4
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
2ir 168.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förhöjd förtidspension
åt förre extra jägmästaren G. K. V. Fridner; given
Stockholms slott den 8 mars 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet fråga örn förhöjd
förtidspension åt förutvarande extra jägmästaren vid domänverket Gustav
Karl Verner Fridner och anför därvid följande:
I samband med de under år 1933 av statsmakterna fattade besluten örn
indragning av viss personal vid domänverket (prop. nr 233; riksd. skr. nr
269) medgavs viss ersättning åt övertalig icke-ordinarie personal. För er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
D
hållande av ersättning skulle befattningshavare hava tjänstgjort inom domänverket
minst tre år, därav minst 15 månader under åren 1930—1932, samt
icke hava erhållit någorlunda motsvarande anställning vare sig i statstjänst
eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat. Ersättningen skulle
för befattningshavare, som uppnått 40 levnadsår samt tjänstgjort inom domänverket
minst 12 år, utgå i form av förtidspension. Pensionen skulle för
manliga befattningshavare med 12 tjänstgöringsår utgå med belopp, motsvarande
i/a av lönen enligt A-grupp och högsta löneklass. För varje ytterligare
tjänstgöringsår intill 25 år skulle pensionen för extra ordinarie och
extra befattningshavare i tjänstegrupp 7 ökas med 45 kronor.
Av handlingarna i förevarande ärende framgår följande.
Bland den personal, som drabbades av indragning, befann sig extra jägmästaren
Fridner. Denne, som är född den 23 februari 1891, började tjänstgöra
inom domänverket den 28 februari 1917 och antogs till extra ordinarie
tjänsteman i domänverket den 1 januari 1921. Han tjänstgjorde därefter
huvudsakligen såsom assistent å revir till den 1 maj 1930, då han förordnades
såsom dikningsassistent inom Skellefteå distrikt. Sedan över jägmästaren
i distriktet i skrivelse till domänstyrelsen den 18 april 1932 anmält, att
Fridner ej vore fullt lämplig att i fortsättningen handhava det arbete, som
medföljde en dylik ledarplats, och fördenskull ifrågasatt tjänstebyte mellan
Fridner och någon indelningsassistent, vars lämplighet som dikningsassistent
genom tidigare arbeten kunde förutses, blev Fridner genom
beslut av domänstyrelsen den 11 maj 1932 entledigad dels från den 1
juni 1932 från befattningen som dikningsassistent och dels från den
16 november 1932 från sin anställning som extra ordinarie tjänsteman
i domänverket. Fridner fortsatte emellertid efter frånträdande av förordnandet
såsom dikningsassistent att — med undantag för omkring
en ''månad — tjänstgöra inom domänverket i egenskap av extra jägmästare
å revir eller vid överjägmästarexpedition eller som indelningsassistent,
intill dess han i samband med genomförandet av förutberörda indragningar
nödgades lämna domänverkets tjänst med utgången av år 1933.
Han tillerkändes sedermera av domänstyrelsen en förtidspension av 1,940 kronor
för år, motsvarande f/g av hans vid utträdet ur domänverkets tjänst
till 3,960 kronor uppgående lön jämte ett tilläggsbelopp av 180 kronor för
4 tjänstår utöver föreskriven minimitjänstetid av 12 år. Fridner skulle,
därest han kvarstått såsom extra ordinarie tjänsteman till sitt avsked, hava
varit berättigad till en pension av 2,633 kronor ^ ^ +180j.
I skrivelse den 20 december 1933 har Fridner hemställt, att domänstyrelsens
beslut den 11 maj 1932 örn Fridners entledigande från befattningen
såsom extra ordinarie tjänsteman måtte förklaras skola gälla först från den
1 januari 1934.
6
Kungl. Majlis proposition nr 168.
Till stöd för sin framställning Ilar Fridner anfört i huvudsak följande:
Genom domänstyrelsens beslut att entlediga honom från hans anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman komme han, som dock under mer än 11
år varit anställd i denna egenskap, vid sitt avsked ur domänverkets tjänst
den 1 januari 1934 att erhålla förtidspension endast såsom extra tjänsteman
eller med omkring 700 kronor mindre än det belopp, som skulle utgått,
därest han fått kvarstå såsom extra ordinarie tjänsteman till sitt avsked. Då
han icke varit i stånd att efter sitt avsked erhålla något stadigvarande inkomstbringande
arbete, vore han efter denna tidpunkt utan möjlighet att
skaffa bärgning åt sig och sin familj, som bestode av hustru och två barn
i skolåldern, eller att lämna hjälp åt sin åldriga moder och sin av sjukdom
arbetsoförmögne styvfader, vilka befunne sig i synnerligen prekära ekonomiska
omständigheter.
Fridner har sedermera i skrivelse den 12 februari 1934 anfört, att anledningen
till den av överjägmästaren i dennes skrivelse den 18 april 1932
påtalade bristen i Fridners sätt att sköta tjänsten såsom dikningsassistent
varit den, att han av skilda orsaker en längre tid varit psykiskt mycket
nedsatt.
Fridner har vid sistberörda skrivelse fogat ett den 7 februari 1934 utfärdat
läkarintyg, av vilket framgår, att Fridner under våren 1933 konsulterat
läkare för diverse, delvis grava neurasteniska besvär, vilka till stor del
måste anses hava haft sin grund i föregående motigheter. Vidare har Fridner
åberopat ett antal tjänstgöringsbetyg från de senaste tio åren av sin
tjänst inom domänverket. I samtliga betyg har Fridner erhållit de bästa
vitsord, och däri har särskilt framhållits, att Fridner i arbetet visat stor
arbetsförmåga, noggrannhet och grundlighet samt att han ägde stora kunskaper.
I anledning av Fridners framställning hava yttranden avgivits den 25
januari 1934 av domänstyrelsen, den 2 februari 1934 av styrelsen för de
extra jägmästarnas förbund, den 25 augusti 1934 av statskontoret och den
20 februari 1935 av kommunikationsverkens lönenämnd.
Domänstyrelsen har i sitt yttrande — under framhållande att Fridners
entledigande från anställningen såsom extra ordinarie tjänsteman föranletts
av hans förhållande i tjänsten — hemställt, att Fridners framställning icke
måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Styrelsen för de extra jägmästarnas förbund har i sin skrivelse understött
Fridners framställning och därvid anfört bland annat följande:
Av överjägmästarens anmälan, vilken medfört Fridners entledigande som
extra ordinarie tjänsteman, framginge, att anmälan föranletts av Fridners
bristande förmåga att organisera och leda den fria verksamhet, som vore
förenad med en dikningsassistentbefattning, och icke av någon förseelse eller
därmed jämförlig försumlighet från Fridners sida. Överjägmästarens anmälan
utmynnade icke heller i en hemställan örn Fridners avskedande utan
örn hans förflyttande till annan befattning. Domänstyrelsens tillvägagångssätt
att tillgripa en hårdare åtgärd än överjägmästaren föreslagit vore anmärkningsvärt.
Det vore nämligen att marka, att domänstyrelsen i skri
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 168.
7
velse den 30 september 1930 yrkat, att ordinarie och extra ordinarie personal,
som bleve överflödig i anledning av den då tilltänkta lagstiftningen
om lappmarksskogarna och de ecklesiastika boställenas skogar, skulle överflyttas
till indragningsstat. Beträffande den extra personalen hade styrelsen
icke ansett någon ersättning erforderlig. Vid tidpunkten för Fridners entledigande
hade riksdagen i huvudsak bifallit propositionen örn ny lagstiftning
för lappmarksskogarna. Det hade sålunda varit klart, att i anledning
härav ett stort antal extra ordinarie jägmästare skulle avskedas, och
det kunde utan tvekan antagas, att dessa skulle erhålla viss ersättning vid
avskedandet.
Med hänsyn till att domänstyrelsen ägt frihet att disponera över Fridners
arbetskraft och även haft möjlighet att inom kort skilja honom från verkets
tjänst, torde domänstyrelsens intresse icke hava fordrat, att Fridner berövades
sin anställning som extra ordinarie tjänsteman. Åtgärden hade uteslutande
karaktär av bestraffning. Straffet hade drabbat Fridner hårt.
Under tiden från sitt entledigande som extra ordinarie tjänsteman till sitt
avsked ur domänverkets tjänst hade Fridner haft 2,000 kronor mindre i
arbetsinkomst än han skulle hava haft i egenskap av extra ordinarie tjänsteman,
och för all framtid hade hans årliga förtidspension reducerats med
mer än 700 kronor. Även örn Fridner varit olämplig för befattningen som
dikningsassistent, förefölle straffet för hans oförmåga oproportionerligt tillmätt.
Ingen, som i tjänsten kommit i beröring med Fridner, hade bestritt
hans arbetsamhet, sega energi och stora plikttrohet. Någon varning i tjänsten
hade Fridner icke fått. Utan tvivel vore Fridner förtjänt av en bättre behandling
än den, som kommit honom till del. Fridner hade ock genom
domänstyrelsens förfarande kommit i ekonomiskt nödläge. Till de rättfärdighetsskäl,
som talade för ändring i domänstyrelsens beslut, bomme därför
även det skälet, att synnerligen ömmande omständigheter förelåge.
Statskontoret har — med framhållande bland annat att bifall till Fridners
framställning av formella skäl icke syntes kunna komma i fråga samt
att Fridner kommit i åtnjutande av den förtidspension, vartill han enligt
gällande bestämmelser vore berättigad — avstyrkt bifall till framställningen.
Kornmunikationsverkens lönenämnd, som i viss utsträckning biträtt Fridners
framställning, har i sitt yttrande i huvudsak anfört:
Ett bifall till Fridners framställning skulle innebära, att han bleve berättigad
dels till förhöjd lön för tiden den 16 november 1932—den 31 december
1933, dels ock till förhöjd förtidspension efter avskedet sistnämnda
dag. Då Fridner genom domänstyrelsens förutnämnda, icke överklagade beslut
blivit i vederbörlig ordning entledigad från sin extra ordinarie anställning,
kunde lönenämnden icke förorda, att han förklarades bibehållen i sin
extra ordinarie anställning under nyssnämnda tid.
Nämnden hade emellertid icke kunnat undgå att linna, att Fridner alltför
hårt drabbats av följderna av domänstyrelsens nyssberörda beslut. Av
Fridners tjänstgöringsbetyg framginge, att han under sin tidigare långa
tjänstetid vid domänverket med nit och intresse och på ett plikttroget sätt
fullgjort sina göromål. Aven örn det förhölle sig så, att Fridner icke förmått
i allo fylla de speciella krav, som ställdes på en dikningsledare, syntes
å andra sidan hans mindre tillfredsställande tjänstgöring i sådan egenskap
kunna till en del förklaras av den först senare kända omständigheten,
att han under tiden för sitt förordnande i berörda egenskap lidit av vissa
nenrasteniska besvär, vilka minskat lians arbetsförmåga. Med hänsyn här
-
Departements
chefen.
& Kungl. Martts proposition nr 168.
till funne lönenämnden starka billighetsskäl tala för att Fridner berättigades
att från och med ingången av 1934 komma i åtnjutande av förtidspension
till det belopp, som skulle hava utgått till honom, därest han med oförändrade
löneförmåner kvarstått såsom extra ordinarie tjänsteman intill
avgången ur domänverkets tjänst.
Efter att i ärendet hava samrått med chefen för jordbruksdepartementet
finner jag mig icke kunna förorda bifall till Franers framställning, i vad
den avser att Fridner skulle förklaras bibehållen i sin anställning såsom extra
ordinarie tjänsteman i domänverket under tiden den 16 november 1932_
den 31 december 1933.
Fridners anhållan att komma i åtnjutande av förtidspension såsom extra
ordinarie tjänsteman finner jag däremot med hänsyn till omständigheterna
i ärendet behjärtansvärd. Under förhandenvarande förhållanden torde man
icke kunna undgå att finna, att följderna av Fridners entledigande från
den extra ordinarie tjänsten kommit att bliva oskäligt hårda, då hans förtidspension
härigenom blivit omkring 700 kronor lägre än det belopp, som
eljest skulle hava utgått. Med hänsyn härtill och då på grund av Fridners
försörjningsplikt och svaga ekonomiska ställning även ömmande omständigheter
synas föreligga, har jag i likhet med lönenämnden ansett mig
böra tillstyrka, att Fridner berättigas att från och med ingången av år 1934
komma i åtnjutande av förtidspension till det belopp, som skulle hava utgått
till honom, därest han med oförändrade löneförmåner kvarstått såsom
extra ordinarie tjänsteman intill 1933 års utgång. Härtill torde riksdagens
medgivande böra inhämtas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre extra jägmästaren vid domänverket Gustav
Karl Verner Fridner må, räknat från och med den 1
januari 1934, komma i åtnjutande av förtidspension med
det belopp, som skulle hava utgått till honom, därest
han intill 1933 års utgång med oförändrade löneförmåner
kvarstått såsom extra ordinarie tjänsteman i domänverket.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Kurt Björklund.
350727. stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.