Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
1
Nr 131.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg åt präster för tiden från och med den
1 maj 1935 till och med den 30 juni 1936; given Stockholms
slott den 15 februari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,
Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:
Jag anhåller att få inför Kungl. Majit anmäla frågan örn beredande av
dyrtidstillägg för tiden från och med den 1 maj 1935 till och med den
30 juni 1936 åt de präster, som fått sina löneförmåner reglerade genom
1910 års prästerliga avlöningslagar.
Dyrtidstillägg till ifrågavarande präster har hittills beviljats på grund av
bestämmelser i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner samt lagen den 19 november
1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar. I samband med
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 131. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
vissa lagändringar, som påkallats av avvecklingen av det s. k. ecklesiastikåret,
hava förenämnda två lagar numera ersatts med en ny lag i ämnet,
lagen den 23 november 1934 (nr 544) örn dyrtidstillägg åt präster. Jämlikt
sistnämnda lag må såsom hittills Konung och riksdag bevilja dyrtidstillägg
åt präster, som åtnjuta avlöning enligt prästlöneregleringslagen, respektive
åt innehavare av prästerlig emeritilön att utgå ur kyrkofonden. Genom
berörda lag har icke vidtagits annan ändring i de grundläggande stadgandena
för omförmälda prästers dyrtidstillägg, än att möjlighet genom lagens avfattning
beretts att bestämma tilläggen för annan period än för ecklesiastikår.
Sedan i tjänst varande präster från och med den 1 maj 1930 tilldelats
provisoriska tillägg — provisorisk tilläggslön och provisoriskt tilläggsarvode
— å sina löneförmåner, hava dyrtidstilläggen åt ifrågavarande präster utgått
efter för befattningshavare i statens tjänst med reglerad avlöning gällande
s. k. reducerad beräkningsgrund. Motsvarande reducerade beräkningsgrund
tillämpas jämväl beträffande dyrtidstilläggen åt de prästerliga emeritilöntagarna,
sedan emeritilönerna från den 1 maj 1927 undergått vissa förhöjningar.
De bestämmelser, som hittills meddelats för i tjänst varande prästers
dyrtidstillägg, förete emellertid vissa avvikelser från vad i motsvarande avseende
tillämpas för statstjänstemannen.
Dyrtidstillägget åt dessa präster har sålunda utgått för varje ecklesiastikår
efter ett system med fixa belopp även under de perioder, då statstjänstemannens
dyrtidstillägg — såsom för närvarande — fastställts för varje särskilt
kvartal med tillämpning av en så kallad glidande skala. Möjlighet
har dock förbehållits Kungl. Majit att, därest det grundtal, i förhållande
vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknas, skulle bliva föremål för
ändring, jämväl under löpande ecklesiastikår vidtaga skäliga ändringar i det
till ifrågavarande präster utgående tillägget. Stadgandet örn tilläggets storlek
har därför formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats skola
gälla allenast tillsvidare och intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnade.
Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det vidare ansetts skäligt, att de i tjänst
varande prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse
med statstjänstemännens. För de senaste ecklesiastikåren har därför
det till nämnda präster utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma
att ligga tre enheter under statstjänstemännens. Minskningen har enbart
drabbat det procentuella tillägget.
Övriga avvikelser beträffande dessa dyrtidstillägg från de för statstjänstemannen
gällande bestämmelserna, vilka avvikelser i regel varit föranledda
av hänsyn till det prästerliga avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet
att behöva särskilt beröras.
För dyrtidstillägg åt emeri tilön tagare gäller däremot i allt samma beräkningsgrund
som för f. d, befattningshavare i statens tjänst.
3
Kungl.
De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1934/1935 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1930 (nr 281)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, sådan densamma
lyder efter däri genom kungörelserna den 30 juni 1932 (nr 316),
den 28 april 1933 (nr 148), den 30 juni 1933 (nr 449) och den 22 juni
1934 (nr 338) vidtagna ändringar, dels ock i kungörelsen den 18 juni 1927
(nr 295) angående dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner.
Ovan omförmälda lag den 23 november 1934 (nr 544) har trätt i kraft
den 1 januari 1935. Genom övergångsbestämmelse i lagen är dock förbehåll
gjort därom, att jämlikt lagarna den 30 augusti 1918 (nr 724) och den
19 november 1920 (nr 844) senast beviljat dyrtidstillägg skall utgå intill
den 1 maj 1935 och att därom meddelade närmare bestämmelser under
samma tid fortfarande skola gälla.
I samband med och som följd av ecklesiastikårets avskaffande har dels
genom förutberörda ändringar i 1910 års prästerliga avlöningslagar dels ock
genom ett förut denna dag utfärdat reglemente för prästerskapets avlöning
meddelats bestämmelser av innehåll, att prästerskapets huvudsakligaste löneförmåner
från och med den 1 januari 1936 komma att i likhet med vad
som gäller för befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens tjänst
utgå månadsvis i efterskott. Med hänsyn härtill synes det vara önskligt,
att jämväl de närmare bestämmelserna för dyrtidstilläggen åt prästerskapet,
i den mån sådana tillägg alltjämt skola utgå, från samma tid än ytterligare
anpassas efter regler, som gälla för statliga befattningshavare.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4
januari 1935 beträffande utgifterna (för flera huvudtitlar gemensamma
frågor) har chefen för finansdepartementet under 8. Dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. ansett, att till grund för beräknandet av
anslagen till dyrtidstillägg borde oförändrat läggas ett indextal av 154. Då
jämlikt gällande bestämmelser i kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265) dyrtidstillägget
till befattningshavare i statens tjänst med reglerade löner utgår
å den för månad uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles,
då hälften av det av Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen
i förekommande fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter
i varje särskilt fall minskas med 18, skulle procenttalet för budgetåret
1935/1936 för dylika befattningshavare fortfarande kunna beräknas
till 9. Då dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare skall utgå efter ett procenttal,
som med 16 enheter understiger hälften av talet för levnadskostnadsökningen,
torde man sålunda beträffande dessa tillägg för budgetåret 1935/
1936 fortfarande hava att räkna med ett procenttal av 11. Icke heller i
övrigt hava några ändringar i de för löpande budgetår gällande grunderna
för dyrtidstillägg föreslagits.
4
Kungl. May.ts proposition Nr 131.
Såsom ovan berörts hava dyrtidstilläggen åt i tjänst varande präster hittills
utgått efter ett lägre procenttal än det för statstjänstemännen gällande
för de senaste ecklesiastikåren 3 enheter lägre — medan dyrtidstilläggen
för emeritilöntagare utgått efter samma procenttal, som för statens pensionärer.
Det synes icke föreligga anledning att vidtaga någon ändring i
detta avseende för tiden efter den 1 maj 1935. De för den särskilda
reduceringen av i tjänst varande prästers dyrtidstillägg ursprungligen anförda
skälen hava visserligen numera i stor utsträckning förlorat sin betydelse.
De förmåner, som tidigare i regel tillförsäkrats ordinarie präst därigenom,
att vid utarrendering av bostadsboställe naturaförmåner och tjänstbarheter
förbehållits prästen från bostället till ofta väsentligt nedsatta priser,
hava nämligen merendels bortfallit eller i varje fall betydligt inskränkts,
allteftersom boställena utarrenderats enligt 1925 års arrendelagstiftning. I
den mån upplåtelse av boställe skett efter den 1 maj 1933, torde förbehåll
örn naturaförmåner eller tjänstbarheter åt präster helt hava upphört. Den
såväl ordinarie som extra ordinarie präster tillerkända förmånen att erhålla
en huvudsaklig del av sin avlöning in natura (fri bostad å prästgård eller
fri bostad och fritt vivre) eller att efter särskild beräkningsgrund erhålla
gottgörelse i penningar för sådan naturaförmån innebär emellertid för dessa
präster alltjämt en bestående lättnad i dyrtidens tryck, som i allmänhet icke
tillkommer statstjänstemännen. Då alltså prästerna i avseende å dessa löneförmåner
— i motsats mot statstjänstemannen — erhålla full kompensation
för levnadskostnadernas ökning, får det fortfarande anses fullt motiverat,
att dessa prästers dyrtidstillägg beräknas med samma reducering av procenttalet
i förhållande till statstjänstemannens dyrtidstillägg, som hittills
tillämpats. Jag vill härvid även erinra örn att en dylik reducering av dyrtidstillägget
legat till grund för de beräkningar, som på sin tid uppgjordes
för bestämmande av ordinarie präst från den 1 maj 1930 tillkommande
provisorisk tilläggslön.
I enlighet med vad här anförts bör alltså det procentuella dyrtidstillägget
för tiden från och med den 1 maj 1935 till den 1 juli 1936 bestämmas att
utgå för i tjänst varande präster efter ett procenttal tre enheter under det
för statstjänstemannen gällande samt för emeritilöntagare enligt den procent,
som kommer att tillämpas för f. d. befattningshavare i statens tjänst.
För tiden till den 1 januari 1936 torde i övrigt för samtliga präster böra
tillämpas samma bestämmelser beträffande dyrtidstillägg, som för dem gällt
under ecklesiastikåret 1934/1935. För tid efter den 1 januari 1936 till och
med budgetårets slut torde beträffande emeritilöntagare icke annan ändring
av gällande föreskrifter böra vidtagas än att i följd av bestämmelserna örn
månadsutbetalning av löneförmånerna maximeringen av underlaget för det
procentuella tillägget fixeras till 400 kronor för månad samt jämväl barntillägget
bestämmes utgå för månad med fyra kronor.
Beträffande övriga präster bör maximeringen av det belopp, varå procen -
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
tuellt dyrtidstillägg må beräknas, samt barntillägget likaledes bestämmas
för månad eller alltså det förstnämnda till 700 kronor samt barntillägget
till 4 kronor. Vidare bör — med hänsyn till att från den 1 januari 1936
ifrågavarande präster tillkommande avlöningsförmåner huvudsakligen skola
utbetalas månadsvis — i likhet med för statstjänstemännen uttryckligen
angivas, att för ordinarie präst och kyrkoadjunkt (ständig adjunkt) procentuellt
tillägg icke må beräknas å tjänstledighetsavdrag, som de kunna få
vidkännas å sin avlöning, samt ej heller å sådana avdragsposter å avlöningen,
å vilka extra ordinarie präst såsom ämbetsbiträde eller vikarie äger
uppbära dyrtidstillägg.
Procentuellt tillägg bör — i likhet med vad som gäller beträffande präst
tillkommande hyresersättning och gottgörelse i penningar för förmån av
bostad och vivre — icke heller beräknas å sådan av myndighet fastställd
gottgörelse i penningar, som utgår till ämbetsbiträde åt eller vikarie för
prästman för skjuts i tjänsteärenden.
Att storleken av emeritilöntagares dyrtidstillägg skall fastställas för kvartal
efter glidande skala följer omedelbart av den för dessa tillägg gällande
bestämmelsen, att desamma skola utgå enligt samma grunder som för f. d.
befattningshavare i statens tjänst.
Såsom förut nämnts har däremot dyrtidstillägget för de i tjänst varande
prästerna fastställts att utgå tillsvidare under ecklesiastikår efter fixt procenttal
med rätt för Kungl. Majit att under ecklesiastikårets lopp jämka
detta tal, därest förhållandena skulle så påkalla. Detta beräkningssätt synes
alltjämt böra för ifrågavarande präster tillämpas intill 1935 års utgång.
För tiden därefter, då månadsutbetalning av de prästerliga avlöningarna
börjar tillämpas, torde böra övervägas, huruvida icke dyrtidstilläggen jämväl
åt dessa präster — på sätt gäller för statstjänstemännen — skola fastställas
för kvartal med tillämpning av en glidande skala. Kungl. Majit
torde få utfärda de erforderliga bestämmelserna härom.
Enligt en inom ecklesiastikdepartementet på grundval av det ovan anförda
verkställd beräkning komma kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstillägg
för tiden den 1 maj 1935—den 1 juli 1936 att i runt tal uppgå till
1,515,000 kronor, vilket motsvarar omkring 1,300,000 kronor för år.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
tiden från och med den 1 maj 1935 till och med den 30
juni 1936 till de prästmän, som finnas omförmälda i lagen
den 23 november 1934 (nr 544) om dyrtidstillägg åt präster;
samt
att bemyndiga Kungl. Majit att för tid, varunder dyrtids
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 131. 2
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
tillägget åt de i tjänst varande prästmännen icke fastställes
efter glidande skala, förordna, att det till dem utgående
dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning, därest det
tal för levnadskostnadsökningen, i förhållande vartill statstjänstemannens
dyrtidstillägg utgår, under samma tid blir
föremål för ändring.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Johannes Dillner.
Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.
350640