Kungl. Majlis proposition nr 18.
1
Nr 18.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 om
rikets mynt; given Stockholms slott den 9 januari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 18.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 3ö maj 1873 (nr 31)
om rikets mynt.
Härigenom förordnas, att §§ 6, 12 och 14 lagen den 30 maj 1873 örn rikets
mynt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:
§ 6.
Av silver — —- — I.45 gram.
Dessutom må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat beslut,
präglas myntstycken av silver med ett namnvärde av fem kronor.
Ett hundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla tvåtusen tvåhundrafemtio
gram fint silver. De skola utmyntas av en legering av niohundra
viktdelar silver och etthundra viktdelar koppar. Varje myntstycke
skall alltså väga 25 gram.
Av kopparnickel---fyratusen tioörestycken.
§ 12.
De efter---belopp som helst.
Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till
statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i en betalning mottaga
högre belopp än femtio kronor i 5-kronestycken, tjugu kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i mindre silvermynt eller kopparnickelmynt,
en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.
§ 14.
Tjugukronestycken och---skola äga. Femkronestycket av guld
upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor,
när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för
rikets räkning är präglat, men till alla andra, när det förlorat mer än
sex tiondedels procent av nyssnämnda vikt.
Skiljemynt upphör---blivit otydlig.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av §§ 6 och 12 se 1920:309 och av § 14 se 1881 : 35.
Kungl. Maj:ts proposition nr IS.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I skrivelse den 8 november 1934 har mynt- och justeringsverket hemställt,
att till hugfästande av Sveriges riksdags 500-årsminne måtte präglas
ett särskilt mynt av silver å fem kronor, avsett att under år 1935
utsläppas i rörelsen till ett antal av omkring en miljon stycken.
Till stöd för framställningen har verket anfört följande:
Under nästkommande år går Sveriges folk att fira 500-årsminnet av
Engelbrekt Engelbrektssons befrielseverk och därmed även den svenska
riksdagens 500-åriga tillvaro.
Mynt- och justeringsverket har då ansett önskvärt, att till hugfästande
av detta minne finge präglas ett särskilt mynt — på sätt vid tidigare
tillfällen i liknande fall ägt rum — avsett att under år 1935 utsläppas
i rörelsen.
De närmast föregående tillfällen, då särskilda mynt präglats för att hugfästa
märkliga tilldragelser, voro år 1897 till minne av Konung Oscar II :s
tjugufemårsjubileum, år 1907 till minne av Konung Oscar II :s och Drottning
Sofias guldbröllop, år 1921 till minne av Gustaf Vasas befrielseverk
samt år 1932 till hugfästande av trehundraårsminnet av Gustaf II Adolfs
död vid Lutzen. Vid samtliga dessa tillfällen präglades ett särskilt minnesmynt
av silver å två kronor i upplagor av omkring 250,000 stycken
mynt.
Emellertid har verket tänkt sig, att vid detta tillfälle ett mynt av
högre valör borde komma till utförande, dels för att göra detsamma unikt
och därigenom mera begärligt, dels ock för att kunna få konstaterat, huruvida
det kan befinnas önskvärt att även framdeles införa ett dylikt
skiljemynt i vår mynttillverkning.
Verket har härvid ansett sig böra föreslå ett mynt å fem kronor med
en diameter av 36 mm och en bruttovikt av 25 gram. Om finhalten bestämdes
till 900 tusendelar silver, skulle finvikten i myntet sålunda komma
att uppgå till 22.5 gram. Remedierna beträffande såväl vikt som
finhalt torde lämpligen kunna fastställas till de för tvåkronestycken nu
gällande, jämlikt § 8 i myntlagen.
Enligt vår nu gällande myntlag har åt våra silverskiljemynt givits
en finvikt, som till värde så nära som möjligt överensstämmer med cte
olika myntens valörer i serien.
Skulle nu ett tilltänkt femkronesmynt inrangeras i myntserien efter
4
Kungl. Majus proposition nr 18.
denna princip, skulle emellertid ett sådant mynt bliva alldeles för stort
och klumpigt, enär det då med en halt av 900 tusendelar skulle behöva
givas en diameter av 42 å 43 mm och en bruttovikt av 33.33 gram, således
större än den gamla riksdalern och betydligt tyngre.
Ett så otympligt mynt skulle säkerligen aldrig bliva begärligt, och
någon anledning att bibehålla relationen i nuvarande serie av silverskiljemynt
synes ej heller erforderlig, enär dessa mynt ju ej utgöra någon
värdemätare.
Då man har anledning förmoda, att ett mynt sådant som det föreslagna
komme att i mycket stor utsträckning bliva ett verkligt minnesmynt
och sålunda undandragas den allmänna rörelsen, bör ett eventuellt
femkronesmynt utsläppas i ej alltför begränsad upplaga, örn detsamma
även skall kunna fylla den avsedda uppgiften att bliva ett kurserande
mynt. En upplaga å 1,000,000 stycken torde sålunda få anses lämplig.
Färdigställandet av en dylik myntpost å 5,000,000 kronor torde med nuvarande
silverpris kunna beräknas draga en kostnad av sammanlagt
högst 1,600,000 kronor, och skulle sålunda präglingen av det föreslagna
minnesmyntet komma att tillföra statsverket en inkomst av minst 3,400,000
kronor.
Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att de flesta stater ansett
med sin fördel förenligt att använda silvermynt av ungefärligen
motsvarande valör i stället för sedlar, på grund av den avsevärt högre
livslängden hos silvermynten, vilken för ett femkronesmynt torde kunna
beräknas till minst 75 år. Det synes verket angeläget, att en undersökning
verkställes, huruvida det icke även i vårt land skulle medföra betydande
fördelar att övergå till femkronor i silver.
Det är från den dubbla synpunkten att myntet dels skall utgöra ett
värdigt firande av en för Sveriges statsliv grundläggande institution och
samtidigt ett praktiskt prov på, huru femkronesmynt skulle komma att
mottagas av svenska folket, som verkets förslag bör ses.
Ett bifall till framställande av det föreslagna femkronesmyntet kommer
att nödvändiggöra dels vidtagande av vissa ändringar i lagen örn
rikets mynt dels ock — då minnesmyntet är färdigt att utsläppas i rörelsen
— utfärdande av en kungörelse angående myntets diameter, prägel
och inskrift m. m.
Mynt- och justeringsverket har samtidigt avlämnat förslag till erforderliga
ändringar i myntlagen. Förslaget innebär dels införande i § 6
av mynttecken å fem kronor i uppräkningen av de mynttecken av silver,
som enligt lagen skola präglas, jämte närmare bestämmelser örn sådant
myntteckens beskaffenhet och dels vissa därav påkallade ändringar i §§
12 och 14.1
Över framställningen ha yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken
och av kommittén för riksdagens 500-årsminne. I förstnämnda yttrande
har jämväl beaktats ett av enskild person i skrivelse till Konungen
den 19 november 1934 framställt förslag örn prägling till riksdagens 500-årsminne av ett mynt av silver å fyra kronor, benämnt ^specie».
Fullmäktige i riksbanken lia i sitt yttrande anfört bland annat:
I likhet med myntdirektören anse fullmäktige önskvärt, att, såsom vid
tidigare tillfällen i liknande fall ägt rum, till hugfästande av Sveriges
1 Senaste lydelsen av angivna lagrum se not sid. 2.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 18.
riksdags 500-årsminne ett särskilt mjmt präglas, avsett att under år 1935
utsläppas i rörelsen.
Myntverket har tänkt sig, att nian nu skulle frångå den hittills använda
2-kronetypen och göra ett försök nied ett mynt å fem kronor med
en diameter av 36 mm och en vikt av 25 gram.
Det finnes enligt fullmäktiges mening icke några utsikter, att det föreslagna
myntet å 5 kronor i någon större utsträckning skulle komma
ut i rörelsen och det torde vara uppenbart, att praktiska skäl icke föreligga
att ersätta eller komplettera riksbankens sedlar å fem kronor med
ett nytt skiljemynt av samma valör.
Myntverket angiver i sin framställning, att en utmyntning av 1,000,000
5-kronorsmynt skulle tillföra statsverket en »vinst av minst 3,400,000
kronor».
Det må vara, att beräkningen utfaller sålunda ur myntverkets synpunkt,
då det ju icke är brukligt att såsom statsverkets skuld upptaga
värdet av utelöpande skiljemynt, i motsats till vad som sker i fråga örn
utelöpande sedlar. Så snart myntverket levererat ett färdigställt myntparti
till riksbanken resp. allmänheten, anser myntverket sig kunna
fastställa en vinst. Men helt annorlunda ställer sig saken för statsverket.
De utsläppta mynten skola en gång åter inlösas av myntverket.
Endast i fråga örn mynt. som definitivt försvinna ur rörelsen — och antalet
sådana mynt kan icke beräknas — uppstår en verklig vinst.
Totalkostnaden för å ena sidan 5-kronorsmynt och å andra sidan 5-kronorssedlar ställer sig ifråga örn sådana mynt eller sedlar, som cirkulera
i rörelsen och slutligen inlösas, något högre för mynten. Beträffande
sådana mynt eller sedlar, som definitivt försvinna ur rörelsen utan
att återinlösas, blir vinsten avsevärt större för sedlarna än för mynten.
Viss historisk hänsyn kan åberopas för ett förnyande av den gamla
svenska silverdalern, sedermera kallad riksdaler specie eller blott specie,
då man finner, att detta mynt med i stort sett oförändrat silverinnehåll
bibehållits under så lång tid som från år 1535 till år 1871 eller under
336 år. Då man torde få räkna med att ett dylikt mynt å 4 kronor, särskilt
örn det skulle erhålla benämningen specie, skulle komma att präglas
till storlek och vikt närmast liknande de gamla speciemynten, vilka hade
en vikt av cirka 30 gram, är det tydligt, att icke heller detta mynt kan
bliva lämpligt för den allmänna rörelsen.
Ender åberopande av vad ovan anförts, få fullmäktige avstyrka införandet
i vårt myntsystem av ett nytt mynt å 5 kronor eller å 4 kronor.
Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t skulle finna det lämpligt att till
hugfästande av riksdagens 500-årsminne låta prägla ett begränsat antal,
exempelvis 250.000 stycken, minnesmynt å antingen 5 kronor eller 4
kronor, hava fullmäktige icke något att däremot erinra.
Skulle Eders Kungl. Majit däremot finna det lämpligare att, i överensstämmelse
med vad som ägt rum vid liknande tillfällen under de senaste
40 åren, fasthålla vid ett minnesmynt å 2 kronor, vilja fullmäktige, då
vid de senaste tillfällena det visat sig, att ett större antal mynt än det
tillgängliga kunnat placeras hos allmänheten, ifrågasätta, huruvida icke
upplagans storlek borde höjas från 250,000 till 500,000 mynt.
Kommittén för riksdagens 500-årsminne har tillstyrkt mynt- och justeringsverkets
förslag under uttalande av, att kommittén funne förslaget
tilltalande och att, då firandet av 500-årsminnet bomme att vara förenat
Dep ar t emeritschefen.
6 Kungl. Majlis proposition nr 18.
med kostnader, förslaget även vore lämpligt med hänsyn till att detsamma
tillförde statsverket extra inkomster.
Det synes vara av intresse att här även erinra örn ett förslag örn prägling
av skiljemynt av silver å fem kronor, som för några år sedan framfördes
i vårt land. Förslaget framlades i en utredning i oktober 1919 av
myntcheferna i Sverige, Danmark och Norge angående revision av skiljemyntserien
för de tre rikena (prop. nr 399 år 1920). Som skäl anfördes
därvid bland annat, att de guldmynt å fem kronor, som man dittills haft
rätt att prägla, icke vunnit någon sympati hos allmänheten och icke präglades
i något annat land än Sverige ävensom att ett flertal andra länder
i Europa hade ett motsvarande större mynt. Sedan berörda utredning
varit föremål för yttranden — därvid förslaget i angivna del tillstyrkts
av fullmäktige i riksbanken men avstyrkts av svenska bankföreningens
styrelse — hölls i februari 1920 en ny myntkonferens mellan representanter
för de tre länderna, därvid i ifrågavarande punkt förekom följande
yttrande:
Det foreliggende Förslag om Montning af Femkroner er begrundet ikke
saa meget i nogen praktisk Träng till en saadan Mont i Samband elen
som paa onsket örn ved sautine Lejlisrheder at kunne prseve en »Mindemont»,
idet der udtaltes den Formening, att Monten maatte foreligge i
Form af et gangbart Pengestykke. for at man gennem Pengeinstitutionerne
kunde opnaa den enskede TTdbredelse i Befolkningen. Efter at Reprassentanterno
fra Bankerne nan Konferensen imidlertid havde udtalt
deres Förvisning om, at Pengeinstituterne, naar det gjaldt en almindelig
national Mindefest. vilde imodekomme vedkommende Regerings onske
ogsaa hvor det drejede sig örn en Medaille og ikke om et gangbart Pengestykke,
om at bistaa ved dens TTdbredelse i Befolkningen, blev Forslaget
örn Frågning af Femkroner frafaldet.
I överensstämmelse härmed kom förslaget icke till genomförande.
För egen del är jag beredd förorda sådana åtgärder, att ett femkronors
skiljemynt av silver kan utgivas i samband med högtidlighållandet
av riksdagens 500-årsminne. Gällande myntkonvention mellan Sverige,
Danmark och Norge torde i följd av tilläggsartikeln den 22 mars 19241
icke utgöra hinder för prägling av ett sådant skiljemynt. Däremot måste
en sådan åtgärd föregås av vissa ändringar i myntlagen, vilken bland
annat innehåller bestämmelser angående de slag av skiljemynt, som skola
eller kunna präglas, samt angående den utsträckning, vari dessa skiljemynt
utgöra lagligt betalningsmedel. Förslag till sådana ändringar torde
nu höra föreläggas riksdagen.
Det erforderliga tillägget till § 6 myntlagen synes böra givas det innehåll,
att prägling av myntstycken å fem kronor göres beroende av Konungens
för varje gång meddelade beslut, liksom fallet nu är i fråga
1 Se prop. nr 11 år 1924.
1
Kungl. Majda proposition nr 18.
Om prägling av myntstycken av kopparnickel eller av järn. Mynt- och
justeringsverkets törslag till ändring av § 6 innehåller vidare, att 100
stycken femkronors skiljemynt skola innehålla 2,250 gram fint silver
och att sådana mynt skola utmyntas av en legering av 900 viktdelar
silver och 100 viktdelar koppar samt således väga 25 gram. Häremot
har jag intet att erinra. Likaså ansluter jag mig till de föreslagna
ändringarna i §§ 12 och 14. Den förra paragrafen skulle enligt förslaget
komma att innehålla, att ifrågavarande skiljemynt liksom andra sådana
skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning till statens kassor
men att ingen annan är pliktig att i en betalning mottaga högre belopp
i femkronors skiljemynt än femtio kronor. Ändringen i § 14 är av redaktionell
natur. Andra ändringar i lagen torde icke erfordras.
Därest en lag av nu antytt innehåll kommer till stånd, torde jag framdeles
få förelägga Kungl. Majit förslag i fråga örn prägel, inskrift och
utseende i övrigt å de mynt, som avses skola präglas till riksdagsjubileet,
samt i fråga örn antalet sådana mynt.
Föredraganden hemställer härefter, att ett inom finansdepartementet i
överensstämmelse med vad nu anförts utarbetat förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Kurt Björklund.