Kungl. Majlis proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående pensionsrätten för
vissa f. d. rektorer vid allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter;
given Stockholms slott den 22 februari 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet:

I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagt förslag (prop. nr 223) medgav
1934 års riksdag (bankoutsk. uti. nr 61; riksd. skr. nr 385), med tillämpning
från och med den 1 juli 1935, att för tillförordnad rektor vid allmänt
läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, småskolesemi -

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 132.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

narima eller tekniskt läroverk, vilken innehaft förordnande å rektorsbefattningen
under minst tolv år men före pensionsålderns inträde överginge
till ordinarie lärartjänst vid någon av nämnda läroanstalter, fortfarande
finge tillämpas det pensionsunderlag och den pensionsavgift, som
för honom gällt vid förordnandets frånträdande.

Beträffande motiveringen för och den närmare innebörden av det av
riksdagen sålunda lämnade medgivandet tillåter jag mig hänvisa till omförmälda
proposition och utskottsutlåtande.

I samband med propositionen förehade riksdagen till behandling två
inom riksdagen väckta, likalydande motioner (1:334 och 11:593), vari
gjorts framställning i syfte, bland annat, att den i propositionen avsedda
förmånen måtte tillkomma jämväl sådan den 1 juli 1935 i tjänst varande
ordinarie lärare vid någon av ifrågavarande läroanstalter, som innehaft
rektorsförordnande under minst tolv år men före nämnda tidpunkt frånträtt
förordnandet.

Till stöd för sitt sålunda framlagda förslag anförde motionärerna i huvudsak
följande:

. Det måste anses obilligt, örn den väl motiverade reform, som i propositionen
avses, icke skulle få utsträckas att omfatta även de i tjänst varande
befattningshavare, som redan frånträtt sina förordnanden. Särskilt med
hänsyn till den numera allmänt vedertagna uppfattningen av tjänstepensionens
allmänna karaktär synes det ej rättvist, att de högre pensionsavgifter,
som under en lång följd av år erlagts, ej skulle beaktas vid bestämmandet
av pensionens belopp. Det gäller här endast ett litet fåtal befattningshavare
— såvitt motionärerna kunnat utröna endast fem, därav
fyra vid allmänt läroverk och en vid folkskoleseminarium. Från det allmännas
synpunkt kan frågan därför ej anses vara av någon större ekonomisk
betydelse. För vederbörande befattningshavare däremot, för vilka
det gäller en pensionsförhöjning, varierande mellan cirka 800 och 1 300 kronor,
skulle den ifrågasatta bestämmelsen tydligtvis vara av mycket avsevärd
betydelse.

I anledning av motionärernas berörda förslag anförde bankoutskottet i
sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 61) följande:

Vad i motionerna framhållits såsom grund för yrkande örn att det av
Kungl. Maj:t föreslagna medgivandet skulle göras tillämpligt även på sådana
i tjänst varande ordinarie befattningshavare vid någon av ifrågavarande
läroanstalter, som innehaft rektorsförordnande under minst 12
år men frånträtt detsamma, förefaller utskottet vara värt beaktande. Visserligen
kan mot förslaget invändas, att detsamma skulle innebära en
retroaktiv tillämpning av ett stadgande örn förmånligare pensionsberäkning
än enligt tidigare bestämmelser varit medgiven. Det är dock här
icke fråga örn retroaktivitet i vanlig bemärkelse, utan det gäller befattningshavare,
vilka fortfarande äro i tjänst, ehuru de frånträtt ett förordnande
å högre befattning, under vilket de haft att erlägga högre pensionsavgifter.
Utskottet har emellertid icke ansett sig böra utan närmare
utredning rörande förslagets verkningar och beträffande de anordningar,
som för dess genomförande bliva erforderliga med avseende å
retroaktiv avgiftsbetalning för tiden efter förordnandets frånträdande

Kungl. Maj:ts proposition nr 132. 3

m. m., nu föreslå ett beslut från riksdagens sida i enlighet med motionärernas
hemställan.

I anslutning till det anförda hemställde utskottet, att riksdagen måtte i
anledning av motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Majit måtte låta verkställa utredning rörande rätt för ordinarie befattningshavare
vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium,
småskoleseminarium eller tekniskt läroverk, som innehaft
förordnande såsom rektor vid dylik läroanstalt under minst tolv år men
frånträtt förordnandet, att under de villkor, som kunde finnas lämpliga,
komma i åtnjutande av pension, beräknad i förhållande till pensionsunderlaget
för rektorsbefattningen, samt därefter för 1935 års riksdag framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt.

Genom beslut den 30 juni 1934 anbefallde därefter Kungl. Maj:t statskontoret
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt att
efter skolöverstyrelsens hörande avgiva yttrande och förslag i ämnet.

I skrivelse den 11 januari 1935 har statskontoret avgivit dylikt yttrande
och förslag och därvid överlämnat från skolöverstyrelsen inhämtat, den
13 december 1934 dagtecknat utlåtande i ämnet.

I detta utlåtande anför skolöverstyrelsen bland annat följande:

I fråga örn de skäl, som tala för motionärernas förslag, har överstyrelsen
intet väsentligt att tillägga till vad som redan anförts i motionerna och
utskottsbetänkandet. Starka billighetsskäl synas tala för den i motionerna
föreslagna ordningen.

Vad därefter vidkommer de verkningar, som förslaget skulle komma att
medföra, har överstyrelsen till vad som anförts i motionerna allenast att
tillägga följande. Under den tid, som förflutit efter motionernas avgivande,
har ytterligare en lärare övergått från rektorsförordnande — i
detta fall vid statens småskoleseminarium i Murjek — till ordinarie lärartjänst,
varför antalet personer, som befinna sig i den ifrågavarande ställningen,
numera stigit till 6. Överstyrelsen utgår då från den förutsättningen,
att uttrycket »småskoleseminarium» i nu förevarande sammanhang
avser allenast statens småskoleseminarium, och bortser följaktligen
från de rektorer vid nedlagda landstingsseminarier, vilka falla under det
i Kungl. Maj:ts cirkulär den 15 augusti 1933 angående statsbidrag till avlöning
av lärare vid nedlagda småskoleseminarier m. m. lämnade medgivandet,
att ordinarie lärare, som vid seminariums nedläggande räknar
minst tio tjänstår såsom rektor och önskar bibehållas vid rätten till rektorspension,
må äga att därom göra framställning hos Kungl. Majit. Emellertid
torde, till förebyggande av oklarhet, i de bestämmelser, som kunna
komma att utfärdas i ämnet, uttrycket »småskoleseminarium» böra förtydligas
till »statens småskoleseminarium».

överstyrelsen utgår därifrån, att riksdagen avsett, att den pension, som
vid avgång från tjänsten skall tillgodokomma en befattningshavare, varom
nu är fråga, skall bestämmas, som örn för honom efter hans övergång
från rektorsförordnande till lärartjänst hade tillämpats det pensionsunderlag,
som för honom gällt vid förordnandets frånträdande. Då uppstår
emellertid den av utskottet påpekade frågan örn retroaktiv pensionsavgift,
motsvarande sagda pensionsunderlag.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Rörande denna fråga vill överstyrelsen erinra därom, att 1930 års pensionssakkunniga
i sitt den 5 september 1932 avgivna betänkande med förslag
till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande
den civila statsförvaltningen, m. m. (sid. 141) föreslagit, att ifrågavarande
pensionsrätt — som visserligen enligt de sakkunnigas förslag skulle förutsätta
icke mindre än aderton års rektorsförordnande — må gälla också
bär ifrågavarande särskilda grupp av lärare, men därvid icke upptagit
frågan örn retroaktivavgift. Enligt vad överstyrelsen inhämtat torde de
sakkunniga närmast hava tänkt sig, att dylik avgift icke skulle avkrävas
vederbörande lärare. Överstyrelsen vill icke bestämt avstyrka en sådan
avgiftsfrihet men kan dock icke undgå att av principiella skäl ställa sig
ganska betänksam mot densamma. Överstyrelsen skulle hålla före, att de
hillighetssynpunkter, som här böra göra sig gällande, kunna anses tillräckligt
tillgodosedda, örn man, med hänsyn därtill att retroaktivavgiften i
vissa fall torde kunna bliva ganska betungande, kan låta densamma uppdelas
på flera inbetalningar, som skulle verkställas successivt under en
följd av år.

Den nyss anförda omständigheten, att avgiften kan komma att bliva
ganska betungande, giver emellertid överstyrelsen anledning att upptaga
en annan fråga, nämligen huruvida den nu ifrågavarande pensionsanordningen
bör bliva obligatorisk eller bliva beroende av vederbörande
tjänstinnehavares egen önskan. Skulle man utkräva retroaktivavgift, så
torde vederbörande själv böra äga rätt att välja, huruvida han föredrager
att underkasta sig avgiften för vinnande av förmånen eller att avstå
från förmånen för att undgå avgiften.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen föreslagit,
att den 1 juli 1935 i tjänst varande innehavare av ordinarie lärarbefattning
vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium,
statens småskoleseminarium eller tekniskt läroverk, vilken innehaft
förordnande såsom rektor vid dylik läroanstalt under minst tolv år men
frånträtt rektorsförordnandet före nyssnämnda dag, må kunna i pensionshänseende
betraktas, som örn han alltjämt kvarstode vid rektorsförordnandet,
varvid för mellantiden mellan sagda förordnandes frånträdande
och den 1 juli 1935 skall utgå retroaktiv pensionsavgift med belopp, som utgör
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av de pensionsavgifter, som
vederbörande lärare under nyssnämnda mellantid skulle hava erlagt, örn
han kvarstått vid rektorsförordnandet, och sammanlagda beloppet av de
pensionsavgifter*, som han under samma tid faktiskt erlagt,
samt att befattningshavare, varom nu är fråga, före utgången av september
1935 skall hos rektor vid den läroanstalt, där han innehar sin ordinarie
tjänst, anmäla, huruvida han önskar på angivet sätt återinträda i
rektors pensionsunderlag, varefter rektor har att örn sålunda gjord anmälan
omedelbart underrätta statskontoret, skolöverstyrelsen och vederbörande
länsstyrelse samt, i fråga örn läroanstalter i Stockholm, direktionen
över Stockholms stads undervisningsverk.

För egen del har statsko-nterret i ärendet anfört följande:

Enligt vad skolöverstyrelsen framhållit, skulle det ifrågasatta medgivandet
komma att beröra allenast ett fåtal befattningshavare, varför några

5

Kungl. May.ts proposition nr 132.

mer vittgående konsekvenser icke torde vara att befara. På grund härav
och med hänsyn till vad bankoutskottet i sitt utlåtande nr 61 vid 1934 års
riksdag anfört synes statskontoret intet vara att erinra mot att framställning
göres till riksdagen om dylikt medgivande.

Såsom förutsättning för tillämpning i förevarande fall av det för rektor
gällande pensionsunderlaget bör enligt statskontorets mening gälla,
att vederbörande erlägger mot nämnda pensionsunderlag svarande pensionsavgifter
även för tid, som förflutit efter frånträdande av förordnandet
som rektor. Då det i vissa fall kan medföra svårighet för befattningshavare
att på en gång inbetala det ytterligare avgiftsbelopp, som utöver å
egen tjänst erlagda pensionsavgifter belöper å sådan tid, synes det statskontoret
rimligt, att en uppdelning härav på flera inbetalningsterminer
under en tidrymd av förslagsvis högst 5 år må kunna medgivas. Dessa
avgifter böra dock vara inbetalda senast vid den tidpunkt, då vederbörande
uppnår pensionsåldern.

Därest befattningshavare önskar komma i åtnjutande av nu ifrågavarande
förmån, torde framställning härom böra före den 1 september 1935
göras hos den myndighet — statskontoret, respektive statens pensionsanstalt
— som har att till prövning och avgörande upptaga frågan örn
befattningshavarens pension. På nämnda myndighet bör ankomma att
i ärendet fatta beslut, varom meddelande bör lämnas skolöverstyrelsen
och rektor vid den läroanstalt, där befattningshavaren innehar sin ordinarie
tjänst.

I enlighet med vad sålunda anförts har statskontoret tillstyrkt medgivande,
att å ifrågavarande befattningshavare må under angivna förutsättningar
tillämpas för rektor gällande pensionsunderlag och pensionsavgifter.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande den 1 februari 1935 anfört, i huvudsak,
följande:

Mot vad statskontoret i ärendet föreslagit har pensionsanstalten i sak
intet att erinra. Blivande stadganden i ämnet synas böra avfattas så, att
av stadgandena framgår, vilka pensionsbestämmelser — utöver stadganden
örn pensionsunderlag och avgifter — som skola gälla för pensionsrätten.
Detta blir av betydelse exempelvis för fall, då en rektor med tjänstepensionsrätt
enligt reglementet för statens pensionsanstalt övergår till lärartjänst
med pensionsrätt enligt lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Pensionsanstalten får vidare anföra, att det möjligen
kunde ifrågasättas att vid prövning av huruvida rektorsförordnande innehafts
under minst tolv år även medräkna tjänstår såsom rektor, vid
landstingsseminarium. En eventuell bestämmelse härom bör avse jämväl
befattningshavare, som efter den 1 juli 1935 frånträda rektorsförordnande.
.

Pensionsanstalten vill i sammanhang med föreliggande ärende till behandling
upptaga ett spörsmål, som står i direkt samband med den i remissen
närmast avhandlade frågan men som vid ärendets tidigare behandling
ej synes hava varit föremål för särskilt övervägande. Vad pensionsanstalten
åsyftar är frågan örn de nu avsedda befattningshavarnas
familjepensionsrätt. Enligt pensionsanstaltens mening synes det ligga
närmast till hands, att, om tjänstepensionen bestämmes efter rektors pensionsunderlag,
även familjepensionen sättes lill samma belopp som för

Departements

chefen.

6 Kungl. Martts proposition nr 132.

rektor, och detta synes böra gälla även sådana befattningshavare, som
etter den 1 juli 1935 komma att avgå från rektorsförordnande.

Samtliga bär avsedda befattningshavare hava familjepensionsrätt enligt
reglementet för statens pensionsanstalt, och man har således att undersöka,
örn, då rektors tjänstepensionsrätt bibehålies även efter rektorsförordnandets
frånträdande, enligt stadgandena i reglementet familjepensionsrätten
och avgifterna härför automatiskt rätta sig efter de under
rektorsförordnandet gällande bestämmelserna, eller örn hänsyn till familjepensionsfrågans
ordnande måste tagas vid avfattningen av de blivande
stadgandena i ämnet.

Pensionsanstalten får härvidlag framhålla, att § 34 mom. 1 i anstaltens
reglemente innehåller föreskrift örn att — där ej annorlunda stadgas i de
särskilda bestämmelserna för den av den avlidne senast innehavda befattningen
pensionen åt de efterlevande bestämmes efter familjepensionsunderlaget
för denna befattning. Med hänsyn härtill torde det vara erforderligt,
att nu ifrågasatta. föreskrifter avfattas så, att av desamma
m .a^ efterlevande till befattningshavare, som nu avses, skola
tå iamiljepensionen avpassad efter de bestämmelser, som gällde under
den tid, den avlidne innehade rektorsförordnande.

Vid utformningen av bestämmelserna är att märka, att retroaktiva avgifter,
som skola erläggas av befattningshavare, vilka vid bestämmelsernas
ikraftträdande redan frånträtt rektorsförordnande, givetvis böra avse
saväl tjänste- som familjepension.

Den föreliggande frågan avser i första hand sådan utsträckning av det
av fjolårets riksdag lämnade medgivandet i fråga örn pensionsrätten för
vissa tillförordnade rektorer vid allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter,
att rätt till bibehållande av rektors pensionsunderlag skulle
tillkomma jämväl ordinarie lärare vid dylik läroanstalt, som den 1 juli
1935 är i tjänst men som före nämnda dag frånträtt ett av honom under
minst tolv år innehaft rektorsförordnande vid sådan läroanstalt.

Med hänsyn till de skäl, som anförts för en sådan utsträckning av medgivandets
räckvidd, har jag med stöd av den enligt riksdagens begäran
numera förebragta utredningen ansett mig böra förorda en dylik komplettering
av fjolarets beslut. På sätt utredningen giver vid handen, skulle
ett bifall härtill få avseende å allenast ett fåtal befattningshavare. Såsom
skolöverstyrelsen framhållit, bör den ifrågavarande förmånen emellertid
icke tillkomma förutvarande rektor vid landstingsseminarium, vilkens
pensions! ätt reglerats i särskild ordning i samband med landstingsseminariernas
förstatligande. Icke heller i övrigt synas mig tjänstår såsom
rektor vid landstingsseminarium böra få tillgodoräknas i nu förevarande
sammanhang.

Beträffande den närmare anordningen av den nu ifrågavarande pensionsrätten
och villkoren för dess åtnjutande ansluter jag mig till ämbetsverkens
i allt väsentligt samstämmande förslag. Sålunda torde, i enlighet
med vad ämbetsverken förordat, blivande bestämmelser i ämnet böra
äga tillämpning allenast å befattningshavare, som anmäler sin önskan att
få pensionsrätten reglerad enligt de för rektor gällande bestämmelserna.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Såsom förutsättning för tillgodonjutande av den föreslagna förmånen
torde böra gälla, att mot det förhöjda pensionsunderlaget svarande avgifter
erläggas för tiden alltifrån rektorsförordnandets frånträdande, vilka
avgifter, i den mån de avse tiden före den 1 juli 1935, dock böra få amorteras
under vissa år.

Såsom statens pensionsanstalt förutsatt, torde ett medgivande av nu
antydd art icke allenast böra avse tjänstepensionsrätten, utan anmälan
örn tillämpning av pensionsbestämmelserna för rektor bör föranleda
en motsvarande förändring i avseende å beräkningen av familjepensionsunderlaget
och familjepensionsavgifterna. En sådan förändring
kan utan svårighet genomföras, då samtliga ifrågavarande befattningshavare
i familjepensionshänseende äro delägare i statens pensionsanstalt.
Det synes mig alltså icke böra ifrågakomma, att en befattningshavare
allenast i tjänstepensionshänseende bibehåller den under
rektorstiden grundlagda pensionsrätten. Ehuru familjepensionsfrågan
icke gjordes till föremål för särskilt uttalande i samband med ärendets
behandling vid 1934 års riksdag, torde vad nu föreslagits beträffande
familjepensionsrätten böra gälla jämväl sådan i 1934 års riksdagsbeslut
avsedd befattningshavare, vilken först efter den 30 juni 1935 avgår från
rektorsförordnande.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat
beslut i den föreliggande frågan, utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag här förordat, utfärda
bestämmelser i fråga örn pensionsrätten för vissa
förutvarande rektorer vid allmänna läroverk m. fl.
undervisningsanstalter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
R. Borgström.