Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet för
tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i
vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m.; given
Stockholms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss,

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför departementschefen,
statsrådet Wigforss:

Med skrivelse den 8 april 1932 framlade skolöverstyrelsen förslag angående
skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning.
över förslaget, som var begränsat till att avse under skolöverstyrelsen
lydande statliga och kommunala läroanstalter, inhämtades yttranden
från medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet.
I anslutning till den sålunda verkställda utredningen föreslog
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153-

1

2 Kungl. May.ts proposition nr 153.

Kungl. Maj:t efter hemställan av cliefen för ecklesiastikdepartemeentet
i proposition nr 48 till 1934 års riksdag, att riksdagen skulle besluta
att, därest lärare vid någon av nyss avsedda undervisningsanstalter
vägrade underkasta sig i vederbörlig ordning anbefalld läkarundersökning
för utrönande av huruvida lian lede av sjukdom eller lyte, som
gjorde honom oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, och därest han i
anledning därav bleve i vederbörlig ordning avstängd från utövande av
sin lärarbefattning, det skulle ankomma på Kungl. Majit eller, där Kungl.
Majit så funne lämpligt förordna, på skolöverstyrelsen att pröva och avgöra,
huruvida läraren under tiden för avstängningen skulle av sina avlöningsförmåner
avstå mer än vad sorn vore stadgat i fall av ledighet på
grund av sjukdom. Tillika föreslog Kungl. Majit, att riksdagen måtte
medgiva, att kostnad för läkarundersökning, som nyss sagts, samt ersättning,
som prövades böra utgå till från tjänstgöring avstängd lärare för
mistade avlöningsförmåner, finge gäldas från för vederbörande skolform
i riksstaten uppfört anslag, i den mån detta därtill lämnade tillgång. I
propositionen lämnades en närmare redogörelse för vad i frågan tidigare
förekommit, till vilken här torde få hänvisas.

I skrivelse den 14 mars 1934, nr 90, anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Majits förslag.

Sedermera har skolöverstyrelsen enligt uppdrag av Kungl. Majit den 20
juni 1934 till ecklesiastikdepartementet inkommit med förslag till erforderliga
författningsbestämmelser i ämnet. Häröver hava infordrade utlåtanden
avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet.
Chefen xör ecklesiastikdepartementet torde senare i dag komma
att framlägga iörslag till kungörelse i ämnet.

I förenämnda proposition nr 48 till 1934 års riksdag anförde chefen för

ecklesiastikdepartementet, att behov av liknande bestämmelser, som för ordats

i fråga örn lärarpersonalen, tvivelsutan förelåge beträffande andra

tjänstemannagrupper. Kiksdagen, som anslöt sig till detta uttalande,

framhöll i sin nyssnämnda skrivelse önskvärdheten av att utredning i

frågan snarast möjligt igångsattes. Sadan utredning har nu verkställts,
och jag anhåller att få anmäla detta ärende för Kungl. Majit.

Det i omförmälda proposition till fjolårets riksdag framlagda förslaget
rörande skyldighet för lärare att underkasta sig läkarundersökning tog
närmast sikte på angelägenheten av att kunna från tjänstgöring avstänga
lärare, som pa grund avI * * * * * 7 sjukdom eller lyte vore oförmögen att behörigen
sköta sin tjänst. Vid den nu verkställda utredningen har jämväl beaktats
det behov av föreskrifter rörande tvångsundersökning av tjänsteman,
som sammanhänger med bestämmelser i pensionslagstiftningen örn skyldighet
för tjänsteman att till följd av sjukdom eller av liknande anledning
avgå från tjänsten före uppnådd pensionsålder. Detta behov har genom
antagandet av det nya civila tjänstepensionsreglementet vunnit ökad
styrka. I förhållande till vad som gäller enligt 1907 års civila pensions -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

lag Lava nämligen i detta reglemente bestämmelserna angående tjänstemans
avgångsplikt i vissa hänseenden blivit skärpta. I de avseenden,
vilka bär äro av betydelse, innehåller civila tjänstepensionsreglementet
bestämmelser av följande innebörd.

Enligt 12 § av nämnda reglemente inträder för innehavare av domarämbete,
med undantag av vattenrättsingenjör, skyldighet att avgå från
tjänsten bland annat, då vederbörande under tre på varandra följande år
till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och
det behörigen styrkes, att han för framtiden är oförmögen att sköta sin
tjänst. För annan ordinarie tjänsteman, vilken tillsatts genom fullmakt
eller konstitutorial, inträder avgångsskyldighet bland annat, då det behörigen
styrkes, att tjänstemannen till följd av sjukdom, vanförhet, lyte
eller nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna
tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att
låta förflytta sig.

I samma paragraf av tjänstepensionsreglementet äro jämväl bestämmelser
meddelade angående s. k. tvångspensionering av ordinarie tjänstemän,
vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. Örn ordinarie
tjänsteman, vilken uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger
den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, belinnes urståndsatt
att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, må Kungl.
Majit — även örn arbetsoförmågan icke visats vara för framtiden bestående
— på därom av vederbörande myndighet gjord framställning förklara
honom skyldig att avgå från tjänsten och entlediga honom.

Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande
på viss tid, är enligt 23 § tjänstepensionsreglementet skyldig att efter
beslut av Kungl. Majit frånträda förordnandet, därest lian till följd av
sjukdom befinnes oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst.

I 26 § av reglementet äro slutligen bestämmelser meddelade angående
de fall, då rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande
av pension tillkommer icke-ordinario tjänsteman, å vilken reglementet
äger tillämpning. Sådan rätt skall bland annat tillkomma. ieke-ordinarie
tjänsteman, som entledigas på grund därav, att han till följd av sjukdom,
vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt
tillfredsställande tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången
kan räkna minst tio tjänstår.

Även enligt 1907 års pensionslag gälla vissa bestämmelser örn förtidspensionering.
Enligt denna lag inträder emellertid avgångsskyldighet
på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte först efter det befattningshavaren
under fem på varandra följande år varit ur stånd att tjänstgöra,
under förutsättning tillika att han finnes för framtiden oförmögen
till tjänstgöring. Vidare är att märka, att enligt civila pensionslagen
nedsatt arbetsförmåga icke i och för sig konstituerar avgångsskyldighet.

För tillämpningen av nu berörda bestämmelser i den civila pensionslagstiftningen
är uppenbarligen av betydelse, att möjlighet förefinnes att på
ett tillförlitligt sätt få frågan örn tjänstemans arbetsförmåga prövad.

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Genom beslut den 7 juni 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt allmänna civilförvaltningens
och kommunikationsverkens lönenämnder att gemensamt
verkställa utredning och inkomma med förslag rörande bestämmelser örn
skyldighet för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med
undantag av lärarpersonal, att underkasta sig undersökning genom av
staten anvisad läkare i de fall, då vederbörande myndighet funne sådan
undersökning påkallad för utrönande av huruvida tjänstemannen lede av
sjukdom, vanförhet eller lyte eller av nedsatt arbetsförmåga och på grund
härav vöre oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

1 anledning av det salunda givna uppdraget hava lönenärilnderna med
skrivelse den 27 oktober 1934 överlämnat utkast till bestämmelser angående
skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen
att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m. De i utkastet intagna
bestämmelserna äro av följande lydelse:

1. Därest vederbörande myndighet finner, att underlydande ordinarie
tjänstemän icke pa tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är san u

i catt oanIedni.^gen härtl11 är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt
arbetsförmåga, vilken härrör från föregående sjukdomstillstånd, äger
myndigheten föreskriva, att befattningshavaren skall underkastas undersökning
av verkställare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer.
, “ sa ,fmones erforderligt, må myndigheten meddela befattningshavaren
ledighet såsom på grund, av sjukdom, intill dess att läkarundersökningen
sludord och myndigheten erhållit del av resultatet.

Omedelbart efter det undersökningen blivit slutförd, skall läkaren tillställa
myndigheten intyg angående undersökningens resultat. För den
händelse läkaren därvid vitsordar, att befattningshavaren av sådan antednmg,
som ovan angivits, är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt
skota sm tjänst, skall tillika angivas, huru lång tid erforderlig ledighet

bfr a i* elIer om arbetsoförmågan är för framtiden bestående.

Med stod av sagda intyg skall myndigheten fatta beslut angående ledigtiet
tor befattningshavaren eller, i förekommande fall och i härför
stadgad ordning, vidtaga åtgärd för meddelande av avsked.

2 jJärest befattningshavare gentemot läkarintyg, som i mom. 1 här
ovan sagts, vill åberopa intyg av annan läkare, skall saken underställas
medicinalstyrelsens prövning. Dock må vederbörande myndighet med
stöd av det förra intyget kunna meddela befattningshavaren ledighet såsom
på grund av sjukdom, intill dess att myndigheten erhållit del av medicinalstyrelsens
beslut i ärendet.

.3. Örn befattningshavare vägrar underkasta sig sådan läkarundersökning,
som av vederbörande myndighet anbefallts, äger myndigheten tillsvidare
avstänga honom från utövandet av befattningen. Där det ej ankommer
på myndigheten att för dylikt fall fatta beslut, skall vid sådan
avstängning på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida befattningshavaren
av sina avlöningsförmåner skall avstå mer än vad som är stadgat i
fall av ledighet på grund av sjukdom.

4. Da befattningshavare pa grund av läkarundersökning, örn vilken förordnats
av vederbörande myndighet, meddelats tjänstledighet för viss tid,
ager myndigheten, om skäl därtill föreligga, föreskriva, att befattningshavaren
inom viss tid före tjänstledighetens utlöpande skall till myndigheten
insända intyg, som är utfärdat av samme läkare, på grund av vars

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för denne av annan på
i mom. 1 angivet sätt anvisad läkare, och som utvisar, huruvida befattningshavaren
återvunnit förmågan att på ett tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst. Om dylikt intyg icke inom utsatt tid inkommit, äger myndigheten
allt efter omständigheterna antingen meddela befattningshavaren
fortsatt ledighet såsom på grund av sjukdom eller förfara på sätt här
ovan i mom. 3 säges.

5. Kostnader, som förorsakas av läkarundersökning, som verkställts i
enlighet med här ovan givna bestämmelser, skola utgå av statsmedel.

Därest befattningshavare, som enligt de under 1, 2 och 4. intagna, bestämmelserna
varit meddelad ledighet såsom på grund av sjukdom,, icke
befunnits vara oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst,
skall han äga att för den tid han åtnjutit sådan ledighet, uppbära oavkortade
avlöningsförmåner.

6. Med vederbörande myndighet enligt dessa bestämmelser förstås ämbetsverk,
myndighet, anstalt eller styrelse, varunder befattningshavaren
lyder, dock att i fråga örn ämbetsverk med lokalförvaltning på beslut av
Kungl. Majit skall bero, i vad mån befogenhet att anbefalla läkarundersökning
må överlåtas på lokalt förvaltningsorgan.

7. Här ovan meddelade bestämmelser gälla icke i fråga om sådana
grupper av befattningshavare, beträffande vilka Kungl. Majit föreskrivit,
att särskilda regler skola gälla i avseende a skyldighet att underkasta sig
läkarundersökning.

I anslutning till de sålunda föreslagna bestämmelserna hava lönenämnderna
i nyssnämnda skrivelse framhållit, att lönenämnderna utgått fran
att verkställare i regel komme att finnas anställda samt att at dessa i allmänhet
komme att uppdragas att utföra ifrågavarande undersökningar.
Lönenämnderna anföra vidare bland annat följande.

I fråga om lärarna hade det praktiska syftet med de föreslagna bestämmelserna
angivits vara att vid behov kunna fa en lärare avstängd fran
tjänstgöring. Vad däremot anginge nu ifrågavarande befattningshavare,
syntes det med hänsyn till ordalydelsen av Kungl. Majits beslut,
nom åt nämnderna uppdragits att verkställa utredning och inkomma med
förslag i ämnet, vara avsett, att skyldighet att underkasta sig läkarundersökning
skulle föreligga även i sådana fall, då dylik undersökning befunnes
vara erforderlig för bedömande av frågan, huruvida de förutsättningar
förelåge, som stadgats för förtidspensionering av befattningshavare.
I enlighet med denna uppfattning hade även nämnderna ansett sig
böra avfatta de i utkastet intagna bestämmelserna. Härvid hade dock
nämnderna ansett det vara angeläget, att bestämmelserna finge ett sådant
innehåll, att största möjliga garantier vunnes mot missbruk av den befogenhet
i förevarande avseende, som vore avsedd att tilläggas verksledningarna.

Vad den icke-ordinarie personalen anginge, syntes det pa grund av föreskrifterna
i det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet
icke vara nödvändigt att införa bestämmelser örn skyldighet för icke-ordinarie
befattningshavare att underkasta sig läkarundersökning. I värjo
fall ansåge nämnderna, att någon tids erfarejihet borde avvaktas såväl
av tjänstepensionsreglementets bestämmelser som av de blivande föreskrifterna
örn här avsedda skyldighet för ordinarie befattningshavare,
innan frågan örn införandet av samma skyldighet för den icke-ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

personalen upptoges till avgörande. Skulle dessförinnan i något fall myndigket
anse sig böra ålägga icke-ordinarie befattningshavare att inkomma
läkarintyg angående sitt hälsotillstånd, syntes Kungl. Majit kunna
stalla erforderliga medel till vederbörande myndighets förfogande för ersättande
av de kostnader, som kunde uppstå till följd av dylikt föreläg -

^ Slutligen hava lönenämnderna jämväl berört frågan, huruvida icke
skyldighet för befattningshavare att underkasta sig läkarundersökningborde
föreskrivas även i sådana fall, då verksledningen funne skälig anledning
antaga, att vederbörande vore smittofarlig för sin omgivning,
oaktat hail själv vore i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta sin
tjänst. Visserligen funnes redan nu bestämmelser i sådant avseende i
fråga örn de epidemiska sjukdomarna, men även i fråga örn vissa andra
smittsamma sjukdomar, i främsta rummet lungtuberkulos, syntes föreskrifter
om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig läkarundersökning
vara erforderliga.

Över lönenäinndernas förslag hava utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet,
medicinalstyrelsen och statskontoret.

Justitiekansler sämbetet har i utlåtande den 7 januari 1935 anfört bland
annat följande.

utlåtande den 22 juni 1933 i ärende angående förslag till bestämmelser
tor jamte andra läroverkslärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning
uttalade sig justitiekanslersämbetet rörande frågan, huruvida
utan hinder av innehållet i § 36 regeringsformen föreskrift i föreslagen
riktning kunde med förbindande verkan meddelas i avsedd ordning. Ämbetet
anförde härvid bland annat: Intet syntes vara att erinra mot att,
?m, s“. uusåges erforderligt, genom allmän författning föreskriva skyldigj
0r ambetsman att avhålla sig från tjänsten vid sjukdom, som medlorde
oförmåga till tjänstens behöriga utövande. Och det torde då ock
“Nara nmligt att en sådan föreskrift kunde kompletteras med bestämmelse
som under erforderliga garantier för ämbetsmannen beredde vederbörande.
myndighet möjlighet att konstatera dylik oförmåga. Bestämmelse
härutinnan borde kunna göras omedelbart tillämplig även på redan anställda
utan samband med antagande av ändrade löne- eller andra anställningsvillkor.

Av vad ämbetet sålunda tidigare anfört framgår, att ämbetet icke bär
någon principiell invändning att framställa mot att föreskrifter i förevarande
i iktning meddelas även för andra ämbetsmän än läroverkslärare
om så anses erforderligt.

Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 11 januari 1935 förklarat, att
styrelsen funnit de föreslagna bestämmelserna vara väl avvägda.

Statskontoret slutligen har i utlåtande den 15 februari 1935 yttrat huvudsakligen
följande.

Statskontoret hade icke’ något att erinra mot förslaget att utsträcka
skyldigheten att. underkasta sig läkarundersökning även till andra befattningshavare
inom den civila statsförvaltningen än lärare.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

7

Såsom lönenämnderna framhållit, hade det praktiska syftet med de för
lärarpersonalen föreslagna bestämmelserna angivits vara att vid behov
kunna få en lärare avstängd från tjänstgöring. Beträffande de i författr
ningsutkastet avsedda befattningshavarna hade därjämte åsyftats, att
skyldighet att underkasta sig läkarundersökning skulle föreskrivas även
för sådana fall, då dylik undersökning befunnes vara erforderlig för bedömande
av frågan, huruvida de förutsättningar förelåge, som stadgats
för förtidspensionering av befattningshavare. Med hänsyn till de olägenheter,
som visat sig kunna uppstå till följd av avsaknaden av bestämmelser
i nämnda avseende, hade statskontoret ingen erinran att göra mot förslaget
i denna del.

Likaledes ville statskontoret uttala sin anslutning till vad nämnderna
anfört örn utsträckande av här avsedda skyldighet till att omfatta även
sådana fall, då verksledningen funné skälig anledning antaga, att vederbörande
vore smittofarlig lör sin omgivning, oaktat han själv vore i stånd
att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Såsom nyss nämnts, hava lönenämnderna i sitt utkast till bestämmelser
angående skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen
att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning utgått från att
verkställare i regel skulle komma att finnas att tillgå för ifrågavarande
undersökningars verkställande. Frågan örn anställande av verksläkare
vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltning
en, har jämsides med beredningen av det nu behandlade
spörsmålet örn tvångsundersökning av vissa tjänstemän varit föremål för
utredning. En redogörelse för vad i berörda fråga förekommit torde här
få lämnas.

Genom civila tjänstepensionsreglementet hava vissa grupper av ickeordinarie
befattningshavare vid nyreglerade verk fått sig tillerkänd rätt
icke blott till ålderspension vid uppnådd pensionsålder och till invalidpension
vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten, utan även under viss
förutsättning till sjukpension, där befattningshavaren före uppnådd pensionsålder
entledigas till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra
fall, än då fråga är örn olycksfall i tjänsten, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga.

Med hänsyn särskilt till den rätt till sjukpension, som sålunda tillerkänts
icke-ordinarie tjänstemän, har fråga uppkommit, huruvida icke såsom
villkor för antagande i sådan anställning i statstjänst, som skulle
medföra pensionsrätt, borde krävas företeende av läkarintyg, utvisande
vederbörandes hälsotillstånd. Denna fråga —- som berördes i propositionen
nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 181) — sammanhänger i sin ordning
med ett annat spörsmål, nämligen örn ej verkställandet av den läkarundersökning
och utfärdandet av de läkarintyg, som för anställningen skulle
erfordras, borde ske genom läkare, vilken för sådant ändamål anställts
eller eljest anvisats av staten. Härigenom skulle nämligen garantier
skapas för att läkarens bedömande av fallet byggde på kännedom örn
tjänsteverksamheten ifråga ävensom för att statens intressen bleve vid
undersökningen tillbörligt beaktade.

8 Kungl. Martts proposition nr 153.

På grund härav och då behov av verksläkare framträdde jämväl i fall,
då läkarundersökning erfordrades för bedömande av frågor örn förtidspensionering,
anbefallde Kungl. Majit den 7 juni 1934, på min hemställan,
medicinalstyrelsen att i samråd med allmänna civilförvaltningens lönenämnd
verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn anställande av
verksläkare vid nyreglerade verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen.

Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 november
1934 framlagt förslag i ämnet.

Medicinalstyrelsen framhåller i nämnda skrivelse, att inom allmänna
civilförvaltningen behov av läkares medverkan förefunnes för erhållande
av lriskintyg dels för befattningshavares första, mera fasta anställning,
dels ock för vinnande av med pensionsrätt förenad anställning som extra
ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare. I sist avsedda fall borde intyget
enligt medicinalstyrelsens uppfattning utfärdas av verksläkare. Av
sådan läkare borde jämväl verkställas kontrollundersökning vid ifrågasatt
sjukpension eller ledighet för sjukdom m. m. Därjämte borde på
verksläkare ankomma att utfärda av ämbetsverk infordrat intyg för befattningshavare,
som erhållit tjänstledighet under viss tid på grund av
sjukdom. Andra för befattningshavarna erforderliga läkarintyg såsom
för sjukledighet, ledighet för svag hälsas vårdande, havandeskap m. m.
liksom även vanligt friskintyg för första, mera fasta anställning (utan
pensionsrätt) i statens tjänst behövdo enligt medicinalstyrelsens mening
ej vara utfärdade av verksläkare.

Medicinalstyrelsen föreslår, att för allmänna civilförvaltningen i Stockholm
anställas fyra verksläkare för verkställande av allmän kroppsundersökning,
där sådan erfordras; därjämte borde 6—10 specialister vara anställda
såsom verksläkare. Å de större orter utom Stockholm, varest
verksläkare funnes förordnade för kommunikationsverken, skulle sådan
läkare enligt av medicinalstyrelsen meddelat förordnande i allmänhet
vara verksläkare även för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen.
Å övriga orter skulle på landsbygden vederbörande tjänsteläkare och i
stad läkare, med vilken medicinalstyrelsen träffat särskilt avtal, vara
verksläkare.

Undersökning örn allmän kroppsbeskaffenhet för anställning såsom
extra ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare skulle verkställas enligt
av medicinalstyrelsen givna föreskrifter, och intyg skulle utfärdas enligt
av styrelsen fastställt formulär. Ersättning för dylik undersökning borde
utgå med visst angivet belopp samt ersättas till hälften av den sökande
själv, till hälften av staten. Kontrollundersökning och av ämbetsverk påfordrad
undersökning för friskintyg borde helt ersättas av staten.

Medicinalstyrelsen har slutligen föreslagit, att vid vissa ämbetsverk —
samtliga ämbetsverk i Stockholm, länsstyrelserna och domkapitlen -_

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 9

skulle anställas konsultationsläkare för meddelande av medicinska råd i
befattningshavarfrågor m. m.

Över medicinalstyrelsens förslag hava infordrade yttranden avgivits av
ett stort antal myndigheter, som beröras av förslaget. I allmänhet har
förslaget därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Såsom i propositionen nr 48 till fjolårets riksdag uttalades av chefen
för ecklesiastikdepartementet, torde behov av bestämmelser, vilka bereda
möjlighet för vederbörande myndigheter att i vissa fall införskaffa läkarintyg
angående tjänstemans hälsotillstånd oberoende av dennes egen
•önskan, föreligga även beträffande andra tjänstemannagrupper inom den
civila statsförvaltningen än lärare. I anslutning till denna uppfattning,
som riksdagen vid behandlingen av nyssnämnda proposition biträdde,
torde förslag nu böra framläggas för riksdagen i syfte att möjliggöra
utfärdande av dylika bestämmelser.

Beträffande innehållet av dessa bestämmelser anser jag mig i stort sett
kunna förorda lönenämndernas förslag, vilket nära överensstämmer med
<let förslag till författningsbestämmelser i fråga örn tvångsundersökning
av lärare, som utarbetats av skolöverstyrelsen och vilket lagts till grund
för den författning i ämnet, örn vars utfärdande chefen för ecklesiastikdepartementet
senare i dag gör framställning.

Då behov av tvångsundersökning även av icke-ordinarie tjänsteman
lärer kunna uppkomma, i varje fall örn denne antagits i pensionsberättigande
anställning, anser jag emellertid sådan komplettering av lönenämndernas
förslag böra ske, att bestämmelserna göras tillämpliga ej blott på
ordinarie tjänstemän utan även på tjänstemän å extra stat saint extra
ordinarie tjänstemän.

Även i ett annat avseende finner jag mig böra tillstyrka avvikelse
från lönenämndernas förslag. Därest tjänsteman vägrar underkasta sig
sådan läkarundersökning, som av vederbörande myndighet anbefallts,
och till följd därav avstänges från tjänstgöring, skulle enligt förslaget
Kungl. Majit eller vederbörande myndighet kunna förordna, att tjänstemannen
skall av sina avlöningsförmåner avstå mer än vad som är stadgat
rörande ledighet på grund av sjukdom. I anslutning till vad som
enligt stadgande i avlöningsreglementena för civilförvaltningens nyreglerade
verk gäller örn avlöningsförmånerna till tjänsteman, som avstängts
från tjänstgöring, synes det mig riktigare, att tjänsteman även
vid avstängning av anledning, som nyss sagts, i regel skall avstå samtliga
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner; dock bör Kungl.
Majit, örn särskilda skäl tala därför, kunna medgiva att lian må uppbära
någon del av avlöningen. I fall, då tjänsteman avstänges från
tjänstgöring på den grund, att läkarintyg, som avses i fjärde punkten
av lönenämndernas författningsutkast, icke inkommit inom utsatt lid,
torde däremot — där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar — tjänste Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

mannell vid avstängningen icke böra förpliktas att av sina avlöningsförmåner
avstå iner än vad som är stadgat för fall av ledighet på grund
av sjukdom.

Tjänsteman, vilken jämlikt det föreliggande förslaget meddelats ledighet
såsom på grund av sjukdom, torde under tiden för sådan ledighet
böra åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som skulle tillkommit honom
vid ledighet på grund av sjukdom. Befi unés emellertid sedermera tjänstemannen
icke under nämnda tid hava varit oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, bör han för samma tid äga åtnjuta ersättning
för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste.

Beträffande bestridandet av de kostnader, som uppkomma i samband;
med tvångsundersökning, får jag i huvudsaklig anslutning till lönenämndernas
förslag förorda följande. Kostnaderna för själva läkarundersökningen
böra utgå av det anslag, varifrån tjänstemannens lön bestrides,
Avlöningskostnaderna vid ledighet såsom på grund av sjukdom böra gäldas
från de anslag, å vilka samma avlöningsförmåner eljest avföras. Från
samma anslag böra även utgå dels ersättning för mistade avlöningsförmåner
till befattningshavare, vilken i samband med läkarundersökning
erhållit ledighet såsom på grund av sjukdom men sedermera icke befunnits
hava varit oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst,
dels ock i förekommande fall avlöningskostnader till tjänsteman, vilken
avstängts från tjänstgöring.

Vad angår kostnadernas fördelning å olika poster å avlöningsstaten
torde utgifterna för själva läkarundersökningen böra avföras, såvitt
angår ordinarie tjänstemän och tjänstemän å extra stat från den i regel
förslagsvis beräknade anslagspost, av vilken vederbörande befattningshavares
lön utgår, och beträffande extra ordinarie tjänstemän från anslagsposten
till avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie personal,

Örn vederbörande avlöningsanslag är begränsat och anslaget icke lämnar
tillgång till ifrågavarande utgifters bestridande, torde Kungl. Maj:t
få vid behov anvisa erforderligt belopp av till Kungl. Maj:ts förfogande
stående medel.

Då fråga örn tvångsundersökning endast jämförelsevis sällan torde uppkomma,
lära de kostnader för dylika undersökningar, som årligen skulle
bestridas av statsmedel, komma att sammanlagt uppgå till ett relativt
ringa belopp.

De här angivna grunderna för bestridandet av de med tvångsundersökningarna
förenade kostnaderna äro av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens godkännande.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen hava lönenämnderna
ifrågasatt, att tvångsundersökning skulle kunna föreskrivas även
för det fall, att vederbörande kan antagas vara smittofarlig för sin omgivning.
Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande uttalat sin

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

anslutning till detta uppslag. Myndigheterna hava emellertid icke framlagt
förslag i ämnet. Innan ytterligare utredning verkställts, synes det
mig icke möjligt att taga ståndpunkt till denna fråga. Skulle fortsatt
utredning av frågan giva vid handen, att bestämmelserna örn tvångsundersökning
av civila tjänstemän höra utsträckas att avse även nu
ifrågavarande fall, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela
föreskrifter i ämnet.

Med beaktande av de synpunkter, som sålunda framhållits, samt av
vad i övrigt i ärendet förekommit har en överarbetning av lönenämndernas
utkast verkställts inom finansdepartementet. Därvid har upprättats
ett författningsutkast, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet
i detta ärende.

I fråga örn anställande av ver k släkare vill jag framhålla
följande.

Såsom uttalades i propositionen nr 222 år 1934, måste det med hänsyn
till den beslutade utsträckningen av tjänstepensioneringen till icke-ordinarie
personal med den rätt till sjukpension, som därav följer, anses
påkallat, att föreskrifter meddelas örn skyldighet att förete läkarinty g
före anställning i pensionsberättigande tjänst. Av olika skäl är det önskvärt,
att dylika intyg utfärdas av särskilt anställda verksläkare.

I anslutning till nu föreliggande utredning i denna fråga vill jag förorda,
att en föreskrift — avseende allmänna civilförvaltningen, men däremot
icke affärsverken, för vilka särskilda föreskrifter böra gälla —
utfärdas av innebörd, att för första antagande i befattning, som är förenad
med pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, eller i
anställning, som är avsedd att tjäna såsom rekrytering till dylik befattning,
skall fordras läkarintyg angående befattningshavarens hälsotillstånd.
Dylikt läkarintyg torde dock icke böra fordras i fråga örn tjänster,
som utan ansökning tillsättas av Kungl. Majit.

Det bör måhända här särskilt framhållas, att det icke synes vara behövligt
att i detta sammanhang generellt reglera frågan örn de krav beträffande
hälsotillståndets beskaffenhet, vilka böra uppställas såsom villkor
för vinnande av anställning. I den mån särskilda bestämmelser i detta
avseende finnas meddelade för olika förvaltningsgrenar, skulle alltså derutinnan
icke vidtagas någon ändring. Där sådana bestämmelser icke finnas
utfärdade, ankommer det självfallet på vederbörande myndighet att
med ledning av läkarintyget bedöma, huruvida den sökande fyller de krav,
som med hänsyn till tjänsten böra uppställas på anställningshavarens
kropps- och sinnesbeskaffenhet. Såsom allmän norm för en sådan prövning
lärer få anses gälla, att den som vinner anställning bör vara fri från
sjuklighet, svaghet och lyte, som är till men för fullgörande av de med
befattningen förenade arbetsuppgifterna eller som innebär risk för framtida
nedsättning av tjänsteduglighetcn.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Kostnad för läkarundersökning i och för anställning bär bestridas av
sökanden själv.

Såsom förut antytts böra i regel ifrågavarande intyg utfärdas av en
för vederbörande verk anställd verksläkare. I enlighet med medicinalstyrelsens
förslag böra dylika läkare av medicinalstyrelsen anställas vid
nyreglerado verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen. Verksläkares
åligganden böra i allmänhet utgöra dels att i förekommande fall
utföra sådan tvångsundersökning av befattningshavare, varom vederbörande
myndighet i enlighet med vad i det föregående anförts förordnar,
dels att verkställa undersökning i och för anställning vid ifrågavarande
verk, dels ock att på framställning av tjänsteman verkställa undersökning
för sjukpensionering enligt civila tjänstepensionsreglementet. För
undersökningar, utförda av verksläkare, bör taxa fastställas av Kungl.
Majit. Den av medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen med anställande
av s. 1c. konsultationsläkare synes åtminstone för närvarande ej
böra genomföras.

Förslag till närmare föreskrifter beträffande anställningsintyg och
verksläkares anställande m. m. torde jag efter den ytterligare beredning
av ärendet, som kan finnas erforderlig, längre fram få underställa Kungl.
Majit.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig
överensstämmelse med bär förut angivna grunder,
utfärda bestämmelser rörande avlöningsförmåner under
tjänstledighet eller avstängning från tjänsten i
samband med läkarundersökning, som i det föregående
avses, ävensom rörande bestridande av avlöningskostnader
samt utgifter för läkarundersökning
och läkarintyg i dylika fall.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

13

Bilaga.

Utkast

till

kungörelse angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande
den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta
sig läkarundersökning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

Finner myndighet, tillhörande den civila statsförvaltningen, att hos
myndigheten anställd eller myndigheten underlydande ordinarie tjänsteman,
tjänsteman å extra stat eller extra ordinarie tjänsteman icke pa
tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är sannolikt, att anledningen
härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, äger myndigheten
föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas undersökning
av verksläkare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer, ävensom
i avvaktan på utgången härav, då så finnes erforderligt, meddela tjänstemannen
ledighet såsom på grund av sjukdom.

När skäl därtill äro, må, ändå att tjänstemannen åtnjuter ledighet på
grund av sjukdom, läkarundersökning föreskrivas för att utröna, huruvida
tjänstemannen av anledning, sorn i första stycket sägs, är oförmögen
att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Är tjänstemannen anställd vid lokal förvaltning, som lyder under central
chefsmyndighet, skall det, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar,
ankomma på nämnda myndighet att förordna om undersökning, som ovan
sagts.

2. §.

Efter verkställd undersökning skall läkaren omedelbart tillställa myndigheten
intyg angående i’esultatet. Vitsordar läkaren, att tjänstemannen
av anledning, som i 1 § första stycket sägs, är oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst, skall i intyget angivas, huru lång tid
erforderlig ledighet bör omfatta eller örn arbetsoförmågan är för framtiden
bestående.

Åberopar tjänstemannen gent emot nämnda läkarintyg intyg av annan
läkare, skall medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas i ärendet.

3 $.

Sedan läkarintyg och, i förekommande fall, medicinalstyrelsens utlåtande
inkommit, skall den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen,
utan dröjsmål upptaga ärendet till prövning; och har myndigheten
att, örn anledning därtill gives, vidtaga eller, där beslutanderätt i sådant
avseende ej tillkommer myndigheten, föreslå erforderlig åtgärd för
meddelande av ledighet eller avsked.

Erhåller tjänstemannen ledighet för viss tid, må, örn skäl därtill anses
föreligga, tillika föreskrivas, att tjänstemannen inom viss tid före ledig Itihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. 3

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

hetens utlöpande skall till den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen,
insända intyg, utvisande huruvida tjänstemannen återvunnit
förmågan att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Undersökning
för utfärdande av dylikt intyg skall verkställas av samme läkare, på
grund av vilkens intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för honom
av annan läkare, som myndigheten bestämmer.

4 §.

Därest läkarintyg eller, då medicinalstyrelsens utlåtande inhämtats i
ärendet, nämnda utlåtande icke utvisar, att tjänstemannen under den tid,
han åtnjutit ledighet såsom på grund av sjukdom, varit oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall han åtnjuta ersättning
för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste under ledigheten.

5 §.

Kostnaderna för läkarundersökning, som avses i 1 § och 3 § andra
stycket, bestridas av statsmedel.

6 §.

Vägrar tjänstemannen underkasta sig läkarundersökning, som avses i
1 §» äger myndigheten tills vidare avstänga tjänstemannen från utövandet
av befattningen. Vid dylik avstängning skall tjänstemannen förpliktas
avstå samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner, så framt
ej Kungl. Majit efter därom gjord framställning finner skäligt annorlunda
förordna.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då intyg, som
i 3 § andra stycket sägs, icke inom utsatt tid inkommit; dock skall för
sådant fall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, tjänstemannen av
sina avlöningsförmåner icke avstå mer än vad som är stadgat för fall av
ledighet på grund av sjukdom.

7 §.

Beslut, som meddelats enligt bestämmelserna i denna kungörelse, går
i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

8 §.

Fråga örn undersökning, som i denna kungörelse avses, beträffande
tjänsteman, vilken är chef för eller ledamot av verk eller verksstyrelse
eller som eljest ej är underställd viss myndighet, så ock beträffande
tjänsteman i statsdepartement, prövas av Kungl. Majit.

9 §.

Vad i denna kungörelse stadgas skall icke äga tillämpning å tjänsteman,
för vilken gälla särskilda, av Kungl. Majit eller med stöd av Kungl.
Majits bemyndigande utfärdade föreskrifter angående läkarundersökning
i sådana fall, som i kungörelsen avses.

Denna kungörelse träder i kraft den

8 50668. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.