en komplettering och dels en inskränkning. Med
den s. k. femtedelsregeln ville man ju, såsom förut berörts, ernå, att den statliga
kreditgivningen erhölle en förankring i den enskilda kreditgivningens bedömning
av byggnadsföretagets kreditvärdighet. Här rörde det sig, örn man
bortsåge från eventuell tidigare belåning av tomten, örn en helt ny kreditgivning
och en rent aktuell kreditbedömning, hänförande sig till själva bygget.

Vid . ombyggnad erbjöde en redan tidigare verkställd belåning av fastigheten
inga hållpunkter för bedömande av ombyggnadsprojektets ekonomiska
berättigande. En hållpunkt för ett sådant bedömande borde sökas.

Byrån föresloge för ändamålet en kompletterande bestämmelse av innehåll,
att statslånet högst finge utgå med belopp, motsvarande halva kostnaden för
ombyggnaden.

Vidare gällde, som nämnts, att lån med förmånsrätt framför statslånet skulle
vara på betryggande sätt ordnat. Byrån föreställde sig, att en nyinvestering
av kapital för ett ombyggnadsföretag icke alltid kunde åstadkommas på sådana
villkor, att krediten kunde betecknas som en betryggande fastighets -

Kungl. Majlis proposition nr 215.

17

kredit i egentlig mening, utan att mera affärsmässigt betonade krediter ofta
måste anlitas, exempelvis bankkrediter, där inteckningssäkerheten förstärktes
med borgen. Det torde, för att praktiska resultat skulle kunna uppnås, vara
ofrånkomligt, att man beträffande nyinvesterat kapital gjorde vissa eftergifter
lill förmån för mer affärsmässigt betonade krediter.

Nämnas kunde, att man i de fall, där ombyggnaden finansierades med statslån
och i övrigt med av ägaren tillskjutet eget kapital, icke genom förut förordade
regel erhölle något stöd för bedömande av ombyggnadsföretagets ekonomiska
berättigande i ett enskilt kreditbedömande. I ett dylikt fall syntes
emellertid ägarens egna kapitalinsatser utgöra en jämbördig ekvivalent.

Ägaren syntes ej böra få till skyddande av egen insats förfoga över inteckning
med förmånsrätt framför statslånet. Däremot syntes det rimligt, att vid
beräknande enligt femtedelsregeln av statslånets belopp, viss hänsyn finge
tagas till egna insatser. Det syntes nämligen orättvist och olämpligt, att en
person, som upplånade medel på öppna marknaden och därmed sköte säkerheten
för statslånet upp mot 90-procentgränsen, skulle erhålla statslån till
större belopp än om han ansträngde sig att själv prestera det nödiga kapitalet.
Saken torde belysas genom följande fall, där förutsättningarna anslöte sig till
det i det föregående konstruerade exemplet.

I.

Fastighetsvärde.............. 1,200,000 kr.

Tidigare lån............... 750,000 »

Nytt enskilt lån.............. — »

Statslån, 1/5 av lånen........... 150,000 »

(inom 75 %)

Egen insats för ombyggnaden beräknad till

400,000 kr................ 250,000 »

II.

1,200,000 kr

750.000 »

150.000 »

180.000 »
(inom 90 %)

70,000 »

I och med att låntagaren i exempel II anskaffat 150,000 kronor i låneväg
på öppna marknaden och skjutit upp statslånet till 90 procent av värdet och
sålunda föranlett staten större risk än i exempel I, skulle han dessutom kunna
få förmånen av ett 30,000 kronor större statslån än i fallet I. Orimligheten
härav vore uppenbar.

överhuvud taget torde låneförhållandena vid ombyggnadsföretag, framhåller
byggnadslånebyrån, komma att förete synnerligen mångskiftande variationer,
som syntes böra föranleda, att av byrån förordade regler beträffande
lånens läge och relativa storlek erhölle karaktären av allmänna direktiv, vilka
medgåve praktiskt betingade jämkningar. Dock syntes det ligga i sakens natur,
att avsteg ej finge göras från bestämmelsen om den högsta belåningsgränsen,
90 procent.

Vad anginge ränta för statslånen, anför byggnadslånebyrån, syntes, liksom
hittills, den regeln böra tillämpas, att staten betingade sig samma ränta
som vid egen upplåning. Det ankomme därför ej på byrån att förorda någon
viss procentsats för räntans storlek. Det allmänna ränteläget hade ju sjunkit
och byrån föreställde sig, att räntefoten till äventyrs kunde sättas lägre än
för 1933 års lån, 4.25 procent. I den mån så kunde ske, förordade byrån
emellertid, att avsättningen till riskfonden höjdes i ungefär motsvarande grad,
som räntan kunde sättas lägre än 4.25 procent, under iakttagande dock, dels

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 215. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

att annuiteten bibehölles vid 7.25 procent och dels att amorteringen så avvägdes,
att amorteringstiden liksom nu stannade inom gränsen av 25 år.

Beträffande riskfonden hade byggnadslånebyrån övervägt, yttrar byrån,
huruvida låntagarna enligt de nya bestämmelserna borde göra avsättningar
till den riskfond, som skulle bildas enligt 1933 års kungörelse. Fördelen med en
sådan anordning vore ju, att riskfördelningen och därmed riskutjämningen bleve
större och följaktligen effektivare. Bortsett från de privaträttsliga betänkligheter,
som till äventyrs kunde resa sig mot en sådan anordning, syntes den
av ett speciellt skäl i allt fall icke kunna ifrågakomma. Det måste givas en
bestämd dag, då det kunde avgöras, huruvida riskfonden försloge att täcka
återstoden av utelöpande lån. I samma stund tillhörde fonden 1933 års låntagare
och skulle tillhandahållas dem genom avskrivning av återstoden av
annuiteterna. Det läte sig då uppenbarligen ej göra att skjuta på detta avgörande,
tills man ett par år senare kunde avgöra, att vidare förluster ej kunde
inträffa på nu föreslagna lån. De eventuella olikheterna i avsättningarnas
storlek syntes också förbjuda en sammanblandning. Byrån förordade sålunda
inrättandet av en ny fristående riskfond för här föreslagna lån. Fonderna
borde till namnet skiljas åt och benämnas exempelvis »1933 års bostadsriskfond»
och »1935 års bostadsriskfond».

Någon viss på förhand fastställd fördelningsgrund, efter vilken det tillgängliga
anslaget skulle utgå för beredande av lån å ena sidan för nybyggnads- och
ä andra sidan för ombyggnadsändamål, anser byggnadslånebyrån ej böra ifrågakomma.

Under åberopande av det anförda hemställer statens byggnadslånebyrå om
proposition till riksdagen med förslag att 5,000,000 kronor ställdes till förfogande
för beredande av lån enligt av byrån förordade grunder till främjande
av örn- eller nybyggnad av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen.

Yttranden över byggnadslånebyråns förslag.

över byggnadslånebyråns förslag hava yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret den 19 februari 1935
samt av svenska bostadskreditkassan den 18 i samma månad.

Socialstyrelsen anför inledningsvis, att på grund av det knapphändiga sätt,
varpå byggnadslånebyrån framlagt och motiverat sina förslag till stödåtgärder,
mötte det vissa svårigheter att närmare intränga i och bedöma arten av
de föreslagna åtgärderna. Med hänsyn härtill hade styrelsen nödgats i huvudsak
inskränka sig till en granskning av förslagets allmänna principer.

Vad först beträffade stödåtgärder åt nyproduktionen av
bostäder, anför socialstyrelsen, funne styrelsen i likhet med byggnadslånebyrån,
att vissa skäl talade för ett fullföljande av denna stödverksamhet även under
budgetåret 1935/1936, örn ock i begränsad utsträckning. Styrelsen yttrar
härom följande.

Den statistik över byggnadsverksamheten i vissa större städer, tillsammantagna
representerande över hälften av bostadsproduktionen i samtliga stads -

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

19

samhällen, vilken sammanställts inom styrelsen och komme att offentliggöras
i »Sociala Meddelanden», syntes genom sina uppgifter örn en fördubbling av
byggnadsloven under år 1934 i jämförelse med år 1933 och en än större ökning
av de vid årsskiftet 1934/35 under byggnad varande lägenheterna ge vid
handen, att bostadsproduktionen under år 1935 torde bli väsentligt större än
under år 1934. Likväl komme den med all sannolikhet icke att nå upp till bostadsbyggandet
under åren 1930—1932, utan snarare hålla sig vid den visserligen
i och för sig höga nivån under åren före nämnda toppar. Vad anginge efterfrågan
på bostadsmarknaden torde det äga sin riktighet att, såsom byggnadslånebyrån
påpekat, inflyttningen till städerna och därmed tillväxten av stadsbefolkningen
icke ägt rum i samma snabba takt som under vissa tidigare år.
Det kunde emellertid framhållas, att behovet av självständiga lägenheter i huvudsak
betingades icke av antalet individer utan av antalet hushåll och att dessa
vore i raskt tilltagande, under inverkan av talrikheten hos och den alltjämt
fortgående ökningen av de familjebildande åldrarna. Det torde väl ej heller
vara uteslutet, att, såsom byggnadslånebyrån också antydde, en allmän expansion
av bostadsbehovet kunde komma att äga rum bland de mindre bemedlade
klasserna såsom en följd dels av den i allt vidare samhällslager spridda uppfattningen
örn betydelsen av tillfredsställande bostadsförhållanden för samhällelig
trivsel och socialt framåtskridande, dels av åtgärder från det allmännas
sida och från enskilt håll i syfte att främja en sådan utveckling.

Socialstyrelsen ansluter sig till byggnadslånebyråns uppfattning, att det jämväl
med avseende på budgetåret 1935/1936 kunde anses befogat att vidtaga åtgärder,
om ock med stor försiktighet och urskillning, för att medelst statlig
tertiärkredit stöda nyproduktionen av bostadslägenheter.

Beträffande byggnadslånebyråns nya förslag att efter liknande grunder
främja moderniseringen av äldre fastigheter genom statliga ombyggnad s1
å n anser sig styrelsen böra framföra vissa synpunkter, vilka närmast avse
sådana orter, där dylik ombyggnadsverksamhet kunde tänkas bliva mera omfattande,
nämligen de större städerna.

Socialstyrelsen anför, att styrelsen delade byggnadslånebyråns uppfattning,
att moderna bekvämligheter icke i och för sig vore att anse som lyx utan fastmer
såsom värdefulla hjälpmedel ägnade att underlätta det i allt fall nog så
tunga arbetet med hemmets skötsel. Det vore också allmänt bekant, att en
betydande del av fastigheterna i våra städer vore att betrakta som omoderna.
Men styrelsen ansåge sig böra framhålla, att egenskapen av omodern ej blott,
såsom byggnadslånebyrån syntes vilja göra gällande, berodde på, att lägenheterna
blivit omoderna såsom saknande centralvärme, varmvatten, w. c., badrum
etc., utan även kunde sammanhänga med, att stadsplanen (stadsdelen) blivit
omodern med hänsyn till tidens ökade fordringar på ljus och luft, på bättre
hygien, på parker och lekplatser o. s. v. Denna sistnämnda form av omodernitet
syntes vara den för fastighetsägaren och hans långivare menligaste, enär värdeminskningen
i sådant fall kunde drabba ej blott byggnaden utan även tomten.

Med hänsyn härtill, framhåller styrelsen, syntes beviljande av statlig tertiärkredit
upp till 90 procent för ombyggnad av bostadshus väsentligt mera riskfyllt
än liknande kredit för nybyggnader även ur den privatekonomiska synpunkt,
som byggnadslånebyrån i sin framställning företrädesvis anlade.

Såge man saken ur vidare samhällelig synpunkt, uttalar styrelsen, ökades

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

än mer betänkligheterna, särskilt med hänsyn till att kvarterssaneringsfrågan
för närvarande vore föremål för särskild utredning.

I praktiken torde det näppeligen, påpekar styrelsen, vara möjligt att draga
någon bestämd gräns mellan å ena sidan av privatekonomiska och arbetsmarknadspolitiska
hänsyn betingade ombyggnadsföretag, å den andra av bostadssociala
och stadsplanemässiga skäl motiverade saneringsföretag. Byggnadslånebyrån
syntes även ge ett visst erkännande åt denna synpunkt genom att
i lånevillkoren föreslå en ny föreskrift, nämligen att förmedlingsorgan vid
överlämnande av ansökan örn ombyggnadslån skulle till densamma foga inhämtat
yttrande från byggnadsnämnden. Härtill kunde erinras, att i den
mån en byggnadsnämnd i handling visat intresse för kvarterssaneringsfrågan
och vad därmed sammanhörde, kunde dess yttrande bliva av värde för prövningen
av ett ombyggnadsföretag även ur de vidare samhälleliga synpunkter,
som styrelsen framfört. Det torde emellertid vara bekant, att flertalet byggnadsnämnder
hittills näppeligen ägnat något större intresse åt dylika frågor,
låt vara att de, åtminstone vad de större städerna anginge, sannolikt bleve nödsakade
därtill i en närmare eller avlägsnare framtid. Vid sådant förhållande
sjmtes det emellertid bliva nödvändigt för byggnadslånebyrån att vid prövning
av ansökningar örn ombyggnadslån underkasta dem en ingående sakkunnig
prövning även ur synpunkten av huruvida ifrågakommande fastighet vore så
belägen, att dess ombyggnad skulle kunna lägga hinder i vägen för en inom
överskådlig tid beräknelig stadsplanemässig sanering.

Med anledning av byggnadslånebyråns framhållande såsom en gynnsam
bostadsmarknadseffekt, att uppkomsten av icke strängt behövliga nybyggen
förhindrades, i samma mån företagare liksom arbetskraft genom statslån dirigerades
till ombyggnadsföretag, anför socialstyrelsen följande.

Härtill kunde invändas, att ombyggnadsverksamhet mestadels innebure avgång
av billiga lägenheter inom räckhåll för de minst bemedlade idom olika
socialgrupper, ävensom att i de orter, där behov förelåge att sanera lägenheter,
kvarter och hela stadsdelar, strävandena härtill lätt förfelade sin verkan, örn
icke grundförutsättningen förelåge i ett tillräckligt stort bestånd av nya lämpliga
lägenheter i överkomligt prisläge. Även för saneringsfrågornas lösning
vore därför en efter rationella linjer inriktad nyproduktion av bostäder en
första förutsättning, vilket gällde så mycket mera i nuvarande situation, som,
såsom inledningsvis antytts, det närmaste årtiondet torde komma att utmärka
sig genom stark ökning av familjeantalet och särskilt av antalet familjer i de
åldrar, där bostadsbehovet vore som störst.

Under åberopande av de synpunkter socialstyrelsen sålunda anfört anser sig
styrelsen kunna tillstyrka byggnadslånebyråns förslag jämväl i vad det avsåge
åtgärder för främjande av modernisering av äldre fastigheter genom statliga
ombyggnadslån.

Statskontoret anför, att ett fullföljande, såsom byggnadslånebyrån ifrågasatt,
av stödåtgärderna till främjande av ytterligare bostadsproduktion utöver
den, som genom det enskilda initiativet kunde förväntas komma till stånd,
syntes böra vara beroende på, huruvida i huvudsak samma arbetsmarknadspolitiska
skäl, som år 1933 motiverade lånerörelsens igångsättande, kunde anses

Kungl. Majlis proposition nr 215.

21

fortfarande vara för handen. Med hänsyn till det under senare tid inträdda
förbättrade läget på penningmarknaden nied god tillgång till kredit på hilliga
villkor och till den ökade bostadsproduktionen kunde detta enligt statskontorets
förmenande knappast sägas vara förhållandet. Den av statens byggnadslånebyrå
nu framlagda utredningen gåve icke heller stöd för ett sådant påstående.

Vad särskilt anginge byggnadslånebyråns förslag örn subvention för ombyggnad
av omoderna bostadshus, yttrar statskontoret, syntes visserligen starka
skäl tala för att sådana omändringsarbeten i lämplig omfattning bomme
till utförande. Såsom byrån framhållit, hade emellertid dylika arbeten i stor
utsträckning förekommit utan någon det allmännas mellankomst. I betraktande
av nyssberörda förhållanden på penningmarknaden och den rikliga tillgången
till enskild kreditgivning funnes ej heller, såvitt statskontoret kunde
bedöma, anledning antaga, att för fortsättandet av ifrågavarande arbeten medverkan
från statens sida skulle utgöra en väsentlig förutsättning. Att statsverket
— i första hand till nytta för ägarna av vissa, merendels större fastigheter
— skulle ikläda sig de ekonomiska risker, som vore förbundna med en
kreditgivning å intill 90 procent av den ombyggda fastighetens taxeringsvärde,
syntes under sådana omständigheter näppeligen motiverat.

Av vad sålunda anförts framginge, fortsätter statskontoret, att enligt statskontorets
mening statens byggnadslånebyrå icke kunde anses hava förebragt
övertygande skäl för att fortsatta stödåtgärder på förevarande område vore
av nöden. Vid sådant förhållande funne sig statskontoret icke hava tillräcklig
anledning att tillstyrka det av byrån nu framlagda förslaget till anvisande
av medel för beredande av lån till främjande av örn- eller nybyggnad av bostadshus
i städer och stadsliknande samhällen.

Därest likväl åtgärder i föreslagen riktning ansåges böra vidtagas, förklarar
statskontoret, hade statskontoret intet att erinra emot att, såsom avsikten
syntes vara, de medel, som kunde komma att anvisas, avsattes till en för ändamålet
bildad utlåningsfond. Framhållas kunde emellertid, att enligt gängse
principer, vilka syntes hava tillämpats jämväl i årets statsverksproposition,
kapitaltillskottet till utlåningsfond borde delvis utgå av andra statsinkomster
än lånemedel, örn och i den mån full förräntning å utlånade medel, beräknad
efter en räntefot av 4.5 procent, icke vore att påräkna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret förklara, att de ansåge sig för sin del ej
böra uttala sig örn lämpligheten och behövligheten av ifrågavarande nya fond,
utan inskränkte sig till att beröra sättet för medlens anskaffande och räntefoten
för de lån, som skulle komma att utlämnas från fonden.

Vad först angår sättet för fondmedlens anskaffande hava
fullmäktige ej velat motsätta sig att anslag till fonden anvisas till utgående av
lånemedel. Fullmäktige anföra härom närmare följande.

I sitt den 2 mars 1933 till Kungl. Majit avgivna yttrande över de s. k. bostadsproduktionssakkunnigas
förslag angående främjande av bostadsbyggande
till motverkande av arbetslöshet, vilket förslag föranledde beviljandet av det
av 1933 års riksdag anvisade anslaget, uttalade fullmäktige bland annat, att
ett ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt motiverat statsingripande till fram -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

jamie av. fortsatt bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen enligt
fullmäktiges mening måste uppfattas som en subvention, även örn den toge
formen av långivning. Det vore bär fråga örn tertiärkredit, eventuellt upp till
en belåningsgräns av 90 % av fastighetsvärdet, varigenom risken för av staten
tillskjutna medel bleve så stor, att det under normala förhållanden ej borde ifrågakomma,
att upplånade medel komme till användning vid finansiering av en
dylik stödaktion.

Då enligt byggnadslånebyråns förslag villkoren för lån från det nya anslaget
skulle bli i huvudsak desamma som enligt kungörelsen den 15 september 1933
och sålunda lån alltjämt kunna lämnas intill 90 % av fastighetsvärdet, vore fullmäktiges
nyssnämnda uttalande även nu tillämpligt.

Under erinran örn ett uttalande av det särskilda utskottet vid 1933 års riksdag,
att ej oväsentliga delar av de anslag, som då föreslagits för arbetslöshetens
bekämpande och bland andra just anslagen till främjande av bostadsbyggande,
vore av den art, att de åtminstone delvis kunde beräknas komma att
lämna staten avkastning och därför kunde täckas genom lånemedel enligt
sedvanliga grunder, ville fullmäktige ej direkt motsätta sig, att anslagen till
den ifrågasatta nya fonden, örn den komme till stånd, anvisades till utgående
av lånemedel, ehuru detta med hänsyn till förlustriskerna enligt fullmäktiges
mening ej borde ifrågakomma under mera normala förhållanden. Visserligen
hade, framhålla fullmäktige, den lånesökande att årligen vid erläggande av
föreskriven annuitet betala — utöver ränta och amortering -— ytterligare 1 %
av oguldet lånebelopp till bildande av en riskfond, som i första hand vore avsedd
att täcka statens eventuella förluster på långivningen. Huruvida fonden
emellertid vid eventuell stark påfrestning och i en påkommen kris kunde vara
tillräckligt konsoliderad för att då möta förlusterna undandroge sig givetvis
ett bedömande i förväg.

Fullmäktige förorda, att räntan å lån från fonden ej sättes lägre än
4.25 %. De anföra härvidlag följande.

Räntefoten å lån från det av 1933 års riksdag anvisade anslaget för ifrågavarande
ändamål hade av Kungl. Maj :t efter förslag av fullmäktige fastställts
till 4.25 %.

I sitt den 12 september 1933 avgivna yttrande till Kungl. Maj :t över förslag
till kungörelse angående byggnadslån utgingo fullmäktige vid beräkning av
räntefoten å lån för främjande av bostadsbyggande vid arbetslöshet från vad
staten kunde beräknas få erlägga i ränta å sin nya fasta upplåning. Med förmälan
att denna fasta upplåning då kunde verkställas till en effektiv ränta
av omkring 4 %, föreslogo fullmäktige, med hänsyn bland annat till den rådande
osäkerheten i de ekonomiska förhållandena, att räntefoten å lån från det av
1933 års riksdag anvisade anslaget, sedan lånen övergått till amorteringslån,
skulle bestämmas till 4.25 %.

Nu angivna beräkningsgrund för räntefoten utgjorde emellertid ett av de år
1933 rådande synnerligen svåra förhållandena å arbetsmarknaden och den, såvitt
fullmäktige då kunde bedöma, tillfälliga karaktären av ifrågavarande utlåningsverksamhet
betingat avsteg från den beräkningsgrund, som i regel tilllämpades
vid bestämmande av räntan å lån från statens utlåningsfonder,
nämligen att denna ej skulle understiga medelräntefoten å statens hela fasta
upplåning. Då förhållandena å ifrågavarande område av arbetsmarknaden
numera väsentligen förbättrats och avsikten syntes vara att genom inrättande
av en fond giva utlåningen till främjande av bostadsbyggande en mera stadigvarande
karaktär, borde därför enligt fullmäktiges mening vid utlåning från
den ifrågasatta fonden komma till användning samma beräkningsgrund för
räntan som beträffande utlåningsfonderna i allmänhet. Medelräntan för sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

23

tens fasta upplåning utgjorde för närvarande 4.35 % och kunde under nästkommande
budgetår väntas komma att nedgå med endast någon tiondels procent.
Vid sådant förhållande kunde fullmäktige ej förorda, att räntan å lån från
den nya fonden sattes lägre än 4.25 % d. v. s. samma ränta, som gällde för lånen
från 1933 års anslag. I detta sammanhang ansåge sig fullmäktige böra erinra
örn, att räntan å lån från flertalet utlåningsfonder alltjämt utgjorde 4.5 %
och att någon nedsättning därav enligt fullmäktiges mening för närvarande ej
borde ifrågakomma.

Svenska bostadskreditkassan meddelar, att kassan för sin del icke hade något
att erinra mot byggnadslånebyråns förslag.

Departementschefen.

Inledningsvis vill jag nämna, att jag framdeles, då jag går att hemställa
örn anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten, kommer att
lämna en närmare redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget. Till
denna framställning tillåter jag mig hänvisa. Trots den väsentliga förbättring,
som låtit sig skönjas, påkallar enligt min mening situationen på arbetsmarknaden
fortfarande omfattande åtgärder fran statens sida till motverkande
av arbetslösheten. Ett fullföljande, såsom nu ifrågasatts, av den år 1933 införda
låneverksamheten till främjande av bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen utgör ett synnerligen önskligt led i hjälpsystemet. Den omedelbara
arbetsmarknadseffekten av de för verksamheten i anspråk tagna statliga
medlen blir nämligen med hänsyn till den begränsade statsinsatsen mycket
hög. Bostadsbyggande bereder därjämte även indirekt sysselsättning i
betydande omfattning.

Byggnadslånebyrån understryker lämpligheten av att man i fråga örn åtgärder
till främjande av nyproduktion framgår med stor försiktighet och
urskillning men anser dock, att låneverksamheten med detta syfte bör fullföljas
enligt hittillsvarande grunder under nästa budgetår. Socialstyrelsen delar
denna uppfattning. Svenska bostadskreditkassan har lämnat det ifrågavarande
förslaget utan erinran.

I likhet med byggnadslånebyrån och socialstyrelsen anser jag avgörande
skäl tala för att låneverksamheten för nyproduktion fortsattes enligt oförändrade
grunder. Bostadsproduktionen under 1935 beräknas visserligen bliva
väsentligt större än under 1934 och stiga till jämnhöjd med vad den utgjorde
under åren före kulminationsperioden 1930—1932, medan å andra sidan inflyttningen
till städerna och tillväxten av stadsbefolkningen icke äger rum i
samma snabba takt som vissa föregående år. Häremot kan emellertid, som
socialstyrelsen påpekat, framhållas, att behovet av självständiga lägenheter
i huvudsak icke betingas av antalet individer utan av antalet hushåll och att
dessa äro i raskt tilltagande, under inverkan av den fortgående ökningen av
de familjebildande åldrarna. Vidare torde man kunna räkna med en avsevärd
ökning av bostadsbehovet som en följd av den allt allmännare insikten
örn vad goda bostadsförhållanden betyda för den samhälleliga såväl som den
personliga välfärden. Den vanligaste familjebostaden är ju alltjämt ett rum
och kök eller ännu blygsammare.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Vad angår förslaget att låneverksamheten skulle komma att avse även ombyggnad
av omoderna bostadshus, håller jag före, att byggnadslånebyrån anfört
goda skäl för en dylik utvidgning. Såsom av byråns utredning framgår,
stå för närvarande till följd av flykten från de omoderna lägenheterna stora
vården, som nedlagts i det omoderna bostadsbeståndet, inför fara att förintas.
På den grund att detta bostadsbestånd i väsentlig utsträckning ligger i ekonomiskt
förhållandevis svaga händer kunna moderniseringar av äldre bostadshus,
vilka vore både byggnadstekniskt, ekonomiskt och bostadssocialt önskvärda
och lämpliga, ej komma till stånd. Genom ett statligt kreditunderstöd skulle
emellertid i många fall de ekonomiska hindren för dylika ombyggnader kunna
undanröjas och såmedelst stora labila värden räddas. Nu avses emellertid icke
någon generell lösning av spörsmålet örn det omoderna bostadsbeståndets modernisering
utan endast, som byggnadslånebyrån framhållit, en arbetsmarknadspolitiskt
betingad försöksverksamhet, vars resultat kan tjäna till vägledning
vid framtida överväganden av frågan.

Byggnadslånebyrån förordar, att bestämmelserna om nybyggnadslån i tilllämpliga
delar få gälla även beträffande ombyggnadslån. Dessa bestämmelser
skulle emellertid kompletteras av föreskrifter, att statslånet högst finge utgå
med belopp motsvarande halva kostnaden för ombyggnaden samt att beträffande
nyinvesterat kapital jämkningar finge göras beträffande kravet på betryggande
fastighetskredit till förmån för mer affärsmässig sådan. Ägarens egna
kapitalinsatser till ombyggnad skulle vidare betraktas såsom jämbördig ekvivalent
med enskild kredit. Ägaren skulle emellertid ej äga att till skyddande
av egen insats förfoga över inteckning med förmånsrätt framför statslånet.
Däremot skulle vid beräknande enligt femtedelsregeln av statslånets belopp viss
hänsyn tagas till ägarens egna insatser. Eeglerna rörande lånens läge och relativa
storlek — med undantag av bestämmelsen örn den högsta belåningsgränsen,
90 procent -— böra enligt byggnadslånebyråns mening erhålla karaktären
av allmänna direktiv, vilka medgiva praktiskt betingade jämkningar. Mot detta
byggnadslånebyråns förslag har jag icke något att erinra.

Byggnadslånebyrån föreslår vidare för ombyggnadslån den föreskriften, att
förmedlingsorgan vid överlämnande av låneansökan till byrån skall till densamma
foga yttrande från byggnadsnämnd. Härigenom torde beredas möjlighet att
förebygga, att efter rent individuella synpunkter planlagda moderniseringsföretag
komma i konflikt med och förhindra förverkligandet av mera allmänna av
samhälleliga hänsyn motiverade saneringsplaner. Såsom socialstyrelsen framhållit,
blir det nödvändigt, att byggnadslånebyrån vid prövning av ansökningar
örn ombyggnadslån underkastar dem en ingående sakkunnig prövning även ur
synpunkten av huruvida ifrågakommande fastighet är så belägen, att dess ombyggnad
skulle kunna lägga hinder i vägen för en inom överskådlig tid beräknelig
stadsplanemässig sanering.

Likaledes torde byggnadslånebyrån vid beviljande av ombyggnadslån böra
hava uppmärksamheten fäst på den av socialstyrelsen påpekade risken ur
ekonomisk synpunkt, att en till modernisering ifrågasatt byggnad kan vara
omodern icke blott med hänsyn till avsaknaden av viss modern utrustning utan
också med hänsyn till sitt läge.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

25

För möjliggörande av ifrågavarande låneverksamhet för ny- och ombyggnader
torde, såsom jag redan tidigare ifrågasatt, böra inrättas en särskild lånefond,
benämnd lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen.
För grundandet av fonden bör beräknas det tidigare angivna beloppet

5,000,000 kronor, vilket, med hänsyn till vad fullmäktige i riksgäldskontoret
anfört, torde få utgå av lånemedel.

Räntan å lån från fonden torde böra sättas till 4.25 procent, d. v. s. samma
procentsats som gäller för ränta å lån från 1933 års anslag.

För lån från fonden bör inrättas en särskild riskfond, fristående från riskfonden
för lån från 1933 års anslag.

Någon viss fördelningsgrund, efter vilken fondmedlen skola användas för nyeller
ombyggnadslån, anser jag icke påkallad.

Administrationskostnaderna torde, i principiell överensstämmelse med vad
hittills skett, få bestridas av fondmedlen.

Anslaget till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Vid anmälan till årets statsverksproposition av frågan om anslag till bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden meddelade jag, att statens egnahemsstyrelse
i skrivelse den 1 december 1934, under framhållande bland annat
att ifrågavarande byggnadsverksamhet vore av den största betydelse för folkhälsans
bibehållande och förbättrande samt för avhjälpande av arbetslösheten,
hemställt, att för nämnda ändamål måtte å tilläggsstat till riksstaten för löpande
budgetår anvisas ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor.

I denna form ansåg jag mig likväl icke kunna förorda framställningen.
Verksamheten förtjänade emellertid för visso att fullföljas, framhöll jag, även
örn tillgodoseendet av det obestridligen starkt kännbara behovet måste utsträckas
över en längre period.

Anslagsbehovet för budgetåret 1935/1936 uppskattade jag till 5,000,000
kronor.

Innan jag ingår på frågan örn anslagsbehovet, vill jag något uppehålla mig
vid den hittillsvarande utvecklingen av bostadsförbättringsverksamheten på
landsbygden.

I fråga örn bidrag och lån till bostadsbyggnadsföretag på landsbygden har
Kungl. Majit meddelat närmare föreskrifter i kungörelserna den 30 juni 1933
(nr 473) angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån till främjande av
byggnadsverksamhet på landet samt den 16 september 1933 (nr 545) örn utsträckt
tillämpning av förstnämnda kungörelse. Beträffande innehållet av
nämnda föreskrifter tillåter jag mig hänvisa till den redogörelse, som finnes
intagen i propositionen nr 234 till 1934 års riksdag. Här må blott erinras om
att enligt dessa föreskrifter förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas
för bostadsbyggnadsföretag på landet, med undantag av sådant samhälle
som i 34 § hälsovårdsstadgan sägs, så ock inom sådan del av stad, där hälsovårdsföreskrifterna
i 2 kap. hälsovårdsstadgan tillämpas.

26

Kungl. Maj:ts proposition nrZlo.

I nyssnämnda proposition framlade Kungl. Maj:t vissa ändringsförslag i
fråga om reglerna för den här förevarande verksamhetens bedrivande. Dessa
förslag avsågo dels lantarbetarnas lönebostäder, dels verksamhetens utsträckande
i vissa fall till municipalsamhälle!!, dels ock särskilda åtgärder för att
bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp
av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder.

Beträffande dessa ändringsförslag anförde jag i huvudsak följande.

I fråga örn lantarbetarnas lönebostäder hade egnahemsstyrelsen i skrivelse
den 22 december 1933 framhållit, att stora svårigheter visat sig möta att i konkurrensen
örn medelstilldelning mellan föreliggande ansökningar kunna i önskvärd
utsträckning beakta ansökningar, som avsåge dylika bostäder. Dessas
innehavare kunde icke själva vinna delaktighet av statshjälpen utan vore beroende
av arbetsgivarens möjlighet härtill. Det syntes därför egnahemsstyrelsen,
som borde ett särskilt belopp bestämmas för lantarbetarbostädernas förbättrande.
I skrivelse den 13 januari 1931 hade egnahemsstyrelsen återkommit
till detta förslag ^och därvid förordat, att ett belopp av 1,500,000 kronor
företrädesvis skulle få användas för lönebostäder.

Frågan örn verksamhetens utsträckande i vissa fall till municipalsamhällen
hade väckts av bostadssociala utredningen. I skrivelse den 12 januari 1934 omförmälde
nämnda utredning, att i anledning av en utav utredningen anordnad
enquéte från ett flertal municipalsamhällen och köpingar ävensom från åtskilliga
städer framförts den uppfattningen, att det knappast syntes befogat
eller med rättvisan överensstämmande att från förbättringsbidrag och nybyggnadslån
utestänga alla de egnahemsägare o. d., som bodde inom områden, där
hälsovårdsstadgans bestämmelser för stad vore gällande.

Bostadsutredningen för landsbygden, som till följd av remiss avgivit yttrande
häröver, föreslog med anledning av vad sålunda anförts, att verksamheten
med förbättringsbidrag och nybyggnadslån under budgetåret 1934/1935
i vissa fall skulle utsträckas jämväl till municipalsamhällen. Enär emellertid
någon allmängiltig gränsdragning knappast kunde ske mellan samhällen, som
syntes kunna tilldelas statshjälp, och sådana, där så ej borde bliva fallet, ansåg
utredningen det böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning i varje
särskilt fall, på. framställning av vederbörande samhälles hälsovårdsnämnd,
bestämma huruvida förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge utgå inom
samhället.

Bostadsutredningen föreslog vidare, att för verksamheten inom municipalsamhällena
skulle avses ett visst begränsat belopp, förslagsvis högst 500,000
kronor.

Vad härefter anginge förslaget till särskilda åtgärder för att bereda de i ekonomiskt
hänseende sämst ställda ökade möjligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag
upprusta sina bostäder, hade detta framlagts av bostadsutredningen
för landsbygden, som i sådant hänseende ifrågasatte huruvida icke bidrag
skulle kunna påräknas från vederbörande kommuner. Bostadsutredningen
ansåg det lämpligt, att egnahemsstyrelsen, som ju hade att utöva viss ledning
av och uppsikt över verksamheten, vidtoge erforderliga åtgärder i syfte
att intressera vederbörande kommuner för en sådan anordning.

Slutligen kunde nämnas, att bostadsutredningen — under framhållande av
att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och nybyggnadslån
företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas
vidkommande — ifrågasatt, örn icke i vissa fall särskilda åtgärder borde vidtagas
för att söka på upplysningens och handledningens väg åstadkomma mera
enhetlighet i verksamhetens bedrivande på skilda orter.

Kungl. Maj tis proposition nr £15.

27

Under åberopande av den redogörelse för dessa förslag och de för dem anförda
motiven, som jag lämnat, tillstyrkte jag desamma. De åtgärder, som
kunde finnas böra vidtagas för att åstadkomma större enhetlighet i verksamhetens
bedrivande på skilda orter, borde enligt min mening ankomma på egnahemsstyrelsen.

Av det begärda anslaget till främjande av bostadsbyggande ansåg jag 1.5
miljon kronor företrädesvis böra användas till lönebostäder och högst 500,000
kronor böra enligt Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå inom municipalsamhällen.

Riksdag en anförde i skrivelse den 19 juni 1934, nr 428, beträffande ifrågavarande
förslag i huvudsak följande.

I sin skrivelse till Kungl. Majit den 23 maj 1934, nr 263, vari riks dagen
bland annat anmälde anvisandet av förstärkningsanslag för budgetåret 1933/
1934 till bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, framhöll riksdagen,
att det vore synnerligen angeläget ej mindre att genom ifrågavarande statshjälp
i första hand sådana bostäder förbättrades, där förbättringsbehovet vore
som störst, än även att de förbättringsarbeten, som utfördes, ur hygieniska och
ekonomiska synpunkter vore ändamålsenliga. En maktpåliggande uppgift påvilade
med hänsyn härtill egnahemsnämnderna, vilka också nedlagt ett betydande
arbete vid de utredningar i anledning av inkomna ansökningar, som
nämnderna enligt gällande bestämmelser hade att företaga. Svårigheterna att
erhålla en likformig behandling av ifrågavarande ärenden syntes emellertid
icke hava kunnat övervinnas.

Motsvarande spörsmål hade berörts i föreliggande proposition.. Under framhållande
av att den hittills bedrivna verksamheten med förbättringsbidrag och
nybyggnadslån företedde betydande differenser för de olika länens och kommunernas
vidkommande hade bostadsutredningen för landsbygden ifrågasatt, örn
icke i vissa fall särskilda åtgärder borde vidtagas för a,tt söka på upplysningens
och handledningens väg åstadkomma mera enhetlighet i verksamhetens
bedrivande på skilda orter. Departementschefen hade framhållit, att de åtgärder,
som i sådant syfte lämpligen borde vidtagas, syntes böra ankomma på
egnahemsstyrelsen. Riksdagen underströke betydelsen av att dylika åtgärder
vidtoges.

I sin nyssnämnda skrivelse uttalade riksdagen vidare,, att landsbygdens befolkningsgrupper
borde på ett sins emellan så långt möjligt rättvist sätt tillgodonjuta
ifrågavarande statshjälp. Såsom framginge av statsrådsprotokollet
hade ansökningar örn bidrag och lån för förbättring av. lönebostäder endast
gjorts i relativt ringa omfattning. Genom att, pa sätt i statsrådsprotokollet
blivit ifrågasatt, föreskriva, att visst belopp företrädesvis borde användas till
lönebostäder, framhävdes angelägenheten av att lönebostädernas brister bleve
avhjälpta, varjämte den omedelbara konkurrensen örn tillgängliga medel^ mellan
sökande av bidrag och lån till lönebostäder, å ena, samt övriga sökande, å andra
sidan, i viss mån hävdes. På grund av vad salunda anförts hade riksdagen bifallit
Kungl. Maj :ts förslag i denna del.

Riksdagen hade jämväl bifallit förslaget, att högst 500,000 kronor, a.v anslaget
skulle, enligt Kungl. Maj :ts bestämmande, få utgå inom municipalsamhällen.
Såsom i statsrådsprotokollet blivit förutsatt, borde det ankomma på
Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall bestämma, huruvida förbättringsbidrag
och nybyggnadslån finge utgå inom municipalsamhälle.

I statsrådsprotokollet hade vidare berörts frågan, örn särskilda åtgärder borde
vidtagas för att bereda de i ekonomiskt hänseende sämst ställda ökade möj -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr215.

ligheter att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder. Bostadsutredningen
för landsbygden hade i sådant hänseende ifrågasatt, att man
skulle söka intressera vederbörande kommuner för att genom kommunala bidrag
öka möjligheterna för lägenhetsägare o. d., som saknade all förmåga att bidraga
med eget arbete eller penningar, att erhålla förbättringsbidrag. Detta av departementschefen
tillstyrkta förslag hade icke givit riksdagen anledning till
erinran.

Genom kungörelse den 30 juni 1934, nr 411, förordnade Kungl. Majit, att av
det för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget till främjande av bostadsbyggande
finge beviljas förbättringsbidrag och nybyggnadslån enligt bestämmelserna
i förutnämnda kungörelser 1933 nr 473 och nr 545, dock med iakttagande
bland annat, att förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge beviljas jämväl
för bostadsbyggnadsföretag i sådant samhälle, som i 34 § hälsovårdsstadgan
sägs, så framt Kungl. Majit, på framställning av hälsovårdsnämnden i samhället,
genom särskilt beslut lämnat medgivande härtill. Tillika meddelades nya
bestämmelser örn tid för ansöknings ingivande, bidragets eller lånets utbetalande
m. m. Vissa av dessa tidsbestämmelser blevo emellertid ändrade genom
kungörelse den 28 september 1934 (nr 486).

Genom särskilda beslut har Kungl. Maj :t sedermera lämnat medgivande till
bostadsförbättringsverksamhet i ett sextiotal municipalsamhällen.

Den 30 juni 1934 anbefallde Kungl. Majit tillika egnahemsstyrelsen att, i
enlighet med vad i nyssnämnda proposition och riksdagsskrivelse därom anförts,
vidtaga erforderliga åtgärder dels för åstadkommande av enhetlighet i
bedrivandet på skilda orter av den statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden, dels ock för beredande av ökade möjligheter åt de i
ekonomiskt hänseende sämst ställda att med tillhjälp av förbättringsbidrag
upprusta sina bostäder.

För åstadkommande av enhetlighet i bostadsförbättringsverksamhetens bedrivande
har egnahemsstyrelsen med anledning härav igångsatt en omfattande
upplysningsverksamhet genom sammanträden i länen med representanter för
hälsovårdsnämnderna och respektive egnahemsnämnd samt vidare genom cirkulär,
särskilda anvisningar m. m.

För beredande av ökade möjligheter åt de i ekonomiskt hänseende sämst
ställda att med tillhjälp av förbättringsbidrag upprusta sina bostäder har
egnahemsstyrelsen i promemoria den 12 juli 1934 till hälsovårdsnämnderna
meddelat följande föreskrifter.

Det ålåge hälsovårdsnämnderna att efter verkställda undersökningar framlägga
för kommunernas beslutande organ — fullmäktige eller stämma —
de förslag till beviljande av kommunala bidrag, som funnes erforderliga för
de lägenhetshavare, vilka icke kunde själva deltaga med arbete eller penningar,
men vilkas bostäder vore i sådant bristfälligt skick, att ingripande vore
påkallat. Härvid torde nämnderna kunna räkna med ett statsbidrag av upp
till Ib h 80 procent av de beräknade kostnaderna för byggnadsföretagen, dock
givetvis begränsat till 1,000 kronor för varje bostadslägenhet, under villkor
att kommunerna tillsköte vad därutöver erfordrades för genomförande av företagen
i form av kontantbidrag, byggnadsmaterial, transporter eller arbete.
Till ledning vid prövningen av ifrågakommande ansökningar skulle egna -

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

29

hemsnämnderna — örn möjligt redan genom hälsovårdsnämndernas yttranden
över ansökningarna — underrättas örn i vilken utsträckning kommunala
medel funnes eller kunde påräknas för ansökningarna. I angivet syfte vore
det lämpligt, att hälsovårdsnämnderna och egnahemsnämnderna samrådde örn
uppkommande spörsmål.

Beträffande hittills för bostadsförbättringsverksa nili
eton anvisade anslag och deras användning må anföras
följande.

Till främjande av bostadsbyggande anvisade 1933 års riksdag för budgetåret
1933/1934 ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor, av vilket

10,000,000 kronor voro avsedda för landsbygden. Å tilläggsstat för budgetåret
1933/1934 anvisade 1934 års riksdag ytterligare 8,000,000 kronor för
bostadsförbättringsverksamheten å landsbygden. Det av sistnämnda riksdag
för budgetåret 1934/1935 anvisade anslaget å 8,000,000 kronor till främjande
av bostadsbyggande var, som tidigare nämnts, avsett att helt tagas i anspråk
för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten. För ifrågavarande verksamhet
har alltså beviljats anslag örn tillhopa 26,000,000 kronor.

Från dessa anslag har Kungl. Majit anvisat medel på sätt framgår av
följande tablå.

Dag för beslut

Ändamål

Anvisat

belopp

kronor

V9 och V12 1933
samt 9/2 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna-hemsnämndema....................

9,600,000

18/s och 8/i2 1933
samt 16/s 1934

egnahemsstyrelsens administrationskostnader........

18,000

17/n 1933 och 31A>
1934

viss upplaga av en handledning för uppförande och underhåll
av lantbostäder....................

5,540

8/s 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån i ärenden, som på grund
av klagomål kommit under egnahemsstyrelsens prövning . .

100,000

S0/6 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna-hemsnämnderna....................

7,750,000

2V9 och 21/i2 1934

egnahemsstyrelsens administrationskostnader.........

14,000

28/8 1934

egnahemsnämndernas administrationskostnader........

192,600

12/io 1934

förbättringsbidrag och nybyggnadslån i ärenden, som på grund
av klagomål kommit under egnahemsstyrelsens prövning . .

50,000

M/s 1935

förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som må beviljas av egna-hemsnämnderna....................

7,600,000

Summa

25,330,140

Av anslagen återstå alltså odisponerade (26,000,000—25,330,140) 669,860
kronor. Detta belopp har ansetts böra reserveras för dels egnahemsstyrelsens
och egnahemsnämndernas administrationskostnader, dels medelsbehovet vid
prövning av klagomål hos styrelsen och dels ytterligare tilldelning framdeles
till egnahemsnämnd, inom vars område förbättringsbehovet kunde visa sig särskilt
starkt framträdande.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr Silö.

Beträffande bostadsförbättringsverksamhetens omfattning
under tiden 1 juli 1933—31 december 1934 får jag hänvisa till följande
uppgifter angående antalet utförda dagsverken under nämnda tid.

Län

Dagsverken
xh 1933-s% 1934

Dagsverken

»/V-S1/12

1934

Summa

dagsverken

Stockholms län............

20,561

38,249

58,810

Uppsala län.............

15,915

28,795

44,710

Södermanlands län..........•

16,360

28,542

44,902

Ostergötlands län...............

15,577

38,876

54,453

Jönköpings län..............

24,428

39,601

64,029

Kronobergs län...........

12,457

31,905

44,362

Kalmar län................

21,458

37,589

59,047

Gotlands län..............

9,824

23,688

33,512

Blekinge län.............

15,590

32,342

47,932

Kristianstads län............

32,826

57,566

90,392

Malmöhus län...........

29,562

27,018

56,580

Hallands län...........

28,337

49,367

77,704

Göteborgs och Bohus län.........

21,311

36,300

57,611

Alvsborgs län ............

36,923

55,852

92,775

Skaraborgs län ...........

36,304

57,723

94,027

Värmlands län...........

18,448

54,103

72,551

Örebro län............

11,385

34,202

45,587

Västmanlands län...........

14,077

24,330

38,407

Kopparbergs län...............

18,336

36,724

55,060

Gävleborgs län.............

21,485

53,452

74,937

Västernorrlands län..............

31,482

90,921

122,403

Jämtlands län...........

31,285

83,744

115,029

Västerbottens län...........

44,479

76,927

121,406

Norrbottens län.............

47,754

85,992

133,746

Summa |

576,164 |

1,123,808 |

1,699,972

Egnahemsstyrelsen har, såsom inledningsvis nämnts, i skrivelse den 1 december
1934 hemställt, att för bostadsförbättringsverksamheten på landet måtte
å tilläggsstat för budgetåret 1934/1935 anvisas 15,000,000 kronor. Till stöd
härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.

För att utröna omfattningen av till hälsovårdsnämnderna under hösten 1934
inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag och nybyggnadslån hade egnahemsstyrelsen
tillställt hälsovårdsnämnderna cirkulärkort med anhållan örn uppgift
i dylikt avseende. Uppgifter hade dittills influtit från samtliga tillfrågade
hälsovårdsnämnder utom 83.

Av dessa uppgifter framginge, att till nämnderna inkommit 46,868 ansökningar
avseende 50,151 lägenheter (varav 954 ansökningar för 2,156 lönebostäder).

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

31

Enligt tillgängliga uppgifter från den hittillsvarande verksamheten uppgänga
antalet ansökningar 1933 till 39,560, avseende 42,894 lägenheter,
varav 1,231 lönebostäder. Av dessa ansökningar hade intill den 1 oktober 1934
23,992 avseende 25,045 lägenheter, eller omkring 60 %, blivit — i regel
med vissa ändringar och jämkningar — bifallna. Bland avslagna ansökningar
funnes ett betydande antal, som bort bifallas, örn medel stått till förfogande
i tillräcklig utsträckning, vilket med tydlighet framgått vid granskning
av hos egnahemsstyrelsen överklagade beslut. För tillgodoseende av ansökningarna
hade egnahemsnämnderna till den 1 oktober 1934 använt
17,233,645 kronor eller i medeltal för lägenhet cirka 700 kronor, medan återstoden
av till nämnderna anvisade medel vid nämnda tidpunkt ännu ej var
fördelad. Även örn av nu inkomna ansökningar avseende cirka 50,000 bostadslägenheter
fortfarande endast 60 % av de för förbättring avsedda lägenheterna
ansåges kunna komma i fråga vid beviljande av understöd, uppginge
antalet lägenheter till cirka 30,000. Örn för varje lägenhet beräknades ett belopp
av cirka 700 kronor, skulle medelsbehovet bliva 21,000,000 kronor. Å
sammanträden med hälsovårdsnämndernas ordförande hade dryftats angelägenheten
av, att nämnderna måtte tillse, att det sämsta bostadsbeståndet bleve
föremål för upprustning, även örn något tillskott från kommunerna skulle
bliva erforderligt till de minst bemedlade av sökandena. Därtill komme att i
jämförelse med 1933 förekomme ett betydligt större antal ansökningar för
lönebostäder, för vilka medelsåtgången per lägenhet vore betydligt större än
den genomsnittliga. Med ledning därav hade egnahemsstyrelsen beräknat medelsbehovet
för budgetåret 1934/1935 till minst 23,000,000 kronor. Utöver av
riksdagen för samma budgetår anvisade 8,000,000 kronor skulle sålunda erfordras
ytterligare 15,000,000 kronor, varav 2,000,000 kronor företrädesvis
till lönebostäder.

Med skrivelse den 11 januari 1935 har egnahemsstyrelsen överlämnat en sammanställning
av de från hälsovårdsnämnderna infordrade uppgifterna rörande
under hösten 1934 inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag och nybyggnadslån.
Sammanställningen återfinnes å sid. 32—33. Ansökningarnas gruppering
under A, B och C har verkställts med anledning av följande direktiv
från egnahemsstyrelsen till hälsovårdsnämnderna.

Inkomna ansökningar skulle till ledning för egnahemsnämnderna i och för
ett i möjligaste mån rättvist bedömande med avseende på deras inbördes företräde
av hälsovårdsnämnderna grupperas i A, B och C. Denna gruppering
skedde sålunda:

Grupp A.

Med A betecknas ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden
ansåge, dels att det vore ur hälsosynpunkt oundgängligen påkallat, att skyndsam
upprustning eller ombyggnad komme till stånd, dels ock att sökanden saknade
möjlighet att utan förbättringsbidrag med eller utan nybyggnadslån genomföra
byggnadsföretaget.

Grupp B.

Med B betecknades ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden
visserligen ansåge det vara med hänsyn såväl till hälsosynpunkten som till
sökandens behov av ekonomiskt bistånd påkallat, att hjälp i form av förbättringsbidrag
med eller utan nybyggnadslån lämnades för byggnadsföretagets
genomförande, men där hjälpen likväl icke kunde anses vara för närvarande
oundgänglig såsom i fråga om ansökning i gruppen A.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Omfattningen av de hösten 1934 inkomna ansökning

Hushållnings-sällskap och län

Antal

lands-

kom-

muner

inom

verk-

sam-

hets-

områ-

det

Antal hälsovårds-nämnder, varifrån an-sökningar inkommit

Hela
anta-let an-sök-ningar

Antal bostadslägenheter
varom ansökningar
inkommit

F

fia

13

Cl-

eo

P?

O

B

B

p

b

a>

CC

e4-

p:

P*

TO

>-l

W

O:

B*

09

P

»-4

K

P

B

£ a

Landskommu-ner, städer
och köpingar

P

P

gra

TO &

B 5T

B

B

i

Hela

anta-

let

lägen-

heter.

Antal
av-styrk-ta lä-gen-heter.

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

o

^ XIX

SS

3

Löne-

bo-

städer

Andra

bo-

städer

Stockholms ....

108

83

2

1

3

1,019

192

1,031

n

1,234

61

903

1,624,590

Uppsala.....

85

64

1

1

—

646

114

644

—

758

32

494

871,661

Södermanlands . .

88

85

3

—

1

777

489

684

3

1,176

64

871

1,817,562

Ostergötlands . .

145

126

7

—

1

776

149

762

12

923

21

733

1,346,563

Jönköpings ....

126

118

5

1

1

1,142

24

1,259

11

1,294

72

903

1,591,288

Kronobergs ....

84

80

—

1

2

1,185

22

1,232

9

1,263

16

1,042

1,327,198

Kalmar norra . .

28

28

2

—

—

599

63

716

—

779

70

531

768,242

Kalmar södra . .

73

73

1

—

3

1,228

29

1,264

27

1,320

74

848

1,119,702

Gotlands.....

92

92

1

-

1

1,117

34

1,113

7

1,154

87

726

1,058,148

Blekinge.....

36

36

1

—

—

2,830

18

2,853

—

2,871

149

1,871

2,373,740

Kristianstads . . .

143

143

2

—

5

3,179

144

3,156

81

3,381

183

2,297

3,066,525

Malmöhus ....

234

177

2

—

3

1,935

384

1,887

18

2,289

78

1,594

1,913,455

Hallands.....

86

85

3

—

—

2,349

201

2,359

—

2,560

89

1,929

2,902,876

Göteborgs o. Bohus

86

74

4

—

10

1,422

18

1,351

210

1,579

26

1,093

1,712,530

Alvsborgs norra .

103

92

3

1

1

1,257

59

1,259

5

1,323

26

1,002

1,703,064

Älvsborgs södra .

114

98

—

—

—

775

10

791

—

801

15

576

985,971

Skaraborgs ....

258

246

5

1

6

2,036

162

2,020

40

2,222

—

1,637

3,023,358

Värmlands ....

86

84

3

—

2

2,108

148

2,127

24

2,299

125

1,477

2,455,762

Örebro ......

59

53

4

1

2

849

22

890

6

918

57

577

781,940

Västmanlands . .

65

59

4

—

1

736

88

723

7

818

35

538

997,036

Kopparbergs . . .

48

48

—

—

1

1,052

4

1,047

29

1,080

lil

712

1,311,592

Gävleborgs ....

48

45

3

—

1

1,668

—

1,754

23

1,777

88

1,072

1,834,406

Västernorrlands . .

63

63

4

—

2

2,997

—

3,168

16

3,184

186

1,977

2,984,583

Jämtlands ....

60

60

1

—

3

2,508

2

2,672

60

2,734

160

1,834

3,183,266

Västerbottens . .

28

28

2

—

7

5,933

—

5,898

262

6,158

788

3,879

6,618,137

Norrbottens . . .

25

25

2

—

1

6,629

8

6,761

26

6,795

514

3,973

6,940,333

Summa

Därav summa för la

Därav summa för m

Därav summa för lö

2,371

ndskom

unicipa

nebostä

2,165

möner,

samba]

der . .

6ö| 7| 57 48,752

städer och köpingar

len........

2,384

49,419

887 52,690

3,127

2,986

52

89

35,089

32,514

625

1,950

56,313,528

52,269,465

886,105

3,157,958

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

33

gärna om förbättringsbidrag och nybyggnadslån.

H ä 1

sovä

r d s

i ä m n d

erna

s för

sia

S

Grupp A

Grupp B

Grupp C

Hela
anslags-behovet
för bidrag
och lån
Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslän

Kronor

Kom-

munalt

tillskott

Kronor

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslån

Kronor

Antal

lägen-

heter

Kost-

nadsbe-

räkning

Kronor

Förbätt-

rings-

bidrag

Kronor

Nybygg-

nadslån

Kronor

638,058

302,495

228

313,819

127,145

27,640

42

97,286

_

60,088

1,155,426

350,258

120.029

2,537

182

253.552

106,964

22.726

50

56,512

—

24,618

624,595

669,921

431,246

3,142

194

367,069

128,026

75.547

47

114,896

—

62,122

1,366,862

510,105

276,433

2,511

140

220,221

82,412

38.276

29

45,199

—

13,915

921,141

627,396

165,214

9,096

297

409,657

153,868:

38,935

22

36,688

—

21,763

1,007,176

594,307

152,879

17,057

168

172,148

64,630

13.300

37

42,562

—

5,835

830,951

| 340,655

67,296

2,353

158

191,234

69,921

15.707

20

44,163

—

4,940

498,519

480,733

116,771

5,080

396

428,263

181,741

30,308

2

7,200

—

3,5'' 0

813,053

453,807

157,149

4,399

288

296.195

127,914

18.266

53

71,364

—

20,017

777,153

1,081,097

277,075

19,827

760

806,762

361,761

64,432

91

109.012

—

62,115

1,846,480

1,346,962

346,130

10,027

776

807,368

353,770

46,586

125

161,394

54,709

27,475

2,175,632

821,325

159,980

5,525

559

571,945

224,505

18,670

58

108,905

—

50,900

1,275,380

1,219,085

156,910

14,711

491

603,561

240,127

8,280

51

70,611

—

26,255

1,650,657

755,040

276,129

7,860

389

496,082

214.516

52,246

71

83.785

—

56,921

1,354,852

718,541

139,614

6,332

245

369,032

148,425

16,700

50

69,659

—

23,834

1,047,114

387,557

54,183

1,2< ‘0

2ii4

246,320

110,494

14,234

6

8,213

—

3,850

570,318

1,191,673

216,611

42,131

499

700,461

285,552

40,708

86

130,971

—

20,673

1,735,217

1,017,115

307,467

10,367

596

836,569

332,881

82,633

101

166,904

—

58,710

1,798,806

337,155

56,6x8

2,977

219

235,077

97,434

13,945

65

59,741

21,650

2,800

529,602

408,076

108,228

2,889

202

310,478

121,821

28,155

43

84,051

18,168

10,800

695,248

557,665

231,016

16,30.

207

280,229

121,967

56,544

50

75,962

1,700

26,402

995,294

785,343

353,794

27,423

496

641,948

281,990

83,964

121

184,690

—

91,110

1,596,201

1,338,669

103,838

26,806

866

987,437

445,955

10,910

155

181,954

46,747

1,946,119

1,327,993

425,136

16,446

619

800,130

362,697

78,581

121

176,311

86,067

2,280,474

2,908,178

149,272

43,017

1,440

2,205,368

962,898

30,655

51

59,022

54,685

4,105,688

2,970,373

633.485

48,817

1,884

2,897,384

1,143,695

196,630

424

687,762

_

310,212

5,254,395

23,837,087

5,784,998

348,821

12,503

16,448 30!

6,853,10!

1,124,578

1,971

2,934,80!

96,22''

1,176,334

38,872,353

22,198,922

5,157,281

303,201

12,051

15,773,381

6,600,667

1,044,228

1,861"

2,712,89t

82,684

1,070,065

36,153,855

373,302

117,52€

9,531

195

221,071

92,654

26,03;

15

44,85''

—

18,30!

627,829

! 1,264,851

510,181

36,09;

257

453,855

159,7»

54,315

88

177,051

13,54;

87,98*

2,090,669

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr 215.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Grupp C.

Med C betecknades ansökning, som befunnes avse sådan bostad, att nämnden
visserligen ansåge byggnadsföretaget ur hälsosynpunkt påkallat, men
sökanden provades vara i stånd att genomföra företaget med endast nybygenadslan
— alltså utan förbättringsbidrag.

På grundval av de i nyssnämnda sammanställning upptagna ansökningarna
gjorde egnahemsnämnderna sedermera framställningar angående de belopp,
inom vilka förbättringsbidrag och nybyggnadslån finge av nämnderna beviljas.
Dessa ansökningar överlämnades av egnahemsstyrelsen till Kungl. Majit
med skrivelse den 22 januari 1935. Egnahemsnämndernas framställningar och
Kungl. Maj:ts den 22 februari 1935 med anledning av desamma fattade beslut
finnas angivna i vidstående tablå (sid. 35).

Departementschefen.

Även bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden bör enligt min mening
med hänsyn till arbetslöshetsläget fullföljas under nästa budgetår såsom
ett led i statens hjälpåtgärder för arbetslöshetens motverkande. Genom ifrågavarande
verksamhet beredes sysselsättning åt ett i förhållande till statens
bidrag betydande antal arbetslösa. Därjämte torde det ur bostadshygienisk
synpunkt vara i hög grad angeläget, att verksamheten fortsättes. Statens
kostnader för lägenheternas upprustning ställa sig också relativt blygsamma,
ungefär 700 kronor för lägenhet.

Den lämnade redogörelsen utvisar, att anslagsbehovet för innevarande budgetår
vida överstiger det belopp, som står till förfogande. Äv föreliggande
ansökningar, avseende ett sammanlagt belopp av inemot 39 miljoner kronor,
har endast en mindre del kunnat bifallas. Enbart de allra mest trängande
behoven kräva för tillgodoseende närmare 30 miljoner kronor, medan anslaget
såsom nämnts utgör allenast 8 miljoner kronor. Såsom jag redan tidigare
framhållit, torde man vara nödsakad att utsträcka tillgodoseendet av det
föreliggande starkt kännbara bostadsförbättringsbehovet under en längre period.
Jag anser mig böra vidhålla mitt preliminära förslag örn anvisande för
nästa budgetar av 5 miljoner kronor, av vilket belopp 1 miljon kronor torde
böra företrädesvis användas till lönebostäder. Med hänsyn till den begränsade
omfattningen av ansökningar, avseende municipalsamhällen, lär tillräcklig
anledning icke föreligga att nu fixera något bestämt maximibelopp för
denna sida av verksamheten.

Jag anser mig böra tillfoga, att bostadsutredningen för landsbygden i skrivdse
den 18 september 1934 framlagt ett förslag om fullföljande av bostadsförbättrmgsverksamheten
jämväl i annan ordning än den nu åsyftade. Till
detta förslag får jag anledning att i annat sammanhang återkomma.

Tidpunkten, då byggnadsföretag, som komma att finansieras med bidrag
och lån från ifrågavarande anslag, skola vara fullbordade, torde böra bestämmas
till utgången av år 1936. Motsvarande tid beträffande bidrag och lån
fran innevarande budgetars anslag till främjande av bostadsbyggande är
utgången av år 1935. På grund av det betydande antal ansökningar, som re -

Tablå över egnahemsnämndernas framställningar örn medel för under hösten 1984 Inkomna ansökningar örn förbättringsbidrag
och nybyggnadslån samt av Kungl. Majit med anledning av dessa framställningar fastställda belopp. _

Egnahemsnämnd

• %

Egnahemsnämndernas framställningar om tilldelning
av statsmedel

Av Kungl. Majit fastställda belopp

1.

för bostäder
i municipal-samhällen

Kronor

2.

för löne-bostäder

Kronor

3.

för andra
bostäder

Kronor

4.

Summa

Kronor

5.

belopp, sorn av
egnahemsnämnden
må användas till
bostadsbyggnads-företag

Kronor

6.

belopp, som av
de i kol. 5 an-givna beloppen
företrädesvis
böra användas
till lönebostäder

Kronor

7.

belopp, som av de i
kol. 5 angivna belop-pen högst må använ-das till bostad sbygg-nadsföretag i sådant i
34 § hälsovårdsstad-gan avsett samhälle,
i vilket bidrag och
lån må beviljas
Kronor

Stockholms läns och stads . . .

11,400

202,356

772,624

986,380

320,000

151,000

10,000

Uppsala läns.........

—

70,(i00

530,000

600,000

152,000

52,000

—

Södermanlands läns......

1,500

534,900

760,425

1,296,825

561,200

401,000

1,200

Östergötlands läns.......

13,465

108,995

588,425

710,885

203,000

82,000

10,000

Jönköpings läns........

12,896

15,805

978.455

1,007,156

148,000

11,800

10,000

Kronobergs läns........

4,000

9,000

557,000

570,000

135,500

6,500

3,000

Kalmar läns norra.......

—

31,746

466,254

498,000

111,000

23,500

—

Kalmar läns södra.......

7,712

29,689

775,652

813,053

165,000

22,000

6,000

Gotlands läns........

1,650

58,700

454,035

514,385

128,200

44,000

1,200

Blekinge läns.........

—

5,500

1,352,672

1,358,172

194,500

4,000

—

Kristianstads läns.......

42,229

142,605

1,862,745

2,047,579

429,000

107,000

34,000

Malmöhus läns........

8,905

288,515

998,030

1,295,450

487,000

216,000

7,000

Hallands läns.........

—

86,990

1,407,460

1,494,450

300,000

65,01)0

—

Göteborgs och Bohus läns . . .

135,485

23,760

1,073,705

1,232,950

320.000

17.500

120,000

Alvsborgs läns södra ......

—

7,000

343,000

350,000

71,000

5,000

—

Alvsborgs läns norra ......

2.000

57,000

841,000

900,000

192,500

42,700

1,500

Skaraborgs läns ........

23,350

175,000

1,487,250

1,685,600

418,500

131,000

18,500

Värmlands läns........

10,565

83,548

1,591,901

1,686,014

360,500

62,000

8,500

Örebro läns ..........

2,200

5,300

291,575

299,075

61,500

4,000

2,000

Västmanlands läns.......

2,045

63,010

569,910

634,965

151,700

47,000

1,700

Kopparbergs läns.......

6,190

450

940,437

947,077

185,800

400

5,400

Gävleborgs läns........

6,903

—

1,093,097

1,100,000

196,000

—

6,000

Västernorrlands läns......

10,000

—

1,870,213

1,880,213

358,000

—

8,000

Jämtlands läns.......

36,385

1,000

2,044,035

2,081,420

420,800

800

30,000

Västerbottens läns......

132,000

—

2,932,000

3,064,000

625,000

—

100,000

Norrbottens läns.......

—

5,240

4,934,760

4,940,000

904,300

3.800

—

Summa

470,880

2,006,109

81,516,660

38,993,649

7,600,000

1,600,000

384,000

Kungl. Maj:ts proposition nr Slö.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

dan föreligga vederbörligen granskade och bedömda, synes förnyat ansöknmgsförfarande
behöva ifrågakomma allenast vad angår lönebostäder. För
användningen av nu ifrågavarande anslag torde i övrigt böra gälla enahanda
grunder, som för användningen av sistnämnda anslag.

Hemställan.

Onder åberopande av vad jag i det föregående anfört och under framhållande
att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna
avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i
allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

I. besluta, att en fond, benämnd lånefonden för bostadsbys&ande
i städer och stadsliknande samhällen, skall inrättas,
fran vilken lan ma utlämnas till ny- och ombyggnad av bostadshus
i städer och stadsliknande samhällen,

medgiva, att lan ur nämnda fond ma utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig förordade grunder,

samt såsom kapital för fonden anvisa för budgetåret 1935/
1936 bland Utgifter för kapitalökning under rubrik »Statens
utlåningsfonder», ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor,
att utgå av lånemedel, ävensom

II. under femte huvudtiteln till Främjande av bostadsbyggande
på landsbygden för budgetåret 1935/1936 anvisa ett
reservationsanslag av 5,000,000 kronor samt

godkänna de av mig förordade grunderna för ifrågavarande
anslags användning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Ehblom.

Kungl. Maj:ts proposition nr Z15.

37

Bilaga.

Statistiska uppgifter rörande bostadsbeståndets fördelning
efter ålder och modernitet inom vissa städer och stadslik nande

samhällen m. m.

I avsikt att i någon mån belysa behovet av en modernisering av det äldre
bostadsbeståndet samt vissa härmed sammanhängande spörsmål ha i det följande
sammanställts en del statistiska data, av vilka flertalet erhållits genom
bearbetning av det bostadsräkningsmaterial, som insamlades i samband
med den år 1933 företagna mantalsskrivningen. Det må emellertid framhållas,
att tiden ingalunda medgivit något fullständigt utnyttjande vare sig av
denna eller av andra källor, vilka för övrigt vid en mera ingående bearbetning
knappast skulle kunna ge svar på alla de frågor, som härvidlag äro av intresse.

Det för år 1933 insamlade bostadsräkningsmaterialet har underkastats en
dubbel bearbetning. Sålunda har socialstyrelsen på grundval av detsamma
verkställt en hyresräkning, varav vissa resultat publicerats i Sociala Meddelanden
årg. 1935, häfte 1. Dessutom har bostadssociala utredningen med
hjälp av detsamma utfört en bostadssocial undersökning samt på grund härav
meddelat vissa preliminära uppgifter för 31 orter i en särskild bilaga (nr
2) till ett i januari 1935 utkommet betänkande. (Statens offentliga utredningar
1935: 2.)

Dessa redogörelser — till vilka i fråga örn undersökningsmetoder och dylikt
hänvisas — innehålla emellertid stundom endast summariska uppgifter om
sådana förhållanden, som äro av intresse för här förevarande problem, varför
man i denna översikt bland annat inriktat sig på att genom ytterligare
utnyttjande av nämnda undersökningar i några punkter komplettera de uppgifter,
som där lämnas.

Vissa uppgifter rörande bostadsbeståndets ålderssammansättning återges
i efterföljande tab. 1. I fråga örn de 31 orter, varom uppgifter hittills meddelats
av bostadssociala utredningen, redovisas här det procentuella antalet lägenheter
i hus, som tagits i bruk under åren 1924—1933. Denna del av lägenhetsbeståndet
utgör för samtliga redovisade orter tillsammantagna över J/5
eller 22.9 %.

Med hänsyn till sättet för urvalet av det bostadsbestånd, för vilka uppgifter
sålunda publicerats, vill det synas, som om denna siffra skulle vara
synnerligen representativ för förhållandena inom de svenska stadssamhällena
i gemen — så mycket mera, som den i stort sett stämmer med vad man kan
beräkna på grundval av statistiken rörande byggnadsverksamheten. Emellertid
torde en något större del av lägenhetsbeståndet ha tillkommit under
den senaste tioårsperioden, än vad den anförda siffran anger, i det att sådana
lägenheter, som åstadkommits genom örn- och tillbyggnad av äldre fastigheter
ju icke ingå i densamma. Man torde sålunda kunna säga, att i varje fall
nära x/4 av stadssamhällenas bostadsbestånd åstadkommits genom det senaste
decenniets intensiva byggnadsverksamhet.

Emellertid visar tabellen, att härvidlag förefinnas betydande lokala olikheter.
Bortser man från stockholmsförorten Stuvsta, som till huvudsaklig del
tillkommit under den senaste tioårsperioden, befinnes att Skellefteå (48.6 %)

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

Tab. 1. Lägenheter i under åren 1924—1933 tillkomna hus i % av samtliga lägenheter.

1

L ä g e n h e

ter

bestå

ende

a v

Orter

1 rum
el.

1 kök

1 rum
med
kokvrå

1 ram
och
kök

2 rum
och
kök

3 rum
och
kök

4 rum
och
kök

5 o. fl.
rum och
kök

Samt-

liga

lag.

Sundbyberg.....

6.5

74.9

52.3

29.3

26.2

19.6

31.1

43.6

Norrtälje......

13.0

10.3

13.3

13.4

9.8

14.3

12.2

Stuvsta ......

87.5

72.3

73.7

78.7

69.3

53.3

72.9

Uppsala......

1.8

14.6

10.0

30.2

21.8

15.1

14.6

17.5

Eskilstuna.....

6.1

10.2

19.1

34.8

26.4

24.5

33.8

22.2

Linköping.....

3.6

42.1

17.2

30.9

17.9

18.5

26.8

21.2

Norrköping.....

5.5

52.2

22.0

26.4

26.2

5.3

9.3

20.2

Jönköping .....

10.3

23.3

11.0

23.9

29.8

31.3

19.1

18.9

Huskvarna.....

14.5

10.5

23.6

18.6

18.2

17.8

17.8

Kalmar......

11.6

22.2

25.5

34.1

27.9

26.1

16.4

26.3

Oskarshamn ....

3.7

9.4

4.2

13.2

14.0

9.3

9.2

9.0

Karlskrona.....

1.9

4.4

10.3

12.7

11.1

16.7

6.5

9.2

Kristianstad ....

13.7

5.6

24.2

29.0

16.8

15.0

16.4

20.3

Malmö.......

21.4

28.5

28.8

31.3

30.7

29.5

25.2

28.9

Landskrona.....

5.0

13.3

8.7

17.9

17.1

16.0

5.8

13.4

Hälsingborg.....

20.7

40.2

38.1

29 7

30.9

29.2

21.9

29.8

Göteborg......

10.7

31.5

26.4

31.8

19.6

18.7

26.6

27.9

Uddevalla.....

16.8

30 8

20.9

31.8

20.1

18.4

14.5

22.5

Borås.......

43.0

67.4

26.2

37.6

30.0

30.3

17.4

34.9

Falköping.....

3.6

6.3

9.1

13.5

25.0

17.1

10.2

Karlstad......

8.8

66.0

15.3

34.1

27.6

21.6

19.0

24.4

Forshaga......

6.7

—

4.7

17.1

16.7

18.2

22.2

11.2

Orebro.......

20.7

26.4

27.3

30.8

33.5

23.2

12.7

28.2

Västerås......

7.0

28.0

10.2

24.7

17.6

5.8

17.1

14.7

Falun.......

11.2

8.1

15.4

12.9

11.8

15.8

12.5

Avesta . . . . . . .

3.9

2.2

7.7

12.8

3.3

5.7

4.6

Gävle.......

12.2

32.1

15.2

20.5

19.7

21.3

13.6

16.6

Sundsvall.....

7.7

41.9

12.5

24.0

19.4

18.2

20.6

17.7

Ostersund.....

7.9

13.1

17.3

8.7

11.9

9.6

13.1

Skellefteå.....

43.8

40.1

59.2

47.9

34.8

40.2

48 6

Luleå.......

15.4

18.2

21.5

24.3

12.9

18.5

19.7

och därnäst Sundbyberg (43.6 %) uppvisar den största proportionen nya lägenheter
bland de bär redovisade orterna. Bland dessa ingår icke Stockholm,
där liksom i Borås, omkring 35—40 % av lägenhetsbeståndet synes ha tillkommit
sedan 1924. För Göteborg, Malmö och Hälsingborg uppgår motsvarande
tal till ungefär 30 %. Å andra sidan finnas emellertid också orter, sådana som
t. ex. Avesta, där endast några få procent av lägenhetsbeståndet tillkommit
under senaste decennium.

Beträffande, de skilda lägenhetskategorierna kunna vissa olikheter iakttagas,
men härvidlag är tendensen icke alltid enhetlig. Särskilt stor proportion
nya lägenheter framträder emellertid i allmänhet inom kategorien enkelrum
med kokvrå, medan enkelrum utan kokvrå och enkelkök däremot oftast till relativt
betydande del härstamma från ett äldre byggnadsskede än 1920-talets.
Inom flertalet orter uppvisar vidare lägenhetstypen 1 rum och kök en något
mindre proportion nya lägenheter, än vad fallet är med bostadsbeståndet i
dess helhet, medan förhållandet vanligen är motsatt i fråga örn lägenheten
med 2—3 rum och kök. Lägenheter örn 4 eller flera rum och kök synas däremot
oftast till jämförelsevis ringa antal tillhöra de yngre årsklasserna. Bort -

Talj. 2. Förekomsten av lägenheter, som sakna både tambur och hall samt sådana som sakna vatten- och avloppsledning.

Orter

Proc. antal läg.

som sakna såväl tambur och hull

Proc. antal läg. som sakna vatten- och (el.) avloppsleiln.

lag. i
nya
hus

lag. i
äldre
hus

därav läg. bestående av

Samtl.

lag.

läg. i
nya
hus

lag. i
äldro
hus

därav läg. bestående av

Samtl.

lag.

högst

2 rum
o. kök

3-4
rum o.
kök

5 o. fl.
rum o.
kök

högst

2 rum
o. kök

3—4
rum o.
kök

5 o. fl.
rum o.
kök

1

1 Sundbyberg..........

j Norrtälje...........

2.6

27.2

29.9

9.6

3.2

16.5

0.5

5.4

5.8

2.2

3.2

3.2

36.5

49.0

57.9

25.7

9.1

47.5

19.0

27.9

32.5

15.2

9.1

26.8

8.1

10.5

13.1

6.5

—

8.7

47.4

54.1

60.6

46.8

0.5

49.2

Uppsala...........

Eskilstuna..........

5.1

47.4

61.6

9.8

3.4

40.0

1.9

15.7

21.0

1.2

13.3

17.8

50.4

54.9

11.0

8.5

43.2

16.1

16.2

17.2

9.7

2.1

16.2

Linköping..........

Norrkoping..........

I Jönköping..........

14.1

54.1

65.4

14.4

6.7

45.6

6.0

21.4

25.9

5.8

1.9

18.1

15.0

51.5

59.2

11.0

2.9

44.1

22.0

23.4

26.7

7.0

1.7

23.1

13.6

47.4

54.5

23.4

7.3

41.0

5.0

13.7

15.6

8.8

0.8

12.1

12.7

46.8

51.2

25.6

3.3

40.7

6.5

9.9

10.3

9.7

1.7

9.3

j Kalmar............

6.9

44.3

57 0

19.0

2.9

34.5

7.8

12.4

15.7

5.7

2.0

11.2

25.8

57.7

67.3

34.4

17.2

54.9

23.6

27.8

32.1

16.7

10.9

27.4

10.2

27.3

33.8

14.3

—

25.8

29.8

21.0

24.7

18. t

4.2

21 8

Kristianstad.........

14.3

37.4

52.8

16.6

3.8

32.7

7.0

15.7

22.1

6.6

2.5

13.9

6.9

25.7

30.2

10.9

1.9

20.3

11.2

10.6

11.0

11.5

4.1

10.8

Landskrona .........

16.7

47.0

54.1

32.3

2.5

42.9

3.1

7.8

9.2

4.1

1.9

7.2

Hälsingborg..........

11.2

40.8

50.9

17.1

3.5

32.0

4.3

9.0

9.8

7.2

6.3

7.6

5.5

32.6

38.4

9.4

1.5

25.0

3.2

10.9

12.2

6.5

1.9

8.7

25.6

58.3

69.8

26.6

3.2

51.0

25.0

34.6

40.4

20.0

1.1

32 4

22.4

48.8

59.3

18.2

5.3

39.6

10.6

19.9

22.7

13.5

4.5

16.6

} Falköping..........

18.5

39.8

49.9

16.3

6.9

37.6

9.5

17.7

22.7

5.4

3.9

16.9

23.4

45.2

55.0

13.3

4.5

39.9

17.5

22.1

25.0

T3.7

7.6

21.0

| Forshaga...........

31.1

78.1

84.8

52.2

72.9

12.2

16.0

16.8

10.1

1.7

15.5

5.4

30.4

35.2

11.9

1.7

23.3

2.3

14.6

16.8

6.0

11.1

10.9

44.0

50.7

12.1

—

38.7

4.9

13.0

14.7

6.0

4.2

11.8

Falun............

28.9

52 2

65.1

19.4

4.9

49.3

17.2

28.8

35.7

10.9

27.4

50.7

84.0

89.0

45.5

9.1

82.5

20.3

30.0

31.7

17.8

3.0

29.6

40.5

58.8

67.3

16.5

6.6

55.8

21.7

19.7

22.5

5.3

3.9

20.1

23.4

50.6

59.9

17.2

5.4

45.8

17.6

24.0

28.5

8.4

0.8

22.9

; 3i.i

40.8

51.8

10.1

1.9

39.5

34 9

12.7

16.2

3.1

—

15.6

Skellefteå..........

30.8

47.1

62.4

19.1

4.6

39.1

38.6

38.0

48.4

18.6

10.4

38.3

Luleå............

38.4

53.1

62.5

19.7

5.3

50.2

34.6

33.2

39.6

10.7

—

33.4

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ser man fran sistnämnda grupp synes bostadsbeståndet alltså i stort sett ha
företett någon förskjutning jgentemot större lägenhetskategorier, dock i allmänhet
ej i södra Sverige, där utvecklingen snarast synes gå i motsatt riktning.
Att de minsta bostadstyperna emellertid i stort sett äro något starkare
representerade inom det äldre bostadsbeståndet än inom det nyare, torde även
till någon del bero pa, att större lägenheter delats eller i starkare utsträckning
än mindre avgått genom rivning.

Av intresse för här förevarande problem vore även att få närmare kännedom
örn den relativa storleken av det bostadsbestånd, som nått sådan ålder,
att mera omfattande ombyggnads- och moderniseringsarbeten äro nödvändiga,
för att byggnaderna skola kunna bevaras eller i varje fall icke alltför mycket
sjunka i värde. Några fullt exakta uppgifter härom föreligga emellertid icke.
Av vissa beräkningar, som bland annat grunda sig på byggnadsverksamhetsstatistikens^uppgifter,
vill det emellertid förefalla, som örn grovt räknat 2/3 av
bostadsbeståndet i städer och stadsliknande samhällen skulle vara äldre än
20 år, d. v. s. ha tillkommit före 1914. Ser man endast på städer med över
10,000^ invånare torde motsvarande andel utgöra ungefär 60 %.

1^ fråga örn sistnämnda städer ha utförts vissa mera ingående kalkyler, vilka
återgivas i en av docent Alf Johansson utarbetad bilaga (nr 8) till bostadssociala
utredningens ovannämnda betänkande (sid. 262 o. f.). Enligt dessa
beräkningar, vilka hänföra sig till förhållandena år 1935, skulle c:a 45 % av
de större och medelstora städernas lägenhetsbestånd ha en minst 30-årig livslängd
och närmare 25 % ha tillkommit före mitten på 1880-talet och sålunda
ha nått en ålder av minst 50 år.

Av docent Johanssons undersökning framgår emellertid vidare, att städernas
bostadsbestånd inom en icke alltför avlägsen framtid sannolikt kommer
att förete en småningom allt starkare tendens till förskjutning gentemot högre
åldersgrupper. Detta sammanhänger med den pågående förändringen i befolkningens
åldersfördelning och en härmed förenad nedgång i hushållsbildningen
samt gäller även, örn man utgår ifrån, att städernas andel av landets
totala folkmängd ökas i oförändrad takt. Även i övrigt synes valet av förutsättningar
för beräkningarna knappast inverka på tendensens riktning. I
varje fall ha kalkylerna utförts på grundval av flera olika antaganden, vilka
i denna mening ge samstämmiga resultat, låt vara att intensiteten i den väntade
förändringen framträder med olika styrka, allteftersom man räknar med,
att t. ex. den ökning i rivningsfrekvensen, som nämnda föråldringstendenser
kunna medföra, blir större eller mindre, eller att byggnadsverksamheten genom
andra förändringar (t. ex. produktionsförbilligande rationaliseringsåtgärder,
inre omflyttning, ändrade bostadsvanor, nya offentliga ingripanden) stimuleras
■—- eller hämmas — i starkare eller svagare grad. Därest tendensen
helt skulle kunna elimineras, erfordras, att ifrågavarande förskjutningar bli
synnerligen betydande.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att icke endast'' rivningsverksamheten
utan även ombyggnads- och moderniseringsarbetena kunna tänkas öka i betydelse
i samband med de sannolikt inträdande förändringarna i bostadsbeståndets
ålderssammansättning.

Vid bedömandet av behovet av ombyggnads- och moderniseringsarbeten har
man emellertid icke endast att taga hänsyn till byggnadernas ålder utan bör
även direkt söka beakta deras grad av modernitet, i den mån denna kan iakttagas
på grundval av förefintliga uppgifter örn lägenheternas utrustning med
olika slag av bekvämligheter. Härutinnan meddelas vissa upplysningar i tab.
2. Det framgår härav, att en sådan elementär bekvämlighet som vatten och avlopp
saknas i hälften av lägenheterna inom egnahemssamhället Stuvsta, där

Orter

--

| Sundbyberg
j Norrtälje .

I Stuvsta. .

Uppsala .

| Eskilstuna

] Linköping
I Norrköping
Jönköping
Huskvarna
Kalmar

Oskarshamn
Karlskrona
Kristianstad
Malmö . .
Landskrona

Hälsingborg
j Göteborg .
i Uddevalla
i Borås . .
Falköping

j Karlstad .

Forshaga .

! Örebro . .

[ Västerås .

| Falun . .

Avesta . .
Gävle . .
Sundsvall.
Östersund
Skellefteå

| Luleå . .

Tab. 8. Förekomsten av lägenheter med centralvärme resp. av sådana med bad- eller duschrum.

Procentant. läg. med bad-duschrum

el.

Samtl.

lag.

Procentant

läg. med central-värme

Samtl.

lag.

Procentant. läg. med såväl central-värme som bad- eller duschrum

Samtl.

läg.

läg. i
nya
hus

läg. i
äldre
hus

därav läg. bestående
av

lag. i
nya
hus

läg. i
äldre
hus

därav läg. bestående
av

lag. i
nya
hus

läg. i
äldre
hus

därav läg. bestående
av

högst

2 rum
o. kök

3-4
rum o.
kök

5 o. fl.
rum o.
kök

högst

2 rum
o. kök

3-4
rum o.
kök

5 o. fl.
rum o.
kök

högst

2 rum
o. kök

3-4
rum o.
kök

5 o. fl.
rum o.

kök

56.7

3.5

0.9

15.2

54.8

26.7

95.6

16.0

12.8

33.1

61.3

50.7

56.7

2.7

0.8

10.1

45.2

26.2

1 18.5

2.8

0.1

4.0

39.4

4.7

31.2

5.6

22.5

8.0

42.4

8.3

16.4

1.9

—

1.4

33.3

3.7

9.1

6.8

4.4

3.9

8.2

42.1

21.8

17.1

23.4

36.6

8.8

64

3.4

3.9

8.1

61.6

13.8

5.3

20.6

64.9

22.1

75.3

21.2

13.4

31.1

62.0

30.7

60.7

12.0

5.1

15.7

56.6

20.5

; 23.2

3.7

0.6

16.6

76.6

8.0

65.4

13.6

10.1

33.2

78.7

25.4

22.6

3.2

0.4

15.2

68.1

7.5

40.3

9.4

1.8

23.4

74.0

15.9

64.9

13.9

7.2

31.7

55.8

24.7

37.0

7.2

1.4

18.7

53.8

13.5

19.9

7.6

0.7

28.2

75.4

10.1

48.2

11.2

6.0

21.6

70.3

18.7

19.3

5.8

0.6

16.8

64.0

8.5

37.6

6.6

0.4

13.2

65.0

12.7

61.7

12.1

6.1

23.4

60.2

21.6

36.3

5.6

0.4

11.7

54.5

11.4

23.0

5.2

1.4

13.8

73.3

8.4

38.5

7.4

3.1

23.1

65.0

12.9

21.2

4 1

0.9

11.3

61.7

7.1

33.6

4.9

1.8

4.7

40.2

12.4

38.7

9.9

5.4

11.3

46.1

17.4

23.7

4.8

1.1

4.7

39.2

9.8

28.2

3.7

0.6

3.8

42.2

5.9

38.5

4.6

2.5

4.0

32.8

7.7

25.4

2.6

0.6

2.8

27.3

4.6

18.2

5.8

0.6

7.6

57.6

7.0

28.4

9.2

4.3

12.6

52.1

11.0

17.8

4.6

0.5

5.7

45.8

5.8

42.2

10.3

1.6

12.1

55.7

16.8

69.0

15.9

11.1

19.6

34.2

26.7

41.7

4.8

0.7

6.5

24.7

12.3

43.6

9.1

1.5

23.2

76.7

19.0

63.2

16.1

8.4

35.0

72.2

29.7

42.6

6.5

0.6

15.1

63.7

16.9

20.1

8.3

2.7

12.4

63.6

9.9

73.3

13.6

8.1

20.6

59.9

21.6

20.1

6.7

2.7

8.1

51.2

8.5

1 34.1

9.8

2.0

18.9

67.8

17.1

79.1

26.7

18.5

40.6

74.8

42.4

34.0

9.1

1.9

17.4

63.6

16.6

! 46.0

10.9

2.5

33.0

82.3

20.7

84.2

19.3

13.0

38.0

68.3

37.4

45.2

8.4

1.9

25.6

63.4

18.6

17.5

5.4

0.5

8.9

62.8

8.1

66.9

20.3

11.9

37.4

81.9

30.8

17.5

5.2

0.5

8.6

59.6

8.0

! 29.7

10.5

2.0

17.9

81.2

17.2

76.1

28.4

17.3

52.6

90.2

45.0

29.3

10.4

1.9

17.5

81.2

17.0

41.8

8.3

1.0

20.1

51.0

11.8

64.6

22.4

14.2

38.3

59.8

26.7

40.2

6.6

0.8

14.9

43.1

10.0

i 36.1

10.9

3.0

22.8

71.2

17.0

59.6

18.1

10.8

33.1

65.9

28.2

34.5

8.8

2.3

17.9

59.8

15.1

10.8

3.7

0.6

5.8

4.5

59.5

5.9

3.4

15.9

11.9

9.5

1.9

0.4

4.3

2.7

38.4

11.8

4.4

29.6

73.5

19.0

65.8

19.5

14.9

27.0

73.5

32.6

36.8

9.5

4.1

20 1

67.5

17.2

46.3

9.8

1.6

42.8

81.6

15.1

80.9

16.9

10.3

44.7

71.3

26.3

46.2

7.1

1.1

28 8

64.4

12.9

22.6

9.6

1.7

15.1

67.4

11.2

52.3

23.3

14.3

40.6

66.7

26.9

21.8

8.4

1.6

14.4

54.9

10.0

17.4

1.8

0.2

7.9

45 6

2.6

50.7

8.9

5.4

40.6

51.5

10.9

17.4

1.6

0.2

6.9

33.3

2.2

24.3

5.7

1.2

18.8

71.1

8.8

45.8

18.2

12.7

41.3

71.1

22.8

24.3

5.0

1.2

15.5

64.6

8.2

31.0

9.0

1.9

21.9

74.0

12.9

72.6

30.9

23.2

53.2

80.5

38.6

31.0

8.8

1.9

18.9

69.9

12.8

39.1

15.6

4.5

35.2

86.5

18.7

56.2

31.1

21.9

46.3

84.6

33.8

39.1

13.2

3.2

29.6

79.8

16.6

| 17.7

10.8

0.8

17.5

64.2

13.9

44.2

19.2

11.0

30.1

53.7

31.6

16.7

7.8

0.6

14.2

46.8

12.2

| 24.8

9.5

3.2

25.8

60.0

12.4

55.1

27.6

19.6

53.2

76.0

33.0

24.3

9.1

3.1

24.0

58.7

12.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

ledningssystemet icke synes vara fullt ordnat. För Skellefteå, Uddevalla oell
Luleå gäller detsamma örn Vs eller mera av bostadsbeståndet, och för flertalet
redovisade orter framträder ifrågavarande brist inom mer än 10 % av lägenheterna.
Minst dubbelt så vanligt är emellertid i allmänhet, att bostäderna sakna
såväl tambur som hall. (Att man i fråga örn denna redovisning även tagit
hänsyn till sistnämnda utrymme, betingas av, att hallen i vissa smålägenheter
kan tjänstgöra såsom tambur.) Å vissa orter är denna brist sålunda utmärkande
för mer än hälften av bostadsbeståndet.

Av naturliga skäl framträda dylika förhållanden mera inom den äldre delen
av bostadsbeståndet, varmed här, liksom i det följande, avses den del som tillkommit
före 1924, än inom den nyare. Särskilt smålägenheter i äldre hus äro
i mycket betydande utsträckning i avsaknad av här ifrågavarande bekvämligheter
och utrymmen. Sålunda förekomma flera orter, där mer än 2/3 eller rentav
mer än 3/4 av de äldre smålägenheterna äro utan tambur och hall. I de större
lägenheterna är det däremot i regel inte så vanligt, att man påträffar dylika
brister. I det i byggnadsavseende relativt stillastående Oskarshamn skulle dock
enligt föreliggande uppgifter 17.2 % av de äldre lägenheterna om 5 eller flera
rum och kök sakna tambur och hall och 10.9 % vatten- och (eller) avloppsledning.

I fråga örn förekomsten av centralvärme och bad- eller duschrum må meddelas,
att för samtliga här redovisade orter tillsammantagna 70.0 % av lägenheterna
enligt gängse språkbruk äro att beteckna såsom helt omoderna, i det att de
sakna båda de nämnda bekvämligheterna. Alltså äro 30.0 % hel- eller halvmoderna.
Av dessa tillhöra 13.0 % den förstnämnda typen, d. v. s. de äro utrustade
med båda bekvämligheterna, medan 17.0 % endast ha endera; i det alldeles
övervägande antalet fall (15.5 %) är det härvidlag fråga om lägenheter, vilka
ha centralvärme men icke badrum, medan däremot den motsatta kombinationen
är mycket ovanlig (1.5 %). I enlighet härmed uppgår hela antalet lägenheter
med centralvärme till 28.5 %, medan lägenheter med bad- eller duschrum äro
ungefär hälften så många eller 14.5 %.

Såsom närmare framgår av de uppgifter för de olika orterna, som härutinnan
meddelas i tab. 3, förefinnas även i detta avseende betydande skiljaktigheter
mellan olika orter. I Sundbyberg är sålunda — liksom i Stockholm, som
icke heller här redovisas — minst halva antalet lägenheter försedda med centralvärme,
medan i vissa smärre orter med föga betydande allmän utveckling
mindre än 10 % av lägenhetsbestånaet har dylik utrustning. Vidare framgår,
att också dessa bekvämligheter äro betydligt sparsammare förekommande inom
äldre lägenheter än inom nyare. Den åtminstone i vissa orter dock icke
alldeles obetydliga frekvensen av moderna bekvämligheter i äldre hus tyder
emellertid på, att ett ganska omfattande moderniseringsarbete ägt rum inom
dessa.

I fråga örn förekomsten av vattenklosett må hänvisas till följande summariska
uppgifter, som avse 16 orter:

Lägenheter nied vattenklosett i % av samtliga lägenheter.

Eskilstuna.....

. . . . 15.8

Landskrona . . .

. . . . 30.4

Linköping . . . .

. . . . 33.4

Hälsingborg . . .

. . . . 48.6

Norrköping.....

. . . . 41.8

Göteborg......

. . . . 46.3

Jönköping.....

. . . . 20.2

Karlstad......

. . . . 35.8

Kalmar......

, . . . 52.5

Orebro.....

. . . 48.5

Oskarshamn . . .

. . . . 24.7

Falun......

. . . . 35.4

Kristianstad . . .

. . . . 42.4

Ostersund ....

. . . . 56.1

Malmö......

. . . . 39.1

Luleå......

44.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

43

När det äldre bostadsbeståndet i en stad är koncentrerat till stadskärnan,
medan däremot den nyare bebyggelsen ligger mera utåt periferien, kan man
icke alltid i hyressiffrorna spåra, hur de äldre fastigheterna lida av
konkurrensen från de nyare. De lägre tomtpriserna, de högre resekostnaderna,
den eventuellt mera lantliga bebyggelsen m. m. tendera nämligen att hålla hyresnivån
nere i de yttre delarna. I fråga örn Stockholm kan emellertid konstateras,
hurusom hyrorna för vissa inre stadsdelar med relativt ålderdomlig bebyggelse,
nämligen Storkyrkoförsamlingen och Klara församling ligga lägre
än för övriga delar av staden. Förhållandet framgår av följande tablå:

Medelhyra pr eldstad Kr.1

Lägenheter
utan c. v.1 2

Lag. med
c. v. (total-hyra)2

Lag. utan
o. med c. v
tills.3

Storkyrkoförsaml.

280

496

304

Klara församl.....

305

517

366

Kungsholms

> ....

350

610

478

S:t Görans

> ....

328

531

421

Adolf Fredr.

> ....

351

593

437

Gustaf Vasa

) ....

360

585

437

Matteus

» ....

363

550

438

Jakobs

» ....

355

605

460

Johannes

> ....

336

582

4103

Engelbrekts

» ....

356

630

4933

Hedv. Eleonora

» ....

360

610

4613

Oscars

> ....

360

662

5273

Katarina

> ....

318

514

3983

Sofia

> ....

286

531

4083

Maria

> ....

304

531

3599

Högalids

» ....

316

553

4143

Tabell 4 torde ge en viss hållpunkt för ett bedömande av hur en modernisering
skulle inverka på förräntningen, nämligen i den mån denna är beroende
av hyresnivån. Här jämföras medelhyrorna i äldre och nya hus med centralvärme
med dem för äldre hus utan nämnda bekvämlighet; givetvis kan dock
härvid icke erhållas någon säker uppfattning örn, i hur hög grad en modernisering
verkar höjande på hyresnivån, ty den här framträdande hyresskillnaden
mellan exempelvis de två grupperna av äldre lägenheter betingas givetvis även
av andra förhållanden än förekomsten eller frånvaron av centralvärme. Bland
de äldre lägenheter, vilka icke ha nämnda utrustning, ingår sålunda huvudmassan
av de mer eller mindre mindervärdiga bostäderna, vilket givetvis måste
verka sänkande på medeltalen inom denna grupp. Även med hänsyn till denna
omständighet förefaller det emellertid troligt, att den enligt tahellen oftast rätt
avsevärda skillnaden i hyror mellan de två grupperna av äldre bostäder —
varvid är att märka, att värmekostnaden i förekommande fall är frånräknad —
åtminstone till betydande del får tillskrivas den omständigheten, att själva ut■»
rustningen med centralvärme gör en lägenhet mera eftertraktad. Att märka
är emellertid, att de med nämnda bekvämlighet utrustade äldre lägenheterna
i allmänhet icke nå upp till samma hyresnivå som de nyare centralvärmelägenheterna.

1 Boningsrum eller kök. Kokvrå ej räknad som eldstad.

* Centralvärme.

3 För centralvärmelägenheterna är här räknat med grnndhvran, d. v. s. med bortseende från värme ersättningen.

Tab. 4.

Ort

Sundbyberg
Norrtälje .
Stufsta . .
Uppsala . .
Eskilstuna

Linköping .
Norrköping
Jönköping .
Huskvarna
Kalmar . .

Oskarshamn
Karlskrona
Kristianstad
Malmö . .
Landskrona

Hälsingborg
Göteborg .
Uddevalla .
Borås . . .
Falköping .

Karlstad .
Forshaga .
Örebro . .
Västerås
Falun . . .

Avesta . .
Gävle . . .
Sundsvall .
Östersund .
Skellefteå .

Luleå . . .

Jämförelse mellan hyrorna i gamla hus utan centralvärme (c. v.) samt i gamla och nya hus med centralvärme.

(Kostnaden för centralvärme frånräknad i förekommande fall.)

Medelhyror år 1933 (kr.) för lägenheter örn

Indextal för nedaust. läg. med c. v. örn medelhyran
för läg. i gamla hus utan c. v. sättes = 100

r

1 rum o.

kök

2 rum o. kök

3

rum o. kök

1 rum

o. kök

2 rum

o. kök

3 rum

o. kök

pr

er

er

er

er

tr

er

pr

er

er

tr

pr

tr

tr

er

_ 0

P « P

o S SO

_ 0 CW
O cc p

ft S g

n 0 <W

Ä 0

O 0D ö

0 0 cro

p § ta

_ 0 cn

ft W p

P OD £J

_ p cn

p 00 P

Ä 0
Orna

« 3.B

* B^

< SS.

< B E

◄ B p

«al

* B E

< B &

« B g.

•< B p

<1 3 E

•f B p

«. B E

M *<

< B v>

B "

§, <"

P

5

2.83

p

g *

P

P

P

p

p

P

p

p

478

617

737

715

833

1,086

941

1,211

1,455

129

154

117

152

129

155

272

292

335

422

444

645

622

796

1,014

107

123

105

153

128

163

420

457

484

570

812

723

700

960

910

109

115

142

127

137

130

397

518

670

681

891

1,064

987

1,317

1.487

130

169

131

156

133

151

33G

472

567

575

768

837

815

1,090

1,317

140

169

134

146

134

162

339

461

645

572

768

943

849

1,179

1,301

136

190

134

165

139

153

373

469

624

640

775

947

916

1,139

1,334

126

167

121

148

124

146

291

398

524

503

676

793

723

955

1,123

137

180

134

158

132

155

236

245

324

370

418

486

517

626

726

104

137

113

131

121

140

324

454

513

501

664

755

724

902

1,052

140

158

133

151

125

145

272

360

528

412

492

604

606

870

877

132

194

119

147

144

145

350

345

443

534

696

679

771

970

1,120

99

127

130

127

126

145

279

323

605

461

548

890

712

906

1,147

116

217

119

193

127

161

394

509

675

608

755

984

879

1,107

1,352

129

171

124

162

126

154

265

341

516

402

595

698

628

742

999

129

195

148

174

118

159

326

393

525

492

598

768

710

887

1,078

121

161

122

156

125

152

440

581

701

779

979

1,100

1,153

1,328

1,516

132

159

126

141

115

131

303

359

407

496

607

662

687

879

934

118

134

122

133

128

136

364

428

499

608

710

794

872

995

1,061

118

137

117

131

114

122

281

355

373

481

567

625

701

834

1,063

126

133

118

130

119

152

373

472

486

597

792

762

916

1,124

1,074

127

130

133

128

123

117

215

154

224

307

308

320

463

421

340

72

104

100

104

91

73

418

523

648

666

853

1,019

948

1,277

1,395

125

155

128

153

135

147

409

517

591

690

854

914

1,054

1,255

1,330

126

144

124

132

119

126

333

409

464

565

699

797

815

993

1,107

123

139

124

141

122

136

236

279

230

415

457

596

581

822

1,146

118

97

110

144

141

197

366

495

450

646

829

831

925

1,202

1,180

135

123

128

129

130

128

402

550

558

653

847

874

923

1,166

1,295

137

139

130

134

126

140

486

553

589

771

884

975

1,021

1,224

1,266

114

121

115

126

120

124

424

515

451

657

688

749

860

1,033

1,122

121

106

105

114

120

130

392

491

461

674

791

788

959

1,217

1,291

125

118

117

117

127

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 815.

Kungl. Maj:ts proposition nr 215.

45

Emellertid är ju förräntningen även beroende av flera andra faktorer, bl. a.
hyresledigheten. I detta avseende torde följande sammanfattningstal för de 31
i undersökningen ingående orterna ge en viss uppfattning om förhållandena.

Proc. antal lediga lägenheter inom olika lägenhetstyper.

L ä

g- i

äldre

hus

Läg.

Kvalitetsgrupper

smä-

läg.

läg. m.
3-4 rom
o. kök

större

läg.

samt!

läg.

i

nya

lius

Utan vatten o.

(el.) avlopp........

3.4

2.7

2.5

3.3

2.4

Med vatten o.

avlopp utan c. v. utan badrum

1.1

2.4

3.1

1.8

1.8

> > >

> med > > >

2.5

2.4

2.3

2.5

2.0

> i >

» > > med >

6.0

2.0

3.4

3.4

2.6

Samtliga lägenheter

1.8

2.5

3.3

2.0

2.1

Bland lägenheter utan vatten- och avloppsledning befinnes ledighetsprocenten
vara jämförelsevis hög. Däremot är den relativt obetydlig bland övriga
helt omoderna lägenheter, under det att de halvmoderna och ännu mera de helmoderna
lägenheterna härvidlag synas ligga sämre till. Det är emellertid
väsentligen i fråga örn smålägenheterna, som dylika olikheter framträda. I
fråga örn större och medelstora lägenheter synes risken för hyresledighet i
varje fall knappast vara större bland de moderna än bland de omoderna lägenheterna.

Följande uppgifter för Stockholm, vilka bestyrka, att bostadsreserven vanligen
till större del består av lägenheter med centralvärme, än vad sorn. svarar
mot dessa lägenheters andel i det totala bostadsbeståndet, synas emellertid tyda
på, att risken för konjunkturbetonade förändringar i ledighetsreserven dock
kan vara mindre för moderna lägenheter än för omoderna sådana:

. . Antal Därav

klotet lediga utan centralvärme med centralvärme

av lag. antal • % antal %

1930 ........ 1,641 231 14.1 1,410 85.9

1931 ........ 2,617 700 26.7 1,917 73.3

1932 ........ 4,517 1,496 33.1 3,021 66.9

1933 ........ 4,084 2,026 49.6 2,058 50.4

1934 ........ 2,849 1,224 43.0 1,625 57.0

Som synes har lägenhetsreserven under depressionen ökats betydligt kraftigare
bland de omoderna än bland de moderna lägenheterna. Men även nedgången
under det sista året var mest utpräglad i fråga örn lägenheter utan
centralvärme. Sistnämnda förhållande kan dock möjligen bero på, att omoderna
hus med många lediga lägenheter underkastats modernisering. _ I varje
fall ge siffrorna snarast det intrycket, att de moderna lägenheterna i allmänhet
i större utsträckning än de omoderna bebos av hushåll med säkrad ekonomi
— en omständighet, som icke endast är av betydelse i fråga örn risken för
hyresledighet utan även för hyresbetalningen.

Stockholm den 4 febr. 1935.

Rich. Sterner.