Kungl. Maj:ts proposition nr 116.

1

ffr 176.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp
av två fartyg för minsvepningsändamål; given Stockholms
slott den 8 mars 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström anhåller att få
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn inköp av fartyg för minsvepningsändamål
samt anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 10 april 1934 gjorde marinförvaltningen
framställning om beordrande av inspektören för minsvepningsväsendet att,
jämte två andra befattningshavare, i Norge verkställa besiktning av för inköp

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 116.

f.22 as

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

ifrågasatta valfångstbåtar, avsedda att användas för materielförsök och skoländamål
vid utförande av minsvepning och undervattensbåtjakt. Till närmare
motivering av ifrågavarande framställning anförde marinförvaltningen
bland annat:

Chefen för marinstaben hade framhållit, hurusom vid mobilisering ett betydande
antal fartyg från handelsflottan toges i anspråk för utförande av
minsvepning och undervattensbåtjakt, främst i kustens omedelbara närhet,
men även i samband med handelsskydd m. m. För att de för detta ändamål
uttagna fartygen, hjälpvedettbåtar, skulle kunna bestrida dessa olika slag
av verksamhet, vore en ändamålsenlig utrustning erforderlig. Därjämte krävdes,
att båtarna vore bemannade med en väl utbildad och med den speciella
materielen och verksamheten förtrogen personal. För att i fredstid kunna
på bästa sätt ombesörja utprövandet och anskaffandet av den för hjälpvedettbåtarna
erforderliga utrustningen och anordna utbildningen av den för samma
fartyg avsedda personalen skulle det vara en synnerligen stor fördel, örn
åtminstone någon fartygsmateriel av ungefär motsvarande slag funnes disponibel
för materialförsök och skoländamål. Ur dessa synpunkter vore det
alltså önskvärt att i fredstid hava tillgång till minst tvenne fartyg av liknande
typer som dem, som genom fartygsuttagningskommissionens försorg
vid mobilisering komme att ställas till marinens förfogande för att utnyttjas
som hjälpvedettbåtar. De fartyg, som härvid skulle kunna komma i fråga,
vore trålare eller större bogserbåtar. Därest en anskaffning av fartyg för
detta ändamål kunde komma till stånd, syntes det fördelaktigt att söka erhålla
trålare, vilka efter vissa omändringar skulle kunna användas såväl för
materialförsök som vid utbildning av för tjänst å hjälpvedettbåtar avsedd
personal.

Marinförvaltningen, som anslöte sig till de av chefen för marinstaben
anförda synpunkterna, hade i enlighet härmed under hand undersökt möjligheterna
för inköp av trålare för nämnda ändamål. Det hade därvid befunnits,
att lämpliga trålare till överkomligt pris icke kunde erhållas. Däremot
hade framkommit, att i Norge en del relativt nybyggda valfångstbåtar, som
för detta ändamål syntes lämpa sig synnerligen väl, utbjödes till försäljning.

På grund av det dåliga läget inom valfisket vore dessa båtar för det dåvarande
särdeles billiga. Marinförvaltningen föresloge därför, att vissa av
nämnda båtar underkastades besiktning genom ämbetsverkets försorg. I händelse
att båtarna därvid befunnes lämpliga och gynnsamma bindande anbud
erhölles, hade marinförvaltningen för avsikt att hos Kungl. Majit föreslå
inköp av dylika fartyg med användande av medel från fonden för krigsfartygs
byggande.

I enlighet med marinförvaltningens i anslutning till ifrågavarande framställning]
gjorda hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t den 20 april 1934
ämbetsverket att beordra inspektören för minsvepningsväsendet jämte inom
ämbetsverket tjänstgörande en officer och en ingenjör att företaga den
åsyftade besiktningsresan till Norge.

Beträffande resultatet av nämnda besiktningsresa har bemälde inspektör
i en till marinförvaltningen den 7 maj 1934 inlämnad rapport framhållit,
dels att valfångstbåtar syntes mycket lämpliga för minsvepning m. fl. viktiga
uppgifter inom flottan, dels oclc att dylika båtar kunde erhållas för synnerligen
fördelaktiga pris från såväl svenska som norska firmor.

3

Kungl. Majus proposition nr 176.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 mars 1935 Ilar chefen för marinstaben,
efter samråd med cliefen för kustflottan oell inspektören för minsvepningsväsendet,
återkommit till frågan örn inköp av särskilda fartyg för minsvepningsändamål
m. m. samt därvid anfört i liuvudsak följande.

Så gott som samtliga de åtgärder, vilka erfordrades för att förbereda en
förbättrad utbildning och en ändamålsenlig materialanskaffning för minsvepningstjänstens
bedrivande, vöre beroende av möjligheten att anskaffa för
ändamålet lämpliga fartyg.

Sedan inspektören för minsvepningsväsendet, enligt vad förut omförmälts,
undersökt möjligheterna för sådan anskaffning och därvid funnit, att valfångstbåtar,
vilka på grund av konjunkturerna funnes till salu på förmånliga
villkor, lämpade sig bäst för ändamålet, borde anbud infordras i och för
inköp av dylika fartyg. Örn valfångstbåtar anskaffades, skulle utbildningen
av värnpliktiga sjökaptener och styrmän, vilken för närvarande av brist på
lämpliga svepfartyg icke kunde tillfredsställande anordnas, ävensom av reservofficerare
å ett under marindistriktsbefälhavaren å sydkusten eller chefen
för kustflottan lydande minsvepningsförband redan instundande vinter kunna,
därest övningsanslagets ställning så medgåve, anordnas, varjämte erforderliga
försök för materialanskaffning för övriga svepfartyg m. m. skulle kunna
komma till utförande.

Enär å fonden för krigsfartygs byggande funnes tillräckligt belopp till
förfogande för ändamålet, föresloge marinstabschefen, att det föreliggande
särdeles gynnsamma tillfället till anskaffning av de ifrågavarande valfångstbåtarna
måtte utnyttjas, varigenom den för försvaret så utomordentligt viktiga
frågan örn minsvepningsväsendets organisation och verksamhet skulle
bringas ett gott stycke på väg mot sin lösning.

Över chefens för marinstaben förevarande framställning har marinförvaltningen
avgivit utlåtande samt därvid anfört följande.

Ämbetsverket finge erinra, hurusom ämbetsverket i sin inledningsvis omnämnda
skrivelse av den 10 april 1934 framhållit, att det vore dess avsikt
att, i händelse valfångstbåtar skulle visa sig vara lämpliga för anskaffning,
föreslå Kungl. Majit inköp av dylika fartyg med användande av medel från
fonden för krigsfartygs byggande. Å denna fond innestode för närvarande
något över 182,000 kronor. Då det icke funnes skäl att antaga, att donna
fond inom rimlig tid skulle växa så, att den kunde användas för bestridande
av nybyggnadskostnad för örlogsfartyg, syntes det ämbetsverket lämpligt, att
densamma anlitades för nu ifrågavarande ändamål.

För anskaffning och iordningställande av två valfångstbåtar beräknades en
kostnad av högst 175,000 kronor. Innan inköp verkställdes, skulle fartygen
givetvis underkastas noggrann besiktning och undergå erforderliga provturer

m. m. ....

Med anledning härav oell nied hänvisning till de vägande skäl för anskaftliing
av särskilda för minsvepning iordningställda fartyg, som dels anförts i
ämbetsverkets förenämnda skrivelse den 10 april 1934, dels ock framhållits
av inspektören för minsvepningsväsendet och av chefen för marinstaben,
finge marinförvaltningen hemställa, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens
medgivande därtill, att av de medel, som innestode å fonden för krigsfartygs
byggande, ett belopp av 175,000 kronor måtte ställas till ämbetsverkets
förfogande för anskaffning och utrustning för minsvepningsändamål av två
härför lämpliga fartyg.

Departements chefen.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 116.

Yad i ärendet förekommit synes mig ådagalägga nyttan och behovet utav,
att särskilda fartyg för minsvepningsändamål stå till marinmyndigheternas förfogande.
Jag anser mig därför böra tillstyrka, att två för ändamålet lämpliga
fartyg anskaffas, dock att jag härvid förutsätter, att definitiva avtal om fartygens
inköp ej må träffas utan att Kungl. Majit, efter prövning av föreliggande
köpeanbud, därtill lämnat bemyndigande.

Enligt marinförvaltningens framställning beräknas kostnaderna för anskaffningen
och utrustningen av de två fartygen till sammanlagt 175,000 kronor.
I fråga örn sättet för bestridandet av nämnda kostnadsbelopp har marinförvaltningen
föreslagit, att härför måtte få anlitas fonden för krigsfartygs
byggande. I sådant avseende vill jag nämna, att denna fond, vars behållning
för närvarande uppgår till omkring 182,000 kronor, utgör en slopningsfond,
till vilken såsom inkomster ingå värdet av materialier vid slopandet av äldre
fartyg, vare sig detta värde ersättes fonden av flottans materialförråd eller
tillföres fonden genom försäljning. Utgifterna från fonden utgöras av de kostnader,
som uppkomma vid slopningsarbetet. Frågor örn förfogande över fondens
medel hava ansetts böra underställas riksdagens prövning.

Då jag icke har något att erinra mot, att omförmälda fond tages i anspråk
för nu ifrågavarande anskaffning m. m., hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av fonden för krigsfartygs byggande må användas ett
belopp av högst 175,000 kronor för inköp och utrustning av
två fartyg för minsvepningsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.