Kungl. Majus proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för stationskarlen N. H. Pettersson och banarbetaren
G. Persson från viss ersättningsskyldighet
gentemot statens järnvägar; given Stockholms slott
den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Leo anför:

Den 12 september 1933 inträffade å bangården vid Vartofta station en
olycka, därvid banarbetaren B. Hallberg skadades så svårt genom inverkan
av elektrisk ström, att han avled. Såsom ansvariga för olyckan ställdes
banarbetaren Gustaf Persson i Finnerödja och stationskarlen Nils Heribert
Pettersson i Vartofta under åtal vid Vartofta och Frökinds häradsrätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 165.

595 35

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

Häradsrätten fann genom sitt härutinnan lagakraftvunna utslag den 12 juli
1934 Persson och Pettersson hava genom vårdslöshet och försummelse
varit vållande till Hallbergs död och prövade förty lagligt döma dem jämlikt
14 kap. 9 § strafflagen att utgiva Persson sextio dagsböter ä 2 kronor
och Pettersson 40 dagsböter ä 3 kronor. I målet yrkade Hallbergs änka
Ruth Hallberg, som av riksförsäkringsanstalten tillerkänts 245 kronor i begravningshjälp
samt årlig livränta till belopp av 612 kronor 50 öre, därutöver
ersättning av Persson och Pettersson med dels 529 kronor 44 öre
för begravningskostnader, dels 2,000 kronor för visst lidande, som åsamkats
henne i anledning av mannens frånfälle, dels ock en årlig livränta
av 1,387 kronor 50 öre. Ruth Hallberg yrkade tillika efter stämning å
Kungl. Majit och kronan åläggande för statens järnvägar i egenskap av
arbetsgivare att såsom ansvariga för det vållande, som läge Persson och
Pettersson till last, solidariskt med Persson och Pettersson utgiva de av
Ruth Hallberg yrkade ersättningarna. Järnvägsstyrelsen för Kungl. Majit
och kronan yrkade, att Persson och Pettersson måtte förpliktas att solidariskt
till Kungl. Majit och kronan återgälda vad i anledning av Ruth
Hallbergs talan kunde komma att utgivas till henne. I sitt nyssberörda
utslag ogillade häradsrätten den mot Kungl. Majit och kronan förda talan,
enär den omständigheten, att i statens järnvägars tjänst anställda arbetare
vållat en annan där anställd arbetares död, icke i och för sig föranledde
skadeståndsskyldighet för Kungl. Majit och kronan samt i målet icke ådagalagts
något förhållande, som eljest kunde för Kungl. Majit och kronan medföra
sådan skadeståndsskyldighet. Persson och Pettersson ålades att solidariskt
till Ruth Hallberg utgiva 305 kronor i ersättning för begravningskostnader.
Häradsrätten fann däremot Ruth Hallberg icke hava styrkt befogenheten
av sitt yrkande örn livränta utöver vad hon i sådant hänseende
av riksförsäkringsanstalten tillerkänts eller örn ersättning för lidande i samband
med mannens frånfälle. Sedan Ruth Hallberg hos Göta hovrätt fullföljt
sin ersättningstalan, har hovrätten genom utslag den 21 januari 1935
icke funnit skäl göra annan ändring i häradsrättens utslag, än att hovrätten
ålagt Persson och Pettersson att ersätta Ruth Hallberg för begravningskostnaderna
med yrkade 529 kronor 44 öre. Efter besvär av Ruth Hallberg
är målet för närvarande beroende på Högsta domstolens prövning.

I skrivelse den 22 februari 1935 har järnvägsstyrelsen anfört:

För den händelse målet i Högsta domstolen skulle gå statens järnvägar
emot, äro statens järnvägar givetvis berättigade att av Persson och Pettersson
såsom vållande till olyckan uttaga vad statens järnvägar kunna bliva
dömda att utgiva till Ruth Hallberg.

Därjämte äro statens järnvägar, som jämlikt av riksförsäkringsanstalten
meddelat beslut till Ruth Hallberg dels utgivit begravningshjälp med 245
kronor dels ock hava att erlägga en årlig livränta av 612 kronor 50 öre
från och med den 13 september 1933, berättigade till ersättning härför av
Persson och Pettersson.

Hos järnvägsstyrelsen hava Persson och Pettersson gjort framställning
örn styrelsens medverkan för deras befriande från berörda ersättningsskyldig -

Kungl. Majus proposition nr 165. 3

het; och har vederbörande distriktschef tillstyrkt åtgärder i sådan riktning.

Persson är född den G februari 1912, är ogift och har sedan den 8 augusti
1927 haft arbete vid ledningsavdelningen inom åttonde bansektionen. Under
år 1934 hade han en inkomst från statens järnvägar av 1,896 kronor 38 öre.
Han saknar andra tillgångar än de inkomster, lian genom sitt arbete kan
förvärva. Yederbörande baningenjör vitsordar, att Persson under sin arbetstid
uppfört sig på ett nyktert och hedrande sätt samt visat stort intresse
för sitt arbete. Enligt intyg av polisman å Perssons bostadsort är Persson
ansedd såsom en synnerligen skötsam, nykter och pålitlig person.

Pettersson är född den 16 mars 1894, är ogift och har sedan den 1 januari
1918 varit stationskarl vid statens järnvägar. Under år 1934 hade han en
inkomst från statens järnvägar av 2,655 kronor. Han har eget hushåll tillsammans
med en syster, vilken saknar egen inkomst. Han äger tillsammans
med henne en mindre fastighet, taxerad till 3,500 kronor. Förutom denna
fastighet, vilken lärer vara intecknad till ungefär halva värdet, samt hälften
av inventarierna i fastigheten lärer han icke äga andra tillgångar än sin lön
såsom stationskarl vid statens järnvägar. Enligt vitsord av vederbörande
trafikinspektör har Pettersson under sin tjänstgöringstid visat sig dugande,
villig och skötsam.

Åv det anförda torde framgå, att statens järnvägars möjligheter att av
Persson och Pettersson uttaga ersättning för vad statens järnvägar fått och
framdeles kunna ytterligare få i anledning av berörda olyckshändelse utgiva
till Ruth Hallberg äro synnerligen små. Perssons och Petterssons tjänstgöring
hade, frånsett nu ifrågakomna försummelse, icke lämnat rum för någon
anmärkning, utan de hade tvärtom enligt befälets omdömen skött sitt arbete
på ett förtjänstfullt sätt. Härtill kommer, att ett formellt kvarstående av
statens järnvägars fordringsanspråk icke skulle kunna undgå att verka nedtryckande
på dem och förty kan befaras komma att menligt påverka jämväl
deras arbete.

Järnvägsstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
— i likhet med vad i åtskilliga dylika fall tidigare skett — medgiva att
statens järnvägars ifrågavarande fordringsanspråk må efterskänkas.

I utlåtande häröver den 28 februari 1935 har statskontoret anfört:

Ehuru slutlig dom i förevarande ersättningsmål ännu icke fallit och det
följaktligen icke är avgjort, huruvida ersättningsskyldighet kan komma att
åläggas Kungl. Majit och kronan, vill statskontoret dock icke motsätta sig,
att ärendet i föreliggande skick upptages till prövning. Förutom de ersättningsbelopp,
rörande vilka process pågår, hava Persson och Pettersson skyldighet
att till statens järnvägar betala gottgörelse för änkan Hallberg av
riksförsäkringsanstalten tillerkänd livränta och begravningshjälp. Då såväl
Persson som Pettersson icke synas hava andra tillgångar av betydelse än
sin arbetsförtjänst, anser sig statskontoret böra tillstyrka, att riksdagens
medgivande inhämtas till efterskänkande av statens järnvägars fordringsanspråk
mot dem.

Med hänsyn till vad som upplysts örn Petterssons och Perssons ekonomiska
ställning och då det i betraktande härav synes bliva resultatlöst att
av dem söka åter, vad järnvägsstyrelsen redan utgivit eller kan komma att
utgiva till änkan Hallberg på grund av ifrågavarande olycksfall, anser jag
mig böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Departements chefen.

4

Kungl. Majlis proposition nr 165.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att stationskarlen Nils Heribert Pettersson och banarbetaren
Gustaf Persson må befrias från den ersättningsskyldighet gentemot
statens järnvägar, som må åvila dem på grund av ifrågavarande
den 12 september 1933 i Vartofta inträffade olycksfall,
samt

att ifrågavarande fordran hos Pettersson och Persson må ur
statens järnvägars räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Waldemar Wiens.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.