Kungl. Majlis proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring av
professuren i paleontologi och historisk geologi vid universitetet
i Uppsala m. m.; given Stockholms slott den
22 februari 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Erman, Sköld.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför efter gemensam
beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet:

Den 29 september 1933 utnämndes professorn och avdelningsföreståndaren
vid naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning E. IL O. Stensjö
att från och med den 1 oktober 1933 vara professor i paleontologi och
historisk geologi vid universitetet i Uppsala. I samband härmed anbefalldes
universitetsberedningen att verkställa utredning beträffande frågan örn
samarbete mellan naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning och
institutionen för paleontologi och historisk geologi vid nämnda universitet
Bibang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 142. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

samt till Kungl. Maj:t inkomma med av utredningen föranlett förslag i
ämnet.

Sedermera föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 27 oktober 1933, att
med åtgärder för återbesättande av befattningen såsom professor och föreståndare
för naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning skulle
anstå tills vidare till den 1 maj 1934, varjämte Stensiö förordnades att —
med befrielse från undervisningen och examinationen vid professuren i paleontologi
och historisk geologi vid universitetet i Uppsala — räknat från
och med den 12 oktober 1933, tills vidare till dess omförmälda befattning
vid naturhistoriska riksmuseet blivit med ordinarie innehavare besatt och
denne tillträtt tjänsten, såsom vikarie uppehålla sistnämnda befattning.

Genom särskilda Kungl. Majlis beslut, senast den 26 oktober 1934, har
härefter föreskrivits, att med åtgärder för återbesättande av befattningen
som professor och föreståndare för riksmuseets paleozoologiska avdelning
skulle anstå till den 1 juli 1935.

Universitetsberedningen.

Med skrivelse den 6 september 1934 har universitetsberedningen till åtlydnad
av Kungl. Majits givna uppdrag överlämnat utredning och förslag
beträffande samarbete mellan naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska
avdelning och paleontologiska institutionen i Uppsala m. m.

Sedan ärendet varit föremål för yttranden av vederbörande myndigheter,
tillåter jag mig nu anmäla detsamma för Kungl. Majit i syfte att förslag
i ämnet måtte föreläggas 1935 års riksdag.

I sin skrivelse anmäler universitetsberedningen inledningsvis, att beredningen
för fullgörande av det meddelade uppdraget besett såväl den paleozoologiska
avdelningens vid riksmuseet som den paleontologiska institutionens
i Uppsala lokalutrymmen och apparatutrustning ävensom haft överläggningar
i ämnet med representanter för vetenskapsakademin, med matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i Uppsala, med den geologiska vetenskapens
företrädare vid universitetet i Lund och Stockholms högskola samt
med chefen för Sveriges geologiska undersökning. Vidare har professorn
Stensiö på begäran av beredningen utarbetat och till beredningen överlämnat
promemorior, innefattande dels redogörelser för lokalutrymmen, instrumentutrustning
och personal m. m. vid nyssnämnda avdelning och institution,
dels redogörelser för huvudriktningarna inom paleontologin och de
arbetsmetoder, varav denna vetenskap begagnar sig, samt för den betydelse,
som de naturvetenskapliga centralmuseerna hava för den vetenskapliga
forskningen, dels ock alternativa förslag till ordnande av forskningsarbetet
och undervisningen i paleontologi.

Beträffande utredningens omfattning har beredningen vidare i detta sammanhang
anfört, att det visat sig nödigt att för det uppställda spörsmålets

3

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 142.

besvarande i viss utsträckning upptaga till granskning hela frågan om den
lämpligaste organisationen av den akademiska undervisningen i de geologiska
disciplinerna. Härigenom bar utredningen kommit att omfatta även
åtskilliga områden, som icke direkt innefattats i det åt beredningen lämnade
uppdraget.

Såsom utgångspunkt vid bedömandet av de föreliggande spörsmålen har
universitetsberedningen härefter i sin framställning under särskilda avsnitt
i korthet berört de olika geologiska vetenskapsgrenarna, de akademiska lärarbefattningarna
i ämnet samt de statliga institutioner, vilka förutom universiteten
bedriva geologisk forskning. Vidare har beredningen redogjort för
tillkomsten av paleontologiprofessuren och den paleontologiska institutionen
i Uppsala samt för personal, anslag, lokalutrymmen och apparatutrustning
vid såväl sagda institution som vid riksmuseets paleozoologiska avdelning.
Ytterligare har beredningen undersökt frågan örn de naturvetenskapliga centralmuseernas
betydelse ävensom möjligheterna till samarbete mellan centralmuseum
och universitet och därvid särskilt mellan nu ifrågavarande
avdelning och institution. I samband härmed har beredningen även upptagit
frågan om utsträckande av samarbetet till att omfatta även Lunds
universitet och Stockholms högskola ävensom spörsmålet om ordnande av
undervisningen på hela det geologiska ämnesområdet.

Vid min redogörelse för beredningens utredning vill jag följa den sålunda
tillämpade systematiken.

A. Inledning.

1. Geologin och dess underavdelningar.

Universitetsberedningen lämnar härom en översikt av följande innehåll:

Med geologi förstode man vetenskapen om jordens byggnad, tillkomst
och historia.

Geologin vore under benämningen »geologi med mineralogi» examensämne
inom den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion.

De viktigaste av geologins underavdelningar vore följande:

1. Mineralogi, som behandlade i jordskorpan självständigt uppträdande
grundämnen och kemiska föreningar.

2. Kristallografi, som behandlade de former i vilka mineralerna uppträda.
Denna vetenskapsgren överginge mer och mer till en rent fysikalisk kemisk
vetenskap (kristallfysik, kristallkemi).

3. Petrografi, som behandlade bergarterna (= aggregat av ett eller flera
mineral) och deras bildningsförhållanden.

4. Allmän geologi (dynamisk geologi), som behandlade de geologiska processerna
och de vid dem verkande naturkrafterna (vulkanism, bergskedjebildning,
inverkan av luft, vatten och is).

5. Historisk geologi (formationslära, stratigrafi), som behandlade jordklotets
utvecklingshistoria: lagerserierna och deras innehåll, geografiska förändringar
etc.

4

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

6. Kvartärgeologi (en relativt självständig del av den historiska geologin),
som behandlade den sista av de geologiska perioderna: nedisningen, de lösa
jordlagren etc.

7. Paleontolog i, som behandlade de olika geologiska tidevarvens djur- och
växtvärld. Denna vetenskapsgren överginge mer och mer till en rent biologisk
vetenskap (paleozoologi och paleobotanik).

Beträffande speciellt huvudriktningarna inom paleontologin och denna
vetenskaps arbetsmetoder har beredningen åberopat en av professor Stensiö
utarbetad promemoria av i huvudsak följande innehåll:

Paleontologin som egentlig vetenskap ginge icke längre tillbaka än ungefärligen
till 1700-talets slut.

Redan från början vore paleontologin uppdelad i tvenne huvudriktningar,
en stratigrafisk och en biologisk.

Den stratigrajiska riktningen anslöte sig nära till geologin och vore i själva
verket en hjälpvetenskap till denna. Fossilen tjänade som hjälpmedel för
åldersbestämning, parallellisering och karakterisering av sediment eller sedimentkomplex.
En närmare undersökning av deras byggnad vore ej erforderlig
utan endast ett mera ytligt studium, som nödtorftigt möjliggjorde
bestämning till släkte och art. Biologisk utbildning vore visserligen av betydelse
för denna riktnings målsmän men saknades trots detta ofta. På
grund av sin bristande kontakt med biologin hade denna riktning i viss
mån stagnerat i sin utveckling. Från biologisk synpunkt vore de arbeten,
som publicerades av denna riktnings målsmän, av ringa betydelse.

Den biologiska riktningen sysselsatte sig uteslutande med de fossila organismerna,
och dess uppgift vore att klargöra dessa organismers byggnad,
levnadsomständigheter och släktskap med andra former, både fossila och
recenta. Denna riktning vore således rent biologisk och följaktligen, när
det gällde fossila växter, en gren av botaniken, när det gällde fossila djur,
en gren av zoologin. En grundlig skolning i botanik respektive zoologi
vore därför ofrånkomlig för de forskare, som ägnade sig åt densamma, men
även utbildning i geologi vore givetvis av stor betydelse. Genom beaktande
av den moderna biologins framsteg och genom tillämpande av modern teknik
hade riktningen ifråga under senaste decennierna erhållit ett starkt
uppsving och befunne sig alltjämt i hastig utveckling. Framför allt vore
detta förhållandet i vårt land, där den genom professorerna Nathorsts och
Wimans betydelsefulla verksamhet tillkämpat sig en någorlunda trygg ställning.

Beträffande relationerna mellan de båda riktningarna torde följande förtjäna
framhållas. Båda riktningarna vore behövliga. Den stratigrafiska
borde för att få nya utvecklingsimpulser, söka närmare kontakt med den
biologiska; örn den underläte detta, komme den alltjämt att stå kvar på en
ståndpunkt, som ifråga örn bearbetning av fossil vore för länge sedan övergiven
av den biologiska riktningen. Det vore för övrigt från vetenskaplig
synpunkt en stor fördel, om fossilbearbetningarna i regel utfördes av forskare
med biologisk skolning, i stället för vad som nu ofta vore fallet av
stratigrafer utan närmare kännedom örn de nutida representanterna för de
fossila grupper med vilka de sysslade. A andra sidan vore det icke lämpligt,
att biologiskt inriktade paleontologer utan speciell geologisk skolning befattade
sig med specialbehandling av rent geologiska problem. Hur fjärran

5

Kungl. Majlis proposition Nr 142.

de båda riktningarna numera stöde från varandra belystes bäst av ett
exempel: en modern paleobotanist av den biologiska riktningen arbetade i
huvudsak med de fossila växternas anatomiska strukturer, en modern paleozoolog
av den biologiska riktningen med de fossila djurens hårda och mjuka
anatomi (ben, nerver, blodkärl, muskler) och med histologi, medan en stratigraf
däremot numera ofta sysslade med bergartsstrukturer och de allmänna
geologiska förhållandena, under vilka sediment avlagrats. Den biologiska riktningens
systematiska arbeten och resultat vore i regel direkt användbara
för stratigrafin, medan däremot den stratigrafiska riktningens paleontologiska
arbeten i många fall vore alltför undermåliga för att kunna godtagas av
den biologiska riktningen. Det vore i själva verket den omständigheten,
att den stratigrafiska riktningens paleontologiska arbeten ofta stöde på en
så låg nivå vetenskapligt, som åstadkommit att paleontolog^ länge varit
praktiskt taget belt negligerad av jämförande anatomin både inom botanik
och zoologi.

Den biologiska riktningen hade som teoretisk ofta haft en hård strid för
sin existens. Överallt där en professur burit benämningen »Geologi och
paleontolog!» hade så gott som alltid paleontologin blivit liktydig med
stratigrafisk paleontologi, under det den biologiska paleontologin uteslutits.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att historisk geologi i praktiken
är detsamma som stratigrafisk paleontologi, d. v. s. geologi, som sysslade
med de olika geologiska perioderna, deras sediment och karaktärer ur floristisk
och faunistisk synpunkt.

Av det nu anförda torde framgå att stratigrafisk och biologisk paleontologi
stöde längre ifrån varandra, än vad man efter benämningen skulle
kunna förmoda. De utvecklades numera också båda i sådan riktning, att
de snarare ginge isär från varandra än motsatsen.

2. Akademiska lärarbefattningar på det geologiska

ämnesområdet.

Härom har universitetsberedningen anfört följande:

a) Universitetet i Uppsala.

Vid detta universitet funnes två professurer, den ena i geologi med petrografi
och mineralogi, vars innehavare undervisade — förutom i petrografi
och mineralogi — även i allmän geologi och de kristalliniska bergarternas
speciella geologi, och den andra i paleontologi och historisk geologi. För tillkomsten
av den senare professuren lämnade beredningen här nedan en särskild
redogörelse.

b) Universitetet i Lund.

I Lund funnes på här ifrågavarande ämnesområde endast en professur,
vilken benämndes professur i geologi och mineralogi. Dessutom funnes en
biträdande lärarbefattning i geologi och mineralogi, vars innehavare avlönades
med ett årligt arvode av 8,200 kronor och förordnades av kanslern
för ett år i sänder. Do till ämnesgruppen hörande vetenskapsgrenarna
uppdelades mellan professorn och den biträdande läraren på sådant- sätt att
den ene av dem representerade historisk geologi och paleontologi samt den
andre mineralogi och petrografi, varjämte övriga delar av ämnesgruppen av
professorn fördelades mellan de bada lärarna. Hittills hade professorn före -

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

trätt ämnesgruppen historisk geologi och paleontologi. Enligt vad beredningen
inhämtat, hade kanslern för rikets universitet genom beslut den 19
juni 1934 föreskrivit, att nyutnämnde professorn i ämnet A. Hådding,
vilken förut i egenskap av biträdande lärare omhänderhaft mineralogin och
petrografin, skulle även efter professorsutnämningen tillsvidare företräda
sistnämnda vetenskapsgrenar.

c) Stockholms högskola.

Vid Stockholms högskola funnes två geologiprofessurer, den ena i mineralogi
och petrografi, vars innehavare även svarade för undervisningen i de
kristalliniska bergarternas speciella geologi, samt den andra i allmän och
historisk geologi.

3. Statliga institutioner (utom universiteten) vid vilka
geologisk vetenskaplig forskning bedrives.

Universitetsberedningen meddelar härom:

a) Naturhistoriska riksmuseet.

Tre av de åtta avdelningarna vid naturhistoriska riksmuseet omfattade
samlingar, vilka vore av intresse för dem, som bedreve akademiska studier
i geologi, nämligen:

mineralogiska avdelningen med de mineralogiska och petrografiska samlingarna,

paleobotaniska och arkegoniatavdelningen med samlingar av, bland annat,
fossila växter, samt

paleozoologiska avdelningen med samlingarna av fossila djur.

Föreståndaren för en avdelning, vilken hade titeln professor och utnämndes
av Kungl. Maj:t efter förslag av vetenskapsakademien, tillsattes antingen
genom kallelse eller efter ansökning. Vid förslags uppgörande skulle hänsyn
tagas såväl till vetenskaplig förtjänst på det speciella område, avdelningen
omfattade, som ock till sökandes egenskaper såsom institutionsföreståndare.
Då tillsättning skedde efter ansökning, skulle yttrande angående
de sökandes vetenskapliga kompetens inhämtas av minst två sakkunniga.

Avdelningsföreståndare svarade för att avdelningens samlingar väl vårdades
och, så vitt möjligt, inom rimlig tid vetenskapligt undersöktes och
ordnades. Han borde noga tillse, att arbetet å avdelningen följde vetenskapens
framsteg, samt genom insamling, inköp och byte föröka dess samlingar.
Föreståndare vore vidare skyldig att inom det område, hans avdelning
omfattade, driva vetenskaplig forskning och offentliggöra dess resultat
samt även i övrigt bidraga till spridande av kunskap inom sagda forskningsområde.
Han borde även på allt sätt stå dem till tjänst, vilka i studiesyfte
önskade begagna avdelningens samlingar, meddela vetenskaplig handledning
åt yngre forskare på avdelningen samt i övrigt vidtaga sådana
åtgärder, som kunde vara behövliga för underlättande av deras arbeten.

b) Sveriges geologiska undersökning.

Sveriges geologiska undersökning hade till uppgift, att, med iakttagande
av vetenskapens fordringar och med särskilt fäst avseende på berg- och
jordarternas betydelse i ekonomiskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom
om landets allmänna geognostiska beskaffenhet samt att tillhandagå stats -

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

institutioner med praktisk-geologiska utredningar, som av dem begärdes.
Resultaten av sin verksamhet skulle undersökningen göra för allmänheten
tillgängliga dels genom geologiska kartor med tillhörande beskrivningar,
dels genom avhandlingar och uppsatser, som behandlade såväl ur praktisk
synpunkt viktiga som rent vetenskapliga specialfrågor, dels ock genom att
i ett offentligt museum sammanföra och ordna föremål, belysande företrädesvis
Sveriges geologi, såväl den allmänna som den tillämpade.

Geologiska undersökningen vöre inrymd i samma byggnadskomplex som

naturhistoriska riksmuseet. . .. ,

Undersökningens museum, vars lokaler vore jämförelsevis rymliga, bestode
av skådesamling, huvudsamling och dublettsamling. Arbetsplatser
kunde beredas endast åt ämbetsverkets egna befattningshavare, lill samlingarna
hörande material kunde utlånas till vetenskapliga institutioner och
enskilda forskare.

B. Nuvarande organisation.

1. Tillkomsten av paleontologiprofessuren och den paleontologiska
institutionen i Uppsala.

Genom beslut av 1910 års riksdag inrättades vid universitetet i Uppsala
för docenten Carl Wiman en personlig professur i paleontolog! med den
undervisnings- och examinationsskyldighet, som skulle bestämmas av Kungl.
Maj:t. Wimans undervisningsskyldighet bestämdes sedermera att omfatta
paleontolog! och historisk geologi.

Till utredning beträffande tillkomsten av denna professur har nu universitetsberedningen
åberopat en av professorn i mineralogi och geologi vid
universitetet i Uppsala A. G. Högbom verkställd utredning, vilken legat till
grund för universitetsmyndigheternas initiativ till inrättandet av professuren.
Högbom anförde däri bland annat följande:

Vid upprepade tillfällen hade från sakkunnigt håll blivit påpekat, att den
enda nu förefintliga professuren vid universitetet i Uppsala i de mineralogisk-geologiska
disciplinerna hade en alltför stor omfattning. Denna olägenhet
bleve med vetenskapens hastigt fortgående utveckling och differentiering
allt mera kännbar, såsom bland annat torde inses därav, att i alla
kulturländer av större utsträckning och mera omväxlande geologi ämnesgruppen
delats på två eller flera professurer. En sådan delning kunde
tänkas göras på flera olika sätt och borde rätta sig efter de särskilda ländemas
säregna naturbeskaffenhet. Vid en mera tillfällig eller provisorisk
utbrytning av någon disciplin ur gruppen kunde man i första rummet böra
taga hänsyn till de personliga krafter, som vore disponibla. I föreliggande
fall ställde det sig emellertid så förmånligt, att båda synpunkterna bleve
tillgodosedda. Paleontologin, som i Wiman hade en så förtjänt representant,
vore utan tvivel den vetenskap, som med största fördel kunde avskiljas
från den geologiska professuren, detta dels emedan den med denna stöde
i det minst nära sambandet, dels emedan samma professurs innehavare
både för närvarande hade och troligen framgent komme att ha tyngdpunkten
av sin vetenskapliga utbildning och undervisning förlagd till de
mera på fysik och kemi baserade forskningsområdena. Geologin med mi -

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

neralogin hade såsom universitetsämne på det sista årtiondet fått en allt
mera ökad betydelse. Dels hade det för dem, som studerade geografi på
grund av geografins växande betydelse såsom skolämne blivit regel att de
även idkade studier i geologi, dels hade det för åtskilliga nya riktningar
inom den botaniska och zoologiska forskningen blivit ett behov att anknyta
studium i botanik och zoologi till geologi i mycket större utsträckning än
förut varit fallet. Aven i kombination med de fysisk-kemiska vetenskaperna
medtoges nu geologi mera än förr. Detta gjorde, att antalet studerande i
detta amne nu vore 5 ä 6 gånger större än det varit för blott ett eller ett
pär årtionden sedan. Att upprätthålla undervisningen med en enda professur
bleve under dessa förhållanden så mycket svårare, som de olika
studieriktningarna krävde var sin undervisning. Man kunde icke rimligtvis
undervisa botanister och zoologer, som studerade geologin huvudsakligen
för att få en inblick i jordens utvecklingshistoria, medelst samma kurser i

e grundläggande ämnena kristallografi, mineralogi och petrografi, som
ägnade sig för dem, som med grundligare kemiska och fysiska förkunskaper
studerade geologi i syfte att för praktiska eller teoretiska ändamål utbilda
sig såsom geologer. Omvänt kunde man icke av dessa senare fordra
samma utförliga kurser i jordens och organismernas utvecklingshistoria som
av den förra gruppen. Med en personell professur i paleontologi syntes
bora förenas undervisningsskyldighet i historisk geologi, en del av examensämn.
et Seol°gi-mineralogi, som nu på grund av nödvändigheten av underst11111/’
1 börsta, rummet i de grundläggande grenarna mineralogi, petrografi
och dynamisk geologi allt för litet kunnat upptagas till behandling i föreläsningar
och övrig undervisning. Det torde av det anförda framgå att
inrättandet av en professur för Wiman skulle, utom det att därmed gåves
ett erkännande åt hans vetenskapliga förtjänster och att därmed befordrades
en vetenskap, som i vårt land ej förut vore särskilt representerad vid universiteten,
även vunnes en väl behövlig förstärkning i lärarkrafterna inom
6D ämnesgrupp, som måste erkännas vara i behov därav.

I en vid Högboms utredning fogad skrift, undertecknad av åtskilliga representanter
för geologi, paleontologi och zoologi, anfördes vidare rörande
paleontologins betydelse:

Ehuru paleontologin i viss mån vore hemlös vid de svenska högskolorna
vöre den dock en vetenskap av vittgående betydelse. För geologin vöre
ty? ,en grundläggande hjälpvetenskap, utan vilken jordens historia för alltid
forbleve ett outredbart kaos, och stor vore dess betydelse för de biologiska
vetenskaperna, vilka paleontologin förskaffat ett av de viktigaste stöden för
den moderna utvecklingsläran. Genom den intima förbindelsen med den
stratigrahska geologm bomme paleontologin i beröring med det praktiska
livet t ex. vid utredandet av lagringsförhållandena inom de bildningar
som förde kol och annat fossilt bränsle, t. ex. alunskiffer. Genom att direkt
belysa djur- och växtlivets gradvis försiggångna utveckling erbjödeden
paleontologiska vetenskapen å andra sidan ett betydande teoretiskt bildmngsvärde.
Särskilt i vårt land förelåge för den paleontologiska vetenskapen
en uppgift av synnerlig vikt. I våra vitt utbredda kambrisk-siluriska
lager förekomme nämligen talrika lämningar av jordens äldsta hittills
med säkerhet påvisade djurformer, vilka därtill ofta ''vore ovanligt väl bevarade.
*

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Genom beslut av 1922 års riksdag förändrades härefter den av Wiman
innehavda personliga professuren i paleontologi till en ordinarie professur
i paleontologi och historisk geologi. Riksdagen beslöt tillika, att den ordinarie
professuren i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet skulle
benämnas professur i geologi med petrografi och mineralogi.

Den paleontologiska institutionen, som från och med år 1921 åtnjutit
eget materielanslag, ställdes år 1924 genom beslut av kanslern under egen
prefekt.

Slutligen beviljade 1929 års riksdag medel för uppförande av en byggnad
för den paleontologiska institutionen vilken byggnad blev i huvudsak
färdig under år 1931.

2. Personal, anslag, lokalutrymmen och apparatutrustning vid

den paleontologiska institutionen i Uppsala och riksmuseets
paleozoologiska avdelning.

I detta hänseende har universitetsberedningen lämnat en redogörelse av
följande innehåll:

a) Paleontologiska institutionen i Uppsala.

Såsom befattningshavare vid denna institution vore i staten upptagna
dels en amanuens med ett arvode av 1,800 kronor, dels ock en vaktmästare,
placerad i lönegraden B 7.

De medel, som för budgetåret 1934/1935 stöde till institutionens förfogande
för anskaffande av materiel m. m., utgjorde tillhopa omkring 23,750
kronor, nämligen dels ett i staten för universitetet upptaget belopp å 1,750
kronor, dels en i anslaget till materiel för vissa institutioner m. m. ingående
post å 8,000 kronor, dels ock från anslaget till ytterligare medel till
materiel m. m. för vissa institutioner ett belopp, som förslagsvis syntes kunna
beräknas till omkring 14,000 kronor.

I fråga om institutionens lokalutrymmen och apparatutrustning hade professorn
Stensiö utarbetat en promemoria, till vilken beredningen tilläte sig
att i huvudsak hänvisa, ävensom till närslutna planritningar. Av promemorian
framginge, att institutionens utrymmen — såväl i fråga örn arbetsplatser
som laboratorier enligt Stensiös mening måste anses någorlunda motsvara
de anspråk, som skäligen kunde uppställas vid den tid, då institutionen
planlades, men att den paleontologiska vetenskapens hastiga utveckling
under det sista årtiondet och särskilt införandet för ungefär 7 år sedan av
en ny teknik (den sollaska slipmetoden) medfört krav på långt större instrumentell
utrustning än tidigare, vilket i sin tur medfört behov av ökade
arbetsutrymmen och rikligare tillgång på teknisk arbetskraft. Då härtill
komme, att antalet specialister i paleontologi under de senaste åren avsevärt
ökats, hade resultatet med nödvändighet blivit, att institutionen redan
nu vpre alldeles för trång. Härtill syntes även en annan omständighet
hava bidragit nämligen det påfallande stora utrymme, som anslagits åt
montrer av skådesamlingstyp, ett utrymme, som visserligen icke kunde
anses vara för rikligt tilltaget med hänsyn till de värdefulla samlingar, vilka
överlämnats till institutionen, men som knappast stöde i god relation till
institutionens storlek och den uppgift den som universitetsinstitution hade

10

Kungl. Maj.is proposition Nr 142.

att fylla. De mest kännbara bristerna vore: att specialistrummen vore alldeles
för få, att laboratorieutrymmena ej vore tillräckliga för den moderna
teknikens krav, att arbetsrummen och laboratorierna icke vore fullt inredda,
att det elektriska ledningsnätet vore för svagt, samt att skåputrymmet vore
otillräckligt. — Vad den instrumentella utrustningen beträffade, så vore denna
mycket ofullständig, och apparatur för slipning och förfärdigande av tunnsnitt
genom fossil saknades alldeles*

b) Paleozoologiska avdelningen vid naturhistoriska riksmuseet.

Ordinarie befattningshavare å denna avdelning vore, utom föreståndaren,
en assistent, placerad i lönegraden B 21, en preparator i B 10 och en vaktmästare
i B 5.

Dessutom funnes å avdelningen ett kvinnligt biträde, vars avlöning bestredes
med ett för ändamålet anvisat extra anslag å 2,670 kronor.

Med medel, som anskaffats på privat väg, avlönades extra ritare och
kvinnliga biträden.

Utgifterna för värme, lyse, vatten, renhållning, frakter etc. bestredes från
särskilda expensmedel, gemensamma för hela riksmuseet. För anskaffande
av materiel m. m. under budgetåret 1934/1935 torde till avdelningens förfogande
komma att stå tillhopa 5,470 kronor, därav från ordinarie materielanslaget
4,470 kronor och från ordinarie anslaget till ritningar och fotografier
1,000 kronor. Något förstärkningsanslag hade icke utgått under de sista åren.

Beträffande lokalutrymmen och apparatutrustning hänvisade beredningen
till en av Stensiö utarbetad promemoria ävensom till bilagda planritningar.
Av promemorian framginge, att lokalutrymmena vore tillräckliga och att
något reservutrymme funnes, att det elektriska ledningsnätet vore för svagt,
att skåputrymmet vore helt utnyttjat, att instrumentutrustningen vore jämförelsevis
fullständig och tillräcklig för föreståndaren och assistenten jämte
några få specialister, ehuru den icke försloge för alla de specialister, som
för närvarande önskade bedriva studier å avdelningen, samt att både den
mera fast anställda tekniska personalen och materielanslaget vore otillräckliga
redan för avdelningens eget behov (således med bortseende från specialisterna).

C. Förutsättningar för omorganisation m. m.

1. ‘De naturvetenskapliga centralmuseernas betydelse för det

vetenskapliga forskningsarbetet. Samarbete mellan centralmuseum
och universitetet.

Universitetsberedningen har anfört, att beredningen under sitt sysslande
med spörsmålet om det ifrågasatta samarbetet mellan paleozoologiska avdelningen
vid riksmuseet och paleoDtologiska institutionen i Uppsala haft anledning
ingå på den principiella frågan örn riksmuseets betydelse för det
vetenskapliga forskningsarbetet i landet och om möjligheten för och lämpligheten
av ett organiserat samarbete mellan sagda museum och våra akade
miska lärosäten. Under beredningens överläggningar med professor Stensiö
hade även detta ämne berörts, och Stensiö hade till närmare utveckling
av de av honom framförda synpunkterna till beredningen överlämnat en
promemoria, däri han anfört i huvudsak följande.

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Under beteckningen museer rymdes i vår tid institutioner med uppgifter
av mycket skiftande art. Ett naturvetenskapligt centralmuseums största
kulturella betydelse läge emellertid på ett helt annat område an det, som
för den stora "allmänheten tedde sig som det väsentliga.

Beskådandet av de enskilda föremålen i ett naturvetenskapligt museum
trädde i betydelse helt tillbaka för summan av det vetande örn naturen,
dess formrikedom och dess problem, som kunde uppbyggas med hjälp av
det konkreta materialet. Huvudresultaten av detta arbete innehölles i de
vetenskapliga avhandlingar, som gåves ut från museet. Ett museum vöre
sålunda först och främst en anstalt för vetenskaplig forskning; dess uppgift
vore att utnyttja de stora samlingarna av naturföremål för att öka fonden
av mänskligt vetande. Överhuvudtaget kunde det icke nog starkt framhållas,
att hopandet av samlingar icke vore ett självändamål. Materialet
vore till för att tjäna särskilda vetenskapliga syften, varför även nyanskaffningen
av samlingar i stor utsträckning måste påverkas av de arbeten, som
bedreves vid institutionen. I princip vore det därför icke och borde icke
heller vara någon-väsentlig skillnad mellan det vetenskapliga arbetet vid ett
naturvetenskapligt museum och det, som bedreves vid t. ex. universitetens
motsvarande institutioner.

Örn det sålunda måste slås fast, att centralmuseernas största kulturella
betydelse läge i den vetenskapliga produktionen, innebure detta icke något
förringande av de stora uppgifter de jämväl hade i folkbildningens tjänst.
Men denna senare sida av deras verksamhet vore ett eget stort kapitel, som
folie utanför ramen för denna promemoria.

Senare tiders utveckling inom biologin och paleontologm har ökat centralmuseernas
betydelse för vetenskapen. Den allt starkare betonade inriktningen
på jämförande undersökningar av morfologisk och anatomisk art
skärpte ytterligare detta krav. Ju större mängd material, som kunde hopas
vid en institution och ju bättre dennas instrumentella utrustning kunde tillgodoses
desto gynnsammare bleve forskningsbetingelserna. Det vore emellertid
i längden otänkbart, att åtminstone ett mindre land skulle kunna uppehålla
ett flertal likartade museer på tillräckligt hög nivå och sålunda bekosta
en dubblering, kanske på flera platser, av såväl samlingar som instrumentuppsättning.
Huvudsaken vore att inom ett. kulturland varje vetenskaplig
specialitet någonstädes skulle äga tillgång till nödiga samlingar och
kunna bedrivas, så att inga luckor uppstode i den nationella kulturomspänningen.
Utvecklingen ginge också alldeles tydligt denna väg. De flesta
kulturländer ägde ett stort naturvetenskapligt museum av något slag, de
största stundom ett par.

För forskningens internationella samarbete hade dessa centralmuseer en
mycket stor betydelse. Materialets koncentrering till ett fåtal stora museer
underlättade i hög grad denna för vetenskapen oumbärliga internationella

åneverksamhet. .. ...

Framträdandet av nya vetenskapsgrenar och den av utvecklingen betingade
förskjutningen i de äldres relativa betydelse hade i alla länder börjat
framtvinga en viss arbetsfördelning mellan centralmuseerna och universiteten.
Vid centralmuseerna borde uppenbarligen de forskningsriktningar vara representerade,
som vore väsentligt beroende av ett stort material. Hit hörde
sådana discipliner som paleozoologi, paleobotanik och mineralogi forskningsgrenar
som därjämte icke alltid kunde förväntas vara företrädda av specialister
vid universiteten. Förhållandena inom de paloontologiska facken vore

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

särskilt belysande. Dessa vetenskapsgrenar behövde, förutom stora och dyrbara
samlingar, även en mycket kostsam instrumentuppsättning. Samtidigt
utgjorde dessa discipliner — liksom t. ex. fysiologi och ärftlighetslära —
i regel blott delar av examensämnen vid universiteten och vore icke representerade
genom särskilda lärarbefattningar vid läroverken. Det måste
därför möta betydande svårigheter att med bibehållande av rimliga proportioner
tillgodose de nödvändiga stora kraven vid varje universitet och högskola
för sig. Räddningen vore här uppenbarligen koncentration.

Fördelarna av en centralisation av de naturvetenskapliga samlingarna
finge emellertid icke köpas genom isolering från universiteten. Universiteten
behövde för sin undervisning och forskning tillgäng till centralmuseernas
material liksom till den speciella sakkunskap, som funnes representerad
där. Och för museerna vore det en livssak att stå i kontakt med den
studerande ungdomen, ty endast så kunde de sörja för tillförande av nya
arbetskrafter och få det livgivande tillskott, som ungdomlig entusiasm innebure.
Ett samarbete vore sålunda av nöden, och dylikt existerade också
mer eller mindre i alla länder. Men dess utformning måste i hög grad
bero av de skilda institutionernas förläggning och organisation.

Det enklaste sättet att utnyttja de stora museisamlingarna för universitetsundervisningen
vore att lägga dessa samlingar direkt under ett centralt
beläget universitet. Så hade skett i Berlin, där det stora Museum flir Naturkunde
ävensom det botaniska museet och trädgården i Dahlem själva
vore universitetsinstitutioner. På liknande sätt hade frågan lösts i Danmark.
Musée d Histoire Naturelle i Paris åter bildade med sina tjugo professurer
— bland annat även i sådana ämnen som fysik och kemi — så att säga
en hel fakultetssektion. Museet hade här fått övertaga en betydande del
av de uppgifter, som skulle tillkomma Sorbonne: förutom ett''museum i
vanlig mening vore det även en vetenskaplig läroanstalt av hög rang.

Det samarbete, som emellertid redan nu ofta bestode mellan universitet
och fristående centralmuseer, vore i allmänhet av spontan art och mer sällan
organiserat i fasta former. Sin största betydelse hade samarbetet givetvis
inom sådana speciella forskningsgrenar, som ej vore representerade vid universitet
eller åtminstone råkade ligga vid sidan av vederbörande professors
huvudsakliga läroområde, medan de vid centralmuseet företräddes av specialister
och egna institutioner. Utan tvivel kunde det i många fall redan
bestående samarbetet ytterligare utvecklas. De studerande valde som regel
för sina egna vetenskapliga arbeten ämnen, som föresloges av vederbörande
professor och examinator. De finge även impulser till dessa arbeten från
föreläsningar och laboratorieövningar. De forskningsriktningar, som ej vore
i mera speciell mening representerade bland lärarkåren vid ett universitet,
bleve följaktligen där lätt eftersatta i otillbörlig grad. Det förefölle, som om
det borde vara universitetens såväl förmån som plikt att genom samarbete
med centralmuseerna bjuda sina studerande ett mera rikhaltigt val av arbetsfält
än som eljest vore möjligt. I den mån så vore möjligt, borde
därför centralmuseerna och deras staber av vetenskapliga specialister infogas
i planen för universitetens verksamhet. Vetenskapsmännen vid centralmuseerna
kunde till exempel i någon form adjungeras som biträdande
lärare vid universiteten och i denna egenskap, örn så befunnes önskvärt,
hålla mindre föreläsningskurser eller leda övningar — allt naturligtvis blott
i sådana fall då deras specialområden ej redan vore representerade. För
att samarbetet skulle få större praktisk betydelse, vore det önskvärt att de

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

adjungerade lärarna finge förrätta tentamina för högre examen inom sina
egna specialiteter och erhålla medbestämmanderätt vid bedömandet av de
avhandlingar, som utarbetats vid deras institutioner. . .

En anordning på sätt här antytts komme utan tvivel att befrämja en
önskvärd ökning i specialiseringen, som ej kunde åstadkommas med det
fixerade antalet universitetsprofessurer. Universiteten skulle överhuvudtaget
vinna en ökning i sin ämnesomspänning och en rikare nyansering, allt detta
för ringa kostnader, vilka för övrigt säkerligen skulle till väsentlig del
täckas genom de besparingar, som komme att möjliggöras just genom dylikt
samarbete.

Universitetsberedningen har i huvudsak givit sin anslutning åt de av
Stensiö i ovanberörda promemoria framförda synpunkterna och ansett det
vara synnerligen önskvärt, att ett ordnat samarbete kunde åvägabringas
mellan samtliga de institutioner i landet, som bedreve vetenskaplig forskning
på ett visst ämnesområde. Genom en lämplig arbetsfördelning dem
emellan skulle säkerligen, anför beredningen, inom den nuvarande kostnadsramen
kunna för de olika vetenskapliga specialgrenarna åstadkommas
gynnsammare yttre arbetsbetingelser — laboratorier, instrumentutrustning,
litteraturtillgång — än som för närvarande vore fallet. Särskilt läge det
nära till hands att söka åstadkomma dylikt samarbete med åtföljande arbetsfördelning
mellan universiteten å ena sidan och de stora centralmuseerna
å den andra. Ett visst samarbete hade här sedan gammalt ägt rum, enär
universitetslärarna och de studerande vid sina undersökningar ofta behövde
tillgång till studiematerial, som funnes förvarat i museerna. Något försök
att organisera detta samarbete hade dock knappast gjorts, utan det hade
ankommit på den enskilde vetenskapsmannen att inleda ett sådant. Givetvis
mötte det betydliga svårigheter att så anordna det önskvärda samarbetet,
att de olika institutionernas självständighet icke komme att lida alltför
kännbart intrång. — Det syntes därför lämpligt att framgå med en viss
försiktighet steg för steg och att göra det första försöket i den angivna
riktningen på ett område, där fördelarna av ett samarbete kunde förväntas
bliva påtagliga, icke minst i ekonomiskt hänseende. Just paleontologin och
särskilt paleozoologin torde utgöra ett dylikt lämpligt försöksobjekt.

2. Möjligheterna för samarbete mellan paleontologiska institutionen
i Uppsala och naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska
avdelning.

Beträffande denna fråga har beredningen anfört i huvudsak följande:

Vid behandlingen av detta spörsmål kunde man emellertid, såsom redan
förut antytts, icke undgå att komma in såväl på frågan örn utsträckande
av det ifrågasatta samarbetet till att omfatta även universitetet i Lund och
eventuellt Stockholms högskola som på problemet örn ordnandet av undervisningen
inom det geologiska ämnesområdet i dess helliot.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Då man skulle undersöka möjligheterna för ett samarbete mellan Uppsalainstitutionen
och riksmuseets paleozoologiska avdelning, måste man till en
början söka bilda sig en uppfattning av de båda institutionernas nuvarande
karaktär.

Vad'' då först beträffade Uppsala-institutionen, finge man hålla i minnet,
att vid den gamla geologiprofessurens delning avsikten varit, att hela det’
geologiska ämnesområdet — från mineralogin och kristallografin till paleontologin
skulle restfritt uppdelas mellan de båda nya professurerna, så
att professorn i paleontolog! och historisk geologi skulle svara för de delar
av området, som övervägande byggde på biologisk grundval, och professorn
i geologi med petrografi och mineralogi för de delar, som företrädesvis vilade
på kemisk-fysisk grund. Den så kallade paleontologiska institutionen i
Uppsala vore således icke en institution allenast för paleontolog!, ännu mindre
enbart för paleozoologi, utan den skulle vara en institution för vetenskapligt
arbete även inom stora delar av det rent geologiska forskningsområdet.
Faktiskt hade emellertid institutionen genom "den förste föreståndarens
forskarpersonligbet och speciella vetenskapliga inriktning fått en
övervägande paleozoologisk betoning, och denna betoning måste snarast
anses ha vunnit i styrka under den nye prefekten. — Vid sidan av de
samlingar, som vore mera direkt erforderliga för den akademiska undervisningen,
inrymde Uppsala-institutionen även en paleozoologisk skådesamling
samt avsevärda materialsamlingar av stor vetenskaplig betydelse från olika
delar av världen.

Vad därefter anginge den paleozoologiska avdelningen vid riksmuseet, så
omfattade denna utom en samling av dupletter — en skådesamling,
innehållande de för allmänheten mest instruktiva föremålen, och en huvudsamling,
som vore särskilt avsedd för vetenskaplig forskning. Vid den
paleozoologiska avdelningen borde enligt gällande instruktion idkas vetenskaplig
forskning samt meddelas undervisning och handledning åt yngre
forskare på det vetenskapsområde, som avdelningen företrädde. Då avdelningen
hade jämförelsevis goda lokalutrymmen och en för moderna paleontologiska
arbetsmetoder avpassad apparatutrustning, vartill någon motsvarighet
hittills icke funnits vid universiteten, hade ett stort antal av de studerande
vid universiteten, som på ett högre stadium velat specialisera sig på paleozoologi,
sökt sig till riksmuseet och där utarbetat sina licentiat- och doktorsavhandlingar.
På grund av den uppmärksamhet, som de av den paleozoologiska
avdelningens förutvarande föreståndare, professorn Stensiö, använda
undersökningsmetoderna och de med dessa metoder vunna resultaten
tilldragit sig från de utländska paleontologernas sida, hade ej så få yngre
utländska vetenskapsmän begärt arbetsplats för längre eller kortare tid å
sagda avdelning. Vidare hade fossilsamlingar, som hopbragts vid expeditioner
till främmande trakter, särskilt Spetsbergen och Grönland, i åtskilliga
fall överlämnats till Stensiö för vetenskaplig bearbetning. Man kunde därför
säga, att den paleozoologiska avdelningen under Stensiös ledning utvecklat
sig till ett forskningscentrum på ifrågavarande område av internationell
betydelse.

I detta sammanhang kunde anmärkas, att även de studerande, som önskade
specialisera sig på paleobotanik — dessa syntes vara relativt få i
jemförelse med paleozoologerna — plägade söka sig till riksmuseet, nämligen
dess paleobotaniska avdelning, för att där fortsätta och avsluta sina
studier.

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

De alternativ till lösning av den föreliggande frågan vore att antingen
det internationellt betonade paleozoologiska forskningscentrum, som för närvarande
existerade vid riksmuseet, skulle förflyttas till Uppsala och man
där skulle söka tillgodose de efter en dylik förflyttning starkt ökade kraven
på i Uppsala tillgängliga arbetsplatser, instrumentutrustning och teknisk biträdeshjälp,
under det att det vetenskapliga arbetet å den paleozoologiska
avdelningen bedreves i minskad omfattning, huvudsakligen av den där anställda
personalen, eller nämnda forskningscentrum skulle kvarbliva å riksmuseet
och Uppsalaprofessuren i så måtto ändra karaktär, att dess speciellt
paleozoologiska betoning upphörde, eller man tilläventyrs skulle söka här i
landet uppehålla två jämställda, väl utrustade forskningshärdar för den
paleozoologiska vetenskapen.

Beredningen hade vid sin undersökning av det nyss angivna problemet
utgått ifrån, att man under alla omständigheter måste söka bereda den i
hastig utveckling varande moderna paleozoologin, inom vilken vetenskapsgren
Sverige för närvarande intoge en ledande ställning, goda arbetsmöjligheter,
och att man därför — inom de gränser, som den statsfinansiella
situationen utstakade — borde söka ställa de för denna forsknings bedrivande
oundgängligen nödiga medlen till förfogande. Härvid finge man dock
söka göra organisationen sådan, att den ofrånkomliga utgiftsökningen bleve
så liten som möjligt.

Beredningen hade vidare vid undersökningen beaktat, att för bedrivande
av paleozoologisk forskning efter de av Stensiö använda och av honom
förbättrade och utvecklade metoderna krävdes tillgång till rymliga arbetslokaler,
dyrbara instrument och väl kvalificerade tekniska biträden, varför
denna forskning vore förenad med förhållandevis stora kostnader.

I detta sammanhang hade beredningen slutligen haft att taga hänsyn till
den omständigheten, att, på grund av Stensiös ställning som den förnämste
representanten i vårt land för den moderna paleozoologin, spörsmålet örn
lämpligaste sättet att organisera det paleozoologiska forskningsarbetet kommit
att intimt sammanhänga med frågan om platsen för Stensiös framtida
verksamhet. Man måste nämligen säkerligen utgå ifrån, att flertalet av
de studerande, som ämnade specialisera sig på paleozoologi, komme att,
liksom hittills, även i framtiden söka sig till Stensiö för att av honom erhålla
handledning i sitt forskningsarbete. Örn man icke ville riskera att
försvåra och eventuellt hämma sagda forskningsarbete, finge man därför
försöka göra organisationen sådan, att det bleve möjligt för Stensiö att
fortfarande handleda specialisterna inom förevarande ämnesgren. Skulle
övervägande skäl — ekonomiska och organisatoriska — tala för att tyngdpunkten
för den paleozoologiska forskningen förlädes till riksmuseet, måste
man följaktligen undersöka, huruvida Stensiö kunde vara villig att mottaga
en förflyttning tillbaka till riksmuseet. En dylik förflyttning skulle underlättas
därav att Kungl. Majit medgivit att med åtgärder för återbesättande
av den efter Stensiö lediga avdelningsföreståndarbefattningen vid riksmuseet
finge anstå viss tid ävensom förordnat Stensiö att — med befrielse från
undervisningen och examinationen vid professuren i paleontolog! och historisk
geologi i Uppsala — såsom vikarie uppehålla nämnda befattning vid
riksmuseet, till dess samma befattning blivit besatt med ordinarie innehavare.
.,

På förfrågan hos Stensiö har denne såsom närmare framgar av en vid

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

beredningens yttrande fogad skrivelse under vissa förutsättningar förklarat
sig villig att underkasta sig dylik förflyttning.

Universitetsberedningen har härefter närmare undersökt de förut omförmälda
tre utvägarna för organiserande av den paleozoologiska forskningen.
En redogörelse för nämnda utvägar torde i detta sammanhang vara påkallad.
Jag återgiver därvid beredningens framställning, som är av följande lydelse: a)

Fullständigt utrustade paleozoologiska forskningscentraler både i Uppsala

och vid riksmuseet.

Detta alternativ — det sista av de förut antydda — syntes vid ett första
betraktande vara det, som bäst skulle befrämja den paleozoologiska
vetenskapens utveckling. Ett genomförande av detsamma vore dock förenat
med högst betydande kostnader. Man måste nämligen i sådant fall
räkna med en så gott som fullständig dubblering av för paleozoologins behov
särskilt avpassade laboratorielokaler, verkstäder och instrument ävensom
av teknisk personal. Vidare måste man utgå ifrån, att professorn i paleontologi
och historisk geologi — örn han skulle vara en av ledarna för paleozoologiens
utveckling i landet — svårligen kunde svara för de stora inom den
rena geologin fallande områden, som formellt tillhörde hans professur. Det
bleve därför nödvändigt, att i Uppsala anställa ytterligare en lärarkraft i
geologi en biträdande lärare i historisk geologi och kvartärgeologi m. m.

samt att bereda denne lärare erforderliga arbetsutrymmen och nödig
arbetshjälp.

Ett visst samarbete måste givetvis förutsättas komma att äga rum mellan
de båda nära varandra liggande paleozoologiska forskningscentralerna i Uppsala
och Stockholm, men det vöre knappast troligt, att härigenom någon
nämnvärd besparing kunde åstadkommas. Största möjligheterna till en besparing
— vilken dock näppeligen ens under dylik förutsättning kunde
bliva mera avsevärd — skulle otvivelaktigt vara för banden, om ledningen
för de bada institutionerna gjordes gemensam, d. v. s. örn det nuvarande
provisoriet med .Stensiö som gemensam chef förlängdes på obestämd tid.
En sådan situation måste dock bliva ohållbar redan av den anledningen,
att det torde överstiga mänsklig förmåga att på ett tillfredsställande sätt
under en längre tid sköta två så krävande befattningar, som det här vore
fråga om.

Den utgiftsökning, som skulle bliva en konsekvens av ett genomförande
av detta alternativ, hade beräknats av Stensiö och framginge av en tabellarisk
sammanställning här nedan.

b) Ilen paleozoologiska forskningen koncentreras till Uppsala.

Detta alternativ innebure, att man koncentrerade den paleozoologiska
forskningen till Uppsala och sökte att där åt densamma tillhandahålla tillräckliga
lokalutrymmen samt nödig instrumentutrustning och teknisk biträdeshjälp.
\ id riksmuseets paleozoologiska avdelning skulle vetenskapligt
arbete i huvudsak bedrivas endast av den därstädes anställda personalen.

Ett genomförande av detta alternativ behövde ej medföra någon utgiftsökning
vid riksmuseet, men kostnaderna i Uppsala kunde beräknas bliva

17

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 142.

större än enligt det första alternativet, vilket franninge av Stenshs tabellariska
sammanställning här nedan.

c) Ben paleozoologiska forskningen koncentreras till riksmuseet.

Detta alternativ innebure, att den paleozoologiska forskningen jämte undervisningen
på licentiatstadiet i paleozoologi koncentrerades till riksmuseets
paleozoologiska avdelning, under det att professuren i paleontologi och
historisk geologi i Uppsala ombildades till en uteslutande geologisk professur.

Genom en dylik lösning av problemet syntes det bliva möjligt att på en
gång tillgodose den unga livskraftiga, rent biologiskt inriktade paleozoologins
behov och på ett rationellt sätt ordna undervisningen på hela det geologiska
ämnesområdet. De geologiska disciplinerna skulle komma att vid vartdera
universitetet ävensom vid Stockholms högskola företrädas av 2 lärare,
den ene huvudsakligen i petrografi och mineralogi, den andre huvudsakligen
i historisk geologi och kvartärgeologi. För kandidat- och magisterexamina
avpassad undervisning i paleozoologi — dylik undervisning vore av intresse
icke endast för dem, som studerade geologi, utan även för dem, som bedreve
biologiska studier — skulle, om vid vederbörande lärosäte icke funnes
stipendierad docent i ämnet eller annan lämplig lärarkraft, meddelas av
särskilt anställd speciallärare, lämpligen vederbörande avdelningsföreståndare
vid riksmuseet eller någon dennes vetenskapliga medhjälpare. De filosofie
kandidater och magistrar, vilka tänkte specialisera sig på paleozoologi,
skulle förlägga sina undersökningar till riksmuseet.

Den årliga utgiftsökning, som detta alternativ medförde, har beräknats
av Stensiö enligt nedanstående uppställning.

Universitetsberedningen har härefter sökt väga mot varandra de fördelar
och olägenheter, som kunna anses vara förknippade med ett vart av de tre
utvägarna. Härom har beredningen anfört följande:

Vad först kostnaden beträffade, så skulle enligt Stensiös beräkningar —
med behörigt tillgodoseende av den akademiska undervisningen och den
vetenskapliga forskningen inom här ifrågavarande ämnesområde — såväl
den årliga merkostnaden som engångskostnaden bliva ungefär densamma
för alternativen a) och b), under det att vid alternativ c) årliga merkostnaden
ställde sig något lägre än vid de båda första alternativen och engångskostnaden
endast uppginge till omkring Vs av motsvarande kostnad
vid alternativen a) och b). De av Stensiö beräknade beloppen — särskilt
gällde detta engångskostnaderna — vore, såsom han själv framhold, skäligen
osäkra. Sannolikt kunde de, åtminstone i fråga om de två första alternativen,
något reduceras. Kalkylerna gåve dock oförtydbart vid handen, att
ett vart av alternativen a) och b) komme att ställa sig betydligt dyrare än
alternativ c). De särskilda kostnadsbeloppen enligt Stensiös beräkningar
framginge av efterföljande tablå:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 142.

2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Alt. a)

Alt. b)

Alt. c)

Paleontologiska institutionen i Uppsala.
Årlig merkostnad............

30,630

374,000

34,730

400,000

6,600
(alt. 700) i

45,000 1

|

Engångskostnad...............

Riksmuseets paleozoologiska avdelning.

Årlig merkostnad..........

6,100

14,000

25,600

22,700

Engångskostnad...............

—

Ärlig merkostnad för båda institutionerna

36,730

34,730

32,200

Engångskostnad » » »

388,000

400,000

(alt. 26,300)
67,700

Beträffande de särskilda poster, som inginge i ovannämnda belopp, samt
den närmare motiveringen för dem hänvisade beredningen till handlingarna.

Beredningen har vidare betraktat de olika alternativen ur principiella synpunkter
och därvid anfört:

Om således från kostnadssynpunkt alternativ c) ägde avgjort företräde
framför alternativen a) och b), kunde saken förefalla mera tveksam, då man
anlade ett principiellt betraktelsesätt. Från principiell synpunkt skulle nämligen
mot alternativ c) kunna anföras, att det i vårt land, där den vetenskapliga
forskningen hittills huvudsakligen haft sin hemvist vid de akademiska
lärosätena, måste anses olämpligt, kanske till och med för det vetenskapliga
livet i viss mån riskabelt, att avstå från den enda akademiska lärostol,
som vore speciellt inriktad på modern, biologiskt betonad paleontologi.
Universitetsberedningen uppskattade till fullo det argument, som sålunda
framförts, men beredningen hade under sitt arbete med hithörande problem
icke kunnat undgå att komma till den övertygelsen, att vi på grund av
vetenskapens ständigt fortgående specialisering och den av utvecklingen betingade
förskjutningen i de olika vetenskapsgrenarnas relativa betydelse
numera hunnit därhän, att det syntes nödvändigt att söka dels åstadkomma
en bättre arbetsfördelning mellan de akademiska lärosätena inbördes, dels
ock få till stånd en uppdelning av arbetsfältet mellan sagda lärosäten å ena
sidan och landets övriga anstalter för vetenskaplig forskning å den andra.
Vilka vetenskapsgrenar, som vore så specialiserade, att de lämpligen borde
koncentreras till en enda institution, och huruvida koncentreringen borde
ske till den ena eller andra platsen — allt detta vore frågor, på vilka beredningen
i detta sammanhang ej kunde närmare gå in. Beredningen ville
endast framhålla, att det syntes, som om starka skäl skulle tala för att den
paleozoologiska forskningen borde koncentreras till en plats, lämpligen riksmuseet.
Beredningen hänvisade i detta hänseende till de av Stensjö i ämnet
gjorda uttalandena och ville särskilt understryka, att arbetsmöjligheterna för
modern paleozoologisk forskning efter allt att döma komme att ställa sig
avsevärt förmånligare efter en dylik koncentrering. I likhet med Stensjö
förutsatte härvid beredningen, att vid de akademiska lärosätena särskild
undervisning av mera elementär beskaffenhet meddelades rörande den mo -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142. 19

(lema paleozoologins arbetsmetoder och de viktigaste resultaten av dess
undersökningar.

Då enligt universitetsberedningens uppfattning starka skäl, särskilt av
ekonomisk natur, talade till förmån för alternativ c), hade beredningen ansett
sig böra undersöka, huru sagda alternativ skulle i detalj kunna närmare
utformas.

Vad här förut sagts angående fördelarna av att koncentrera den paleozoologiska
forskningen till riksmuseet gällde i huvudsak även örn paleobotaniken.
Jämväl i detta ämne hade, såsom förut meddelats, de vetenskapliga
specialundersökningarna hittills i allmänhet ägt rum å riksmuseet.
Då antalet av dem, som specialiserade sig på paleobotanik vore betydligt
mindre än antalet paleozoologer, hade det emellertid icke synts nödvändigt
att redan i nu förevarande sammanhang söka på denna punkt åstadkomma
ett fast organiserat samarbete mellan universiteten och riksmuseet. Skulle
det planerade samarbetet beträffande paleozoologin leda till gynnsamt resultat
torde samarbetet småningom böra utsträckas till att avse även paleobotaniken.

D. Universitetsberedningens förslag.

Universitetsberedningen har härefter övergått till att framlägga förslag
till de anordningar, som lämpligen böra vidtagas vid ett genomförande av
alternativ c). Därvid erinrar beredningen inledningsvis, att själva utgångspunkten
för en lösning av det föreliggande problemet enligt de i sagda
alternativ uppdragna linjerna utgjordes av den av Stensiö till beredningen
avgivna förklaringen, att han under vissa angivna förutsättningar vore villig
att låta förflytta sig tillbaka till sin gamla befattning som föreståndare för
riksmuseets paleozoologiska avdelning samt att efter förflyttningen gent emot
universiteten åtaga sig vissa skyldigheter i fråga örn undervisningen och
examinationen i paleontologi, särskilt paleozoologi.

Därest sålunda Stensiö förflyttades, borde enligt beredningen följande åtgärder
vidtagas:

Den 1 juli 1935 borde Stensiö förflyttas tillbaka till riksmuseet såsom föreståndare
för paleozoologiska avdelningen därstädes.

De studerande vid universiteten, som önskade i filosofie licentiatexamen
specialisera sig på paleozoologi eller som ärnade utarbeta doktorsavhandling
i sagda ämne, skulle i mån av utrymme erhålla arbetsplats å den paleozoologiska
avdelningen och därstädes av Stensiö få nödig handledning.

Stensiö skulle erhålla ett generellt förordnande att, så länge han vore
föreståndare för den paleozoologiska avdelningen, vid behov, efter anmodan
av vederbörande sektion vid universiteten i Uppsala och Lund, i filosofie
licentiatexamen examinera sådana studerande, som specialiserat sig på paleozoologi.
Då sektionen skulle bedöma disputationsprov i paleozoologiskt
ämne, ägde den med sig adjungera Stensiö.

Vid vartdera universitetet borde anordnas — som regel vart annat år —
en för filosofie kandidat- och magisterexamina avsedd kortare undervisningskurs
i paleozoologi. Örn lämplig kursledare ej funnes att tillgå vid universitetet,
skulle på begäran av sektionen kursen hållas av Stensiö eller en hans
assistent.

Då Stensiö förklarat sig villig att, efter överenskommelse med Stockholms

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

högskola, handleda och examinera de studerande vid högskolan, som specialiserat
sig på paleozoologi, samt deltaga i bedömandet av dessa studerandes
disputationsprov, förefunnes enligt beredningens uppfattning möjlighet
att utsträcka det planerade samarbetet mellan riksmuseet och universiteten
till att omfatta även högskolan.

Såsom särskild ersättning åt Stensie för hans åtagande att vid universiteten
i förut angiven omfattning svara för undervisning och examination i
paleozoologi borde i överensstämmelse med Stensiös egen begäran anvisas
ett belopp av 1,060 kronor motsvarande skillnaden mellan den en universitetsprofessor
tillkommande avlöningen, inberäknat ålderstillägg 13,000 kronor,
och den lön, som högst utginge till avdelningsföreståndare vid riksmuseet
eller 11,940 kronor. Vidare borde Stensjö tillförsäkras en pensionsförhöjning
å 504 kronor, utgörande skillnaden mellan vanlig professorspension,
7,500 kronor, och den pension, som tillkomme en befattningshavare i lönegraden
B 30. Slutligen borde Stensjö erhålla ersättning enligt allmänna
resereglementet för sina i och för examination eller bedömande av doktorsdisputationer
företagna resor till Uppsala och Lund.

Till bestridande av kostnaden för de för lägre examina avsedda kurserna
i paleozoologi i Uppsala och Lund borde vidare under rubriken »Gemensamma
universitetsändamål» anvisas ett särskilt anslag å 2,000 kronor, vilket
skulle få disponeras av kanslern för rikets universitet. Iiölles dylik kurs
av Stensjö eller hans nedan omförmälda assistent, skulle ej särskilt arvode
för arbetet utgå utan endast en skälig, med hänsyn till förhållandena bestämd
ersättning för rese- och traktamentskostnader. Därest kursen hölles
av docent eller annan i universitetsstaden bosatt lärare, kunde dylik kursledare
få arvode från här ifrågavarande anslag.

För att biträda Stensie såväl vid handledningen av de specialister, vilka
arbetade å riksmuseet, som vid den mera elementära undervisningen vid
universiteten borde vid den paleozoologiska avdelningen anställas en i vetenskapligt
hänseende väl kvalificerad extra assistent.

Genom de nu ifrågasatta anordningarna skulle på en viss punkt ett intimt
samarbete komma till stånd mellan universiteten och riksmuseet. Detta
organiserade samarbete, som till en början skulle inskränka sig till det paleozoologiska
ämnesområdet och närmast vara anknutet till Stensiö personligen,
borde småningom kunna utvidgas t''ll att omfatta även andra avdelningar
vid riksmuseet och anknytas till vederbörande avdelningsföreståndare i denna
deras egenskap. Härmed skulle det första steget vara taget i riktning mot
att söka organisera ett samarbete mellan universiteten och de övriga institutioner
här i landet, som förfogade över i vetenskapligt hänseende högt
kvalificerade arbetskrafter, och vilka bedreve vetenskaplig forskning på de
ämnesområden, som folie inom gränserna för universitetens verksamhet.

I samband med den paleozoologiska forskningens koncentrering till riksmuseet
borde Uppsalaprofessuren i paleontolog; och historisk geologi omdanas
till en geologisk professur. Det geologiska ämnesområdet torde förslagsvis
kunna så uppdelas mellan de båda professorerna, att den ene svarade
för petrografin och mineralogin jämte därmed sammanhängande grenar av
ämnet, den andre för den historiska geologin och kvartärgeologin samt vad
därmed hade sammanhang. Den närmare regleringen av gränsen mellan
de båda professurerna skulle verkställas av kanslern efter förslag av sektionen.
Professurerna syntes kunna benämnas, den ena »professur i geologi, särskilt
petrografi och mineralogi» eller eventuellt »professur i geologi nied under -

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

visnings- oell examinationsskyldighet i petrografi och mineralogi samt därmed
sammanhängande delar av ämnet», den andra »professur i geologi,
särskilt historisk geologi och kvartärgeologi» eller eventuellt »professur i geologi
med undervisnings- och examinationsskyldighet i historisk geologi och
kvartärgeologi samt därmed sammanhängande delar av ämnet».

För den dagliga vården av de i Uppsala befintliga paleontologiska samlingarna
borde en särskild amanuens med paleontolog^ utbildning anställas.

Även efter omläggningen av paleontologiundervisningen torde åtskilliga
paleontologer komma att vara sysselsatta med bearbetning av nyssnämnda
samlingar. För dessas räkning torde specialistrum å Uppsala-institutionen
böra stå till förfogande.

I det föregående har beredningen redogjort för de av Stensjö beräknade
kostnaderna vid ett genomförande av ovannämnda åtgärder. Beredningen
har nu ansett sig kunna i stort sett godtaga nämnda kalkyler, dock med
vissa ändringar.

Enligt beredningens mening kunna sagda kostnader beräknas på följande
sätt:

A) Uppsala.

Årlig kostnadsökning.

1) Arvode till amanuens för vård av de paleontologiska samlingarna
.......................................

2) Kvinnligt extra biträde (för preparering m. m.).......

kronor 1,800
» 2,400

Summa kronor 4,200

Materielanslaget till den paleontologiska institutionen, som särskilt med
hänsyn till de av Stensiö och hans lärjungar bedrivna undersökningarna
undergått en avsevärd förhöjning och för budgetåret 1934/1935 uppginge
till omkring 24,000 kronor, torde efter Stensiös förflyttning till Stockholm
och Uppsalaprofessurens omläggning kunna minskas förslagsvis med 7,000
kronor till 17,000 kronor.

Slutresultatet skulle således bliva en kostnadsminskning på 2,800 kronor.
Engångskostnader.

Såsom framginge av Stensiös redogörelse funnes i Uppsalainstitutionen
alldeles för få arbets- och laboratorierum. Detta
omdöme gällde enligt beredningens mening även under förutsättning,
att den av beredningen förordade omläggningen av
professuren komme till utförande. Det torde därför vara nödvändigt
att söka anordna ytterligare några dylika rum. Kostnaden
härför har av Stensiö beräknats till .............

För nödig komplettering av den instrumentutrustning, som
erfordrades även för geologiska undersökningar, torde i överensstämmelse
med Stensiös kalkyler böra beräknas.......

För viss omläggning av de elektriska ledningarna och utökning
av transformatorer torde böra beräknas..........

Att fönstren i arbetsvåningen behövde jämförelsevis snart
undergå ändring kunde ej bestridas. Kostnaden härför har
av Stensiö beräknats till 15,000 kronor. Detta arbete torde
dock i nödfall kunna anstå någon tid.................

kronor 32,000

13,000
> 4,000

Summa kronor 49,000

22

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

B) Biksmuseets paleozoologiska avdelning.

Årlig kostnadsökning.

1) Arvode till extra assistent.....................kronor 6,000

2) Arvoden till 2 kvinnliga biträden i lönegraden B 7 » 6,600

3) Ökning av materielanslaget..................... » 12 000

4) Anslag till bevakning av svenska fossilfyndorter..... » ] ,000

Summa kronor 25,600

jEngångskostnader.

1) Komplettering av instrumentutrustningen...........kronor 17,700

2) Omläggning av elektriska ledningar............... » ö''000

Summa kronor 22,700

C) Gemensamma universitetsändamål.

Under denna rubrik torde böra upptagas följande nya anslag:

. 1) Ersättning till Stensiö för hans åtagande att vid universiteten
i viss omfattning svara för undervisning och examination
i paleozoologi................................kronor 1,060

2) Till anordnande av kurser i paleozoologi för lägre examina
i Uppsala och Lund............................. » g 000

Summa kronor 3,060

Sammandrag

Årlig kostnads-ökning, respek-tive kostnads-minskning.

Engångs-

kostnad.

Uppsala.........

Kronor

9 ann

Kronor

+ 49,000

Gemensamma universitetsändamål.

+ 3,060
+ 25,600

Riksmuseets paleozoologiska avdelning

+ 22,700

Summa kronor

+ 25,860

4- 71,700

£ Universitetsberedningens hemställan.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer nu universitetsberedningen,
att Kungl. Maj:t ville

dels utverka riksdagens medgivande, att de i staten för universitetet i
Uppsala upptagna professorsbefattningarna i »geologi med petrografi och
mineralogi» samt i »paleontologi och historisk geologi» omändras till professurer,
benämnda på sätt förut föreslagits;

dels hos riksdagen göra framställning örn de höjningar av årliga anslagen
till universitetet i Uppsala, till gemensamma universitetsändamål och till
naturhistoriska riksmuseet ävensom de engångsanslag, vilka beredningen
ansett sig böra förorda;

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

dels utverka beslut av riksdagen om en pensionsförhöjning till professorn
Stensiö av förut angiven storlek;

dels ock, därest riksdagen beslutar i överensstämmelse med vad ovan
hemställts, utnämna och förordna Stensiö att från och med den 1 juli 1935
vara professor och föreståndare för naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska
avdelning.

Myndigheterna.

Över universitetsberedningens förslag hava yttranden avgivits av vederbörande
universitetsmyndigbeter i Uppsala och Lund samt den 3 november
1934 av statskontoret, den 8 november 1934 av byggnadsstyrelsen, den 14
november 1934 av vetenskapsakademien och den 13 december 1934 av kanslern
för rikets universitet.

Jag vill först redogöra för universitetsmyndigheternas uttalanden i ärendet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala har, under
åberopande av en av professorn H. Backlund förebragt utredning samt efter
att hava redogjort för paleontologiprofessurens tillkomst och därmed sammanhängande
förhållanden, anfört i huvudsak följande.

Sektionen funne det vara uppenbart, att endast extraordinära skäl borde
föranleda en förändring av den blott 12 år gamla professuren i paleontologi
och den tillhörande institutionen. Sektionen ansåge emellertid icke,
att sådana skäl förebragts genom universitetsberedningens utredning. Såsom
skäl för ett bibehållande av professuren och institutionen i dess nuvarande
omfattning och skick kunde däremot framhållas åtskilliga omständigheter.

1) Paleontologin borde med hänsyn till sin grundläggande betydelse både
tor den historiska geologin och för den botaniska och zoologiska systematiken
och härstamningsläran vara företrädd av en professur vid Uppsala
universitet. Universitetsberedningen hade utan tvivel gatt till överdrift i
betonandet av avståndet mellan paleontologin och den historiska geologin.

Det vore dessutom sektionens åsikt, att örn någon förändring i nu berörda
hänseenden skulle visa sig önskvärd, denna i första hand borde bestämmas
av de geologiska disciplinernas ställning inom universitetet och icke av den
nu föreliggande, mera tillfälliga kombinationen med riksmuseets intressen.
Enligt sektionens mening stöde bibehållandet av professuren i paleontolog!
och historisk geologi i ett organiskt samband med utvecklingen av de geologiska
disciplinerna vid Uppsala universitet och möjliggjorde likaså en självständig
lösning av den viktiga frågan örn den kvartärgeologiska forskningen
vid universitetet. .

2) Den paleontologiska institutionen vid Uppsala universitet skulle genom
universitetsberedningens förslag icke komma till den effektiva användning,
för vilken den ursprungligen planerats. Ett universitetsmuseum, som redan
vid sin start beräknats sakna utvecklingsmöjligheter och som saknade direkt
anknytning till vetenskaplig forskning, måste betecknas som en abnormitet.

Enligt av professor Backlund verkställd utredning innehölle institutionen
tillräckligt arbetsutrymme för en normal utveckling inom det ursprungliga
läroområdet, även vid relativt långt gående specialisering.

Det i universitetsberedningens alternativ c) framlagda ändringsförslaget

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

skulle enligt beredningens egna beräkningar bli förenat med betydande kostnadsökningar.
Härtill kotnme följande tvenne uppenbara olägenheter:

. 3) Innehavaren av den föreslagna nya professuren i »geologi med undervisnings-
och examinationsskyldighet i historisk geologi och kvartärgeologi»
skulle ha sin verksamhet inrymd i en institution, vilken saknade tillräckliga
utrymmen, anordningar och samlingar för en stor del av hans forskningsområden.
Denna omständighet skulle med all säkerhet medföra nya och
för visso berättigade krav på ökade anslag.

4) Den föreslagna nya professuren i »geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet
i historisk geologi och kvartärgeologi» samt den äldre
professuren i dess nya form »geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet
i petrografi och mineralogi» skulle ej, såsom fallet vore med
professurerna i deras hittillsvarande form, komplettera varandra, utan i stor
utsträckning röra sig på identiska forskningsområden, isynnerhet som under
»geologi» i bägge fallen måste underförstås »allmän geologi»; förslaget skulle
således tillskapa en partiell dubblering.

Sektionen ville slutligen erinra örn att:

5) Ett bibehållande av professuren i paleontologi och historisk geologi i
dess nuvarande omfattning skulle draga betydligt mindre engångsanslag och
årsanslag än det av universitetsberedningen förordade alternativet.

Beredningens förslag att ett vidsträcktare samarbete borde organiseras mellan
universiteten och de övriga institutioner, som förfogade över i vetenskapligt
hänseende högt kvalificerade arbetskrafter inom ämnesgrupper hörande
till universitetens verksamhet, ansåge sektionen värdefullt. Dock torde
behovet och organisationen av dylikt samarbete ävensom arbetskrafternas
kvalifikationer i varje särskilt fall böra underställas sektionens prövning.

Ett samarbete med riksmuseet, som sektionen ansåge kunna bliva av värde,
komme givetvis att medföra vissa kostnader. För gäldande av dessa vöre
det av beredningen till gemensamma universitetsändamål föreslagna beloppet^
av 2,000 kronor starkt motiverat.

Aven oavsett undervisningens krav hade ett vetenskapligt samarbete mellan
universitetet och riksmuseet, i detta fall närmast dess paleozoologiska
avdelning, enligt sektionens mening stor betydelse.

På grund av vad sålunda anförts har sektionen dels avstyrkt förslaget
att de i staten för universitetet i Uppsala upptagna professorsbefattningarna
i »geologi med petrografi och mineralogi» samt i »paleontologi och historisk
geologi» omändras till professurer med annat namn och innehåll, dels tillstyrkt
universitetsberedningens framställning örn ett anslag av 2,000 kronor
för gemensamma universitetsändamål.

Det större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala har instämt i
sektionens yttrande.

Matematisk naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Lund har — med
instämmande av det större akademiska konsistoriet därstädes — tillstyrkt universitetsberedningens
förslag, dock med framhållande av att professorsbefattningarna
i geologi vid Uppsala universitet borde benämnas, den ena
professur i geologi med undervisnings- och examinationsskyldighet i mine -

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

ralogi och petrografi samt därmed sammanhängande delar av ämnet och
den andra professur i geologi med undervisnings- och examinationsskyklighet
i historisk geologi och därmed sammanhängande delar av ämnet. Tilllika
har sektionen meddelat, att särskild undervisning i paleozoologi hitintills
icke visat sig vara av behovet påkallad vid Lunds universitet.

Kanslern bär i sitt utlåtande anfört följande:

Den tankegång, som läge bakom universitetsberedningens ståndpunkt, torde
kunna uttryckas på följande sätt:

De jämförelsevis begränsade medel, som i vårt land kunde ställas till
förfogande för vetenskaplig forskning och undervisning, måste användas på
ett så effektivt sätt som möjligt. Detta torde icke kunna ske utan en viss
arbetsfördelning och ett organiserat samarbete mellan olika vetenskapliga
forskningshärdar. Denna arbetsfördelning och detta samarbete krävde stundom
vissa uppoffringar från den ena eller andra sidan.

Den av beredningen föreslagna omorganisationen innebure nu, att universitetet
i Uppsala skulle avstå från möjligheten att bland sina ordinarie lärare
lökna en representant för den rent biologiska paleontologin, mot det
att universitetet dels erhölle vissa garantier för att universitetets lärjungar
kunde erhålla mera elementär undervisning på sagda område vid universitetet
och därefter vid behov specialutbildning vid riksmuseet, dels ock finge
de viktiga delar av det geologiska ämnesområdet, som utgjordes av den
allmänna geologin och kvartärgeologin, bättre tillgodosedda an vad för närvarande
vore fallet.

Då kanslern såsom universitetsberedningens ordförande givit sin anslutning
åt beredningens förslag, hade anledningen härtill varit, att kanslern
som utgått ifrån, att universitetet i Uppsala icke torde kunna inom den
närmaste framtiden påräkna en tredje lärarbefattning inom det geologiska
ämnesområdet — kommit till den övertygelsen, att förslagets antagande
skulle lända till nytta såväl för den vid universitetet bedrivna forskningen
och undervisningen på sagda ämnesområde och med detta sammanhängande
discipliner, som ock för den rent biologiskt betonade paleontologiska forskningen
i hela landet, samt att de fördelar, som förslagets genomförande
skulle skänka, avgjort övervägde de med förslaget förknippade olägenheterna.

Vad som anförts i Uppsala-sektionens skrivelse med därtill hörande biläger
hade icke givit kanslern anledning frångå universitetsberedningens
förslag.

I sitt utlåtande har vidare vetenskapsakademien, efter att hava hört sina
ledamöter, professorn J. G. Andersson och överdirektören A. Gavelin, anfört
i huvudsak följande:

Såsom målsman för naturhistoriska riksmuseet hade akademien i första
hand att taga i betraktande de konsekvenser, universitetsberedningens förslag
skulle få för museets paleozoologiska avdelning.

Akademien ansåge, att det skulle vara enbart lyckligt såväl för museets
nämnda avdelning som för den vetenskapliga forskningen inom det paleozoologiska
området, örn för framtiden professor Stensjö finge såsom föreståndare
för avdelningen med tillräckliga ekonomiska resurser lortsätta sina

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

banbrytande forskningar inom paleozoologin med tillhjälp av den goda och
förstklassiga instrumentutrustning, han vid riksmuseet lyckats förskaffa,
med den stab av medarbetare, som där arbetade under hans ledning, och
med de resurser i avseende på material, över vilka riksmuseet förfogade.

Akademien erinrade vidare, att det enligt instruktionen ålåge avdelningsföreståndare
vid museet att i mån av utrymme handleda unga forskare
inom respektive områden. Denna föreskrift hade icke varit någon död bokstav
utan ett stort antal såväl licentiatarbeten som doktorsavhandlingar
hade utarbetats på museets olika avdelningar. Det läge i sakens natur, att
detta förhållande komme att ännu mera accentueras, sedan Stensiös lärare
och föregångare, professor Wiman nu avgått från ledningen av den paleontologiska
institutionen i Uppsala. Under dessa förhållanden funne akademien,
att den form av samarbete, som beredningen föreslagit, måste bliva
av stor betydelse för utvecklingen av den paleozoologiska forskningen.

Akademien funne det vara riktigt, att Stensiös vetenskapliga kapacitet
vid behov ställdes till förfogande för examination i licentiatexamen och för
bedömande av doktorsavhandlingar vid universiteten. En sådan anordning
förefölle desto mera ändamålsenlig, som med all sannolikhet kunde förutses,
att såväl de flesta licentiatavhandlingar som doktorsarbeten inom ämnet
hädanefter komme att utarbetas under hans personliga ledning.

Beträffande slutligen omändringen av professuren i paleontolog! och historisk
geologi vid universitetet i Uppsala ville akademien icke tillstyrka ett förslag
härom, med mindre universitetet självt förklarat sig önska en sådan förändring.

Med åberopande av vad sålunda anförts har vetenskapsakademien förordat
beredningens förslag örn samarbete mellan paleozoologiska avdelningen
vid naturhistoriska riksmuseet. Vidare har akademien tillstyrkt vad universitetsberedningen
föreslagit ifråga örn engångsanslag och höjt årsanslag till
riksmuseets paleozoologiska avdelning samt örn ersättning till Stensiö för
fullgörande av de åligganden, som kunde komma att påvila honom vid
universiteten. Däremot har akademien för närvarande icke ansett sig kunna
tillstyrka den föreslagna omändringen av professuren i paleontologi och
historisk geologi vid Uppsala universitet. Akademiens beslut i sistnämnda
avseende fattades med 15 röster mot 14, vilka avgåvos till förmån för universitetsberedningens
förslag.

Statskontoret har med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
ansett sig icke böra motsätta sig, att Stensiö vid ett genomförande av universitetsberedningens
förslag tillerkändes lönetillägg med 1,060 kronor samt
bibeholles vid det pensionsunderlag å 7,500 kronor, som vore gällande för
honom i egenskap av professor vid universitetet i Uppsala.

Slutligen har byggnadsstyrelsen yttrat sig beträffande de av beredningen
förordade engångsanslagen till inredningsarbeten. Styrelsen har därvid anfört
i huvudsak följande:

Inredningsarbetena inom den paleontologiska institutionen avsåge anordnandet
av ytterligare arbets- och laboratorieutrymmen. Utredningen beträffande
dessa arbeten vore preliminär, och enligt vad Stensiö meddelat
borde, därest Stensiö förflyttades, den blivande föreståndaren för institutionen
få göra sina önskemål gällande. Styrelsen ansåge sig förty icke nu

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

böra göra något uttalande utan förutsatte, att styrelsen, när en närmare utredning
i detta avseende verkställts, bleve satt i tillfälle att yttra sig över

densamma. .

Vad beträffade riksmuseets paleozoologisTca avdelning hade universitetsberedningen
upptagit ett belopp av 5,000 kronor för omläggning av det numera
ganska eldfarliga elektriska ledningssystemet inom dessa lokaler.
Byggnadsstyrelsen hade intet att erinra och finge tillika meddela, att styrelsen
icke disponerade medel för dessa arbeten, varför särskilt anslag vore
erforderligt.

Departementschefen.

Från den omfattande utredning, som förebragts i ärendet, vill jag sammanfattningsvis
framhålla några omständigheter, vilka synas vara av särskild
vikt vid bedömandet av de föreliggande frågorna.

Inom det geologiska ämnesområdet finnas för närvarande vid universitetet
i Uppsala två professurer, den ena omfattande geologi med petrografi och
mineralogi samt den andra paleontologi och historisk geologi. Naturhistoriska
riksmuseet har vidare en paleobotanisk och arkegoniatavdelning samt
en paleozoologisk avdelning, vardera med en professor såsom föreståndare.

Av den utav professor Stensiö i ärendet lämnade utredningen framgår,
att paleontolog^ kan, allt efter den speciella inriktning ämnesrepresentanten
giver åt sitt ämne, antingen ansluta sig till geologin eller ock bliva en uteslutande
eller åtminstone huvudsakligen biologiskt orienterad, relativt självständig
disciplin.

Om man betraktar förhållandena vid universitetet i Uppsala — där sålunda
två professorer i geologi äro verksamma, varav en i paleontologi och
historisk geologi — skulle sistnämnda professurs inriktning på den ensidigt
biologiskt orienterade paleontologin medföra, att de geologiska delarna av
de båda professurernas totala ämnesområde bleve otillräckligt representerade.
Därest sålunda såväl den rena geologins som den exklusivt biologiskt
orienterade paleontologins intressen var för sig skola tillfredsställande tillgodoses
vid universitetet, skulle en utökning av de nuvarande lärarkrafterna
i dessa ämnen vid universitetet vara erforderlig.

I och för sig vöre givetvis icke något att erinra mot en sådan utveckling,
särskilt örn man beaktar de betydande geologiska arbetsuppgifter, som förefinnas
i vårt land. Jag saknar dock nu anledning att ingå härpå.

Så som förhållandena för närvarande gestalta sig, torde man emellertid
hava att söka uppnå en organisation av undervisningen och det vetenskapliga
forskningsarbetet på ifrågavarande ämnesområde, som utan större kostnadsökningar
giver tillfredsställande utbyte och som bygger på grundsatsen
om samarbete mellan riksmuseet och universitetet.

Universitetsberedningens förslag innebär ett genomtänkt och omsorgsfullt
utarbetat förslag i denna riktning. Under erinran att paleontologin icke utgör
examensämne har beredningen gjort gällande, att det vetenskapliga arbetet och

28

Kungl. Maj.ts proposition Nr 142.

de högre studierna i detta ämne med en rent biologisk inriktning böra hava
sin tyngdpunkt förlagd till en enda institution i landet. För denna uppgift
har det naturhistoriska riksmuseets paleozoologiska avdelning av beredningen
ansetts på grund av de föreliggande omständigheterna mest lämpad. Bliver
sålunda riksmuseet centralpunkten för studierna i denna del av ämnet, skulle
därmed möjliggöras en omorganisation av de båda geologiprofessurerna i
Uppsala. Samtidigt skulle samarbete inledas mellan riksmuseets paleozoologiska
avdelning och universiteten. Vid universitetet i Uppsala skulle
liksom vid Lunds universitet — där undervisning meddelas inom det geologiska
ämnesområdet av en professor och en biträdande lärare i geologi och
mineralogi — såvitt möjligt givas en kurs i paleozoologi för filosofie kandidatoch
magisterexamina. På anmodan av vederbörande fakultetssektion skulle
denna kurs hållas av föreståndaren för den paleozoologiska avdelningen vid
riksmuseet eller någon hans assistent, därest lämplig kursledare icke skulle
finnas i universitetsstaden. För dem, som önska att i filosofie licentiatexamen
specialisera sig på paleozoologi eller som ämna utarbeta doktorsavhandling
i ämnet, skulle härefter de vidare studierna kunna förläggas till
riksmuseet under avdelningsföreståndarens ledning. Denne skulle tillika vara
förpliktad att pa anmodan av vederbörande sektion i filosofie licentiatexamen
examinera studerande i paleozoologi samt deltaga i bedömandet av
disputationsprov i ämnet.

Universitetsberedningens förslag innebär, såsom jag nyss antytt, att, därest
sålunda den vetenskapliga forskningen och högre undervisningen i paleozoologi
i huvudsak förläggas till riksmuseet, en ombildning skulle komma
till stånd av den nuvarande professuren i paleontolog! och historisk geologi
vid universitetet i Uppsala till en geologiskt orienterad professur med tyngdpunkten
förlagd till historisk geologi och kvartärgeologi. Den närmare regleringen
av gränsen mellan de båda geologiprofessurerna vid universitetet
skulle verkställas av kanslern efter förslag av sektionen.

Från Uppsala universitets sida lia invändningar framförts mot beredningens
förslag. Dessa invändningar gälla framför allt ombildningen av professuren
i paleontolog! och historisk geologi på sätt beredningen förordat.
Det synes mig emellertid påtagligt, att beredningens förslag innebär en av
förhållandena betingad rationalisering på detta område. Den nuvarande
institutionen i Uppsala bör icke utrustas såsom en parallellinstitution till
riksmuseets paleozoologiska avdelning. Härmed är ingalunda sagt, att paleontologin
skall vara utestängd från Uppsala universitet. I begreppet historisk
geologi ingår i viss utsträckning även paleontolog!. Uppenbart är ock att,
liksom hittills varit fallet, vetenskapliga forskningar även i den ensidigt
biologiskt orienterade paleontologin kunna äga rum på Uppsalainstitutionen,
i den mån icke härför kräves sådan dyrbarare instrumentell utrustning, som
där saknas. Vidare skulle enligt beredningens förslag, vartill jag ansluter
mig, särskilda anordningar i sinom tid träffas för viss undervisning i sist -

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

nämnda ämnesområde. Omregleringen av professuren i Uppsala är över
huvud icke avsedd medföra att för framtiden snäva gränser dragas kring de
ämnesområden, som höra till professuren. Genom den vetenskapliga forskningens
utveckling kan förhållandet mellan olika vetenskapsområden undergå
förskjutningar, som medföra att hittillsvarande gränsområden få en central
betydelse. Detta förhållande bör beaktas även vid professurens tillsättande.
Det är angeläget att icke den ena eller andra delen av professurens område
tillerkännes sådant företräde, att den mest kvalificerade sökanden utestänges
på grund av den speciella inriktningen av hans forskningar. Skulle en ny
innehavare av professuren stå jämförelsevis främmande för någon del av
professurens område, kunna anordningar övervägas, varigenom antingen en
jämkning sker beträffande den undervisningsskyldighet, som åligger de båda
geologiprofessorerna, eller ock docent eller annan yngre forskare övertager
visst undervisningsområde.

En förutsättning för att omorganisationen skall kunna genomföras från och
med nästkommande budgetår är givetvis, att professor Stensiö, som är innehavare
av omförmälda professur i paleontolog! och historisk geologi i Uppsala,
överflyttas som professor och föreståndare för paleozoologiska avdelningen
vid naturhistoriska riksmuseet, vilken sistnämnda professur Stensiö för närvarande
uppehåller på förordnande. Härtill har Stensiö under vissa förutsättningar
förklarat sig villig.

Beträffande omorganisationen i övrigt och därmed sammanhängande förhållanden
torde jag få anföra följande, därvid jag utgår ifrån att Stensiö
den 1 juli 1935 överflyttas till riksmuseet.

Professurerna i geologi vid Uppsala universitet böra, såsom nyss framhållits,
erhålla benämningar, som bättre svara mot respektive professurs
ämnesområde. Den nuvarande professuren i geologi med petrografi och
mineralogi synes mig i överensstämmelse med beredningens förslag böra benämnas
professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Med genomförandet
av denna ändring torde dock få anstå tills vidare. Beträffande den
av Stensiö innehavda professuren synes mig densamma böra fran och med
den 1 juli 1935 ombildas till en professur i geologi, särskilt historisk geologi.
Såsom i yttrande från matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund framhållits,
ingår i historisk geologi även kvartärgeologi, varför ett särskilt framhållande
av detta område i professurens titel ej synes påkallat. För övrigt
angiver benämningen, att professuren skall vara geologiskt inriktad. Den
nuvarande institutionen i Uppsala, som ej avsetts såsom en exklusivt paleozoologisk
institution utan uppförts med hänsyn till prolessurens hela hittillsvarande
område, torde lämpa sig väl såsom institution för den ändrade
professuren, ehuru givetvis den blivande ytterligare utrustningen av institutionen
bör ske med hänsyn till professurens ändrade omfattning. Kungl.
Majit torde få utfärda de författningsändringar och föreskrifter i övrigt,
som kunna föranledas av den ändrade organisationen och av det planerade

30

Kungl. May.ts proposition Nr 142.

samarbetet mellan universiteten och riksmuseet, varjämte kanslern bör äga
att meddela närmare bestämmelser i den mån så erfordras angående fördelning
av undervisning och examination mellan professorerna i geologi vid
Uppsala universitet.

Som ovan berörts skulle det hädanefter åligga föreståndaren för den
palezoologiska avdelningen vid riksmuseet att efter anmodan åtaga sig viss
undervisning och examination vid universiteten samt bedömning av doktorsavhandlingar.
Mot förslaget att såsom ersättning härför professor Stensiö
skulle tillerkännas en lönefyllnad å 1,060 kronor för år, motsvarande skillnaden
mellan en universitetsprofessors lön — som ju Stensiö för närvarande
uppbär — och den lön, som högst utgår till avdelningsföreståndare
vid riksmuseet, har jag icke någon erinran. Vid resor, som företagas för
fullgörande av oinförmälda uppgifter, torde ersättning få utgå enligt allmänna
resereglementet. Kostnaderna härför synas mig kunna tills vidare bestridas
ur det i riksstatsförslaget uppförda förslagsanslaget till Naturhistoriska riksmuseet:
Omkostnader.

Enligt universitetsberedningen borde till bestridande av kostnaderna för
de för lägre examina avsedda kurserna i paleozoologi i Uppsala och Lund
anvisas ett särskilt anslag å 2,000 kronor. Ur detta anslag skulle, därest
kursen hålles av annan än avdelningsföreståndaren eller hans assistent, utgå
skäligt arvode. Universitetsberedningen har vidare föreslagit vissa andra
ändringar i nu utgående arliga anslag till Uppsala universitet och naturhistoriska
riksmuseet ävensom beviljande av vissa engångsanslag. Beträffande
därvid först universitetet har beredningen ifrågasatt ändring i nu utgående
anslag till den paleontologiska institutionen på grund av å ena sidan ökat
behov av arbetskrafter samt å den andra minskade materielkostnader. Jag
finner mig emellertid icke nu böra förorda några ändringar i de anslagsbelopp,
som för ifrågavarande ändamål uppförts i det för riksdagen framlagda
riksstatsförslaget. Innan erfarenhet vunnits om den nya organisationens behov,
torde kostnaderna för den beräknade ökningen av arbetshjälpen få bestridas
ur institutionens anslag till materiel. I likhet med byggnadsstyrelsen
anser jag vidare, att framkomna förslag örn ytterligare inrednings- och installationsarbeten
i den nya institutionsbyggnaden böra prövas först sedan
den ombildade professorsbefattningen blivit tillsatt med ordinarie innehavare.

Vad slutligen den väckta frågan om ökade och nya anslag till paleozoologiska
avdelningen vid riksmuseet beträffar torde den böra prövas först i
samband med behandlingen av riksmuseets blivande anslagsäskanden i
övrigt.

Vad jag ovan förordat innebär ändringar av do under vissa punkter av
1935 års åttonde huvudtitel framlagda förslagen. En ombildning av den
nuvarande professuren i paleontologi och historisk geologi vid Uppsala
universitet föranleder sålunda, att i avlöningsstaten för professorer m. fl.
under punkten 68 nämnda i anmärkning 1. under filosofiska fakultetens

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

matematisk-naturvetenskapliga sektion uppförda professur utbytes mot en
professur i geologi, särskilt historisk geologi. Vidare bör omförmälda årliga
lönetillägg å 1,060 kronor till professor Stensiö för åliggandet att vid universiteten
svara för viss undervisning oell examination beräknas under den
i förslaget till avlöningsstat för naturhistoriska riksmuseet (punkt 26 av ovannämnda
huvudtitel) uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t. Denna anslagspost, som i nämnda förslag
beräknats till 1,600 kronor, bör sålunda uppföras med 2,660 kronor.
För vinnande av avrundning av museets avlöningsanslag bör ytterligare den
i avlöningsstaten uppförda delposten till avlöningsförhöjningar m. m. höjas
med 40 kronor till 1,880 kronor. Anslaget till avlöningar vid riksmuseet
skulle vid bifall härtill komma att höjas från 235,000 kronor med 1,100
kronor till 236,100 kronor. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat
torde täckning för den ovan ifrågasatta anslagsökningen kunna beredas
å riksstatsförslaget.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande Stensiös avlöning
torde, såsom också Stensiö själv förutsatt, åtgärd böra vidtagas för
att tillförsäkra honom rätt att bibehållas vid den pensionsförmån, som för
närvarande tillkommer honom i egenskap av universitetsprofessor. Denna
fråga torde komma att upptagas till behandling av chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t — med ändring därutinnan av sina under punkterna 26 och 68 i
åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1935 års riksdag framlagda
förslag — måtte föreslå riksdagen

att — under förutsättning att professorn i paleontologi och
historisk geologi vid universitetet i Uppsala E. H. O. Stensiö
varder utnämnd och förordnad att från och med den 1
juli 1935 vara professor och föreståndare för naturhistoriska
riksmuseets paleozoologiska avdelning — dels besluta, att i
avlöningsstater för nämnda universitet under A. Avlöningsstat
för professorer m. fl. i stället för nyssberörda professur
i paleontologi och historisk geologi uppföra en professorsbefattning
i geologi, särskilt historisk geologi, med avlöning
lika med vad som tillkommer universitetsprofessor;

dels godkänna följande avlöningsstat för naturhistoriska
riksmuseet att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1935/1936:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis...................

kronor 197,,500

32

Kungl. Maj.ts proposition Nr 142.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit:

a. Lönetillägg till pro fessor

E. Stensiö. . kronor 1,060

b. Övriga arvoden och

särskilda ersättningar
......... » 1,600 kronor 2,660

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a.

Grundavlöningar

m. m..........kronor 28,360

b. Avlöningsförhöjnin gar

m. m., förslagsvis
........ > 1,880 s 30,240

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie personal, förslagsvis..... »_5,700

Summa förslagsanslag kronor 236,100

dels ock till Naturhistoriska riksmuseet: Avlöningar för
budgetåret 1935/1936 anvisa ett förslagsanslag
av..............................kronor 236,100.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.

Stockholm 1935, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

350609