Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
1
Nr 178.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående rensning sarbeten
i Göta älv för huvudreglering av Vänern; given Stockholms
slott den 8 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, bil. 3, punkt 38)
har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till rensningsarbeten i Göta älv för
huvudreglering av Vänern för budgetåret 1935/1936 beräkna ett reservationsanslag
av 500,000 kronor. Sedan utredningen i ämnet slutförts, torde jag
nu ånyo få anmäla ärendet.
Såsom närmare kommer att framgå av den följande redogörelsen, står här
förevarande fråga i nära samband med det omfattande och svårlösta problemet
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 178. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
om Vänerns reglering. Jag anser mig därför, innan jag ingår på en redogörelse
för vattenfallsstyrelsens i ärendet nu gjorda framställningar, böra i korthet
erinra örn vad från statsmakternas sida hittills i nyssberörda hänseende
åtgjorts.
För utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering anvisade
riksdagen för åren 1918—1922, tiden 1 januari—30 juni 1923 samt budgetåret
1923/1924 anslag å tillhopa 2,550,000 kronor, fördelade på följande sätt:
Budgetperiod |
Riksstat Kronor |
Tilläggsstat Kronor |
Summa Kronor |
1918....... |
_ |
100,000 |
100,000 |
1919....... |
. . 200,000 |
— |
200,000 |
1920 ....... |
. . 200,000 |
— |
200,000 |
1921........ |
800,000 |
800,000 |
|
1922 ........ |
. . 250,000 |
300,000 |
550,000 |
Vi—3% 1923 . . . |
. . 200,000 |
_ |
200,000 |
1923/1924 ..... |
. . 500,000 |
— |
500,000 |
Summa kronor 2,550,000 |
I skrivelse den 22 maj 1922, nr 164, framhöll riksdagen, i sammanhang
med anmälan att riksdagen till förberedande åtgärder för Vänerns reglering
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisat ett reservationsanslag av 200,000
kronor, att riksdagen i likhet med chefen för kommunikationsdepartementet
förutsatte, att preliminära planer och kostnadsberäkningar beträffande regleringsföretaget
framlades för statsmakternas prövning, innan ansökan hos vederbörande
vattendomstol gjordes örn tillstånd till regleringens genomförande.
Till 1924 års riksdag avlät härefter Kungl. Maj:t — i anslutning till av
vattenfallsstyrelsen utarbetade planer och kostnadsberäkningar -—- proposition,
nr 178, angående anslag till bestridande av kostnader i samband med domstolsbehandling
av frågan örn tillstånd till Vänerns reglering.
Föredragande departementschefen anförde därvid huvudsakligen följande:
Av de planer och kostnadsberäkningar rörande regleringsföretaget, som
numera av vattenfallsstyrelsen utarbetats, inhämtas, att med användande av
1924 års prisnivå sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering beräknats
uppgå till 14,300,000 kronor. I detta belopp ingå 2,550,000 kronor, som förut
av riksdagen beviljats för utförande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering,
samt de till 800,000 kronor beräknade utgifterna för domstolsbehandlingen.
Läggas härtill beräknade ränteförluster å 2,500,000 kronor för tiden
intill regleringens tagande i bruk, uppgå sammanlagda kostnaderna till
16,800,000 kronor. Genom jämförelsevis enkla förändringar i den befintliga
kraftstationen vid Trollhättan, beräknade att kosta högst 2,000,000 kronor,
skulle efter Vänerns reglering vinnas en ökning av kraft, tillgänglig året örn,
som motsvarar en årlig merinkomst från kraftstationen efter avdrag för driftkostnader
m. m. av minst omkring 1,100,000 kronor. Denna summa utgör 5.9
procent ränta å sammanlagda kostnaderna för Vänerns reglering och omändringen
av kraftstationen vid Trollhättan. Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit,
uppstår emellertid den verkligt betydande vinsten av Vänerns reglering
först sedan nya kraftstationer utbyggts vid Göta älv för att tillgodogöra
den ökade vattenmängd, som efter regleringen vid behov kan framsläppas i
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
3
älven. Jag torde icke behöva närmare framhålla vikten av att vattenfallen i
Göta älv i största möjliga omfattning må kunna utnyttjas för att förse industrien,
jordbruket och samhällen med elektrisk energi. För att belysa betydelsen
av regleringen kan exempelvis anföras, att ett inbesparat magasin av
0.2 meters höjd i Vänern, utnyttjat i Götaälvsverken för att under lågvattenperioder
fylla kraftbrist vid andra kraftverk, motsvarar den energimängd, som
alstras av landets samtliga ångdrivna elektricitetsverk vid nuvarande årsförbrukning
av omkring 100,000 ton stenkol. Av stor betydelse är ock, att genom
den redan utförda sammanbindningsledningen mellan Trollhätte och Älvkarleby
kraftnät Vänerns stora regleringsmagasin skulle kunna i ökad utsträckning
användas för tillgodoseende av mellersta Sveriges kraftbehov.
Starka skäl tala sålunda för att, örn tillstånd vinnes till Vänerns reglering,
företaget skall befinnas värt att genomföra. Någon avgörande ställning till
själva regleringsfrågan behöver dock icke nu tagas. Vattenfallsstyrelsen har
säkerligen på goda grunder beräknat, att domstolsbehandlingen kräver en tid
av 6—8 år, och vid slutet av denna tid har man att med hänsyn till de ekonomiska
förhållanden, som då råda i vårt land, fatta beslut, huruvida regleringen
skall utföras eller ej.
För vidtagande av förberedande åtgärder för Vänerns reglering hava inom
kort nedlagts redan anvisade 2,550,000 kronor, och goda skäl synas tala för
att under de närmaste åren fullfölja utredningen genom domstolsbehandlingens
slutförande. Skulle man dröja härmed, kan man riskera, att det bevismaterial
och den personliga erfarenhet som nu med stora kostnader samlats för ådagaläggande
av regleringens verkningar, föråldras eller förloras. Jag anser därför,
att av riksdagen böra begäras erforderliga medel till bestridande av kostnaderna
i samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till Vänerns
reglering. Av hela den beräknade kostnaden, 800,000 kronor, erfordras för
budgetåret 1924/1925 300,000 kronor.
Därest nämnda anslag av riksdagen beviljas, kommer sedermera frågan om
bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att vidtaga åtgärder för erhållande av
laga tillstånd till reglering av Vänern att underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Den av vattenfallsstyrelsen framlagda planen finner jag vara i huvudsak
lämplig att lägga till grund för framställning till domstolen. Det säger sig
självt, att ändringar sedermera kunna ifrågakomma med hänsyn till vad som
under ärendets fortsatta handläggning framkommer.
I skrivelse den 10 maj 1924, nr 152, i anledning av Kungl. Maj:ts nyss
omförmälda proposition, anmälde riksdagen, att riksdagen för bestridande av
kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till
Vänerns reglering för budgetåret 1924/1925 anvisat ett reservationsanslag av
300,000 kronor. I samband därmed anförde riksdagen huvudsakligen följande:
Som bekant erbjuder Vänern genom sin storlek och belägenhet i övrigt möjligheter
till magasinering av vattenkraft, som måste betraktas såsom enastående.
Att dessas tillvaratagande bör ingå såsom ett led i ett framtidsprogram
för den rationella användningen av landets energitillgångar, därom synes
riksdagen någon tvekan knappast råda.
Visserligen kan icke för närvarande bedömas den lämpliga tidpunkten, då
företaget bör igångsättas. Något dylikt avgörande behöver, emellertid nu ej
ske. Bestämmande härvid bliver givetvis kraftbehovens stegring, i första hand
under den närmaste framtiden, och de åtgärder, som krävas för att möta
dessa.
4
Kungl. Majlis proposition nr 178.
De hittills vidtagna förberedande åtgärderna hava bestått i en del till omfattningen
mycket betydande undersökningsarbeten med kartläggning av sjöns
stränder och uppskattningar av den mark m. m., som av företaget kan komma
att skadas. Kostnaderna för dessa arbeten, som pågått under de senaste åren
och nu äro i det närmaste slutförda, hava sammanlagt uppgått till omkring
2,500,000 kronor.
De åtgärder, till vilka anslag nu av Kungl. Maj :t begärts, avse utverkandet
av rättens tillstånd till företagets genomförande. Totalkostnaderna härför
hava uppskattats till i runt tal 800,000 kronor, ett belopp som otvivelaktigt
framstår som högst avsevärt. Nämnda domstolsbehandling torde dock böra
betraktas såsom en naturlig fortsättning av de redan verkställda förberedande
arbetena, utan vilken dessa lära bliva utan egentlig nytta. Det får också
anses ligga i öppen dag, att denna rättsliga behandling av ärendet lämpligen
bör följa i ett omedelbart sammanhang med de redan utförda undersökningarna,
vilka eljest bliva föråldrade och sannolikt i stora delar med ytterligare
kostnader måste framdeles ånyo företagas.
Riksdagen har därför ansett äig böra bifalla Kungl. Maj:ts i ämnet nu
framlagda förslag. Genom ett bifall till detta torde avgörandet av själva
huvudfrågan örn företagets genomförande på intet sätt föregripas. Därmed
kan och måste anstå ännu en avsevärd tid, i det ensamt själva domstolsbehandlingen
beräknats komma att taga en tid av omkring 6—8 år.
Härefter anhöll vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 28 mars 1925 hos Västerbygdens
vattendomstol örn tillstånd att, i huvudsaklig överensstämmelse med
av styrelsen framlagt förslag i och för åstadkommande av bättre hushållning
med vattnet och för beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraften i
kronan tillhöriga, i Göta älv belägna strömfall, nämligen vattenfallen vid Vargön,
Trollhättan och Lilla Edet, verkställa reglering av vattnets avrinning
ur sjön Vänern samt för dylikt ändamål utföra närmare angivna arbeten, ävensom
vidtaga de övriga åtgärder och anläggningar, som för företagets genomförande
kunde finnas lämpliga och erforderliga.
För kostnader i samband med domstolsbehandling av frågan örn Vänerns
reglering anvisade härefter riksdagen för budgetåren 1925/1926—1931/1932
ytterligare tillhopa 1,000,000 kronor. De medel, som ställts till förfogande för
här ifrågavarande ändamål, uppgå sålunda sammanlagt till 1,300,000 kronor.
Beträffande den sålunda uppkomna ökningen av kostnaderna i förhållande
till vad ursprungligen beräknats, vill jag erinra, hurusom vattenfallsstyrelsen i
samband med framställning örn medelsanvisning till ändamålet för budgetåret
1928/1929 anförde, att på grund av målets synnerligen omfattande och komplicerade
beskaffenhet, de ytterligare utredningar, som föranletts av motpartens invändningar,
samt de utlåtanden från sakkunniga, som vattendomstolen måst inhämta,
målets handläggning vid vattendomstolen blivit avsevärt mera tidsödande
och kostsam än som vid avfattandet av vattenfallsstyrelsens skrivelse år 1924
kunnat antagas.
I detta sammanhang vill jag slutligen erinra, att domstolsbehandlingen av
frågan örn Vänerns reglering medfört ytterligare avsevärda kostnader för
Kungl. Majlis proposition nr 178.
5
statsverket, i det att vid Västerbygdens vattendomstol måst inrättas en särskild
avdelning för behandling av målet örn Vänerns reglering. För budgetåret
1932/1933 anvisades, i samband med genomförandet av den nya organisationen
av de fasta vattendomstolarna, ett särskilt anslag för ändamålet å 60,000
kronor. Samma belopp har sedermera anvisats jämväl för vartdera av budgetåren
1933/1934 och 1934/1935. I förslaget till riksstat för nästkommande
budgetår har för ändamålet beräknats tillhopa 63,000 kronor (se punkterna
23 och 24 av 1935 års andra huvudtitel).
Jag övergår nu till en redogörelse för vattenfallsstyrelsens i ärendet gjorda
framställningar.
I skrivelse den 2 oktober 1933 hemställde vattenfallsstyrelsen, att Kungl.
Majit måtte av 1934 års riksdag äska ett anslag å 500,000 kronor för påbörjande
av arbeten med upprensningar i Göta älv.
Styrelsen meddelade därvid till en början, att i planen för genomförandet
av Vänerns reglering förutsattes en ökning av högvattentappningen utöver den
naturliga framrinningen i älven vid högvattenstånd i Vänern. Denna ökning
av högvattentappningen vore behövlig för att förebygga att under regnrika år
vattenståndet i Vänern skulle bliva alltför högt, men å andra sidan kunde
olägenheter till följd av densamma komma att uppstå för kanal trafiken på
sådana platser, där vattenhastigheten redan nu vore relativt stor. Dessutom
skulle genom ökad fallförlust på älvsträckorna en viss minskning uppkomma
i fallhöjden vid Trollhätte och Lilla Edets kraftstationer. Vattenfallsstyrelsen
hade därför i sin framställning till vattendomstolen örn tillstånd till
regleringen föreslagit rensningar på fyra platser i Göta älv, där olägenheter
annars skulle uppkomma för kanaltrafiken. Därjämte hade styrelsen hos domstolen
anhållit om tillstånd att utföra rensningar i Flottbergsströmmen, på
vilken plats vid ökad högvattentappning, utan att kanaltrafiken därav berördes,
olägenheter eljest skulle uppstå genom minskning av fallhöjden vid Trollhätte
kraftstation. Den sammanlagda kostnaden för dessa arbeten beräknade
styrelsen bliva 2.4 miljoner kronor i enlighet med en vid skrivelsen fogad kostnadstablå.
I och med att detta arbete påbörjats vore man, framhöll vattenfallsstyrelsen
härefter, inne på utförande av sådana arbeten, som förutsatte, att Vänerns
huvudreglering bomme till stånd. Denna förutsättning hade ej förelegat
för de arbeten, som erfordrats för den redan till väsentlig del med beviljade
anslag utförda s. k. dygns- och veckoregleringen av Göta älv.
Vattenfallsstyrelsen erinrade vidare om riksdagens i förutnämnda skrivelse
den 10 maj 1924, nr 152, gjorda uttalande, att genom ett beviljande av nämnda
anslag avgörandet av själva huvudfrågan örn företagets genomförande på intet
sätt torde föregripas. I anslutning härtill anförde styrelsen:
Sedan dess hade behandlingen i vattendomstolen fortsatt och påginge alltjämt.
Sammanlagt hade på utredningar och domstolsbehandling för Vänerns
reglering nedlagts ett belopp av ej mindre än cirka 3,975,000 kronor. Härav
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
komme enbart på domstolsbehandlingen 1,255,000 kronor. Det syntes ännu
dröja ett eller annat år, innan vattendomstolen slutbehandlat målet. I vad
mån behandling i högre instanser komme att verka fördröjande på rätt att taga
regleringen i bruk, kunde ej^med noggrannhet bedömas, men man borde kunna
räkna med att inom 3 ä 4 år hava sådant tillstånd. Att behandlingen inför
domstol tagit så oberäknat lång tid, vore väsentligen beroende på målets
ovanligt vidlyftiga och invecklade beskaffenhet samt i viss mån av i vattendomstolen
inträffade dödsfall. Emellertid hade tiden verkat därhän, att — om
hänsyn toges till dels kostnaden för genomförandet, dels vunnen nytta, dels ur
olika synpunkter förorsakad skada -— ingen tvekan torde råda, att Vänerns
huvudreglering borde komma till stånd. Ej minst gåve förhållandena under
dåvarande vattenbrist bevis för vilket gagn Vänerns reglering skulle medföra
i landets krafthushållning. Styrelsen kunde dock ej framlägga någon på domstolsutslag
grundad bevisning härom, men hade i målet lämnat alla för bedömandet
erforderliga ekonomiska utredningar.
Det vore, anförde härefter styrelsen, två skäl, som trots frågans läge i vattendomstolen
föranledde styrelsen att i frågans dåvarande skick framlägga förevarande
förslag till utförande av rensningsarbeten i Göta älv, nämligen dels
att de föreslagna rensningsarbetena erfordrade en arbetstid av 3 å 4 år och
därför måste påbörjas nu, örn de utan fördyrande forcering skulle bliva färdiga
till den tidpunkt, då Vänerns reglering ur rättssynpunkt kunde tagas i
bruk, dels önskvärdheten att efter avslutande av arbetena med kraftstationen
vid Vargön erhålla möjlighet att sysselsätta så stor del som möjligt av den
arbetsstyrka, som bleve ledig, då Vargöarbetena år 1934 komme att slutföras.
De arbeten på ifrågavarande platser, vattenfallsstyrelsen ansåge böra komma
till utförande under budgetåret 1934/1935, betingade en kostnad av i runt tal
500,000 kronor.
Vid min anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1934 av vattenfallsstyrelsens
berörda framställning (utgifter för kapitalökning, bil. 4, sid. 62—
64) anförde jag, att de av vattenfallsstyrelsen till påbörjande förordade rensningsarbetena
kunde, såsom av det av styrelsen anförda framginge, komma till
avsedd nytta endast under förutsättning att Vänerns huvudreglering genomfördes.
I det läge, vari behandlingen av denna synnerligen omfattande fråga
ännu befunne sig, syntes det därför knappast vara lämpligt att ifrågavarande
arbeten redan igångsattes. Jag ansåg mig fördenskull ej kunna förorda vattenfallsstyrelsens
då föreliggande framställning.
Vad jag sålunda anfört föranledde intet uttalande från riksdagens sida.
I skrivelse den 29 september 1934 om beredande av anslag för budgetåret
1935/1936 till kraftstations- och vattenregleringsföretag anförde vattenfallsstyrelsen
— under erinran om sin tidigare framställning i ämnet — bland
annat:
Vattenfallsstyrelsen hade vid avlåtandet av berörda framställning anledning
förvänta, att vederbörande domstol skulle hava hunnit så långt vid behandlingen
av Vänernmålet, att Kungl. Majit på grund härav skulle kunnat göra
framställning till riksdagen. Då emellertid domstolens behandling visat sig
bliva mera tidsödande än man kunnat beräkna, hade denna styrelsens framställning
icke föranlett någon proposition till 1934 års riksdag. Enligt vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
7
styrelsen erfarit, komme emellertid vattendomstolen att under loppet av hösten
framlägga sådana utredningar, att frågan nu torde vara mogen för behandling.
Närmare beskrivning av dessa arbeten och motivering för deras utförande
borde emellertid lämpligen anstå till en särskild framställning, med vilken
styrelsen ämnade inkomma, sedan nyss angivna utredningar inkommit från
domstolen.
I anslutning härtill hemställde vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t för
här ifrågavarande ändamål måtte för budgetåret 1935/1936 äska ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
I skrivelse den 19 januari 1935 har nu vattenfallsstyrelsen inkommit med
förnyad framställning i ämnet.
Vattenfallsstyrelsen har därvid meddelat, att det vid Västerbygdens vattendomstol
anhängiga målet örn Vänerns reglering fortskridit så långt, att vattendomstolen,
efter nödig utredning, jämlikt bestämmelserna uti 4 kap. 13 §
vattenlagen, uti skrivelse den 17 december 1934 underställt frågan örn regleringen
Kungl. Maj:ts prövning. Vattenfallsstyrelsen har i detta sammanhang
erinrat örn följande:
Den handläggning, som i detta lagrum avsåges, vore en prövning, huruvida
hinder mötte mot regleringen eller särskilda villkor borde föreskrivas för
dess utförande av militära skäl eller av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska
intressen eller på grund av att regleringen skulle hava till följd, att
ett avsevärt antal bofasta personer skulle berövas sina bostäder, att större
fabrik eller annan anläggning, varav många hade uppehälle, måste nedläggas
eller dess drift väsentligt minskas eller av den omständigheten, att odlad jord
till en efter ortsförhållandena betydande omfattning skulle sättas under vatten
eller eljest väsentligt skadas eller att fiskerinäring av större betydenhet skulle
lida väsentligt förfång eller att regleringen skulle förorsaka sådan bestående
ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende
eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld vöre att befara,
eller av hänsyn till allmän farled eller allmän flottled eller på grund av
att regleringen vållade menlig inverkan på klimatet eller pa allmänna hälsotillståndet
eller eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmades.
Vattendomstolens ifrågavarande skrivelse återfinnes bland handlingarna i
ärendet. Den kortfattade redogörelse för det huvudsakliga innehållet i densamma,
som jag nu avser att lämna, stöder sig i allt väsentligt på ett av vattenfallsstyrelsen
i dess skrivelse den 19 januari 1935 gjort sammandrag.
Vattendomstolen har först meddelat en geografisk och hydrografisk översikt
rörande Vänerns och Göta älvs nederbördsområden samt därefter avhandlat
förslaget till regleringen, verkningarna av en reglering i huvudsaklig överensstämmelse
därmed, de mindre jämkningar, vattendomstolen ansett böra vidtagas
i förslaget, samt nyttan och skadan av det ifrågasatta företaget m. m.
Vid den prövning, vattendomstolen verkställt jämlikt 2 kap. 3 § 1 stycket
vattenlagen rörande förhållandet mellan nyttan och skadan av regleringen,
har vattendomstolen ansett att, därest man räknade med ett kraftvärde av
88 kronor pr kW och år kontinuerligt levererad årskraft, regleringsvinsten
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
icke skulle underskrida cirka 31 miljoner kronor och att man vid uppskattning
av nyttan av en reglering av Vänern borde stanna vid detta värde. Företagets
byggnadskostnader, van jämväl inräknades skada och intrång å kronans
egendom samt alla kostnader, som skulle erfordras för ändring av tekniska
föremål m. m. till förekommande av skada, har vattendomstolen beräknat
uppgå till högst cirka 5 miljoner kronor. Med tekniska föremål har vattendomstolen
i detta sammanhang avsett byggnader, vägar, kajer och bryggor
m. m. Vidkommande omfattningen av skada och intrång å enskild tillhörig
egendom genom regleringen har vattendomstolen vid beräkning enligt nämnda
lagrum tre gånger av skada och intrång, som skulle uppstå å åker och äng,
samt två gånger av skada och intrång, som skulle tillskyndas annan egendom,
kommit till ett belopp av högst 11 miljoner kronor. Skillnaden mellan 31
miljoner och 5 miljoner, eller 26 miljoner kronor, skulle således jämföras med
11 miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen anför, att härav uppenbart framginge,
såsom vattendomstolen också konstaterat, att jämlikt 2 kap. 3 § 1 stycket
vattenlagen förhållandet mellan nytta och skada av företaget icke utgjorde
hinder mot regleringens genomförande.
Vattenfallsstyrelsen har i anslutning härtill anfört, att de kostnader respektive
skadebelopp, varmed domstolen sålunda räknat, gåve vid handen, att vissa
ökningar förutsatts i de av vattenfallsstyrelsen tidigare vid domstolen angivna
beloppen, men hade domstolen icke exakt angivit beloppen för de olika
kostnaderna och skadorna utan inskränkt sig till att angiva vissa maximala
summor. Det torde därför finnas anledning förmoda, att de kostnader och
skadeersättningar, som av vattendomstolen komme att angivas i slutlig dom,
komme att hålla sig under de sålunda angivna maximibeloppen. Vattenfallsstyrelsen
ansåge sig icke nu kunna lämna någon detaljerad redogörelse för,
hur de olika byggnadskostnaderna och skadeersättningarna sannolikt komme
att fördela sig, utan torde detta kunna ske först sedan vattendomstolen, efter
det Kungl. Maj :t meddelat beslut i anledning av vattendomstolens berörda hemställan
den 17 december 1934, upptagit målet till slutligt avgörande samt meddelat
dom. Rörande denna tidpunkt hade, meddelar vattenfallsstyrelsen vidare,
vattenrättsdomaren vid Västerbygdens vattendomstol i en till vattenöverdomstolen
ingiven skrivelse av den 17 december 1934, vari han redogjort för arbetet
vid vattendomstolens avdelning för Vänerns reglering, framhållit, att
det vore vanskligt att kunna med någorlunda säkerhet angiva, när arbetet med
Vänermålet kunde var avslutat, men att, såvitt man då kunde bedöma, slutlig
dom vid vattendomstolen kunde föreligga någon gång under år 1936.
Vattendomstolen har vidare vid sin utredning rörande regleringsföretagets
inverkan pa strömförhållandena för sjöfarten i Göta älv och de åtgärder, vilka
lämpligast borde utföras till förebyggande av försämrade sådana, utgått från
att de av vattenfallsstyrelsen föreslagna rensningarna skola komma till utförande
samt förklarat, att det syntes vattendomstolen som örn de av styrelsen
föreslagna arbetena måste vara ägnade att verka gynnsamt till förebyggande
av försämrade strömförhållanden.
Ur de synpunkter, som omförmälas i 4 kap. 13 § vattenlagen, dock med bort -
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
9
seende från militära förhållanden, har vattendomstolen i sin berörda hemställan
den 17 december 1934 gjort följande sammanfattande uttalande, därvid vattendomstolen
utgått från att de av vattendomstolen tidigare förordade regleringsbestämmelserna
skulle komma att vinna tillämpning vid en reglering av
Vänern:
Vad angår frågan, huruvida av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska
intressen hinder skulle kunna möta mot företaget eller särskilda villkor böra
föreskrivas för dess utförande, vill vattendomstolen framhålla, att man i detta
hänseende synes hava att huvudsakligast fästa avseende vid de verkningar,
som företaget skulle utöva å jordbruket inom regleringsområdet. Skador å
tekniska föremål skulle nämligen i de flesta fall avhjälpas genom åtgärder,
ledande till att någon skada ej konime att kvarstå. Vad angår jordbruksskadorna
skulle dessa onekligen uppgå till betydande belopp, sammanlagt till
omkring ett par miljoner kronor. Det är dock att märka, att det här är fråga
örn ett mycket stort område, varpå dessa skador skulle fördelas. Vad angår
Vänerområdet ingår i sagda belopp ifrågavarande skadors högsta tänkbara
värde, beroende på att de beräknats under antagande av att Vänermagasinet
efter genomförd reglering icke skulle komma att utnyttjas. Vidare är att
taga i beaktande, att en reglering vid Vänern ej skulle komma att beröra några
marker, som under naturliga förhållanden icke skadats av Vänerns vatten.
Vid antagande av outnyttjat magasin har man att räkna med ungefär en halv
meters höjning av medel vattenstån det i Vänern med därav föranledda betydande
skador å marker, som nu under avsevärda tider burit god avkastning.
Även enligt nyssnämnda förutsättning skulle emellertid de högsta naturliga
vattenstånden i Vänern bliva sänkta genom en reglering. Vid Göta älv skulle
ej heller uppstå sådana jordskador, att de komme att mera betydligt inverka
på ortens allmänna ekonomiska intressen. Det kan icke anses, att odlad jord
vid Göta älv skulle sättas under vatten till en efter ortsförhållandena betydande
omfattning eller eljest väsentligt skadas.
Regleringsföretaget skulle icke hava till följd, att något avsevärt antal bofasta
personer komme att berövas sina bostäder. Endast i något enstaka fall
skulle skador av sådan omfattning uppstå, att det kan bli fråga om inlösen
av fastigheter.
Icke i något fall skulle det inträffa, att på grund av en reglering av Vänern
större fabrik eller annan anläggning, varav många hava uppehälle, måste
nedläggas eller dess drift väsentligt minskas.
Beträffande en reglerings inverkan å odlad jord hänvisas till det föregående.
Fiskerinäring av större betydenhet skulle ej komma att lida väsentligt förfång
genom regleringsföretaget.
Den tillämnade regleringen skulle icke komma att förorsaka någon sådan
bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad
för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld vore
att befara.
Sjöfarten inom regleringsområdet skulle efter en reglering icke få försämrade
utan i stort sett förbättrade förhållanden, och regleringen skulle, örn
överhuvud någon som helst skadlig inverkan därigenom komme att ske å flottning
i allmän flottled, i varje fall icke medföra olägenhet av någon betydelse
i sistnämnda hänseende.
Det är icke att befara, att genom regleringsföretaget menlig inverkan skulle
vållas på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet eller att eljest allmänna
intressen därigenom skulle i avsevärd mån förnärmas.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Vattendomstolen tillstyrker därefter, att Kungl. Maj:t, därest militära förhållanden
ej annat föranleda, måtte förklara, att i de uti 4 kap. 13 § vattenlagen
angivna hänseenden hinder icke möter mot en reglering av Vänern i
huvudsaklig överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens för Kungl. Maj:t och
kronan avgivna förslag.
I anslutning till vattendomstolens sålunda gjorda framställning har vattenfallsstyrelsen
i sin skrivelse den 19 januari 1935 angivit att, enär nu även genom
vattendomstolens framställning blivit klarlagt, att Vänerns reglering vore
ekonomiskt berättigad och att alla de frågor, som hade samband med regleringens
genomförande, kunde lösas genom föreskrifter, som vattendomstolen
hade för avsikt att lämna, ingen tvekan torde råda därom, att Vänerns huvudreglering
borde komma till stånd. Vattenfallsstyrelsen hade också i sin kraftpolitik
under senare tid utgått från att huvudregleringen bör genomföras i
slutet av 1930-talet. En förutsättning härför vore dock, att de arbeten, som
måste vara fullbordade, innan regleringen kunde tagas i bruk, kunde bliva
utförda före denna tid.
Vattenfallsstyrelsen har härefter övergått till en redogörelse för berörda
arbeten och inledningsvis meddelat, att de tekniska anordningar, som sammanhängde
med Vänerns reglering samt måste vara färdiga, innan den nu ifrågavarande
huvudregleringen foges i bruk, vore följande:
1) Uppsprängning av sänkningskanal vid Sjöboda jämte kompletterande
rensning i Vänerutloppet;
2) Uppsprängning av kanal genom Huvudnäsön;
3) Regleringsdamm vid Vargön;
4) Rensningar i Göta älv till förebyggande av försämrade strömförhållanden
för kanaltrafiken samt för minskad fallförlust mellan kraftstationerna;
5) Skärmanordning i Nordre älv.
Av de angivna arbetena vore åtgärderna enligt 1), 3) och 5) i huvudsak
utförda i samband med genomförandet av Göta älvs veckoreglering och byggandet
av kraftstationen vid Vargön. Kostnaderna för åtgärder enligt 2) och 4)
beräknades bliva för kanalen genom Huvudnäsön 1.2 miljoner kronor samt för
rensningarna i Göta älv 2.4 miljoner kronor.
Beträffande sistberörda kostnader har vattenfallsstyrelsen hänvisat till
följande
Kostnadstablå för rensningar i Göta älv.
I. Vid Stallbackaön: Kronor
Muddring av 15,000 m3 grus och sten...........110,000
II. Vid Åkerström:
Jordschaktning 3,000 m8, bergsprängning, delvis under vatten,
15,500 m3, muddring av grus och sten 13,500 m3 jämte erforderliga
fångdammar och länshållning m. m....... 645,000
Kungl. Maj:ts proposition nr 178. 11
III. Vid Präststenarna: Kronor
Muddring av grus och sten samt lera 19,000 m3 ...... 140,000
IV. Vid Haneström:
Jordschaktning 5,000 m3, bergsprängning, delvis under vatten,
31,800 m3, muddring av lera 6,000 m8 samt fångdammar,
länshållning m. m.................... 930,000
V. Vid Flottbergsströmmen:
Schanning av sten 2,000 m8, bergsprängning, delvis under
vatten, 16,000 m3, muddring av sten 3,000 ms samt fångdammar
och länshållning m. m...... 575,000
Summa kronor 2,400,000
Härefter har vattenfallsstyrelsen anfört: Då dessa arbeten, som måste genomföras
innan huvudregleringen kunde tagas i bruk, vore av tidsödande natur,
enär de i stor utsträckning bestode av undervattensarbeten, borde de icke koncentreras
till alltför få år. De beräknades nämligen draga en arbetstid av
omkring fyra år och måste därför snarast möjligt påbörjas för att de utan
fördyrande forcering skulle bliva färdiga till slutet av 1930-talet.
Ett ytterligare skäl för dessa arbetens snara igångsättning vore önskvärdheten
att erhålla möjlighet att sysselsätta något större del av den arbetsstyrka,
som blivit ledig från de nu avslutade kraftstationsarbetena i Vargön, än som
kunde sysselsättas med de arbeten i Trollhättan, vilka beslutats av 1934 års
riksdag. Såsom framginge av kostnadstablån, vore det, förutom å Huvudnäsön,
på fem olika platser i Göta älv, som arbeten vore avsedda att företagas.
Det vore styrelsens avsikt att till en början igångsätta sådana arbeten, som
toge relativt lång tid, nämligen borttagning med hjälp av mudderverk av grus
och sten jämte påbörjande av tidsödande undervattenssprängningar samt byggande
av fångdammar omkring sådana bergpartier, vars borttagning borde
ske efter torrläggning av arbetsplatsen.
Beträffande anslagsbehovet för rensningarna i Göta älv, totalt beräknat
till 2.4 miljoner kronor, har vattenfallsstyrelsen meddelat, att den tänkt sig
följande fördelning:
Budgetåret 1935/1936 ............ 500,000 kronor
» 1936/1937 500,000 »
» 1937/1938 600,000 »
» 1938/1939 800,000 >
Summa 2,400,000 kronor
Beträffande uppsprängningen av kanal genom Huvudnäsön för en beräknad
kostnad av 1.2 miljoner kronor, har vattenfallsstyrelsen slutligen meddelat,
att den hade för avsikt att i framställning rörande anslag för budgetåret 1936/
1937 inkomma med förslag till påbörjande av detta arbete, för vilket anslag
skulle erfordras under nämnda budgetår samt under följande tvenne år.
Vattenfallsstyrelsen har i anslutning till vad sålunda anförts hemställt, att
Kungl. Majit genom proposition till 1935 års riksdag ville föreslå riksdagen
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
Departe
ments
chefen.
besluta, att arbeten med rensningar i Göta älv i samband med Vänerns reglering
för en kostnad av 2,400,000 kronor måtte få påbörjas och att härför anvisa
ett belopp av 500,000 kronor å budgetåret 1935/1936.
Slutligen torde jag få erinra örn följande:
Över Västerbygdens vattendomstols ovanberörda skrivelse den 17 december
1934 hava utlåtanden avgivits den 21 januari 1935 av chefen för marinstaben,
den 31 i samma månad av kommerskollegium, den 9 februari 1935 av chefen
för generalstaben, den 12 i sistnämnda månad av lantbruksstyrelsen samt den
15 i samma månad av medicinalstyrelsen.
Kommerskollegium har i sitt nämnda utlåtande förklarat sig förutsätta, att
vattendomstolen i sin slutliga dom i målet, jämlikt 2 kap. 24 § vattenlagen,
fastställde den i detta lagrum angivna tid, varinom de i lagrummet avsedda
anspråk finge framställas, till den högsta medgivna, nämligen tolv år.
Chefen för generalstaben har i sitt utlåtande bland annat anfört, att de
vidgade möjligheter för tillvaratagande av inom landet befintliga tillgångar
för alstrande av elektrisk energi, som genom reglering av Vänern kunde erhållas,
syntes erbjuda stora fördelar för kraftförsörjningen i händelse av krig.
Genom beslut den 1 mars 1935 har Kungl. Maj :t förklarat hinder i de
uti 4 kap. 13 § vattenlagen angivna hänseenden icke möta mot en reglering
av, Vänern i huvudsaklig överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag,
dock att
1) dämningsrätten skall fastställas på sätt, som föreslagits i en av vattenrättsdomaren
i regleringsmålet den 9 juli 1929 meddelad resolution,
2) den lägsta sänkningsgränsen skall förläggas till höjden + 43.16 meter,
samt
3) för beräkning av decimeterdygn erforderlig jämförelsetid (seglationstid)
skall omfatta tiden från och med den 1 april till och med den 31 december
och samtliga de i sökandens slutliga förslag till regleringsbestämmelser angivna
antalen decimeterdygn skola ökas med 20 procent med avrundning i
förekommande fall till närmaste femtal.
Tillika har Kungl. Maj:t förordnat, att det skall åligga statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt att utöva tillsyn å regleringsföretagets skötsel och
handhavandet i övrigt av de med företaget förenade angelägenheter enligt de
närmare föreskrifter, som vattendomstolen må finna erforderliga, samt att
kostnader, som föranledas härav, skola bestridas av regleringsrättshavaren.
Under en följd av år har riksdagen anvisat betydande belopp — för närvarande
sammanlagt uppgående till omkring 4,000,000 kronor — till förberedande
åtgärder för Vänerns reglering ävensom till bestridande av kostnader i
samband med domstolsbehandling av frågan örn tillstånd till sagda reglering.
Därvid har emellertid vid intet tillfälle från Kungl. Maj:ts eller riksdagens
sida tagits slutlig ståndpunkt till själva huvudfrågan örn företagets genomförande,
något som upprepade gånger betonats både av riksdagen och av vederbörande
departementschefer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
13
De arbeten, för vilka vattenfallsstyrelsen i sin här förevarande framställning
äskat medel, äro emellertid av den art, att de, för att komma till avsedd
nytta, förutsätta, att Vänerns huvudreglering kommer till stånd. På grund
härav fann jag mig också, såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen
framgår, vid min anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1934 av vattenfallsstyrelsens
då gjorda framställning rörande utförandet av ifrågavarande
arbeten icke kunna förorda, att i dåvarande läge en på densamma grundad
proposition framlades för riksdagen.
Genom Västerbygdens vattendomstols i det föregående omförmälda skrivelse
den 17 december 1934 ävensom Kungl. Maj:ts beslut i anledning härav den
1 mars 1935 har emellertid frågan örn Vänerns huvudreglering nu fortskridit
till den punkt, då ett slutligt ståndpunkttagande från statsmakternas sida påkallas
och möjliggöres.
Såsom 1924 års riksdag framhållit, erbjuder Vänern genom sin storlek och
belägenhet enastående möjligheter till magasinering av vattenkraft, vilka möjligheter
böra tillvaratagas och ingå såsom ett led i programmet för den rationella
användningen av landets energitillgångar. De för varje år ökade anspråken
på kraftleveranser från södra och mellersta Sverige hava aktualiserat
frågan örn ett utnyttjande av berörda möjligheter inom en icke alltför avlägsen
framtid. Visserligen kommer vid ett bifall till Kungl. Maj :ts för 1935
års riksdag framlagda förslag örn stamlinjesystem Porjus—Västerås m. m.
att öppnas utväg för ett tillvaratagande av det nuvarande stora kraftöverskottet
i Porjus genom dess överförande till landets sydligare belägna delar.
Men även vid ett medräknande av nu berörda krafttillskott — vilket för övrigt
vid en ökad kraftåtgång i Norrland kan beräknas icke i samma utsträckning
stå till förfogande — har det s. k. centralblockets kraftbehov visat sådana
tendenser till stegring, att åtgärder i god tid synas böra vidtagas för att
tillgodose detsamma. Sedan länge har därvid räknats med att en reglering
av Vänern skulle möjliggöra, att tillgängliga kraftresurser kunna bliva på
bättre sätt utnyttjade, då Vänerns stora energireserv framför allt kan komma
till användning när kraftbehovet är stort och vattentillgången knapp i andra
vattendrag. Den ekonomiska nyttan av ett sådant företag synes mig nu
också vara väl bestyrkt genom vattenfallsstyrelsens och vattendomstolens i
det närmaste slutförda utredningar, för vilka i det föregående redogjorts.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra förorda, att statsmakterna
nu besluta sig för ett fullföljande av Vänerns reglering genom anvisande
av byggnadsanslag för påbörjande av de arbeten, som bliva erforderliga
för densamma.
De arbeten, som nu närmast ifrågakomma, avse rensningar i Göta älv vid
Stallbackaön, Åkerström, Präststenarna, Haneström och Flottbergsströmmen
till förebyggande av försämrade strömförhållanden för kanaltrafiken samt för
minskad fallförlust mellan kraftstationerna. Dessa arbeten hava beräknats
erfordra en arbetstid av 3 ä 4 år, örn fördyrande forcering undvikes, samt
draga en kostnad av tillhopa 2,400,000 kronor, varav för budgetåret 1935/
1936 ett belopp av 500,000 kronor beräknats bliva erforderligt. Mot vad så
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
lunda föreslagits har jag icke funnit något att erinra, vadan jag tillstyrker
förslag till riksdagen i enlighet med vad vattenfallsstyrelsen hemställt. Ett
ytterligare skäl för påbörjande av dessa arbeten nu finner jag ligga däri, att
härigenom möjlighet beredes för vattenfallsstyrelsen att sysselsätta delar av
den arbetsstyrka, som blivit ledig efter avslutandet av arbetena med kraftstationen
vid Vargön.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till rensning sarbeten i Göta älv för huvudreglering av
Vänern för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av .......... kronor 500,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenHegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
350948