Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 139.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag örn
ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920
(nr 796) örn val till riksdagen, m. m.; given Stockholms
slott den 8 mars 1935.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed föreslå riksdagen

dels att antaga härvid fogade förslag till lag örn ändring i vissa delar av
lagen den 26 november 1920 örn val till riksdagen,

dels ock att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen i övrigt hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1985.

1 sami.

Nr 189.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 54—57 och 59 §§, 69 § 3 mom. d samt 79, 80 och
94 §§ lagen den 26 november 1920 örn val till riksdagen skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, ävensom att rubriken till 54—70 §§ samma lag
skall utgå och i dess ställe införas dels rubrik till 54 § dels oek rubrik till
55—70 §§ av lydelse som nedan sägs.

Om registrering av partibeteckningar.

54 §.

1. Förening med politiskt syfte, som icke utgör underavdelning av sådan
förening och som har minst femhundra vid val till riksdagens andra kammare
röstberättigade medlemmar, (parti) må, i den ordning och på de villkor
här nedan stadgas, erhålla registrering av ett partinamn eller en annan beteckning
i ord för partiet eller för den meningsriktning partiet företräder
(partibeteckning).

2. Ansökan örn registrering av partibeteckning skall göras skriftligen i
justitiedepartementet, där register över partibeteckningar föres. Frågor örn
registrering avgöras av chefen för nämnda departement i närvaro av tre
bland de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige
i riksgäldskontoret.

3. Partibeteckning må ej registreras med mindre den tydligt skiljer sig
från beteckning, som redan är registrerad eller örn vilkens registrering ansökan
tidigare inkommit men ännu ej prövats.

4. Registrerad partibeteckning skall avföras ur registret på ansökan av
det parti, för vilket registreringen skett, eller ock efter ansökan av annat
parti, där det visas att förstnämnda parti blivit upplöst eller vid två på varandra
följande val i hela riket till andra kammaren icke i någon valkrets
anmält kandidater på sätt i 56 § sägs.

5. Då partibeteckning registrerats eller ur registret avförts, skall kungörelse
därom genom justitiedepartementets försorg på sökandens bekostnad
införas i allmänna tidningarna.

6. Parti, som erhållit registrering av partibeteckning, skall till registret
anmäla ett ombud att utöva de befogenheter, varom i 56 § sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

3

7. När val i liela riket till andra kammaren skola äga rum, skola i god
tid före valen från justitiedepartementet till samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag ur registret, upptagande varje partibeteckning
som är registrerad på grund av ansökan, vilken gjorts, örn valen förrättas
på grund av bestämmelsen i 17 § 1 mom. riksdagsordningen, senast den 1
augusti närmast före valen samt, örn valen förrättas på grund av Konungens
förordnande jämlikt 17 § 2 mom. riksdagsordningen, senast femte dagen efter
det förordnandet givits. Vid varje beteckning skall angivas det parti, för
vilket registreringen skett, samt partiets enligt 6 mom. anmälda ombud.

Anmäles till registret att nytt ombud blivit utsett, skola Konungens befallningshavande
ofördröjligen underrättas örn förändringen för anteckning i registerutdragen.

Om valets förberedande, kungörande och förrättande.

55 §.

1. Val i hela riket till andra kammaren förrättas, då valen ske på grund
av 17 § 1 mom. riksdagsordningen, å tredje söndagen i september månad samt,
i fall som i 17 § 2 mom. riksdagsordningen avses, å den sön- eller helgdag,
som av Konungen bestämmes.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å sön- eller
helgdag, som Konungens befallningshavande sist trettionde dagen förut låter
kungöra i ortstidningar.

56 §.

1. Då val skall förrättas, åge parti, vars partibeteckning är upptagen å
det närmast före valet jämlikt 54 § 7 mom. utsända registerutdrag, för varje
valkrets hos Konungens befallningshavande såsom kandidater anmäla minst
fem högst femton valbara personer.

2. Anmälan skall göras skriftligen genom partiets i registerutdraget angivna
ombud eller genom någon av honom därtill förordnad person samt hava
inkommit sist å tjugufemte dagen före valdagen. Vid anmälan skola fogas
intyg att de anmälda kandidaterna äro valbara i valkretsen ävensom intyg
av varje kandidat att han lämnat partiet tillstånd att anmäla honom.

Giver anmälan eller därvid fogade handlingar anledning till anmärkning,
skall Konungens befallningshavande därom underrätta den genom vilken anmälan
skett.

Senast å femte dagen efter utgången av anmälningstiden må skedd anmälan
ändras samt erforderliga intyg ingivas.

3. Två eller flera partier, vilka på sätt ovan nämnts anmält kandidater och
vilka ämna samverka med varandra i kartell vid valet, äga hos Konungens
befallningshavande gemensamt anmäla en kartellbeteckning. Sådan kartellbeteckning
skall tydligt skilja sig från varje i registerutdraget upptagen partibeteckning
ävensom från kartellbeteckning, som tidigare behörigen anmälts
för valet.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Anmälan av kartellbeteckning skall göras skriftligen genom partiernas i
registerutdraget angivna ombud eller genom personer, som av ombuden därtill
förordnats, samt hava inkommit till Konungens befallningshavande senast den
dag, som angives i 2 mom. tredje stycket.

4. Sedan den tid gått till ända, då kandidatanmälan senast må ändras och
då anmälan av kartellbeteckning senast må ske, skall Konungens befallningshavande
ofördröjligen företaga slutlig prövning av de inkomna anmälningarna
av kandidater och kartellbeteckningar. Är någon anmäld kandidats valbarhet
icke styrkt eller är icke visat, att han lämnat partiet tillstånd att anmäla
honom, skall hans namn å anmälan anses obefintligt.

över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavande en
lista. Å denna uppföras först anmälda kartellbeteckningar i bokstavsordning
och under varje kartellbeteekning, likaledes i bokstavsordning, partibeteckningarna
för de partier, som ingå i kartellen, jämte under varje partibeteckning
de av partiet anmälda kandidaterna. Därefter uppföras i bokstavsordning
partibeteckningarna för de partier, vilka icke anmält kartellbeteckning,
jämte under var och en av dessa partibeteckningar de av partiet anmälda kandidaterna.
Å listan utsättes även erinran örn bestämmelserna i 59 § andra och
fjärde styckena. Formulär till listan fastställes av Konungen.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.
sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

5. Därefter utfärdar Konungens befallningshavande omedelbart kungörelse
örn valet, vilken uppläses i kyrkorna och införes i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

b) dag och tid för valet;

c) valstället för varje valdistrikt;

d) den i 4 mom. omförmälda lista; samt

e) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;
skolande sammanräkningen utsättas att äga rum så snart ske
kan.

Kungörelsen skall tillika innehålla erinran om den skyldighet, som jämlikt
70 § åligger valförrättare att ofördröjligen till Konungens befallningshavande
insända de förseglade omslag som i 69 § avses ävensom valprotokoll och
röstlängd.

i

57 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett valdistrikt,
magistraten; och i annan stad magistratens deputerade varom i 91 § här nedan
sägs.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller tryckta
eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

5

♦

höriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan avstyras,
åge valförrättaren avbryta förrättningen.

I vallokal skola finnas anslagna exemplar av denna lag samt av den i 56 §
4 mom. omförmälda lista.

59 §.

Vid valet--— utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas en, två eller tre beteckningar i ord
för viss grupp väljare eller för samverkande sådana grupper eller för viss meningsriktning
(väljarbeteckning). Utsättas två eller tre beteckningar, skola
de uppföras den ena under den andra. Användes kartellbeteckning, som uppförts
å den i 56 § 4 mom. omförmälda lista, skall den sättas såsom första beteckning
och såsom andra beteckning utsättas någon av de å listan under kartellbeteckningen
uppförda partibeteckningarna. Partibeteckning, som å listan
uppförts under kartellbeteckning, må ej å valsedel upptagas i annan ordning
än nu är sagd. Annan partibeteckning må användas antingen såsom första,
andra eller tredje beteckning.

Namnen skola — — — valet avser.

Har å valsedel utsatts partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 4 mom.
omförmälda lista, skall såsom första namn å sedeln upptagas namnet på någon
kandidat, som å nämnda lista uppförts under den beteckningen.

Valsedel bör — ■—- — vilka åsyftas.

69 §.

3 d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b och c återinlagts
i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar,
vilka äro likalydande med avseende å väljarbeteckning, sammanföras i en
grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas, varefter sedlarna i varje
grupp för sig inläggas i ett eller flera omslag. Å varje omslag antecknas de
inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning samt antal.

79 §.

Ogin är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där
anbragt;

vilken saknar väljarbeteckning;

vilken upptager väljarbeteckning å annat ställe än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar ovanför namnen;

vilken annorledes än såsom första beteckning upptager kartellbeteckning,
som uppförts å den i 56 § 4 mom. omförmälda lista, eller såsom första beteckning
upptager dylik kartellbeteckning utan att såsom andra beteckning upptaga

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

någon av de å nämnda lista under kartellbeteckningen uppförda partibeteckningarna
;

vilken upptager någon å omförmälda lista under kartellbeteckning uppförd
partibeteckning annorledes än såsom andra beteckning under denna kartellbeteckning; vilken

icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn skola
av anledning, som i 80 § andra stycket sägs, anses såsom obefintliga, valsedeln
likväl skall tillgodoräknas den A-grupp, B-grupp och C-grupp sedeln
jämlikt 81 § på grund av sin väljarbeteckning skall tillhöra.

Finnas i---alla ogilla.

80 §.

År något---såsom obefintligt.

Är å valsedel utsatt partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 4 mom. omförmälda
lista, men har icke som första namn upptagits namnet på någon kandidat,
som å nämnda lista uppförts under den beteckningen, anses samtliga
namn å valsedeln såsom obefintliga.

Finnas å---såsom obefintliga.

94 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning mot röstlängd,
som i 42 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för talans fullföljande
eller bevarande sist bör företagas eller då anmälan eller annan åtgärd
enligt 56 § sist bör göras, må sådant i stället ske å nästa söckendag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936.

Ansökan örn registrering av partibeteckning må dock göras före nämnda
dag. Hava två eller flera partier före den dagen gjort ansökan örn registrering
av partibeteckningar, vilka icke tydligt skilja sig från varandra,
skall det parti hava företräde till registrering, som visar sig vid närmast
föregående val i hela riket till andra kammaren hava i en eller flera valkretsar
såsom kartell-, parti- eller fraktionsbeteckning begagnat den beteckning,
för vilken partiet söker registrering. Är detta fallet beträffande
två eller flera partier, skall det parti hava företräde, som visar sig
tidigast hava vid val till andra kammaren sålunda brukat beteckningen.
Kan icke på nu angivet sätt skiljas mellan partierna, åge det parti företräde,
som visar sig tidigast hava offentligen såsom partinamn eller eljest för
att utmärka partiet eller den meningsriktning partiet företräder brukat den
beteckning, för vilken partiet söker registrering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anför:

»Allsedan proportionellt valsätt år 1909 infördes i vårt land har man sökt
förbättra den då antagna metoden. De jämkningar i densamma som skett
hava emellertid lämnat dess grunder orubbade. Karakteristiskt för metoden
är att officiella valförberedelser helt saknas — något som torde vara enastående
bland alla nu tillämpade valmetoder — och att mandaten fördelas
mellan skilda väljargrupper efter de väljarbeteckningar, som äro utsatta å
valsedlarna. Som särskilt anmärkningsvärt framstår därvid väljarnas fullkomliga
frihet att utan varje förhandsförfarande använda vilken väljarbeteckning
som helst. Denna frihet har öppnat möjlighet för missbruk. Ett
parti kan nämligen å de valsedlar det tillhandahåller utsätta ett annat partis
redan antagna och måhända sedan länge brukade beteckning utan detta partis
medgivande. Genom ett sådant förfarande kan ett parti utnyttja ett annat
partis röstöverskott till erhållande av mandat.

Vid ett par tillfällen har riksdagen uttalat sig till förmån för en förändring
av valmetoden för val till andra kammaren i syfte att beträffande sådana val
avhjälpa den anmärkta olägenheten. Sålunda anhöll 1918 ars lagtima riksdag
örn utredning rörande bland annat skydd för partibeteckning. I anledning
härav tillsattes de s. k. 1919 års proportionsvalsakkunniga, vilka i sitt
år 1921 avgivna betänkande II beträffande valen till andra kammaren föreslogo
ett system med fullt genomförda officiella valförberedelser och med skyldighet
för väljarna att rösta endast å kandidater, som före valet anmälts.
Partibeteckningarna skulle med detta system fullständigt avskaffas. Proportionsvalsakkunnigas
förslag blev emellertid i denna del aldrig underställt riksdagens
prövning. Sedermera hemställde riksdagen i skrivelse ar 1929, att
Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning och förslag rörande sådana
bestämmelser angående val till andra kammaren, att därigenom illojalt
användande av ett partis beteckning å valsedlar förekommes, samt i samband
därmed örn införande av officiella valförberedelser. Den sålunda begärda utredningen
uppdrogs åt numera statsrådet Henning Leo och ledamoten av riks -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

dagens andra kammare redaktören Emanuel Björck, vilka år 1930 avlämnade
betänkande med förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar
vid andrakammarval (statens off. utredn. 1930:5). Detta betänkandes
innebörd var i korthet, att partiorganisation skulle äga centralt för
hela riket registrera en partibeteckning med från val till val bestående verkan.
Vid val skulle för varje valkrets anmälan örn kandidater under en viss partibeteckning,
även icke registrerad sadan, kunna göras hos Konungens befallningshavande
av visst antal väljare. Anmäldes kandidater under registrerad
partibeteckning, skulle vederbörande partiorganisations medgivande därtill
företes. Väljarna skulle vara skyldiga att å sina valsedlar upptaga någon av
de vid valet anmälda partibeteckningarna samt på första plats någon av de
under vederbörande partibeteckning anmälda kandidaterna. Härigenom skulle
skydd beredas för såväl registrerad partibeteckning som för annan partibeteckning
som anmälts i valkretsen. Enligt de föreslagna bestämmelserna skulle
kartellbeteckning ej vidare förekomma men kartell kunna bildas i en valkrets
genom anmälan av vederbörande partier hos Konungens befallningshavande.
Såsom av det sagda framgår innebar förslaget införande av vittgående officiella
valförberedelser.

över detta förslag avgåvos efter remiss utlåtanden av Konungens befallningshavande
samt statistiska centralbyrån, varjämte flera partiorganisationer,
som bereddes tillfälle därtill, inkommo med yttranden. Från de flesta
hall tillstyrktes förslaget i princip om än i åtskilliga fall med tvekan, men flera
yttranden utmynnade i ett bestämt avstyrkande av detsamma. Mot det föreslagna
systemet anfördes främst, att det skulle medföra ett föga önskvärt ''mekaniserande’
av valhandlingen till förfång för den enskilde väljaren och med
ökat inflytande för partiledningarna, samt att förfarandet måste bliva tidsödande,
kostsamt och besvärligt.

Den 16 september 1933 uppdrog jag, enligt nådigt bemyndigande, åt ledamoten
av riksdagens första kammare professorn C. A. Reuterskiöld, talmannen
i andra kammaren Aug. Sävström och professorn Georg Andrén att såsom sakkunniga
inom justitiedepartementet fullfölja utredningen i ämnet. De sakkunniga
överlämnade till mig med skrivelse den 23 februari 1934 en promemoria
med utredning i frågan jämte förslag till lag örn ändring i vissa delar av vallagen.

I denna promemoria uttala de sakkunniga till en början, att vårt proportionella
valsätt i stort sett synes hava fungerat tillfredsställande. De finna
i likhet med åtskilliga av de hörda myndigheterna, att behovet av skydd för
väljarbeteckningar icke är så stort, att det kan motivera ett frångående av principerna
i det nuvarande valsättet. Endast örn sådant skydd kan ernås utan
några mera genomgripande förändringar av valmetoden anse därför de sakkunniga
sig böra förorda införandet därav. Med denna uppfattning hava de
sakkunniga icke funnit 1930 års förslag med dess omfattande officiella valförberedelser
tillfredsställande men anse, att tillräckligt betryggande skydd
för väljarbeteckningar skulle kunna erhållas även om nämnda förslag förenk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 139. 9

las så, att de officiella valförberedelserna göras fakultativa och väsentligen
inskränkas.

De sakkunniga förorda i likhet nied vad år 1930 föreslogs, att partiorganisationerna
som sådana skola kunna centralt för hela riket och med från val
till val bestående verkan registrera envar en partibeteckning. Registreringen,
som enligt 1930 års förslag skulle handhavas av statistiska centralbyrån, skulle
enligt de sakkunnigas förslag ombesörjas i justitiedepartementet. Chefen för
detta departement skulle besluta i registreringsfrågor i närvaro av tre bland
de av riksdagen valda riksbanksfullmäktige och tre riksgäldsfullmäktige.
Partiorganisation, som registrerat beteckning, skulle för ett visst val i en valkrets
kunna anmäla minst fem högst femton kandidater. Valsedel skulle enligt
förslaget, liksom enligt gällande bestämmelser, upptaga en, två eller tre
beteckningar, vilka som helst. En av dessa beteckningar — vilken som önskades
— kunde emellertid vara registrerad beteckning. Örn sådan upptoges,
skulle väljaren, för att sedeln skulle bliva giltig, såsom första namn å sedeln
upptaga namnet å någon av de för beteckningen anmälda kandidaterna,
men eljest skulle kandidatvalet vara fullt fritt. För de partier och väljare,
vilka icke ville använda en registrerad beteckning, skulle således förslagets genomförande
icke medföra någon förändring i valproceduren, ej heller för parti,
som icke anmälde kandidater för sin registrerade beteckning, i vilket fall beteckningen
bleve fri vid det ifrågavarande valet. De sakkunniga anmärka, att
med det föreslagna systemet visserligen icke kunde hindras, att ett parti använde
en beteckning, som liknade ett annat partis registrerade beteckning, och
att ej heller kartellbildning bleve tillfredsställande skyddad. Emellertid framhålla
de sakkunniga att faran för att partibeteckning på förstnämnda sätt illojalt
användes icke är särskilt stor samt att det ej torde lämpligen låta sig
göra att reglera kartellers ingående utan fullständiga officiella valförberedelser.
Vidkommande detaljerna i de sakkunnigas förslag får jag hänvisa till de
sakkunnigas promemoria, vilken såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.

över de sakkunnigas förslag hava organisationerna för de större politiska
partierna i riket beretts tillfälle att yttra sig. I stort sett tillstyrka de förslaget.

Socialdemokratiska partistyrelsen uttalar sålunda, att de sakkunniga synas
hava funnit en på det hela taget god lösning av problemet utan alltför vittgående
förändringar i gällande bestämmelser. Med särskild tillfredsställelse noteras,
att de officiella valförberedelserna enligt förslaget kunnat begränsas till
ett minimum. Från partiorganisationernas synpunkt anser styrelsen att det
måste betraktas som en fördel, att parti, som registrerar partibeteckning, endast
behöver utse ett centralt ombud för hela landet. Det skydd, som genom de
föreslagna åtgärderna skulle givas mot illojalt bruk av väljarbeteckning, torde
bliva tillräckligt effektivt vid andrakammarval. Styrelsen har sålunda intet
att erinra mot att förslaget lägges till grund för proposition i ämnet.

Bondeförbundets riksorganisation håller i likhet med de sakkunniga före, att
en så väsentlig omläggning av vår valordning, som ett system med fullständiga

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Depantemen
teche
fen.

officiella valförberedelser skulle innebära, bör undvikas. Om ett behov av lagstiftning
till skydd för partibeteckningar ansåges föreligga, borde det tillgodoses
med minsta möjliga inkräktande på den enskilde väljarens rätt att få sina
synpunkter beaktade. Mot de sakkunnigas förslag syntes i princip ingenting
vara att invända. Bondeförbundet framställer emellertid en del detaljerinringar
mot förslaget och hemställer örn vissa ändringar däri.

Folkpartiet uttalar den uppfattningen, att föreliggande spörsmål bäst löses
i samband med en valreform efter de linjer, som framlades i en proposition vid
1932 års riksdag rörande ett utjämningsförfarande vid valen till andra kammaren
genom införande av s. k. riksmandat. Dock förklarar partiet, att örn
ett förslag efter promemorians linjer framlägges för riksdagen, partiet har att
sakligt bedöma frågan och därför finner sig ej böra avstyrka ärendets vidare
behandling.

Allmänna v almans förbundets riksorganisation vidhåller sin tidigare uttalade
mening, att en god lösning av hela problemet utformades av 1919 års proportionsvalsakkunniga,
då de föreslogo partibeteckningarnas avskaffande. Förbundet
anser emellertid, att om man utgår från att partibeteckningarna skola
bibehållas och skyddas, det icke synes vara så mycket att invända mot de sakkunnigas
förslag, samt uttalar sin livliga önskan, att förslaget lägges till grund
för lagstiftning, såvida icke möjlighet finnes att genom partibeteckningarnas
avskaffande lösa problemet på ett rationellare sätt. Mot förslagets utformning
framställas några detaljanmärkningar.

Den föreliggande frågan innefattar ett svårlöst problem, på vilket många
synpunkter kunna läggas. Flera skäl kunna visserligen anföras för ett system
med mera vittgående officiella valförberedelser, vilket bland annat skulle effektivt
förhindra tänkbara illojala förfaranden vid valen. Men det kan
icke vara lämpligt att utan tvingande skäl införa bestämmelser, vilka inskränka
den enskilde väljarens frihet och innebära ett omständligt förberedelseförfarande
vid valen. I och för sig är det även mindre önskvärt att allt för
mycket förändra den valmetod, med vilken väljarkåren nu hunnit bliva förtrogen.
De sakkunnigas förslag synes mig emellertid, såsom även partiorganisationerna
i allmänhet funnit, erbjuda en i stort sett tillfredsställande lösning av
det föreliggande problemet. Det starka behov av skydd för partibeteckningar,
som otvivelaktigt förefinnes, blir genom förslaget på den väsentliga punkten
tillgodosett; och likväl innebär detsamma en mycket obetydlig förändring av
det nuvarande valsättet och en synnerligen ringa inskränkning av den enskilde
väljarens frihet vid valet. Jag vill sålunda förorda att de sakkunnigas förslag
lägges till grund för proposition i ämnet.

Förutom ett par obetydliga redaktionella jämkningar i de sakkunnigas förslag
vill jag emellertid, huvudsakligen i anledning av de detaljanmärkningar
vilka allmänna valmansförbundet och bondeförbundet riktat mot detsamma,
föreslå vissa modifikationer däri.

Allmänna valmansförbundet har anmärkt, att genom förslaget kartellbildning
icke beredes skydd. De sakkunniga framhålla själva, såsom förut nämnts,

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

11

denna brist hos förslaget men anföra, att hur ett kartellskydd än anordnades,
skulle det — örn ej officiella valförberedelser gjordes obligatoriska — inveckla
valförfarandet och inskränka väljarnas röstningsfrihet på ett sätt, som kunde
föranleda osäkerhet och missförstånd. De sakkunniga anmärka även, att i
de fall, då klagomål mest försports över missbruk av väljarbeteckning, såsom
första beteckning å valsedlarna använts en beteckning, som vid förslagets
genomförande torde komma att registreras. Valmansförbundet framhåller
emellertid, att uppdykandet av nya partier gör det antagligt att frågan örn
skydd för kartellbeteckning kan komma att visa sig vara minst lika aktuell
som skyddet för partibeteckning hittills varit samt att exempel på behovet av
skydd för kartellbeteckning redan förekommit. Möjligheten att genom beteckningens
formulering göra tillägnandet motbjudande är, yttrar förbundet,
också mindre än när det gäller en partibeteckning.

Kravet på skydd även för kartellbeteckning måste anses väl motiverat. Visserligen
kommer, såsom de sakkunniga antytt, valförfarandet att bliva något
mera invecklat, örn kartellskydd införes, men ett begränsat sådant skydd synes
dock vara möjligt att införliva med det föreslagna systemet utan större
olägenheter. Jag vill alltså föreslå ett på sådant sätt konstruerat kartellskydd,
att partier med registrerad partibeteckning, vilka vid ett val anmält kandidater
och sålunda tagit den genom registrering öppnade möjligheten till skydd
för sina partibeteckningar i anspråk, skola kunna gemensamt hos Konungens
befallningshavande anmäla en kartellbeteckning, under vilken de kunna gå
fram tillsammans vid valet utan att riskera att andra partier, med vilka kartell
icke önskas, använda beteckningen. Anmäles sålunda kartellbeteckning,
bör densamma å valsedlarna endast få användas såsom första beteckning, därvid
den registrerade partibeteckningen för något av de anmälande partierna
skall användas såsom andra beteckning. Registrerad partibeteckning för
parti som deltager i anmäld kartell bör ej heller kunna användas i annan ordning
än nu angivits. Om vid kartellbildning kartell- eller partibeteckning användes
i strid med vad nu sagts, bör valsedeln bliva ogiltig. Genom de föreslagna
anordningarna torde tillräckliga möjligheter att erhålla skydd för kartell
beredas.

Bondeförbundet har framhållit önskvärdheten av att skydd anordnas
mot användande av beteckning, som företer vilseledande likhet med registrerad
partibeteckning. Otvivelaktigt vore det lyckligt, örn ett sådant skydd
kunde beredas, men detta torde vara ogenomförbart utan fullständiga officiella
valförberedelser. Såsom även bondeförbundet starkt betonat böra dock sådana
undvikas. Det må emellertid i detta sammanhang erinras därom, att för erhållande
av registrering av partibeteckning denna måste tydligt skilja sig från
tidigare registrerad beteckning samt att användande av en icke registrerad beteckning,
som liknar en registrerad, icke medför någon valteknisk verkan.

Både allmänna valmansförbundet och bondeförbundet hava gjort invändning
mot den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att sådan valsedel
med registrerad partibeteckning, som icke på första plats upptager namnet å
någon under beteckningen anmäld kandidat, skall kasseras. Det framhålles

12

Kungl. Majlis proposition nr 1S9.

såsom mindre lämpligt, att genom denna bestämmelse en ny kassationsorsak
tillskapas. Nämnda partiorganisationer förorda därför på denna punkt en
återgång till 1930 års förslag, enligt vilket dylik valsedel skulle tillgodoräknas
kartell, parti och fraktion, som den enligt sin välj arbeteckning tillhörde,
ehuru samtliga namn å sedeln skulle anses såsom obefintliga.

Det torde också vara angeläget att icke utan tvingande skäl tillskapa nya
kassationsanledningar. Visserligen kan måhända sägas, att en regel örn valsedels
ogiltighet i ifrågavarande fall, såsom de sakkunniga synas anse, är
principiellt riktigast; men de olägenheter, som kunna uppkomma örn sedeln
tillgodoräknas vederbörande kartell, parti och fraktion utan att hänsyn tages
till kandidatnamnen, synas dock mindre än olägenheten av att riskera kassering
i större utsträckning. Jag vill sålunda förorda en återgång till den år
1930 föreslagna regeln.

Bondeförbundet har vidare ansett skyldighet för partierna böra stadgas att
vid kandidatanmälan förete intyg att de anmälda kandidaterna äro villiga att
åtaga sig kandidatur för vederbörande parti. Det hade nämligen redan hänt
att personer vållats obehag därigenom, att de utan att vara tillfrågade uppförts
å valsedlarna för ett parti, som de icke önskade representera. Örn enligt
det nya systemet ett parti anmälde kandidater, som icke önskade bliva
anmälda av partiet, bleve olägenheterna därav betydligt större, då dessa personer
skulle få sina namn angivna i den officiella valkungörelsen bland partiets
kandidater. Vad sålunda anförts torde ej böra lämnas obeaktat och jag
har därför ansett mig böra föreslå bestämmelse örn att vid kandidatanmälan
skall företes medgivande av de anmälda kandidaterna.

Allmänna valmansförbundet har anfört, att bestämmelsen örn att kandidatanmälan
skall vara inkommen sist å tjugufemte dagen före valdagen kan föranleda
svårigheter åtminstone i storstäderna, där partiernas kandidater icke pläga
utses så lång tid före valet. Förbundet har därför ifrågasatt någon förkortning
av tidrymden mellan anmälningstidens utgång och valet. En dylik förkortning
synes dock icke kunna komma i fråga, då anmälningsförfarandet
måste vara avslutat och valkungörelsen utfärdad i god tid före valet. Särskilt
oläglig vore en förkortning med hänsyn till den vid 1934 års riksdag preliminärt
antagna lagen rörande införande i vallagen av bland annat bestämmelse
örn rätt att i vissa fall avgiva röst före själva valet.

I samband med de ändringar, som för införande av skydd för väljarbeteckning
måste ske i vallagen, torde lämpligen böra göras en mindre ändring i annat
avseende. Enligt nyssnämnda vid 1934 års riksdag villkorligt antagna lag
skola ordinarie val i hela riket till andra kammaren alltid hållas å tredje söndagen
i september och val efter upplösning av kammaren å sön- eller helgdag,
som Konungen bestämmer, samt annat val till andra kammaren å sön- eller
helgdag. Den nu förefintliga möjligheten för Konungens befallningshavande
att utsätta valet i viss stad till dagen före den allmänna valdagen och för Konungen
att utsätta valet i viss valkrets till annan dag än förut sagts skulle
sålunda avskaffas. Det synes lämpligt att, örn ändring i vallagen i allt fall
skall vidtagas i år till skyddande av väljarbeteckning, samtidigt genomföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

13

ändringen i vallagen med avseende å valdagen, vilken ändring kan ske oberoende
av den år 1934 villkorligt antagna lagens vidare behandling i övrigt.

Ett genomförande av det nu förordade förslaget angående skydd för väljarbeteckning
vid andrakammarval förutsätter, förutom ändringar i gällande
vallag, jämväl vissa ändringar i nyssberörda vid 1934 års riksdag — under
förutsättning och villkor att ett samtidigt såsom vilande antaget förslag till
ändrad lydelse av § 24 riksdagsordningen bleve slutligt genomfört — antagna
lag örn ändring i vissa delar av vallagen. Enligt denna villkorligt antagna lag
skola väljare beredas möjlighet dels att avgiva valsedel vid valförrättningen
i annat valdistrikt än det de tillhöra, dels ock i vissa fall att avgiva valsedel
före valdagen i rikets städer samt å vissa svenska beskickningar och konsulat
i utlandet, därvid röstmottagning skall äga rum från och med trettionde dagen
före valdagen. Itöstmottagning före valet bör emellertid ej kunna ske innan
anmälningsförfarandet enligt de föreslagna bestämmelserna till skydd för väljarbeteckning
är avslutat och kungörelse örn valet utfärdad. Ida anmälningsförfarandet
enligt förslaget skall avslutas först tjugonde dagen före valdagen
och kungörelse först därefter utfärdas, måste tiden för röstmottagningen sättas
att börja tidigast adertonde dagen före valdagen i stället för trettionde
dagen. En sådan inskränkning av tiden för röstavlämning före valet synes
icke i någon mera betydande mån minska institutets användbarhet. Även
tidpunkten, då enligt den år 1934 villkorligt antagna lagen valsedelsförsändelse
för äkta make tidigast må anordnas, bör i detta sammanhang ändras från trettionde
till adertonde dagen före valet.

Frånsett de ändringar i den villkorligt antagna lagen, vilka föranledas av
vad ovan anförts, måste ytterligare några mindre redaktionella jämkningar däri
vidtagas.

Det nu föreliggande förslaget örn skydd för väljarbeteckning avser endast
valen till andra kammaren. Riksdagen har endast begärt utredning och förslag
med avseende å dessa val, och de verkställda utredningarna hava icke haft
vidsträcktare omfattning. Starka skäl synas emellertid tala för att bereda
skydd för väljarbeteckning även vid andra val, åtminstone vid landstingsmannaval
och val av elektorer för utseende av första kammarens ledamöter. Härvidlag
möta dock större svårigheter än med avseende å andrakammarvalen.
Frågan huruvida och på vad sätt skydd för väljarbeteckning vid andra val
än andrakammarval bör införas torde icke kunna besvaras utan särskild utredning,
och förslag i ämnet kan därför ej nu framläggas.»

Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Majit måtte genom proposition
föreslå riksdagen

dels att antaga ett enligt nu angivna grunder inom justitiedepartementet upprättat
förslag till Ian orri ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920
(nr 796) om val till riksdagen,

dels ock besluta att vad i den av 1934 års riksdag villkorligt antagna lagen
örn ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn val till

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

riksdagen stadgas rörande ändrad lydelse av 54 och 55 §§ sistnämnda lag skall
åtgå, att i berörda villkorligt antagna lag skall införas bestämmelse att 56 §
5 mom. lagen den 26 november 1920 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, samt att den villkorligt antagna lagen i vad den föreskriver ändrad
lydelse av 63 § 1 morn., 69 § 5 mom. och 71 § 2 mom. lagen den 26 november
1920 skall ändras sålunda, att nämnda lagrum erhålla nedan upptagna lydelse.

56 §.

5. Därefter utfärdar---i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

b) dag och tid för valet;

c) valstället för varje valdistrikt;

d) den i 4 mom. omförmälda lista;

e) bestämmelserna i 60 § 1 och 2 mom. samt 71 §, i den mån de äga tillämpning
å valet; samt

f) bestämmelserna i 70 § 2 mom.

63 §.

1. Aro äkta makar bada röstberättigade, må den ena av dem ingiva valsedel
genom andra maken. Vill make begagna den rätt nu är sagd, skall valsedelsförsändelse
anordnas tidigast aderton dagar före valet på sätt nedan
sägs.

69 §.

5. De valsedlar, vilka icke enligt 4 mom. återinlagts i sina valkuvert, ordnas
i grupper salunda, att sedlar, vilka äro likalydande med avseende å väljarbeteckning,
sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas,
varefter sedlarna i varje grupp för sig inläggas i ett eller flera omslag. Å
varje omslag antecknas de inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning samt
antal.

71 §.

2. Röstning som i 1 mom. sägs må ske, då val i hela riket skola samtidigt förrättas,
inom riket i varje stad inför röstmottagare som magistraten förordnar
samt utom riket hos svensk beskickning i Europa och, i den mån Konungen så
förordnar, hos annan svensk beskickning och å svenskt konsulat, därvid beskickningens
eller konsulatets chef eller den han i sitt ställe sätter är röstmottagare.
Skall val förrättas endast i viss valkrets, må sådan röstning ske i
varje stad inom valkretsen samt vid val i Stockholms läns valkrets jämväl i
Stockholm, vid val i Göteborgs och Bohus läns landstingsområdes valkrets jämväl
i Göteborg och vid val i Malmöhus läns valkrets jämväl i Malmö, Hälsingborg,
Landskrona och Lund inför röstmottagare som magistraten förordnar.

Kungl. Majlis proposition nr 139.

15

Röstmottagning skall äga rum från och med adertonde dagen före valdagen
samt inom riket till och med dagen före valdagen och utom riket intill dess
avgivna valsedlar enligt vad i 75 § sägs skola insändas till Överståthållarämbetet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

16

Kungl. May.ts proposition nr 189.

Bilaga.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Sedan undertecknade tillkallats att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet
biträda med utredning angående, bland annat, åtgärder till skyddande
av väljarbeteckning, få vi härmed överlämna bifogade promemoria med
utredning i denna fråga jämte förslag till lag örn ändring i vissa delar av vallagen.
Såsom sekreterare har hovrättsassessorn B. Hagström biträtt de sakkunniga.
Stockholm den 23 februari 1934.

C. A. REUTERSKIÖLD. AUG. SÄVSTRÖM. GEORG ANDRÉN.

B. Hagström.

Kungl. Majlis proposition nr 189.

17

Promemoria

med utredning rörande åtgärder till skyddande av väljar beteckning.

Historik.

Det förslag angående en proportionell valmetod, vilket år 1903 framlades
av tillkallade sakkunniga, innehöll bestämmelser örn fullständiga officiella valförberedelser.
Anmälan av kandidater samt örn dessas placering å vallistor
skulle före valet göras bos Konungens befallningshavande, vilken skulle förse
listorna med nummer och uppföra dem å en officiell valsedel. Väljarna
skulle endast kunna rösta å anmälda kandidater. Partibeteckningar skulle
ej förekomma.

Detta förslag lades till grund för propositioner i rösträttsfrågan åren 1904
och 1905, vilka emellertid icke vunno riksdagens bifall. Vid frågans behandling
i riksdagen riktades anmärkningar bland annat mot de omständliga valförberedelser
som föreslagits.

I de år 1907 framlagda propositionerna i rösträttsfrågan, vilka ligga till
grund för vår nuvarande valordning, föreslogs ett proportionellt valsätt beträffande
valen till både första och andra kammaren samt även till landsting och
stadsfullmäktige men utan officiella valförberedelser. Det i enlighet härmed
framlagda förslaget till vallag antogs med obetydliga jämkningar att träda
i kraft sedan erforderliga grundlagsändringar definitivt antagits, vilket skedde
år 1909.

De ändringar i vallagen, som sedan dess skett, hava endast något kompletterat
eller jämkat valmetoden men lämnat grunderna orubbade. Officiella
valförberedelser hava således icke i någon form införts. I detta hänseende
intager vårt land en särställning. Icke på något båll, åtminstone icke där
proportionellt valsätt finnes, torde officiella valförberedelser i form av kandida
tanmälningar med mera saknas.

Enligt 1909 års valmetod ägde väljarna å valsedlarna ovanför kandidatnamnen
utsätta en partibeteckning. Väljarna hade frihet att utsätta vilken beteckning
och vilka namn å valbara personer som helst. Platserna fördelades
mellan partierna enligt de å valsedlarna angivna partibeteckningarna. En ursprungligen
medgiven möjlighet att rösta med valsedlar utan partibeteckning
kom i praktiken icke till nämnvärd användning och avskaffades år 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1986. 1 sami. Nr 189.

2

18

Kungl. Majlis proposition nr 189.

Den frihet som gäller med avseende å användande av partibeteckning lämnar
emellertid en möjlighet öppen för missbruk. Ett parti kan nämligen å
de valsedlar det tillhandahåller utsätta ett annat partis redan antagna och
måhända sedan länge brukade beteckning utan detta partis medgivande. Genom
ett sådant förfarande kan ett parti illojalt draga till sig väljare från
annat parti och dessutom utnyttja detta partis röstöverskott till erhållande av
mandat. Denna olägenhet av valmetoden har föranlett många ändringsförslag.
Rörande dessa må här anmärkas följande.

Redan år 1912 tillkallades sakkunniga för utredning om ändringar i valmetoden
i syfte att avhjälpa bristerna i densamma utan att dock rubba dess
grunder. De sakkunniga funno i sitt år 1913 avgivna betänkande att missbruk
av partibeteckning på det förut antydda sättet icke förekommit i sådan utsträckning,
att från denna synpunkt sett tillräckliga skäl förelåge för inskränkning
av rätten att åsätta valsedlarna vilken partibeteckning som helst.
De sakkunniga, som föreslogo en förändring i reglerna för besättande av platserna
inom ett parti, betonade emellertid, att en fullt tillfredsställande metod
i detta hänseende näppeligen stöde att erhålla utan att särskilda regler rörande
ingående av kartell eller regler, som inskränkte väljarens frihet med avseende
å utsättande av partibeteckning, bleve fastslagna. Att framlägga förslag
i sådant avseende ansågo de sakkunniga likväl icke ingå i det dem lämnade
begränsade uppdraget. 1913 års betänkande föranledde icke någon åtgärd.

I en vid 1918 års lagtima riksdag väckt motion (nr 118 i andra kammaren
av friherre Adelswärd) framfördes, bland annat, krav på skydd för partibeteckningar.
I motionen anfördes, att vid 1917 års andrakammarval i flera
fall ett partis partibeteckning utan partiets medgivande använts av ett annat
parti på ett synnerligen illojalt sätt. I sitt utlåtande (nr 11) över motionen
uttalade konstitutionsutskottet, att den väckta frågan icke torde kunna
lösas utan att i en eller annan form infördes officiell registrering av partibeteckningar
och eventuellt även av vallistor. Olägenheterna av dylika åtgärder
vore visserligen uppenbara, men angelägenheten att råda bot på det anmärkta
missförhållandet vöre enligt utskottets mening så stor, att allvarliga
åtgärder borde vidtagas. Utskottet erinrade dessutom, att officiell registrering
av partibeteckningar och vallistor ur vissa andra synpunkter kunde erbjuda
stora fördelar. Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde utskottet att
riksdagen skulle hos Kungl. Majit begära utredning rörande bland annat denna
fråga. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Den begärda utredningen verkställdes därefter av de s. k. 1919 års proportionsvals
sakkunniga, vilka i sitt år 1921 avgivna betänkande II beträffande
andrakammarvalen föreslogo ett system med fullt genomförda officiella valförberedelser.
Förslag till kandidater vid valet skulle sålunda före detta kunna
få avgivas av väljare som uppginge till visst antal. Sålunda avgivna förslag
skulle av Konungens befallningshavande numreras och offentliggöras.
Karteller kunde därefter ingås genom anmälan av nyssnämnda förslagsställare
hos Konungens befallningshavande, vilken sedan skulle kungöra vallistor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

19

na och kartellerna. Väljarna skulle endast kunna rösta å anmälda kandidater
och listor. Partibeteckningar skulle icke förekomma. De sakkunniga
framhöllo till stöd för sitt förslag örn officiella valförberedelser icke
endast att därigenom förhindrades organiserade illojala förfaranden vid valet
utan även att sådana förberedelser jämväl ur andra synpunkter syntes
önskvärda eller nödiga. De skulle bidraga till att bringa klarhet i valsituationen
och verka samlande på väljarskarorna. Vidare skulle de förenkla sammanräkningen
och neutralisera de metodologiska vanskligheter, som vore
ofrånkomliga vid alla proportionella valmetoder. Den olägenheten att dylika
förberedelser måste medföra inskränkning i väljarens frihet vid röstningen
ansågo de sakkunniga mer än väl uppvägas av de fördelar, som vore förenade
med den föreslagna ordningen.

''Förslaget blev emellertid, i vad det sålunda avsåg införande av officiella
valförberedelser, aldrig underställt riksdagens prövning. Yttranden över detsamma
infordrades från länsstyrelserna. Flertalet av dessa ställde sig avvisande
eller åtminstone mycket tveksamma till förslaget. Sålunda framhölls,
att officiella valförberedelser såväl ur principiella som ur praktiska synpunkter
vore mindre önskvärda, samt att de missbruk av den rådande valmetoden,
som kunde hava förekommit, icke vore så svåra, att man behövde underkasta
sig införande av ett sådant system som det ifrågasatta. Sex länsstyrelser tillstyrkte
emellertid i huvudsak förslaget.

I enlighet med vad de proportionsvalssakkunniga jämväl föreslagit genomfördes
emellertid år 1921 vissa ändringar i vallagen med avseende å bestämmelserna
rörande fördelningen av platserna inom ett parti. Genom den förut
gällande metoden i förening med friheten att använda vilken partibeteckning
som helst hade möjliggjorts vissa mindre lojala förfaranden, vilka förhindrades
genom nämnda ändringar. Dessa inneburo nämligen införande av den
s. k. absoluta rangordningsmetoden; en valsedels röstvärde skulle icke kunna
räknas en på lägre plats å sedeln uppförd kandidat tillgodo förrän alla förestående
kandidater blivit placerade.

Frågan örn skydd för partibeteckningar framfördes ånyo i motion vid 1923
års riksdag (nr 52 i andra kammaren av herr Olsson i Gävle). I motionen
framhölls, att man torde kunna ernå dylikt skydd utan så invecklade officiella
valförberedelser, som de proportionsvalssakkunniga föreslagit. Ett partis
huvudorganisation i ett län borde hos länsstyrelsen med avseende å valet i
en valkrets kunna registrera partibeteckning med verkan att icke något annat
parti skulle få använda beteckningen utan tillstånd av förstnämnda parti. Konstitutionsutskottet
avstyrkte motionen under framhållande att dylikt skydd icke
torde kunna beredas utan införande av officiella valförberedelser. Motionen
blev avslagen av riksdagen.

Vid 1924 års riksdag framlades proposition med förslag att, till underlättande
av ordnad samverkan mellan partier och fraktioner vid valet, å valsedlarna
skulle få utsättas en, två eller tre beteckningar, enligt nuvarande terminologi
kartell-, parti- och fraktionsbeteckning. Den första beteckningen skulle

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

erhålla samma betydelse som partibeteckningen förut. Vid tävlan örn platserna
inom en grupp med gemensam första beteckning skulle valsedlar med
gemensam andra beteckning, oavsett olikhet i fråga om kandidatnamn, i visst
avseende betraktas som en enhet i förhållande till andra valsedlar inom gruppen.
Inom en grupp med gemensam andra beteckning skulle valsedlar med
gemensam tredje beteckning på motsvarande sätt betraktas som en enhet.
Denna proposition blev med obetydliga jämkningar tillstyrkt av konstitutionsutskottet
och antagen av riksdagen. Utskottet anmärkte i detta sammanhang,
att inom utskottet hävdats att en tillfredsställande lösning av frågan örn
kartellbildning och andra problem rörande den proportionella valmetoden
näppeligen stöde att ernå utan införande av officiella valförberedelser.
Det hade emellertid icke kunnat ifrågakomma att nu föreslå en övergång
till ett dylikt system, men utskottet holle för sannolikt att frågan örn officiella
valförberedelser framdeles måste tagas under övervägande.

Vid 1929 års riksdag hemställdes i en motion (nr 116 i första kammaren av
herr Möller), att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning örn sådan
ändring i bestämmelserna örn val till andra kammaren att illojalt användande
av partibeteckningar skulle förekommas. I motionen skisserades ett förslag
med vittgående officiella valförberedelser, enligt vilket förslag partiorganisationerna
skulle äga att såväl centralt registrera partibeteckningar för hela
riket som vid valen i de skilda valkretsarna anmäla vallistor och karteller, vid
vilka väljarna skulle vara bundna vid röstningen.

Konstitutionsutskottet framhöll i sitt utlåtande (nr 11) över motionen, att
1928 års andrakammarval visat, att det år 1924 införda systemet med möjlighet
till en, två eller tre beteckningar å en valsedel icke kunnat förhindra illojalt
utnyttjande från ett partis sida av ett annat partis namn och röstöverskott.
Kravet på skydd för partibeteckningar syntes sålunda väl grundat. De
vägar, som i motionen skisserats för att nå detta syfte, syntes emellertid utskottet
kunna ingiva vissa betänkligheter. Det eftersträvade målet torde kunna
nås utan att partiorganisationerna gåves så stor makt, som i motionen antyddes.
Däremot torde skydd för partiernas beteckningar svårligen kunna
tänkas genomfört utan officiella valförberedelser. Utskottet ville emellertid
icke närmare inlåta sig på hur sådant skydd skulle åstadkommas men hemställde,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag
rörande sådana bestämmelser angående val till andra kammaren, att därigenom
illojalt användande av ett partis beteckning å valsedlar förekommes,
samt i samband därmed om införande av officiella valförberedelser.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen uppdrogs åt redaktören Emanuel
Björck och numera statsrådet Henning Leo, vilka år 1930 avlämnade betänkande
med förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar
vid andrakammarval (Statens off. utredn. 1930: 5).

I detta betänkande framhölls, att de sakkunniga ej upptagit till bedöman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

21

de en sådan utväg att lösa frågan som att avskaffa partibeteckningarna, enär
dessas bibehållande finge anses utgöra en förutsättning för utredningen. Åtgärder
till skyddande av partibeteckningar hade därför av de sakkunniga ansetts
böra infogas i den nuvarande ordningen och lämpas efter den praxis, som
hos oss utbildats. Andra jämkningar i rådande förhållanden än som för
skyddets ernående ansetts oundgängliga hade icke föreslagits. Emellertid
syntes något skydd svårligen kunna genomföras utan att i viss omfattning
officiella valförberedelser infördes.

De ändrade bestämmelser i vallagen som de sakkunniga föreslogo voro i
huvudsak av följande innebörd. Parti — vilket de sakkunniga definierade
som »förening av valmän, vilken icke utgör underavdelning av annan sådan
förening» — skulle kunna centralt registrera sin partibeteckning. De sakkunniga
ansågo att som registreringsmyndighet borde ifrågakomma chefen för
justitiedepartementet eller statistiska centralbyrån. Det syntes emellertid bäst
överensstämma med våra administrativa förhållanden att ärenden örn registrering
handhades av centralt verk, varigenom också vunnes den fördelen, att
registreringsmyndighetens beslut kunde överklagas i regeringsrätten. Emellertid
borde ej i vallagen registeringsmyndigheten angivas utan på Kungl.
Maj :t ankomma att bestämma denna. Ansökan örn registrering skulle göras av
partiets styrelse. För att kunna inregistreras skulle partibeteckningen tydligt
skilja sig från förut registrerad, ännu bestående beteckning. Ansökte
flera partier örn registrering av samma beteckning eller av beteckningar, som
vore så lika varandra att de lätt kunde förväxlas, skulle det parti hava företräde,
som först inkommit med fullständiga ansökningshandlingar. Parti, för
vilket ansökan örn registrering av partibeteckning kunde äga betydelse, skulle
beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Registrering, som vunnits
på ansökan ingiven senare än sextio dagar före ingången av den månad under
vilken val ägde rum, skulle ej vid det valet medföra skydd för partibeteckningen.
Såsom övergångsbestämmelse föreslogs, att örn två eller flera partier
vid de andrakammarval, som ägt rum närmast före lagens ikraftträdande, brukat
samma partibeteckning eller beteckningar som lätt kunde förväxlas samt
före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna sökt registrering av sin beteckning,
det parti skulle äga företräde som visat sig hava längsta tiden brukat
densamma. Örn parti eljest vid nämnda val brukat viss beteckning och
före lagens ikraftträdande sökt registrering av denna, skulle partiet äga företräde
till beteckningen. Registrerad beteckning skulle avföras ur registret, örn
partiets styrelse det begärde eller partiet upplöstes; beteckningen skulle vidare
kunna avföras, örn den vid två på varandra följande val till andra kammaren
icke begagnats. Styrelsen för parti som vunnit registrering av sin partibeteckning
skulle till registret anmäla en riksombudsman.

Under viss tid före valet skulle i en valkrets minst tjugufem röstberättigade
äga till Konungens befallningshavande avgiva valförslag. I samband
därmed skulle även viss person anmälas såsom ombudsman för förslagsställarna.
Valförslag skulle upptaga partibeteckning och kunde även upp -

22

Kungl. Majlis proposition nr 139.

taga fraktionsbeteckning. Upptoges å valförslag en registrerad partibeteckning
eller en beteckning, som lätt kunde förväxlas med sådan, skulle medgivande
därtill vara lämnat av vederbörande partis riksombudsman eller av honom förordnad
person. Eljest kunde å valförslag upptagas vilken partibeteckning som
helst; dock finge den icke vara lika eller lätt att förväxla med beteckning, som
upptagits å något i samma valkrets för ifrågavarande val tidigare ingivet
valförslag, såvida icke ombudsmannen för förslagsställarna till det förslag, som
först ingivits med den beteckningen, därtill lämnade sitt medgivande. Fraktionsbeteckning
skulle alltid tydligt skilja sig från registrerad eller å tidigare
ingivet valförslag upptagen partibeteckning. Konungens befallningshavande
skulle granska valförslagen och bereda vederbörande ombudsman tillfälle att
göra eventuella rättelser och tillägg. Genom ombudsmännen skulle även kunna
anmälas valkartell mellan partier. Sedan anmälningsproceduren sålunda avslutats,
skulle Konungens befallningshavande kungöra anmälda valförslag och
karteller.

Vid valet skulle väljaren vara skyldig att å sin valsedel upptaga partibeteckning
från något av de kungjorda valförslagen. Som fraktionsbeteckning
skulle endast få utsättas fraktionsbeteckning från något valförslag, som hade
samma partibeteckning som den å valsedeln utsatta. Kartellbeteckning skulle
ej förekomma. Å valsedel skulle som första namn uppföras någon kandidat,
som upptagits å något under den å sedeln utsatta partibeteckningen anmält
valförslag. Där så ej skedde, skulle sedeln, örn den eljest vore i behörig ordning,
tillgodoräknas det parti och eventuellt den fraktion, vilkas beteckningar
upptagits å sedeln, men samtliga kandidatnamn å densamma skulle anses som
obefintliga; sedeln skulle således icke medräknas vid bestämmande av vilka
kandidater som skulle anses valda för partiet. Frånsett första namnet skulle
emellertid väljaren äga rätt att å sedeln uppföra vilka kandidatnamn han
önskade och således även sådana, som icke vore upptagna å något valförslag.

Sammanräkningen skulle ske efter samma grunder som nu. Anmälan örn
kartell skulle hava samma verkan som om en gemensam kartellbeteckning enligt
nuvarande regler varit utsatt å vederbörande partiers valsedlar.

Av särskild betydelse var, såsom torde framgå av det nu anförda, bestämmelsen
att som första namn å valsedel skulle upptagas namnet å någon av de
kandidater, som uppsatts av det parti under vilkets beteckning sedeln avgåves.
På grund av den absoluta rangordningsmetod som gäller skulle sedelns
röstkraft först till någon del förbrukas till placering av denna första kandidat
innan den kunde komma följande kandidater, som eventuellt tillhörde annat
parti, tillgodo. Som motivering för ifrågavarande bestämmelse anfördes
i betänkandet, att genom denna en tillräckligt kraftig rigel torde vara dragen
mot illojalt användande av annat partis eller annan grupps skyddade partibeteckning
samtidigt som den enskilde väljaren beretts så stor frihet som
möjligt att rösta på vilka kandidater han ville.

över 1930 års förslag hava efter remiss Konungens befallningshavandena
och statistiska centralbyrån avgivit utlåtanden, varjämte flera partiorganisa -

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

23

tioner, som beretts tillfälle därtill, inkommit med yttranden. Olika meningar
kava därvid kommit till synes angående förslaget. I de flesta utlåtandena
tillstyrkes detta i princip, därvid dock i olika hänseenden tvekan uttalas
och anmärkningar framställas mot den närmare utformningen av
detsamma. Åtskilliga yttranden åter utmynna i ett bestämt avstyrkande av
förslaget.

Av Konungens befallningshavande hava Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna
i Stochholms, Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge,
''Älvsborgs och Kopparbergs län avstyrkt förslaget. Överståthållarämbetet
anser sålunda, att förslaget med ökad tydlighet visade, att vid anordnandet av
officiella valförberedelser svårligen kunde undgås att vissa olägenheter som
vidlådde det nuvarande valsystemet bleve än ytterligare skärpta. Officiella
valförberedelser skulle medföra ett föga önskvärt »mekaniserande» av valhandlingen
till förfång för den enskilde väljaren och med starkt ökat inflytande
för partiledningarna. Förfarandet måste även bliva tidsödande, kostsamt
och besvärligt samt nedtynga hela valakten. Det syntes tvivelaktigt,
örn olägenheterna med förslaget skulle uppvägas av de fördelar som därmed
vunnes, helst som behovet av skydd för partibeteckningar knappast torde
hava visat sig ofrånkomligt. Liknande uppfattning har även uttalats av
nämnda länsstyrelser. Länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge län ställa
sig dock mindre principiellt avvisande än de övriga men anse förslaget
förenat med vissa praktiska olägenheter och anföra, att något egentligt behov
av skyddsåtgärder i ifrågavarande hänseende icke gjort sig gällande.

Länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län framhålla även vissa
av de förut anmärkta olägenheterna men göra icke något bestämt uttalande örn
förslaget bör genomföras. Förstnämnda länsstyrelse förklarar att den ej kan
uttala sig örn huruvida behov av skydd för väljarbeteckning finnes.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, som framhåller vissa praktiska olägenheter
med förslaget, anser att det borde vara tillräckligt örn valförberedelserna bleve
fakultativa, så att endast möjlighet bereddes att använda de föreslagna skyddsåtgärderna.

Tillstyrkande uttalanden hava däremot avgivits av länsstyrelserna i Kalmar,
Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens och
Norrbottens län. Även av dessa länsstyrelser hava emellertid några framhållit,
att förslaget skulle i någon mån medföra en mekanisering av valen och
ett stärkande av partiledningarnas makt, men de hava dock i allmänhet anmärkt
att dessa invändningar syntes vara av mera teoretisk natur. De praktiska
olägenheterna av förslaget, bland annat i form av ökat besvär för länsstyrelserna,
hava i regel ansetts vara av underordnad betydelse. Mest tveksamma
äro länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län, vilka uttala starka
betänkligheter ur såväl principiella som praktiska synpunkter men anse, att
ett så stort behov av skydd för partibeteckningar yppats, att de ej vilja avstyrka
förslaget. Den förra länsstyrelsen ifrågasätter dock, om icke den
föreslagna metoden skulle kunna förenklas.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Statistiska centralbyrån tillstyrker i princip förslaget och uttalar, att skydd
för partibeteckningar är ett önskemål som synes både välmotiverat och möjligt
att genomföra.

Av de partiorganisationer, som avgivit yttrande, har Socialdemokratiska
partistyrelsens verkställande utskott icke gjort något principuttalande utan
endast framställt ett par detaljerinringar mot förslaget.

Allmänna valmans förbundets riksorganisation har i stort sett inga erinringar
att göra mot förslaget, därest en reform skall genomföras inom den
ram som riksdagen angivit. Riksorganisationen anser emellertid 1919 års
proportionsvalssakkunnigas förslag, enligt vilket partibeteckningarna skulle
helt avskaffas, innebära en naturligare lösning av frågan.

Frisinnade landsf öreningen och B onde för bundet avstyrka förslaget. Båda
partierna ifrågasätta örn ett behov av lagstiftning till skydd för partibeteckningar
kan anses föreligga. De framhålla, att förslaget skulle medföra olägenheter
såtillvida att valen skulle mekaniseras och partiledningarnas makt
stärkas till förfång för väljarnas frihet. Frisinnade landsföreningen hänvisar
till möjligheten att förekomma ett partis obehöriga tillägnande av ett annat
partis beteckning genom ett tilläggsmandatsystem, som gåve alla partier deras
proportionellt riktiga andel av mandaten i riksdagen. Beträffande förslagets
närmare utformning bär Bondeförbundet bland annat framhållit såsom olämpligt
att någon beteckning, som utmärkte ingången kartell, enligt förslaget ej
skulle utsättas å valsedeln och väljaren sålunda icke kunna av själva valsedeln
konstatera vilka partier han lämnade sitt stöd. Vidare anmärkes mot att valsedel,
som ej uppfyllde det föreslagna villkoret beträffande första namnet,
skulle godkännas och räknas vederbörande parti till godo, ehuru den ej finge
medräknas vid bestämmande av vilka kandidater som skulle väljas för partiet.
En sådan regel syntes vara ett uttryck för det renodlade partiväsendet.

Här ma erinras, att Kungl. Majit till 1932 års riksdag avlät proposition
med förslag örn införande av ett utjämningsförfarande vid andrakammarvalen,
varigenom en för riket som helhet rättvis proportionell fördelning av mandaten
mellan partierna ansågs skola åstadkommas. Enligt detta förslag skulle
officiella valförberedelser, dock i en begränsad omfattning, införas samt väljarbeteckningarna
ersättas med partierna tilldelade nummer. Det föreslagna
systemet förutsattes komma att verka sålunda, att ett parti icke skulle hava
fördel av att använda det nummer som tilldelats ett annat parti. Förslaget
vann emellertid icke riksdagens bifall.

De sakkunnigas förslag.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har vid skilda tillfällen, då
nu förevarande spörsmål varit under övervägande, ifrågasatts att vid andrakammarvalen
införa ett system med fullständiga officiella valförberedelser och
i samband därmed avskaffa de nuvarande väljarbeteckningarna. Oavsett den
ståndpunkt man i princip vill intaga till ett sådant system, torde en så vä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

25

sentlig omläggning av vår nuvarande valordning som systemets införande
skulle innebära såvitt möjligt böra undvikas. I vårt land finnas ej, såsom i
regel i de länder där officiella valförberedelser förekomma, särskilda valorgan,
som kunna omhänderhava dessa. Vårt proportionella valsätt synes
ock i stort sett fungera tillfredsställande. De sakkunniga finna i likhet med
åtskilliga av de hörda myndigheterna, att behovet av skydd för väljarbeteckningar
icke är så starkt, att det kan motivera ett frångående av principerna i
det nuvarande valsättet. Endast örn ett sådant skydd kan ernås utan några
mera genomgripande förändringar av valmetoden anse de sakkunniga sig därför
böra förorda införandet därav. Med denna uppfattning kunna de sakkunniga
icke finna 1930 års förslag med dess omfattande officiella valförberedelser
tillfredsställande. Enligt de sakkunnigas mening skulle emellertid ett tillräckligt
betryggande skydd för väljarbeteckningar kunna erhållas även örn 1930
års förslag förenklas så, att de officiella valförberedelserna göras fakultativa
och väsentligen inskränkas.

Den metod de sakkunniga förorda innebär, att partiorganisationerna som
sådana skola kunna centralt för hela riket och med från val till val bestående
verkan registrera envar en partibeteckning. Parti, som sålunda registrerat
partibeteckning, skall för ett visst val i en valkrets kunna anmäla ett antal
kandidater. Har dylik anmälan skett, blir valsedel med den ifrågavarande
beteckningen giltig allenast örn någon av de anmälda kandidaterna uppförts
å första plats å valsedeln. En sådan anordning synes, såsom framhölls i
1930 års betänkande angående motsvarande bestämmelse i det då framlagda
förslaget, vara ett tillräckligt kraftigt medel mot illojalt användande
av partibeteckningen samtidigt som den enskilde väljaren lämnas största
möjliga frihet vid kandidatvalet. I de yttranden över 1930 års förslag, där
denna fråga berörts, har anordningen ansetts i och för sig tillfredsställande
och ägnad att fylla den uppgift som därmed avsågs. Valsedel skall, i likhet
med vad nu gäller, upptaga en, två eller tre beteckningar med frihet för väljaren
att utsätta vilken beteckning eller vilka beteckningar som helst. Endast
örn någon av dessa utgöres av registrerad partibeteckning, för vilken anmälts
kandidater vid valet, inträder den nyss angivna inskränkningen i valfriheten
beträffande första namnet å sedeln; eljest är även kandidatvalet fullt fritt.
För de partier och väljare, vilka icke vilja använda en registrerad partibeteckning,
kommer således icke någon förändring i valproceduren att äga rum, ej
heller för parti, som icke anmäler kandidater för sin registrerade beteckning,
i vilket fall beteckningen blir fri vid det ifrågavarande valet.

Kandidatanmälan för registrerad partibeteckning skall icke, såsom enligt
1930 års betänkande, vara ett valförslag. Anmälan skall således ej omfatta partiets
vallista eller vallistor utan allenast angiva de kandidater, av vilka någon
måste sättas å första plats på valsedlar med partiets registrerade beteckning.
Endast en anmälan skall i varje valkrets kunna göras beträffande registrerad
partibeteckning. Sådan anmälan skall göras av ombud för vederbörande
partiorganisation. Någon praktisk skillnad torde ej finnas mellan att, såsom
i 1930 års förslag, låta visst antal väljare anmäla kandidater, som av par -

26

Kungl. Majlis proposition nr 189.

tiet skola godkännas, och att låta partiet självt göra kandidatanmälan. Med
den begränsade verkan anmälan skulle hava torde det även vara principiellt
riktigast att partierna som sådana tillerkännas anmälningsrätten. I själva begreppet
skydd för partibeteckning ligger, att det är partiorganisationerna som
skola kunna skydda sina beteckningar mot illojal användning; och det bör därför
tillkomma partierna själva att avgöra när användningen skall anses illojal,
önskar en oppositionsgrupp inom ett parti eller en utanför partiet stående grupp
väljare framföra vissa kandidater under partiets beteckning, kommer säkerligen
gruppen att bos vederbörande partiorgan anhålla att dess främste eller
främsta kandidater medtagas i partiets anmälan. Vägrar partiet detta, innebär
det endast att partiet använder det skydd för beteckningen, som den ifrågasatta
lagstiftningen avser att tillförsäkra partiet.

Med det nu ifrågasatta systemet kan visserligen icke hindras att ett parti
vid valet använder en beteckning, som liknar ett annat partis registrerade partibeteckning.
I detta sammanhang må dock erinras, att i rättspraxis sådana
beteckningar som till exempel »Arbetarpartiet» och »Arbetarepartiet» ansetts
som en och samma partibeteckning. (Se R. 1919 ref. 50, 1914 ref. 45, 61.)
Varianter av samma ord, vilka så likna varandra som de nu nämnda, kunna
alltså icke föranleda missbruk. Användande av en beteckning, som endast
företer likhet med registrerad partibeteckning, kan emellertid icke medföra
någon verkan i rent valtekniskt hänseende. Ett parti kan sålunda icke på detta
sätt tillgodogöra sig ett annat partis röstöverskott. Enda fördelen partiet
skulle kunna vinna genom ett dylikt illojalt förfarande vore, att partiet därigenom
måhända skulle kunna missleda mindre väl orienterade väljare att
rösta med sina valsedlar i stället för med det andra partiets. Faran för
att partibeteckning på detta sätt illojalt användes synes dock ej vara särskilt
stor.

Mot det föreslagna systemet skulle då med större fog kunna anmärkas, att
det icke tillfredsställande skyddar kartellbildning. Därest ett parti med registrerad
partibeteckning skulle vilja ingå kartell och till fullföljande härav
utsätter kartellbeteckning ovanför den registrerade beteckningen, kan sålunda
icke förhindras, att ett annat parti, med vilket kartell icke är avsedd, antager
samma kartellbeteckning och därigenom kommer att i valtekniskt hänseende deltaga
i kartellen. Möjlighet finnes dock alltid att ingå kartell på så sätt, att
en registrerad beteckning användes som kartellbeteckning, ehuru detta av politiska
skäl måhända sällan låter sig göra. Skulle metoden utbyggas med
särskilda regler angående kartellbildning, måste dessa innebära att i valkretsen
skall anmälas icke endast för valkretsen antagen kartellbeteckning
— kartell, som icke utmärkes å valsedlarna, lärer ej böra tillåtas — utan
även kandidater för samtliga de i kartellen samverkande partierna. Hur
än detta ordnades, skulle det, örn ej officiella valförberedelser gjordes obligatoriska,
inveckla valförfarandet och inskränka väljarnas röstningsfrihet på
ett sätt, som kunde föranleda osäkerhet och missförstånd. Fullständiga officiella
valförberedelser komme visserligen än mer att inskränka denna frihet,
men väljaren finge då ett mera klart schema över sina röstningsmöjligheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

27

Att reglera kartellers ingående utan fullständiga officiella valförberedelser
torde därför icke lämpligen låta sig göra. Det bör emellertid framhållas, att
i de fall, då klagomål mest försports över missbruk av väljarbeteckning, såsom
första beteckning å valsedlarna använts en sådan beteckning som vid det nu
föreslagna systemets tillämpning torde komma att registreras.

I enlighet med de nu angivna grundprinciperna hava de sakkunniga utarbetat
förslag till vissa ändringar i vallagen, vilket förslag såsom bilaga fogas
vid denna promemoria.

Angående den närmare utformningen av förslaget må följande anmärkas.

Parti har definierats såsom förening med politiskt syfte, som icke utgör
underavdelning av sådan förening och som har minst femhundra vid val
till riksdagens andra kammare röstberättigade medlemmar. »Förening med
politiskt syfte» synes vara ett bättre uttryck än det i 1930 års förslag upptagna
»förening av valmän». Det torde endast böra tillkomma självständiga
partibildningar att erhålla skydd för en partibeteckning. Däremot böra icke
endast »rikspartier» kunna erhålla registrering, utan även en lokal, självständig
partibildning bör hava denna möjlighet. Då det synts lämpligt att till förekommande
av missbruk av registreringsrätten hindra alltför obetydliga organisationer
att erhålla registrering, har föreslagits, att en förening för att anses
som parti skall hava minst 500 vid val till riksdagens andra kammare röstberättigade
medlemmar. Någon svårighet att förebringa bevisning örn att denna
förutsättning föreligger torde icke finnas, även örn vederbörande icke önska
förete medlemsförteckning. Beträffande de partier, som nu äro representerade
i riksdagen, torde det kunna anses notoriskt att de hava över 500 medlemmar.
I detta sammanhang må anmärkas, att i Danmark fordras för att ett nytt
parti skall få deltaga i valet att detsamma omfattar minst 10,000 väljare.

Vad angår frågan hur partierna skola vara organiserade och representerade
vid registrering, synes det icke erforderligt att härutinnan särskild föreskrift
lämnas. Frågan huruvida den eller de, som företräda partiet, äro därtill behöriga
bör följaktligen bedömas enligt allmänna rättsregler. Vid kandidatanmälningarna
skall enligt förslaget partiet företrädas av ett till registret
anmält ombud eller någon av denne förordnad person. Det kunde visserligen
ifrågasättas, örn icke partiernas lokalorganisationer borde anförtros uppgiften
att göra kandidatanmälningar. Detta — som icke kan ske utan att i lagen
lämnas bestämmelser berörande partiernas inre organisation — torde dock ej
vara erforderligt, enär lokalorganisationerna regelmässigt i realiteten torde
komma att bestämma, vilka kandidater som skola anmälas för partiet i respektive
valkretsar. Det må för övrigt i detta sammanhang erinras, att anmälan
icke avser partiets vallista.

I likhet med 1930 års förslag skall det parti som först inkommer med
ansökan hava företräde till registrering. Beteckning, som icke tydligt skiljer
sig från registrerad beteckning, bör icke få registreras. Uppenbarligen måste
emellertid övergångsbestämmelser meddelas för att skydda vid lagändringens
ikraftträdande förefintliga partiers rättmätiga intressen. I sådant hän -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

seende synes böra gälla, att partier, som före ikraftträdandet ansöka om registrering,
skola få sina ansökningar prövade utan hänsyn till tiden för ansökningens
ingivande. Ansöka därvid flera partier örn registrering av beteckningar
som ej tydligt skilja sig från varandra, synes det parti, som använt
den sökta beteckningen vid senaste valen i hela riket till andra kammaren,
böra hava företräde. Är detta fallet beträffande två eller flera partier,
skall det parti, som tidigast vid andrakammarval brukat sin beteckning, hava
företräde; och, örn ej heller på detta sätt kan skiljas mellan partierna, det
parti som tidigast offentligen brukat den sökta beteckningen såsom partinamn
eller eljest för att utmärka partiet eller den meningsriktning partiet
företräder.

Det har synts lämpligt att i likhet med vad år 1930 föreslogs, bestämma när
partibeteckning skall kunna avföras ur registret. Beteckningar, som icke längre
användas, böra nämligen icke belasta detta. Sålunda föreslås, att avförande
ur registret skall ske, om det parti för vilket registreringen skett ansöker
därom, eller ock annat parti gör sådan ansökan och visar, att förstnämnda
parti blivit upplöst eller vid två på varandra följande val i hela riket till andra
kammaren icke i någon valkrets anmält kandidater.

Då partibeteckning registreras eller ur registret avföres, bör kungörelse därom
på sökandens bekostnad införas i allmänna tidningarna.

Ett spörsmål, som kan bliva föremål för olika meningar, är åt vilken myndighet
registreringen bör anförtros. År 1930 föreslogs härtill i första hand
statistiska centralbyrån, som omhänderhar valstatistiken. Därest registreringsärendenas
avgörande anförtros statistiska centralbyrån eller annat centralt
ämbetsverk torde det vara erforderligt att, såsom även föreslogs i 1930
års betänkande, beslut i dylika ärenden skola kunna överklagas hos regeringsrätten.
Detta har i nämnda betänkande framhållits som en fördel, men det må
erinras, att i händelse registreringsmyndighetens beslut undanröjes av regeringsrätten
sedan valförberedelserna börjat en mycket betänklig situation
skulle uppstå. Till förekommande därav torde, örn besvärsrätt stadgas, böra
lämnas bestämmelse, enligt vilken registreringsmyndighetens beslut icke vinner
tillämpning vid val innan beslutet vunnit laga kraft. Detta innebär emellertid
en icke ringa olägenhet. Mot att statistiska centralbyrån utses till
registreringsmyndighet torde jämväl kunna invändas, att i detta verk ej finnes
den juridiska sakkunskap som vore önskvärd för prövning av ifrågavarande
ärenden. De sakkunniga hava med hänsyn till det nu anförda ansett sig
böra föreslå att, såsom i 1930 års betänkande jämväl ifrågasattes, ärenden angående
registrering skola handläggas av chefen för justitiedepartementet.
Emellertid synes det vara lämpligt att några riksdagens representanter deltaga
i handläggningen av registreringsärenden. De sakkunniga föreslå därför beträffande
registreringsärendens handläggning motsvarande anordning, som
nu gäller för granskning av riksdagsmannafullmakter, nämligen att den sker
inför departementschefen i närvaro av tre av de av riksdagen utsedda riksbanksfullmäktige
och tre av riksgäldsfullmäktige. Med den nu föreslagna anordningen
behöver besvärsrätt ej förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

29

Vidkommande detaljerna rörande förfarandet vid valen må anmärkas att,
då val i liela riket skola äga rum, från justitiedepartementet till Konungens
befallningsliavande skola översändas utdrag ur registret, upptagande alla beteckningar,
vilka registrerats på grund av ansökan som gjorts, vid ordinarie
val senast den 1 augusti närmast före valen oell vid val på grund
av upplösning av kammaren senast femte dagen efter det Konungens förordnande
örn nya val gavs. Härigenom komma Konungens befallningshavande
i god tid innan kandidatanmälningar skola ske att erhålla officiell kännedom
örn de partibeteckningar, vilka vid valen kunna skyddas, och tillika blir
den tidpunkt fastslagen, då parti senast skall hava registrerat sin beteckning
för att erhålla skydd för densamma vid de förestående valen. Sådant
registerutdrag kommer att lända till efterrättelse vid de val, i anledning av vilka
det utfärdats, men även vid därefter — i anledning av vals upphävande på
grund av besvär eller av annan anledning -— företagna enstaka val intill dess
ånyo val i hela riket äga rum. Det har nämligen icke synts erforderligt eller
lämpligt att vid enstaka val i en valkrets nyregistrerade partibeteckningar
skola kunna åtnjuta skydd. I registerutdragen skola för varje parti angivas
det ombud, som har att göra anmälan örn kandidater. Sker förändring med
avseende å ombudet, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen underrättas
för verkställande av anteckning därom i registerutdragen.

Anmälan av kandidater skall, som förut nämnts, ske genom partiets ombud
eller av någon utav ombudet förordnad person. Det har synts lämpligt
föreskriva visst minimi- och visst maximiantal kandidater, det förra för att
väljarna icke skola bliva bundna vid alltför få kandidater såsom första namn
på valsedlarna, det senare i ändamål att markera, att fråga ej är örn anmälan
av fullständiga vallistor. Som minimiantal föreslås fem, som maximiantal
femton kandidater. Vid anmälan bör fogas intyg att de föreslagna kandidaterna
äro valbara i valkretsen. Tiden inom vilken anmälan skall vara
gjord är föreslagen till sist tjugufemte dagen före den allmänna valdagen i
valkretsen.

Giver anmälan och därvid fogade handlingar anledning till anmärkning, bör
Konungens befallningshavande därom underrätta den, genom vilken anmälan
skett. Senast inom fem dagar efter anmälningstidens utgång skall komplettering
av anmälan kunna ske. Komplettering kan även omfatta anmälan av nya
kandidater för partiet. Tillika synes inom samma tid anmälan böra kunna
helt eller delvis återkallas. Det torde nämligen vara lämpligt att efter den
första anmälningstidens utgång rådrum lämnas för de ändringar i anmälningarna,
som av politiska skäl eller med hänsyn till väljargruppers sedermera
ådagalagda önskemål kunna finnas påkallade.

Sedan kompletteringstiden utgått, skall Konungens befallningshavande företaga
slutlig prövning av anmälningarna. De anmälningar, vilka uppfylla
föreskrivna villkor och gjorts inom behörig tid, skola godkännas. Partibeteckningarna
för de partier, vilkas anmälningar godkänts, uppföras i bokstavsordning
å en förteckning med angivande under varje beteckning av
partiets anmälda kandidater. I förteckningen synes även böra intagas erinran

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

om skyldigheten för väljare, som avgiver valsedel med någon å förteckningen
uppförd partibeteckning, att å sedeln på första plats uppföra någon för beteckningen
anmäld kandidat. Mot Konungens befallningshavandes avgöranden
i anmälningsfrågor bör klagan få föras allenast i samband med klagan över
valet.

Nyssnämnda förteckning bör intagas i den av Konungens befallningshavande
utfärdade valkungörelsen. Denna skall sålunda ej kunna utfärdas förrän
anmälningsförfarandet avslutats. Skall val förrättas å annan dag än, vid
ordinarie val tredje söndagen i september eller närmast föregående lördag,
eller, vid val efter upplösning av kammaren å annan dag än den av Konungen
bestämda sön- eller belgdagen eller närmast föregående söckendag, eller skall
enstaka val i valkrets företagas, bör dock särskild kungörelse örn valdagen av
Konungens befallningshavande utfärdas senast trettio dagar förut, så att anmälningstidens
utgång blir fastslagen. Förteckningen torde även böra anslås
i vallokalerna. ,

Valets förrättande och sammanräkningen av rösterna skall ske på samma
sätt som enligt gällande ordning. Valsedel, som upptager å nämnda förteckning
uppförd partibeteckning utan att som första namn upptaga namnet å
någon av de för beteckningen anmälda kandidaterna, blir emellertid ogill. En
dylik regel lärer vara riktigare än att sedeln, såsom enligt 1930 års förslag,
skall tillgodoräknas vederbörande parti men icke medräknas vid tillsättandet
av de mandat partiet tillerkännas vid valet.

I det föreliggande förslaget hava orden »parti» och i viss mån även »partibeteckning»
i vallagen, såvitt avser andrakammarvalen, erhållit en annan innebörd
än tidigare. Beträffande förstakammarvalen kvarstå orden i vallagen
i sin gamla betydelse. Något missförstånd torde emellertid ej härav kunna
uppkomma. Enligt de föreslagna bestämmelserna skola å valsedel kunna
utsättas en, tva eller tre beteckningar, av vilka en kan vara registrerad partibeteckning.
Termerna kartell-, parti- och fraktionsbeteckning avskaffas sålunda
i deras nuvarande bemärkelse. Detta innebär emellertid, såsom av det
föregående framgår, en rent redaktionell ändring och synes så till vida vara
en lagteknisk vinning, som uttrycken icke alltid motsvarat det sätt, på vilket
beteckningarna använts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

31

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 26 november 1920 (nr 796) örn

val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 54—57 §§, 59 §, 69 § 3 mom. d, 79 § oell 94 §
lagen den 26 november 1920 örn val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, ävensom att rubriken till 54—70 §§ samma lag
skall utgå och i dess ställe införas dels rubrik till 54 § dels ock rubrik till
55—70 §§ av lydelse, som nedan sägs.

Om registrering av partibeteckningar.

54 §.

1. Förening med politiskt syfte, som icke utgör underavdelning av sådan
förening och som har minst femhundra vid val till riksdagens andra kammare
röstberättigade medlemmar, (parti) må, i den ordning och på de villkor
här nedan stadgas, erhålla registrering av ett partinamn eller en annan beteckning
i ord för partiet eller för den meningsriktning partiet företräder
(partibeteckning).

2. Ansökan örn registrering av partibeteckning skall göras skriftligen i
justitiedepartementet, där register över partibeteckningar föres. Frågor örn
registrering avgöras av chefen för nämnda departement i närvaro av tre
bland de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och tre bland fullmäktige
i riksgäldskontoret.

3. Partibeteckning må ej registreras med mindre den tydligt skiljer sig
från beteckning, som redan är registrerad eller som är tidigare behörigen anmäld
till registrering.

4. Eegistrerad partibeteckning skall avföras ur registret på ansökan av
det parti, för vilket registreringen skett, eller ock efter ansökan av annat
parti, där det visas att förstnämnda parti blivit upplöst eller vid två på varandra
följande val i hela riket till andra kammaren icke i någon valkrets
anmält kandidater på sätt i 56 § sägs.

5. Då partibeteckning registrerats eller ur registret avförts, skall kungörelse
därom genom justitiedepartementets försorg på sökandens bekostnad
införas i allmänna tidningarna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

6. Parti, som erhållit registrering av partibeteckning, skall till registret
anmäla ett ombud att utöva de befogenheter, varom i 56 § sägs.

7. När val i hela riket till andra kammaren skola äga rum, skall i god
tid före valen från justitiedepartementet till samtliga Konungens befallningshavande
översändas utdrag ur registret, upptagande varje partibeteckning,
som är registrerad på grund av ansökan, vilken gjorts örn valen förrättas
på grund av bestämmelsen i 17 § 1 mom. riksdagsordningen, senast den 1
augusti närmast före valen samt, örn valen förrättas på grund av Konungens
förordnande jämlikt 17 § 2 mom. riksdagsordningen, senast femte dagen efter
det förordnandet givits. Vid varje beteckning skall angivas det parti, för
vilket registreringen skett, samt partiets enligt 6 mom. anmälda ombud.

Anmäles till registret att nytt ombud blivit utsett, skall Konungens befallningshavande
ofördröjligen underrättas örn förändringen för anteckning i registerutdragen.

Om valets förberedande, kungörande och förrättande.

55 §.

1. Val i hela riket till andra kammaren förrättas, då valen ske på grund
av 17 § 1 mom. riksdagsordningen, å tredje söndagen i september månad samt,
i fall som i 17 § 2 mom. riksdagsordningen avses, å den sön- eller helgdag,
som av Konungen bestämmes.

I stad må dock valet av Konungens befallningshavande utsättas att äga
rum å den söckendag, vilken infaller närmast före sön- eller helgdag som ovan
sagts.

Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen förordna, att val till andra
kammaren för viss valkrets skall förrättas å annan dag än i första stycket
sägs, dock att val på grund av 17 § 1 mom. riksdagsordningen alltid skola
utsättas till dag under september månad.

2. Annat val till andra kammaren än i 1 mom. sägs förrättas å sön- eller
helgdag. I stad, som bildar egen valkrets, må dock valet av Konungens befallningshavande
utsättas att äga rum å söckendag, som infaller omedelbart
före sön- eller helgdag, och i annan stad å söckendagen närmast före sön- eller
helgdag, som för valkretsen i övrigt bestämmes till valdag. Då synnerliga
skäl därtill äro, må Konungen förordna, att valet skall hållas å annan dag
än i förevarande mom. sägs.

56 §.

1. Parti, vars partibeteckning är upptagen å registerutdrag som i 54 § 7
mom. sägs, må, för varje valkrets där val skall förrättas, hos Konungens befallningshavande
såsom kandidater anmäla minst fem högst femton valbara
personer.

2. Anmälan skall göras skriftligen genom partiets i registerutdraget angivna
ombud eller genom någon av honom förordnad person samt hava inkom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

33

mit sist å tjugufemte dagen före den allmänna valdagen i valkretsen. Vid anmälan
skall fogas intyg att de anmälda kandidaterna äro valbara i valkretsen.

Giver anmälan eller därvid fogade handlingar anledning till anmärkning,
skall Konungens befallningshavande därom underrätta den genom vilken anmälan
skett.

Senast å femte dagen efter utgången av anmälningstiden må skedd anmälan
ändras samt erforderliga intyg ingivas.

3. Konungens befallningshavande företager därefter ofördröjligen slutlig
prövning av de inkomna anmälningarna samt upprättar förteckning över godkända
anmälningar med angivande av partibeteckningarna efter bokstavsordning
samt under varje beteckning de för denna anmälda kandidaterna. I förteckningen
intages även erinran örn bestämmelsen i 59 § fjärde stycket.

Formulär till förteckningen fastställes av Konungen.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende varom i detta mom.
sägs må klagan föras allenast i samband med besvär över valet.

4. Därefter utfärdar Konungens befallningshavande omedelbart kungörelse
örn valet, vilken uppläses i kyrkorna och införes i ortstidningar.

I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väljas inom valkretsen;

b) dag och tid för valet;

c) valstället för varje valdistrikt;

d) den i 3 mom. omförmälda förteckning; samt

e) tid och ställe för rösternas sammanräknande inför Konungens befallningshavande;
skolande sammanräkningen utsättas att äga rum så snart ske
kan.

Kungörelsen skall tillika innehålla erinran om den skyldighet, som jämlikt
70 § åligger valförrättare att ofördröjligen till Konungens befallningshavande
insända de förseglade omslag som i 69 § avses ävensom valprotokoll och
röstlängd.

5. Skall val förrättas å annan dag än i 55 § 1 mom. första och andra
styckena sägs, läte Konungens befallningshavande senast trettio dagar därförut
införa kungörelse i ortstidningar örn den fastställda valdagen.

57 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett valdistrikt,
magistraten; och i annan stad magistratens deputerade varom i 91 § här nedan
sägs.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller tryckta
eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga
fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan avstyras,
äge valförrättaren avbryta förrättningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 139.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S9.

I vallokal skola finnas anslagna exemplar av denna lag samt av den i 56 §
3 mom. omförmälda förteckning.

59 §.

Vid valet---utan kännetecken.

Å valsedel skall ovanför namnen utsättas en, två eller tre beteckningar i
ord för viss grupp väljare eller för samverkande sådana grupper eller för viss
meningsriktning (väljarbeteckning). Utsättas två eller tre beteckningar, skola
de uppföras den ena under den andra.

Namnen skola---valet avser.

Har å valsedel utsatts partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 3 mom.
omförmälda förteckning, skall såsom första namn å sedeln upptagas namnet
å någon av de för partibeteckningen anmälda kandidaterna.

Valsedel bör---vilka åsyftas.

69 §.

3 d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b och c återinlagts
i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar,
vilka äro likalydande med avseende å väljarbeteckning, sammanföras i en
grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas, varefter sedlarna i varje
grupp för sig inläggas i ett eller flera omslag. Å varje omslag antecknas de
inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning samt antal.

79 §.

Ogin är valsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där
anbragt;

vilken saknar väljarbeteckning;

vilken upptager väljarbeteckning å annat ställe än ovanför namnen;

vilken upptager flera än tre beteckningar ovanför namnen;

vilken icke upptager något giltigt namn;

vilken upptager partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 3 mom. omförmälda
förteckning men icke såsom första namn upptager namnet å någon av
de för partibeteckningen anmälda kandidaterna.

Finnas i — — — alla ogilla.

94 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning mot röstlängd,
som i 42 § sägs, sist hör framställas eller då åtgärd för talans fullföljande
eller bevarande sist bör företagas eller då anmälan eller annan åtgärd
enligt 56 § sist bör göras, må sådant i stället ske å nästa söckendag.

Kungl. Maj:is proposition nr ISO.

35

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Ansökan om registrering av partibeteckning må dock göras före nämnda
dag. Hava två eller flera partier före den dagen gjort ansökan örn registrering
av partibeteckningar, vilka icke tydligt skilja sig fran varandra,
skall det parti hava företräde till registrering, som visar sig vid närmast
föregående val i bela riket till andra kammaren hava i en eller flera valkretsar
såsom kartell-, parti- eller fraktionsbeteckning begagnat den beteckning,
för vilken partiet söker registrering. Är detta fallet beträffande
två eller flera partier, skall det parti hava företräde, som visar sig
tidigast hava vid val till andra kammaren sålunda brukat beteckningen.
Kan icke på nu angivet sätt skiljas mellan partierna, äge det parti företräde,
som visar sig tidigast hava offentligen såsom partinamn eller eljest för
att utmärka partiet eller den meningsriktning partiet företräder brukat den
beteckning, för vilken partiet söker registrering.