Kungl. Majus proposition nr 186.

1

Kr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning
av förutvarande Kronprinsens husarregementes
kasernetab lissement i Malmö; given Stockholms slott
den 8 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Leo:

Med anledning av ett utav riksdagen i skrivelse den 18 maj 1928, nr 208,
gjort uttalande förordnade Kungl. Maj:t den 6 oktober 1928, att förutvarande
Kronprinsens husarregementes kasernetablissement i Malmö med undantag
av en å en handlingarna i ärendet bifogad situationsplan med nr 18 betecknad
förrådsbyggnad skulle från och med den 1 november 1928 stå under byggBihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 186. 6ic 35

2

Kungl. Maj:ls proposition nr 186.

nadsstyrelsens vård och förvaltning. Därjämte förordnade Kungl. Maj:t,
bland annat, att arméförvaltningens fortifikationsdepartement skulle efter
den 1 november 1928 inom kasernetablissementet i Malmö utan vederlag
disponera tills vidare de å planen med nr 16 och 17 utmärkta byggnaderna.

Genom beslut den 30 augusti 1929 bemyndigade Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att till Malmöhus läns hushållningssällskap uthyra de å en vid
handlingarna i sistberörda ärende fogad situationsplan söder om en linje
a—b belägna delarna av förutvarande Kronprinsens husarregementes kasernetablissement
med undantag av byggnaderna nr 16, 17 och 18 för en tid av
tio år, räknat från och med den 1 oktober 1929, mot en hyra av 10,000
kronor för år och på de villkor i övrigt, som angåvos i ett vid handlingarna
i ärendet fogat förslag till hyreskontrakt. Tillika medgav Kungl. Maj:t, att
vinden till den å nyssnämnda situationsplan med nr 8 betecknade stallbyggnaden
finge tillsvidare avgiftsfritt disponeras av överstyrelsen för Svenska
Röda Korset.

Hos Kungl. Majit hemställde härefter Malmöhus läns hushållningssällskap
att för en köpesumma av 600,000 kronor få med äganderätt förvärva hela
kasernetablissementet med tillhörande stallar.

Över denna framställning avgav byggnadsstyrelsen den 28 januari 1931
utlåtande och anförde därvid följande:

Då en inom styrelsen verkställd värdering givit vid handen, att ifrågavarande
kasernetablissement med tillhörande stallar måste anses representera
ett värde, som med omkring femtio procent överstege den av hushållningssällskapet
erbjudna köpeskillingen å 600,000 kronor, funne styrelsen sig
icke kunna tillstyrka en försäljning av fastigheten i fråga till nämnda pris.
Emellertid tilläte styrelsen sig hemställa örn uppdrag att ingå i underhandlingar
med hushållningssällskapet örn eventuell försäljning av fastigheten
på andra villkor än de av sällskapet angivna.

Genom beslut den 13 februari 1931 anbefallde Kungl. Majit — med förklaring
att Kungl. Majit funne då föreliggande, av Malmöhus läns hushållningssällskap
gjorda framställning icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd
— byggnadsstyrelsen att verkställa utredning dels angående huruvida
ifrågavarande kasernetablissement kunde beräknas framdeles bliva för något
statligt ändamål erforderligt och för sådant ändamål böra i statsverkets ägo
bibehållas, dels ock, därest så icke befunnes vara förhållandet, angående
möjligheten av en försäljning av detsamma på för statsverket godtagbara
villkor ävensom att till Kungl. Majit inkomma med det yttrande och förslag,
vartill berörda utredning kunde föranleda.

Med skrivelse den 13 februari 1935 har byggnadsstyrelsen inkommit med
den sålunda anbefallda utredningen och därvid till en början meddelat, att
styrelsen i anledning av Kungl. Majits nyssberörda beslut den 13 februari
1931 anmält denna byggnadstillgång till statens organisationsnämnd, som av
Kungl. Majit den 2 oktober 1931 erhållit i uppdrag att efter undersökning
i erforderlig omfattning å de olika platser, där behov förelåge av nya eller
utökade lokaler för statligt ändamål, uppgöi''a och inkomma med en plan för

3

Kungl. Majus proposition nr 186.

de nybyggnads- eller ombyggnadsarbeten, som borde komma till utförande
under den närmast kommande tioårsperioden. Enligt vad styrelsen inhämtat,
hade emellertid nämnden icke kunnat finna någon lämplig användning
för statligt ändamål av etablissementet i fråga. Ej heller efter det nämnden
den 25 oktober 1932 avgivit sitt betänkande, hade något statligt behov uppstått,
som lämpligen kunde tillgodoses genom etablissementets användning.

I detta sammanhang har styrelsen vidare meddelat, att styrelsen ännu icke
funnit tidpunkten vara inne för ett utbjudande till försäljning av komplexet
med hänsyn till att mer än hälften av området vore uthyrt till Malmöhus
läns hushållningssällskap för tiden till den 30 september 1939. En exploatering
av området kunde givetvis icke genomföras förrän efter upphörandet
av denna förhyrning, då spekulanter kunde tänkas uppträda.

Emellertid hade, har byggnadsstyrelsen härefter meddelat, under någon
tid underhandlingar förts mellan styrelsen och representanter för nämnda
hushållningssällskap örn eventuell försäljning till sällskapet av etablissementet
i dess helhet. Dessa underhandlingar hade resulterat i en vid styrelsens
framställning fogad skrivelse från sällskapet till styrelsen av den 29 januari
1935, däri sällskapet anhölle att få köpa etablissementet och stallar med
tillhörande tomtområden för ett pris av 700,000 kronor. För att bedöma
skäligheten av den sålunda föreslagna köpesumman, som tidigare under
hand meddelats styrelsen, hade inom styrelsen en ny prövning verkställts
beträffande värdet av ifrågavarande fastighetsobjekt. Yid underhandlingarna
hade från styrelsens sida till sällskapets representanter överlämnats ett vid
styrelsens här ifrågavarande framställning fogad, av byggnadsrådet G. A.
Nilsson gjort uttalande av den 2b september 1934 rörande fastighetens värde.

Enligt det i berörda uttalande använda beräkningssättet skulle den stora
kasernbyggnaden jämte närmast angränsande mark betraktas som ett objekt
för sig och bedömas efter räntabilitetsförhållandena, medan den övriga, med
låg bebyggelse försedda delen av området skulle värderas som ett markexploateringsområde
utan egentligt värde å byggnaderna. På detta sätt hade
kasernbyggnadsobjektet, med utgång från en bruttoinkomst av hyror å 34,000
kronor samt en kapitaliseringsberäkning efter 7 procent, fått ett värde av

486,000 kronor. Markexploateringsobjektet åter hade beräknats hava ett
nettovärde av 395,000 kronor, örn icke avdrag gjordes för ränteförluster under
exploateringstiden. Hela fastighetsobjektet skulle alitsa i runt tal vara vårt
omkring 880,000 kronor.

Mot de sålunda använda beräkningssätten hade emellertid, har byggnadsstyrelsen
vidare meddelat, från sällskapets sida anförts i huvudsak följande.

De tidigare utgående hyrorna kunde icke i fortsättningen hållas, utan
måste nedsättningar ske, då hyresmarknaden för dylika lokaler vöre i fallande.
En köpare måste även taga hänsyn till att de senaste arens inskränkningar
i underhållet, framtvingade av anslagsmedlens beskärning, innebure en värdesänkning
av byggnaderna och medförde under de närmaste åren, på grund
av nödvändigheten att bekosta dyrbara reparationsarbeten, en väsentligt
minskad nettoavkastning. Slutligen ansåges, att det vid en markexploatering
icke kunde undvikas, att ränteförluster uppstode, då uthyrningen av de å
exploateringsområdet liggande byggnaderna svårligen kunde fortgå i större
omfattning under exploateringstiden.

4

Kungl. Majus proposition nr 186.

I anslutning härtill har byggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen ansåge
sig icke kunna bestrida det i viss mån berättigade i de synpunkter, som
från sällskapets sida framhållits. Med utgångspunkt från värderingen av
den 26 september 1934 hade styrelsen därför ansett sig böra göra ett försök
till justering av värdeberäkningen på följande sätt:

Med hänsyn till fallande hyreskonjunkturer hade den beräknade bruttoinkomsten
av hyror sänkts från det förut angivna beloppet, 34,000 kronor,
med ungefär 10 procent till avrundat 31,000 kronor. Till följd av de ökade
kraven på underhållskostnader hade räntan för kapitaliseringsberäkningen
höjts från tidigare angivna 7 procent till 8 procent. Värdet av själva kasernbyggnaden
med närmast omgivande mark bleve då omkring 390,000 kronor.
Tomtområdet söder örn kasernen hade i värderingen av den 26 september
1934 varit upptaget till ett värde av 395,000 kronor, varvid dock ränteförlusten
under exploateringstiden icke medräknats. Örn dylikt avdrag gjordes,
exempelvis med 4 procent under tre års tid, vilket innebure en exploateringstid
av sex år, sänktes värdet med 47,400 kronor till i runt tal 348,000
kronor. Hela fastighetsobjektets värde skulle då bliva 390,000 + 348,000 —

738,000 kronor, alltså obetydligt mera än den erbjudna köpeskillingen 700,000
kronor.

Värdeberäkningen av den 26 september 1934 vore icke baserad på fastighetsobjektets
nuvarande förräntning utan på andra, i det föregående i huvuddrag
angivna förutsättningar, och hade det varit på grund härav som det
tidigare ansetts möjligt att under normala förhållanden genom exploatering
utvinna ett värde av 880,000 kronor av fastiglietsobjektet.

Örn i stället den nuvarande avkastningen Indes till grund för värderingen
komme man till följande resultat.

Under de senaste tre budgetåren hade bruttohyrorna för hela objektet i
medeltal uppgått till i runt tal 54,500 kronor per år. Häri inginge emellertid
hyror från vissa byggnader och delar av byggnader, som senast den
1 oktober 1939 skulle vara bortförda. Bruttohyrorna av dessa objekt utgjorde
7,500 kronor. Återstående bruttohyror vore alltså 47,000 kronor. Örn en
förräntning av 7 procent beräknades, skulle denna bruttoinkomst förränta ett
kapital av i runt tal 670,000 kronor. I ovanstående beräkning hade icke
hänsyn tagits till bristande underhåll och till fallande hyror och detta av
följande skäl. De köparen tillfallande hyrorna å de byggnader och byggnadsdelar,
som senast den 1 oktober 1939 skulle vara bortförda, till vilken
hyresinkomst hänsyn icke tagits i ovanstående beräkning, kunde av köparen
användas för reparation av sådana skador, som ett försummat underhåll
kunde hava åstadkommit. Beträffande hyrorna ansåge styrelsen, att i detta
fall ingen nedskrivning vore motiverad, då i desamma inginge hushållningssällskapets
egen hyra, vilken hade visat sig vara väl låg och synnerligen
fördelaktig för sällskapet, och ansåge styrelsen denna omständighet kunna
kompensera eventuell nedgång i övriga hyror.

För bedömande av i vad mån fastighetsobjektet kan vara av värde att
bibehållas i kronans hand för eventuella framtida byggnadsbeliov har styrelsen
funnit följande vara att beakta:

Styrelsen kunde för närvarande icke angiva något statligt behov av denna
anläggning. För den händelse i en framtid ett dylikt behov skulle uppstå,
måste man emellertid beräkna, att huvudbyggnaden komme att behöva
undergå en genomgripande och kostsam ombyggnad. Den nuvarande planläggningen
med logement av 9.7 0 meters djup kunde givetvis icke bibehållas,
utan måste en mittkorridor anordnas, ungefär enligt det på sin tid

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

framlagda förslaget till kasernens ombyggnad till landsstatshus. Liksom det
då ansetts ekonomiskt fördelaktigare att bygga ett nytt landsstatshus, torde
man kunna anse, att även andra statliga behov lämpligare tillfredsställas
genom nybyggnader. Byggnadsstyrelsen utginge härvid ifrån den förutsättningen,
att kasernen icke heller framdeles kunde komma att vara behövlig
för ett liknande ändamål, vartill den på sin tid uppförts.

Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande värdet av fastighetsobjektet
har byggnadsstyrelsen — då fastighetsobjektet icke syntes lämpligen kunna
användas för något statligt ändamål ävensom i betraktande därav, att genom
en försäljning till hushållningssällskapet ett i viss mån allmänt intresse
komme att på lämpligt sätt tillgodoses — ansett sig böra tillstyrka antagandet
av berörda anbud å 700,000 kronor.

I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att kronan genom kasernkommittén
den 5 juli 1929 träffat en viss överenskommelse med Malmö
stad genom drätselkammarens tredje avdelning rörande nu ifrågavarande
kasernetablissement. Detta avtal avsåge, bland annat, dels viss rätt för kronan
att kostnadsfritt hava kvarstående å stadens mark vissa byggnader och
delar av byggnader utanför det område, som nu skulle försäljas, och dels
skyldighet för kronan att låta bortföra dessa byggnader före den 1 oktober
1939. Det torde därför vara nödvändigt att ingå i underhandlingar med
Malmö stad örn medgivande från staden att ovannämnda rättigheter och
skyldigheter få överlåtas på hushållningssällskapet.

I anslutning till vad sålunda anförts, har byggnadsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte dels föreslå 1935 års riksdag att till Malmöhus läns
hushållningssällskap försälja f. d. Kronprinsens husarregementes kasernetablissement
och stallar med därtill hörande tomtområden i Malmö för en
köpeskilling av 700,000 kronor, dels ock, för den händelse detta bleve riksdagens
beslut, bemyndiga byggnadsstyrelsen att uppgöra och till Kungl.
Majit inkomma med förslag till köpeavtal med hushållningssällskapet och
till avtal med Malmö stad rörande medgivande från staden att vissa kronans
rättigheter och skyldigheter i fråga örn byggnader och byggnadsdelar på
stadens mark finge överlåtas på hushållningssällskapet.

Över denna framställning har statskontoret den 27 februari 1935 avgivit
utlåtande och därvid anfört följande:

Av riksdagens skrivelse nr 85 vid 1894 års riksdag framginge, att för
uppförande av förutvarande Kronprinsens husarregementes kasernetablissement
i Malmö tagits i anspråk dels försäljningsmedel för vissa kronan tillhöriga
av Malmö stad inköpta områden, dels visst av staden lämnat bidrag
till kasernanläggningen i ersättning för avlösen av staden åliggande inkvartering
till följd av bristande kasernutrymme, dels ock av riksdagen beviljade
anslagsmedel, anvisade på extra stat för år 1895 och följande år. Kostnaderna
för detta kasernetablissement hade alltså icke — såsom fallet vore
beträffande åtskilliga andra av de för lantförsvarets truppförband avsedda
kasernerna — förskotterats för att framdeles ersättas av inflytande markförsäljningsmedel,
vilka skolat tillföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål. Det oaktat holle statskontoret före, att nu ifrågavarande
köpeskilling borde tagas i anspråk för täckande i den utsträckning,
vartill densamma försloge, av de kostnader, som förskotterats för uppförande
av vissa kasernetablissement. Statskontoret ville därför föreslå, att de köpeskillingsmedel,
som komme att inflyta till statsverket genom den nu föreslagna
försäljningen, tillgodofördes lantförsvarets fond för byggnader och

Departements chefen.

6 Kungl. Maj-As proposition nr 186.

andra försvarsändamål för att i samband med övriga tillgångar å denna fond
disponeras för täckande av i första hand de förskott, som av riksgäldskontoret
lämnats till byggnadsföretag i samband med 1914 års härordning. För
detta ändamål återstode för närvarande att täcka ett belopp av ungefär

15,750,000 kronor.

Vidare har arméförvaltningens fortifikationsdepartement efter hörande av
chefen för södra arméfördelningen den 5 mars 1935 avgivit utlåtande i ärendet.

Chefen för södra arméfördelningen har erinrat, att jämlikt Kungl. Maj:ts
förutberörda beslut den 6 oktober 1928 förordnats, bland annat, att de å
den omförmälda situationsplan med nr 16 och 17 utmärkta byggnaderna
skulle av fortifikationsdepartementet utan vederlag tillsvidare disponeras.
Sagda byggnader användes såsom förråd för viss för landstormen avsedd
materiel, och kvarstode behovet av desamma allt fortfarande. Enligt från
Södra skånska infanteriregementet inhämtade upplysningar disponerades
dessutom vid mobilisering en avsevärd del av själva kasernbyggnaden för
förläggning av landstorm. Då kasernetablissementet sålunda fortfarande
såväl i fred som krig tjänade vissa försvarsändamål, borde i ett eventuellt
försäljningsavtal inrymmas bestämmelser av sådan art, att ovannämnda försvarsändamål
ej äventyrades, och torde på grund härav särskilda förhandlingar
mellan av försäljningen berörda myndigheter m. fl. vara erforderliga.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har — under framhållande
av att av arméfördelningschefens yttrande framginge, att de ifrågavarande
byggnaderna tjänade viktiga försvarsintressen — avstyrkt den ifrågasatta
försäljningen, därest icke i samband därmed dessa försvarsintressens tillgodoseende
för framtiden säkerställdes.

Frågan örn den framtida användningen av förutvarande Kronprinsens husarregementes
kasernetablissement i Malmö har tidigare varit föremål för ingående
överväganden av såväl Kungl. Majit som riksdagen. I detta hänseende
torde jag få hänvisa till Kungl. Majits proposition nr 183 till 1929 års riksdag
ävensom statsutskottets i anledning härav avgivna utlåtande nr 101 och riksdagens
skrivelse i ämnet nr 231, varvid ett tidigare av riksdagen förordat
förslag örn husarkasernens utnyttjande som landsstatshus definitivt avskrevs.

Sedermera har, såsom av den av mig i det föregående lämnade redogörelsen
framgår, frågan örn kasernetablissementets framtida disposition, jämlikt
av Kungl. Majit den 13 februari 1931 lämnat uppdrag, varit föremål för utredning
genom byggnadsstyrelsen. Denna utredning har givit vid handen,
att varken statens organisationsnämnd — som haft frågan under omprövning
i samband med fullgörandet av sitt den 2 oktober 1931 erhållna uppdrag
att uppgöra och inkomma med en plan för de nybyggnads- eller ombyggnadsarbeten,
som borde komma till utförande under då närmast kommande
tioårsperiod — eller byggnadsstyrelsen kunnat finna någon lämplig
användning för statligt ändamål av etablissementet i fråga. För ett utbjudande
till försäljning av komplexet har byggnadsstyrelsen ännu icke funnit
tiden vara inne med hänsyn till att mer än hälften av området är uthyrt
till Malmöhus läns hushållningssällskap för tiden till den 30 september 1939.

Kungl. Majus proposition nr 186.

7

Under nu angivna förhållanden har byggnadsstyrelsen i stället ansett sig
böra träda i underhandlingar nied nämnda hushållningssällskap om eventuell
försäljning till sällskapet av etablissementet i dess helhet. Som resultat
av dessa underhandlingar föreligger nu en anhållan från sällskapet att
få inköpa etablissementet och stallarna med tillhörande tomtområden för ett
pris av 700,000 kronor.

Av den i ärendet förebragta utredningen finner jag framgå, att här förevarande
fastighetsobjekt såvitt nu kan förutses icke lämpligen torde kunna
komma till användning för något statligt ändamål. Ett bibehållande av detsamma
i statens ägo innebär, förutom att ett betydande kapital hålles bundet,
att statsverket förr eller senare torde få vidkännas icke obetydliga underhållskostnader.
Yid nu angivna förhållanden finner jag mig böra biträda
förslaget örn en försäljning av fastighetsobjektet till hushållningssällskapet,
varigenom — på sätt byggnadsstyrelsen framhållit -— jämväl ett i viss mån
allmänt intresse kommer att på lämpligt sätt tillgodoses.

I fråga om försäljningspriset hava, såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, meningarna tidigare varit ganska divergerande. Nu har emellertid
byggnadsstyrelsen ansett sig kunna tillstyrka hushållningssällskapets anbud
å 700,000 kronor. Jag finner mig kunna instämma i denna styrelsens tillstyrkan
och förordar alltså, att .i enlighet härmed förslag örn försäljning av
ifrågavarande fastighetsobjekt framlägges för riksdagen.

I anslutning till vad statskontoret förordat vill jag tillstyrka, att de köpeskillingsmedel,
som kunna komma att inflyta till statsverket genom den nu
föreslagna försäljningen, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål för att i samband med övriga tillgångar å denna fond
disponeras för täckande av i första hand de förskott, som av riksgäldskontoret
lämnats till byggnadsföretag i samband med 1914 års härordning. För
denna medelsdisposition torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

För den händelse riksdagen lämnar sitt bifall till den ifrågasatta försäljningen
torde Kungl. Majit böra bemyndiga byggnadsstyrelsen att uppgöra
och till Kungl. Majit inkomma med förslag till köpeavtal med hushållningssällskapet
och till avtal med Malmö stad rörande medgivande från
staden att vissa kronans rättigheter och skyldigheter i fråga örn byggnader
och byggnadsdelar på stadens mark må överlåtas på hushållningssällskapet

Yid köpeavtalets upprättande torde byggnadsstyrelsen efter samråd med
vederbörande militära myndigheter i möjligaste mån söka tillgodose av
nämnda myndigheter i deras yttranden framhållna försvarsintressen.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att medgiva

dels att förutvarande Kronprinsens husarregementes kasernetablissement
och stallar med därtill hörande tomtområden i
Malmö må till Malmöhus läns hushållningssällskap och på de
närmare villkor och bestämmelser, som av Kungl. Majit meddelas,
försäljas för en köpeskilling av 700,000 kronor;

8

Kungl. Moj:ts proposition nr 186.

dels ock att de köpeskillingsmedel, som må komma att inflyta
till statsverket genom den ifrågasatta försäljningen, må
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra för
svarsändamål för att i samband med övriga tillgångar å denna
fond disponeras för täckande av i första hand de förskott, som
av riksgäldskontoret lämnats till byggnadsföretag i samband
med 1914 års härordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.