Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
1
Nr 194.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statskontoret
för budgetåret 1935/1936 m. m.; given Stockholms
slott den 8 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I riksstaten för löpande budgetår är upptaget ett ordinarie förslagsanslag
till statskontoret å 315,900 kronor.
Utgifter för dyrtidstillägg och provisoriskt dyrortstillägg till befattningshavare
hos statskontoret utgå från sjunde huvudtitelns allmänna
anslag till dylika tillägg. Omkostnaderna för statskontoret bestridas från
de under huvudtiteln uppförda gemensamhetsanslagen till rese- och
traktamentspenningar, till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. samt
till tryckningskostnader.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 19''f.
1
2
Kungl. Majda proposition nr 194.
Med hänsyn till att proposition med förslag angående ordnandet av
den militära tjänstepensioneringen kunde förväntas komma att föreläggas
1935 års riksdag samt att detta förslag kunde antagas komma att
inverka på statskontorets anslagsbehov under nästkommande budgetår
upptogos anslagen till statskontoret i årets statsverksproposition med allenast
beräknade belopp. Avlöningsanslaget beräknades därvid till 350,100
kronor och omkostnadsanslaget till 76,000 kronor.
I särskilda propositioner, som denna dag avlåtas till riksdagen, framläggas
förslag dels till militärt tjänstepensionsreglemente m. m., dels ock
angående vissa anslag för budgetåret 1935/1936 till det militära pensionsväsendet
m. m. Frågan örn anslag till statskontoret för nämnda budgetår
torde i anslutning därtill nu få upptagas till närmare prövning. I detta
sammanhang torde till behandling få upptagas jämväl frågan, bur uppsikten
över tryckning för statens räkning för framtiden bör ordnas. Till
dylik uppsikt bar i statsverkspropositionen, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för nästkommande budgetår under sjunde huvudtiteln
beräknats ett anslag av 17,000 kronor.
Kungl. Majit bar den 18 maj 1934 fastställt följande stater för statskontoret,
att tillämpas från och med budgetåret 1934/1935:
A. Ordinarie avlöning sstat.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ____kronor 256,900
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., för -
slagsanslag ........................................... » 58,100
Summa kronor 315,000.
B. Övergångsstat.
Avlöning, förslagsanslag ................................ kronor 8,600.
Enligt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev den 1 juni 1928 skall, så länge å
övergångsstat finnes uppförd en räntmästarbefattning (B 24), en i ordinarie
staten uppförd befattning såsom räntmästare (B 22) hållas vakant.
I anledning härav bar anslaget till statskontoret bestämts till ett belopp,
som med 7,700 kronor understiger summan av de båda staterna.
I fråga örn anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m. bar Kungl. Majit den 18 maj 1934 medgivit, att av sagda
post må användas till grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän,
extra befattningshavare, tillfällig personal, övertidsersättning, renskrivning
m. m. högst 54,800 kronor samt att därutöver må från ifrågavarande
anslagspost utgå vad som erfordras till beredande av avlöningsförhöjningar
till extra ordinarie tjänstemän, läkarvård jämte läkemedel och
dylikt samt begravningshjälp till sådan personal.
Genom beslut den 22 juni 1934 bar Kungl. Majit av anslaget till skriv -
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
3
materialier och expenser, ved m. m. för innevarande budgetår ställt till
statskontorets förfogande dels för ämbetsverkets eget behov ett belopp av
högst 37,500 kronor, dels ock för annat än eget behov ett belopp av förslagsvis
3,000 kronor.
Vidare bar Kungl. Majit genom beslut den 15 juni 1934 medgivit, att
statskontoret må av anslaget till tryckningskostnader använda ett belopp
av högst 11,500 kronor.
Såsom redan antytts bestridas resekostnaderna vid statskontoret från
sjunde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.
För nästa budgetår böra enligt grunderna för den nya riksstatsuppställningen
för statskontoret upptagas två förslagsanslag, ett till avlöningar
och ett till omkostnader. Förslag till beräkning av dessa anslag
har av statskontoret framlagts i skrivelse den 14 september 1934. I det
följande redogöres först för innehållet i nämnda skrivelse. Härefter angives
den inverkan på statskontorets anslagsbehov under nästkommande
budgetår, som genomförandet av förslaget angående ordnandet av den
militära tjänstepensioneringen kommer att utöva. Slutligen upptages till
behandling frågan örn ordnandet av uppsikten över tryckning för statens
räkning.
Statskontorets skrivelse den 14 september 1934 angående anslagsäskanden
för budgetåret 1935/1936.
I nämnda skrivelse har statskontoret inledningsvis framhållit, att ämbetsverkets
arbetsuppgifter under de senaste åren i mycket hög grad ökats.
Orsaken härtill vore att söka i den allmänna tidsutvecklingen och närmare
bestämt däri, att statens verksamhet på det ekonomiska området
och ingripande i samhällslivet över huvud tagit en allt vidare omfattning.
Hen punkt vore nu nådd, då ämbetsverket kände sig nödsakat uttala, att
— även med ett fullföljande av pågående rationaliseringssträvanden —
en förstärkning av arbetskrafterna vore ofrånkomlig, därest verket skulle
kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina ämbetsåligganden.
Avlöningsstaten.
Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat har statskontoret ansett böra beräknas till 274,000 kronor. Upptagandet
av avlöningarna till de å gällande personalstat uppförda ordinarie
befattningshavarna efter högsta förekommande löneklass har därvid
medfört höjning av anslagspostens nuvarande belopp, 256,900 kronor, med
12,918 kronor. Härifrån hava dragits 8,124 kronor, motsvarande avlöningen
i högsta löneklass till en räntmästare i lönegraden B 22, varemot tilllagts
12,312 kronor, motsvarande de beräknade kostnaderna för avlöning
till tre, av statskontoret i förevarande skrivelse till nyinrättande före
-
4
Kungl. Majds proposition nr 194.
slagna ordinarie kansliskrivarbefattningar i lönegraden B 11. Beträffande
sistnämnda förslag Ilar statskontoret anfört huvudsakligen följande.
Statskontoret hade såsom ett led i de senare årens besparings- och rationaliseringssträvanden
sökt, i den mån så låtit sig göra, å befattningshavare
med lägre kompetens överflytta arbetsuppgifter, som förut utförts
av mera kvalificerad personal.
Å fondbyrån hade sålunda från och med den 1 juli 1933 indragits en
förste amanuensbefattning och ersatts med en tjänst som extra ordinarie
kansliskrivare. På innehavaren av denna tjänst ankomme att närmast
handhava den löpande bokföringen å flertalet av statens utlåningsfonder,
övriga fonder och diversemedelstitlar. För det förberedande arbetet å
kassabyrån med statsliggarens redigering och samlandet av härför erforderliga
uppgifter från författningar, riksdagstryck m. m. anlitades tidigare
en förste amanuens, men år 1930 hade denne befattningshavare utbytts
mot en extra ordinarie kansliskrivare. Vidare verkställdes det väsentliga
av de uppgifter, som å räntekammaren tidigare omhänderhades
av en extra ordinarie revisor, senare av en förste amanuens, numera av
en extra ordinarie kansliskrivare. Nämnda befattningshavare hade åt
sig anförtrott att, såsom närmast underordnad kamreraren å räntekammaren,
ansvara för bokföringsarbetet därstädes.
Det kunde i längden knappast vara rimligt, att de befattningshavare,
som ombestyrde nyssnämnda kvalificerade och ansvarsfulla samt för verkets
ämbetsuppgifter ofrånkomliga arbete, skulle kvarstå i extra ordinarie
ställning. Statskontoret finge för den skull hemställa, att tjänsterna
i fråga från och med nästföljande budgetår överfördes å ordinarie stat,
varigenom även skulle ernås en bättre avvägning av antalet ordinarie och
extra ordinarie befattningar i de lägre lönegraderna hos ämbetsverket.
Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat
har statskontoret upptagit ett belopp av förslagsvis 9,100
kronor, motsvarande i avrundat tal avlöningen i högsta löneklass till den å
övergångsstat uppförde räntmästaren.
Statskontoret har hemställt örn anvisande av förslagsvis 8,600 kronor
till avlöning till en tjänsteman å extra stat. Härom innehåller
ämbetsverkets skrivelse huvudsakligen följande.
Den av ämbetsverket omhänderhavda utlåningsverksamheten, särskilt
den lånerörelse, som bedreves genom de statliga utlåningsfonderna, hade
de senare åren undergått en påfallande utvidgning. Det sista året hade
denna ökning ytterligare accentuerats. Medan utlåningsfondernas kapitaltillgångar
vid utgången av budgetåret 1932/1933 utgjorde 348 miljoner
kronor (däri ej inräknad statens bostadslånefond), hade sålunda motsvarande
siffra vid samma tid ett år senare stigit till 431 miljoner kronor
(varav statens bostadslånefond 68 miljoner kronor). Härtill borde ytterligare
läggas tillgångarna å den under budgetåret 1933/1934 påbörjade
lånerörelse, som finansierades av medel anvisade å fonden för förlag till
statsverket, eller 16.5 miljoner kronor.
Utvidgningen av statens utlåningsrörelse hade i hög grad påverkat arbetet
å statskontorets ombudsmansexpedition. Det ålåge ombudsmannen,
bland annat, att i avseende å de under statskontorets förvaltning
stående fonderna verkställa utredning och avgiva utlåtande över inkom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 5
na ansökningar om utbekommande av beviljade lån och över säkerheten
för desamma, vaka däröver, att antagen säkerhet ej upphörde eller förminskades,
och i sådant avseende vidtaga erforderliga förnyelse- och andra
åtgärder samt noga iakttaga, när konkurser och exekutiva auktioner inträffade,
uti vilka fordringar borde bevakas, verkställa uppsägning av
lån, indriva lån, räntor eller annuiteter, vilka icke behörigen likviderats,
m. m. Särskilt betungande för ombudsmannen syntes de arbetsuppgifter
bliva, vilka hänförde sig till den nystartade låneverksamheten till »främjande
av enskild företagsamhet».
Den sålunda ökade arbetsbördan för ombudsmansexpeditionen hade redan
förut medfört växande svårigheter att med tillgängliga arbetskrafter
utföra expeditionens arbete. Vissa göromål hade i anledning härav måst
eftersättas eller i varje fall blivit fördröjda. Särskilt gällde detta övervakningen
av säkerheter för beviljade lån av olika slag. Med hänsyn till de
betydande värden för statsverket, varom här vore fråga, vöre det enligt
statskontorets mening ofrånkomligt, att åtgärder vidtoges till möjliggörande
av att statens intressen i förevarande hänseende kunde behörigen
tillvaratagas. , , _ ,
Statskontoret funne alltså en förstärkning av arbetskraiterna a ombudsmansexpeditionen
starkt av behovet påkallad. Av särskild vikt syntes
därvid vara att erhålla tillgång till en befattningshavare, som agde eriorderliga
kvalifikationer att vid ombudsmannens ledigheter, tjänsteresor
eller eljest, då så vore behövligt, inträda i ombudsmannens ställe för att
på eget ansvar fullgöra hans åligganden. Åt befattningshavaren i fråga
syntes vidare höra anförtros vissa självständiga göromål, såsom att granska
preskriptionsbrytningar av förbindelser och vaka över att försäkringar
hållas i gällande kraft, varjämte han borde hava att biträda med lagsöknings-
och indrivningsärenden, konkursärenden m. m. Av sålunda anförda
skäl ville statskontoret föreslå, att en biträdande ombudsmanstjänst
inrättades. Med hänsyn till de viktiga arbetsuppgifter, som skulle komma
att åvila biträdande ombudsmannen, och de stora anspråk, som mäste
ställas å honom i avseende å juridiska insikter och praktisk erfarenhet
inom hithörande områden, ansåge statskontoret, att befattningen, som
tillsvidare borde erhålla karaktär av extrastatstjänst, borde placeras i
24:e lönegraden.
I infordrat utlåtande den 19 oktober 1934 över denna del av statskontorets
framställning har allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört
följande.
I likhet med statskontoret finner även lönenämnden.det vara önskvärt
att för ifrågavarande befattning förvärvas väl kvalificerad befattningshavare.
Nämnden föranledes till detta uttalande särskilt med hänsyn till
de avsevärda ekonomiska intressen för statsverket, som äro förbundna
med den av statskontoret omhänderhavda låneverksamheten, vilken särskilt
under de senaste åren avsevärt utökats såväl beträffande summan av
fondernas kapitaltillgångar som i fråga örn antalet lån. För att dessa intressen
må kunna bliva så väl tillvaratagna som möjligt, synas stora krav
böra ställas på innehavaren i fråga örn juridisk utbildning och erfarenhet.
Särskilt må framhållas de ansvarsfulla arbetsuppgifter, som sammanhänga
med ombudsmannens befattning med låneverksamheten för
främjande av enskild företagsamhet.
I betraktande härav och med hänsyn till arten av de göromål, som aro
6 Kungl. Martts proposition nr 194.
avsedda för den biträdande ombudsmannen, har lönenämnden intet att
erinra mot att befattningen i enlighet med statskontorets förslag placeras
i 24:e lönegraden.
Av en ledamot i lönenämnden har i särskilt yttrande anförts, att han
icke blivit övertygad örn behovet av inrättande av en ny tjänst för ifrågavarande
ändamål utan förutsatte, att ställföreträdarskap för ombudsmannen
kunde omhänderhavas av notarien, varför han funne sig icke böra biträda
lönenämndens mening.
Anslagsposten till avlöningar till ick e-o rdinarie personal
har statskontoret upptagit med ett belopp av 68,100 kronor, därav såsom
grundavlöningar m. m. högst 64,000 kronor och såsom avlöningsförhöjningar
m. m. förslagsvis 4,100 kronor.
Pa sätt i det föregående angivits må av den i nu gällande ordinarie avlöningsstat
för statskontoret upptagna anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. användas högst 54,800 kronor till
grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, extra befattningshavare,
tillfällig personal, övertidsersättning, renskrivning m. m. Enligt statskontorets
ifrågavarande förslag skulle nämnda belopp dels ökas med kostnaderna
för avlöning till 3 förste amanuenser i 18:e lönegraden (13,788 kronor),
till en halvtidsamanuens i 15:e lönegraden (1,944 kronor) samt till 2
extra ordinarie kontorsbiträden i 4:e lönegraden (4,104 kronor), dels minskas
med kostnaderna för avlöning till 3 extra ordinarie kansliskrivare i
ll:e lönegraden (9,432 kronor) ävensom till avlöning till ett extra biträde
för valvliggaren (1,200 kronor).
Såsom motivering till sitt förslag att anställa ytterligare 3 heltidsamanuenser
anför statskontoret huvudsakligen följande.
Såsom särskilt utmärkande för statskontorets verksamhet kunde framhållas
dess befattning med de från de olika statsdepartementen inkommande
remisserna. Dessas antal hade företett en fortsatt ökning, vartill komme
att remisserna numera i större utsträckning än tidigare rörde invecklade
och svårbehandlade spörsmål. Besvarandet av remisserna, vilka fördelade
sig på ämbetsverkets samtliga byråer, och de utredningar och andra
förberedelser, som därav påkallades, ställde betydande krav på statskontoret.
Den utredningshjälp, som stöde till förfogande för cheferna på utgiftsbyråerna,
vöre väsentligen inskränkt till icke-ordinarie arbetskrafter.
Då påtaglig brist rådde även på arbetskraft av denna kategori, hade
byråcheferna liksom sekreterarna måst i stor utsträckning själva omhändertaga,
förutom föredragning, ej blott uppsättningen av koncept i remissärendena
utan även materialsamlandet och det förberedande undersökningsarbetet
i övrigt. Den arbetsbörda, som remissärendenas handläggning
.på detta sätt kommit att medföra för utgiftsbyråernas chefer,
hade blivit i hög grad betungande. Den rådande arbetsanhopningen hade
ofördelaktigt påverkat möjligheterna att göra utredningarna så omfattande
och vittgående, som ofta vore önskvärt.
Statskontoret vore av den uppfattningen, att åtgärder ovillkorligen
måste vidtagas för att bereda cheferna för utgiftsbyråerna ävensom sekreterarna
tillgång till utredningsbiträde. Visserligen vore det riktigt
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
och naturligt att åtminstone delvis tillgodose detta behov genom anställande
av ordinarie arbetskrafter, men med hänsyn till den inverkan, som
ett blivande beslut i frågan örn öppnande av dragningsrätt å statsverkets
giroräkning i riksbanken för vissa verk och myndigheter, vilka nu lyfte
dem tillkommande medel i statskontoret, kunde erhålla för statskontorets
personalförhållanden, ville statskontoret inskränka sig till att föreslå, att
behovet av utredningsbiträde tills vidare tillgodosåges genom anställande
av icke-ordinarie personal.
Genom att i vidgad omfattning möjliggöra ett utnyttjande av arbetskraft
med lägre kompetens ansage statskontoret, att det skulle bliva möjligt
att för närvarande begränsa behovet till vad som erfordrades för att
å envar av utgiftsbyråerna anställa en utredningsamanuens med heltidstjänstgöring.
Beträffande förslaget att anställa en ytterligare amanuens med halvtidstjänstgöring
anför ämbetsverket, att den ändrade uppställning av
riksstatens utgiftssida, som vore avsedd att genomföras från. och med
nästa budgetår, och den därav föranledda omläggningen av olika verks
och myndigheters avlönings- och omkostnadsstater givetvis komme att
medföra genomgripande verkningar för statsliggarens uppställning och
innehåll. Då samtidigt syntes böra tillgodoses vissa av 1932 och 1933 års
riksdagar uttalade önskemål beträffande liggaren, funne statskontoret att
åtminstone temporärt en arbetsförstärkning å kassabyrån vore erforderlig
för det med liggaren förenade arbetet.
Till stöd för förslaget att anställa ytterligare 2 extra ordinarie kontorsbiträden
framhåller ämbetsverket, att på senare tid allt större svårighet
uppstått att få den kvinnliga biträdespersonalen att räcka till. Som
statskontoret tillika hade för avsikt att i vidare omfattning än som på
grund av personalbristen hittills kunnat ske utnyttja kvinnlig biträdespersonal
för det förberedande utredningsarbetet å utgiftsbyråerna samt
verkets chef ägde behov av mera stadigvarande tillgång till skriv- och
stenograferingshjälp, funne statskontoret det ytterst angeläget att den
ifrågavarande biträdespersonalen utökades.
I fråga örn minskning av medelsanvisningen med ett belopp motsvarande
avlöningen till 3 extra ordinarie kansliskrivare må hänvisas till
vad i det föregående anförts beträffande anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat.
Vad slutligen angår förenämnda belopp å 1,200 kronor, varmed medelsbehovet
för nästa budgetår skulle kunna minskas, må erinras, att detta
belopp avsetts till avlönande under sex månader av ett biträde vid bestyret
med upprättandet av en valvliggare. Arbetet härmed är avsett att
slutföras under innevarande budgetår.
Till beredande av avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän
m. m. är för innevarande budgetår beräknat ett belopp av 3,300 kronor.
Statskontoret har, såsom framgår av vad förut anförts, föreslagit
höjning av nämnda belopp med 800 kronor till förslagsvis 4,100 kronor.
Departementschefen.
° Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Under anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän har statskontoret för
provisoriskt dyrortstillägg uppfört ett belopp av förslagsvis 9,600 kronor.
Avlöningsstaten skulle således enligt statskontorets förslag sluta å ett
belopp av (274,000 + 9,100 + 8,600 + 68,100 + 9,600 =) 369,400 kronor.
Omkostnadsstaten.
Beträffande medelsbehovet under nästföljande budgetår för reseersättningar
bar statskontoret anfört, att utgifterna för sådana ersättningar
under de tre sistförflutna budgetåren belöpt sig till i medeltal omkring
1,300 kronor för år. Under det kommande budgetåret syntes emellertid
högst väsentligt ökade utgifter för reseändamål vara att emotse, i
främsta rummet sammanhängande med den statskontoret ålagda övervakningsskyldigheten
beträffande vissa låntagande företag. Ämbetsverket
ville förorda, att anslagsposten i fråga icke upptoges med lägre belopp
än 3,000 kronor.
För expenser har statskontoret för nästkommande budgetår äskat
enahanda belopp, som anvisats för innevarande budgetår eller alltså tillhopa
40,500 kronor. Härav har statskontoret beräknat skola belöpa å
bränsle, lyse och vatten förslagsvis 4,500 kronor, å övriga expenser för
eget behov högst 33,000 kronor samt å övriga expenser för annat än eget
behov förslagsvis 3,000 kronor.
För tryckningskostnader har statskontoret beräknat ett belopp
av 17,500 kronor, vilket i förhållande till det för innevarande budgetår
för samma ändamål till statskontoret anvisade beloppet innebär en höjning
av 6,000 kronor. Statskontoret har framhållit, att med hänsyn till
den nysättning av stora delar av statsliggaren, som följde av den ändrade
uppställningen av riksstatens utgiftssida samt av verks och myndigheters
avlönings- och omkostnadsstater, det vore ofrånkomligt, att kostnaderna
för statsliggaren under nästkommande år väsentligt stegrades.
Omkostnadsstaten skulle således enligt statskontorets förslag sluta å ett
belopp av (3,000 + 40,500 + 17,500 =) 61,000 kronor.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har statskontoret i sitt
under förutsättning av hittillsvarande organisation och arbetsuppgifter
avgivna förslag till anslagsäskanden för nästkommande budgetår icke
ifrågasatt annan ändring beträffande antalet ordinarie befattningar i
ämbetsverket än ett överförande till ordinarie stat av tre kansliskrivartjänster,
vilkas innehavare nu hava extra ordinarie anställning. Med
hänsyn till den återhållsamhet i fråga örn inrättande av ordinarie tjänster,
som i allmänhet måst iakttagas under förberedelserna till årets statsverksproposition,
har jag ansett mig icke böra i full utsträckning tillmötesgå
denna framställning. Beträffande en av ifrågavarande befattningar
föreligga emellertid särskilda omständigheter. Såsom stats
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
kontoret meddelat, är en av de extra ordinarie kansliskrivarna sysselsatt
med arbete för statsliggarens redigering. Den omläggning av riksstatens
uppställning, som genomförts i statsverkspropositionen, förutsätter, att
större uppmärksamhet än tidigare ägnas åt att statsverkets utgifter
i de olika myndigheternas räkenskaper bokföras efter enhetliga grunder.
Såsom ett led i dessa strävanden torde böra ingå, att statsliggaren erhåller
en såvitt möjligt enhetlig uppställning och i större utsträckning än hittills
förses med anvisningar beträffande medelsdispositionen och dylikt.
Med hänsyn till den utökning av arbetet för statsliggarens redigering, som
härav blir en följd, finner jag mig böra tillstyrka, att den ifrågavarande
kansliskrivartjänsten nu uppföres å ordinarie stat.
För statskontorets ombudsmansexpedition föreslår ämbetsverket inrättande
av en befattning såsom biträdande ombudsman. Den redogörelse,
som av statskontoret lämnats rörande ökningen av göromålen å ombudsmansexpeditionen
i samband med den under senare år inträdda utvidgningen
av den statliga utlåningsverksamheten, har övertygat mig örn
behovet av personalförstärkning å expeditionen. Med hänsyn ej minst
till de betydande ekonomiska intressen för statsverket, som äro förbundna
med arbetet å ombudsmansexpeditionen, anser jag mig därför böra föreslå,
att medel ställas till förfogande för anställande av ytterligare en tjänsteman
med juridisk utbildning. I fråga örn befattningshavarens löneställning
finner jag mig kunna godtaga det av statskontoret framställda och
av lönenämnden tillstyrkta förslaget, enligt vilket befattningen skulle
erhålla karaktär av extrastatstjänst och placeras i lönegraden B 24.
I övrigt har statskontoret hemställt örn anvisande av medel för anställande
av dels tre förste amanuenser med heltidstjänstgöring, huvudsakligen
motiverade med behovet av att förse utgiftsbyråernas chefer med utredningsbiträde,
dels en amanuens med halvtidstjänstgöring för förstärkning
av arbetskrafterna å kassabyrån särskilt för statsliggarens utarbetande,
dels ock två extra ordinarie kontorsbiträden. På grund av vad
statskontoret i denna del anfört finner jag mig böra föreslå, att ett belopp
av 6,000 kronor inräknas i anslagsposten till grundavlöningar m. m.
till icke-ordinarie befattningshavare för att efter ämbetsverkets bestämmande
disponeras för utökning av amanuens- och biträdespersonalen.
I detta sammanhang har statskontoret erinrat, att ett belopp av 1,200
kronor, som ingår i den för innevarande budgetår anvisade anslagsposten
för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., är avsett
för tillfällig förstärkning av personalen för upprättande av en liggare
över statskontorets värdehandlingar (valvliggare) och alltså, då detta arbete
beräknas komma att slutföras före budgetårets utgång, för nästa
budgetår bör bortfalla.
Vad omkostnadsstaten angår har statskontoret, under hänvisning till
den nysättning av statsliggaren, som i samband med omläggningarna av
riksstatens uppställning måste äga rum, hemställt örn höjning av det för
10
Kungl. May.ts proposition nr 194.
publikationstryck beräknade beloppet med 6,000 kronor. Denna framställning
finner jag mig böra biträda.
Till beräkningen av de olika posterna å avlöningsstaten och omkostnadsstaten
återkommer jag i det följande.
Kostnader i anledning av den militära tjänstepensioneringen m. m.
I det av 1934 års militärpensionssakkunniga den 5 december 1934 avgivna
betänkandet med förslag till tjänstepensionsreglemente för befattningshavare
vid försvarsväsendet hava de sakkunniga förordat, att arméns pensionskassas
och flottans pensionskassas bestyr med tjänstepensioneringen
skall upphöra och att handhavandet av den militära tjänstepensioneringen
skall överflyttas till statskontoret. Förslaget innebär närmare i denna
del, att statskontoret skall omhänderhava pensioneringen enligt det
blivande militära tjänstepensionsreglementet samt därjämte, med visst
undantag, övertaga utbetalningen av redan beviljade pensioner åt olika
grupper av personal vid försvarsväsendet. Vidare skall jämlikt de sakkunnigas
förslag statskontoret övertaga pensioneringen enligt nu gällande
grunder av dels bataljonsläkare vid fältläkarkåren, vilka tillträtt sina
beställningar före tjänstepensionsreglementets ikraftträdande och bliva
bibehållna vid pensionsrätt enligt hittillsvarande grunder, dels ock viss
personal, som komme att bibehållas vid pensionsrätt såsom månadslönare
vid marinen. Ytterligare skall som en konsekvens av avvecklingen av pensionskassornas
befattning med tjänstepensioneringen till statskontoret
överflyttas jämväl pensioneringen enligt äldre bestämmelser av viss flottans
gemenskap, nämligen manskap vid sjömanskåren och kustartilleriet,
skeppsgossar, båtsmän och värnpliktiga samt lotsar och fyrvaktare. I samband
med överflyttningen till statskontoret av den militära tjänstepensioneringens
administration skall enligt de sakkunnigas förslag statskontoret
även övertaga förvaltningen av de militära pensionskassornas för tjänstepensionering
avsedda tillgångar, vilka tillsammans skola bilda en militär
pensionsfond.
I annat sammanhang har jag tillstyrkt genomförande av de sakkunnigas
förslag i nu berörda del.
Beträffande personal- och expenskostnaderna för statskontoret i anledning
av ämbetsverkets övertagande av bestyren med den militära tjänstepensioneringen
har statskontoret i ett av 1934 års militärpensionssakkunniga
inhämtat yttrande den 30 oktober 1934, för vilket redogjorts i de sakkunnigas
betänkande, anfört följande:
För utskrivandet av pensionslistorna och expediering av pensionsbeloppen
till vederbörande pensionstagare samt för det fortlöpande förandet av
härför erforderliga register syntes det bliva nödvändigt att anställa ett
ordinarie kontorsbiträde i lönegraden B 4. Med beräkning efter placering
i 7:e löneklassen skulle härför erfordras ett årligt belopp av — förutom
dyrtidstillägg — 2,832 kronor.
Kungl. May.ts proposition nr 194.
11
Den ifrågasatta överflyttningen komme även att medföra ökning av
arbetet med. pensionsärendenas beredning och föredragning. Såsom biträde
åt föredraganden av dylika ärenden hade statskontoret tänkt sig en
förste amanuens, vilken jämväl skulle biträda vederbörande revisor,
därest så — särskilt vid omräkning av dyrtidstillägget — skulle visa sig
erforderligt. Med utgångspunkt från 16:e löneklassen i 18:e lönegraden
enligt löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare borde lönen för
ifrågavarande förste amanuens upptagas till 4,596 kronor för år.
Härutöver borde visst belopp beräknas för sådan tillfällig förstärkning
av arbetskrafterna, som vissa tider av året torde bliva behövlig. Kostnaderna
härför syntes kunna uppskattas till minst 600 kronor för år.
Bland årliga omkostnader i övrigt syntes böra beräknas ett belopp av
150 kronor för anskaffning av blanketter, plåtar till tryckningsmaskin
m. m.
En överflyttning till statskontoret av ett så jämförelsevis stort antal
pensionärer, som nu ifrågasatts, föranledde givetvis en del engångskostnader
för ämbetsverket. För tryckning av pensionslistor för de pensionstagare,
som sålunda skulle komma att av statskontoret övertagas, erfordrades
ett belopp av 2,500 kronor. Statskontorets behov i detta hänseende
skulle därigenom bliva tillgodosett för en tidsperiod av 4 år. I den mån
nya pensionärer tillkomme, skedde tilltryckning av dessa listor, varför
kostnaderna framdeles komme att fördelas på varje år.
Bland övriga engångskostnader kunde nämnas utgifter för anskaffning
av plåtar och stansning av desamma, 600 kronor, och för anskaffning av
kortregister, 300 kronor.
För närvarande skedde utskrift av pensionsförteckningar och utbetalningskort
i viss omfattning medelst en för ändamålet anskaffad tryckningsmaskin.
För stansning av plåtar till apparaten användes en särskild
stansningsmaskin. Nämnda apparater, som av statskontoret för
flera år sedan inköpts i begagnat skick, fyllde numera icke kravet på effektivitet
och prestationsförmåga. En så stor ökning av antalet pensionärer,
som nu ifrågasatts, syntes komma att nödvändiggöra anskaffning
av nya maskiner. Enligt vad statskontoret inhämtat syntes kostnaderna
härför — efter avdrag av återköpsvärdet av de gamla maskinerna — belöpa
sig till 11,500 kronor (alternativt 7,250 kronor). Det syntes icke vara
uteslutet, att anskaffningen av ifrågavarande maskiner komme att medföra
en viss besparing av de kostnader, som beräknats för tillfälligt biträde.
För ökade expensutgifter i anledning av militära tjänstepensioneringens
övertagande har alltså statskontoret räknat med ett belopp av sammanlagt
(150 + 2,500 + 600 + 300 + 11,500 =) 15,050 kronor.
Efter det förenämnda betänkande avlämnats, har statskontoret i ett den
8 februari 1935 avgivet utlåtande — sedan ämbetsverket framhållit, att en
icke oväsentlig ökning i ämbetsverkets arbetsuppgifter komme att inträda
på grund av övertagande av pensioneringsbestyr beträffande vissa tidigare
icke i beräkning tagna grupper av befattningshavare, nämligen av
pensionering av tullverkets tjänstemän ävensom, i fråga örn lotsverkets
samt patent- och registreringsverkets personal, av utbetalningen av pensionerna
— anfört följande.
Med hänsyn till dessa tillkommande arbetsuppgifter måste statskontoret
finna den arbetsförstärkning, som ämbetsverket i sitt yttrande till
Departements
chefen.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
1934 års militärpensionssakkunniga angav såsom erforderlig, vara tilltagen
i knappaste laget. Ämbetsverket vill dock icke framföra krav på
ytterligare förstärkning av arbetskrafterna i vidare mån, än att ämbetsverket
hemställer, att de för nästa budgetår beräknade medlen för tillfälligt
biträde måtte höjas från 600 kronor till 2,000 kronor.
I betraktande av svårigheten att på nuvarande stadium tillförlitligt bedöma
behovet av arbetskrafter för ifrågavarande ändamål har statskontoret
emellertid velat uttala, att ämbetsverket förutser, att det framför
allt under övergångstiden omkring den 1 juli 1935 kommer att visa sig nödvändigt
att för arbetsuppgifternas bemästrande i större eller mindre utsträckning
befria ordinarie befattningshavare inom verket från vissa
göromål och förordna annan tjänsteman att mot ersättning enligt 19 § avlöningsreglementet
fullgöra sagda göromål. Särskilt torde detta påkallas
med hänsyn till den starka anhopning av pensionsärenden, som omkring
nämnda tidpunkt är att förvänta i anledning av den på grund av pensionsåldrarnas
sänkning starkt forcerade avgången av personal.
Mot det förslag, som sålunda av statskontoret framlagts, till personalförstärkning
vid överflyttning till ämbetsverket av den militära tjänstepensioneringens
handhavande har jag icke funnit anledning till erinran.
Jag tillstyrker alltså, att å ordinarie stat uppföres en ny kontorsbiträdesbefattning
i lönegraden B 4 samt att medel anvisas till avlönande av en
förste amanuens i 18 :e lönegraden. Innan nämnda kontorsbiträdesbefattning
må av ämbetsverket tillsättas, torde på Kungl. Majrts prövning böra
bero, huruvida, i överensstämmelse med vad militärpensionssakkunniga
förutsatt, å befattningen bör placeras en för närvarande hos arméns pensionskassa
anställd icke-ordinarie kvinnlig befattningshavare, vilken åtnjuter
lön såsom ordinarie tjänsteman i lönegraden B 4. Kungl. Maj:t
torde i sinom tid få meddela härför erforderliga föreskrifter.
Vidare synes, såsom statskontoret ifrågasatt, visst belopp böra ställas
till ämbetsverkets förfogande för tillfälligt biträde. Beträffande storleken
av detta belopp har ämbetsverket i sitt yttrande den 30 oktober 1934
uppskattat medelsbehovet till minst 600 kronor för år. I årets statsverksproposition,
elfte huvudtiteln, punkt 1, har bland annat föreslagits, att av
anslaget till pensionering av civila tjänstinnehavare skulle från och med
nästa budgetår bestridas jämväl de pensioner, som med tillämpning av
1907 års civila pensionslag beviljats eller komme att beviljas tjänstinnehavare
vid tullverket, lotsverket samt patent- och registreringsverket och
vilka hittills bestritts från anslag anvisade till vederbörande verk. Det
framhölls i samband härmed, att den sålunda ifrågasatta överflyttningen
borde medföra även den ändringen, att nämnda pensioner, som hittills
utbetalats av respektive verk, i fortsättningen skulle utbetalas av statskontoret.
Med hänsyn till de för statskontoret sålunda ökade arbetsuppgifterna
har ämbetsverket i utlåtandet den 8 februari 1935 ansett de för
tillfälligt biträde beräknade medlen böra för nästa budgetår höjas från
600 till 2,000 kronor. Jag biträder detta förslag.
13
Kungl. May.ts proposition nr 194.
Jämväl statskontorets beräkning av de i samband med ifrågavarande
överflyttning uppkommande expenskostnaderna har jag ansett mig böra
biträda. För nyanskaffning av maskiner bar beräknats 11,500 kronor eller
alternativt — beroende på vilken typ av adresseringsmaskin som befinnes
lämplig — 7,250 kronor. Anslagsberäkningen synes böra ske efter det
högre beloppet. Det för maskinanskaffning erforderliga beloppet torde
efter framställning av statskontoret få av Kungl. Maj:t ställas till ämbetsverkets
förfogande. Statskontorets expensmedel för nästa budgetår böra
med hänsyn till vad sålunda anförts ökas med ett belopp av i runt tal
15,000 kronor.
Uppsikt över tryckning för statens räkning.
Under punkten 18 av sjunde huvudtiteln i årets statsverksproposition har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till uppsikt över tryckning för statens räkning för budgetåret 1935/
1936 beräkna ett anslag av 17,000 kronor. Detta förslag föranleddes därav,
att särskild utredning igångsatts rörande frågan, hur nämnda uppsikt, som
alltsedan år 1921 varit anförtrodd åt statens tryckerisakkunnige, för framtiden
borde ordnas.
Statens tryckerisakkunniges tillkomst. I avsikt att vinna begränsning
och besparing i statsverkets tryckningskostnader framlades för 1913
års riksdag ett förslag örn inrättande av en under sakkunnig ledning stående
statens tryckeriexpedition. Förslaget blev emellertid icke bifallet av
riksdagen. På framställning av 1917 års riksdag (skrivelse nr 160) upptog
emellertid Kungl. Majit ånyo frågan om nedbringande av kostnaderna för
statens tryck genom inrättande av en statens tryckeriexpedition. Efter sakkunnigutredning
förelädes frågan 1921 års riksdag genom proposition nr
239, innefattande förslag om anställande av en statens tryckerisakkunnig.
I propositionen framhölls, att särskilda åtgärder borde vidtagas för att genomföra
enhetlighet i avseende å beställning och utförande av statens tryck
samt såmedelst och i övrigt söka åstadkomma besparingar. För detta ändamål
borde anställas en statens tryckerisakkunnige jämte erforderliga biträden.
De uppgifter, vilka skulle tillkomma den tryckerisakkunnige, voro av övervägande
rådgivande karaktär. Riksdagen biföll enligt skrivelse den 8 juni
1921, nr 265, propositionen, dock med viss begränsning i avseende å det
föreslagna antalet biträden åt den sakkunnige, vilket antal av riksdagen
bestämdes till två.
Statens tryckerisakkunnige förordnades därefter av Kungl. Majit från och
med den 1 augusti 1921, varjämte en faktor och ett kvinnligt biträde anställdes.
Instruktion för den tryckerisakkunnige utfärdades av Kungl. Majit
den 26 september 1921 (nr 579). Samma dag utfärdades kungörelse (nr
578) med vissa bestämmelser angående tryckning för statens räkning.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Nuvarande organisation. För anställande av en statens tryckerisakkunnige
jämte erforderliga biträden m. m. hava därefter medel årligen anvisats
av riksdagen. För nu löpande budgetår är, liksom för de närmast föregående,
ett extra anslag å 26,700 kronor beviljat för ändamålet.
I de för de senaste budgetåren av Kungl. Majit fastställda staterna för
tryckerisakkunniginstitutionen hava upptagits dels en post å 25,000 kronor
till arvoden jämte dyrtidstillägg ävensom ersättning åt tillfälliga biträden,
dels en post å 1,000 kronor till expenser och dels en post å 700 kronor till
städning, bränsle och lyse.
Från den nämnda arvodesposten å 25,000 kronor hava intill utgången av
budgetåret 1931/1932 utgått arvoden till den tryckerisakkunnige, en å
tryckerisakkunnigexpeditionen anställd faktor samt ett kontorsbiträde. Arvodena
till den tryckerisakkunnige och faktorn hava i anslutning till ett
av 1921 års riksdag gjort uttalande varit bestämda att motsvara avlöningsbeloppen
i lönegraderna B 28, respektive B 17 i avlöningsreglementet för
allmänna civilförvaltningen. Arvodet till kontorsbiträdet har alltifrån
den 1 juli 1925 utgått med belopp motsvarande avlöning till ordinarie
tjänsteman i lönegraden B 4. Anställningshavarna hava erhållit arvodesförhöjning
enligt samma grunder som gälla för uppflyttning i högre
löneklass inom nämnda lönegrader.
Arvodena till faktorn och till kontorsbiträdet utgå för närvarande med
belopp motsvarande lön jämte provisoriskt dyrortstillägg enligt 21:a respektive
7:e löneklassen. Å arvodena utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,
som gälla för befattningshavare, å vilka berörda avlöningsreglemente är
tillämpligt. Av den i staten upptagna posten för arvoden har också bestritts
kostnaden för viss korrekturläsning, som skall ombesörjas av statens
tryckerisakkunnige.
Med utgången av juni 1932 lämnade den dittillsvarande tryckerisakkunnige
sin befattning. På grund av att fråga uppkommit örn ändrad
organisation för tryckerisakkunniginstitutionen lät Kungl. Majit därvid anstå
med förordnande av tryckerisakkunnig och uppdrog i stället åt föreståndaren
för riksdagens tryckeriexpedition att mot en ersättning av 200
kronor i månaden fullgöra de göromål, som enligt instruktionen för statens
tryckerisakkunnige ankomme på nämnda befattningshavare. Genom beslut
den 21 december 1933 förordnade Kungl. Majit från och med den 1 januari
1934 ånyo till tryckerisakkunnig en befattningshavare, som kunde helt ägna
sig åt de med befattningen förenade göromålen. Avsikten var därvid att
försöksvis utvidga den tryckerisakkunniges verksamhetsområde till att omfatta,
förutom befattning med tryckning för statens räkning, jämväl vissa
uppgifter, närmast av utredande art, beträffande expenser och andra omkostnader
för statliga verk och myndigheter. Arvodet vid befattningen
bestämdes i överensstämmelse med de av riksdagen godkända grunderna
till belopp, motsvarande lön enligt 28:e löneklassen, ortsgrupp G, jämte
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg därå. Sedan den 1 juli 1934
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 1U4.
fullgöras de på den tryckerisakkunnige ankommande göromålen emellertid,
enligt Kungl. Maj:ts beslut, av den senast förordnade befattningshavaren
— som under mellantiden befordrats till annan, ordinäre tjänst inom
statsförvaltningen — mot en ersättning av 200 kronor i månaden; förordnandet
avser tiden till och med den 30 juni 1935.
Utredning örn ändrad organisation av uppsikten å tryckning för statens
räkning. Genom beslut den 30 juni 1934 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret
att verkställa utredning angående sättet för ordnande av uppsikten å
tryckning för statens räkning. I anledning härav har statskontoret den 11
oktober 1934 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet.
Statskontoret har inledningsvis framhållit, att det enligt dess mening
icke rådde något tvivel därom, att behov alltjämt förelåge av en central
uppsikt över den tryckning, som utfördes för statens räkning. Därmed
vore emellertid ej sagt, att den hittillsvarande formen för utövandet av
denna uppsikt — en fristående tryckerisakkunniginstitution — vore den
mest ändamålsenliga. Tvärtom syntes det statskontoret, att vissa fördelar
stöde att vinna, örn de arbetsuppgifter, varom fråga är, tillika med den
behövliga personalen överflyttades till lämpligt centralt ämbetsverk eller
annan myndighet, som alltså i fortsättningen skulle handhava uppsikten
över tryckningen. Efter en dylik förändring skulle verksamheten måhända
kunna utövas med ökad auktoritet och under gynnsammare betingelser i
övrigt än vad för närvarande vore möjligt. Sannolikt skulle ock den med
arbetet sysselsatta personalen, därest densamma vissa tider av året ej helt
behövde tagas i anspråk för sin egentliga uppgift, kunna utnyttjas jämväl
för andra, närliggande uppgifter, något som även ifrågasatts i statsverkspropositionen
till 1934 års riksdag. Härtill komme slutligen, att personalens
ställning borde kunna bliva fastare och tryggare än som för närvarande
vore fallet, vilket i sin mån borde inverka förmånligt på framtida
rekrytering och arbetsresultat.
De myndigheter, som närmast kunna komma ifråga för övertagande av
tryckerisakkunniginstitutionens arbetsuppgifter, äro enligt statskontorets
mening generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket eller statskontoret. Rörande
de skäl, som kunna föranleda institutionens införlivande med något av dessa
ämbetsverk har statskontoret anfört följande:
För ett överflyttande till generalpoststyrelsen kunna onekligen åtskilliga
skäl anföras, främst den omständigheten, att styrelsen själv driver tryckerirörelse
i stor omfattning och att för den skull inom styrelsen — i motsats
till vad fallet är beträffande de andra nämnda myndigheterna — finnes en
betydande fond av sakkunskap och erfarenhet i tryckeritekniska frågor.
Härtill kan läggas, att generalpoststyrelsen handhar den i Kungl. Maj:ts
kungörelser den 30 maj 1930, nr 210 och 211, omförmälda centralupphandlingen
av papper för olika statsmyndigheter, vilken uppgift synes låta sig
väl förena med uppgiften att handhava uppsikten över tryckningen för
statens räkning. Å andra sidan kan invändas, att generalpoststyrelsen är
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
chefsmyndighet för ett affärsdrivande verk, vars uppgifter, organisatoriskt
sett, hava relativt ringa samband med de rent förvaltande ämbetsmyndigheternas,
samt att såtillvida den verksamhet, som skulle läggas å styrelsen,
står tämligen vid sidan om generalpoststyrelsens egentliga arbetsuppgifter.
Till förmån för riksräkenskapsverkets övertagande av uppsikten över
tryckningen synes kunna åberopas det förhållandet, att nämnda ämbetsverks
allmänna verksamhet är av kontrollerande och granskande art. Samtidigt
måste emellertid erkännas, att det här är fråga örn ett granskningsarbete
av väsentligen annan karaktär än det av verket eljest utförda.
Till statskontoret har av ålder plägat hänföras åtskilliga uppgifter, gemensamma
för statsförvaltningen i dess helhet eller för större eller mindre delar
därav. Ett överflyttande dit av ifrågavarande uppgift synes därför med
hänsyn till ämbetsverkets allmänna ämbetsuppgifter och ställning inom
statsförvaltningen äga visst fog för sig. Erinras må ock, att ämbetsverket
för närvarande ombesörjer tryckning av, bland annat, för de årliga taxeringarna
erforderliga blanketter. Någon direkt erfarenhet på det tryckeritekniska
området eller anknytning i övrigt till spörsmål av förevarande art
besitter ämbetsverket i likhet med riksräkenskapsverket däremot icke, vilket
givetvis är att anse som en olägenhet.
För den händelse det efter prövning av olika, till buds stående möjligheter
skulle finnas mest ändamålsenligt att statskontoret övertoge tryckerisakkunniginstitutionens
arbetsuppgifter, har statskontoret föreslagit, att för
göromålens handhavande borde inom ämbetsverket inrättas en särskild
tryckeriexpedition. Denna expedition syntes böra anknytas till ämbetsverkets
kassabyrå, men i övrigt intaga en relativt självständig ställning. Till
expeditionens verksamhetsområde syntes tillika böra hänföras berörda blankettanskaffning
ävensom vissa andra på statskontorets handläggning redan
nu ankommande ärenden. Tryckeriexpeditionens personal, vilken syntes
böra föras å ordinarie stat, borde bestå av en tryckerikonsulent samt ett
biträde. Med hänsyn till den relativt självständiga ställning, som tryckeriexpeditionen
skulle komma att intaga, förefölle det rimligt, att tryckerikonsulenten
placerades i lönegraden B 22 samt att biträdet, såsom kanslibiträde,
hänfördes till lönegraden B 7. Det syntes vidare vara med billigheten
överensstämmande, att föreskrift meddelades av innebörd att, för den
händelse den nuvarande faktorn (Gustaf Albert Lindholm) hos statens
tryckerisakkunnige utnämndes till tryckerikonsulent, han borde äga att
för löneklassplacering inom lönegraden B 22 tillgodoräkna sina tjänstår
såsom faktor. Möjligen borde på samma sätt medgivas, att kanslibiträdet,
för den händelse nuvarande biträdet hos den tryckerisakkunnige därtill
befordrades, borde vid placering inom lönegraden B 7 få räkna sig tillgodo
sin föregående biträdesanställning.
Över statskontorets utredning hava yttranden avgivits av riksräkenskapsverket,
generalpoststyrelsen, statens tryckerisakkunnige och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.
Riksräkenskapsverket har framhållit, att det icke vore något riksräkenskapsverkets
intresse att förlägga ifrågavarande uppgift till ämbetsverket.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Riksräkenskapsverket kunde emellertid icke underlåta att framhålla, att
den tilltänkta tryckerikonsulenten skulle kunna — utom att han kunde
övertaga handhavandet av riksräkenskapsverkets betydande blankettryck —
utnyttjas för granskning av sådana i de till riksräkenskapsverket ingående
räkenskaperna förekommande verifikationer, vilka avsåge tryckning för
myndigheter, som ej kunde anlita tryckerikonsulenten före tryckningen.
Härigenom skulle en verklig anknytning till riksräkenskapsverkets allmänna
granskningsarbete vinnas.
Skulle uppsikten å tryckningen inordnas i riksräkenskapsverket, kar
ämbetsverket — i likhet med vad statskontoret förordat vid verksamhetens
förläggande dit — ansett, att en särskild statens tryckeriexpedition
borde inrättas.
Någon ändring i riksräkenskapsverkets instruktion bör enligt verkets
mening ej följa av tryckeriexpeditionens eventuella förläggning till ämbetsverket.
Expeditionen syntes snarast böra betraktas som ett lokalorgan till
ett centralt ämbetsverk och dess anknytning till riksräkenskapsverket tillsvidare
kunna ordnas tämligen provisoriskt, intill dess en bestämd erfarenhet
vunnits rörande expeditionens lämpliga organisation och arbetsuppgifter.
Statskontorets förslag beträffande behovet av personal och dennas placering
i lönegrad föranledde ingen erinran från riksräkenskapsverkets sida.
Däremot ställde sig riksräkenskapsverket tveksamt mot förslaget, att tryckerikonsulenten
skulle för löneklassplacering få tillgodoräkna sig hela sin tjänstetid
såsom faktor. Såvitt riksräkenskapsverket kunde bedöma, måste en
väsentlig skillnad i faktorns tjänsteställning hava inträtt i och med att
den förutvarande tryckerisakkunnige med utgången av juni 1932 lämnat
sin befattning. Först för tiden därefter syntes faktorn hava haft en så
självständig ställning, att den kunde jämföras med den, han såsom tryckerikonsulent
skulle komma att intaga. Tiden 1 juli 1932—30 juni 1935 borde
däremot kunna utan avdrag tillgodoräknas honom. Det nuvarande kontorsbiträdet
syntes böra få tillgodoräkna bela sin tjänstetid bos den tryckerisakkunnige
efter vanliga regler, alltså med avdrag av de tre första åren av
anställningen, i den mån denna kunde anses vara likvärdig med befattningen,
sådan densamma bomme att bliva efter den 30 juni 1935. — Utom
löneanslagen borde beräknas särskilda medel för korrekturläsning, i den
mån denna ej medbunnes å tjänstetiden, ävensom viss ökning i omkostnader.
Generalpoststyrelsen är i likhet med statskontoret av den meningen, att
behov alltjämt föreligger av en central uppsikt över den tryckning, som
utföres för statens räkning, och att vissa fördelar kunde vinnas, örn de
arbetsuppgifter, som äro ifråga, överflyttades till lämpligt centralt ämbetsverk
eller annan myndighet, vilken alltså i fortsättningen skulle handhava
uppsikten över tryckningen. De skäl, som statskontoret åberopat för och
emot överflyttandet av sagda arbetsuppgifter till varje särskild av de av
ämbetsverket angivna myndigheterna, vore enligt styrelsens mening väl
-
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 19it.
2
18 Kungl. Maida proposition nr 194.
grundade. Om man emellertid genomförde en mer eller mindre fullständig
centralisering av tryckning för statens räkning, så att den nya uppsiktsmyndigheten
erhölle befogenhet att själv träffa avtal med tryckeriföretag
örn tryckningsarbetenas utförande och ombesörja upphandling av därför
erforderligt papper, vore det för ernående av bästa möjliga ekonomiska resultat
önskvärt, att sagda myndighet förfogade över en särskild, affärsmässigt
organiserad och under kontroll arbetande upphandlingsavdelning.
Enär generalpoststyrelsen ensam av de ifrågasatta myndigheterna förfogade
över erforderlig upphandlingsorganisation, syntes det nu anförda, liksom
även det nära sambandet i besparingshänseende mellan uppsikten över
tryckning för statens räkning och den åt generalpoststyrelsen anförtrodda
centralupphandlingen av papper med mera, tala för att tryckerisakkunniginstitutionens
arbetsuppgifter överflyttades till generalpoststyrelsen.
Uppdrag för generalpoststyrelsen att handhava uppsikten över tryckning
för statens räkning skulle givetvis medföra ökad arbetsbörda samt ökade
kostnader för postverket. Generalpoststyrelsen vore emellertid beredd åtaga
sig därav föranledda bestyr mot en ersättning, motsvarande styrelsens kostnader
i samband med uppdraget, vilka kunde beräknas uppgå till cirka 17,000
kronor och i intet fall behöva — med för närvarande beräknelig omfattningav
arbetet — överstiga 19,000 kronor för år. Härvid utginge generalpoststyrelsen
från, att den hos statens tryckerisakkunnige anställde faktorn jämte
biträde skulle anställas hos styrelsen medelst kontrakt och enligt styrelsens
förslag icke få större eller mera maktpåliggande arbetsbörda än vad nu vore
förhållandet, till följd varav anledning saknades att för närvarande tillerkänna
dem högre ersättning än nu utgående.
Statens tryckerisakkunnige har förklarat sig hysa den bestämda uppfattningen,
att tryckerisakkunniginstitutionen skulle vinna ökad auktoritet —
och måhända gynnsammare betingelser i övrigt än vad för närvarande vore
möjligt — örn densamma överflyttades till lämpligt centralt ämbetsverk eller
annan myndighet.
Beträffande tanken att överflytta tryckerisakkunniginstitutionen till generalpoststyrelsen
har den sakkunnige anfört bland annat följande:
Att uppdraga åt postverket att tillhandahålla erforderligt papper för statens
tryck, måste ur flera synpunkter ställa sig för statsverket synnerligen
ofördelaktigt. Sålunda hade under den tid, tryckerisakkunniginstitutionen
ägt bestånd, för statens tryck anlitats ett stort antal tryckerier, varav flera
i landsorten. Skulle generalpoststyrelsen tillhandahålla tryckerierna papper,
måste styrelsen antingen i samband med varje beställning tillställa vederbörande
tryckeri erforderligt papper eller ock hos samtliga tryckerier hålla
lager av gängse papperssorter. I båda fallen uppkomme kostnad för postverket,
som i detta sammanhang icke kunde förbises. För den förlust tryckerierna
gjorde, därest de fråntoges leveransen av papper, nödgades de sannolikt
söka ersättning genom höjda tryckningskostnader. Tryckerierna kunde
givetvis ej heller utan särskild ersättning förvara av postverket levererat
papper. Generalpoststyrelsens övertagande av samtliga pappersleveranser för
19
Kungl. May.ts proposition nr 194.
statsverkets tryck skulle vidare försvåra anlitandet av landsortens tryckerier
— riksdagens revisorer hade vid flera tillfällen framhållit lämpligheten ur
kostnadssynpunkt av att dylika tryckerier anlitades — varjämte antalet
leverantörer skulle komma att nedbringas till men för önskvärd konkurrens.
Den tryckerisakkunnige hade ofta att handlägga ärenden, där samtliga
tryckningskostnader icke läte sig i förväg överblickas. När i dylika fall
den tryckerisakkunnige varit av annan mening än vederbörande tryckeri
rörande frågan örn de debiterade beloppens skälighet, hade den tryckerisakkunnige
dittills i regel beretts tillfälle att taga del av tryckeriets verkstadsbokföring,
kalkyler m. m. Detta för statsverket gynnsamma förhållande
syntes hava sin grund i det förtroende, tryckerierna ansett sig kunna visa
en tryckerisakkunnig i fristående ställning. Därest generalpoststyrelsen,
som själv dreve tryckerirörelse, även skulle omhänderhava den tryckerisakkunniges
arbetsuppgifter, syntes sannolikt styrelsen i egenskap av konkurrent
till de enskilda tryckerierna icke kunna påräkna ett dylikt tillmötesgående.
Med hänsyn till vad nu anförts har den tryckerisakkunnige ansett sig
icke kunna förorda institutionens överflyttande till generalpoststyrelsen.
Däremot syntes intet vara att erinra mot institutionens förläggande till
statskontoret eller riksräkenskapsverket.
Vidkommande de med överflyttningen sammanhörande personalfrågorna
har den tryckerisakkunnige anfört, att tryckeriexpeditionens personal borde
uppföras på ordinarie stat, att tryckerikonsulenten borde — därest han icke
ansåges böra placeras i högre lönegrad än B 22, för vilket enligt den
tryckerisakkunniges mening åtskilligt talade — av sin föregående tjänstgöring
som faktor hos statens tryckerisakkunnige få tillgodoräkna så lång
tid, som erfordrades för uppflyttning i 25:e löneklassen, samt att jämväl
det å tryckeriexpeditionen anställda kvinnliga biträdet borde vid befordran
till ordinarie tjänst i lönegrad B 7 få tillgodoräkna sin föregående anställningstid
hos statens tryckerisakkunnige.
Allmänna civilförvaltningens lönenämncl har intet att erinra mot den
av statskontoret föreslagna placeringen av tryckerikonsulenten och det
kvinnliga biträdet i respektive 22:a och 7:e lönegraden. Vidkommande
rätten för de nuvarande anställningshavarna att tillgodoräkna förutvarande
anställningstid anser lönenämnden denna rätt böra för faktorns vidkommande
begränsas till, utan avkortning, den tid, under vilken han efter den
tryckerisakkunniges avgång från tjänsten den 30 juni 1932 tjänstgjort vid
institutionen och därvid innehaft en i viss mån självständigare ställning
än tillförene, varemot det kvinnliga biträdet syntes med tillämpning av de
vanliga reglerna för tillgodoräkning böra för angivna syfte tillgodoföras
den tid, hon kunde anses hava fullgjort med kanslibiträdestjänstgöring likvärdigt
arbete i institutionens tjänst.
Den år 1921 inrättade tryckerisakkunniginstitutionen tillkom i syfte att Departementsgenom
råd och anvisningar åt myndigheterna verka för enhetlighet och
kostnadsbesparingar i avseende å tryckning för statens räkning. Det är
20
Kungl, Maj:ts proposition nr lyd.
också otvivelaktigt, att denna institution varit och alltjämt är till
stor nytta för myndigheterna samt att den medfört icke oväsentliga
besparingar för statsverket. I enlighet med den uppfattning, som kommit
till uttryck i de utlåtanden, för vilka här redogjorts, anser jag också,
att en uppsikt över statens tryck alltjämt är av behovet påkallad. Fråga
har emellertid uppkommit örn ändrad organisation av denna uppsikt. Vid
den utredning, som verkställts i denna fråga, har enighet rått därom, att
en fristående myndighet för uppsikt över statens tryck ej längre bör bibehållas
utan att uppsiktsorganet bör inordnas i lämplig annan statsmyndighet.
Till denna mening ansluter även jag mig. Genom en sådan åtgärd
skulle icke blott uppkomma viss besparing i förvaltningskostnaderna
utan även i övrigt bestämda fördelar vara att vinna. Framför allt
synes därigenom uppsiktsmyndigheten kunna vinna ökad auktoritet.
Enligt vad som framgår av den föreliggande utredningen äro statskontoret,
riksräkenskapsverket och generalpoststyrelsen de myndigheter,
vilka närmast kunna komma ifråga för övertagande av de uppgifter, som
åvila statens tryckerisakkunnige.
Generalpoststyrelsen har i sitt utlåtande i ärendet förbundit tanken på
en överflyttning till styrelsen av uppsikten över tryckning för statens räkning
med en utvidgning av uppsiktsmyndighetens arbetsuppgifter till att
även omfatta bland annat upphandling av papper, som erfordras för
tryckningsarbetena. Statens tryckerisakkunnige har häremot framhållit
vissa praktiska olägenheter, som enligt hans mening talade mot en
dylik centralisering av anskaffande av papper för statens tryck, och även
i övrigt avstyrkt uppsiktens förläggande till generalpoststyrelsen.
För egen del har jag funnit övervägande skäl tala för att den ifrågavarande
uppsiktsverksamheten icke förlägges till generalpoststyrelsen.
Utövandet av en dylik uppsikt över andra statsmyndigheters verksamhet
synes mig ligga rätt mycket vid sidan av generalpoststyrelsens
egentliga arbetsuppgifter. Ej heller finner jag av den föreliggande
utredningen framgå, att några mera avsevärda fördelar skulle vara att
vinna genom en sådan utvidgning av uppsiktsmyndighetens verksamhet,
som generalpoststyrelsen ifrågasatt.
I valet mellan de båda övriga ämbetsverk, som i detta sammanhang synas
kunna komma ifråga, statskontoret och riksräkenskapsverket, har jag
för min del, ehuru icke utan tvekan, stannat vid att föreslå, att uppsikten
över tryckning för statens räkning anförtros åt statskontoret. Såsom
statskontoret framhållit, ha till detta ämbetsverk av ålder plägat hänföras
åtskilliga uppgifter gemensamma för statsförvaltningen i dess helhet
eller för större eller mindre delar därav. Ett uppdrag att öva inseende
över utförandet av tryckningsarbeten för statsförvaltningen synes därför
på ett naturligt sätt låta förena sig med ämbetsverkets allmänna ämbetsuppgifter
och ställning inom statsförvaltningen. En viss anknytning
skulle också kunna vinnas till ämbetsverkets nuvarande arbetsuppgifter.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Enligt kungörelsen den 2 december 1932 (nr 561) angående statsmyndigheternas
rätt att verkställa tryckning av publikationer må statsmyndighet
ej — med vissa angivna undantag — verkställa tryckning av någon
publikation utan av Kungl. Majit för varje särskilt fall därtill lämnat tillstånd.
Vid behandlingen i statskontoret av remisser å framställningar
från olika myndigheter örn särskilt tryekningstillstånd enligt denna kungörelse
skulle den tryckeritekniska sakkunskap, som tillföres ämbetsverket
genom uppsiktsmyndighetens förläggande till verket, bliva av betydelse.
Jag förordar alltså, att uppsikten över tryckning för statens räkning
från och med den 1 juli 1935 uppdrages åt statskontoret.
På sätt statskontoret föreslagit bör inom ämbetsverket för göromålens
handhavande inrättas en tryckeriexpedition. Denna expedition torde
böra anknytas till ämbetsverkets kassabyrå eller till någon av utgiftsbyråerna.
I enlighet med statskontorets förslag torde å tryckeriexpeditionen
böra anställas en tryckeritekniskt utbildad befattningshavare, benämnd
tryckerikonsulent, och ett biträde. Dessa befattningar synas böra
uppföras å ordinarie stat. Vad löneställningen beträffar har jag icke
något att erinra mot statskontorets förslag, enligt vilket tryckerikonsulenten
skulle placeras i lönegraden B 22 samt biträdet såsom kanslibiträde
hänföras till lönegraden B 7.
Statskontoret har föreslagit, att, för den händelse den nuvarande faktorn
hos statens tryckerisakkunnige utnämndes till tryckerikonsulent och
det nuvarande biträdet hos den tryckerisakkunnige befordrades till innehavare
av kanslibiträdesbefattningen, dessa för löneklassplacering skulle
äga räkna sig till godo, den förre sina tjänstår såsom faktor och den senare
sin föregående biträdesanställning. För min del anser jag, i likhet
med riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd,
att rätten för de nuvarande anställningshavarna att tillgodoräkna
förutvarande anställningstid bör för faktorns vidkommande begränsas
till, utan avkortning, den tid, under vilken han efter den förutvarande
tryckerisakkunniges avgång från tjänsten den 30 juni 1932
tjänstgjort vid institutionen och därvid innehaft en i viss mån självständigare
ställning än tidigare. Det kvinnliga biträdet bör med tillämpning
av de vanliga reglerna för tillgodoräkning äga räkna sig till godo den
tid, hon kan anses hava fullgjort med kanslibiträdestjänstgöring likvärdigt
arbete i institutionens tjänst. Såvitt angår faktorn torde riksdagens
beslut i ämnet erfordras.
Statskontorets övertagande av tryckerisakkunniginstitutionen påkallar
jämväl att särskilda medel beräknas för korrekturläsning, i den mån
denna ej medliinnes å tjänstetiden, ävensom ökad medelsanvisning för
expenskostnader. För förstnämnda ändamål torde böra beräknas ett belopp
av 800 kronor, medan anslagsposten till expenser torde böra höjas
med omkring 1,000 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Anslagsberäkning för budgetåret 1935/1936.
Avlöning sstaten.
De i avlöningsstaten för statskontoret ingående anslagsposterna synas
för nästa budgetår böra beräknas på följande sätt.
Med beräkning efter högsta förekommande löneklass utgör sammanlagda
lönekostnaden för de befattningshavare å ordinarie stat, vilka för närvarande
äro upptagna å den för statskontoret fastställda personalförteckningen,
i runt tal 269,400 kronor. Vid bifall till förslaget örn uppförande
på ordinarie stat av en tryckerikonsulentsbefattning i lönegraden B 22
samt av en kansliskrivare en kanslibiträdes- och en kontorsbiträdesbefattning
bör sistnämnda belopp ökas med i avrundat tal 18,400 kronor till
287.800 kronor. Härifrån böra dragas 8,124 kronor eller avrundat 8,100
kronor för den befattning såsom räntmästare, vilken skall hållas vakant
så länge å övergångsstat finnes uppförd en räntmästarbefattning. Återstående
belopp, 2/9,700 kronor, bör med hänsyn till pensionsavdragen enligt
civila tjänstepensionsreglementet minskas med i runt tal 8,100 kronor
till 271,600 kronor. Med detta belopp bör alltså anslagsposten till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat upptagas.
Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat bör
upptagas det av statskontoret föreslagna beloppet å 9,100 kronor minskat
med vederbörligt pensionsavdrag av i runt tal 300 kronor eller alltså
8.800 kronor.
Till avlöningar till befattningshavare å extra stat har statskontoret
uppfört ett belopp av 8,600 kronor, utgörande i avrundat tal avlöningskostnaden
enligt högsta förekommande löneklass till en i 24:e lönegraden
placerad biträdande ombudsman å extra stat. Beloppet ifråga börminskas
med å tjänsten belöpande pensionsavdrag av i runt tal 300 kro
nor till 8,300 kronor.
Till grundavlöningar m. m. till icke-ordinarie personal stå för närvarande
till statskontorets förfogande sammanlagt 54,800 kronor. Härtill
böra i enlighet med vad jag i det föregående förordat läggas dels 6,000
kronor till förstärkning av amanuens- och biträdespersonalen, dels —
med hänsyn till utökningen av pensionsärendena — grundavlöningen till
en förste amanuens i 18:e lönegraden eller omkring 4,600 kronor ävensom
2,000 kronor för tillfälligt biträde, dels och — för korrekturläsning
800 kronor. Å andra sidan bör minskning ske dels med 3,100 kronor
för den extra ordinarie kansliskrivarbefattning, som föreslagits skola
överföras på ordinarie stat, dels med det belopp å 1,200 kronor, som för
innevarande budgetår beräknats till avlöning av ett biträde vid bestyret
med upprättande av en valvliggare, dels ock med i runt tal 1,500 kronor
i anledning av pensionsavdragen enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Ifrågavarande anslagspost bör alltså upptagas med (54,800 + 6,000 4
4,600 + 2,000 + 800 — 3,100 — 1,200 — 1,500 =) 62,400 kronor.
23
Kungl. Majlis proposition nr 194.
Till avlöningsförhöjningar m. m. till viss icke-ordinarie personal samt
till provisoriskt dyrortstillägg åt verkets befattningshavare böra i enlighet
med statskontorets förslag upptagas belopp av respektive 4,100 och
9.600 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts skulle avlöningsstaten sluta å ett
belopp av (271,600 + 8,800 + 8,300 + 62,400 + 4,100 + 9,600 =) 364,800 kronor,
vilket motsvarar en ökning med 48,900 kronor i förhållande till statskontorets
avlöningsanslag för löpande budgetår. Genom beräkning av avlöningarna
till nuvarande tjänstemän å ordinarie stat och övergångsstat
enligt högsta förekommande löneklass har medelsbehovet ökats med sammanlagt
12,600 kronor. För tjänster å ordinarie och extra stat, som föreslagits
skola nyinrättas vid ämbetsverket från och med nästa budgetår
hava beräknats sammanlagt (1S,400 + 8,600 =) 27,000 kronor. Till grundavlöningar
m. m. till annan icke-ordinarie personal än tjänstemän å
extra stat har föreslagits ökad medelsanvisning med tillhopa (6,000 +
4.600 + 2,000 + 800 — 3,100 —1,200 =) 9,100 kronor. Ändrat beräkningssätt
beträffande posten till avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie
personal har ökat medelsbehovet med 800 kronor. Vidare har från sjunde
huvudtitelns anslag till provisoriskt dyrortstillägg överförts 9,600 kronor.
Å andra sidan har minskning ägt rum i anledning av pensionsavdragen
enligt civila tjänstepensionsreglementet med ett sammanlagt belopp av
(8,100 + 300 + 300 +1,500 =) 10,200 kronor.
Statskontorets avlöningsanslag torde för nästa budgetår böra anvisas
med förenämnda belopp av 364,800 kronor.
Omkostnadsstaten.
Mot vad statskontoret i skrivelsen den 14 september 1934 föreslagit i
fråga örn beräkningen av medelsbehovet under nästa budgetår för reseersättningar
har jag icke funnit anledning till erinran.
I enlighet med vad jag i det föregående tillstyrkt böra till expenskostnader
för nästkommande budgetår beräknas — förutom det för innevarande
budgetår anvisade beloppet av 40,500 kronor — dels 15,000 kronor
med hänsyn till överflyttningen av militärpensioneringens handhavande,
dels 1,000 kronor på grund av övertagandet av uppsikten över tryckning
för statens räkning. Tillhopa bör alltså för expensutgifter upptagas ett
belopp av 56,500 kronor.
För publikationstryck bör, såsom framgår av vad tidigare anförts,
beräknas 17,500 kronor.
Omkostnadsanslaget skulle alltså beräknas enligt följande uppställning:
1. Reseersättningar, förslagsvis .......................... kronor 3,000
2. Expenser, förslagsvis .................................. » 56,500
3. Publikationstryck, förslagsvis .......................... » 17,500
Summa kronor 77,000.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Sistnämnda belopp bör äskas som förslagsanslag. Stat för anslagets användning
torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Maj:t.
I årets statsverksproposition beräknades anslagen till statskontoret till
ett sammanlagt belopp av 426,100 kronor och anslaget till uppsikt över
tryckning för statens räkning till 17,000 kronor. Summan av dessa belopp
utgör 443,100 kronor. Enligt vad jag nu förordat komma anslagen
för nästa budgetår till statskontoret att tillhopa uppgå till ett belopp av
441,800 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för
statskontoret:
Personalförteckning.
Befattning lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
1 generaldirektör....................... A 3
5 statskommissarier................................................... B 30
1 byrådirektör och ombudsman ........................... B 28
1 kamrerare ............................................................... B 26
1 kamrerare och kassakontrollant ........................ B 26
2 sekreterare................................................................ B 26
1 räntmästare .......................................................... B 22
1 tryckerikonsulent................................................... B 22
2 notarier .................................................................... B 21
9 revisorer och bokhållare...................................... B 21
1 registrator............................................................... B 14
2 kansliskrivare ...................................................... B 11
1 förste expeditionsvakt............................................ B 7
4 kanslibiträden ....................................................... B 7
5 expeditionsvakter.................................................... B 5
4 kontorsbiträden...................................................... B 4
1 skrivbiträde .......................................................... B 2
Tjänstemän å övergångsstat:
1 räntmästare ............................................................ B 24
Tjänstemän å extra stat:
1 biträdande ombudsman ........................................ B 24
Anin. Den å ordinarie stat upptagna räntmästartjänsten skall
hållas vakant, så länge den å övergångsstat uppförde räntmästaren
kvarstår i tjänst;
25
/
Kungl. Maj.-ts proposition nr 194.
dels godkänna följande avlöningsstat för statskontoret,
att tillämpas från och med budgetåret 1935/1936:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis ................................ kronor 271,600
2. Avlöningar till tjänstemän å över
gångsstat,
förslagsvis ....................... » 8,800
3. Avlöningar till tjänstemän å extra
stat, förslagsvis ................................ » 8,300
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a) Grundavlöningar m. m. kr. 62,400
b) Avlöningsförhöjningar
m. m., förslagsvis.... » 4,100 » 66,500
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... »__9,600
Summa kronor 364,800;
dels till Statskontoret: Avlöningar för budgetåret
1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av kronor 364,800;
dels till Statskontoret: Omkostnader
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag
av............................................ » 77,000;
dels ock besluta att, därest faktorn hos statens tryckerisakkunnige
Gustaf Albert Lindholm från och med
den 1 juli 1935 utnämnes till tryckerikonsulent, för
bestämmandet av hans begynnelselön i denna tjänst
och sedermera för hans uppllyttning till högre löneklass
må tillgodoräknas honom den tid, under vilken
han efter den 30 juni 1932 tjänstgjort såsom faktor
hos statens tryckerisakkunnige.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Kurt Björklund.
Bihang till riktdagem protokoll 1935. 1 »ami. Nr 19i.
3