Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv,
testamente och boutredning, m. m.; given Stockholms
slott den 14 december 1934.

Under åberopande av de i ärendet i statsrådet och lagrådet förda protokoll
samt med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning
jämte slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens
godkännande av nämnda konvention, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade
hemvist här i riket, m. m.;

lag örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island
eller Norge; samt

lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.

GUSTAR

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 2.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Konvention mellom Danmark,
Finland, Island,
Norge og Sverige örn Arv
og Dodsboskifte.

Hans Majestät Kongen
af Danmark og Island,
Republiken Finlands
Prsesident, Hans Majestät
Norges Ronge og
Hans Majestset Kongen
af Sverige, hvilke er kommet
overens om at afslutte
en Konvention örn
Arv og Dodsboskifte, bar
udnsevnt til deres befuldmsegtigede: -

Håns Majestät Kongen
af Danmark og Island: For

Danmark:

Sin Udenrigsminister,
Dr. phil. Peter Rochegune
Munch;

For Island:

Overordentlig Gesandt
og befuldmsegtiget Minister,
Hr. Sveinn Björnsson; Republiken

Finlands
President:

Republikens overordentlige
Gesandt og befuldmsegtigede
Minister i
Köbenhavn, Dr. phil.
Rolf Thesleff;

Hans Majestät Norges
Ronge:

Sin overordentlige Gesandt
og befuldmsegtigede

Suomen, Islannin, Nordall,
Ruotsin ja Tanskan
välinen perintöä, testamenttia
ja pesänselvitystä
koskeva sopimus.

Suomen Tasavallan
Presidentti, Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Tanskan ja Islannin
Kuningas, Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Norjan Kuningas
ja Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa Ruotsin
Kuningas, jotka ovat
sopineet perintöä, testamenttia
ja pesänselvitystä
koskevan sopimuksen
tekemisestä, ovat määränneet
valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan
Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään
ja täysvaltaisen
ministerin Kööpenhaminassa,
fil. tri Rolf Thesleffin; -

Hänen Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Tanskan ja Islannin
Kuningas:

Tanskan puolesta:

Ulkoasiainministerinsä,
fil. tri Peter Rochegune
Munchin;

Islannin puolesta:

Erikoislähettilään ja
täysvaltaisen ministerin,
Herra Sveinn Björnssonin; Hänen

Kuninkaallinen
Majesteettinsa
Norjan Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja
täysvaltaisen ministerin -

Konvention mellan Finland,
Danmark, Island,
Norge och Sverige örn
arv, testamente och boutredning.

Republiken Finlands
President, Hans Majestät
Konungen av Danmark
och Island, Hans Majestät
Konungen av Norge och
Hans Majestät Konungen
av Sverige, vilka överenskommit
att sluta en konvention
örn arv, testamente
och boutredning,
hava till sina fullmäktige
utsett:

Republiken Finlands
President:

Republikens Envoyé
extraordinär och Ministre
plénipotentiaire i
Köpenhamn, fil. dr. Rolf
Thesleff;

Hans Majestät Konungen
av Danmark
och Island:

För Danmark:

Sin Utrikesminister, fil.
dr. Peter Rochegune
Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson,
Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire; Hans

Majestät Konungen
av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre pléni -

Kungl. Maj:ts proposition nr B.

3

Samningur milli Islands,
Danmerkur, Finnlands,
Noregs og Svifij ocSar
um erfcSir og skipti å
dånarbuum.

, Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur,
Forse ti ly&veldisins Finnlands,
Hans håtign konungur
Noregs og Hans
håtign konungur SviJ)jo8ar,
sem hata or8i8
åsåttir um a 8 gera samning
um erf8ir og skipti
å dånarbuum, hafa utnefnt
sem umboSsmenn
sina:

Hans håtign konungur
Islands og Danmerkur:
,

Fyrir Island:

Herra Svein Björnsson,
sérlegan sendiherra
og råöherra me 8 umboöi; Fyrir

Danmörku:

Dr. phil. Peter Rochegune
Munch, utanrikisråSherra
sinn;

Forseti lydveldisins
Finnlands:

Dr. phil. Rolf Thesleff
sérlegan sendiherra
ly&veldisins og rå8herra
me 8 umbo8i i Kaupmannahöfn; -

Hans håtign konungur
Noregs:

Herra Hans Emil
Huitfeldt, sérlegan sen -

Konvensjon mellom Norge,
Danmark, Finnland,
Island og Sverige örn arv
og do dsb oskifte.

Hans Majestet Norges
Ronge, Hans Majestet
Kongen av Danmark og
Island, Republikken
Finnlands President og
Hans Majestet Kongen
av Sverige, som er kommet
overens örn å avslutte
en konvensjon örn arv og
dodsboskifte, har til sine
befullmektigede opnevnt:

Hans Majestet Norges
Ronge:

Sin overordentlige Sendemann
og befullmektigede
Minister i Köbenhavn,
Hr. Hans Emil
Huitfeldt;

Hans Majestet Kongen
av Danmark og
Island;

For Danmark:

Sin Utenriksminister,
dr. phil. Peter Rochegune
Munch;

For Island:

Overordentlig Sendemann
og befullmektiget
Minister, Hr. Sveinn
Björnsson;

Republikken Finnlands
President:

Republikkens overordentlige
Sendemann og

Konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland,
Island och Norge om
arv, testamente och boutredning.

Hans Majestät Konungen
av Sverige, Hans
Majestät Konungen av
Danmark och Island, Republiken
Finlands President
och Hans Majestät
Konungen av Norge, vilka
överenskommit att sluta
en konvention örn arv,
testamente och boutredning,
hava till sina fullmäktige
utsett:

Hans Majestät Konungen
av Sverige:

Sin t. f. Chargé d’affaires
i Köpenhamn, Herr
Knut Richard Thyberg; -

Hans Majestät Konungen
av Danmark
och Island:

För Danmark:

Sin Utrikesminister, fil.
dr. Peter Rochegune
Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson,
Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire; Republiken

Finlands
President:

Republikens Envoyé
extraordinaire och Mi -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr

Minister i Köbenhavn, Hr.
Hans Emil Huitfeldt;

Hans Majestät Konden
af Sverige:

Sin Chargé d’Affaires
a. i. i Köbenhavn, Hr.
Knut Richard Thyberg;

hvilke, behörigt befuldmsegtigede,
er kommet
overens örn folgende Artikler: I.

Arv og ushiftet Bo.

Artikel 1.

Naar en Statsborger i
en af de kontraherende
Stater ved sin Död var
bosat i en af de andre Stater,
skal Retten til Arv
ifolge Loven bestemmes
efter Loven i den Stat,
hvor han havde Bopsel.
Havde den afdode ikke
de sidste fem Aar vseret
bosat i denne Stat, skal
dog Loven i den Stat,
hvor han var Statsborger,
komme til Anvendelse,
saafremt nogen Arving
eller Legatar, for hvem
det har retlig Betydning,
begaerer det. Skulde Arven
efter Statsborgerlandets
Lov tilfalde Staten,
kan saadan Begsering ikke
fremssettes.

Begsering örn Anvendelse
af Statsborgerlandets
Lov skal vsere fremsat
inden seks Maaneder
fra Dodsfaldet. Er Skifte
ikke sluttet ved Udlöbet
af denne Frist, kan Begsering
dog fremssettes
indtil Skiftets Slutning.

sä Kööpenhaminassa,
Herra Hans Emil Huitfeldtin; Hänen

Kuninkaal LINEN

MAJESTEETTINSA

Ruotsin Kuningas:

v. a. Asiainhoitajansa
Kööpenhaminassa, Herra
Knut Richard Thybergin; jotka

siihen asianmukaisesti
valtuutettuina
ovat sopineet seuraavista
määräyksistä:

I. Perintö ja testamentti.

Jakamaton pesä.

1 ar tikla.

Jos sopimusvaltion
kansalaisella kuollessaan
oli kotipaikka toisessa
sopimusvaltiossa, olkoon
oikeudesta häneltä jääneeseen
perintöön voimassa
viimeksimainitun valdon
laki. Millom vainajalla
ei yhtäjaksoisesti vähintään
viiden viimeisen
elinvuotensa aikana ole
ollut kotipaikkaa siinä
valtiossa, on kuitenkin
hänen kotimaansa lakia
sovellettava, jos joku perillinen
tai testamentinsaaja,
jonka oikeus on
siitä riippuvainen, sitä
vaatii. Jos kotimaan larn
mukaan perinnön saisi
valtio, älköön tällaista
vaatimusta esitettäkö.

Yaatimus kotimaan
lain soveltamisesta on esitettävä
kuuden kuukauden
kuluessa kuolemantapauksesta
lukien tai,
millom perinnönjako toimitetaan
vasta tämän
ajan kuluttua, viimeistään
perinnönjaossa. Sit -

potentiaire i Köpenhamn,
Herr Hans Emil Huitfeldt; Hans

Majestät Konungen
av Sverige:

Sin Chargé d''Affaires
a. i. i Köpenhamn, Herr
Knut Richard Thyberg;

vilka, därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
om följande
artiklar:

I. Arv och testamente.

Oskiftat bo.

Artikel 1.

Hade medborgare i fördragsslutande
stat vid sin
död hemvist i annan sådan
stat, gäde i fråga örn
rätt till arv efter honom
lagen i sistnämnda stat.
Där den döde icke vid
dödsfallet sedan minst
fem år hade hemvist i den
staten, skall dock lagen i
hans hemland vinna tillämpning,
såframt det yrkas
av någon arvinge
eller testamentstagare,
vars rätt därav beror.
Skulle enligt hemlandets
lag arvet tillfalla staten,
må sådant yrkande ej
väckas.

Yrkande örn tillämpning
av hemlandets lag
skall väckas inom sex
månader från dödsfallet
eller, örn arvskifte äger
rum efter utgången av
sagda tid, sist vid arvskiftet.
Sedan arvskifte
skett, må ej i något fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

5

diherra sinn og råöherra
meö umboöi i Kaupmannahöfn; Hans

hatign konungur
SviJdjodar:

Herra Knut Richard
Thyberg, chargé d’affaires
a. i. i Kaupmannahöfn; sena,

me5 gildu umboöi,
hafa komiö sér saman
um eftirfarandi greinar:

I. Arfur og öslcipt bu.

1. grein.

Nu er rikisborgari f
einhverju samningsrikjanna
vid låt sitt besett
ur i einhverju hinna
rikjanna, og skal |>å
rétturinn til lögerföa
eftir hann åkveöinn samkvmmt
lögunum i Jivi
riki, får sem hann atti
heimilisfang. Hafi hinn
låtni ekki veriö heimilisfastur
i |>essu riki siöustu
fimm arin, skal j)ö
farid eftir lögunum i jivi
riki, sem hlutaöeigandi
atti rikisfesti i, ef einhver
erfingi eda gjaftökumadur,
sem lietta
hefir réttarlega jr^öingu
tyrir, beidist jaess. Hafi
arfurinn samkveemt logarn
rikisfestislandsins
ått ad gänga til rikisins,
verdur slik beidni ekki
fram borin.

Beidni um ad farid
skuli eftir lögum rikisfestislandsins
skal borin
fram innan sex månada
frå låtinu, eda sé skiptum
ekki lokid innan fiess
tima, ådur en skiptum er
lokid. Eftir ad skiptum
er lokid getur så, sem

befullmektigede Minister
i Köbenhavn, dr. phil.
Rolf Thesleff;

Hans Majestet Kongen
av Sverige:

Sin Chargé d’Affaires
a. i. i Köbenhavn, Hr.
Knut Richard Thyberg; hvilke,

behörig befullmektigede,
er kommet
overens om folgende artikler: I.

Arv og usJciftet bo.

Artikkel 1.

Når en statsborger i en
av de kontraherende stater
ved sin död var bosatt
i en av de andre stater,
bedommes retten til
arv som ikke grunner sig
på testament, efter loven
i den stat hvor han var
bosatt. Hadde den avdode
ikke de siste fem år
vaert bosatt i denne stat,
skal dog loven i den stat
hvor han var statsborger,
få anvendelse såfremt nogen
arving eller legatar
för hvem det har rettslig
betydning, begjeerer det.
Skulde arven efter statsborgerlandets
lov tilfalle
staten, kan sådan begjaering
ikke fremsettes.

Begjaering örn anvendelse
av statsborgerlandets
lov må v gere fremsatt
innen seks måneder
fra dödsfallet eller, örn
skifte föregår efter utlopet
av denne frist, for
skiftets slutning. Efteråt
et skifte er sluttet, kan

nistre plénipotentiaire i
Köpenhamn, fil. dr. Rolf
Thesleff;

Hans Majestät Konungen
av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire
i Köpenhamn,
Herr Hans Emil Huitfeldt; vilka,

därtill behörigen
befullmäktigade, överenskommit
örn följande
artiklar:

I. Arv och testamente.

Oskiftat bo.

Artikel 1.

Hade medborgare i fördragsslutande
stat vid sin
död hemvist i annan sådan
stat, galle i fråga örn
rätt till arv efter honom
lagen i sistnämnda stat.
Där den döde icke vid
dödsfallet sedan minst
fem år hade hemvist i den
staten, skall dock lagen i
hans hemland vinna tilllämpning,
såframt det yrkas
av någon arvinge eller
testamentstagare, vars
rätt därav beror. Skulle
enligt hemlandets lag arvet
tillfalla staten, må
sådant yrkande ej väckas.

Yrkande örn tillämpning
av hemlandets lag skall
väckas inom sex månader
från dödsfallet eller, örn
arvskifte äger rum efter
utgången av sagda tid,
sist vid arvskiftet. Sedan
arvskifte skett, må ej i
något fall den som del -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr

Efter at et Skifte er sluttet,
kan den, der kar deltaget
i Skiftet, ikke fremseette
Bogsering.

Bestemmelserne i denne
Artikel om Betten til
Arv tinder ogsaa Anvendelse
paa en efterlevende
AEgtefselles lovbestemte
Bet til at bekolde Boet
udelt i Tilfselde, hvor den
afdode ikke efterlod sig
Livsarvinger, samt paa
saadan Bet til Underkoldsbidrag
af et Dodsbos
Midler, som efter Loven i
den Stat, kvor den afdode
var Statsborger, tilkommer
en Arving udover
hans Arvelod.

Artikel 2.

Var den afdode bosat i
en Stat, kvor Loven giver
en efterlevende iEgtefselle
Bet til Hensidden i uskiftet
Bo med Livsarvinger,
kommer denne Lov til
Anvendelse, ogsaa naar
den afdode var Statsborger
i en af de andre Stater.
Havde kan ikke vaeret bosat
i forstnsevnte Stat de
sidste fem Aar, kan dog
en Livsarving straks eller
senere krseve Skifte, kvis
dette er hjemlet ved Loven
i den Stat, kvor den
afdode var Statsborger.
Denne Bet tilkominer ikke
en Livsarving, kvis den
efterlevende .ZEgtefselle,
da /Egteskabet blev indgaaet,
var Statsborger i
den Stat, kvor den afdode
var bosat.

Baar der efter Bogsering
som nsevnt i förste

tenkuin perinnönjako on
toimitettu, ei se, joka on
osallistunut jakoon, enka
saa vaatimusta esittää.

Mita tässä on sanottu
perintöoikeudesta on sovellettava
myös eloonjääneen
puolison laissa
säädettyyn oikeuteen elka
jakamattomassa pesässä,
milloin varna jalta ei ole
jäänyt rintaperillistk, niin
myös sellaiseen oikeuteen
elatusavun saamiseen jäämistöstä,
mika perillisellä
perintöosansa liskksi on
varna jan kotimaan larn
mukaan.

2 ar tikla.

Jos varna jalla oli kotipaikka
sopimusvaltiossa,
jonka Jain mukaan
eloonjkknyt puoliso saa
elka ykdessk rintaperillisten
kanssa peskk jakamatta,
on sith lakia sovellettava
myöskin silloin,
kun vainaja oli toisen sopimusvaltion
kansalainen.
Jollei varna jalla yhtäjaksoisesti
vähintään viiden
viimeisen elinvuotensa nikana
ole ollut kotipaikkaa
ensiksimainitussa valtiossa,
saa rintaperillinen
kuitenkin joko keti tai
jonakin myökempknä
ajankoktana vaatia ositusta
toimitettavaksi, mikali
kanelia on tällainen
oikeus valna jan kotimaan
larn mukaan. Tkllaista
oikeutta ei ole rintaperillisellä,
milloin eloonjkknyt
puoliso avioliittoon mennesskkn
oli sen valtion
kansalainen, missa vainajalla
oli kotipaikka.

Jos ensimmkisessk kappaleessa
mainitun vaa -

den som deltagit i skiftet
väcka sådant yrkande.

Yad nu är sagt örn
rätt till arv skall äga tillämpning
jämväl i avseende
å efterlevande makes
lagstadgade rätt att
sitta i oskiftat bo, då
bröstarvinge ej finnes, så
ock å sådan rätt till
underhållsbidrag ur kvarlåtenskap
som enligt hemlandets
lag tillkommer arvinge
utöver kans arvslott.

Artikel 2.

Hade den döde hemvist
i fördragsslutande
stat, vars lag tillägger
efterlevande make rätt
att sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge, skall den
lagen vinna tillämpning,
ändå att den döde var
medborgare i annan fördragsslutande
stat. Där
den döde icke sedan minst
fem år kade hemvist i
förstnämnda stat, åge
dock bröstarvinge att, genast
eller vid en senare
tidpunkt, påkalla afvittring,
1 såvitt dylik rätt
enligt lagen i den dödes
hemland tillkommer honom.
Sådan rätt åge ej
rum, när efterlevande maken
vid äktenskapets ingående
var medborgare i
den stat, där den döde
kade hemvist.

Skall, på grund av yrkande
som i första stycket

I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

7

hefir tekiö pått i skiptunum,
ekki boriö fram
slika beiÖni.

Åkvceöin i gessån
grein um réttinn til arfs
nå einnig til lögåkveöins
réttar eftirlifandi maka
til setu i öskiptu bui, er
hinn låtni lcetur ekki eftir
sig lögerfingja, og ennfremur
til sliks réttar
til meölags af eignum
dånarbus, sem erfingi å
kröfu til umfram erföahluta
sinn samkvsemt
lögunum i pvf riki, sem
hinn låtni åtti rikisfesti i.

2. grein.

Nu var hinn låtni busettur
i riki, pär sem
lögin heimila eftirlifandi
maka setu i öskiptu bui
meö lögerfingjum, og skal
på färlö eftir pessum
lögum einnig pott hinn
låtni hafi veriö rikisborgari
i einhverju hinna
rikjanna. Nii hefir hinn
låtni ekki veriö heimilisfastur
i rikinu siöustu
limm krin, på getur loger -fingi pö strax eöa seinna
krafizt skipta, ef paö er
heimilaö i lögum pess
rikis, sem hinn låtni
åtti rikisfesti i. pennan
rött hefir lögerfingi pö
ekki, ef eftirlifandi maki
var viö stofnun hjuskapar
rikisborgari i pvi
riki, sem hinn låtni var
busettur i.

Nu å aö framkvmma
skipti eftir ssenskan ri -

den som har deltatt i skiftet,
ikke fremsette begj sering.

Bestemmelsene i denne
artikkel om retten til arv
får også anvendelse på
en gjenlevende ektefelles
lovbestemte rett til å beholde
boet udelt når den
avdode ikke hadde livsarvinger,
og på sådan rett
til underholdsbidrag av
et dodsbos midler som
efter loven i den stat
hvor den avdode var
statsborger, tilkommer en
arving utöver hans arvelodd.

Artikkel 2.

Var den avdode bosatt
i en stat, hvor loven gir en
gjenlevende ektef elle rett
til å sitte i uskiftet bo
med livsarvinger, kommer
denne lov til anvendelse
også når den avdode
var statsborger i en av de
andre stater. Hadde han
ikke vsert bosatt i landet
de siste fem år, kan dog
en livsarving kreve skifte
straks eller senere hvis
dette er hjemlet ved loven
i den stat hvor den avdode
var statsborger.
Denne rett tilkommer ikke
en livsarving såfremt
den gjenlevende ektef elle,
da ekteskapet blev inngått,
var statsborger i den
stat hvor den avdode var
bosatt.

Når der efter begjfering
som nevnt i förste ledd

tagit i skiftet väcka sådant
yrkande.

Vad nu är sagt örn rätt
till arv skall äga tillämpning
jämväl i avseende
å efterlevande makes lagstadgade
rätt att sitta i
oskiftat bo, • då bröstarvinge
ej finnes, så ock
å sådan rätt till underhållsbidrag
ur kvarlåtenskap
som enligt hemlandets
lag tillkommer arvinge
utöver hans arvslott.

Artikel 2.

Hade den döde hemvist
i fördragsslutande
stat, vars lag tillägger efterlevande
make rätt att
sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge, skall den
lagen vinna tillämpning,
ändå att den döde var
medborgare i annan fördragsslutande
stat. Där
den döde icke sedan minst
fem år hade hemvist i
förstnämnda stat, åge
dock bröstarvinge att, genast
eller vid en senare
tidpunkt, påkalla bodelning,
1 såvitt dylik rätt
enligt lagen i den dödes
hemland tillkommer honom.
Sådan rätt äge ej
rum, när efterlevande maken
vid äktenskapets ingående
var medborgare i
den stat, där den döde
hade hemvist.

Skall, på grund av yrkande
som i första stycket

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Stykke skal foretages
Skifte efter en svensk
Statsborger, har den efterlevende
iEgtefaelle den
Ret til ved Skiftet at udtage
Midler til en vis
Vserdi, som er fastsat i
svensk Lov.

Artikel 3.

Var den afdode bosat i
en Stat, hvor Loven ikke
giver en efterlevende Mgtefaelle
Ret til Hensidden
i uskiftet Bo med Livsarvinger,
skal AEgtefaellen
dog havé den Ret til at
hensidde i uskiftet Bo,
som maatte vaere hjemlet
ved Loven i den Stat,
hvor den af dode var Statsborger,
saafremt den afdode
ikke havde vasret
bosat i forstnaevnte Stat
de sidste fem Aar. De
Forretninger, som Statsborgerlandets
Lov henlaegger
til Skifteretten eller
anden offentlig Myndighed,
udfores i saa Fald
af den almindelige Underret
i den Stat, hvor
den afdade var bosat. Er
ogsaa den efterlevende
yEgtefelle bosat der, og
föreskriver Statsborgerlandets
Lov Tilsyn med
Förvaltningen af Boet,
udoves Tilsynet af en dertil
af Retten beskikket
tilsynsforende (god man).
Föreligger der en af Retten
registreret Opgorelse
över Boets Ejendele og
Gseld (bouppteckning),
kommer Bestemmelser i
Statsborgerlandets Lov
örn Udfserdigelse af saadanne
Opgorelser ikke til
Anvendelse.

timuksen johdosta toimitetaan
ositus Ruotsin
kansalaisen jälkeen, olsoon
eloonjääneellä puolisolla
sellainen oikeus ottaa
pesästä omaisuutta
tiettyyn enimpään rahaarvoon
asti, kuin Ruotsin
laissa on säädetty.

3 artikla.

Jos varna jalla oli kotipaikka
sopimusvaltiossa,
jonka larn mukaan eloonjääneellä
puolisolla ei ole
oikeutta elää yhdessä rintaperillisten
kanssa pesää
jakamatta, mutta puolisolla
on tällainen oikeus
vainajan kotimaan lain
mukaan, on tätä lakia
sovellettava, ellei vainajalla
yhtäjaksoisesti vadén
viimeisen elinvuotensa
aikana ole ollut kotipaikkaa
ensiksimainitussa
valtiossa. Tällöin suorittaa
vainajan kotimaan
lain mukaan perinnönjako-oikeudelle
tai muulle
viranomaiselle kuuluvat
tehtävät sen valtion yleinen
alioikeus, missä hänellä
oli kotipaikka, tai,
jos myöskin eloonjääneellä
puolisolla on siinä
valtiossa kotipaikka ja
vainajan kotimaan lain
mukaan pesän hallinto
on oleva valvonnan alainen,
oikeuden määrättävä
uskottu mies. Jos
vainajan jälkeen on toimitettu
perunkirjoitus, ei
ole sovellettava mitä hänen
kotimaansa laissa
ehkä on perunkirjoituksesta
säädetty.

sägs, avvittring1 äga rum
efter svensk medborgare,
åge efterlevande maken
den rätt att ur boet uttaga
egendom intill visst
penningvärde som är stadgad
i svensk lag.

Artikel 3.

Hade den döde hemvist
i fördragsslutande
stat, vars lag ej tillägger
efterlevande make rätt att
sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge, men förelåg
sådan rätt enligt lagen
i den dödes hemland,
skall den lagen vinna
tillämpning, där den döde
ej sedan fem år hade
hemvist i förstnämnda
stat. Åliggande, som enligt
hemlandets lag ankommer
på arvsdomstol
(skifterett) eller annan
myndighet, skall härvid
tillkomma allmän underrätt
i den stat, där den
döde hade hemvist, eller,
såvitt angår tillsyn å boets
förvaltning, god man
som, där jämväl den efterlevande
har hemvist
sagda stat, skall av rätten
förordnas. Har bouppteckning
ägt rum efter
den döde, skall vad lagen
i hans hemland må innehålla
örn bouppteckning
ej vinna tillämpning.

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Majlis proposition nr 2.

9

kisborgara samkvsemt
slikri beiöni, seni nedir
um i fyrstu målsgrein,
og hefir fia eftirlifandi
maki Jann rétt til Jess
aö taka banda sjålfum
sér vid skiptin fjårmuni
ad åkvedinni verdupphsed,
sem seensk lög msela
fyrir um.

3. grein.

Nu var hinn låtni busettur
i riki, Jar sem login
veita ekki eftirlifandi
maka rétt til setu i öskiptu
bui med lögerfingjum,
og skal Jå makinn samt
hata Jann rétt til setu i
öskiptu bui, sem lögin i
Jvi riki, sem hinn låtni
atti rikisfesti i, kynnu
ad heimila, ef hinn låtni
hefir ekki vend heimilisfastur
i landinu sidustu
fimm årin. Jeir gjörningar,
sem lög rikisfestislandsins
fela skiptarétti
eda ödru opinberu
yfirvaldi ad framkvsema,
framkvsemast Jå af hinum
ven j ulega undirrétti
i Jvi riki, sem hinn låtni
åtti heimilisfang i. Nu
er eftirlifandi maki einnig
busettur Jar, Jå skal,
ef lög rikisfestislandsins
fyrirskipa eftirlit med
stjörn busins, eftirlitid
framkvsemt af eftirlitsmanni
(god man), sem til
Jess er skipadur af réttinum.
Ef rétturinn hefir
gert skrå yfir eignir busins
og skuldir (bouppteckning''),
Jå skal ekki
farid eftir lagafyrirmselnm
rikisfestislandsins
um hvernig slikar skrår
skulu fserdar.

företas skifte efter en
svensk statsborger, har
den gjenlevende ektefelle
den rett til ved skiftet
å utta midler til en viss
verdi som er fastsatt i
svensk lov.

sägs, bodelning1 äga rum
efter svensk medborgare,
åge efterlevande maken
den rätt att ur boet uttaga
egendom intill visst
penningvärde som är stadgad
i svensk lag.

Artikkel 3. Artikel 3.

Var den avd ode bosatt
i en stat hvor loven ikke
gir en gjenlevende ektefelle
rett til å sitte i uskiftet
bo med livsarvinger,
skal ektefellen dog ha den
rett til å sitte i uskifte som
måtte vaere hjemlet ved
loven i den stat hvor den
avdode var statsborger,
såfremt den avdode ikke
hadde vart bosatt i landet
de siste fem år. De
gjoremål som statsborgerlandets
lov legger til
skifteretten eller annen
offentlig myndighet, overtas
i så fall av den almindelige
underrett i den stat
hvor den avdode var bosatt.
Er også den gjenlevende
ektefelle bosatt
der, og statsborgerlandets
lov föreskriver tilsyn med
förvaltningen av boet, utoves
tilsynet av en tilsynsmann
[god man) som retten
opnevner. Föreligger
en av retten registrert opgave
över boets eiendeler
og gjeld (bouppteckning),
kommer bestemmelser i
statsborgerlandets lov örn
utferdigelse av sådanne
opgaver ikke til anvendelse.

Hade den döde hemvist
i fördragsslutande stat,
vars lag ej tillägger efterlevande
make rätt att
sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge, men förelåg
sådan rätt enligt lagen i
den dödes hemland, skall
den lagen vinna tillämpning,
där den döde ej sedan
fem år hade hemvist
i förstnämnda stat. Åliggande,
som enligt hemlandets
lag ankommer på
arvsdomstol (skifterett) eller
annan myndighet,
skall härvid tillkomma allmän
underrätt i den stat,
där den döde hade hemvist,
eller, såvitt angår
tillsyn å boets förvaltning,
god man som, där jämväl
den efterlevande har hemvist
i sagda stat, skall av
rätten förordnas. Har bouppteckning
ägt rum efter
den döde, skall vad lagen
i hans hemland må innehålla
örn bouppteckning
ej vinna tillämpning.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Artikel 4.

Er der i Medför af dansk
Lov truffet Bestemmelse
om, at der skal beskikkes
Tilsynsvaerge for Enke,
som vil hensidde i uskiftet
Bo, faar Bestemmelsen
kun Virkning, saafremt
Enken ved Mandens
Död var bosat i Danmark.
Bosaetter birn sig
senere i en af de andre
Stater, bortfalder Tilsynsvaergemaalet.

Artikel 5.

Bestemmelserne i Artiklerne
2, 3 og 4 örn Adgangen
til at hensidde i
uskiftet Bo med Livsarvinger
tinder tilsvarende
Anvendelse paa Adgangen
til at hensidde i uskiftet
Bo med Adoptivbarn eller
dets Livsarvinger.

Artikel 6.

Den, som i Henhold til
Artiklerne 1, 2 eller 3 begserer
Statsborgerlandets
Lov anvendt, skal örn förnöden
godtgore, at de
nsevnte Betingelser föreligger,
og fremlaegge Oplysninger
örn Indholdet af
Statsborgerlandets Lov.

Artikel 7.

Ved Deling af iEgtefseliem
Bo efter den enes eller
begges Död forholdes der,
forsaavidt ikke andet folger
af Artikel 2, 2 Stakke,
efter de Regler, som i Artiklerne
3 og 6 i Konvention
af 6. Februar 1931 er
givet örn iEgtefsellers Formueforhold.

4 ar tikla.

Jos Tanskan larn mukaisesti
on määrätty, etta
leskivaimolla, joka tahtoo
elak jakamattomassa pesässä,
on oleva valvo ja,
olkoon määräys tehoisa
vain, millom vaimolla hanen
miehensä kuollessa
oli kotipaikka länskassa.
Jos vaimo sittemmin asettuu
asumaan muuhun sopimusvaltioon,
lakkaa
valvojan toimi.

5 ar tikla.

Mita 2, 3 ja 4 artiklassa
määrätään oikeudesta
elää yhdessä rintaperillisten
kanssa pesää jakamatta
on vastaavasti sovellettava
oikeuteen elää
jakamattomassa pesässä
yhdessä ottolapsen tai sen
jälkeläisen kanssa.

6 ar tikla.

Sen, joka 1, 2 tai 3
artiklan mukaan vaatii
kotimaan lakia sovellettavaksi,
on tarvittaessa
näytettävä, että soveltamisen
edellytykset ovat
olemassa, niin myös selvitettävä
mainitun larn sisällys.

7 artikla.

Omaisuuden osituksessa,
jota tässä sopimuksessa
tarkoitetaan, on, mikali
2 artiklan 2 kappaleesta
ei muuta johdu,
noudatettava mita helmikuun
6 päivänä 1931
tehdyn sopimuksen 3 ja
6 artiklassa on määrätty
puolisoiden varallisuussuhteista.

Artikel 4.

Har i enlighet med
dansk lag träffats bestämmelse
örn förordnande
av tillsyningsman för
änka som vill sitta i
oskiftat bo (tilsynsvwrge)
vare bestämmelsen gällande
allenast där änkan
vid mannens död hade
hemvist i Danmark. Tager
änkan sedermera hemvist
i annan fördragsslutande
stat, skall tillsyningsmannens
befattning
med boet upphöra.

Artikel 5.

Vad i artiklarna 2, 3
och 4 stadgas örn rätt
att sitta i oskiftat bo
med bröstarvinge skall
äga motsvarande tillämpning
i fråga örn rätt att
sitta i oskiftat bo med
adoptivbarn eller dess avkomling.

Artikel 6.

Den som enligt artikel
1, 2 eller 3 påkallar tilllämpning
av hemlandets
lag skall, där det erfordras,
visa, att förutsättningarna
för sådan tilLlämpning
äro för handen,
så ock styrka innehållet
av nämnda lag.

Artikel 7.

Vid avvittring1 som i
denna konvention avses
skall, såvitt annat ej följer
av artikel 2 andra
stycket, iakttagas vad i
artiklarna 3 och 6 av
konventionen den 6 februari
1931 är stadgat i
fråga örn makars förmögenhetsförhållanden
.

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 11

4. grein.

Nu er samkvEemt dönskum
lögum åkveöiö, aö
skipaöur skuli forråöamaöur
(Tilsynsvcerge)
med ekkju, sem vill silja
i öskiptu bui, og skal fia
jivi aöeins farid eftir peirri
åkvördun, aö ekkjan
hafi vid låt manlis sins
vend busett i Danmörku.
Nu busetur ekkjan sig
sidar i einhverju hinna
rikjanna, og fellur forråöamennskan
på nidur.

5. grein.

Akvsedin i 2., 3. og 4.
grein um heimildina til
setu i öskiptu bui med
lögerfingjum gilda å hliöstsedan
nått um heimildina
til setu i öskiptu
bui med kjörbarni eda
lögerfingjum pess. 6 7

6. grein.

Så, sem samkvsemt 1.,

2. eda 3. grein beidisl

{tess, aö farid verdi eftir
ögum rikisfestislandsins,
skal, ef paö er nauösynlegt,
sanna, aö umraedd
skilyröi séu fyrir
hendi, og gefa upplysingar
um efni laga rikisfestislandsins.

7. grein.

Vid skipti å félagsbui
hjöna aö ödru eda båöum
låtnum skal, ef ekki leiöir
annad af åkvajdi 2.
målsgreinar 2. greinar,
farid eftir peim reglum,
sem settar eru um fjårmål
hjöna i 3. og 6.
grein i samningnum frå
6. februar 1931.

Artikkel 4.

Er der i henhold til
dansk lov truffet bestemmelse
om at tilsynsverge
skal opnevnes for en enke
som vil sitte i uskiftet bo,
får bestemmelsen bäre
virkning såfremt enken
ved mannens död var bosatt
i Danmark. Bosetter
hun sig senere i en av de
andre stater, faller tilsynsvergemålet
bort.

Artikkel 5.

Bestemmelsene i andriene
2, 3 og 4 örn rett td
å sitte i uskiftet bo med
livsarvinger får tilsvarende
anvendelse på retten
td å sitte i uskiftet bo
med adoptivbarn eller
adoptivbarns livsarvinger.

Artikkel 6.

Den som efter artikkel
1, 2 eller 3 krever statsborgerlandets
lov anvendt,
skal, örn det er
nodvendig, godty jorn at
de fastsatte vilkår er tilstede,
og fremlegge oplysninger
örn innholdet
av statsborgerlandets lov.

Artikkel 7.

Ved deling av ektefellers
bo efter den ene eller
begge ektefellers död skal,
forsåvidt ikke annet folger
av artikkel 2 annet
ledd, iakttas hvad der i
artiklene 3 og 6 i konvensjonen
av 6 februar 1931
er bestemt om ektefellers
formuesforhold.

Artikel 4.

Har i enlighet med
dansk lag träffats bestämmelse
örn förordnande
av tillsyningsman för
änka som vill sitta i oskiftat
bo (tilsynsvcerge),
vare bestämmelsen gällande
allenast där änkan
vid mannens död hade
hemvist i Danmark. Tager
änkan sedermera hemvist
i annan fördragsslutande
stat, skall tillsyningsmannens
befattning
med boet upphöra.

Artikel 5.

Vad i artiklarna 2, 3
och 4 stadgas örn rätt att
sitta i oskiftat bo med
bröstarvinge skall äga
motsvarande tillämpning
i fråga örn rätt att sitta i
oskiftat bo med adoptivbarn
eller dess avkomling.

Artikel 6.

Den som enligt artikel
1, 2 eller 3 påkallar tilllämpning
av hemlandets
lag skal], där det erfordras,
visa, att förutsättningarna
för sådan tilllämpning
äro för handen,
så ock styrka innehållet
av nämnda lag.

Artikel 7.

Vid bodelning1 som i
denna konvention avses
skall, såvitt annat ej följer
av artikel 2 andra stycket,
iakttagas vad i artiklarna
3 och 6 av konventionen
den 6 februari 1931 är
stadgat i fråga örn makars
förmögenhetsförhållanden.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Artikel 8.

Testamente, der er oprettet
af en Armläder,
som ved sin Död var
Statsborger i en af Staterna
og bosat i en af dem,
skal i Hänseende til Formen
anses for gyldigt, saafremt
der ved Oprettelsen
er gaaet frem efter Loven
i den af Staterna, bvor
Testamentet er oprettet,
eller bvor Testator ved
Oprettelsen var bosat eller
var Statsborger. Tilbagekaldelse
af et Testamente
skal anses for gyldig,
naar Testator er gaaet
frem efter Loven i den af
Staterna, hvor han ved
Tilbagekaldelsen var bosat
eller var Statsborger.

Artikel 9.

Den Alder og Myndighed,
som kraeves til Oprettelse
eller Tilbagekaldelse
af Testamentet, bedommes
efter Loven i den
af Staterne, hvor Testator
ved Oprettelsen eller Tilbagekaldelsen
var bosat.
Havde han da ikke de
sidste fem Aar vseret bosat
i denne Stat, er Testamentet
eller Tilbagekaldelsen
ogsaa gyldig, hvis
Betingelserne [folge Statsborgerlandets
Lov var til
Stede.

Artikel 10.

Sporgsmaal örn Testamentets
eller Tilbagekaldelsens
Ugyldighed paa

8 artikla.

Testamentti, jonka on
tehnyt henkilö, joka kuollessaan
oli sopimusvaltion
kansalainen ja jolia oli
kotipaikka j ossaian sopimusvaltiossa,
on katsottava
muodon puolesta päteväksi,
jos sith tehtäessä
on menetelty sen sopimusvaltion
lain mukaisesti,
missa testamentti tehtiin
tahi testamentintekijälla
testamentin tehdessään
oli kotipaikka tai jonka
kansalainen hän silloin

oli. Testamentin peruuttaminen
olkoon pätevä,
jos sima on menetelty sen
sopimusvaltion lain mukaisesti,
missa testamentintekijällä
peruuttamisen
toimittaessaan oli kotipaikka
tai jonka kansalainen
hän silloin oli.

9 artikla.

Kelpoisuus testamentin
tekemiseen tai peruuttamiseen
määräytyy sen sopimusvaltion
lain mukaan,
missä testamentintekijällä
testamentin tehdessään
tai peruuttaessaan
oli kotipaikka. Jollei
hänellä silloin yhtäjaksoisesti
vähintään viiden
edeligen vuoden aikana
ole ollut kotipaikkaa siinä
valtiossa, olkoon testamentti
tai sen peruuttaminen
pätevä myöskin
siinä tapauksessa, etta
toimenpiteen edellytykset
olivat olemassa hänen
kotimaansa lain mukaan.

10 artikla.

Onko testamentti tai
sen peruuttaminen pätemätön
testamentintekijän

Artikel 8.

Testamente efter den
som vid sin död var medborgare
i fördragsslutande
stat och hade hemvist
i sådan stat skall i avseende
å formen anses
giltigt, örn vid dess tillkomst
förfarits enligt lagen
i fördragsslutande
stat, där testamentet upprättades
eller testator vid
tiden för upprättandet
hade hemvist eller var
medborgare. Återkallelse
av testamente vare gällande,
örn därvid förfarits
enligt lagen i den av
staterna, där testator vid
återkallelsen hade hemvist
eller var medborgare.

Artikel 9.

Fråga örn behörigheten
att upprätta testamentet
eller att återkalla detta
skall bedömas enligt lagen
i fördragsslutande
stat, där testator hade
hemvist vid den tid då
åtgärden vidtogs. Hade
han ej då sedan minst
fem år hemvist i den staten,
vare testamentet eller
återkallelsen gällande
jämväl örn han enligt
hemlandets lag ägde vidtaga
åtgärden.

Artikel 10.

Fråga örn testamentets
eller återkallelse^ ogiltighet
på grund av testa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

13

8. grein.

Arfleiösluskrå gerd af
arfleifanda, seni vid låt
sitt var rikisborgari i
einhverju samningsrfkjanna
og biisettur i einhverju
Jeirra, skal, ad
Jvi er formsatridin snertir,
ålitast gild, ef vid
arfleiöslugjörninginn er
farid eftir lögunum i Jivi
riki, seni arfleiösluskråin
er gerd i eda arfleiöandi
atti heimilisfang i eda
rikisfesti vid ardeidslugjörninginn.
Riftun arneidsluskrår
teist gild,
ef arfleidandi hefir farid
eftir lögunum i Jivi riki,
sem hann åtti heimilisfang
eda rikisfesti i vid
riftunina.

9. grein.

Um aldur og lögrsedi,
sem krafizt er til Jess
ad geta gert arfleidsiuskrå
eda rift hana, skal
farid eftir lögunum i Jvi
rikjanna, sem arfleidandi
åtti heimilisfang i vid
arfleidslugjörninginn eda
vid riftunina. Hafi. arfleidandi
Jå ekki vend
heimilisfastur i Jvi riki
sidustu fl mm årin, er arfleidsluskråin
eda riftunin
einnig gild, ef uppfylt
eril Jau skilyrdi,
sem sett eru i lögum rikisfesti
slandsins.

10. grein.

Um Jad, hvort arfleidsluskrå
eda riftun arfleidsluskrår
sé gild vegna

Artikkel 8.

Testament efter en arvelater
som ved sin död
var statsborger i en av
statene og var bosatt i en
av dem, skal med hensyn
til formen ansees för gyldig
såfremt der ved oprettelsen
er gått frem efter
loven i den av statene
hvor testamentet er oprettet,
eller hvor testator
ved oprettelsen var bosatt
eller var statsborger.
Tilbakekallelse av et testament
ansees for gyldig
når testator har gått frem
efter loven i den av statene
hvor han ved tilbakekallelsen
var bosatt eller
var statsborger.

Artikkel 9.

Den alder og myndighet
som kreves til oprettelse
eller tilbakekallelse
av testamentet, bedommes
efter loven i den av
statene hvor testator ved
oprettelsen eller tilbakekallelsen
var bosatt.
Hadde han da ikke v sert
bosatt i denne stat de siste
fem år, er testamentet eller
tilbakekallelsen også
gyldig dersom betingelsene
efter statsborgerlandets
lov var tilstede.

Artikkel 10.

Spörsmål örn testamentets
eller tilbakekallelsens
ugyldighet på grunn av

Artikel 8.

Testamente efter den
som vid sin död var medborgare
i f ördragsslutande
stat och hade hemvist i
sådan stat skall i avseende
å formen anses giltigt,
örn vid dess tillkomst förfarits
enligt lagen i fördragsslutande
stat, där
testamentet upprättades
eller testator vid tiden för
upprättandet hade hemvist
eller var medborgare.
Återkallelse av testamente
vare gällande, örn därvid
förfarits enligt lagen i den
av staterna, där testator
vid återkallelsen hade
hemvist eller var medborgare.

Artikel 9.

Fråga örn behörigheten
att upprätta testamentet
eller att återkalla detta
skall bedömas enligt lagen
i fördragsslutande stat,
där testator hade hemvist
vid den tid då åtgärden
vidtogs. Hade han ej då
sedan minst fem år hemvist
i den staten, vare
testamentet eller återkallelsen
gällande jämväl örn
han enligt hemlandets lag
ägde vidtaga åtgärden.

Artikel 10.

Fråga om testamentets
eller återkallelsens ogiltighet
på grund av testators

14

Kungl. Maj:ts proposition nr

Grund af Testators Sindstilstand
eller paa Grund
af Svig, Vildfarelse, Tvang
eller anden utilborlig Paavirkning
bcdommes efter
Loven i den af Staterne,
Ilvor Testator var bosat,
da Testamentet blev oprettet
eller tilbagekaldt.

Artikel 11.

Bestemmelser i finsk eller
svensk Lov om, at et
Testamente efter Testators
Död skal indleveres
til Retten inden en vis Tid
(testamentsbevakning), faar
ogsaa Anvendelse paa et
Testamente efter en Statsborger
i en anden af Staterne,
saafremt lian ved
Dodsfaldet var bosat i
Finland eller Sverige. Det
samme gselder Bestemmelser
i finsk eller svensk
Lov örn, at en Arving, som
vil angribe et Testamentes
Gyldighed, skal rejse
Sag inden en vis Tid, efter
at Testamentet er forkyndt
for harn (testament
sklander).

Artikel 12.

Sporgsmaal örn den bindende
Virkning af Dodsgaver,
Arvepagter og Arveafkald
overfor Arveladeren
skal, naar denne
ved sin Död var Statsborger
i en af Staterne, afgores
efter Loven i den af
Staterne, Ilvor ban var
bosat, da Aftalen blev
truffet.

Det samme gselder
Sporgsmaal örn, hvorvidt
Midler, som en Arving har
modtaget af Arveladeren,

mielentilan perusteella
tahi petoksen, erehdyksen,
pakottamisen tai
muun epäoikeutetun vaikuttamisen
vuoksi, on
ratkaistava sen sopimusvaltion
lain mukaan, missa
hänellä testamentin
tehdessään tai peruuttaessaan
oli kotipaikka.

11 artikla.

Jos _ sopimusvaltion
kansalaisella kuollessaan
oli kotipaikka Suomessa
tai Ruotsissa, on testamentin
valvonnan ja
moittimisen suhteen sovellettava
sielia voimassaolevaa
lakia.

12 artikla.

Perinnönjättäjän tekemän
perintösopimuksen
tai kuoleman varalta antaman
lahjan pätevyys
arvosteltakoon, millom
perinnönjättäjä kuollessaan
oli sopimusvaltion
kansalainen, sen sopimusvaltion
lain mukaan, missa
hänellä oikeustoimen
suorittaessaan oli kotipaikka.

Saman lain no jalla ratkaistaan,
onko perillisen
perinnönjättäjältä tämän
eläessä saamaa omaisuut -

tors sinnestillstånd eller
på grund av svek, villfarelse,
tvång eller annan
otillbörlig påverkan skall
bedömas enligt lagen i
den av staterna, där han
hade hemvist vid den tid
då åtgärden vidtogs.

Artikel 11.

Hade medborgare i fördragsslutande
stat vid sin
död hemvist i Finland
eller Sverige, skall där
gällande lag vinna tilllämpning
i fråga örn bevakning
och klander av
testamente.

Artikel 12.

Fråga örn bindande verkan
av arvsavtal med
arvlåtaren eller gåva för
dödsfalls skull varde, där
arvlåtaren vid sin död
var medborgare i fördragsslutande
stat, bedömd
enligt lagen i den
av staterna, där han hade
hemvist då rättshandlingen
företogs.

Detsamma gäller fråga
huruvida egendom som
arvinge bekommit av arvlåtaren
under dennes livs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

15

sålaråstands arfleiöanda,
eöa vegna svika, blekkinga,
pvingunar, eöa annara
öleyfilegra åhrifa,
skal deemt eftir lögum
Jess rikjanna, sem arfleiöandi
åtti heimilisfang
i viö arfleiöslugjörninginn
eöa riftun hans.

11. grein.

Åkveeöi i finnskum eöa
seenskum lögum um aö
arfleiösluskrå skull eftir
låt arfleiöanda afhent til
réttarins innan åkveöins
tima (testamentsbevalcning)
gilda einnig um
arfleiösiuskrå eftir rikisborgara
i einhverju hinna
samningsrikjanna, ef
arfleiöandi var busettur i
Finnlandi eöa Svi Jiöö viö
låt sitt. Sama gildir um
åkvseöi i finnskum eöa
seenskum lögum um aö
erfingi, sem vill mötmeela

f;ildi arfleiösluskrår, skui
hefja målsökn innan
åkveöins tima frå Jvi aö
arfleiösluskråin haföi veriö
birt honum (testamentshlander).

12. grein.

Um Jaö, hvort dånargjafir,
erföasamningar og
erföaafsöl hafi gildi gagnvart
arfleifanda, skal, ef
arflei landi var rikisborgari
i einhverju rikjanna
viö låt sitt, dffimt eftir
lögunum i Jvi rikjanna,
sem hann åtti heimilisfang
i, Jegar gjörningurinn
var geröur.

Å sama hått skal deema
um Jaö, hvort fjårmunir,
sem erfingi hefir Jegiö af
arfleifanda meöan hann

testators sinnstilstand eller
på grunn av svik, villfarelse,
tvang eller ämnen
utilborlig påvirkning bedommes
efter loven i den
av statene hvor testator
var bosatt da testamentet
blev oprettet eller tilbakekalt.

Artikkel 11.

Bestemmelser i finsk
eller svensk lov örn at et
testament efter testators
död skal innleveres til
retten innen en viss tid
(testamentsbevakning), får
også anvendelse på testament
efter en statsborger
i en annen av statene såfremt
han ved dödsfallet
var bosatt i Finnland eller
Sverige. Det samme
g j elder bestemmelser i
finsk eller svensk lov om
at en arving som vil angrie
et testaments gyldighet,
må reise sak innen
en viss tid efteråt testamentet
er forkynt for harn
(testamentsklander).

Artikkel 12.

Spörsmål örn den bindande
virkning av dodsgaver,
arvepakter og arveavkall
overfor arvelateren
skal, når denne ved
sin död var statsborger i
en av statene, avgjores
efter loven i den av statene
hvor han var bosatt
da avtalen blev inngått.

Det samme g j elder
spörsmål örn midler som
en arving har mottatt av
arvelateren mens denne

sinnestillstånd eller på
grund av svek, villfarelse,
tvång eller annan otillbörlig
påverkan skall bedömas
enligt lagen i den av
staterna, där han hade
hemvist vid den tid då åtgärden
vidtogs.

Artikel 11.

Hade medborgare i fördragsslutande
stat vid sin
död hemvist i Finland
eller Sverige, skall där
gällande lag vinna tilllämpning
i fråga örn bevakning
och klander av
testamente.

Artikel 12.

Fråga örn bindande verkan
av arvsavtal med arvlåtaren
eller gåva för
dödsfalls skull varde, där
arvlåtaren vid sin död var
medborgare i fördragsslutande
stat, bedömd enligt
lagen i den av staterna,
där han hade hemvist
då rättshandlingen företogs.

Detsamma gäller fråga
huruvida egendom som
arvinge bekommit av arvlåtaren
under dennes livs -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

medens denne levede, skal
anses som Forskud paa
Arv.

Artikel 13.

De saerlige Regler, som
i nogen af Staterne gselder
örn en Arvings Ret til fast
Ej endom med Tilbehor eller
örn en Arveladers Adgang
til ved Testamente
at raade över saadan
Ej endom til Fordel for
enkelte Arvinger, tinder
Anvendelse paa Ejendom
i denne Stat.

Retten til ved Testamente
at trseffe fideikommissariske
Bestemmelser
vedrorende fast Ejendom
eller andre Bestemmelser
över saadan Ejendom til
Fordel för ufodte bcdommes
ligeledes efter Loven
i den Stat, Evor Ejendommen
ligger. Paa Retten
til at trseffe saadanne
Bestemmelser angaaende
andet end fast Ejendom
kommer denne Konvention
ikke til Anvendelse.

Artikel 14.

Efterlader en Statsborger
i en af Staterne sig
Adoptivbarn, og er Adoptionsbevillingen
i en af
disse Stater meddelt med
Forbehold örn Ret for
Adoptanten til uafhsengig
af Adoptionen at raade
över sine Efterladenskaber,
skal dette Forbebold
bave Gyldighed ogsaa i de
andre Stater.

Artikel 15.

Sporgsmaal örn Förbrytelse
af Retten til Arv

ta pidettävä ennakkoperintönä.

13 artikla.

Millom sopimusvaltiossa
on jonkun perillisen oikeudesta
kiinteään omaisuuteen
tarpeistoineen tai
perinnönj ättä jan oikeudesta
määrätä tällaisesta
omaisuudesta testamentilla
jonkun perillisen hyväksi
voimassa erikoismääräyksiä,
on näitä noudatettava
siinä valtiossa
olevan omaisuuden osalta.

Oikeus testamentilla
antaa sääntöperintömääräyksiä
kiinteästä omaisuudesta
tai muuten syntymättömien
hyväksi
määrätä tällaisesta omaisuudesta
määräytyköön
niin ikään sen sopimusvaltion
lain mukaan, missa
omaisuus on. Oikeuteen
antaa tällaisia määräyksiä
irtaimesta omaisuudesta
ei täta sopimusta
sovelleta.

14 artikla.

Jos sopimusvaltion

kansalaiselta jää eloon
ottolapsi, olkoon, millom
päätös lapseksiottamisesta
on annettu tällaisessa
valtiossa ja päätöksessä
on lapseksiotta jalle
varattu oikeus jäämistöstänsä
määräämiseen, tärna
varaus voimassa kaikissa
sopimusvaltioissa.

15 artikla.

Oikeuden menettäminen
perinnön tai testa -

tid skall anses såsom förskott
å arvet.

Artikel 13.

Där i fördragsslutande
stat särskilda regler gälla
angående viss arvinges
rätt till fast egendom med
tillbehör eller örn arvlåtares
befogenhet att genom
testamente förordna
örn sådan egendom till
förmån för viss arvinge,
skola nämnda regler lända
till efterrättelse beträffande
egendom i den
staten.

I fråga örn rätt att genom
testamente träffa fideikommissariskt
förfogande
angående fast egendom
eller eljest till förmån
för ofödda förordna
örn sådan egendom gäde
ock lagen i fördragsslutande
stat, där egendomen
är belägen. Å rätt att
sålunda förordna örn lös
egendom har denna konvention
ej avseende.

Artikel 14.

Efterlämnar medborgare
i fördragsslutande
stat adoptivbarn, skall,
där beslutet om adoptionen
meddelats i sådan
stat och innefattar förbehåll
örn rätt för adoptanten
att förfoga över sin
kvarlåtenskap, det förbehåll
gälla i envar av
staterna.

Artikel 15.

Fråga om förverkande
av rätt att taga arv eller

.Kungl. Majlis proposition nr

17

var erni å lif!, skull taldir
fyrirframgreiösla upp i
arf.

13. grein.

Nu gilda i einhverju
samningsrikjanna sérstakar
reglur um rétt einhvers
er fingra til fasteignar
meö öllu tilheyrandi,
eöa um keimild arfleifanda
til fess aö råöstafa
slikri eign meö åkvseöi i
arfleiösluskrå til handa
einstökum erfingjum, og
skal fä fark? eftir feim
reglum um eignir i jivi
riki.

Um réttinn til fess
aö gera råöstafanir i
arfleiösluskrå varöandi
ööalsrétt yfir fasteign
(fideikommissariske liester)!
niels er) eöa aörar raöstafanir
um slika eign
vegna öfeeddra, skal einnig
dsemt eftir lögunum
i fvi riki, sem eignin er i.
Um réttinn til fess aö
gera slikar råöstafanir
um annaö en fasteignir
gildir fessi samningur
ekki.

14. grein.

Nu lie tur rikisborgari
i einhverju samningsrikjanna
eftir sig kjörbarn,
en settleiöingarleyfiö er
veitt i einhverju fessara
ribja meö tyrir var a um
rött kjörforeldris til fess
aö rhéa yfir eftirlåtnum
eignum sinum ån tillits
til ffittleiöingarinnar, og
skal på fessi fyrirvari
einnig hata gildi i hinum
rikjunum.

levet, skal ansees som forskudd
på arv.

Artikkel 13.

De sserlige regler som i
nogen av statene gj elder
om en arvings rett til fast
eiendom med tilbehor, eller
örn en arvelaters adgang
til ved testament å
råde över sådan eiendom
til fordel for enkelte arvingar,
får anvendelse på
eiendom i denne stat.

Retten til gjennem testament
å treffe fideikommissariske
forfoininger
över fast eiendom eller
andre forfoininger över
fast eiendom til fordel for
ufodte bedommes likeledes
efter loven i den stat
hvor eiendommen ligger.
På retten til å treffe sådanne
forfoininger över
annet enn fast eiendom
kommer denne konvensjon
ikke til anvendelse.

Artikkel 14.

Er der adoptivbarn efter
en statsborger i en av
statene, og er adopsjonsbevillingen
gitt i en av
disse stater med forbehold
örn rett for adoptanten
til uten hinder av adopsjonen
å råde över sine
efterlatenskaper, skal dette
forbehold ha gyldighet
også i de andre stater.

15. grein. Artikkel 15.

Um faö, hvort einhver Spörsmål örn forbryhafi
fyrirgert rétti sinum telse av retten til arv eller

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr

tid skall anses såsom förskott
å arvet.

Artikel 13.

Där i fördragsslutande
stat särskilda regler gälla
angående viss arvinges
rätt till fast egendom med
tillbehör eller örn arvlåtares
befogenhet att genom
testamente förordna
örn sådan egendom till
förmån för viss arvinge,
skola nämnda regler lända
till efterrättelse beträffande
egendom i den staten.

I fråga örn rätt att genom
testamente träffa fideikommissariskt
förfogande
angående fast egendom
eller eljest till förmån
för ofödda förordna
örn sådan egendom gäde
ock lagen i fördragsslutande
stat, där egendomen
är belägen. Å rätt att sålunda
förordna örn lös
egendom har denna konvention
ej avseende.

Artikel 14.

Efterlämnar medborgare
i fördragsslutande stat
adoptivbarn, skall, där
beslutet örn adoptionen
meddelats i sådan stat
och innefattar förbehåll
örn rätt för adoptanten
att förfoga över sin kvarlåtenskap,
det förbehåll
gälla i envar av staterna.

Artikel 15.

Fråga örn förverkande
av rätt att taga arv eller

2. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

eller Legat og om Adgang
til at gore en Arving andelös
bedommes, naar Arveladeren
var Statsborger i
en af Staterne, efter Loven
i den af Staterne,
Ilvor ban ved sin Död var
bosat.

Artikel 16.

Örn Förödelse af Retten
til Arv eller Legat efter
en Statsborger i en af
Staterne g selder Loven i
den af Staterne, bvor Arveladeren
ved sin Död var
bosat.

II. Arveladerens Godd.

Artikel 17.

Arvingers Ansvar for
Gaeld efter en Statsborger
i en af Staterne eller för
Opfyldelse af Legat eller
testamentarisk Paalaeg
bedommes efter Loven i
den af Staterne, bvor Arveladeren
ved sin Död var
bosat. Det samme gselder
Ansvaret for Opfyldelse
af Underboldspligt, som
paabvilede den afdode
overfor Barn udenfor Mgteskab
eller et saadant
Barns Moder.

Artikel 18.

Preeklusivt Proklama,
som er udstedt i Boet efter
en Statsborger i en
af Staterne, faar ikke
Virkning med Hensyn til
kendte Fordringer, naar
Fordringsbaveren er bosat
i en af de andre Stater og

mentin saamiseen ja oikeus
perinnöttömäksi tekemiseen
määräytyvät,
millom varna ja oli sopimusvaltion
kansalainen,
sen sopimusvaltion larn
mukaan, missa kanelia
kuollessaan oli kotipaikka.

16 artikla.

Oikeuden vanhentumisesta
sopimusvaltion kansalaisen
jättämän perinnön
tai tekemän testamentin
saamiseen olkoon
voimassa sen sopimusvaltion
laki, missa kanelia
kuollessaan oli kotipaikka.

II. Vainajan velka.

17 artikla.

Perillisen tai testamentinsaajan
vastuu sopimusvaltion
kansalaiselta jääneestä
velasta talu legaatin
tai käyttömääräyksen
täyttämisestä vainajan
testamentin mukaisesti
määräytyy sen sopimusvaltion
larn mukaan, missa
vainajalla obkotipaikka.
Sama on voimassa
sellaisen elatusvelvollisuuden
täyttämistä koskevasta
vastuusta, mika
vainajalla oli avioliiton
ulkopuolella syntynyttä
lasta tai sen äitiä kobtaan.

18 artikla.

Sopimusvaltion kansalaisen
jälkeen pesänselvityksen
kestäessä annettu
valvontabaaste olkoon,
mikali on kysymys tunnetusta
saamisesta ja velkojalla
oli kotipaikka toisessa
sopimusvaltiossa, te -

testamente eller örn arvlösgörelse
varde, där den
döde var medborgare i
fördragsslutande stat, bedömd
enligt lagen i den
av staterna, där ban vid
sin död hade hemvist.

Artikel 16.

Örn preskription av rätt
att taga arv eller testamente
efter medborgare i
fördragsslutande stat gälle
lagen i den av staterna,
där ban vid sin död bade
hemvist.

II. Den dödes gäld.

Artikel 17.

Fråga örn arvinges eller
testamentstagares ansvarighet
för gäld efter medborgare
i fördragsslutande
stat eller för fullgörande
av legat eller ändamålsbestämmelse
enligt
den dödes testamente varde
bedömd efter lagen i
fördragsslutande stat, där
ban bade hemvist. Detsamma
gäller ansvarighet
för fullgörandet av underhållsplikt,
som ålåg den
döde emot barn utom
äktenskap eller dess moder.

Artikel 18.

Proklama, som utfärdats
under boutredning
efter medborgare i fördragsslutande
stat, vare,
såframt fordringen var
känd och borgenären bade
hemvist i annan fördragsslutande
stat, utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

19

til arfs eda gjafa-arfs, og
arn heimild til Jess aö
svifta erfingja arli, skal,
hafi arfieifandi veriö
rikisborgari i einhverju
rikjanna, dsemt eftir
lögunum i Jvi rikjanna,
seni hann var busettur i
vid låtid.

16. grein.

Um fyrningu réttar
til arfs eda gjafa-arfs
eftir rikisborgara i einhverju
rikjanna gilda
lögin i Jvi rikjanna,
sem arfieifandi var busettur
i vid låt sitt.

II. Skullin arfleifanda.

17. grein.

Um åbyrgd erfingja å
skuldum arfleifanda, er
var rikisborgari i einhverju
samningsrikjanna,
og um åbyrgd Jeirra å ad
gjafa-arfur verdi greiddur
eda fyrirmseli arfleidsluskrår
uppfyllt, skal
farid eftir lögunum i
Jvi rikjanna, sem arfi eiland!
var busettur i vid
låt sitt. Sama gildir um
åbyrgdina å fullnaegju
medlagsskyldu, sem hvilir
å hinum låtna gagnvart
öskilgetnu barni
eda modur öskilgetins
barns.

18. grein.

Innköllun til skuldheimtumanna
ad vidlagdri
ögildingu kröfu
(jprceMusivt proklama),
sem gefin hefir vend lif
i bui eftir rikisborgara
i einhverju rikjanna,
gildir ekki ad jivi er

legat og om adgangen til
å g jure en arving arveius
bedommes, når arvelateren
var statsborger i en
av statene, efter loven i
den av statene hvor han
ved sin död var bosatt.

Ar tikkel 16.

Om förödelse av retten
til arv eller legat efter en
statsborger i en av statene
gj elder loven i den av statene
hvor arvelateren ved
sin död var bosatt.

II. Arvelaterens gjeld.

Artikkel 17.

Arvingers ansvar for
gjeld efter en statsborger
i en av statene og for opfyllelse
av legat eller testamentarisk
pålegg bedommes
efter loven i den
av statene hvor arvelateren
ved sin död var bosatt.
Det samme gj elder
ansvaret for opfyllelse av
underholdsplikt som påhvilte
den avdode overfor
barn fedt utenfor ekteskap
eller et sådant barns
mor.

Artikkel 18.

Preklusivt proklama
som er utferdiget i boet
efter en statsborger i en
av statene, får ikke virkning
for kjente fordringer,
når fordringshaveren er
bosatt i en av de andre
stater og ikke i tide har

testamente eller örn arvlösgör
else varde, där den
döde var medborgare i
fördragsslutande stat, bedömd
enligt lagen i den
av staterna, där han vid
sin död hade hemvist.

Artikel 16.

Örn preskription av rätt
att taga arv eller testamente
efter medborgare i
fördragsslutande stat galle
lagen i den av staterna,
där han vid sin död hade
hemvist.

II. Den dödes gäld.

Artikel 17.

Fråga örn arvinges eller
testamentstagares ansvarighet
för gäld efter medborgare
i fördragsslutande
stat eller för fullgörande
av legat eller ändamålsbestämmelse
enligt den
dödes testamente varde
bedömd efter lagen i fördragsslutande
stat, där
han hade hemvist. Detsamma
gäller ansvarighet
för fullgörandet av underhållsplikt,
som ålåg den
döde emot barn utom äktenskap
eller dess moder.

Artikel 18.

Proklama, som utfärdats
under boutredning
efter medborgare i fördragsslutande
stat, vare,
såframt fordringen var
känd och borgenären hade
hemvist i annan fördragsslutande
stat, utan ver -

20

Kungl. Maj tis proposition nr 2.

ikke i Tide har faaet sserskilt
Meddelelse om Proklamaet
og dets Virkning
eller paa anden Maade er
blevet bekendt dermed.

lil. Skiftebehandling.

Artikel 19.

Behandlingen af et
Dödsbo og Skifte mellen!
den afdodes Arvinger og
den efterlevende iEgtefselle
skal, naar den af dode
var Statsborger i en af
Staterne og var b osat i en
af dem, foregaa efter Loven
i den Stat, hvor han
ved sin Död var bosat, og
skal höre under Bitterne
i denne Stat, forsaavidt
Loven henlsegger Behandlingen
til Betten.

Har en efterlevende
iEgtefselle, som er Statsborger
i en af Staterne,
hensiddet i uskiftet Bo,
og skal Boet skiftes, foregaar
Behandlingen efter
Loven i den af Staterne,
hvor den efterlevende iEgtefselle
er eller ved sin
Död var bosat, og i den
Udstrsekning, hvori Loven
föreskriver det, under
Medvirkning af denne
Stats Better.

Behandlingen af Boet
skal ogsaa omfatte Formue,
som findes i de andre
Stater.

hoton, eliel velkoja ollut
aj olssa saanut eri ilmoitusta
haasteesta ja sen
vaikutuksesta tai handla
muuten ollut säta tietoa.

III. Pesänselvitys, omaisuuden
ositus ja perinnönjako.

19 artikla.

Pesänselvitys, omaisuuden
ositus ja perinnönjako
sopimusvaltion kansalaisen
jälkeen, jolia
kuollessaan oli kotipaikka
jossakin sopimusvaltiossa,
toimitetaan sen valtion
lain mukaisesti, missa valna
jalla oä kotipaikka, ja
ne ovat, mikali sanotun
lain mukaan tarvitaan
tuomioistuimen myötävaikutusta,
sen valtion
tuomioistuimen asiana.

Millom eloonjäänyt
puoliso, joka on sopimusvaltion
kansalainen, on
elänyt jakamattomassa
pesässä ja pesä on jaettava,
meneteltäköön sen
valtion lain mukaisesti,
missä hänellä on tai kuollessaan
oli kotipaikka. Mikali
sanotun lain mukaan
tulee kysymykseen tuomioistuimen
toimenpide,
olkoon tärna sen valtion
tuomioistuimen asiana.

Pesänselvitys, omaisuuden
ositus ja perinnönjako
käsittäkööt pesään
kuuluvan omaisuuden
muissakin sopimusvaltioissa.

verkan, med mindre borgenären
i tid erhållit särskilt
meddelande örn proklaman
och dess verkan
eller eljest därom ägt
kännedom.

III. Boutredning, avvittring1
och arvskifte.

Artikel 19.

Boutredning, avvittring1
och arvskifte efter
medborgare i fördragsslutande
stat, som vid
sin död hade hemvist i
sådan stat, skola äga rum
i enlighet med lagen i den
stat, där den döde hade
hemvist, och, såvitt enligt
nämnda lag domstol
skall medverka, ankomma
på domstol i den
staten.

Där efterlevande make,
som är medborgare i fördragsslutande
stat, suttit
i oskiftat bo och boet
skall delas, varde förfaret
i enlighet med lagen
i den stat, där han har
eller vid sin död hade
hemvist; och skall, såvitt
enligt sagda lag åtgärd
av domstol ifrågakommer,
åtgärden ankomma
på domstol i den
staten.

Boutredning, avvittring1
och arvskifte skola
omfatta till boet hörande
egendom jämväl i annan
fördragsslutande stat.

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Majlis proposition nr 8.

21

snertir kröfur, sem kunnugt
er um, ef kröfuhafi
er busettur i einhverju
hiima rikjanna og hann
hefir ekki i taska tid
fengiS sérstaka tilkynningu
um innköllnnina
og afleiöingar hennar eda
hefir å annan håff fengiö
vitneskju um hana.

lil. Skiptamedferd.

19. grein.

Um skiptamedferd å
dånarbui og um skipti
milli erfingja hins låtna
og eftirlifandi maka,
skal, ef hinn låtni var
rikisborgari i einhverju
rikjanna og var busettur
i einhverju Jemra, farid
eftir lögunum i Jvi riki,
sem hann var busettur i
vid låt sitt, og heyra
slik mål undir domstölana
i sama riki ad svo
miklu leyti sem biismedferdin
heyrir undir dömstolana
samkveemt jargildandi
lögum.

Nu hefir eftirlifandi
maki, sem er rikisborgari
i einhverju rikjanna,
setid i öskiptu bui, og
skal nu skipta buinu, og
fer Jå um buskiptin
samkveemt lögum jess
rikjanna, sem eftirlifandi
maki er busettur i, eda
var biisettur i vid låt
sitt, og buskiptin skulu
heyra undir dömstöla
bess rikis, ad svo miklu
leyti sem svo er tyrir
mselt i lögum sama rikis.

Skiptamedferd bfisins
skal einnig nå til eigna,
sem eru i einhverju hinna
rikjanna.

fått saerskilt underretning
om proklamaet og dets
virkning eller på annen
mäte har fått kjennskap
til dette.

III. Skiftebehand -

Artikkel 19.

Behandlingen av et
dödsbo og skifte mellem
den avdodes arvinger og
en gjenlevende ektefelle
skal, når den avdode var
statsborger i en av statene
og var bosatt i en av dem,
föregå efter loven i den
stat hvor han ved sin
död var bosatt, og skal
höre under domstolene i
denne stat forsåvidt loven
henlegger behandlingen til
retten.

Har en gjenlevende ektefelle
som er statsborger
i en av statene, sittet i
uskiftet bo, og boet skal
skiftes, föregår behandlingen
efter loven i den av
statene hvor den gjenlevende
er eller ved sin död
var bosatt, og, i den utstakning
loven föreskriver
det, under medvirkning
av denne stats domstoler.

Behandlingen av boet
skal også omfatte formue
som finnes i de andre stater.

kan, med mindre borgenären
i tid erhållit särskilt
meddelande örn proklaman
och dess verkan
eller eljest därom ägt
kännedom.

III. Boutredning, bodelning1
och arvskifte.

Artikel 19.

Boutredning, bodelning1
och arvskifte efter
medborgare i fördragsslutande
stat, som vid sin
död hade hemvist i sådan
stat, skola äga rum i enlighet
med lagen i den
stat, där den döde hade
hemvist, och, såvitt enligt
nämnda lag domstol
skall medverka, ankomma
på domstol i den staten.

Där efterlevande make,
som är medborgare i fördragsslutande
stat, suttit
i oskiftat bo och boet skall
delas, varde förfaret i enlighet
med lagen i den
stat, där han har eller vid
sin död hade hemvist;
och skall, såvitt enligt
sagda lag åtgärd av domstol
ifrågakommer, åtgärden
ankomma på domstol
i den staten.

Boutredning, bodelning1
och arvskifte skola
omfatta till boet hörande
egendom jämväl i annan
fördragsslutande stat.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr

Artikel 20.

En efterlevende iEgtefselles
Rot til paa Skifte
at udtage visse Ejendele
mod eller uden Vederlag
bedommes efter den Lov,
som ifolge Artikel 19 er
bestemmende for Behandlingen
af Boet. Det samme
gander iEgtefsellens
Adgang til paa Skifte at
opnaa Udssettelse med
Udbetalingen af en Arvelod,
mod at Arvingen faar
Panteret for sin Fordring,
dog saaledes at Panteret
i Ejendele, som findes i de
andre Stater, kun kan
stiftes efter der gseldende
Regler.

Artikel 21.

Tvistigheder örn Retten
til Arv eller Legat efter
nogen, som var Statsborger
i en af Staterne og var
bosat i en af dem, örn en
efterlevende iEgtefselles
Rettigheder og om Fordringer,
som gores gseldende
mod Dodsboet og ikke
mod Arvingerne eller JEgtefaellen
personlig, hörer
under Retterne i den Stat,
hvis Lov efter Artikel 19
er bestemmende för Behandlingen
af Boet.

Er Parterne enige, kan
Sagen dog anlsegges i en
anden af Staterne, medmindre
Boet er under Behandling
af Skifteretten,
Testamentseksekutor eller
en af Retten beskikket
boutredningsman eller skiftesman,
eller Sagen angaar

20 artikla.

Osituksessa, jota 19 artiklassa
tarkoitetaan, on,
mita tulee eloonjääneen
puolison oikeuteen ottaa
pesästä, joko vastiketta
vastaan tai Uman vastiketta,
tiettyä omaisuutta,
sovellettava sanotussa artiklassa
määrättyä laida.
Saman lain mukaan ratkaistaan,
onko puolisolla
oikeus vaatia, etta perillisen
osituksessa saama perintöosuus
jää puolison
haltuun ja perilliselle annetaan
fästa saamisestaan
panttioikeus, kuitenkin siten,
etta panttioikeus toisessa
sopimusvaltiossa
olevaan omaisuuteen voidaan
perustaa vain sielia
voimassaolevan lain mukaisesti.

21 artikla.

Riita sellaisen henkilön
jättämästä perinnöstä tai
tekemästä testamentista,
joka oli sopimusvaltion
kansalainen ja jolia oli
kotipaikka j ossaian sopimusvaltiossa,
eloonjääneen
puolison oikeudesta
taikka saamisesta kuolinpesältä
on sen valtion tuomioistuimen
käsiteltävä,
jonka laida noudattaen
kuolinpesän käsittely 19
artiklan mukaan on toimitettava.

J os asianosaiset säta
sopivat, voidaan riita ottaa
käsiteltäväksi muussa
sopimusvaltiossa, ei kuitenkaan
millom pesän käsittelystä
huolehtii perinnönjako-oikeus,
testamentintoimeenpanija
tai
tuomioistuimen määrää -

Artikel 20.

Vid avvittring1 som avses
i artikel 19 skall i
fråga örn efterlevande
makes rätt att, mot eller
utan vederlag, uttaga viss
egendom tillämpas den
lag, som i nämnda artikel
stadgas. Detsamma gäller
fråga, huruvida maken
äger kräva att vad
som vid avvittringen2 tillskiftas
arvinge skall hos
maken innestå och arvingen
för sin fordran
njuta panträtt; dock att
panträtt i egendom som
finnes i annan fördragsslutande
stat ej må komma
till stånd annorledes
än enligt där gällande
lag.

Artikel 21.

Tvist örn arv eller tesmente
efter medborgare i
fördragsslutande stat, som
hade hemvist i sådan
stat, eller örn efterlevande
makes rätt eller örn
fordran mot dödsboet
skall upptagas av domstol
i den stat, vars lag
enligt artikel 19 skall
gälla i fråga örn dödsbobehandlingen.

Äro parterna därom ense,
må tvisten upptagas
i annan fördragsslutande
stat, dock ej där boet är
föremål för behandling
av arvsdomstol eller av
testamentsexekutör eller
av domstol förordnad boutredningsman
eller skif -

I den svenska redaktionen: bodelning. — 2 I den svenska redaktionen: bodelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

23

20. grein.

Um rétt eftirlifandi
maka til {jess aö velja sér
sérstaka muni viö buskipti,
gegn greiöslu eda
endurgjaldslaust, skal
farid elfir jieim lögum,
sem gilda samkvgemt 19.
grein um skiptameöferö
busins. Sama gildir um
heimild maka til j>ess aö
få viö biiskiptin frest til
greiöslu arfshluta gegn
jivi aö erfinginn fåi veö
tyrir kröfu sinni,
hannig, aö veörétt i
eignum, sem eru i hinum
rikj unum, er aöeins lung t
aö stofna samkveemt Jargildandi
reglum.

Artikkel 20.

En gjenlevende ektefelles
rett til ved skifte å
utta bestemte formuegjenstander
mot eller
uten vederlag bedommes
efter den lov som efter artikkel
19 er bestemmende
for behandlingen av boet.
Det samme gj elder ektefellens
adgang til ved
skifte å få utsettelse med
å utbetale en arvelodd
mot at arvingen får panterett
for sin fordring,
dog således at panterett
i formuegjenstander som
finnes i de andre stater,
bäre kan stiftes efter de
regler som der gj elder.

Artikel 20.

Vid bodelning1 som avses
i artikel 19 skall i fråga
örn efterlevande makes
rätt att, mot eller utan
vederlag, uttaga viss egendom
tillämpas den lag
som i nämnda artikel
stadgas. Detsamma gäller
fråga huruvida maken äger
kräva att vad som
vid bodelningen3 tillskiftas
arvinge skall hos maken
innestå och arvingen
för sin fordran njuta panträtt;
dock att panträtt i
egendom som finnes i annan
fördragsslutande stat
ej må komma till stånd
annorledes än enligt där
gällande lag.

21. grein.

Agreiningur um réttinn
til arfs eöa gjafaarfs
eftir emli vern. sem
var rikisborgari i einhverju
rikjanna og busettur
i einhverju jteirra,
um réttindi eftirlifandi
maka, og um kröfur,
sem geröar eru å hendur
dånarbuinu, en ekki å
hendur erfingjum né
maka persönulega, heyrir
undir dömstölana i
Jivi riki, er farid skal
eftir lögum Jiess viö biismeöferöina
samkvremt
19. grein.

Med samjiykki aöilja
er j)ö hmgt aö hofda
måliö i einhverju hinna
rikjanna, nema buinu sé
skipt af skiptarétti, executor
testamenti eöa öörum
skiptaforstjöra (boutredningsman
eöa skiftesman),
tilnefndum af rött -

Artikkel 21.

Tvist örn retten til arv
eller legat efter nogen
som var statsborger i en
av statene og var bosatt
i en av dem, örn en gjenlevende
ektefelles rettigheter
eller örn en fordring
som gj ores gjeldende mot
dodsboet og ikke mot
loddeierne personlig, hörer
under domstolene i
den stat hvis lov efter artikkel
19 er bestemmende
for behandlingen av boet.

Er partene enige, kan
dog tvisten reises i en
annen av statene medmindre
boet er under behandling
av skifterett,
testamentsfullbyrder eller
en av retten opnevnt boutredningsman
eller skiftesman,
eller tvisten gjel -

Artikel 21.

Tvist örn arv eller testamente
efter medborgare i
fördragsslutande stat, som
hade hemvist i sådan stat,
eller örn efterlevande makes
rätt eller örn fordran
mot dödsboet skall upptagas
av domstol i den
stat, vars lag enligt artikel
19 skall gälla i fråga örn
dödsbobehandlingen.

Äro parterna därom ense,
må tvisten upptagas i
annan fördragsslutande
stat, dock ej där boet är
föremål för behandling
av arvsdomstol eller av
testamentsexekutör eller
av domstol förordnad boutredningsman
eller skif -

I Finlands svenskspråkiga text: av vittring. — 2 I Finlands svenskspråkiga text: avvittringen.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

det i et saadant Bo företagne
Skifte. Sag om
Gyldigheden af et Testamente,
oprettet af nogen,
som var bosat i Finland
eller Sverige (testamentsMander),
kan ikke anlsegges
i de andre Stater. Det
samme gulder Sag, hvorved
et Skifte efter nogen,
som var bosat i Finland,
soges omstedt [Mander).

Artikel 22.

Er der i en anden af
Staterne end den, bvis
Lov er bestemmende for
Bobebandlingen, E jendel,
som tilhorer Boet,
skal Retterne i den Stat,
Evor Ejendelene findes,
paa Bogsering sorge for
disses Registrering og
midlertidige Bevaring
samt for Sälg af Ejendele,
som ikke hensigtsmsessig
lader sig opbevare. lövrot
skal Myndighederne
i sidstnsevnte Stat paa
Begsering yde Bistånd ved
Bobehandlingen i den
Udstrsekning, livori det er
hj enhet ved Loven i denne
Stat.

Begaeringen kan rettes
umiddelbart til vedkommende
Myndighed. Omkostningerne
kan, örn fornodent,
forlanges udredede
forskudsvis. Skriftstykker,
som er affattet
paa Finsk eller Isländsk,
skal vsere ledsaget af bekrseftet
Overssettelse til
Dansk, Norsk eller
Svensk.

1 I den svenska redaktionen:

mä pesänsel vitta jä tai
-jakaja taikka jos riita
koskee tällaisessa pesässä
toimitetun osituksen tai
perinnönjaon tai jonkun
sellaisen henkilön tekemän
testamentin moitetta,
jolia oli kotipaikka
Suomessa tai Ruotsissa,
eika myöskään, kun riita
tarkoittaa sellaisen henkilön
jälkeen toimitetun
osituksen tai perinnönjaon
moittimista, jolia oli
Suomessa kotipaikka.

22 artikla.

Jos muussa kuin siinä
sopimusvaltiossa, jonka
lain mukaan pesänselvitys
toimitetaan, on pesään
kuuluvaa omaisuutta, on
sen valtion tuomioistuimen,
missa omaisuus on,
pyynnöstä toimitettava
omaisuuden luetteloiminen
tahi ryhdyttävä toimeen
omaisuuden säilyttämiseksi,
kunnes kuolinpesänhallinto
voi ottaa sen
huostaansa, tai sellaisen
omaisuuden myymiseksi,
jota ei sopivasti käy säilyttäminen.
Muutoin viimeksimainitun
valtion viranomaisten
on pyynnöstä
annettava pesänselvitykseen
virka-apua niissä
tapauksissa, joissa tällaista
virka-apua siinä
valtiossa annetaan.

Tassa artiklassa mainittu
pyyntö voidaan
tehdä suorastaan asianomaiselle
viranomaiselle.
Viranomainen voi, mikali
tärna on tarpeen, vaatia
toimenpiteestä aiheutuvat
kustannukset ennakolta
suoritettaviksi.
Asiakirjaan, joka on suomen-
tai islanninkielinen,
tulee olla liitettynä oikeaksi
todistettu norjan-,
bodelning.

tesman eller tvisten avser
klander av avvittring eller
arvskifte i sådant bo
eller av testamente efter
någon som hade hemvist
i Finland eller Sverige,
eller av avvittring1 eller
arvskifte efter någon, som
hade hemvist i Finland.

Artikel 22.

Finnes i annan fördragsslutande
stat än den,
enligt vars lag boutredningen
äger rum, egendom
som till boet hörer,
skall domstol i den stat,
där egendomen finnes, på
begäran ombesörja egendomens
upptecknande eller
vidtagande av åtgärd
för dess bevarande intill
dess den kan omhändertagas
av dödsboförvaltningen,
eller för försäljning
av egendom, som ej
lämpligen kan bevaras. I
övrigt vare myndighet i
sistnämnda stat pliktig
att på begäran lämna
handräckning vid boutredningen
i de fall, då
sådan handräckning skall
lämnas inom den staten.

Framställning som nu
är sagd må göras omedelbart
hos myndigheten.
Skulle i något fall så erfordras,
äge myndigheten
äska förskjutande av kostnad
för åtgärden. Handling,
som är avfattad på
finska eller isländska språket,
skall vara åtföljd av
styrkt översättning till
danska, norska eller svenska
språket.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

25

inum, eöa måliö värdi
själf skiptin å sliku bni.
Mål um gildi arfieiösluskrår
eftir arfleifanda,
sem busettur var i Finnland!
eöa Svijjöö (testamentsklander)
veröur
ekki höföaö i hinumrikjnnum.
Sama er um
mål til véfengingar å
skiptum eftir arfleifanda,
sem busettur var i Finnlandi
{Mander).

22. grein.

Nu å buiö eignir i einhverju
ri kjän na böra en
jivi, er fånö skal eftir lögum
fess vid buskiptin,
og skulu Jå domstolar
Jess rikis, Jar sem eignirnar
eru, ef Jess er
beiözt, sjå um uppskrift
eignanna og geymslu
Jeirra til bråöabirgöa, og
um sölu Jeirra eigna, sem
ekki er råölegt aö séu
geymdar. Aö böra leyti
skulu yfirvöldin i sföarnefndu
riki veita aöstoö
vid buskiptin, ef um er
jedid, aö Jvi leyti sem
jess veröur krafizt samrvsemt
lbgum Jess rikis.

Beiönina må senda
beint til blutaöeigandi
yfirvalda. Krefjast må
fyrirframgreiöslu kostnaöar
vegna aöstoöarinnar,
ef Jad teist nauösynlegt.
Skjblum, sem
rituö eru å islenzku eöa
finnsku, skal fylgja staöfest
Jiding å dönsku,
norsku eöa smnsku.

der angrep på skiftet i et
sådant bo. Sak örn gyldigbeten
av et testament
efter en arvelater som var
bosatt i Finnland eller
Sverige (testamentsklander)
Ifan ikke reises i de
andre stater. Det samme
gj elder angrep på skiftet
efter en arvelater som var
bosatt i Finnland (klander).

Artikkel 22.

Er der i en annen av
statene enn den hvis lov
er bestemmende for bobehandlingen,
formuegjenstander
som tilhorer
boet, skal domstolene i
den stat hvor gjenstandene
finnes, efter begjaering
sorge for registrering
og midlertidig bevaring
av gjenstandene og for
sälg av gjenstander som
ikke hensiktsmessig lar
sig opbevare. For o viig
skal myndighetene i den
sistnevnte stat efter begjsering
yde bistånd ved
bobehandlingen i den utsökning
det kan kreves
efter loven i denne stat.

Begj seringen kan rettes
umiddelbart til vedkommende
myndighet. Omkostningene
kan, örn förnöden^
kreves betalt forskuddsvis.
Skriftstykker
som er avfattet på finsk
eller isländsk, skal vsere
ledsaget av bekreftet
oversettelse til dansk,
norsk eller svensk.

tesman eller tvisten avser
klander av bodelning eller
arvskifte i sådant bo eller
av testamente efter någon
som hade hemvist i Finland
eller Sverige, eller av
bodelning1 eller arvskifte
efter någon som hade
hemvist i Finland.

Artikel 22.

Finnes i annan fördragsslutande
stat än den,
enligt vars lag boutredningen
äger rum, egendom
som till boet hörer, skall
domstol i den stat, där
egendomen finnes, på begäran
ombesörja egendomens
upptecknande eller
vidtagande av åtgärd för
dess bevarande intill dess
den kan omhändertagas
av dödsboförvaltningen,
eller för försäljning av
egendom, som ej lämpligen
kan bevaras. I övrigt
vare myndighet i sistnämnda
stat pliktig att
på begäran lämna handräckning
vid boutredningen
i de fall, då sådan
handräckning skall lämnas
inom den staten.

Framställning som nu
är sagd må göras omedelbart
hos myndigheten.
Skulle i något fall så erfordras,
åge myndigheten
äska förskjutande av kostnad
för åtgärden. Handling,
som är avfattad på
finska eller isländska språket,
skall vara åtföljd av
styrkt översättning till
danska, norska eller svenska
språket.

X Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

26

Kungl. Majlis proposition nr 2.

Har Dodsfaldet fundet
Sted i en anden Stat end
den, Ilvor den afdode var
bosat, skal der efterladte
Ejendele ogsaa uden Bogsering
tages i Förvaring
efter de paa Stedet gseldende
Forskrifter.

Artikel 23.

Er et Dödsbo, som örnhandles
i Artikel 19, under
offentlig Skiftebehandling
i Danmark, Island
eller Norge, skal Lovbestemmelser,
der inds
kr sender en Eordringshavers
Adgang til Tvangsfuldbyrdelse
overfor Boet,
ogsaa anvendes med Hänsyn
til Ejendele, som findes
i en anden Stat end
den, Evor Boet bebandles.
Dette gåjie! er dog ikke
Adgangen til at inddrive
Skatter og andre offentlige
Afgifter, som er paalagt
i den Stat, hvor Ejendelene
findes, eller Adgangen
til at opnaa Fyldestgorelse
i Ejendele,
livori Fordringshaveren
har Panteret eller Tilbageholdelsesret.

Artikel 24.

Er et Dödsbo, som omhandles
i Artikel 19, under
offentlig Skiftebehandling
i Danmark, Island
eller Norge, faar Artikel
7 i Konvention örn
Konkurs af 7. November
1933 tilsvarende Anvendelse
ved Afgorelse af
Sporgsmaal örn Eortrinsret
for Fordringer.

ruotsin- tai tanskankielinen
käännös.

Jos kuolemantapaus on
sattunut muussa kuin
sima valtiossa, missa vainajalla
oli kotipaikka, on
erityisettä pyynnöttäkin
sielia olevan omaisuuden
haltuunottamisesta ja
hoidosta huolehdittava
paikkakunnan larn mukaan.

23 ar tikla.

Jos 19 artiklassa tarkoitettu
kuolinpesä on
julkisen jakokäsittelyn
alaisena Islannissa, Norjassa
tai länskassa, on
sielia säädettyjä rajoituksia
velkojan oikeuteen
ulosottotoimin saada
maksua kuolinpesästä sovellettava
myöskin muussa
sopimusvaltiossa olevaan
omaisuuteen. Mita
tassa on sanottu älköön
kuitenkaan sovellettako,
kun on kysymys siinä valtiossa
määrätyn veron tai
muun julkisen maksun
ulosmittauksesta tai sellaisen
omaisuuden käyttämisestä
saamisen suoritukseen,
mihin velkojalla
on pantti- tai pidätysoikeus.

24 artikla.

Jos 19 artiklassa tarkoitettu
kuolinpesä on
julkisen jakokäsittelyn
alaisena Islannissa, Norjassa
tai länskassa, on
saamisten etuoikeuksien
osalta vastaavasti sovellettava
marraskuun 7 päivänä
1933 tehdyn, konkurssia
koskevan sopimuksen
7 artiklan määräyksiä.

Ilar dödsfallet inträffat
i annan stat än den,
där den döde hade hemvist,
skall, oberoende av
särskild framställning, där
befintlig egendom omhändertagas
och vårdas enligt
ortens lag.

Artikel 23.

Ar dödsbo som avses
i artikel 19 föremål för
offentligt skifte i Danmark,
Island eller Norge,
skall vad där stadgas örn
inskränkning i borgenärs
rätt att utmätningsvis
njuta betalning ur dödsbo
äga tillämpning jämväl
å egendom i annan
fördragsslutande stat.
Vad nu är sagt gäde dock
ej då fråga är örn utmätning
för skatt eller annan
allmän avgift, som pålagts
i den staten, eller
örn fordrans uttagande
ur egendom, som häftar
såsom pant eller må kvarhållas
till säkerhet för
fordringen.

Artikel 24.

Ar dödsbo som avses
i artikel 19 föremål för
offentligt skifte i Danmark,
Island eller Norge,
skola i fråga örn förmånsrätt
för fordran bestämmelserna
i artikel 7 av
konventionen den 7 november
1933 örn konkurs
äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

27

Nu hefir låtiö oröiö i
ööru riki en buseturiki
hins låtna, og skulu |>å
f>ar eftirlåtnar eignir,
jafnvel fö engin beiöni
komi fram um faö, teknar
til geymslu samkvsemt
f eimfyrirmmlum,
sem gilda å staönum.

23. grein.

Nu er dånarbu, sem
um rffiöir 1 19. grein,
undir opinberum skiptum
i Danmörku, å Island!
eda i Noregi, og
skulu fä lagaåkvseöi, sem
takmarka heimild kröfuhafa
til fess aö leita
fullnsegju i buinu med
målssökn, einnig gilda
ad fvi er snertir eignir,
sem eru i einhverju ödru
rikjanna en fvi, far sem
skiptin fara fram. fetta
gildir fö ekki um neimildina
til fess ad innheimta
skatta og önnur
opinber gjöld, sem eru
lögd å i fvi riki, far
sem eignirnar eru, eda um
beimildina ti fess ad
leita fullnfegju i eignum,
sem kröfuhafi hefir vedrétt
eda haldsrétt i.

24. grein.

Nu er dånarbu, sein
um raedir i 19. grein,
undir opinberum skiptum
i Danmörku, å Island!
eda i Noregi, og
skal få farid å hlidstsedan
hått eftir 7. grein i
samningi um gjaldfrotaskipti
frå 7. november
1933 vid åkvardanir um
forgangsrétt krafna.

Er dödsfallet inntruffet
i en annen stat enn den
hvor den avdodc var bosatt,
skal efterlatte eiendeler
også uten beg jaring
tas i förvaring efter de på
stedet gjeldende forskrifter.

Artikkel 23.

Er et dödsbo som nevnt
i artikkel 19 under offentlig
skiftebehandling i
Danmark, Island eller
Norge, skal lovbestemmelser
som innskrenker
en fordringshavers adgang
til tvangsfullbyrdelse
overfor boet, også anvendes
med hensyn til formuegjenstander
som finnes
i en annen stat enn
den hvor boet behandles.
Dette gj elder dog ikke adgangen
til å inndrive skatter
eller andre offentlige
avgifter som er pålagt i
den stat hvor gjenstandene
finnes, eller adgangen
til å få dekning av
gjenstander hvori fordringshaveren
har panterett
eller tilbakeholdsrett.

Artikkel 24.

Er et dödsbo som nevnt
i artikkel 19 under offentlig
skiftebehandling i
Danmark, Island eller
Norge, får bestemmelsene
i artikkel 7 i konvensjonen
örn konkurs av 7. november
1933 tilsvarende
an vendele ved avgjorelsen
av spörsmål om fortrinnsrett
for fordringer.

Har dödsfallet inträffat
i annan stat än den där
den döde hade hemvist,
skall, oberoende av särskild
framställning, där
befintlig egendom omhändertagas
och vårdas enligt
ortens lag.

Artikel 23.

Är dödsbo som avses i
artikel 19 föremål för
offentligt skifte i Danmark,
Island eller Norge,
skall vad där stadgas örn
inskränkning i borgenärs
rätt att utmätningsvis
njuta betalning ur dödsbo
äga tillämpning jämväl å
egendom i annan fördragsslutande
stat. Vad nu är
sagt galle dock ej då fråga
är örn utmätning för skatt
eller annan allmän avgift,
som pålagts i den staten,
eller örn fordrans uttagande
ur egendom, som
häftar såsom pant eller må
kvarhållas till säkerhet
för fordringen.

Artikel 24.

Är dödsbo som avses i
artikel 19 föremål för offentligt
skifte i Danmark,
Island eller Norge, skola i
fråga örn förmånsrätt för
fordran bestämmelserna i
artikel 7 av konventionen
den 7 november 1933 örn
konkurs äga motsvarande
tillämpning.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Artikel 25.

Lovbestemmelser i en
af Staterne om, at Tinglysning
er nodvendig, for
at Rettigheder, som er erlivervet
ved Retshandel
eller ved Udlseg eller Udpantning,
skal havé Gyldighed
overfor et Dödsbo,
kommer ikke til Anvendelse
paa Ejendele, som
ved Dodsfaldet findes i de
andre Stater.

Artikel 26.

Eorsaavidt Anvendelsen
af foranstaaende Bestemmelser
afhsenger af,
hvor en Eormuegenstand
befinder sig, skal en Fordring,
som tilhorte Arveladeren,
anses for at vane i
den Stat, hvis Lov efter
Artikel 19 er bestemmende
for Behandlingen af
Boet. Er Fordringen
knyttet til Gseldsbrev eller
andet Dokument, hvis
Förevisning er nodvendig
for at gore den gseldende,
anses den dog for at vsere
i den Stat, hvor Dokumentet
findes.

Registreret Skib eller
Luftfartoj anses for at befinde
sig i den Stat, hvor
det har Hjemsted.

IV. Almindelige Bestemmélser.

Artikel 27.

Har en Ret i en af Staterne
truffet Afgorelse örn,
at et Bo, som omhandles
i Artikel 19, skal behandles
af Skifteretten, Testa -

25 artikla.

Mita sopimusvaltion
laissa on säädetty kiinteistökirjaan
tai oikeuden
pöytäkirjaan merkitsemisen
tarpeellisuudesta,
jotta sopimuksen tai
muun oikeustoimen tahi
ulosmittauksen perusteella
saavutettu oikeus
olisi voimassa kuolinpesää
kohtaan, ei ole sovellettava
muussa sopimusvaltiossa
kuolinhetkellä olevaan
omaisuuteen.

26 artikla.

Sovellettaessa täman
sopimuksen määräyksiä,
joissa edellytetään, etta
omaisuus on jossakin sopimusvaltiossa,
katsotaan
juoksevaan velkakirjaan
tai muuhun saamistodisteeseen,
jonka esittäminen
on saamisen velkomisoikeuden
edellytyksenä,
perustuvan saamisen olevan
sielia, missa asiakirja
on, mutta muun
saamisen siinä valtiossa,
jonka larn mukaan pesänselvitys
on toimitettava.

Rekisteröidyn aluksen
tai ilma-aluksen on katsottava
olevan siinä valtiossa,
missä sen kotipaikka
on.

IV. Yleisiä määräyTcsiä.

27 artikla.

Jos sopimusvaltion tuomioistuin
on päättänyt,
etta perinnönjako-oikeuden,
pesänselvittäjän tai
testamentintoimeenpani -

Artikel 25.

Vad lagen i fördragsslutande
stat stadgar därom
att inskrivning i fastighetsbok
eller domstolsprotokoll
(tinglysning) utgör
förutsättning för att
rätt som uppkommit genom
avtal eller annan
rättshandling eller genom
utmätning (utlegg eller utpantning)
skall gälla emot
dödsbo äge ej tillämpning
beträffande egendom, som
vid dödsfallet fanns i annan
fördragsslutande stat.

Artikel 26.

Vid tillämpning av de
föreskrifter denna konvention
innehåller örn
egendoms befintlighet i
viss fördragsslutande stat
skall fordran som är grundad
på löpande skuldebrev
eller annat fordringsbevis,
vars företeende
utgör villkor för rätt
att utkräva fordringen,
anses befintlig där handlingen
finnes, men annan
fordran betraktas såsom
befintlig i den stat, enligt
vars lag boutredningen
skall äga rum.

Registrerat fartyg eller
luftfartyg skall anses befintligt
i stat, där det har
hemort.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 27.

Har domstol i fördragsslutande
stat fattat beslut
att dödsbo som avses
i artikel 19 skall omhändertagas
av arvsdom -

Kungl. Maj:ts proposition nr

29

25. grein.

Lagaåkvsedi i einhverju
rik janna nm aö Jinglysing
sé nauösynleg til
jess aö varöveita gagnvart
dånarbui réttindi,
sem aflaö liehr veriö meö
réttargjörningi eöa med
fjårnåmi eöa lögtaki,
skulu ekki gilda um eignir,
sem eru i hinimi
rikjunum viö låtiö.

26. grein.

Aö svo mikia leyti
sem framkvsemd undanfarandi
åkvmöa er Jvi
håö, hvar fjårmunur er,
skal krata, sem tilheyrir
arheifanda, ålitast
vera i Jvi riki, er farid
skal eftir lögum Jess
samkvmmt 19. grein arn
skipti å dånarbuinu. Sé
krafan bundin viö skuldabréf
eöa annad skjäl,
sem framvisa Järf til
Jess aö koma fram kröfunni,
skal hirn Jö ålitast
vera i Jvi riki, Jar
sem skjaliö er.

Skråsett skip eöaflugvél
teist vera i Jvi riki,
Jar sem Jad å heimilisfang.

IV. Almenn akvcebi.

27. grein.

Nu hefir dömstöll i
einhverju samningsrikjanna
fellt lirskurö um
aö bui, sem um raiöir i
19. grein, skuli skipt af

Artikkel 25.

Lovbestemmelser i en
av statene örn at tinglysning
er nödvändig for at
rettigheter som er erhvervet
ved rettshandel eller
ved utlegg eller ^pantning,
skal ha gyldighet
overfor et dödsbo, kommer
ikke til anvendelse
på formuegjenstander
som ved dödsfallet finnes
i de andre stater.

Artikkel 26.

Fors hvidt anvendelsen
av foranstående bestemmelser
avhenger av hvor
en formuegjenstand finnes,
skal en fordring som
tilhörte arvelateren, ansees
for å vare i den stat
hvis lov efter artikkel 19
er bestemmende for behandlingen
av boet. Er
fordringen knyttet til
gj eldsbrev eller annet dokument
hvis förevisning
er nödvendig for å g jure
den gjeldende, ansees den
dog för å vsere i den stat
hvor dokumentet finnes.

Registrert skib eller
luftfartöi ansees for å
vsere i den stat hvor det
har hjemsted.

IV. Almindelige bestemmelser.

Artikkel 27.

Har en domstol i en av
statene truff et avgjörelse
örn at et bo som nevnt i
artikkel 19 skal behandles
av skifterett, testa -

Artikel 25.

Vad lagen i fördragsslutande
stat stadgar därom
att inskrivning i fastighetsbok
eller domstolsprotokoll
(tinglysning) utgör
förutsättning för att rätt
som uppkommit genom
avtal eller annan rättshandling
eller genom utmätning
(utlegg eller utpantning)
skall gälla emot
dödsbo åge ej tillämpning
beträffande egendom, som
vid dödsfallet fanns i annan
fördragsslutande stat.

Artikel 26.

Vid tillämpning av de
föreskrifter denna konvention
innehåller örn egendoms
befintlighet i viss
fördragsslutande stat skall
fordran som är grundad
på löpande skuldebrev eller
annat fordringsbevis,
vars företeende utgör villkor
för rätt att utkräva
fordringen, anses befintlig
där handlingen finnes,
men annan fordran betraktas
såsom befintlig i
den stat, enligt vars lag
boutredningen skall äga
rum.

Registrerat fartyg eller
luftfartyg skall anses befintligt
i stat, där det har
hemort.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 27.

Har domstol i fördragsslutande
stat fattat beslut
att dödsbo som avses i
artikel 19 skall omhändertagas
av arvsdomstol, bo -

30

Kungl. Majlis proposition nr £.

mentseksekutor eller boutredningsman
eller skiftes
under Medvirkning af
skiftesman, eller at det
skal udleveres til privat
Skifte, er Afgorelsen bindende
ogsaa i de andre
Stater.

Det samme gselder Afgorelser
örn en efterlevende
iEgtefsedes Ret til
at hensidde i uskiftet Bo.

Artikel 28.

Bestemmelserne om
Anerkendelse og Fuldbyrdelse
af Domme og Forlig
i Konvention af 16. Mårts
1932 skal ogsaa findé Anvendelse
paa Domme og
Forlig örn Ret til Arv eller
Legat, örn en efterlevende
iEgt ef sedes Rettigheder
og om Ansvar för en Arveladers
Gseld, saafremt
den afdode var Statsborger
i en af Staterne og var
bosat i en af dem.

De i Artikel 3 og Artikel
6 Nr. 3 i den nsevnte Konvention
givne saerlige Bestemmelser
vedrorende
Domme över en udebleven
sagsogt kommer kun
til Anvendelse, forsaavidt
Dommen angaar den efterlevende
Aigtefselles eller
de enkelte Arvingers
Ansvar for den afdodes
Gseld.

Artikel 29.

Denne Konvention
kommer ikke til Anven -

jan on otettava 19 artiklassa
tarkoitettu kuolinpesä
hoitoonsa, etta pesän
selvitys ja jako on
tapabtuva osakasten toimesta
tabi etta pesänjako
toimitetaan pesänj
akaj an myötävaikutuksella,
olkoon päätös voimassa
muissakin sopimusvaltioissa.

Mita tassa on sanottu,
olkoon voimassa myöskin
tuomioistuimen päätöksestä,
joka koskee
eloonjääneen puolison oikeutta
elää jakamattomassa
pesässä.

28 artikla.

Maabskuun 16 päivänä
1932 tehdyn sopimuksen
määräyksiä tuomioiden ja
sovintojen tunnustamisesta
ja täytäntöönpanosta
sovelletaan myöskin
tuomioon tai sovintoon,
joka koskee perintöön tai
testamenttiin perustuvaa
oikeutta, eloonjääneen
puolison oikeutta tai vastuuta
varna jan velasta,
millom varna ja oli sopimusvaltion
kansalainen ja
hänellä oli kotipaikka jossakin
sopimusvaltiossa.

Sanotun sopimuksen 3
artiklassa ja 6 artiklan 3
kohdassa annettuja erikoismääräyksiä
saapuville
tulematta jääneeseen vastaajaan
kobdistuvasta
tuomiosta soveUetaan
varn silloin, kun tuomio
koskee eloonjääneen puodson,
perillisen tai testamentinsaajan
vastuuta
vainajan velasta.

29 artikla.

Tätä sopimusta ei sovelleta,
milloin perinnön -

stol, boutredningsman eller
testamentsexekutör,
eller att boet skall bliva
föremål för utredning och
skifte genom delägarnas
försorg eller skiftas under
medverkan av skiftesman,
vare beslutet gällande i
övriga fördragsslutande
stater.

Vad nu är sagt gäde
jämväl domstols beslut
örn efterlevande makes
rätt att sitta i oskiftat
bo.

Artikel 28.

Bestämmelserna örn erkännande
och verkställighet
av dom eder förlikning
i konventionen
den 16 mars 1932 skola
jämväl äga tidämpning å
dom eder förhkning örn
rätt på grund av arv
eder testamente, örn efterlevande
makes rätt eller
örn ansvarighet för
den dödes gäld, såframt
den döde var medborgare
i fördragsslutande stat och
hade hemvist i sådan
stat.

De i artikel 3 samt
artikel 6 under 3. i sagda
konvention givna särskilda
bestämmelser örn dom
mot utebliven svarande
skola vinna tidämpning
allenast där domen rörer
efterlevande makes, arvinges
eder testamentstagares
ansvarighet för
den dödes gäld.

Artikel 29.

Konventionen skall ej
äga tidämpning, där arv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

31

skiptarétti, af executor
testanienti efla af s''boutredningsman*,
eöa aö
buinu skull skipt meö aöstoö
skiptamanns (skiftesman),
eöa aö J>aö skull
afhent til einkaskipta,
og skal f)å så urskuröur
einnig vera bindandi i
binum rlkjunum.

Sama gildir um urskurö
um réttindi eftirlifandi
maka til setu i
öskiptu bill.

28. grein.

Åkvseöin um viöurkenningu
döma og satta
og um fullnsegju f>eirra
i samningi frå 16. marz
1932 gilda einnig um
döma og ssettir, um rött
til arfs eöa gjafa-arfs,
um réttindi eftirlifandi
maka og um åbyrgö å
skuldum arfleifanda, ef
hinn låtni åtti rikisfesti
i einhverju rikjanna og
var busettur i einhverju
Jteirra.

Hin sérstöku åkvseöi
i 3. grein og 1 6. grein

3. liö i sama samningi
um utivistardöma yfir
stefndum, sem ekki
msetti, gilda aöeins, ef
dömurinn vårdar åbyrgö
eftirlifandi '' maka eöa
hinna einstöku erfingja
å skuldum hins låtna.

29. grein.

Ekki skal farid eftir
åkvmöunum i samningi

mentsfullbyrder eller boutredningsman
eller skiftes
under medvirkning av
skiftesman, eller at det
skal overlates til loddeierne
selv, er avgj erel sen
bindende også i de andre
stater.

Det samme gj elder avgj
or elser örn en gjenlevende
ektefelles rett til å sitte
i uskiftet bo.

Artikkel 28.

Bestemmelsene örn aner
kjennelse og fullbyrdelse
av dommer og forlik i
konvensjonen av 16 mars
1932 skal også gj elde dommer
og forlik örn rett til
arv eller legat, örn en gjenlevende
ektefelles rettigheter
og örn ansvar for
en arvelaters gjeld, såfremt
den avdode var
statsborger i en av statene
og var bosatt i en av dem.

De sserskilte bestemmelser
som i artikkel 3 og
artikkel 6 nr. 3 i den nevnte
konvens jon er gitt örn
dommer mot en uteblitt
saksokt, får bäre anvendelse
når dommen gj elder
gjenlevende ektefelles eller
de enkelte arvingers
ansvar for den avdodes
gjeld.

Artikkel 29.

Denne konvens jon

kommer ikke til anven -

utredningsman eller testamentsexekutör,
eller att
boet skall bliva föremål
för utredning och skifte
genom delägarnas försorg
eller skiftas under medverkan
av skiftesman, vare
beslutet gällande i övriga
fördragsslutande stater.

Vad nu är sagt galle
jämväl domstols beslut
örn efterlevande makes
rätt att sitta i oskiftat bo.

Artikel 28.

Bestämmelserna örn erkännande
och verkställighet
av dom eller förlikning
i konventionen den
16 mars 1932 skola jämväl
äga tillämpning å dom
eller förlikning örn rätt på
grund av arv eller testamente,
om efterlevande
makes rätt eller örn ansvarighet
för den dödes gäld,
så framt den döde var
medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist
i sådan stat.

De i artikel 3 samt artikel
6 under 3. i sagda konvention
givna särskilda
bestämmelser örn dom
mot utebliven svarande
skola vinna tillämpning
allenast där domen rörer
efterlevande makes, arvinges
eller testamentstagares
ansvarighet för
den dödes gäld.

Artikel 29.

Konventionen skall ej
äga tillämpning där arv -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

delse, naar Arveladeren er
död för Konventionens
Ikrafttraeden, og heller
ikke, naar en efterlevende
iEgtefselle har hensiddet
i uskiftet Bo, og den forstafdodo
JJgtefaelle er död
for det naevnte Tidspunkt.

Artikel 30.

Konventionen skal ratificeres,
og Ratifikationsdokumenterne
skal deponeres
i det danske Udenrigsministeriums
Arkiv,
saa snart ske kan.

Konventionen trseder i
Kraft mellem de ratificerende
Stater den 1. Januar
eller den 1. Juli, der
indtrseder, naar tre Maaneder
er forlobet, efter at
min dst tre af Staterne har
deponeret deres Ratifikationsdokumenter.
I Forhold
til senere ratificerende
Stater trseder Konventionen
i Kraft den 1.
Januar eller den 1. Juli,
der indtrseder, naar tre
Maaneder er forlobet efter
Deponeringen af Ratifikationsdokumentet.

Enhver af Staterne kan
i For hold til hver af de
andre opsige Konventionen
med en Frist af eet
Aar til Ophor en 1. Januar
eller en 1. Juli.

Til Bekrseftelse heraf
har de respektive befuldmsegtigede
undertegnet
nservserende Konvention
og forsynet den med
deres Segh

jättäjä on kuollut ennen
sopimuksen voimaantuloa,
eika myöskään silloin,
kun eloonjäänyt puoliso
on elänyt jakamattomassa
pesässä ja ensiksikuollut
puoliso on kuollut
ennen sanottua ajankohtaa.

30 artikla.

Tärna sopimus on ratifioitava
ja ratifioimiskirjat
talletettava Tanskan
ulkoasiainministeriön
arkistoon niin plan
kuin tärna voi tapahtua.

Sopimus tulee voimaan
ratifioineiden valtioiden
kesken sen tammi-tai
heinäkuun 1 päivänä,
joka lähinnä seuraa kolmén
kuukauden kuluttua
siitä, kim ratifioimiskirjat
on kolmén valtion pållesta
talletettu. Myöhemmin
ratifioivan valtion
suhteen sopimus tulee voimaan
sen tammi- tai
heinäkuun 1 päivänä,
joka lähinnä seuraa kolmén
kuukauden kuluttua
siitä, kun ratifioimiskirja
sen valtion puolesta talletettiin.

Jokainen sopimusvaltio
voi jokaisen muun
sopimusvaltion suhteen
sanoa irti sopimuksen,
joka silloin lakkaa olemasta
voimassa sen
tammi- tai heinäkuun 1
päivän alusta, joka lähinnä
seuraa vuoden kuluttua
sith, kun irtisanominen
tapahtui.

Tämän vakuudeksi
ovat asianomaiset valtuutetut
allekirjoittaneet tämän
sopimuksen ja varustaneet
sen sineteillään.

låtaren dött före konventionens
ikraftträdande, ej
heller där efterlevande
make suttit i oskiftat bo
och den först avlidne
maken dött före nämnda
tidpunkt.

Artikel 30.

Konventionen skall ratificeras,
och ratifikationshandlingarna
skola deponeras
i danska utrikesministeriets
arkiv så snart
ske kan.

Konventionen träder i
kraft mellan de ratificerande
staterna den 1 januari
eller den 1 juli,
som infaller näst efter
det tre månader förflutit
från detratifikationshandlingarna
för tre av staterna
deponerats. I förhållande
till stat, som sedermera
ratificerar, träder
konventionen i kraft
den 1 januari eller den 1
juli, som infaller näst
efter det tre månader förflutit
från det ratifikationshandlingen
för den
staten deponerades.

Envar av staterna äge
i förhållande till envar
av de övriga uppsäga
konventionen till upphörande
från och med den
1 januari eller den 1 juli,
som infaller näst efter
ett år sedan uppsägningen
skedde.

Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill.

Kungl. Maj:ts proposition nr

33

essum, ef arfleifandi
efir låtizt åöur en saniningurinn
gekk i gild!,
og heldur ekki ef eftirlifandi
maki behr setiö
i öskiptu biii, og jiaö
hjöna, er fyrr lézt, hefir
låtizt åöur en samningurinn
öölaöist gildi.

30. .grein.

Samning pennan skal
fullgilda, og fullgildingarskjölin
skulu sett til
vörzlu i skjalasafni utanrikismålaråöuneytisins

danska eins fljött og auöiö
er.

Samningurinn gengur
i gildi milli f>eirra rikja,
er J)å hata fullgilt hann,
1. januar eöa 1. juli najstan
eftir aö firir månuöir
eru liönir frå jivi aö
minnst jirju samningsrikjanna
hafa afhent tullgildingarskjöl
sin aö
samningnum. Meö tilliti
til Jeirra rikja, er seinna
fullgilda samninginn,
gengur hann i gildi 1.
januar eöa 1. juli nystan
eftir aö j)rir månuöir eru
liönir frå ftvi aö fullglldingarskjaliö
var afhent.

Sérhvert samningsrikjanna
getur, gagnvart
sérhverju hinnarikjanna,
sagt upp samningnum til
jjess aö gänga ur gildi
nresta 1. januar eöa 1.
juli eftir aö eitt år er
iiöiö frå uppsögninni.

delse når arvelateren er
död for konvensjonens,
ikrafttreden, og heller ikke
når en gjenlevende ektefelle
har sittet i uskiftet
bo og den forst avdode
ektefelle er död för det
nevnte tidspunkt.

Aitikkel 30.

Konvens jonen skal ratificeres,
og ratifikasjonsdokumentene
skal deponeres
i det danske Utenriksministeriums
arkiv så
snart skje kan.

Konvens jonen trer i
kraft melkin de ratificerende
stater den 1 januar
eller den 1 juli som inntreffer
når tre måneder er
forlopet efteråt minst tre
av statene har deponert
sine ratifikasjonsdokumenter.
I forhold til senere
ratificerende stater
trer konvens jonen i kraft
den 1 januar eller den 1
juli som inntreffer når tre
måneder er forlopet fra
deponeringen av ratifikasj
onsdokumentet.

Enhver av statene kan
i forhold til hver av de
andre si op konvens jonen
med en frist av ett år til
ophor den påfolgende 1
januar eller 1 juli.

bessu til staöfestingar
hala umboösmennirnir
undirritaö samning pennan
og sett undir hann
innsigli sin.

Til bekreftelse herav
har de respektive befullmektigede
undertegnet
denne konvensjon og försynt
den med sine segh

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

låtaren dött före konventionens
ikraftträdande, ej
heller där efterlevande
make suttit i oskiftat bo
och den först avlidne maken
dött före nämnda tidpunkt.

Artikel 30.

Konventionen skall ratificeras,
och ratifikationshandlingarna
skola deponeras
i danska utrikesministeriets
arkiv så snart
ske kan.

Konventionen träder i
kraft mellan de ratificerande
staterna den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter det tre
månader förflutit från det
ratifikationshandlingarna
för tre av staterna deponerats.
I förhållande till
stat som sedermera ratificerar
träder konventionen
i kraft den 1 januari
eller den 1 juli, som infaller
näst efter det tre
månader förflutit från det
ratifikationshandlingen
för den staten deponerades.

Envar av staterna åge i
förhållande till envar av
de övriga uppsäga konventionen
till upphörande
från och med den 1 januari
eller den 1 juli, som
infaller näst efter ett år
sedan uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav
hava de respektive fullmäktige
undertecknat
denna konvention och försett
densamma med sina
sigill.

S. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Udfserdiget i Köbenhavn
i et Eksemplar paa
hvert af folgende Sprog:
Dansk, Finsk, Isländsk,
Norsk og Svensk, og för
det svenske Sprogs Vedkommende
i to Tekster,
en for Finland og en for
Sverige, den 19. November
1934.

Allekirjoitettu Kööpenhaminassa
yhtenä suomen-,
islannin-, norjan-,
ruotsin- ja tanskankielisenä
kappaleena, ruotsinkielisen
tekstin käsittäessä
kaksi eri tekstiä,
toisen Suomea ja toisen
Ruotsia varten, marraskuun
19 päivänä 1934.

Som skedde i Köpenhamn,
i ett exemplar på
finska, danska, isländska,
norska och svenska språken,
och försåvitt angår
svenska språket i två
texter, en för Finland och
en för Sverige, den 19.
november 1934.

(sign.) P. Munch.
(L. S.)

(sign.) Rolf Thesleff.
(L. S.)

Slutprotokol.

I Förbindelse med
Undertegnelsen i Dag af
Konventionen mellem
Danmark, Finland, Island,
Norge og Sverige
örn Arv og Dodsboskifte,
har de befuldmsegtigede
for de kontraherende Stater
afgivet folgende Erklsering: De

kontraherende Stater
er enige om, at Anmodning
örn Oplysning
angaaende Indholdet af
den i en af Staterne gseldende
Lov bliver at
fremsende fra vedkommende
Justits- eller
Udenrigsministerium og
rettes, naar der sporges
örn dansk, finsk, isländsk
eller norsk Lov, til Justitsministeriet,
og naar
der sporges örn svensk
Lov, til Udenrigsdepartementets
Retsafdeling.
Oplysninger skal altid
meddeles i det Omfång,
hvori der föreligger udtrykkelige
Lovbestemmelser,
og skal iovrigt
gives i den Udstraekning,
För holde ne tilsteder.

Köbenhavn, den 19.
November 1934.

(sign.) P. Munch.

(L. S.)

Päättöpöytäkirja.

Allekirjoitettaessa tänään
Suomen, Islannin,
Norjan, Ruotsin ja Tanskan
välistä perintöä, testamenttia
ja pesänselvitystä
koskevaa sopimusta,
ovat sopimusvaltioiden
edustajat antaneet
seuraavan selityksen.

Sopimusvaltiot ovat
yksimielisiä siitä, etta esitys,
jossa pyydetään tietoa
j ossaian sopimusvaltiossa
voimassaolevan
lain sisällyksestä, on lähetettävä
asianomaisesta
oikeus- tai ulkoasiainministeriöstä
ja osoitettava,
milloin on kysymys Islannin,
Norjan, Suomen
tai Tanskan kista, oikeusministeriölle,
ja, kun
on kysymys Ruotsin kista,
ulkoasiainministeriön
oikeudellisten asiain osastolle.
Tietoja annettakoon
aina sikäli kurn
nimenomaisia määräyksiä
on kissa olemassa ja
muutoin niin laajalti kuin
olosuhteet sallivat.

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet
denna dag av
konventionen mellan Finland,
Danmark, Island,
Norge och Sverige örn
arv, testamente och boutredning
hava ombuden
för de fördragsslutande
staterna avgivit följande
förklaring:

De fördragsslutande
staterna äro ense örn att
framställning örn upplysning
angående innehållet
av den i någon av
staterna gällande lag skall
översändas från vederbörande
justitie- eller utrikesministerium
och ställas,
där fråga är örn
dansk, finsk, isländsk eller
norsk lag, till justitieministeriet,
och i fråga
örn svensk lag till ututrikesdepartementets

rättsavdelning. Sådan
upplysning skall städse
givas i den mån uttryckliga
bestämmelser föreligga,
och i övrigt meddelas
i den utsträckning omständigheterna
medgiva.

Kööpenhaminassa,
marraskuun 19.p:nä 1934.

Köpenhamn, den 19.
november 1934.

(sign.) Rolf Thesleff.
(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

35

Gert i Kaupmannahöfn
i emu eintaki å islenzku,
dönsku, finnsku, norsku
og ssensku, og aö jivi
er ssenskuna snertir i
tveim textum, dörum tyrir
Finnland og öörum
tyrir Svijjjoö, hinn 19.
november 1934.

(sign.)SvEiNN Björnsson.

Lokabokun.

I sambandi viö undirskriftina
i dag, undir
samninginn milli Islands,
Danmerkur, Finnlands,
Noregs og SviJjjoöar um
erföir og skipti å dånarbuum
hata umboösmenn
samningsrik janna gert
eftirfarandi yfirlysingu:

Samningsrikin eru åsatt
um aö beiönir um upplysingar
um efni laga, sem
i gildi eru i einhverju
rik janna, skulu sendar
af hlutaöeigandi domseöa
utanrikismålaråöuneyti,
og ef spurt er um
donsk, finnsk, islenzk eöa
norsk lög, séu J)ser sendar
til domsmålaråöuneytisins,
en ef spurt er um
ssensk lög, til réttardeildar
utanrikismålarå öuneytisins

(utrikesdepartementets
rättsavdelning).
Upplysingar skal altaf
gefa aö svo miklu leyti
sem skyr lagafyrirmseli
eru tyrir hendi, og aö
ööru leyti eftir Jivi, sem
åstseöur leyfa.

Kaupmannahöfn, hinn
19. november 1934.

(sign.)SVEINNBjÖRNSSON.

(L. S.)

Utferdiget i Köbenhavn
i ett eksemplar på
hvert av folgende sprog:
norsk, dansk, finsk, isländsk
og svensk, og for
det svenske sprogs vedkommende
i to tekster,
en for Finnland og en for
Sverige, den 19. November
1934.

(sign.) Emil Huitfeldt.

Slutprotokoll.

I förbindelse med undertegningen
idag av konvensjonen
mellem Norge,
Danmark, Finnland, Island
og Sverige örn arv og
dodsboskifte har de befullmektigede
for de kontraherende
stater avgitt
folgende erkliering:

De kontraherende stater
er enig örn at anmodninger
örn oplysning om
innholdet av den i en av
statene gjeldende lov skal
oversendes fra vedkommende
justis- eller utenriksdepartement,
og .rettes,
når der sporres örn
dansk, finsk, isländsk eller
norsk lov, til justisdepartementet,
og når der
sporres om svensk lov,
til utenriksdepartementets
rettsavdeling. Oplysninger
skal alltid gis så
långt uttrykkelige lovbestemmelser
föreligger,
og forovrig meddeles i
den utstrekning forholdene
tilsteder.

Köbenhavn, den 19.
November 1934.

(sign.) Emil Huitfeldt.
(L. S.)

Som skedde i Köpenhamn,
i ett exemplar, på
svenska, danska, finska,
isländska och norska språken,
och försåvitt angår
svenska språket i två
texter, en för Sverige
och en för Finland, den
19 november 1934.

Under förbehåll örn ratifikation
av Kungl. Majit
med Riksdagens samtycke.

(sign.) K. R. Thyberg.
(L. S.)

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet
denna dag av
konventionen mellan
Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge
örn arv, testamente och
boutredning, hava ombuden
för de fördragsslutande
staterna avgivit
följande förklaring:

De fördragsslutande
staterna äro ense örn att
framställning örn upplysning
angående innehållet
av den i någon av staterna
gällande lag skall översändas
från vederbörande
justitie- eller utrikesdepartement
och ställas, där
fråga är örn dansk, finsk,
isländsk eller norsk lag,
till justitiedepartementet,
och i fråga örn svensk lag
till utrikesdepartementets
rättsavdelning. Sådan
upplysning skall städse
givas i den mån uttryckliga
bestämmelser föreligga,
och i övrigt meddelas
i den utsträckning
omständigheterna medgiva.

Köpenhamn, den 19
november 1934.

(sign.) K. R. Thyberg.
(L. S.)

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Förslag

till

Lag

om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
hade hemvist här i riket, m. m.

Sedan den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge ingåtts en konvention örn arv, testamente och boutredning, varder i anledning
därav förordnat som följer:

Arv och testamente. Oskiftat bo.

1 §•

Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död hemvist
här i riket, skall i fråga örn rätt till arv efter honom svensk lag gälla. Där
den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här hade hemvist, skall dock
lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge
eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag
arvet tillfalla staten, må ej sådant yrkande väckas.

2 §.

Vad i 1 § är sagt örn rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende
å lagstadgad rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo då bröstarvinge
ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt
hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.

3 §.

Yrkande örn tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader
från dödsfallet eller, örn arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist
vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall den som deltagit i
skiftet väcka sådant yrkande.

4 §.

Var den döde medborgare i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande
make rätt att, då bröstarvinge finnes, sitta i oskiftat bo, skall vad
sagda lag därom innehåller tillämpas, där den döde ej sedan fem år hade
hemvist här i riket. På rätten i den ort, där den döde hade hemvist, ankommer
att, efter ansökan av den efterlevande, fatta beslut örn hans övertagande
av boet, att pröva fråga som eljest enligt den främmande lagen tillkommer
särskild arvsdomstol (sJdfterett) eller annan myndighet, ävensom att, där järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

37

väl den efterlevande har hemvist här i riket, förordna god man för tillsyn å

boet efter vad därom är särskilt stadgat.

5 §.

Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande
make förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och yppas sedermera
här i riket fråga huruvida bodelning skall äga rum under makens livstid
eller eljest örn makens rätt i boet, varde, där maken är medborgare i fördragsslutande
stat, frågan bedömd enligt lagen i den stat, där beslutet meddelades.

6 §•

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av
tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvtsrge), vare bestämmelsen
gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark.
Tager änkan sedermera hemvist här i riket, uppböre tillsyningsmannens befattning,
men gälle, där omyndig arvinge efter den döde finnes, vad för ty fall
är särskilt stadgat om förordnande av god man.

7 §•

Den som enligt 1—4 §§ påkallar tillämpning av hemlandets lag skall, där
det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro för handen,
så ock styrka innehållet av nämnda lag.

8 §■

Vid bodelning som i denna lag avses skall iakttagas vad i 3 och 6 §§ förordningen
den 31 december 1931 örn vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är stadgat.

9 §•

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt,
om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet
upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist
eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid
förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade
hemvist eller var medborgare.

10 §.

Fråga örn behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta
skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist
vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år
hemvist i den staten, vare testamentet gällande jämväl örn han enligt hemlandets
lag ägde vidtaga åtgärden.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

11 §.

Fråga om testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testators
sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig
påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist
vid den tid då åtgärden vidtogs.

12 §.

Hade medborgare i främmande fördragsslutande stat vid sin död hemvist
här i riket, skall svensk lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning och
klander av testamente efter honom.

13 §.

Fråga örn bindande verkan av arvsavtal med arvlåtare, som vid sin död
hade hemvist här i riket, eller av gåva, som han för dödsfalls skull givit,
varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd
enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då rättshandlingen
företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren
under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.

14 §•

Där i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges
rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom
testamente förordna örn sådan egendom till förmån för viss arvinge, skola
nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.

I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande
angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda förordna om sådan
egendom galle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen.
Å rätt att sålunda förordna örn lös egendom har denna lag ej avseende.

15 §.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i
riket, adoptivbarn, skall, där beslutet örn adoption meddelats i sådan stat och
innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap,
det förbehåll här i riket gälla.

16 §.

Fråga örn förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse
varde, där arvlåtaren vid sin död hade hemvist här i riket, bedömd enligt
svensk lag, ändå att han var medborgare i annan fördragsslutande stat.

17 §.

Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare
i främmande fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist här i
riket, skall svensk lag lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

39

Den dödes gäld.

18 §.

Fråga om arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare
i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i riket, eller för fullgörande
av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde
bedömd efter svensk lag. Samma lag vare angående ansvarighet för fullgörandet
av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller
dess moder.

Boutredning, bodelning och arvskifte.

19 §.

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk, isländsk eller
norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket, skall förfaras i
enlighet med svensk lag.

Har efterlevande make berättigats att sitta i oskiftat bo skall ock, såframt
han är medborgare i fördragsslutande stat och vid sin död ägde hemvist här
i riket, vid bodelning och arvskifte efter makarna förfaras enligt svensk lag.
Detsamma gäller i fråga örn bodelning, när denna skall äga rum under makens
livstid och maken då har hemvist här i riket.

20 §.

Boutredning, bodelning och arvskifte, som avses i 19 § eller ock gäller kvarlåtenskap
efter svensk medborgare som hade hemvist här i riket, skall omfatta
all till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat.

21 §.

I fråga om efterlevande makes rätt att vid bodelning, varom i denna lag är
fråga, uttaga viss egendom varde svensk lag tillämpad. Vad lagen i främmande
fördragsslutande stat innehåller örn rätt för efterlevande make att i
visst fall innehålla vad som vid bodelning tillskiftas arvinge skall ej äga
tillämpning vid bodelning här i riket.

22 §.

Tvist om arv eller testamente efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare,
som hade hemvist här i riket, eller om hans efterlevande makes rätt
att övertaga boet såsom oskiftat eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas
av svensk domstol. Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande
stat efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat,
förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och hade maken vid sin död hemvist
här i riket, ankomme på svensk domstol att upptaga tvist örn bodelning
eller arvskifte efter makarna. Uppstår under makens livstid tvist örn bodelning
eller eljest örn makens rätt i boet, och har maken då hemvist här i riket,
varde ock tvisten upptagen av svensk domstol. Åro parterna ense örn tvistens

40

Kungl. Majlis proposition nr 2.

upptagande i annan fördragsslutande stat, lände det till efterrättelse, dock ej
där boet är föremål för behandling av testamentsexekutör eller av domstol
förordnad boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten avser klander av
bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande

make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

41

Förslag

till

Lag

om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,

Island eller Norge.

Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts
en konvention örn arv, testamente och boutredning, varder i fråga örn
kvarlåtenskap efter den, som vid sin död hade hemvist i någon av dessa stater
och var medborgare i någon av dem eller ock svensk medborgare, förordnat som
följer:

1 §•

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Danmark,
Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning eller arvskifte, som
där äger rum, omfatta den till boet hörande egendom, som finnes här i riket.
Svensk domstol må ej med kvarlåtenskap,en taga befattning i vidare mån än i
denna lag sägs.

2 §.

På framställning av dödsboförvaltningen, har rätten i ort, där egendom efter
den döde finnes, att förordna lämplig person att upprätta bouppteckning. I
bouppteckningen skola upptagas boets tillgångar här i riket med angivande av
värdet, så ock den gäld, för vilken sadan tillgång pa grund av inteckning
eller eljest särskilt häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten
ock att förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket
varande egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och
har den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar
alltför kostsam vård, föranstalta örn försäljning av egendomen.

Göres å landet framställning, som nu är sagd, a tid da rättegångsdag ej
inträffar, äge domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut
i ärendet.

Finnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, äge rätten eller, på landet,
domaren att, innan beslut fattas, av den som åtgärden pakallat kräva förskott
med belopp, som prövas skäligt. Handling, som är avfattad pa finska eller
isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska
eller svenska språket.

3 §.

Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött under
uppehåll här i riket, skall, såframt han var medborgare i en av dessa stater

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom, intill dess den övertages
av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård som är stadgad örn egendom
efter död man, som hade hemvist här i riket; dock skall ej i något fall
pa den som egendomen vårdar ankomma att föranstalta örn bouppteckning.

4 §•

Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon av de främmande
staterna och hörer till boet egendom här i riket, skall vad i den statens
lag är stadgat örn inskränkning i rätten att utmätningsvis njuta betalning ur
dödsbo äga tillämpning å sagda egendom, dock ej i fråga örn utmätning för
skatt eller annan allmän avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande
ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet
för fordringen.

5 §.

Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid försäljningen
och fördelning av köpeskillingen, tillämpat vad i 9 § lagen den 6 april 1934
örn verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,
är stadgat örn fordran som njuter förmånsrätt.

6 §<

Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar örn att inskrivning i
fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att
rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning
(utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo åge ej tillämpning
beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns här i riket.

7 §•

Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller örn egendoms befintlighet
i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på löpande
skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för
rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan
fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen
skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har
hemort.

8 §.

Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att dödsbo efter
medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i sådan stat
skall behandlas av särskild arvsdomstol eller om boets överlämnande till boutredningsman
eller testamentsexekutör eller till utredande eller skiftande av
delägarna själva eller örn efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom
oskiftat, vare beslutet gälland,e här i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

43

9 §•

Yppas tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande
stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge,
eller örn hans efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, åge
parterna överenskomma, att tvisten må upptagas av allmän underrätt här i
riket; dock må det ej ske där boet är föremål för behandling av särskild arvsdomstol
eller testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman
eller skiftesman eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvskifte
efter någon som hade hemvist i Finland.

10 §.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning
i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare i fördragsslutande
stat och hade hemvist i sadan stat, jämväl äga tillämpning a dom
eller förlikning örn rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande
makes rätt eller örn ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under
3. i sagda lag givna särskilda bestämmelser örn dom mot utebliven svarande
skola dock vinna tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes,
arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande
make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Förslag

till

Lag

om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

o Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingars
en konvention örn arv, testamente och boutredning, förordnas härigenom
som följer:

Där, jämlikt 4 § i lagen örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk
medborgare som hade hemvist här i riket, efterlevande make, som jämväl här
har hemvist, av svensk domstol förklaras berättigad att i enlighet med lagen i
den dödes hemland övertaga boet såsom oskiftat, och maken är förmyndare för
omyndig bröstarvinge efter den döde, förordne rätten god man att över boets
förvaltning hava sådan tillsyn som enligt den främmande lagen åligger förmyndare
eller förmynderskapsmyndighet.

2 §.

Det åligger överförmyndaren att utöva tillsyn över att gode mannen behörigen
fullgör sitt uppdrag. Finnes god man icke vara lämplig, varde han entledigad,
då det yrkas av överförmyndaren eller förhållandet eljest varder kunnigt.
Dör gode mannen, skall det av den, som har hans kvarlåtenskap i sin
vård, anmälas hos rätten. Tager efterlevande maken hemvist inom annan
rätts domvärjo, varde det av överförmyndaren anmält hos den rätt, som förordnat
gode mannen; och pröve rätten, huruvida gode mannen ändock må bibehållas
vid sin befattning. Varder han entledigad, gore rätten därom anmälan
hos den andra rätten, och förordne denna god man i den entledigades ställe.
Tager den efterlevande hemvist utom riket, vare gode mannens förordnande
förfallet.

3 §•

Har efterlevande make, som hade hemvist utom riket, av myndighet i fördragsslutande
stat förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och bosätter sig
maken sedermera här i riket, varde, där efter den döde finnes omyndig bröstarvinge
för vilken maken är förmyndare, god man för arvingen förordnad av
rätten i den ort, där maken tagit hemvist; och gälle örn sådan god man vad i
1 och 2 §§ sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

45

4 §.

Påkallar god man eller överförmyndare arvode för uppdrag, som i denna lag
avses, pröve rätten, huruvida och med vilket belopp arvode skall av den efterlevande
gäldas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga
tillämpning i fråga örn dödsbo efter den som dött före ikraftträdandet.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats rådet

å Stockholms slott den 7 april 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler inom lagberedningen
utarbetade, av motiv åtföljda förslag till dels konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge angående dödsbo, dels ock följande
lagar:

1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
hade hemvist här i riket;

2j lag örn kvarlåtenskap efter den, som hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i främmande
Stät*

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,

47

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 november 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler ett av lagberedningen
den 31 oktober 1933 avgivet betänkande (statens offentl. utredn.
1933: 35), däri under rubriken Lagberedningens förslag angående vissa internationella
rättsförhållanden V sammanförts dels ett av särskilda delegerade
uppgjort förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island
och Norge örn arv, testamente och boutredning jämte slutprotokoll, dels inom
beredningen uppgjorda förslag till lagar, som betingas av Sveriges anslutning
till konventionen, nämligen

1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som
bade hemvist här i riket, m. m.;

2) lag örn kvar låtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,
Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge.

Föredraganden anför:

»Sedan de svenska delegerade efter förhandlingar med delegerade för de övriga
nordiska staterna den 3 april 1933 framlagt provisoriska förslag till konvention
i ämnet och till åtskilliga med konventionen sammanhängande lagar,
bar Kungl. Maj :t genom beslut den 7 i samma månad förordnat, att lagrådets
utlåtande över förslagen skulle inhämtas. Sådant utlåtande avgavs den 12
juni 1933.1 I samband med de under innevarande höst återupptagna förhandlingarna
hava de provisoriska förslagen undergått jämkning i åtskilliga punkter,
som varit föremål för lagrådets uttalanden. Med anledning av yrkanden
från främmande delegationers sida hava därjämte, utan samband med lagrådets
yttranden, gjorts vissa ändringar i förslagen. Dessa senare ändringar
avse, enligt vad de delegerade i sitt nu anmälda betänkande omnämna, följan 1

Utdrag av lagrådets protokoll i detta ärende återfinnes å sid. 108 i lagberedningens betänkande.

/

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

de delar av förslagen: a) artiklarna 4, 12 och 20 i konventionsförslaget samt
b) 6, 13 och 21 §§ i förslaget till lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk
eller norsk medborgare, som bade hemvist här i riket, m. m.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda, under
a) och b) upptagna delar av förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr %.

49

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd, den 4 december
1933.

Närvarande:

jnstitieråden Alexanderson,

Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justi tierådet G-reeberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 17 november
1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över dels
artiklarna 4, 12 och 20 av upprättat förslag till konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning, dels
ock 6, 13 och 21 §§ av upprättat förslag till lag örn dödsbo efter dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet i remitterade
delar föredragits av justitierådet Erik Lind.

Lagrådet lämnade förslagen i nu granskade delar utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr %.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1934.

N arv a rande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet
Undén, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter,
frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn
arv, testamente och boutredning.

Föredraganden anför:

»Den 11 april 1930 har Kungl. Maj:t beslutit att hos den danska, finska,
isländska och norska regeringen göra framställning örn inledande av förhandlingar
genom delegerade för utrönande i vilken omfattning överenskommelse
lämpligen kunde träffas mellan de nordiska länderna angående de internationell
t-privaträttsliga reglerna örn behandling av dödsbon m. m., ävensom för
upprättande av förslag till dylika överenskommelser.

Med anledning av denna framställning hava förhandlingar i omförmälda
ämnen ägt rum i Oslo den 26 januari-—7 februari 1931, i Stockholm den 31
augusti—12 september 1931, i Köpenhamn den 8—27 februari 1932, i Oslo
den 17 oktober—8 november 1932 och i Stockholm den 4—15 september 1933.

På grund av Kungl. Maj:ts förordnande hava från svensk sida i förhandlingarna
deltagit ordföranden i lagberedningen f. d. presidenten friherre E.
Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och revisionssekreteraren,
numera justitierådet E. Lind.

De svenska delegerade hava, med underdånig skrivelse den 3 april 1933, på
grundvalen av dittills förda förhandlingar framlagt provisoriska förslag till
konvention angående dödsbo samt till åtskilliga med konventionen sammanhängande
lagar. Genom beslut den 7 i nyssnämnda månad har Kungl.
Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas; och har sådant utlåtande
avgivits den 12 juni 1933.

Under ytterligare förhandlingar, som i september 1933 ägt rum mellan samtliga
delegerade, hava utarbetats reviderade förslag, vilka, åtföljda av motiv,
av de svenska delegerade framlagts den 31 oktober 1933. I dessa förslag har

Kungl. May.ts proposition nr S.

51

hänsyn tagits till lagrådets uttalanden, varjämte även i övrigt vidtagits vissa
ändringar i de provisoriska förslagen.

Den 17 november 1933 bär lagrådets utlåtande infordrats över de punkter
i de slutliga förslagen till konvention och lagar, som ej tidigare varit föremål
för lagrådets granskning; och har sådant yttrande avgivits den 4 december
1933, därvid förslagen lämnats utan anmärkning.

Huvudprinciperna i konventionsförslaget äro: att, när medborgare i någon
av de fördragsslutande staterna avlider och vid sin död har hemvist i en annan
av dessa stater, men fem år ännu ej förflutit fran hans bosättning därstädes,
lagen i den stat där han var medborgare skall, örn sadant payrkas,
gälla i avseende å rätten till arv och efterlevande makes på lag grundade rätt
att behålla boet, medan däremot, örn han längre än fem år varit bosatt i den
främmande staten, det är dess lagstiftning som skall lända till efterrättelse i
nämnda hänseenden; att testamente efter medborgare i fördragsslutande stat
skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt
lagen i den av staterna där testamentet upprättats eller testator vid tiden för
upprättandet hade hemvist eller var medborgare; samt att boutredning, bodelning
och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död
hade hemvist i annan av staterna, skall förrättas i enlighet med den senare
statens lag och omfatta all till boet hörande egendom, som finnes i någon av
staterna. Vid sidan av dessa huvudfrågor berör konventionsförslaget åtskilliga
andra spörsmål inom arvs- och testamentsrättens område.

För närvarande förete de särskilda staternas lagar örn arv och testamente
sinsemellan betydande avvikelser, och någon utsikt för ett mera allmänt närmande
på detta, av folkliga traditioner starkt behärskade område är knappast
för handen. I denna situation ter sig som ett önskemål, att någon enighet
uppnås örn vissa internationellt-privaträttsliga principer rörande ifrågavarande
ämne. Försök hava ej heller saknats att fa till stand en härtill syftande
konvention mellan ett större antal stater. Särskilt har denna fråga varit
föremål för uppmärksamhet å de internationellt-privaträttsliga konferenserna
i Haag. De sex hittills hållna konferenserna av denna art hava samtliga
ägnat ingående behandling åt hithörande problem och utarbetat förslag till
konventioner, avsedda att tillträdas av det stora antal stater i olika världsdelar
som deltagit i konferenserna. De meningsskiljaktigheter som framträtt,
särskilt vid den senaste konferensen, synas emellertid giva anledning till en
viss pessimism i fråga örn utsikterna att under en överskådlig framtid uppnå
en mera allmän överenskommelse. I själva verket kan det ock sättas i fråga,
huruvida det skulle vara önskvärt att vårt land deltoge i en för mera allmän
anslutning öppen konvention, som medförde ovillkorlig förpliktelse att till
utländsk dödsboförvaltning utlämna härvarande egendom.

Lättare att åstadkomma äro successionsrättsliga överenskommelser som äro
avsedda att gälla mellan två stater eller inom en relativt begränsad statsgrupp.

Åtskilligt talar för avslutandet av en dylik överenskommelse mellan de nordiska
länderna.

52

Kungl. May.ts proposition nr 2.

Yad beträffar vårt förhållande till Finland föreligger en den 9 april 1889
med Ryssland ingången konvention, vilken alltjämt äger giltighet i förhållande
till det förutvarande storfurstendömet Finland. Denna konvention är
emellertid ej väl avpassad efter finska rättsprinciper och även ur svensk synpunkt
mindre tillfredsställande. I betraktande härav är det tydligen önskvärt
att den ersättes av en mera tidsenlig överenskommelse. Den livliga förbindelse
som råder mellan de båda länderna medför nämligen, att ofta nog ett
dödsbo omfattar egendom i dem båda, eller att en medborgare i det ena landet
bosätter sig i det andra och, utan att hava uppgivit sitt medborgarskap,
där avlider. För närvarande förete de båda ländernas arvslagar sinsemellan
betydande olikheter, bland annat i fråga örn arvsrättens begränsning till vissa
skyldskapsgrader; och örn än det arbete på en ny ärvdabalk som pågår i Finland
kan väntas i viss mån leda till återknytande av tidigare rådande rättsgemenskap
på ifrågavarande område, kan det förmodas att på vissa ingalunda
oviktiga punkter den finska lagstiftningen även framgent kommer att skilja
sig från den svenska, samt att alltså de internationellt-privaträttsliga spörsmålen
fortfarande komma att vara av betydelse i förhållandet mellan de två
ländernas innebyggare.

Vidkommande Danmark och Norge är där gällande lagstiftning örn kvarlåtenskap
i åtskilliga fall helt avvikande från den svenska. Bland viktigare
olikheter märkas, att arvsrätten där likasom i Finland omfattar en vidare krets
av skyldemän än fallet numera är i Sverige, samt att efterlevande make äger
en legal rätt att behålla boet i fall då bröstarvingar finnas. Därjämte föreligger
i fråga örn själva boutredningsförfarandet den betydelsefulla olikheten,
att, medan i Sverige utredningen i princip ankommer på bodelägarna
själva, det i Danmark och Norge alltid är en offentlig myndighet, »skifteretten»,
som omhändertager, förvaltar och skiftar boet eller prövar, huruvida
förutsättningarna för annat slags skifte äro för handen.

Även med de västliga grannländerna står, som bekant, vårt land i livlig
beröring. Svenska medborgare äro till ej ringa antal bosatta i Danmark och
Norge, och antalet här i landet bosatta danska och norska medborgare är även
ganska avsevärt. Esomoftast förekommer också, att i kvarlåtenskapen efter
en i Danmark eller Norge bosatt person ingå tillgångar här i landet, eller att,
tvärtom, dödsbo efter någon här bosatt omfattar egendom i något av de västra
grannländerna.

Önskvärt är alitsa tydligen, att även mellan Sverige och dess båda västliga
grannländer vinnes enighet om de internationellt-privaträttsliga principerna
för dödsboutredning och skifte av kvarlåtenskap.

Vad angår Island — ett land vars rättsordning närmast överensstämmer
med den danska — är en överenskommelse med detta land och Sverige av jämförelsevis
underordnad praktisk vikt. För Danmark och Norge åter lärer
Islands deltagande i en eventuell nordisk överenskommelse icke sakna reell betydelse;
och då några sakliga betänkligheter häremot ej torde ur svensk synpunkt
föreligga, samt det i och för sig måste anses önskvärt, att det nordiska
samarbetet på rättens område omfattar det med vårt land stam- och rättsbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 53

fryndade Ölandet, måste det betraktas som en fördel att dess medverkan är
att påräkna.

I sakligt hänseende är jag beredd att ansluta mig till de principer, på vilka
konventionsförslaget är byggt, och jag har ej heller något att invända mot
den närmare utformning dessa principer erhållit i förslaget eller mot dess
övriga detaljer.

Jag tillåter mig alltså förorda, att Kungl. Majit godkänner konventionsförslaget.
I sådan händelse bör detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, underställas
riksdagens prövning. Till frågan örn de lagstiftningsåtgärder, som
påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag senare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning
samt hemställer, att förslaget måtte godkännas av Kungl. Maj :t.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Hagnar Kihlgren.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartement särenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 fehman 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
justitiedepartementet beslutat godkänna ett förslag till konvention mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning
jämte slutprotokoll, hemställer tillförordnade chefen för utrikesdepartementet,
statsrådet Undén, efter gemensam beredning med förstnämnde departementschef,
att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet i Köpenhamn O. A. H.
Ewerlöf och vid förfall för denne tillförordnade förste legationssekreteraren
vid beskickningen därstädes K. R. Thyberg att — under förbehåll örn ratifikation
av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention
jämte slutprotokoll i enlighet med nämnda förslag ävensom förordna att
fullmakt för Ewerlöf och Thyberg skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad tillförordnade departementschefen under ovanstående
punkt hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Fritz Stackelberg.

Kungl. Marits proposition nr 2.

55

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 december 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Enligt statsrådsprotokollet den 1 februari 1934 har Kungl. Majit godkant
ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge avgivet
förslag till konvention mellan nämnda länder örn arv, testamente och boutredning.
Förslaget har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och
den 19 november 1934 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats
att såsom konvention gälla mellan länderna. Vid undertecknandet har från
svensk sida gjorts förbehåll örn ratifikation.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, bör konventionen, innan ratifikation
ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. I samband härmed
torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder,
vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen.
Jag vill härmed erinra därom, att lagrådet den 12 juni 1933 avgivit utlåtande
över följande den 7 april 1933 till lagrådet remitterade provisoriska förslag

1 1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som

hade hemvist här i riket; . . ,

2) lag örn kvarlåtenskap efter den, som hade hemvist i Danmark, linland,

Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i främmande
stat. ,

I samband med förhandlingar, som av de delegerade aterupptogos under hosten
1933 hava nämnda provisoriska förslag undergått jämkning i åtskilliga
punkter, som varit föremål för lagrådets uttalanden, därvid hänsyn tagits till
dessa. Bland annat hava sålunda rubrikerna till de under 1) och 3) upptagna
lagförslagen erhållit en något ändrad avfattning. Med anledning av andringar
och tillägg sorn, utan samband med lagrådets yttrande, K jörts i konventionen,
hava motsvarande ändringar och tillägg vidtagits i lagförslagen.

1 Jfr-noten ovan sid. 47.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

över dessa ändringar oell tillägg Ilar, såsom statsrådsprotokollet den 17 november
1933 utvisar, lagrådets utlåtande infordrats. Jag får nu anmäla lagrådets
härutinnan den 4 december 1933 avgivna utlåtande, däri lagrådet lämnat
förslagen i då granskade delar utan erinran.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels, jämlikt
§ 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga berörda tre delvis
jämkade lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

332790